Full text of "Acta Universitatis Lundensis = Lunds universitetets års-skrift"

See other formats

This is a reproduction of a library book that was digitized
by Google as part of an ongoing effort to preserve the
information in books and make it universally accessible.

Google" books

https://books.google.com

Google

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap
som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer för användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet,
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.

Vi ber dig även att:

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke
Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

• Avstå från automatiska frågor

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

• Bibehålla upphovsmärket

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

• Håll dig på rätt sida om lagen

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för
Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har

Om Google boksökning

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världe ns böcker och författare och för läggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben

på följande länk Ihttp: //books . google . com/

32101 074633288

JfibrÄrg af

'{Irrnc eton ^ImtoersitgL

Digitized by

Digitized by v^.ooQLe

Digitized by

Google

ACTA UNIVERSITATIS LUNDEMS.

LUNDS UNIVERSITETS ÅRS-SKRIFT. •

TOM. XI.

1874.

LUND, 1874-75.

PB. BERLINGS BOKTRYCKERI OCH STILGJUTERI.

DISTRIBUERAS OENOM C. W. K. GLEERUPS 80RTIMENT I I.UND.
. \

Digitized by v^.ooQle

LUNDS UNIVERSITETS ÅRS-SKRIFT

% •
TOM. XI.

FÖR ÅR 1874.

AFDELNINGEN FÖR THEOLOGI.

MAY 191916

367043

Digitized by

Google

Digitized by v^.ooQLe

Innehåll:

(Afdeln. för Theologi.)

Om Theologiens begrepp och indelning. Försök till en kyrklig vetenskapslära af Pehr
Eklund.

Digitized by v^ooQle

Digitized by v^.ooQle

Theologiens begrepp och indelning.

Försök till en kyrklig vetenskapslära

PEHR EKLUND.

Unerlasalich est jedem Theologen eine richtige
Anschauung von dem Zusammenhang der ver-
schiedenen Theile der Theologie.

SCHLEIERMACHEB.

Inledning.

Alltifrån den tid, då den christna kyrkan inträdde uti ett sådant förhållaude till det
menskliga bildningslifvet med dess egendomliga företeelser, rätten, vetenskapen och
konsten, att hon började i dem utveckla en sjelfständig gestalt; alltifrån denna tid
har ett sträfvande gjort sig gällande, som haft till syfte, att den christna kyrkan
skulle i vetenskapens form göra sig reda för de olika momenterna af det lifsinne-
liåll, som är för henne egendomligt. Såsom det tillhör den christna kyrkans väsende
att veta, på hvem hon tror, så möter oss ock redan i den apostoliska, tiden såsom
en särskild den Helige Andens gåfva to rrjg yvwoswg. Och kyrkans historia

förmäler, huru hennes inneboende lifskraft varit verksam såväl till att som en surdeg
genomtränga vetenskapen öfver hufvud, som. ock till att frambringa en sjelfständig
kyrklig vetenskap. Att vi må lemna åsido de olika gestalter, uti hvilka denna kyr¬
kans verksamhet under tidernas lopp gifvit sig uttryck, fasta vi uppmärksamheten
vid hvad som föreligger såsom en omedelbart gifven verklighet i den på samma gång
vetenskapliga och kyrkliga inrättning, som benämnes den theologiska faeultetén,
hvilkens högsta mål månde vara den kyrkliga vetenskapens utveckling.

Men liksom det gifvit sig tillkänna såsom en uppgift för den christna kyrkan
att utveckla en sjelfständig kyrklig vetenskap, så har det ock framställt sig såsom

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1

Digitized by v^.ooQle

Pehr Eklund.

en fordran, att man skulle göra sig reda för sjelfva denna vetenskaps begrepp,
dess ställniug i vetenskapernas stora sammanhang oeh dess egna delars inbördes
förhållande.

De försök som blifvit gjorda att tillfredsställa detta kraf, synes man lämpligen
kunna kalla försök till en kyrklig vetenskapslära.

Det var att vänta, att man först i sista hand och först i sammanhang dermed,
att den kyrkliga vetenskapens rätt att heta vetenskap på allvar sattes i fråga, skulle känna
sig kraftigare manad att företaga ett sådant vetenskapligt arbete. Med dogmatikens
begrepp kan man sägas tidigast vara kommen på det klara. Senare har cthikens
begrepp kommit till ett mera allmänt erkännande. Bestämmandet åter af den s. k.
praktiska theologiens begrepp torde deremot kunna sägas vara föremål för den
kyrkliga vetenskapens arbete särskildt i denna tid. Och det är först i sammanhang
med frågan om denna theologiens del, hvilkens vetenskapliga värdighet närmast blifvit
betviflad, som de mera betydande försöken blifvit gjorda att framställa en fullständig
kyrklig vetenskapslära.

Att uti det kyrkans arbete, som framträdt i dessa försök, Schleiermaehers ”Kurze
Darstellung des theologischen Studiums” icke blott är af stor betydelse, utan ända
derhän kan sägas beteckna en vändpunkt, att man skulle kunna räkna den kyrkliga
vetenskapslärans strängt vetenskapliga behandling just från denna skrifts framträ¬
dande, torde ej behöfva något utförligare bevis.

Vid en öfversigt faller det nemligen rätt snart i ögonen, att före Schleiermaeher,
vid redogörelsen för theologiens begrepp och indelning, förfaringssättet hufvudsakligen
varit följande:

1:o. De delar, som förefunnos såsom de förnämligaste och mest bearbetade
styckena inom theologien, upptog man bredvid hvarandra sådana de factiskt förelågo:
den exegetiska, den kyrkohistoriska, den systematiska och den praktiska theologien

*) Så Planck i sin Einleitung in die theologischen Wissenschaften. Leipzig. 1794. I. pag. 89:
Man ist jetzt fast allgemein ubereingekommen, alles, was zu einer gelehrten Erkenntiss der
Religion gehören soll, unter vier Hauptfaeher zu ordnen, wovon man eines der Exegese, ein
zweites der historischen, das dritte der systematischen Theologie und das vierte denjenigen
besonderen Wissenschaften widmet, die man sehr schicklich durch den Namen der angewandten
Theologie, Theologia applicata, oder auch, wenn man wollte, Theologia applicatrix bezeichnen
könnte. — Här möter oss samma åskådning, som i hufvudsak ligger till grund för den vid våra uni¬
versiteter rådande ordningen beträffande det theologiskt vetenskapliga arbetets fördelning.
Och Planck torde kunna anses företräda den för-Schleiermacherska ståndpunkten i dess högsta ut¬
bildning. Ty väsentligen är hans ståndpunkt densamma, som den, hvilken framträder i Buddei
Isagoge historico-tbeologica ad theologiam universum. Lipsiae MDCCXXVIIP. n, cap. I.§ 1, sålunda:

Digitized by v^.ooQle

Om Theologiens begrepp och indelning.

2:o. Då man sökte i någon mån angifva dpssa delars inbördes sammanhang
med hvarandra, så skedde detta hufvudsakligen efter synpunkten, i hvad ordning det
theologiska studiet borde lämpligen fortskrida s ).

3:o. Det sattes ieke på allvar i fråga, att theologien skulle behöfva såsom
den theologiska fakultetens vetenskap skiljas från andra , vetenskaper annorledes,
än som kunde ske dermed,' att theologien bestämdes såsom scientia de Deq et de
rebus divinis 3 ).

Härmed skall ieke vara förnekadt, att mycket af det bästa som sedan fram¬
kommit har mångfaldiga anknytningspunkter hos de gamle.

Betydelsen af Sehleiermaehers Kurze Darstellung synes oss närmast ligga i
följande 4 ):

Una eqvidem eademque est doctrina de iis, qu® cognitu ad salutem sunt necessaria, qu*ve
ex scriptura sacra hauritur, et theologia vocari solet; pro diversa tamen illam tractandi
ratione diversas sortitur denominationes. De ipso enim scriptur® sensu cum sumus solliciti,
ejusque ordini insistentes, inde, qu® nos ad salutem erudire queant, accipimus, theologia,
inde oritur exegetica; si, qu® ad fidem’ spectant, inde colligamus et in unum velut coire
jubeamus corpus, theologia vocatur thetica seu dogmatica; si eadem ratione inde eruamus,
qu® vitam moresque formare apta sunt, moralis adpellitatur; si dogmata fidei simul contra
dissentientium insultus defendantur, et propugnentur, polemica seu elenchtica, et sic porro.

J ) Se Planck Einl. I. pag. 89 och följande.

3 ) Se Planck, anförda ställe: Theologie ist gelehrte Erkentniss der Religion.

4 ) Vi meddela här i kort sammanfattning Sehleiermaehers encyclop«diska system:

§ 1. Die Theologie in dem Sinne, in wechem das Wort hier immer genommen wird, ist
eine positive Wissenschaft, deren Theile zu einem Ganzen nur verbunden sind durch ihre ge-
meinsame Beziehupg auf eine bestimmte Glaubensweise, d. h. eine bestimmte Gestaltung des
Gottesbewusstseins; die der christlichen also durch die Beziehung auf das Christenthum.

§ 5. Die christliche Theologie ist sona h der Inbegriff derjenigen wissenschaftlichen
Kenntnisse und Kunstregeln, ohne deren Besiz nnd Gebrauch eine zusammenstimmende Leitung
der christlichen Kirche d. h. ein christliches Kirchenregiment nicht möglich ist.

§ 24. Alles was dazu gehört um von psychologischen und religionsphilosophischen Grund¬
lagen aus sowol das Wesen des Christenthums, wodurch es eine eigenthumliche Glaubensweise
ist, zur Darstellung zu hringen, als auch die Form der christlichen Gemeinschaft und zugleich die
Art, wie beides sich wieder theilt und differentiirt, dieses alles zusammen biidet den Theil der
christlichen Theologie, welchen wir die ph^losophische Theologie nennen.

§ 25. Der Zwekk der christlichen Kirchenleitung ist sowol extensiv als intensiv zu-
sammenhaltend und anbildend; und das Wissen um diese Thätigkeit biidet sich zu einer Technik,
welche wir, alle werschiedenen Zweige derselben zusammenfassend, mit dem Namen der
praktiselien Theologie bezeichnen.

§ 26. Die Kirchenleitung erfordert aber' auch die Kenntniss des zu leitenden Ganzen in
seinem jedesmaligen Zustande, welcher, da das Ganze ein geschichtliches ist, nur als Ergebniss
der Vergangenheit begriffen .werden kann; und diese Auffassung in ihrem ganzen Umfang ist
die historisclie Theologie im weiteren Sinne des Wortes. *

1 *

Digitized by LjOOQLe

Pehr Eklund.

■l:o. Han har från början fattat i sigte, att frågan gäller att bestämma den
theologiska vetenskapens begrepp, sådan den theologiska vetenskapen är egendomlig
för den theologiska faculteten och med denna likartade vetenskapliga företeelser
2:o. Hans uppställning af <Je theologiska vetenskapernas inbördes sammanhang
kan väl sägas vara gjord i praktiskt intresse, men dock så, att han åsyftar, att de
theologiskt vetenskapliga fordringarne just dermed skola vara tillfredsstälda. a )

3:o. Han förhåller sig granskande till det gifna och fastän han starkt an¬
knyter vid detta, är han dock så litet bunden deraf, att han gifver grundritningar
till nya delar af den theologiska vetenskapen *).

Genom detta sitt förfaringssätt har Sehleiermacher angifvit stråten för den kyrk-.
liga vetenskapslärans strängt vetenskapliga behandling 4 ).

Men han synes oss ock i sak hafva bidragit tillsatt bringa frågan närmre sin
lösning. Detta har han gjort icke blott derigenom, att han verkligen i viss mån
häfdat den s. k. praktiska theologiens vetenskapliga rätt, 5 ) icke heller blott derigenom,
att han gjort gällande det historiska i theologien såsom dennas egentliga stomme ;
utan framför allt derigenom, att han — och detta är grundvalen, på hvilken hela

§ 27. Wenn die historische Theologie jeden Zeitpunkt in seinem wahren Verhältniss zu
der Idee des Christenthums darstellt: so ist sie zugleich nicht nar die Begrundung der
praktischen, sondern auch die Bewährung der philosophischen Theologie.

§ 28. Die historische Theologie ist sonach der eigentliche Korpar des theologischen
Studiums, welcher durch die philosophische Theologie mit der eigentlichen Wissenschaft, und
durch die praktische mit dem thätigen christlichen Leben zusammenhängt. — Schleiermachers
encyclopaediska schema blifver på grund här af följande:

I. Philosophische Theologie. A. Apologetik. B. Polemik.

II. Historische Theologie. A. Die Exegetische Theologie. B. Die Kirchengescliichte. C. Die
geschichtliche Kenntniss von dem gegenwärtigen Standpunkt des Christenthums. 1. Die
dogmatische Theologie.” 2. Die Kirchliche Statistik.

HL Praktische theologie. A. Grundsätze des Kirchendienstes. B. Grundsätze des Kirchen-
regimentes.

*) Sehleiermacher säger sig i nyss anförda § 1, fatta theologien i en viss mening, icke
således i hvilken som helst mening, särskildt icke i den mening, hvari theologien fattas, då man
talar om theologi såsom en del af philosophien. Och frågar man, i hvilken mening han då
fattar theologien, så torde svaret icke kunna blifva något annat än detta, att han fattar theo-
logien i samma mening, hvari ordet tages, då det talas om den theologiska faculteten och dermed
likartade företeelser. Se slutet af anmärkningen till § 1.

a ) Se förut anförda § 5.

3 ) Se föregående schema.

4 ) Se den i afhandlingen gjorda framställningen af theologiens vetenskapliga method.

*) Se nyss anförda §§ 5 och 25, och jemför Plancks förut anförda arbete n, 593.

4 ) 6e § 28.

Digitized by ^.ooQie

Om Theologiens begrepp och indelning.

lians åskådning hvilar, och härigenom har han ock haft så stor betydelse för den
nyare theologien — att han påpekat, att theologiens egend&mlighet såsom den theo-
logiska facultetens vetenskap är att söka deri, att denna vetenskap står i ett sär-
skildt förhållande till det kyrkliga samfundet och att följaktligen åtskilligt af det, som
göros till föremål för theologiskt vetenskaplig behandling, närmast ieke tillhör theo¬
logien utan t. ex. philologien, historien, philosophien, och först derigenom kommer
att tillhöra theologien, att det inträder i ett visst förhållande till det kyrkliga samfundet

Härmed torde vi hafva antydt hufvudpunkterna af Sehleiermaohers betydelse
inom detta område. Emot Schleiermåchers ståndpunkt torde emellertid åtskilliga an¬
märkningar kunna göras.

Ty icke nog derined, att enligt Schleiermåchers åskådning alla de andra theo-
logiska disciplinerna intaga en tjenande ställning till den praktiska theologien; icke
nog dermed att en philosophisk framställning göres till theologiens grundläggande
del; theologien i sin helhet blifver för honom en vetenskap af lägre dignitet än t. ex.
philosophien *).

Härmed hafva de hufvudsakliga punkter blifvil anförda, på grund af hvilka
deras vetenskapliga bemödande måste erkännas såsom berättigadt, hvilka i framställ¬
ningen af den kyrkliga vetenskapsläran sökt skrida utöfver Schleiermåchers ståndpunkt.

Bland dessa hafva somliga väsendtligen återkommit till den gamla ståndpunkten,
såsom t. ex. Schauman 8 ); andra komma öfverhufvud tillbaka till Sehleiermacher sjelf,

*) § 1. och § 6. med dertill hörande anmärkning.

5 ) Att Schleirmacher icke tillerkänner theologien såsom vetenskap samma höga rang som
t. ex. philosophien, torde tydligast framgå deraf, att han för de dogmatiska satserna icke gör
anspråk på objectiv giltighet. Det af honom så kallade rent dogmatiska förfarandet är utan
alla speculativa anspråk och använder alls inga speculativa hjelpmedel. Se Der christliche
Glaube, I, § 50, 1. Huru detta skall åtminstone endels förstås, framlyser klarast vid hans
framställning af de guddomliga egenskaperna, beträffande hvilka det för dogmatiken förklaras
för likgiltigt, huruvida de uttrycka något reelt i Gud eller icke. Och gäller detta enligt
Schleirmachers åskådning om dogmatiken, så torde det gälla om dogmatiken just såsom en del
af theologien. Men om, såsom sedermera ytterligare skall påpekas, frågan om hvad som i
högsta mening’ är sant eller icke sant, utgör den egentligen vetenskapliga frågan, så torde det
kunna sägas, att den vetenskap, för hvilken denna fråga icke är af allt afgörande betydelse,
måste såsom vetenskap anses vara af lägre dignitet än de vetenskaper, hvilkas uppgift utgöres
af just denna frågas besvarande. Se Martensen, Om Tro og Viden och Den menneskelige
Selvbevidstheds Autonomie.

3 ) F. L. Schauman, Praktiska Theologin. I. Helsingfors. 1874, bestämmer theologien
såsom vetenskapen om den christna religionen eller om christendomen och indelar theologien
sålunda:

I. Exegetisk, H. Historisk, Hl. Dogmatisk ^innefattande äfven Moral theologien), IV.
Praktisk Theologi.

Digitized by v^.ooQle

Pehr Eklund.

t. ex. Reuterdahl ; andra, t. ex. Bring *), kunna verkligen sägas genom sina arbeten
hafva bidragit till att bringa frågan närmre sin lösning.

- I

Och förhållandet mellan dessa fyra delar vill han (sid. 7) hafva angifvit sålunda, att genom dem
skola blifva besvarade följande fyra frågor:” hvad är christendomen till sitt väsende? huru har
den till sin subjeetiva sida 1 i tiden historiskt utvecklat sig? huru bestämmer den sig som
medvetandets innehåll, såsom ett sätt att tänka, såsom verlds- och lefnadsåsigt? huru skall
den slutligen framträda som en verksamhet för sin egen vidare utveckling?”

’) H. Reuterdahl, Inledning till theologien, Lund, 1837. Vi meddela, jemte några inle¬
dande satser, det encyclopediska schema, som i denna skrift är uppstäldt. § II. Theologi är
vetenskap om fromhet, sådan denna utbildat sig i en viss gestalt, hvilken af en viss för¬
samling erkännes. § V. Theologien blifver något annat än philosophi och historia derigenom,
att dess idkare sjelf deltager i den fromhet och kyrka, som är föremål för hans betraktande.
§ IY- Såsom utgående från. philosophi och historia är theologien i sitt första moment, hvilket
dock blott är inledande, philosophisk, och i det andra, hvilket är det hufvudsakliga, historisk.
§ IX. Den med theologiskt vetande nära sammanhängande theorien för fromhetens och det
fromma samhällets förkofran är sjelf ett moment af detta vetande och kallas praktisk theologi,
§ X. Till följe af det sagda kan theologien på goda grunder intaga ett rum bland vetenska¬
perna och göra anspråk på alla de rättigheter som tillhöra dessa. Det encyclopsediska schemat
blifver följande:

I. Den philosophiska theologien. A. Religionspsychologien. B. Religionshistoriens philosophi
C. Apologetik. D. Polemik.

II. Den historiska theologien. A. Den exegetiska theologien. 1. Den yttre exegetiska
theologien, a) Canoncritiken, b) Textcritiken. 2. Den inre exegetiska theologien, a) Her-
meneutiken, b) Exegetiken. — B. Den historiska theologien i inskränkt mening eller
kyrkohistoria. — C. Den dogmatiska theologien. 1. Symboliken. 2. Den egentliga
dogmatiken, hvari moraltheologien tänkes ingå.

III. Den praktiska theologien. A. Didaktik. 1. Homiletik. 2. Catechetik. 3. Casuistik.
B. Kyrkolagfarenhet. C. Liturgik.

3 ) E. G. Bring. De principio theologi» practic». Lund» MDCCCXLVI. Han fattar theo¬
logien såsom scientia de Dei in Christo revelatione. Huru han tänker sig förhållandet mellan
theologi och philosophi, torde tydligast framgå af följande: (Pag. 37) Ecclesia, qu* societas
est religionis, non nisi ita a philisophia est contemplanda, ut ejus ad ceteras vit» human»
formas ratio declaretur, ipsaque, quatenus in civitate est comprehensa, cognoscatur. Si ecclesi»
per se explicationem scientia sua persequi vellet philosopliia, eo ipso principium religionis,
quod in philosophia, proprie sic dieta, universale tantum et substantiale inest, immediate et
in forma quidem non universali, sed concreta et speciali, sibi tractandum proposuisset,
ideoque, si res sua non vana omnino et perversa succederet, seriei disciplinarum theologicarum
se consereret, necesse est. Et eodem omnino ex altera parte modo cum theologia res est
comparata. H»c in religione rebusque ad religionem immediate pertinentibus tota versatur. —
Det encyclop»diska schema, som här uppställes är följande:

I. Theologia biblica, som behandlar det theologiska objectet såsom i det omedelbar enhet
af idé och phsenomen är gifvet i den Heliga Skrift.

Om theologien fortskrider till att betrakta sitt object, sådant det träder ut i motsätt¬
ningen mellan idé och ph»noraen, så uppkommer

Digitized by v^.ooQle

Om Theologieus begrepp oeh indelning.

Vi hafva endast nämnt författare, hvilka kunna sägas tillhöra de våre. Men
till endera af de genom nyss anförda namn betecknade trenne grupper torde samt-
lige mera betydande författare inom detta område vara att hänföra.

U v

II. Theologia speculativa et historica, hvilka löpande i jembredd ined hvarandra tillsamman
utgöra Theologiens andra del. Den förra framställer idéen, den senare plnenomenet.

A. Theologia speculativa. B. Theologia historica.

1. Theologia (Patrologia). 1. Historia Veteris Testamenti. '

2. Christologia. 2. Historia Christi.

3. Ecclesiologia. 3. Historia eccleciastica.

a) dogmatica, b) tlieol. moralis.

När theologien i sin andra del hunnit derhän, att den fattar kyrkan såsom personlig¬
het, såsom idéens och plnenomenets förmedlade enhet, då bestämmer sig theologien till
att blifva

m. Theologia practica, hvilken söker begripa kyrkan i dess verksamhet för att enligt sin i den
speculativa theologien utvecklade idé, ur sitt i den historiska theologien framstälda
phasnomen såsom lefvande personlighet frambringa sig sjelf i en fullkomligare gestalt.

A. Ecclesia se ipsam constitnit, ethicam sibi forraam parando.

1. Theologia practicosymbolica. 2. Theologia politica.

B. Ecclesia constituta finem suum. confessione perceptum, per organa sibi statu ordinata
in se ipsa ad rem veritatemque perducit.

1. Theologia catechetica, 2. latreutica, a) liturgica, b) homiletica, 3. pastoralis sive
casuistica.

C. Ecclesia, in se ipsa sé sedificans, extra se transgreditur, — theologia halieutica.

Att på samma gång underlätta förståndet af detta schema och gifva en inblick i den
tankegång, som ligger till grund för detsammas uppställande, meddela vi ur nämnda arbete,
hvilket i högsta grad torde vara förtjent af vetenskapens uppmärksamhet, följande utdrag:
Pag. 26: Theologiam proprio, objectivo et per se, nullo externi cujusdam finis habito re-
spectu, subsistente gaudere principio, omni jure contra Schleiermacherum contendimus. — Quid
est vel esse potest principium theologise, nisi notio ipsa Dei in Christo revelati? Hsec autem
notio primum qvidem necessario in theoreticam solam disciplinam se evolvit; Deus enim ejusque
in Christo facta revelatio non aliter per se potest cogitationi offerri, quam ita, ut cogitationi
solum, qvid sit Deus hsecque ejus revelatio, fiat intelligendum. — Pag. 28: Notio revelationis
Dei in Christo, se in disciplinam theologicam evolvens, duo in se continet momenta, alterum
ideale seu ideam ipsam Dei se revelantis, phsenomenale alterum seu tpaivo/nevov id, quo idea
illa revelatur. Quae tamen momenta primum in immediata, ut dicunt philosophi, extant unitate.
In Christo enim ipso primigenoque et genuino ab eo directe profluente Christianismo, qualis in
Novo, Vetere nixo, Testamento i. e. Sciptura sacra proponitur idea ipsa, inexplicata quidem,
sed tamem in summa sua veritate et plenitudine mundo phsenomenorum immediate adest, imo
ipsa est phsenomenalis. Theologise igitur theoreticse primum intilligenda est Scriptura sacra,
verbum illud continens divinum, quod omnis theologise fundsunentalis est norma. Ita pars
prima theologise theoreticse incedit theologia bihlica. Explicationem vero principii revelationis
a fundamento theologise biblicse ulterius cogitatione perseqvens theologia theoretica utrumque
revelationis momentum, ut ex indole omnis explicationis necessario efficitur, singulum est in-

Digitized by v^.ooQle

Pehr Eklund.

■ Det skulle vara altför vidlöftigt att här redogöra för alla de mångfaldigt skiftande
sätt, på hvilka man efter Schleiermacher sökt bestämma theologiens begrepp oq}i
indelning. Och ännu vidlöftigare skulle det vara att af dem anställa en genomgående
granskning. Grunddragen af den kyrkliga vetenskapslärans närvarande ståndpunkt
hafva vi sökt att angifva.

tellectura. Qtfpre sponte tunc se in historicam et speculativam disponit, quarum illa phseno-
menale, hoc vero ideale explicat revelationis divinse momentum. Expedita igitur theologia
biblica, revelationem in Christo diviuam primum qualis per se sit facta inque se sit historice
et specqlative explicat theologia. In hoc igitur momento theologia historica historia est
Christi et prius quidem institutionum (veteris testamenti) divinarum, quse adventum ejus
inter homines prcepararunt, et theologia speculativa, seternum explicans revelationis funda-
mentum et originem, theologia est strictissime sic dicta, nec non ideam in carne jam prsesentem
peFcipiens Christologia. Principium autem revelationis non in se ipso inclusum conquiescit,
cum potius eam ipsam ob caussam in mundum venerit, ut, mundum ipsum totum in [ia<u
Xeiav zov &eov transformaret. Quse igitue (iaaiXeia eo quidem exsistit, quod Christus per
exaltationem extra se spiritu egrediens, Spiritu hoc suo omnes vitse humanse formas penetrat
penetransque regenerat. Quod vero ut fieri posset, principium revelationis i. e. Spiritus
Christi primum inter cetersts vitse humanse regiones objectivam qvandam et organicam formam
(organismum) sibi, ut ita dicam, mere propriam ponat necesse est. — Et hsec quidem prima
constituensque regni divini objectiva et organica forma Ecclesia est Christi. Itaque theologia,
Deum se revelantem et revelatum in se et per se primum contemplata, principii sui extra
se ipsum explicationem persequens, doctrina fit de Ecclesia cede Dei et corpore Christi. Et
heic quidem et historicum suum et speculativum momentum sua quodque, ut antea incepit,
serie pertexit theologia, qxxivopevov ecclesise in historia, quse dicitur, ecclesiastira proponens,
essentiam vero seu ideam ecclesise in thetica ecclcsiologia (seu, quod heic idem est, pneuma-
tologia eademque anthropologia notione definiens, dialectice explicans et intelligens. Theologia
igitur historica hane, de qua nunc loquimur, partem necessario a historia ecclesise apostoliese
incipit et exinde totam ecclesise Christi per ssecula evolutionem usque ad tempus nostrum
persequitur. Ecclesiologia autem speculativa, ideam ecclesise explicatura, primum quasi desuper
objeetum suum contemplatur i. e. ecclesiam proponit, quippe quse quoad essentiam suam Christi
ipsius sit immediatum, semel omnino institutum et ceteros omnes objectives regni divini orga¬
nismos fundans potentiaque coraprehendens opus. Et hsec quidem proprie est dogmatica
ecclesiologise forma. Dogmaticam vero sequitur moralis; neque enim alibi petenda est totius,
quam vocant, theologise moralis vis et origo, nisi in eo ipso, .quod e principio anthropologico
dedueta sit ecclesiologia, cum contra ecclesiologia dogmatica, e principio preumatologico dedueta,
exinde ad anthropologicum suum progrediatur momentum. Rem igitur quasi ab infra contemplaus,
quamvis fundamento quidem nitens dogmatico, de ecclesia ita disputat theologia moralis, ut
essentise ejus e fonte libertatis humanse explicationem per singulas vitse terrestris formas,
quarum eulmen se ostendat ecclesia, prosequatur. — Hoc modo autem de ecclesia doctrina et
historica et speculativa proposita, si tpaivofitvov ecclesise, quale in fine historise i. e. tempore
prsesente exstat, cum idea, qualem explieavit theologia speculativa, comparatur, multum adhuc
abesse apparet, ut essentia ecclesise in rpaivoptvq) in tempore realiter sit explicata. Quare
etiam continuationem, ut ita dicam, historise, tempus ecclesise futurum, postulet essentia, ipsaque
non minus, pro vi sua dogmatica, hujus continuationis finis, quam pro vi sua morali lex

Digitized by v^»ooQLe

Om Theologiens begrepp och indelning.

Att emellertid, ehuru stora framsteg hlifvit gjorda, ett och annat ännu kan vara
att vidgöra, att åtskilliga synpunkter icke hlifvit nog p^aktade, hoppas vi att detta lilla
utkast skall kunna i någon mån ådagalägga.

continuationis agnoscatur, necesse est. Quo faeto, si notio ecclesiae eo absoluta fuisset, quod
olxog esset et aat/ua Xqiotov, nihil ulterius theologise circa postulatum illud futurum tempus
dicendum restaret. Sed multo plus re rera et majus est Ecclesia: Sponsa est Salvatoris.
Hoc pvozrfiiov illud est peya, haec summa ecclesiae ad Christum ratio. Christus ut ipse. est
persona et persona quidem toti generi humano centralis, ita omni opere suo ad personam
Spiritu constituendam tendit. Itaque ecclesia, eam ipsam ob caussam quod opus est Christi,
non objectivum solum est opus vel finis sola et lex mere objectivse cujusdam evolutionis, sed
subjeetum etiam — persona. Neque prius theologia theoretica (speculativa) explicationem
notionis ecclesia; confecit, quam eo rem puduxerit, ut sub specie personse se ostendat ecclesia.
Sed eo etiam ipso principium theologicum, huc usque theoretieum, in praetieum principium
transformatur, theologiaque theoretica ultra se ipsam consummata transgreditur. Categoria
enim personse categorias essentise et <pcuvo/.uvoc in unitatem, ut loquuntur philosophi, sdtiorem
comprehensas tollit. Essentia igitur et rpaivoftevov non singula amplius immediate conside-
randa exstant, sed ecclesia ipsa concreta consideratur, quippe quse, quia persona sit, duo iUa in
se habeat eonjuneta. Quo fit, ut explicatio ecclesiae non magis ut evolutio objectivåe essentise
cernatur, sed actio ipsius ecclesiae libera esse apparet. Itaque ecclesia ceu proprium suum
objeetum heic se praebet ideoque ut donum quidem Christi objectivum considerari pergit, sed
ita, ut sibi ipsi, subjecto phsenomenali, vi sua a Christo accepta essentiali facienda data esse
comperiatur. — Quse ergo ex hac notione Ecclesiae vera et conpreta nascitur disciplina, ea tandem
est ‘theologia practica, omnia illa, quse in theologia speculativa essentialia solummodo apparebant,
quomodo per formas quas ponant reales ipsa ad rem veritatemque perducantur, considerans.
Cui proinde disciplinse, quse theologiam historicam et theologiam speculativam in se sustulit,
intelligenda est ecclesia, quippe quse, objectiva incedens persona, e tempore suo jam faeto
tempus id producat futurum, quod essentia, a theologia speculativa proposita — quse ejus
esset ad (paivofievov , a theologia historica commemoratum, ratio — necessario postulstret.
Pag. 36: Notio civitatis suam gignit praetieam disciplinam notioque ecclesise suam. In illam,
quse politica nuneupari solet et philosophia est sensu strictissimo practica, traducit ethice phi-
losophica, in hane, quse theologia practica est, ethice theologica.

Lunds Univ. Årsskrift Tora. XI.

Digitized by v^»ooQle

Om theologiens begrepp.

I. Theologieri, sådan den gifvit namn åt den theologiska Faculteten
och med denna likartade företeelser, gör anspråk pä att vara en vetenskap
af lika hög rang, som hvilken vetenskap som helst, och för sä vidt dess
vetenskapliga sträfvan går ut pä att om sitt föremål veta sanningen,
dessa ord fattade i hela djupet af sin betydelse, är den berättigad till
ett sådant anspråk.

Säsom det blifvit angifvet, taga vi har theologien i en viss uti historien gifven
betydelse. Således iråga vi här icke närmast efter ordets härledning, ieke heller
söka vi komma till theologiens begrepp geuom att uppsamla det lika och gemen¬
samma i alla de företeelser, som blifvit benämnda theologi; utan vi taga theologien
sådan den omedelbart föreligger, representerad af sådana historiska företeelser som
t. ex. de theologiska Faculteterna Och om theologien så fattad säga vi, att den
gör anspråk på att vara en vetenskap af lika hög rang som hvilken vetenskap som
helst. Till bekräftelse häraf behöfva vi väl icke anföra vittnesbörd, hvnrken från den
gamla tiden, då de theologiska skolorna blomstrade i Alexandria, Antiochia o. s. v.,
ej heller från medeltiden, då theologien beherrskade hela det vetenskapliga lifvet, icke
heller väl ifrån de sista tiderna. Ty att theologien gör ett sådant anspråk, dertill
kan Schleiermacher sjelf sägas hafva bidragit derigenoin, att han i theologien infört
ett förfaringssätt, som måste erkännas vara vetenskapligt.

Hvad fordras då dertill; att ett kunskapande sträfvande skall kunna tillerkännas
rätt att bära namnet vetenskapligt?

') Att vi icke må synas tänka oss theologien på ett så skråmässigt sätt, som om theo-
logisk vetenskap icke vore att finna både före ocli utom de s. k. theologiska faculteterna,
fästa vi uppmärksamhet såväl vid det närmast följande, som ock dervid, att ingenting torde
förekomma i denna lilla uppsats, genom hvilket sådana skulle vara förnekade sakförhållanden,
som det, att Fr. Julius Stahl bidragit till theologiens utveckling mer än mången medlem af
theologisk facultet, likasom Jacob Böhme inlagt större förtjenster om philosophien, än många,
som beklädt philosophiska lärostolar.

Digitized by v^.ooQle

Pehr Eklund.

Såsom hufvudvilkoret härfor hafva vi i denna sats framställt, att det kunskapande
sträfvandet skall gå ut på att veta sanningen, dessa ord tagna i hela fullheten af sin
betydelse. Att sådan verksamhet förutsattes såsom en den tänkande menniskoandens,
ligger i sakens väsende. För öfrigt är det likgiltigt, såväl hvem som är denna verk¬
samhets subjeet, som hvad som är denna verksamhets föremål. Men att det kun¬
skapande sträfvandet åsyftar just. att om sitt föremål veta sanningen, detta är icke
likgiltigt, om det skall kunna förtjena namnet vetenskap. Meu detta är också det
enda krafvet. Och hvad vill väl den kunskapande menniskoanden mer begära, än
att den om det föremål, hvarpå den med sin kunskapande verksamhet är riktad, far
veta sanningen? Och består icke vetenskapens väsende deri, att den är den högsta formen
af menniskoandens kunskapande verksamhet? Dock, att vi må göra mera klart, hvad
vi förstå under detta att veta sanningen, och huru vi tänka oss, att vetenskapen
uppnår detta mål, fasta vi uppmärksamhet på följande. Vetenskapen har närmast
att iakttaga företeelserna sådana dessa äro omedelbart gifna i verkligheten. Men
härvid far den icke stanna. Ett rätt iakttagande af företeelserna foder ur sig spörs-
. målet om väsendet. Vetenskapen har derför att genom en granskning af verklighe¬
tens olika momentet 1 särskilja väsendet från företeelsen, och företeelsen från väsendet
och så se dessa i deras motsats till hvarandra. Men likasom vetenskapen måste
fortskrida derutiunan, att den låter iakttagelsen af företeelserna föra öfver till ett
särskiljande af väsende och företeelse, så får den icke stanna vid detta särskil¬
jande, utan, såsom den är riktad på att med tanken genomtränga verkligheten sjelf,
så måste den fortskrida till att söka begripa väsendet i dess inre sammanhang med
-företeelserna, och dessa i deras inre sammanhang med väsendet. Verkligheten sjelf
manar vetenskapen att så fortskrida. Vetenskapens tredje moment är derföre den
begripande insigten i sammanhanget mellan företeelsen och väsendet. Då detta vetes
af den tänkande menniskoanden, då vetes sanningen. Derför är ock denna veten¬
skapens del den sista och högsta *).

1 ) Huru klart och visst detta nu än är, såsom det ock måste medgifvas af hvarje fördoms¬
fri tänkare, att vetenskapens högsta mål är att veta sanningen, finnas dock en mängd veten¬
skapsmän, hvilka icke tillerkänna annat vetande värdighet af vetenskap, än det, som de, sedan
de vändt sig bort från historien, mena sig kunna utspinna ur sitt eget genom abstractionen
på allt historiskt innehåll tömda medvetande. Sådan vetenskap kalla de förutsättningslös.
Om med förutsättningslös .menades fördomsfri, så vore detta en nödvändig bestämning på veten¬
skapen. Utan fördomsfrihet kan en rätt iakttagelse icke göras. Men med förutsättningslös
vetenskap menar man ofta den vetenskap, hvars första förutsättning är den fördomen, att det
historiska vetandet såsom sådant icke kan vara i högsta mening sant. Vi anmärka detta, att vi icke
må synas hafva förbisett de sig så kallande förutsättningslöse vetenskapsmännens mening. Tvärtom

2 *

Digitized by v^.ooQle

Om Theologipns begrepp och indelning.

Försåvidt nu detta, som blifvit sagdt om vetenskapen i allmänhet, måste erkän¬
nas träffa in på den vetenskap, som här är ifråga, så har denna rätt att göra an¬
språk, att i vetenskaplig värdighet icke stå tillhaka för' någon som helst annan
vetenskap. — Härmed är theologien skild från alla sådana former af kunska¬
pande, hvilka icke kunna tillerkännas rätt att heta vetenskapliga. Vi öfvergå nu till
att söka skilja theologien från andra vetenskaper, och detta närmast med afseende på-
föremålet.

II. Theologiens föremål är det egendomliga lifsinnehåll, som tillhör
den christna kyrkan.

Hvarje vetenskap måste hafva ett föremål, ett större eller mindre område af
tillvarelsen, som det sträfVar efter att med tänkandet begripa. Det är ock närmast
med afseende på föremålet, som vetenskaperna skilja sig från hvarandra. Så är
naturvetenskapen begränsad från andra vetenskaper derigenom, att den har till sitt
töremål naturexistensen. Andra vetenskaper uppkomma derigenom, att den tänkande
menniskoanden riktar sig på att med begripande insigt söka genomtränga den fria
creaturliga existensen, dess egendomliga natur, dess historia, dess lif i förhållande
till det sanna, sköna och goda. En annan vetenskap kan förtjena namnet theologi,
den nemligen, som gör till sitt föremål icke naturexistensen, icke heller den .fria creaturliga
existensen, utan den guddoinliga existensen. Då vi nu emellertid söka besvara frågan
om theologiens åtskilnad från andra vetenskaper med afseende på objeetet, så fästa
vi än en gång uppmärksamheten på, livad redan förut blifvit anmärkt, att vi här
spörja, icke om hvad som mer eller mindre lämpligen kunde kallas theologi, utan,
såsom redan blifvit sagdt, om theologien, sådan den gifvir namn åt den theologiska
Faculfeten och med denna likartade företeelser. Om theologien så fattas, huru skall
man bestämma dess föremål?

Man har bestämt theologiens föremål så, att den hardt nära sammanfaller med
den nyss nämnda begreppsbestämningen, då man sagt, att theologien är vetenskapen
om Gud och guddomliga ting Enligt denna bestämning af theologien efter dess
object kommer tlieologien att sammanfalla med den vetenskap, som man är temligen
ense om att kalla dogmatik. Denna bestämning af theologien tillhör också hufvud-
sakligen den tid, då elhiken ansågs som ett bihang till dogmatiken och den prak¬
tiska theologien, strängt taget, icke ansågs höra till theologien såsom vetenskap.
Hvad som i den nyare theologien framkommit såsom bevis för ethikens rätt att stå

är tankegången i denna lilla uppsats alltigenom utförd med sigte på de nyssnämndes högst
vanliga åsigt, hvilken vi genom en rätt fram gjord framställning sökt tillbakavisa.

*) Så bestämmes theologien ännu hos Norbeck.

Digitized by v^.ooQle

Pehr Eklund.

vid sidan af dogmatiken 1 ) och för den praktiska theologiens rätt att heta theologisk
-vetenskap likaväl som någon annan af de theologiska-vetenskapsgrenarna *), kan med-
det sannna anses tjena till bevis derför, att del i fråga varande sättet att efter objectet
bestämma theologien icke kan anses vara i allo tillfredsställande.

Men å andra .sidan kan icke heller det sätt att efter objectet bestämma theo¬
logiens begrepp befinnas vara tillfredsställande, då man velat göra t. o. in. dogma¬
tiken till hardt nära en blott hjelpvetenskap för den praktiska theologien och bestämt
theologiens object så, att man sagt theologiens föremål våra allt livad som kan vara
nödigt att veta, för att utföra de funetioner, för hvilka den praktiska theologien har
att redogöra s ). .Dogmatikens betydande ställning i hela den theologiska vetenskapens
historia torde vara ett tillräckligt bevis derför, att denna begreppsbestämning af theo¬
logien efter objectet icke är mera tillfredsställande än den föregående.

Tillfredsställande deremot, och det på samma gång de kraf, som gifvit sig till¬
känna genom uppställandet af båda dessa nu anförda definitioner, synes den bestäm¬
ning af theologiens iiegrepp vara, enligt hvilken det heter, att theologien är veten¬
skapen om den christna religionen 4 ). Ty religion innefattar, såsom allmänt erkännes,
lifsförhållandet mellan menniskan och Gud, och detta såsom ett förhållande, hvilket för¬
verkligas genom historien. Och vid behandlingen häraf blifver tydligtvis plats för veten¬
skaplig framställning såväl deraf, hvad Gud är och betyder för del religiösa förhål¬
landet, hvilket är föremål för dogmatiken, som ock af icke blott sådana det religiösa
lifvets momenter, som äro uttryck af den menskliga frihetens sedliga sjelfbestämmelse,
hvarmed ethiken har att sysselsätta sig, utan ock af de från det religiösa lifvets inre
utgående lifsrörelser, hvarigenOm det i vexelförhållande tilf culturlifvet vinner eii viss
gestalt, hvarför den praktiska theologien har att redogöra. Men detta kunna vi ock
uttrycka så, att föremålet för theologien är det egendomliga lif, som tillhör den christna
kyrkan.

Denna är nemligen icke blott att uppfatta såsom ett episkt samfund af sådana,
hvilka sammanhållas af ett gemensamt intresse, utan såsom Chrhsti lekamen är den
en organism, som genomströmmas af Guddomens lif. Dock kyrkan är icke blott detta.
Såsom organism är kyrkan ännu icke bestämd såsom 1'ri. Såsom fri och personlig är den
christna kyrkan Herrens Christi brud, föremålet for Guds eviga kärlek, älskande Gud
tillbaka ech smyckande sig med den menskliga odlingens blomster, såsom de utveckla

*) Se t. ex. Martensens Christelige Ethik.

3 ) Se t. ex. Brings förut anförda arbete.

a ) Se Schleiermacher, Kurze Darat, § 5.

*) Se förut anförda ställe ur Plancks Einleitung etc.

Digitized by

Google

Om Theo logiens begrepp och indelning.

sig i Rätte», Vetenskapen och Könsten. Man skulle derför kunna likna den ehristha
, kyrkans lif vid det inenskliga lifvet, som lelves med ande, själ och kropp. Anden
är Gud, — själen är det inenskliga frihetslifvet, — kroppen bildas af den gestalt, som
det kyrkliga lifvet vinner i vexelförhållande till historiens eulturlif.

Detta kyrkliga lif är theologiens föremål. Och härmed hafv^ vi skilt den theo-
logifka vetenskapen från alla de former af vetenskap, som hafva något annat föremål
än det egendomliga lif, som tillhör den christna kyrkan. — Men om philosophien är
vetenskapernas vetenskap, hvilken såsom sådan har rått att säga: niliil a me alienum
est, är då icke theologien en del af philosophjen ? Denna fråga skall blifva besvarad
i sammanhang med frågan om theologiens subject, till hvilken vi nu öfvergå.

IIL Theologiens subject är icke den tänkande menniskoanden säsom
sådan, icke heller blott den enskilde i ett visst ethiskt förhållande till
det Iheolpgiska objeetet, utan theologiens subject är att bestämma såsom
den tänkande menniskoanden i dess omedelbara enhet med det kyrk¬
liga medvetandet. Theologien är således den christira kyrkans till ve¬
tenskap sig utvecklande medvetande om sig sjelf.

Förut hafva vi skiljt theologien från sådana vetenskaper, som hafva andra föremål
än det egendomliga lifsinnehåll, som tillhör den christna kyrkan. Helt naturligt föran¬
leddes vi att fråga om theologiens förhållande till philosophien. Att philosophien är
den absoluta vetenskapen, torde icke kuuna bestridas, på samma gång det, sanningen till
ära, måste sägas, alt de företeelser af philosophi, hvilka ofta som mest beprisas, i
högst ringa mån äro uttryck af hvad philosophien är till sitt väsende, eftersom de
äro uttryck deraf, att menniskoanden dels icke velat nöja sig med att fa veta sanningen,
utan velat något annat, såsom den menat, högre än detta, dels satt sig för uppgift
att tillsluta ögonen för de punkter i tillvarelsen, från hvilka det rätta ljuset sprider
sig öfver det hela, nemligen den heliga historien och dess faeta. Men till väsendet
är philosophien den absoluta vetenskapen! Alltifrån sitt första framträdande har den
gjort anspråk på att förtjena detta namn, och den måste tillerkännas rätt till detta
anspråk, för så vidt det ligger i dess väsende, att den icke stannar förr än vid san¬
ningen sjelf'), vidare försåvidt den icke inskränker sig till något visst område af
tillvarelsen, utan är riktad på att veta sanningen om det hela, om allt livad vetas
kan 2 ). Den är ändtligen den absoluta vetenskapen, försåvidt den är en ren veten¬
skap, d. v. s. en vetenskap, af hvilkens subject det icke kräfves mer, än att det skall

') Se satsen I.
J ) Se satsen II.

Digitized by v^.ooQle

Pehr Eklund.

vara ett subjeet, uti hvilket den tankande menniskoanden lefver. 1'h'dosophiens
subjeet är nemligen den tänkande menniskoanden såsom sådan. Detta vill säga, att
i törsta hand krätves af det philosophiska subjeetet allenast detta, att det skall
vara ett subjeet, i hvilket den tänkande menniskoanden lefver och är riktad på att
med begripande "rnsigt genomtränga verkligheten. Att nu philosophien, för att kunna
utveckla just sanningeiV måste träda i ett ethiskt förhållande till objeetet, och att
särskiidt den del af philosophien, som har till föremål den guddomliga existensen, är
beroende af det philosophiska subjeetets ethiska ställning till den guddomliga existensen,
sådan denna uppenbarar sig, icke blott i naturen, ieke blott i verldshistorien, utan
framför allt i den heligå historien, — ty der först uppenbarar sig Gud såsom Gud;
detta är någonting, -som å ena sidan är förtjent att hlifva mera påaktadt, än det i
philosophien blifvit men å andra sidan icke står i strid med hvad nyss förut blifvit
sagdt, att philosophiens subjeet är den tänkande menniskoanden såsom sådan. Ty
denna subjeetets ethiska ställning till objeetet är i philosophien en fordran i andra
hand, icke i första.

För theologien är detta deremot en fordran i första hand. Ty theologien åsyftar,

såsom det blifvit på ett träffande sätt utveckladt af flera utmärktare theologer *), ett

begripande i och ur tron. Detta är ock allmänneligen erkändt, åtminstone hvad

•

beträffar theologiens dogmatiska del. Dock är härmed theologiens subjeet ännu icke
på fullt tillfredsställande sätt bestämdt, om man säger, att dess subjeet skall vara
ett troende, eller såsom vi förut sagt, skall befinna sig i ett visst ethiskt förhållande
till objeetet. Ty möjligheten är härvid ännu lennrad öppen att tänka sig detta
subjeet såsom den enskilde religiöse individen, hvilken, fattande sig sjelf lösryckt från
samfundets organism, utan anspråk på att utveckla objectiv sanning, hängifver sig åt
att framställa sin egen mening, stundom helst såsom det absolut paradoxa. Detta
är pietismens välkända tankegång. Men det är bekant, huru lätt pietismen går öfver
i rationalism och derigenom slår öfver i sin motsats. Ty om det är egendomligt
for pietismen att med den ensidighet, som nu blifvit framhållen, hos subjeetet
kräfva dessa ethiska qvaliflcationer, så är det för rationalismen egendomligt att icke
kräfva mer af det vetenskapliga subjeetet, än att detta skall vara den tänkande men-
liiskoanden såsom sådan. Alt pietismen i Halle så hastigt gaf plats för rationalis¬
mens inträde, var icke en följd» af tillfälliga omständigheters inflytelse, utan är
grundadt i pietismens eget väsende, såsom varande en riktning, hvilken fattar religio-

l ) Se E. G. Gejers Föreläsningar öfver mensklighetens historia, der han bland annat
yttrar: Så blir ock filosofien i sista instansen icke blott tanke, utan vilja.

a ) T. ex. C. Daub i sina Vorlesungen och H. Martensen i sin Dogmatik.

Digitized by

yGoogle

16 ' Om Theologiens begrepp och indelning.

siteteu såsom genom Andens omedelbara inverkan atomistiskt för handen i subjectet,
icke såsom uppburen af det kyrkliga samfundet och dess ytterst i nådemedlen inne¬
boende kraft. Företeelsen i Halle är ett uttryck af pietismens oförmåga icke blott
att utveckla någon egentlig theologi utan ock att förhindra, att det kyrkliga lifsinne-
hållet gafs till spillo åt en rationalistisk Vetenskap.

På grund af det nu sagda synes det vara klart, att tljeologiens subject måste
bestämmas hvarken så, att det säges vara den tänkande menniskoanden såsom sådan,
hvilket är rationalistiskt, ej heller så, att det säges vara det enskilda religiösa subjectet,
hvilket kan vara pietistiskt, utan så, att theologiens subject säges vara den tänkande
menniskoanden i dess omedelbara enhet med det kyrkliga medvetandet. Den tän-
kande menniskoanden är, såsom redan blifvit utveckladt, all vetenskaps subject. Väl
måste theologiens subject närmast vara en enskild religiös menniska. Men det som
en sådan utvecklar, det blifver theologi först derigenom, att i honom den tänkande
menniskoanden lefver i omedelbar enhet med det kyrkliga medvetandet. Theologien
är derföre, såsom träffande blifvit sagdt' t. ex. af Gaupp kyrkans till vetenskap
sig utvecklande medvetande om sig sjelf.

Theologiens subject är således kyrkan. Och historien bestyrker, att den theo-
logiska vetenskapen varit lifskraftig i samma mån den stått i ett lefvande förhållande
till kyrkan, och detta ett sådant, att theologien fattat sig såsom kyrkans organ föfr
utveckling af dess medvetande. Och kyrkan kan tänkas såsom subject för den theo-
togiska verksamheten. Ty, såsom redan förut blifvit sagdt och såsom särskildt blifvit
utveckladt i det anförda arbetet af E. G. Bring, kyrkan är icke blott en samling
af menniskor, hvilka sammanhållas af ett gemensamt ethiskt—religiöst band; icke.
heller - är den blott en organism, som kan förtjena benämningen Christi kropp, derför
att den genomströmmas af Hans lif, hvilken är hufvudet. Nej, då först har kyrkans
väsende blifvit fullt och helt uppfattadt, när hon också blifvit uppfattad som bruden,
hvilkens brudgumme är Herren Jesus Christus sjelf. Men tänka vi oss kyrkan såsom sådan,
så måste vi ock tänka oss henne såsom ett personligt väsende, såsom en samfunds-
personlighot. Det personliga lilvet har nu väl .ytterst sitt säte icke i det medvetna tanke-
lifvet utan i det fria viljelifvet, men detta kan icke tänkas annorledes än såsom haf-
vande det medvetna tankelifvet till förutsättning för sitt förverkligande. Derför hör
detta nödvändigt med till kyrkans väsende. 0«h såsom det tillhör det intelli¬
genta lifvets art, att det utvecklar sig till vetenskap, så sträfvar också den christna
kyrkans intelligenta lif att gifva sig uttryck i den theologiska vetenskapen, till hvilkens

*) K. F. Gaupp, Praktische Theologie, Berlin 1848, I. Einleitung.

Digitized by v^.ooQle

Pehr Eklund.

bärare de äro kallade, åt hvilka kyrkans Herre täckes i högre mått skänka ro /«-
Qtapu rrjd yvioatws.

Härmed torde vi hafva framställt de hufvudsakliga punkter, hvilka måste komma
till tals vid utredandet af theologiens begrepp. Söka vi då att draga slutföljderna af
det framställda, för att på samma gång i någon noån angifva theologiens plats inom veten¬
skapernas stora sammanhang, så torde denna bäst blifva bestämd genom följande sats:

IV. Theologien, såsom kyrkans till vetenskap sig gestaltande med¬
vetande om sig sjelf, hör hvarken till de s. k. praktiska vetenskaperna
eller konstlärorna, hvilkas mål utgöres af en viss praktik, hvilken ligger
utanför vetenskapen såsojn sådan; icke heller hör theologien till de s. k.
rena vetenskaperna, hvilka äro uttryck af menniskoandens rena sträfvan
efter vetande för vetandets skull; utan theologien är att hänföra till en
art af vetenskap, hvarigenom åsyftas utvecklingen af en viss i historien
gifven samfundspersonlighets medvetande om sitt egendomliga lifsinnehåll.

1 denna sats hafva vi sökt angifva theologiens plats i vetenskapernas sam¬
manhang. Här är fördenskull ett försök gjordt att angifva hufvudpunkterna i en
allmän vetenskapslära. Och trenne grupper af vetenskap hafva blifvit uppställda, 1:o
praktiska vetenskaper eller konstläror, 2:o rena vetenskaper och 3:o sådan veten¬
skap som theologien, så fattad, som den här blifvit.

Dessa tre grupper skilja sig från hvarandra närmast med afseende på den kun¬
skapande verksamlietens mål. Tänkes detta rent subjectivt, såsom ett för subjectet
gifvet handlande, en praktik, för hvilken det vetande som åsyftas, utgör ett blott
medel, så framkomma s. k. praktiska vetenskaper eller konslläror, t. ’ex. åker-
bruksvetenskapen. Om man bestämmer vetenskap såsom sammanhang af vetande,
så kan ju äfven en sådan företeelse af kunskapande kallas vetenskap. Ty den är
icke blott en hopgyttring af vetande, utan ett verkligt sammanhang gör sig sig gäl¬
lande, om ock endast ett sådant, som är gifvet genom ett ändamål, hvilket ligger
utanför sjelfva vetandet.

Det är väl sant, att lifvet är högre än vetenskapen, och att den vetenskap är
af intet värde, som ej har betydelse för lifvet. Men lika sant är det ock, att ve¬
tandet såsom sådant är ett moment af sjelfva lifvet, fastän icke det högsta. Och
häraf framgår, att den vetenskap, som har sitt enda mål i en viss empiriskt gifven
praktik, och icke kan sägas hafva sitt mål i ett visst vetande såsom sådant, den är
en' lägre form af vetenskap, än den, för hvilken sjelfva vetandet såsom sådant är
ändamål. Yi hafva nämnt ett exempel, nemligen agriculturen. Ett annat exempel

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 3

Digitized by v^.ooQle

Om Theologiens begrepp och indelning.

kan hemtas från det kyrkliga området, nemligen de kyrkliga konstiäror, hvilka kunna
uppställas t. ex. för det sätt, på hvilket innehafvarne af Herrans embete i vår svenska
kyrka böra sköta detta sitt embete, med afseende på predikande, catechisation o. s. v.
Det kyrkliga lifvet kan icke undvara sådana konsttbeorier, likasom det måste för¬
anstalta öfningsskolor för deras tillämpning. Men dessa konstläror äro ännu icke
praktisk theologi. Vi skola sedan söka visa,. att den praktiska theologien har att
redogöra för de kyrkliga praktikernas idé, att begripa dem såsom nödvändiga mo-
meuter i det kyrkliga lifvet. Det är klart, att de nämnda konsttheörierna måste
nära ansluta sig till denna theologiens del. Men vore den praktiska theologien
intet annat, så hade den visserligen en väl grundad rätt att fortlefva i kyrkan, men
ej såsom en lem af den theologiska vetenskapen i egentlig mening.

Men likasom det måste anses förmånligt för det kyrkliga lifvet och äfven väl för den
kyrkliga vetenskapen, att s. k. praktiska öfningar förekomma och theorier uppställas till
efterföljd, så måste det ock anses såsom ett godt för den kyrkliga vetenskapen, om
derjemte en vetenskap framträder, bvitken kan förtjena att Itenämnas. ren vetenskap.
En sådau och den förnämsta är philosophieu. Denna hafva vi redan förut skildrat
så, att 1:o den är vetenskap i ordets högsta ljemärkelse, eftersom dess mål är att
veta sanningen, 2:0 att dess subject är den tänkande menniskoanden såsom sådan
3:o att dess objeet är verkligheten i dess helhet och dess olika delar, naturexistensen,
den fria creaturliga existensen och den guddomliga existensen. Det måste erkännas
såsom godt för kyrkan att en philosophi existerar, särskildt en philosophi, som
sysäelsätter sig med att söka på grundvalen af den heliga historiens facta begripa
det guddomliga lifvet.

Men' icke blott' godt, utan nödvändigt är det, att theologien, såsom den kyrkliga
vetenskapen, fattas i sin åtskilnad från theologien, såsom ren vetenskap. Och denna
åtskilnad mena vi vara gjord dermed, att såsom den förras mål sättes utvecklingen
af det kyrkliga samfundets medvetande om sig sjelf. Theologien intager således i vetenska¬
pernas sammanhang en analog ställning med juridiken, om denna fattas såsom den veten¬
skap, hvilken har till mål utvecklingen af det folkliga samfundets rättsmedvetande.
Äfven juridiken, så fattad, har på sin ena sida theorien för den praktiska rättsskip¬
ningen, på sin andra rättsphilosophien.

Digitized by v^.ooQle

Om theologiens indelning.

V. Det egendomliga lif, som tillhör den christna kyrkan, är i första
hand ett lif, satt i och genom Gud, för det andra är det ett lif,

som är satt och sättes i och genom mensklig viljas fria sjelfbestäm-

melse, och ändtligen är det ett lif, i hvilket den christna kyrkan i vexel-
förhållande till historiens culturlif vinner en viss egendomlig gestalt.
Såsom nu theologiens föremål är det kyrkliga lifsinnehållet, och detta
sjelf utgöres utaf just nämnda trenne stycken, så sönderfaller theologien
i tre delar: Dogmatisk theologi, Ethisk theologi och Praktisk theologi.

Härmed är ett försök gjordt att indela theologien etter de momenter, i hvilka

dess föremål lägger sig i sär. 1 och för sig måste det anses i högsta grad berät-

tigadt att söka indela theologien efter denna indelningsgrund. Och i sjelfva verket
måste del medgifvas, att en vetenskaps hufvudsakliga indelning måste göras enligt
den synpunkt, soin härvid gör sig gällande.

Innan vi nu gå att närmare skärskåda denna indelning, kasta vi en hastig
blick på, såsom oss synes, hufvudpunkterna i de märkligare indelningar, hvilka
den kyrkliga vetenskapsiäran försökt att uppställa.

De flesta, om icke alla, hafva det gemensamt, att bland hufvuddelarne af theo¬
logien en del förekommer, som behandlar det kyrkliga lifsinnehållet i dess företeelse,
i dess phaenomen, i dess historiska verklighet. Denna theologiens del plägar derföre
benämnas historisk theologi. Här göres till föremål för historisk skildring följande:
trosmedvetandet och dess utveckling, det sedliga medvetandet öch dess utbildning,
författning, gudstjenstens inrättning o. s. v. — Likaledes förekommer städse en annan
del, som söker fatta det theologiska objeetets idé. Denna del brukar benämnas specu-
iativ eller systematisk theologi. Här förekommer en framställning af delvis samma
momenter, hvilka till sin empiriska verklighet blifvit behandlade i den historiska
theologien, i det nemligen det christna trosmedvetandets såväl som det christna sed-
lighetsmedvetandets innehåll göras till föremål för speculativ behandling. Men ingen-

Digitized by v^.ooQle

Pehr Eklund.

städes finner nian de stycken som gemensamt pläga förekomma i den historiska
theologien ocli den praktiska theologien, t. ex. författning, gudstjenstens inrättning
o. s. v. angifVa såsom föremål för den del af theologien som sysselsätter sig med
idéen Vi behöfva icke nämna mer än detta, för att hafva pppvisat, att den
indelning, som härmed är antydd, icke är fullt genomförd. Inled ningsgrunden är
nemligen det sätt, på hvilket det thcoiogiska innehållet uppfattas, om det uppfattas
till sin idé, eller till sin empiriska verklighet.

Enligt den vanliga indelningen förekommet nu emellertid, såsom det redan blifvit
sagdt, en del, som benämnes praktisk theologi. Till denna del hänföres städse
sådant, som rör t. ex. författning, undervisning, gudstjensts lirande. Men klart är,
att dessa stycken hänföras till den praktiska theologien, icke för så vidt de äro
gifna såsom en historisk verklighet. Ty såsom gifna verkligheter höra dessa stycken
till den historiska theologien. Och der blifva de också behandlade, och vi veta ingen,
som bestrider, att de ju icke med rätta hänföras till den historiska theologien.
Men enligt den vanliga indelningen äro de uteslutna från den systematiska theologien.
Med hvad rätt? Oss synes, att om den historiska theologien behandlar theologiens
object så, att den spörjer om den empiriska företeelsen, och den systematiska be¬
handlar samma object så, att den söker fatta dess väsende, dess idé, så måste det
om sådana stycken, som man är ense om att hänföra till den praktiska theologien,
såsom eult, författning o. s. v., äfvenledes böra spörjas både om väseudet och företeelsen.
Och såsom det torde kunna anses för ett vunnet resultat, att jemte dogmatiken,
ethiken är en den systematiska theologiens sjelfständiga del 2 ), så synes det kunna
sättas starkt i fråga, huruvida icke den praktiska theologiens object utgöres af ett
område af det kyrkliga lifvet, som är lika sjelfständigt begränsadt gentemot de om¬
råden, hvilka utgöra föremål för dogmatiken och ethiken, som dessa äro till objeetet
begränsade gentemot hvarandra.

Detta synes vinna en stark bekräftelse, om man företager sig att betrakta något
visst, i synnerhet något mera framstående skede i kyrkans historia, t. ex. det, då
Christendomen vunnit en egendomlig gestalt i den classiska bildningens form. Det
heter allmänt, t. "ex. hos Kurtz, att denna gestalt vann kyrkan i afseende på

*) Äfven hos Gaupp, Praktische Theologien. I. Eiuleitung, som säger om den praktiska
theologien, att den in manchen Theilen der Speculation näher verwandt ist, als andere theo-
logische Disciplinen, indelas theologien så, att den praktiska theologien motsättes den theologien»
del, som söker fatta det theologiska objeetets väsende. Ty han indelar sålunda: I. Die
principielle Theologie a) Die exegetische Theologie, b) Die speculative Theologie. II. Die
historische Theologie. III. Die praktische Theologie.

J ) Se Martensen, Den christelige Ethik och Vilmar, Theologische Moral.

Digitized by v^.ooQle

Om Theologiens begrepp och indelning.

lära, cult och författning. Men såsom hos honom och äfvenledes hos andra för¬
fattare i kyrkohistorien icke blott dessa trenne stycken komma på tal, utan också
det christliga lifvet och de sedliga grundsatser, som dervid gjort sig gällande, och
för den christna läran redogéres sålunda, att en framställning gifves icke blott af
den praktik, som kyrkan utöfvar för det kyrkliga medvetandets utveckling t. ex.
genom catechetisk och vetenskaplig verksamhet, utan ock så, alt den frågan fram-
ställes till besvarande, huru långt det christna medmetandet utvecklat sig l. ex. i
det christologiska lärostycket eller i läran om synd och nåd; så synas vi halVa rätt
att säga, att, om man fullständigt skall göra reda för denna afdeining i kyrkohistorien,
så har man att framställa: 1:o det christliga trosmedyetandet d. v. s. medvetandet
om det christliga lifvet såsom det är satt och sättes i och genom Gud, 2:o det
christliga sedlighetsmedvetandet, d. v. s. medvetandet om det christliga lifvet såsom
det är satt och sättes genom menskjig viljas sedliga sjelfbestämmelse, 3:o de kyrkliga
praktikerna med afseende på kyrkoordning, det kyrkliga medvetandets utveckling och
gudtjenstlifvet, genom hvilka praktiker kyrkan i vexelförhållande till culturlifvet, så¬
dant det uppenbarar sig i en bestämd rättsordning, vetenskap och skön konst, vinner
en viss egendomlig gestalt. Denna gestalt skulle kunna kallas det kyrliga lifvets
kropp, eftersom den i det kyrliga lifvet torde kunna sägas intaga samma ställning,
som kroppen i det menskliga. Och såsom i det menskliga lifvet ingå dessa tre
stycken: ande, själ och kropp, men inga flera, så utgöras ock det kyrkliga lifvets
momenter af • de tre nyss nämnda. Eller hvad är väl mera alt tala om i en
sådan afdeining af kyrkohistorien, som den hvilken företagits till betraktande? Och
om nu, vid betraktelsen af ett så betydande skede i kyrkans historia, det kyrkliga
lifvet lägger sig i sär i just dessa tre momenter, är icke detta ett starkt bevis för
riktigheten af den i denna sats gjorda indelningen. Skulle del nu derjemte kunna
låta uppvisa sig, att på hvarje punkt af kyrkans utveckling de tre angifna momen-
terna verkligen äro det kyrkliga lifvets grundmomenter ‘3, hvilka, på samma gåug
de nära sammanhänga, likväl äro från hvarandra så åtskilda, att hvardera har sin
särskilda egenhet, så torde den gjorda uppställningens riktighet icke kunna bestridas.

Men har då icke kyrkohistorien och den bibliska theologien rätt att anses för
hufvudsakliga delar af theologien, äfven om de icke kunna vara berättigade att in¬
träda i raden af »le theologiska vetenskaperna på det sätt, hvarpå de pläga vara
inordnade i det encyclopsediska schemat, att de, vare sig de tänkas tillsammans ut¬
göra ett helt eller skarpt skiljas från hvarandra, just såsom historisk theologi eller .

') Vi hänvisa till hvad nedanför skall afhandlas om de till förem&let olika arter af satser,
som förekomma i den Augsbnrgska bekännelsen.

Digitized by v^.ooQle

Om Theologiens begrepp oeh indelning.

biblisk theologi och kyrkohistorisk theologi skola vara skilda från dpn praktiska, och
jemte dén systematiska theologien vara begränsade gentemot denna? Ocli vidare
har den theologiska encyclopaedien icke någou plats för-en philosophisk theologi, som,
i någon mån motsvarande Schleiermachers philosophiska del, är något annat än
speculativ dogmatik? — Det närmast följande skall gifva uisigt till ett besvarande af
dessa frågor, hvilket vi hoppas skola befinnas vara tillfredsställande.

VI. Såsom det ligger i hvarje vetenskaps väsende, att den måste
fortskrida genom de tre stadierna: empirisk, critisk och speculativ ve¬
tenskap, så måste också theologien genomlöpa dessa samma trenne
stadier.

Att theologien är en vetenskap af lika hög rang, som hvilken vetenskap som
helst, hafva vi i det föregående *) sökt ådagalägga, och detta på den grund, att
theologien icke stannar vid ett upptagande af företeelserna, sådana dessa äro ome¬
delbart gifna, utan skärskådande dem i deras inbördes förhållande till hvarandra,
hvarigenom motsatsen mellan företeelse och väsende framträder, fortskrider, till dess
den med sin begripande insigt uppfattat företeelsens enhet och sammanhang med
väsendet och väsendets med företeelsen, d. å. vet sanningen.

Härmed är också redan antydt, hvad vi påstå i denna sats, att det ligger i veten¬
skapens natur, att dess första stadium måste blifva ett sådant, att det gör skäl för
namnet empiriskt, det andra ett sådant, att det kan kallas critiskt, det tredje af den
art, att det lämpligast torde betecknas med namnet speculativt.

Ty först har vetenskapen att ur verkligheten, sådan den omedelbart föreligger,
uppsamla hela mångfalden af de företeelser, som höra till området af det, som utgör
vetenskapens föremål. 1 samma mån som detta empiriska åtgörande är ofullständigt,
i samma mån blifver ock det resultat, som kan komma fram ur det vetenskapliga
arbetet, ofullkomligt. Men detta resultat framkommer icke förr, än de uppsamlade
företeelserna blifvit skärskådade i förhållande till hvarandra, icke • förr, än det öfver-
och underordnade blifvit såsom sådant uppfattadt, icke förr, än väsendet framträdt
1 sin motsättning till företeelsen.

Det granskande och särskiljande, från företeelsen till väsendet tillbakagående
förfarande, hvarigenom motsatsen mellan väsendet och företeelsen kommer att fram¬
träda, synas vi med skäl kunqa kalla critiskt, analytiskt, regressivt. Detta åt¬
görande är det nödvändiga genomgångsstadiet för hvarje vetenskaps fortskridande
' till sitt mål. Stannar den vetenskapliga verksamheten vid detta critiska åtgörande,

') Se satsen I.

Digiti: . Dy v^.ooQle

Pehr Eklund.

så bar den i qjelfVa verket icke vunnit något vetenskapligt resultat, utan allenast
beredt väg för ett sådant. Stannar den deremot vid det émpiriska upptagandet af
det gifna, så är väl ett resultat vunnet i de constaterade facta, men ej ett i högsta
mening vetenskapligt. Men i samma mån som på grundvalen af det fullständiga
empiriska uppsamlandet det critiska åtgörandet blifver väl genomfördt, i samma mån
är ock att vänta, att vetenskapen skall uppnå ett verkligen vetenskapligt resultat.
Ett sådant vinnes, när genom det granskande skärskådandet den punkt i verk¬
ligbetens område är funnen, från hvilken vetenskapen kan blicka ut öfver hela sitt
område och se väsendet i dess sammanhang med företeelsen, och företeelsen i dess
sammanhang med väsendet. För så vidt vetenskapen på denna ståndpunkt blickar
ut öfver hela sitt område och ser väsendet afspeglande 'sig i företeelsen, och före¬
teelsen i väsendet, kunna vi kalla denna ståndpunkt speculativ. Och för så vidt
här först ett system i egentlig mening kommer till stånd, kunna vi kalla dess för¬
farande systematiskt. Och för så vidt det bildar en motsats å ena sidan till del
thetiska, som tillhör den empiriska ståndpunkten, och å andra sidan till det analytiska,
som tillhör den critiska, så skulle vi också kunna kalla det syntlietiskt.

Härmed hafva vi något utförligare augifvit de stadier, som hvarje vetenskap
har att genomlöpa. Och om nu theologien, såsom vi sökt visa är en vetenskap, så
måste också den röra sig fram genom dessa samma stadier. Men om det åligger
theologien att så fortskrida, så är dermed klart, att ett betydligt område af theologien
måste låta hänföra sig till kyrkohistorien,' ett annat till den bibliska theologien, ett
tredje till religionsphilopien. Ty det inses lätt, att det åsyftade sant vetenskapliga
resultatet såsom en begripande insigt i det kyrkliga lifsinnehållet, icke kan uppnås
utan vetenskaplig insigt i just de områden, som utgöra föremål för kyrkohistorien,
den bibliska theologien och religionsphilosopien.

Härom mera längre fram vid redogörelsen lör de särskilda delarne inom theo¬
logien. Nu vilja vi taga före till behandling den frågan, huru den theologiska veten¬
skapens första del skall gestalla sig just såsom theologisk i den mening, hvari ordet
här blifvit taget. Denna fråga skall fö sitt svar i efterföljande sats:

VII. Eftersom theologien är kyrkaps till vetenskap sig gestaltande
medvetande om sig sjelf, och således dess subject är den tänkande menni-
skoanden i dess omedelbara enhet med det kyrkliga medvetandet,
och dess object är det kyrkliga lifsinnehållet, men detta kyrkliga lifs-
innehåll såsom object for det kyrkliga medvetandet såsom subject icke
annorledes är till, än så, som det är gifvet i något af de den allmän-

Digitized by v^.ooQle

Om Theologiens begrepp och indelning.

neliga kyrkan tillhörande mindre kyrkosamfund, som constitueras af
bestämd bekännelse, så måste theologien taga sin utgångspunkt i det
kyrkliga samfunds medvetande, som theologen tillhör, och icke blott der
taga sin utgångspunkt, utan en framställning af detta kyrkosamfunds
omedelbart gifna sjelfmedvetande måste blifva uppgiften för theologiens
första del.

I det föregående är. visadt, att theologiens första del måste blifva en sådan,
att den kan förtjena namnet empirisk. Men inom det omfång, hvilket betecknas ined
detta namn, är rum för en mängd af olika gestaltningar.

Man skulle t. ex. kunna tänka sig saken så, att detta empiriska första bestode
i ett uppsamlande af alla de mångfaldiga sakförhållanden, som kunde sägas vara det
kyrkliga lifvets företeelser, från Rom, från Leipzig, från Skottland, från i år, från
medeltiden, från kyrkans äldsta tider. Att detta vore ett uttryck af empiriskt för¬
faringssätt, är svårt-att förneka; men är det också det egendomligt theologiska?

Mer förtjenat af detta namn kunde sådant förfaringssätt, sägas vara, om den
enskilde theologen framlade de det kyrklige lifvets företeelser, som vore honom ome¬
delbart gifna genom hans egen erfarenhet. Dock finna vi lätt, att äfven bäri inne-
hålles möjligheten till en missvisning, den nemligen, hvilken just blifvit framhållen i
satsen 111. Och det faller lätt i ögonen, att intetdera af de båda ofvannämnda för¬
faringssätten motsvara de bestämningar, hvilka framstälts i sistnämnde sats. Och
ser man rätt till, så skall man finna, att det som sägas i den sats, med hvars
utvecklande vi nu sysselsätta oss, alldeles motsvarar hvad som uttalats i satsen
III, ja, att det i sjelfva verket icke är annat än ett närmare utvecklande af hvad
som redan innehålles i denna. Ett sådant utvecklande var emellertid nödigt för att
komma till det rätta svaret på den frågan, huru theologiens första del skulle såsom
sådan gestalta sig. Detta svac är gifvet i satsen, hvilken vi hoppas vara nog klart
framställd, för att i sammanhang med det föregående sjelf bevisa sin sanning.

Det skulle nu vara ganska lätt att redan här uppvisa, huru också enligt de
grundsatser, som nu blifvit uppställda, de stycken af den theologiska vetenskapen,
hvilka nyss anförts såsom hufvudsakliga delar i vanligen förekommande indelningar,
nemligen kyrkohistorien, den bibliska theologien och religionsphilosophien, hafva god
utsigt att komma till sin rätt.

Att vi emellertid icke må blifva för vidlöftiga, öfverlemna vi beviset härför till
deR efterföljande grundritningen af de särskilda theologiska vetenskaperna, och öfvergå
derföre nu till den del af theologien, som enligt detta utkast skall utgöra den första.

Digitized by v^.ooQle

Pehr Eklund.

A. Theologiens första del: den statistiska eller symboliska theologien.

VIII, Theologiens första del kunna vi kalla theologia thetica, sta-
tistica, symbolica. Den har att framlägga det kyrkosamfunds status quo,
hvilkets medvetande närmast skall genom den theologiska verksamheten
utveckla sig. Den har således att ur den gifna verkligheten, hvilkens
mest fasta punkt utgöres af de kyrkliga symbolerna, upphemta de tros¬
satser, sedliga grundsatser och grundsatser för kyrkliga praktiker, hvilka
äro erkända i ifrågavarande kyrkosamfund, jemte dessa satsers i samma
kyrkosamfund förekommande bibliska, kyrkohistoriska och apologetiska
begrundning.

Au theologen ieke må såsom ett nytt arbete företaga något, hvartill det kyrk¬
liga medvetandet redan arbetat sig fram, är det nödigt, att han begynner med att
söka för sin del uppnå och tillegna sig den ståndpunkt, som är den högsta, hvar¬
till man kommit inom det kyrkosamfund, hvars medvetande skall genom hans theo-
logiskt vetenskapliga verksamhet utveckla sig. Hvart har han då att vända' sig för
att uppnå detta syfte"?

Han har tydligen att vända sig till s. k. kyrkohandböcker, catechetiska läro¬
böcker, kyrkoförfattningar o. s. v., genom hvilka ifrågavarande kyrkosamfunds status
quo närmast uppenbarar sig. Men denna status quo uppenbarar sig ock i den
theologiska vetenskap, som är inom kyrkosamfundet erkänd. Också till denna har
han derföre att vända sig, och det med den frågan: hvad är erkändt såsom ortho-
doxt"? Denna fråga är icke så lätt att besvara i en tid, sådan som vår. Men derför
att uppgiften är svår, får den icke skjutas undan. 1 del -17—de århundradet var
den icke svår. Icke heller kan uppgiften sägas vara omöjlig att lösa, om man be¬
sinnar, att jemte de nu angifna källorna för den statistiska theologien ännu en tredje
återstår, den nemligen, som, just emedan den är den yttersta och vigtigaste, för-
anledt, att denna theologiens del jemväl kunnat benämnas den symboliska. Till de för
kyrkosamfundet coustitutiva bekännelseskrifterna har denna theologiens del derföre
ytterst att vända sig. Hvad har då theologia statistica att ur dessa källor upphämta"?

Vi mena oss förut hafva ådagalagt, att det kyrkliga lifvet lägger sig isär i
tre stycken: 1:o Gud och hvad han är och betyder i det religiösa lifvet, 2:o den mensk-
liga frihetens sedliga sjelfbestämning, 3:o den gestalt, hvilken kyrkan medelst vissa prak¬
tiker skapar sig, i det hon inträder i ett vexelförhållande till historiens eulturlif. Der-
före bar denna del af theologien att framställa de inom kyrkosamfundet erkända

Lunds Univ. Årsskrift Tom. XI. 4

.Digitized by v^.ooQle

Om Theologiens begrepp och indelning.

satser, uti hvilka kyrkan uttalar ^itt medvetande om dessa tre stycken, således 1:o
trossatser, 2:o sedliga grundsatser, och 3:o grundsatser med afseende på de kyrk¬
liga praktikerna. För alla dessa tre slag af satser har den statistiska eller symboliska
theologien att redogöra.

Också gifver en blick på t. ex. Augsburgiska bekännelsen snart vid handen,
att satser af dessa tre slag i denna bekännelseskrift förekomma, ja, att samtliga
deri förekommande satser låta hänföra sig till ettdera af dessa tre slag. Såsom
exempel på trossatser kunna vi anföra Art. X. de coena Domini, såsom exempel
på sedliga grundsatser Art. XXII. de eonjugio sacerdotum, såsom exempel på grund¬
satser för kyrkliga praktiker Art. XXV11I. de potestatc ecclesiastica.

Dock förekomma i sjeltva symbolerna såväl som ännu mera i de orthodoxa
systemerna, och äfvenledes mer eller mindre i de öfriga angifna källorna också
något annat, än dessa tre slag af satser. Och detta andra är trossatsernas, de sed¬
liga grundsatsernas, såväl som de praktiska grundsatsernas bibliska, kyrkohistoriska
och apologetiska begrundning. Så har ock den statistiska theologien att jemväl
framställa denna inom kyrkosamfundet erkända begrundning af dess medvetandes
innehåll.

Då den statistiska theologien ur de angifna källorna upphemtat och framställt
det nu auförda, så har den uppfyllt sitt värf. Hvad som kan föranleda theologien
att söka fortskrida vidare, derför skola vi redogöra i nästa sats.

IX. Om den åskådning af det kyrkliga lifvet, som genom den
statistiska theologien blifvit framlagd skulle visa sig såsom i ett eller
annat afseende otillfredsställande, sä måste detta för theologien inne¬
bära en uppgift att söka skrida vidare, och detta enligt vetenska¬
pens allmänna lag så, att dess nästa del komme att bestämma sig till
att blifva en theologia critica, analytica, regressiva.

För somliga theologer i vår Lutherska kyrka framställer sig den theologiska
vetenskapen, sådan den är gifven sedan 17-de århundradet, åtminstone till sin
dogmatiska del såsom ett, om icke alldeles, så dock hardt nära afslutadt helt, be¬
träffande hvilket man icke vill véta af någon som helst ”Fortbildung”, åtminstone
ingen annan än den, som kan ligga uti ett tydligare isärläggande af de kyrkliga
lärosatserna, sådana de äro affattade i det orthodoxa lärosammanhanget, jemte rikli¬
gare och utförligare anförande af dicta probantia, bevis ur kyrkohistorien och apologetiska
grunder. Skulle denna uppfattning vara riktig, så måste den kyrkliga vetenskapen
anses öfverhufvud hafva nått sin höjdpunkt.

Digitized by v^.ooQle

Pehr Eklund.

Men i och med detsamma, att uti det gifna sådana punkter påträffas, hvilka
innehålla hvarannan åtminstone skenbart motsatta bestämningar och derigenom be¬
visa sig icke vara på fullt tillfredsställande sätt utredda, och således häraf gifves
aljehanda anledning att ytterligare fråga och forska, eller ock de tre områden, till
hvilka den anförda begrundningen »af de kyrkligt erkända satserna hänvisar, nem-
ligen kyrkohistorien, Bibeln, det religiösa lifvet öfver hufvud, förete religiösa mo¬
menter, som icke kommit till sin rätt i den empiriskt gifna gestalten af kyrkaus
vetande om sig sjelf; i och med detsamma blifver det en uppgift för theologien att
söka skrida vidare ulöfver det resultat, som föreligger i theologiens första del. Det
kan nu hända, att den åtminstone i åtskilliga punkter icl*p mägtar komma till ett mera
tillfredsställande resultat än det gifna. Men det måste erkännas såsom den kyrk¬
liga vetenskapens både rätt och pligt att sträfva härefter; fastän den ingalunda liar
rätt att förkasta det gifna på den grund, att det innehåller för tanken ännu out¬
redda punkter. Om theologien ville så förfara, skulle deu upphöra att vara theologi.
Men så långt Herren förlänar kyrkan ro xaQio/.ia rrjg yvwoeiog, så långt har den ock att
i trohet använda denna till den theologiska vetenskapens vidare utveckling.

Att det theologiens fortskridande, som här kan komma i fråga, enligt vetenskapens
allmänna lag närmast måste antaga formen af en granskning, är i det föregående
tillräckligt visadt. Vi öfvergå derföre till

B. Theologiens andra del: den critiska theologien.

X. Eftersom de områden af verkligheten, till hvilka den kyrkliga
vetenskapen måste regrediera för att genom en analys $f deras innehåll,
erhålla de oundgängliga medlen till den critik, hvarur en ny gestalt af theo¬
logien skall kunna framväxa, utgöras af kyrkohistorien, den Heliga Skrift,
det religiösa medvetandet öfverhufvud; så blifva den critiska theologiens
delar dessa tre: kyrkohistorisk theologi, bibfisk theologi, religionsphilo-
sophisk theologi.

Vid redogörelsen för den critiska theologien blifver naturligtvis närmast fråga
derom, hvarthän theologien har att vända sig för att på samma gång finna den
måttstock, hvarefter det gifnas värde kan bedömas, och den lifskraftiga säd, hvar-
igenom detta gifna kan befruktas, att det- må gifva lif åt en ny gestalt af den
kyrkliga vetenskapen.

Vid framställning af den statistiska theologiens vetenskapliga uppgift, Wef
det påpekadt, att den har att framställa, ej blott de trossatser, sedliga grund-

Digitized by v^.ooQle

Om Theologiens begrepp och indelning.

satser o. s. v., som voro erkända inom det i fråga varande kyrkosamfundet, utan
oek den kyrkohistoriska, bibliska och apologetiska begrundning, hvaraf dessa satser
i samma kyrkosamfund pläga åtföljas. Och öfver hufvud taget är intet kyrko¬
samfunds medvetande någonsin alldeles utan sådan begrundning. Utan alltid anföres
något till bevis för de gällande satsernas riktigluet derigenom, att en, betraktelse an-
ställes öfver kyrkohistoriens förlopp, ställen ur de heliga skrifterna anföras och en
jemförande granskning af ehristendomens ställning till andra religionsformer åtmin¬
stone så till vida företages, att man söker försvara ehristendomens rätt gent
emot dessa. Den statistiska theologien hänvisar således till dessa trenne om¬
råden: kyrkohistorien, Bibeln, den allmänna religiositeten. Till dessa områden blefvo
vi också då hänvisade, när uppmärksamheten fästades derpå, att det, som kunde
föranleda theologien att skrida vidare utöfver den genom den statistiska theologien
angifna ståndpunkten, var icke blott sådana omständigheter som den, alt de
erkända satserna kunde innehålla hvarannan motsatta bestämningar, — sådana
svårigheter skulle möjligen kunna lösas genom utvecklande af den symboliska åskåd¬
ningens egna principer, fastän detta ock borde ske under regress till bibel, kyrko¬
historia o. s. v., — utan theologien kunde ock känna sig manad att söka skrida vidare
derigenom, att i och med den anförda begrundningen sådana frågor kunde uppstå
som den, huruvida icke tilläfventyrs i den allmänna religiositeten, i Bibeln, i kyrko¬
historien innehölles momenter, hvilka icke fatt ett tillfredsställande uttrvek i det
gifna kyrkliga lifvet och dess återspegling i det kyrkliga medvetande, hvilket den
statistiska theologien upptagit och framställt.

Men af sig sjelf framställer sig nu den frågan: äro dessa tre områden, till
hvilka vi sålunda hänvisas, också de enda? Och delta är tydligen en vigtig fråga.
Ty likasom det theologiska system, som man velat utveckla ur Bibeln, utan all
hänsigt till kyrkohistorien, är otillfredsställande i sin princip, äfvensom det theo¬
logiska system hemfaller under samma dom, hvilket man velat utveckla ur den all¬
männa religiositeten; på samma sätt måste den critiska theologien blifva brist¬
fällig, om den för sitt ändamål sysselsätter sig endast med dessa tre förstnämnda
områden, under det att det gåfves flera sådana, hvilka borde blifva på samma sätt
vetenskapligt behandlade. Ja väl! Men att några andra så beskaffade områden
verkligen finnas, det har ingen uppvisat; och hvilka skulle de väl vara? Och skär¬
skåda vi dessa tre något närmare, så visa de sig vara af den beskaffenhet, att
alla de frågor, som kunna framkomma i detta sammanhang, måste hafva att vänta
sina svar ifrån ettdera af dessa tre områden. Dessa frågor låta sig nemligen hän¬
föra till endera af dessa trenne: Är den kyrkliga status quo ett organiskt led i

Digitized by v^.ooQle

Pehr Eklund.

29'

kyrkans historia? Är den helt grundad i den omedelbara fullhet af ehristendom,
som uppenbarar sig i den Heliga Skrift, oeh i livad mån har denna omedelbara
fullhet i närvarande, tidpunkt vunnit ett förmedladt uttryck? Och bevisar det sig
uti den af den statistiska theologion framlagda status quo, att det religiösa iif!,
som är egendomligt för den christua kyrkan, till sitt väsende är det absolut
sanna religiösa lifvet, som, sedt i förhållande till det religiösa lifvet öfverhufvud, i
sig innefattar alla momenter af sann och från sig utesluter alla momenter af falsk
religion, och att således christeudomens religiösa lif är det religiösa lifvet i dess
högsta sanning och fullkomlighet? Hvad mera skulle väl vara att fråga om i den
critiska theologien än som är uttrycket genom dessa trenne frågor? Och får icke
den första af dessa frågor sitt svar genom en kyrkohistorisk undersökning, den andra
genom en biblisk, den tredje genom en religionsphilosophisk?

Härmed är nu oek i viss mån åtminstone påpekadt, hvilken grunden varit
dertill, att den kyrkohistoriska delen af den critiska theologien sattes först. Dess
område ligger närmast status quo. Den ligger således närmast utgångspunkten för
den analytiska regress, som utgör den critiska theologiens uppgift.

Man har velat sätta en religionsphilospisk del först. Och det kunde ju synas
som om detta hade ett visst berättigande, eftersom christendomen närmast ter sig
såsom en form af det religiösa lifvet öfverhufvud. Men man har måst medgifva,
att vid framställningen af en sådan religionsphilosophisk del, christeudomens väsende
måste anteciperas. Men hvarifrån skall man väl lära känna christeudomens väsende,
om icke ur kyrkohistorien och ytterst ur den Heliga Skrift? Med mera skäl skulle
man derföre, kunna fordra, att Bibeln och dess theologiska behandling sattes i
främsta rummet. Ty i den Heliga Skrift föreligger hela den omedelbara fullheten
af det lif, som tillhör kyrkan. Men så sant detta är, och så visst icke ett grund
får afprutas af denna sats och dess praktiska conseqvens, att den Heliga Skritt är
den måttstock, efter hvilken sann eller falsk ehristendom ytterst skall bedömas och
det så, att ingenting far gälla för ehristendom, som icke befmnes icke blott icke
strida emot den Heliga Skrift, utan visar sig stå i ett lefvande sammanhang med
den fullhet af guddomlig sanning och guddomligt lif, som i denna är sammanfattad;
så sant och visst detta är, så står det likväl fäst, att den Heliga Skrift icke kan
rätt förstås utan genom kyrkohistoriens förmedling. ”Huru skulle jag förståt, utan
mig någor vistet?” sade den aithiopiske kamereraren till Philippus. Och såsom den
Romerska kyrkan företer afskräckande exempel derpå, hvart man kan komma, om
man sätter traditionen öfver den Heliga Skrift, så inöler oss inom de Reformerta
kyrkosamfunden, såväl som inom Pietismen och Rationalismen, hvilka äro af ultra-

Digitized by

Google

Om Theologiens begrepp och indelning.

protestantiskt ursprung, ej mindre afskräckande exempel på resultater, till hvilka det
kan leda, om man vill utan kyrkohistoriens förmedling utveckla den Heliga Skrifts
innehåll.

Den eritiska theologiens första del blifver derför den kyrkohistoriska theologien,
till hvilken vi nu öfvergå.

a) Den eritiska theologiens första del: den kyrkohistoriska theologien.

XL Den kyrkohistoriska theologien har att fullfölja det kyrkliga
lifvets utveckling ända tillbaka till kyrkohistoriens begynnelse, och har
att redogöra för de trossatser,, sedliga grundsatser och grundsatser för
kyrkliga praktiker, hvilka gjort sig gällande i gamla tidens, medeltidens
och nyare tidens kyrkohistoria, och det så, att den fortskrider genom
chronikens och pragmatikens stadier till att framställa kyrkohistoriens
system.

Theologiens öfvergång från den statistiska till den eritiska theologien föranleddes
närmast af den frågan: liar det, hvilket är gifvet såsom den kyrkliga status quo,
framkommit på ett organiskt sätt? Har det sin grund i sådana föregående momenter
af kyrkans lif, hvilka äro uttryck af hennes normala utveckling? Och har allt, som
är gifvet genom sådana föregående momenter, i denna status quo fått ett tillfreds¬
ställande uttryck? Det är klart, att dessa frågor skola kunna besvaras genom ,en
vetenskaplig betraktelse af det kyrkliga lifvets historia. Denna historia rör sig
mellan de båda punkterna: den gifna status quo och ilen lifsfulla begynnelsen, som
i omedelbar fullhet eger hela det rika innehåll, som sedan inträder i förmedlingens
söndring, för att slutligen hinna till den förmedlade enhetens rikedom. Det är
visserligen oemotsägligt, att båda dessa punkter höra med till det kyrkliga lifvets
utveckling och att de således kunna föras in under benämningen historisk theologi,
såsom ofta sker i encyelopaedierna. Men det torde likaledes vara oemotsägligt, att
det icke är ett alldeles främmande språkbruk, om man kallar det företrädesvis
historia, då de olika momenterna träda ut ur sin omedelbara enhet, för att genom
motsättningen utveckla sig till en högre förmedlad enhet. Och,liksom det icke gifves
något organiskt lif, som icke begynner med en sådan omedelbar rikedom, så gifves
det intet kyrkosamfund som icke i den Heliga Skrift finner uttrycket för den ome¬
delbara fullheten af det lifsinnehåll, som är det för den christna kyrkan egendom¬
liga, på samma gång det kunnat erkännas, att redan der historiens motsatser i viss
mån framträda. Om således den första lifsfulla begynnelsen är ett för sig relativt

Digitized by ^.ooQie

Pehr Eklund.

afslutadt helt gentemot sjelfVa kyrkohistoriens förlopp, och om den del af tbeologien,
som behandlar den gifna status quo, kan förtjena namnet statistisk theologi,
så torde den theologiens del, hvilken sysselsätter sig med kyrkans utvecklings
emellan dessa båda punkter och närmast frågar efter det gifiias rätt i sammanhang
med hvad som är gifvet förut hela historien igenom, kunna lämpligen benämnas
kyrkohistorisk theologi. Kyrkohistorien är såsom theologi närmast icke till för sin
egen skull, utan för den kyrkliga critikeus skull. För att begripa sig sjelf,- måste
man känna sina antecedentia.

Denna kyrkohistoriska theologi har, såsom del ligger i sakens natur, att fullfölja
det kyrkliga lifvets utveckling från den tid då det inträdde i den classiska bildningsformen,
och derinom vann den säregna gestalt, som gifvit prägeln åt den gamla tidens kyrkohistoria.
Den har vidare att vetenskapligen framställa kyrkans lif i den germaniska bildningens form
under den nyare tiden; såsom den ock har att utveckla det kyrkliga lifvets egendomlighet
under medeltiden, under den tid, då det kyrkliga lifvet befinner sig på öfvergången från
att lefva i den gestalt, som den skapat sig i den classiska bildningsformen, till att
vinna en ny i den germaniska.

Och under allt detta har den icke att göra sig reda för ailahanda, som kan
hafva en närmare eller fjännare beröring med det kyrkliga lifvet, utan just detta
kyrkliga lif sjelft i dess utveckling i anseende till de förut angifna trenne grund-
momenterna åligger det kyrkohistorien att framställa, d. v. s. den har att redogöra
för trossatsernas, de sedliga grundsatsernas och de kyrkliga praktikernas utveckling.

Och detta allt på ett vetenskapligt sätt, hvilket i närvarande sammanhang
innebär följande. När den kyrkohistoriska tbeologien ur kyrkans s. k. gamla tid,
medeltid och nyare tid upphemtar de trossatser, sedliga grundsatser och kyrkliga
praktiker, som äro nödiga att känna för theologiens vidare utveckling, så har den
icke blott att empiriskt hopsamla dem, såsom chronikskrifvaren gör. Ett sådant
samlande är väl grundlaget för all historisk forskning. Men den vetenskapliga
historieforskningen stannar icke vid chronikens arbete, utan enligt sin inneboende
drift fortskrider den till den s. k. pragmatiken, som söker framleta de drifvande
krafterna uti det sammanhang af grund och följd, som kan ega rum mellan de
mångfaldiga företeelser, hvilka i chroniken blifvit antecknade. Men härmed är historie¬
forskningens mål ännu icke uppnådt. Pragmatiken utgör historieforskningens critiska del
och historieforskningen öfverhufvud har visat, att pragmatiken såsom sådan lätt kommer
till oriktiga resultater. Kyrkohistorien far derför icke stanna vid pragmatikens hypo-
theser, utan har att fortskrida till bepröfvande af dessa genom en objectiv fram¬
ställning af kyrkohistoriens system. I samma mån ett sådant system föreligger i

Digitized by ^»ooQle

Om Theologiens begrepp och indelning.

samma måu framträder ock kyrkan under bilden af ett träd med stam, grenar ocli
blad, på organiskt sätt framvuxna och derföre genomträngda af trädets rätta lifs—
kraft, men också här och hvar med månget sidoskott, som saknar tillräcklig lifskraft,
just emedan det ej på ett organiskt sätt framvuxit.

Denua framställning af kyrkohistoriens system företages nu här icke för sjn
egen skull, utan såsom ett moment i den critiska theologien. Det är klart, att
hvarje skede af kyrkans historia är af stor betydelse för den kyrkliga vetenskapens
utveckling: denna kan sägas hafva sitt rättesnöre och sin källa i kyrkans föregående
historia. Men kyrkohistorien lärer sjelf, att intet' enskildt moment af kyrkans' lif
innehåller hela fullheten af det lifsiunehåll, som är kyrkan gifvet att ega, om icke
det moment, som utgöres af den första lifsfulla begynnelsen, hvars bild den Heliga
Skrift förvarar. Uti detta moment, har derför kyrkohistoriens förlopp sjelf på samma
gång sitt rättesnöre och sitt lefvande ursprung.

Den critiska theologiens första del, den kyrkohistoriska, visar sålunda sjelf

öfver till den bibliska theologien, hvilken förut är angifven såsom den critiska
theologiens andra del.

b) Den critiska theologiens andra del, den bibliska theologien.

XII. Dep bibliska theologien har att theologiskt vetenskapligen

behandla de heliga urkunder, hvilka utgöra kyrkans ”canon”, närmast
Nya Testamentet, men äfven Gamla Testamentet, och bégge i deras
enhet: Bibeln. Den, har att redogöra för det kyrkliga lifsinnehållet,

sådant det är gifvet uti och äterspegladt af de heliga urkunderna, l:o

såsom satt i och genom Gud och Hans gerningar i den Heliga Historien
såsom Fadren, Sonen och Anden, 2:o såsom satt genom den menskliga
frihetens sedliga sjelfbestämmelse, och 3:o såsom det sätter sig i rörelse
att skapa sig en gestalt i historiens culturlif. Och allt detta sä, att den
icke blott redogör för det rätta förståndet af livad som står skrifvet,
hvilket sker genom exegesen, utan ock bepröfvar, med hvad rätt det
skrifna gäller såsom canon, hvilket bepröfvande tillhör canoniken eller
isagogiken, och så till sist utvecklar den egentliga bibeltheologiens system.

Den critiska theologiens andra del, den bibliska theologien vänder sig till de
heliga urkunder, hvilka i kyrkan gälla såsom canon, lör alt ur dem vinna en insigt

Digitized by v^.ooQle

}

Pehr Ekland.

i det kyrkliga lifvet, sådant detta är gifvet före sitt utträde i historiens söndraude
förmedling. Det ligger i sakens natur, att det' närmast är det Nya Testamentets
heliga skrifter, till hvilka den bibliska theologien har att vända sig. Men dessa
förutsätta sjelfva såsom canoniska det Gamla Testamentets heliga skrifter, och begge
äro gifna såsom tvänne hvarandra completterande stycken af ett enda helt, nemligen
Bibeln, hvilken ock derför såsom sådan inom kyrkan eger jpmoniskt anseende.

Men då den bibliska theologien vänder sig till Bibeln, för att theologiskt vetenskap¬
ligen behandla den, så är tydligtvis dess syfte icke närmast att skaffa sig insigt i
allahauda ur och om Biblen, som kan vara af vigt för philologisk vetenskap såsom
sådan, utan med sigte på theologiens allmänna uppgift har den att fråga om de tre
stycken, hvilka förut äro angifna såsom det kyrkliga lifvets grundmomenter: l:o Gud,
sådan Han ur sitt eviga lif inträder i historien och såsom Fadren, Sonen och den
Helige Anden genom Skapelsens, Incarnationens och Inspirationens undergerningar sätter
sig i lifsgemenskap med menniskan; 2:o menniskan, sådan hon i paradiset skapad
till Guds beläte, genom synden från Gud aflällen, i upprättelsen med frihet bestämmer
sig i förhållande till Guds nåd; och 3:o det kyrkliga lifvet, sådant det är aniagdt att
vinna gestalt i historiens eulturlif genom att inträda i vexelförhållande till rätt, veten¬
skap och konst. Om dessa stycken har den bibliska theologien närmast att fråga,
ty den bibliska theologien är en del af theologien just derigenom, att den under¬
söker, huruvida de trossatser, sedliga grundsatser och kyrkliga praktiska, hvilka äro
gifna i kyrkans status quo, också äro grundade i canon, och huruvida det, som der är
gifvet i omedelbar fullhet, genom den kyrkliga utvecklingens förmedling vunnit ett
tillfredsställande uttryck. ■»

Canon föreligger tor den bibliska theologien närmast såsom gifven. Och det första
vetenskapliga åtgörandet blifver derför, enligt sakens’natur, att söka utforska det rätta
förståndet närmast af gällande dicta probantia, och så af det öfriga. Detta åtgö¬
rande är den egentligen s. k. Exegesons uppgift, hvilken, med hjelp af den bibliska
lexicologien och grammatiken, genom philologisk undersökning a^ eontexten söker
fatta den rätta meningen af hvarje särskildt ställe i de heliga skrifterna. Men den
bibliska theologien far icke stanna härvid. Ty såsöm det skrifna gäller inom kyrkan
för att vara, och sjelf gör anspråk på att vara eanouiskt, så framställer sig vidare
den frågan med kraf på att blifva besvarad: Är ^å verkligen detta skrifna berättigadt
att an6es såsom canon? Till denna fråga 'gifver exegesen sjelf särskild anledning,
när t. ex. den Jacobinska episteln ter sig i sin motsättning till de Pau-
linska. Denna fråga om canons rätt att gälla såsom sådan innesluter uti sig dessa
trenne frågor: om textais tillförlitlighet, om canonhildningen, om de särskilda i canon

Lands Univ. Årsskrift. Tom. XI. 5

Digitized by v^.ooQle

Om Theologiens begrepp och indelning.

upptagna böckernas historiska tillkomst. Dessa trenne frågors besvarande utgör
föremål för en den bibliska theologiens andra del, den vanligen s. k. Jsagogiken,
livilken man likväl med mera skäl kunde kalla Canonik.

Men sedan canoniken löst sin uppgift och dervid sådana motsatser kommit till
tals, som t. ex. mellan de Paulinska, Petrinska, Johanneiska lärobegreppen, så fram¬
ställer det sig derefter för den bibliska theologien såsom uppgift, att ej blott åter¬
vända till den omedelbara exegesen, utan att genom framställning af cänons olika,
delar i deras motsättning och enhet utveckla ett bibeltheologiens system, en uppgift,
som åtskilliga bland den nyare tidens förnämste theologer häfva satt sig före. I
samma mån * som ett sådant bibeltheologiens system föreligger, i samma mån har
den bibliska theologien nått till- mål. Ty då äro betingelserna gifna alt besvara den
fråga, som förauledt theologien att företaga den bibeltheologiska forskningen.

Den theologiska vetenskapen har väudt sig till den Heliga Skrift, lör att der
liuna det ofelbara uttrycket for hvad det religiösa lifvet är i sin obsoluta renhet och
sanning. Är då det religiösa lif, som i den Heliga Skrift föreligger i omedelbar
fullhet, är det verkligen det religiösa lifvet i dess fulla sanning? Det gör anspråk
på att så vara. Och här gäller hvad som torde gälla öfverallt: verum est index
sui et falsi. Att christendomen är den absolut sanna religionen, det måste chri—
stendomen sjelf bevisa. Men detta; bevis är såsom vetenskapligt bevis ej fullstän¬
digt gifvet dermed, att den christna religionen omedelbart gör sig gällande i sin
absoluta sanning, utan då först är bevisningen fullt vetenskapligt genomförd, när chri¬
stendomen i religionernas hela sammanhang bekräftat sig såsom den absolut sanna.
Den Heliga Skrift gör sjelf ansatser till sådan betraktelse. Vi behöfva blott fästa
uppmärksamheten på Pauli predikan i Athen eller på något af de många ställen i
Gamla Testamentet, der profeterna anställa jemförelse mellan Israels Gud och hed-
ningarnes gudar, till bevis, att Han var den ende och sanne Guden. Den Heliga
Skrift kan således sägas sjelf föra öfver till den eritiska theologiens tredje del: den
religionsphilosophiSka theologien.

c) Den eritiska theologiens tredje del: den religionsphilosophiska

theologien.

XIII. Den eritiska theologiens tredje del, den religionsphilosophiska
theologien, vänder sig till det religiösa lifvet öfverhufvud, sädant detta
är gifvet i den ursprungliga religionen, i de båda förchristliga religio¬
nerna efter fallet, Judendomen och Hedendomen, och i den Christna

Digitized by v^.ooQle

Pehr Eklund.

religionen, och söker göra sig reda för de trossatser, sedliga grundsatser och
grundsatser för kyrkliga praktiker, som kunna vara egendomliga för
hvardera af samtliga religionerna; och detta så, att den ej blott religions-
historiskt uppsamlar de ifrågavarande företeelserna, utan genom en reli-
gionscritik, eller, såsom Schleiermacher kallar det, religionsphilosophiskt
skärskådande, dem i deras öfver- och underordningsförhållande till hvar¬
andra, fortskrider till att framställa ett religionsphilosophiskt system,
hvilken framställning skulle kunna kallas apologetisk, eftersom den går
ut pä att uppvisa den christna religionens rätt, att, sedd i religionernas
sammanhang, gälla för den absolut sanna. *

For »let kyrkliga medvetandet göra dess satser sig gällande såsom absolut
sanna. Och i samma mån som en religiös åskådning skulle säga om sig, att den
likaväl kunde vara falsk som sann, i samma mån skulle den upphöra att vara religiös.
Det påståendet, att hvar och en blitver salig på sin tro, gifver icke tillkänna en
religiös tolerans; på sin höjd är det ett uttryck af en tolerant irreligiositet. Derför
finna vi ock vid hvarje skede af kyrkans lif åtminstone ansatser till en apologetisk
begrundning af det, som utgör det kyrkliga medvetandets innehåll, På sådan apo¬
logetisk begrundning hafva vi hänvisat redan vid redogörelsen för den statistiska
theologien. Nyss anmärkte vi, huru sjelfva den Heliga Skrift kan sägas innehålla
apologetiska momenter. Det torde ock vara tillräckligt antydt, att det apologctiska
krafvet kan blifva tillfredssläldt just genom denna den critiska theologiens tredje del.

Men skall den fråga blifva på ett uttömmande sätt besvarad, hvilken framkallat
denna den crkiska theologiens tredje del, nemligen frågan derom, i hvad mån det,
som utgör det kyrkliga medvetandets i den statistiska theologien framlagda inne¬
håll, kan göra anspråk på absolut sanning, såsom i sig upptagande alla mo¬
menter af sant religiöst lif och ur sig uteslutande alla momenter af falskt sådant;
så måste den theologiska vetenskapen vända sig till samtliga i historien förekommande
religiösa företeelser för att lära känna hvarderas egendomlighet. HärviS har den då
tydligtvis ej blott att göra reda för christendomen och de båda religioner, som före-
funnos vid christendomens inträde i historien, och ännu äro förhanden, nemligen
Judendomen och Hedendomen, utan den har att fullfölja såväl Judendomens som den
mångskiftande Hedendomens historia och söka utleta deras sammanhang med den ur¬
sprungliga religionen, paradisets religion, till hvilken de såväl som christendomen hänvisa.

Och då den critiska theologien så sysselsätter sig med samtliga i historien före¬
kommande religioner, har den, såsom framgår af det förut sagda, att fråga om just

Digitized by v^.ooQle

Om Theologiens begrepp och indelning.

dessa tretine stycken: om de trossatser,, sedliga grundsatser och grundsatser för
kyrkliga praktiker, hvilka äro egendomliga för hvardera af de särskilda religionerna.

- , Klart är ock, i sammanhang med det förut utveklade, att den religionsphiloso-
phiska theologien närmast blifver religioushistorisk. Men detta är blott det empiriska
momentet af denna vetenskap. Skall den verkligen förtjena namnet religionsphilo-
sophisk, så måste den icke blott vara en vetenskap, som låter blicken falla ut öfver
hela religionshistoriens område, för att iakttaga de mångfaldiga företeelserna, utan den må-
-ste ock blifva hvad Schleiermacher kallar religionsphilosophi, d. ä. en critisk vetenskap,
som skärskådar de olika religionerna i deras motsättnings- och enhetsförhållande till
hvarandra, och söker gruppera dem, såsom, efter olika synpunkter, hvarandra
öfver- och underordnade. När denna vetenskap hunnit derhän, att den funnit den
religion, som i religionernas sammanlrang visar sig vara sådan, att den åtminstone
till sitt väsende utesluter alla former af osann religion, och åtminstone i sitt frö
eger alla former af sann religion; då har religionsphilosophien nål t sin speculaliva
höjdpunkt. Den religionsphilosophiska theologien på denna sin höjdpunkt skulle vi
också kunna kalla apologetik, eftersom den försvarar den respectiva religionens rätt
att gälla för den absolut sanna.

Liksom den critiska theologiens första del slutar med framläggandet af kyrko¬
historiens system, den andra med bibeltheologiens, så afslutar sig den tredje "delen
uti framställningen af religionsphilosophiens system. Den critiska theologien befinner
sig sålunda i samtliga sina delar, i samma mån den når sin höjdpunkt, på öfver-
gången till att blifva speculativ theologi. Vi hafva derföre nu, sedan den critiska
theologiens olika momenter blifvit genomgångna, att öfvergå till theologiens tredje
del, den speculativa theologien.

C. Theologiens tredje del: den speculativa theologien.

XIV. Den theologiska vetenskapens sista och tredje del är den
speculativa ^heologien. Dess väsende bestar deri, att den framställer en
begripande insigt i det kyrkliga lifsinnehället, sädan det kyrkliga med¬
vetandet genom den critiska theologiens förmedling bäst förmär utveckla
den. Den har tijl sin förutsättning säväl den symboliska, som den critiska
theologien, och kan sägas framväxa ur det symboliska medvetandet i
dess organiska vexelförhällande till det kyrkohistoriska, det bibliska cch
det allmänt religiösa. Och säsom det kyrkliga lifsinnehället constitueras af
dessa tre momenter: l:o Gud och hvad Han är och betyder för det religiösa

Digitized by v^.ooQle

Pehr Eklund.

lifvet, 2:o menniskans sedliga sjelfbestämrnelse i förhållande till den
gtiddomliga nåden, och 3:o den kyrkans verksamhet, genom hvilken
hon såsom en samfundspersonlighet i historien vinner en egendomlig
gestalt i vexelförhållande till culturlifvetj sä sönderfaller den spekula¬
tiva theologien i dessa trenne delar: spekulativ Dogmatik, speculativ
Ethik och speculativ Praktik.

Det liar förut blifvit visadt, att all vetenskap när sin höjdpunkt i mån som
den blifver speculativ. Och theologien hlifver alltmer och mer speculativ, i spunna
mån kyrkans till vetenskap sig utvecklande medvetande om .sig sjelf, hinner derhän,
att den genom det omedelbart verksamma theologiska subjectet alltiner och mer är
i stånd till en begripande insigt i det kyrkliga lifvet såsom ett organiskt helt, hvars
olika mornenter det kan dialektiskt utveckla.

Vi behöfva väl icke lasta uppmärksamheten dervid, att meningen här ingalunda
är den, att theologien då först förtjenar namnet speculativ, när den besitter ett i
alla afseende lullkomligt begripande. Vi begripa blott endels. Men det påstå vi
att theologien blifver ju mer och mer speculativ, i samma mån den förmår utveckla
en djupare speculativ insigl i det kyrkliga lifsinnehållet, än som kan vara förhanden
i det statistiskt gifna.

Och såsom den critiska theologiens samtliga delar i hvarderas högsta utveck¬
lingsstadium visade hän till den speculativa theologien och, så att säga, voro stadda
i ötVergång till denna, så har den speculativa theologien till sina förutsättningar den
kyrkohistoriska, den bibliska och den religionsphilosophiska theologien, och det synes
på grund deraf med all rätt kunna sägas, att den spekulativa theologien skall, såsom
ur sina käHor, framflyta ur den i del kyrkliga medvetandet genom den Helige Anden
inneboende sanningsidéen i dess organiska sammanhang med det bibliska, det kyrko¬
historiska och det allmänt, religiösa medvetandet.

Och beträffande den speculativa theologiens indelning har det redan förut blifvit
visadt och skall än ytterligare, hoppas vi, genom behandlandet af de särskilda spe¬
culativa disciplinerna bekräfta , sig, att det lifsinnehåll, som är egendomligt för kyrkan,
lägger sig isär i de tre momenterna, som blifvit återigen framställda i denna sats. Och det
behöfves väl icke något bevis derför, att, om dessa tre momenterna äro gruudmomenterna
i det kyrkliga lifsinnehållet, den af de theologiska disciplinerna, genom hvilka åsyftas
en djupare speculativ uppfattning af de samma momenter, hvilka utgöra föremål för
den statistiska theologien, bör i öfverensstämmelse med denna likaledes sönderfalla
i de tre delarne: den dogmatiska, den ethiska, dén praktiska.

✓

Digitized by v^.ooQle

Om Theologiens begrepp och indelning.

a) Den speculativa dogmatiken.

XV. Den speculativa theologiens första del är den speculativa
dogmatiken. Pä grundvalen af den critiska theologiens resultater har
den speculativa dogmatiken att framställa den gestalt af begripande
insigt, i hvilken det kyrkliga medvetandet mägtar fatta den guddomliga
nådens idé och dialectiskt utveckla dess momenter i deras inre sam¬
manhang. Den speculativa dogmatikens föremål utgöres således af den
Heliga Historiens facta, genom hvilka Gud sätter sig i lifsgemenskap med
menniskan, och eftersom dessa låta hänföra sig till hvad Gud är och
gör l:o såsom Fadren, 2:o såsom Sonen och 3:o såsom den Helige
Anden, så sönderfaller den speculative dogmatiken i speculativ Patrologi,
speculativ Christologi och speculativ Pneumatologi.

Förut är grunden angifven dertill, att den speculativa dogmatiken sattes såsom
den speculativa theologiens första del. lj donna sats redogöres för dogmatikens
väsende, dess källor och dess indelning.

Öfverhufvud taget är dogmatikens begrepp så grundligt behandladt hos de nyare
theologerna *), att det nu sagda icke torde hehöfva någon synnerlig tolkning. Derom
är man också öfverhufvud ense, att dogmatikens väsende består deruti, att den är
en systematisk framställning af dogmerna eller troslärorna i deras inre sammanhang.
Och der man icke är fången i någon ensidig riktning, bibeltheologisk, scholastisk
eller rationalistisk, der medgifver man ock, att dogmatikens källor äro, för att tala
med Martensen, den Heliga Skrift, den kyrkliga traditionen och den i det pånytt-
födda trosmedvetandet inneboende sanningsidéen. Och öfverhufvud tagef skulle väl
icke mången bestrida, att dogmatikens object kan bestämmas såsom det kyrkliga
lifvet, försåvidt det är satt i och genom Gud. Ty hvad vill väl detta säga annat
än den guddomliga existensen, för så vidt den sätter sig i förhållande till menniskan
och, såsom man plägar säga, uppenbarar sig för henne. Något annat kan icke vetas
om Gud, och dogmatiken har således samma object, som den del af philosophien,
hvilken vi förut erkänt kunna förtjena namnet theologi, såsom sökande begripa den
guddomliga existensen. Alla de olika momenterna af den guddomliga existensens
lif har den speculativa dogmatiken att dialectiskt genomgå. Hvad Gud således är,
såsom den der utträder ur sin eviga fullhet och inträder i timlighetens krets genom

*) T. ex. Martensen, Den christelige Dogmatik.

Digitized by v^.ooQle

Pehr Eklund.

sin uppenbarelse i naturen, i verldshistorien och ytterst i den Heliga Historien och det
såsom Fadren, Sonen och Anden, det har dogmatiken att speculativt begripa. Om nu så
är, så skulle man väl ock kunna medgifva, hvad just icke medgifves af de .flesta,

att den indelningen af dogmatiken är den riktiga, då man med anslutning till den

apostoliska symbolum låter dogmatiken sönderfalla i läran om Fadren — Patrologi,
om Sonen — Christologi, om Anden — Pneumatologi. Den nu gjorda framställ¬
ningen sammanfaller med hvad som förekommer hos de förnämsta af de nyare tlieo-
logerna, och hvad här påstås, är äfven till slörsta delen allmänt erkändt. Detta an-'
märka vi derföre, att om det skulle befinnas, att den här gjorda framställningen af
de andra theologiska disciplinerna vore ett uttryck deraf, att med afseende på dem
samma tankegång blifvit genomförd, som erkännas vara berättigad med afseende på
dogmatiken, i sådant fall möjligen detta lilla utkast skulle hafva utsigt till större
erkännande, än det eljest skulle våga hoppas på.

Derföre torde det ock icke vpra olämpligt att, dels till ytterligare belysning

af, huru vi tänka oss den speculativa dogmatikens uppgift, dels till en bekräftelse

derpå, att theologiens stadier blifvit rätt fattade, fasta uppmärksamheten på följande.

De gamle lutherske kvrkolärarnes framställning af läran om Guds egenskaper
torde kunna anföras såsom ett träffande exempel på empirisk framställning af denna
del af trosläran. Man uppräknar nemligen de guddomliga egenskaperna, sådana den
Heliga Historien gifver oss rätt att utsäga dem om Gud, och sådana dc allmänneligen
äro förhanden i det kyrkliga medvetandet; men man har ännu icke fattat uppgiften
att söka tänka sig dem i deras öfver- och underord uingslörhållande till hvarandra,
eller att djupare undersöka, huruvida ett sådant förhållande dem emellan egor rum
eller icke. Då den efterföljande dogmatiken funnit detta vara en uppgift, som för-
anledes af den Heliga historien sjelf, så företer den nyare dogmatikens arbete, som
critiskt och speculativt söker lösa denna uppgift ett ej mindre upplysande exempel
derpå, huru dogmatiken och theologien i sin helhet enligt sitt väsende fortskrider.
Och den torde jemväl kunna sägas hafva uppnått ej obetydliga resultater genom
utredning af de öfriga egenskapernas underordnade ställning till kärleken, genom
begripandet af Guds evighet såsom den egenskap, hvilken uttrycker ej blott en
oändlig tid, icke hellre blott en abstract negation af timlighet, utan en egenskap,
som innebär, att Gud är tidernas Herre, timlighetens grund och mål, på samma
gång lefvande med i historien och likväl icke förlorande sig i tidernas ström, o. s. v.

Att nu verkligen en sådan det kyrkliga trosmedvetandets utveckling eger rum,
det torde icke kunna förnekas, om man betraktar kyrkans intelligenta arbete på att
begripa t. ex. den christologiska.:trosläran. Empiriskt föreligger innehållet i den

Digitized by v^.ooQle

Om Theologiens begrepp och indelning.

Heliga Skrift. Hos kyrkans äldste föder begynner det vetenskapliga arbetet. Men
ieke har Alhanasius hunnit lika .långt, som Leo och Augustinus; icke ha<“va desse
uppnått Anselmi ståndpunkt, och icke har Anselmus hunnit så långt, som senare
Chemnitz. Ty såsom Christi person blef speculativt begripen genom de nämnde
bärarne af det kyrkliga medvetandet i gamla tidens kyrkohistoria, och såsom Hans
verk blef medelst djup speculation fattadt af den anförde medeltidskyrkans store
tänkare, så har Chemnitz, Lutherdomens störste dogmatiker i reformationstiden,
begynt det speculativa arbetet på begripande af Herrens tillstånd. Men likasom det
erkännes, att den gamla kyrkan ej fattade Christi verk så djupt som Anselmus, så
torde det ock kunna med rätta sägas, att beträffande Christi båda tillstånd sista
ordet ännu icke är sagdt från den dogmatiska ståndpunkt, hviiken Sextonhundratalets
likaväl Tiibinger-, som Giessenertheologer kunna sägas tillhöra.

Här torde ock vara den lämpligaste platsen att påpeka den ej ovigtiga omstän¬
digheten, att för ett rätt begripande af dessa stycken, såväl som af det kyrkliga lifs-
innehållet öfverhufvud, kräfvas vissa lifsbetingelser, som Herran allena genom sin
Helige Ande låter inträda. Ty låtom oss lägga märke till följande.. Det fordrades
hela den djupa lifserfarenhet, som Herren beskärde åt Martin Luther, att kyrkan
skulle genom hans medvetande såsom genom sitt organ finna svaret på den fråga,
som af det kyrkliga medvetandet blifvit tid efter annan framställd alltsedan Augustinus.
Det kyrkliga medvetandet' trodde sig stundom hafva funnit svaret än i satisfactio-
nerna, än i praedestinationen. Men frågan vände ständigt åter. Svaret var gifvet
i den Heliga Skrift, klarast genom Aposteln Paulus. Kyrkan fann det genom Luther.
Men ‘dertill behöfdes hela den lifserfarenhet, hviiken kyrkan uppléfde genom hans
person. Och om det fordrades sådana lifsbetingelser för upplefvandet af den begri¬
pande insigten i rättfärdiggörelseläran, ändock den empiriskt var förhanden i det
kyrkliga medvetandet derigenom, att särskildt Pauli bref till Romarne hörde med till
- dess iunehåll, så inses lätt, att det ock fordras särskilda lifsbetingelser för en begri¬
pande insigt i sådana punkter af dogmatiken, som t. ex. läran om kyrkan och om
de yttersta tingen. Men här afbrvta vi. Ty det sagda torde hafva gifvit tillräcklig
belysning åt den sats, hvarmed vi sysselsätta oss; och vi öfvergå derför till den
speculativa theologiens andra del.

b) Den speculativa ethiken.

XIV. Den speculativa theologiens andra del är den speculativa
ethiken, hviiken går ut på en systematisk framställning af de sedliga

Digitized by v^.ooQle

Pehr, Eklund. 41

grundsatserna i deras inre sammanhang. Den har det bibliska, det kyrko-
historiska och allmänt religiösa sedlighetsmedvetandet till sina förutsätt¬
ningar och utvecklar dialectiskt det sedliga lifvets momenter i deras
motsättning och. enhet*. Och eftersom det sedliga lifvets grundförhållanden
äro: 4:o det goda såsom lagen, 2:o det goda såsom idealet, 3:o det
goda såsom sedlighetens rike, så sönderfaller den speculativa ethiken i
dessa trenne delar: läran om lagen, om idealet, om sedlighetens rike.

Förut har blifvit på pekad t, att,* då Gud ocii hvad Han är och betyder 6åsom Fader,
Son och Ande utgör det kyrkliga lifsinnehållets första moment, det andra momentet
deri ulgöres af den fria menniskoviljans sedliga sjelfbestämmelse.

Detta kommer derföre att blifva föremålet för den speculativa Lheologiens andra
del. Och eftersom den fria menniskoviljans sjelfbestämmelse i förhållande till det goda
kallas det sedliga, så v kan denna vetenskap lämpligen benämnas ethik. Och då
den här omhandlade ethiken skall vara theologisk och speculativ, så måste den hafva
till uppgift det kyrkliga medvetandets systematiska framställning af de kyrkliga sedlig—
iietsgrundsatserna i deras inre sammanhang. Detsamma som blifvit anfördt till belysning
af det kyrkliga medvetandets fortskridande till speculativ insigt i troslärornas eller dog¬
mernas innehåll, detsamma skulle här kunna sägas med afseende på de för kyrkan
egendomliga sedliga grundsatserna. Yi fästa blott uppmärksamheten på de specu¬
lativa framsteg i ethiken, hvilka betecknas af Augustini uppfattning af synden såsom
tillstånd och Lutherdomens ”mere passive — cum faeultate resistendi”.

Det framgår såsom följd af det föregående, att ethiken måste hafva till sin
förutsättning det kyrkohistoriska, det bibliska och det allmänt religiösa sedlighets¬
medvetandet, äfvensom att den har att flialectiskt utveckla .den christllga sedlighetens
momenter, i det den låter hvart för sig komma till tals, intill dess den i begreppets,
enhet omfattar hela sedlighetens system.

Ett sådant sedelärans system är nära sammanhängande med den christna tros¬
lärans system. Men såsom vi sett, att i det kyrkliga lifvet det sedliga momentet är
ett annat än det, som utgör föremål för dogmatiken, så måste det sträfvande, som
gjort sig gällande alltifrån Calixtus, att äfven inom theologien uppfatta ethiken såsom
en sjelfständigt begränsad vetenskap, vara fullt berättigadt. Oaktadt emellertid detta
är temligen allmänt erkändt, har man dock icke fullt genomfört särskiljandet. Sällan
far man nemligen i de dogmatiska läroböckerna en aning derom, att t. ex. läran
om synden i första hand icke hör till dogmatiken, utan till ethiken. Ett träffande
exempel på, hvad som hör till dogmatikeu och hvad som hör till ethiken, synas vi

Lunds Univ. Årsskrift Tom. XI. 6

Digitized by v^.ooQle

Om Theologiens hegrepp och indelning.

liafva i nådeverkninganie, hvilka höra till dogmatiken, för så vidt de betraktas såsom
verkningar af den Helige Ande, men Sill ethiken, förså vidt de betraktas såsom sedliga
lifsrörelser i menniskan.

Men att vi närmare må göra reda för, huru vi tänka oss den christliga ethiken,
meddela vi härmed grunddragen af dess indelning. Den speculativa ethikens object
är det christligt sedliga. Det sedliga är det goda, satt såsom uppgift för det fria
handlandet. Det godas grundförhållanden till det fria handlandet äro desse trenne:
först ter det sig för den fria viljan såsom det goda i sin rena objectivitet, såsom
en fordran, ställd till det fria handlandet; vidare i sin subjectivitet så, att det goda
framställer sig såsom en i åskådningen gifven verklighet, uti hvilket den frie men-
niskoanden har sin lust; gch till sist i en genom subjectiviteten förmedlad objectivitet,
såsom den sedliga verkligheten uti personlighetens rike. Efter det så förhåller sig, så
är dermed klart, att ethiken måste'omfatta dessa trestycken: 1 :o läran om lagen, ty
lagen är det goda i det första af nu nämnda grundförhållanden, 2:o läran om idealet,
ty så kunna vi nämna det goda i det andra grundförhållandet, och 3:o läran om person¬
lighetens rike, ty såsom sådant är det goda förhanden i det tredje grundförhållandet.
Men ethikens såväl som dogmatikens gruudbegrepp hafva fatt en så utmärkt behandling
hos de förnämste theologerne i den sista tiden, att det icke kan vara skäl vidlöftigare
handla derom. Detta torde deremot icke kunna sägas om den praktiska theologien.

Vi öfvergå derföre nu till att något utförligare behandla denna, särskildt i de
* punkter, som icke omedelbart äro gifna derigenom, att den praktiska theologien är
angifven såsom en del af den speculativa theologien.

c) Den speculatka praktiken.

XVII. Den speculativa theologiens tredje del är den speculativa
praktiken eller, såsom den vanligen kallas, den praktiska theologien. Den
har att speculativt begripa och systematiskt framställa de kyrkliga prak¬
tikerna i deras inre sammanhang. Den har sin förutsättning i den kyrkohi-
storiska, bibliska och allmänt religiösa undersökningen af sådana företeelser,
hvilka äro af samma art med dem, hvilka vi kallat kyrkliga praktiker. Om nu
dessa äro l:o sådana, uti hvilka kyrkan såsom ett historiskt samfund följer
vissa rättsgrundsatser och derigenom tager rättens idé i sin tjenst; 2:o
sådana, uti hvilka kyrkan såsom ett medvetet väsende utvecklar sin
intelligens och derigenom träder i förhållande till vetenskapens idé; 3:o

Digitized by v^.ooQle

Pehr Eklund.

sådana, uti hvilka kyrkan såsom gudstjenstfirande samfund, söker gifva
åt gudstjenstlifvet den sköna form, som egnar sig för detta, och hvar-
igenom den träder i förhållande till konstens idé; så sönderfaller
den praktiska theologien i dessa tre delar: Politik, Didaktik, Liturgik.

Härmed har eu framställning af den praktiska theologien blifvit försökt, hvilken,
'åtminstone livad beträffar den praktiska theologiens begrepp, icke har förmånen att
kunna åberopa sig på de förnämste nyare förfat larne i detta ämne. Ty då man i
äldre tider fattade den praktiska theologien såsom hafvande sitt mål i den praktik,
genom hvilken innehafvaren af det kyrkliga embetet förvaltade detta, så att han i
kyrkostyrelse, undervisning, gudstjensthållande följde vissa rättsgrundsatser, utöfvade
konsten att utveckla det intelligenta lifvet, och iakttog det rätta decorum i gudstjeustens
förrättande; så har den nyare theologien sökt fatta den praktiska theologiens begrepp
så, som om den ginge ut på att begripa den lifsverksamhet, i och genom hvilken kyrkan ur
sin af hela den förflutna tiden satta närvarande tid enligt sin idé frambragte
sin tillkommande tid. Enligt den mening nemligen, hvilken omfattas af de otvifvel-
aktigt mest framstående författarne i praktisk theologi, har denna till uppgift, att,
sedan den historiska theologien begripit det kyrkliga lifvet i dess empiriska verklighet, ocli
den speculativa fattat detsammas idé, såsom praktisk theologi söka begripa de kyrkans
lifsrörelser, i hvilka den såsom en lefvande personlighet öfvergår från idéens möjlighet
till en fullkomligare historisk verklighet, så långt de gifna förhållandena kunna tillstädja.
Denna uppfattning, som tillkännagifver en djup inblick i kyrkans väsende, har obestridli¬
gen rätt deruti, att den, gentemot den gamla meningen, \ :o sätter den praktiska theo¬
logiens mål i ett vetande, och icke i en praktik, 2:o tänker sig kyrkan såsom en lefvande
personlighet, och 3:o fattar den lifsverksamhet, som är föremål för praktisk theologi,
såsom kyrkans egen. Men huruvida det som angifvits såsom den praktiska theo¬
logiens väsende, att den söker begripa den kyrkans verksamhet, hvarigenom hon på
sagda sätt producerar sin framtid, är rätt funnet, synes vara ej ringa tvifvel under-
kastadt. Förutom det som redan blifvit anfördt, dels såsom bevis för det otillfreds¬
ställande i den indelning, hvarpå den antörda begreppsbestämningen hvilar, dels såsom
styrkande det denna uppsats genomgående påslåendet, att den praktiska theologien
liar ett gentemot den dogmatiska och ethiska theologien sjelfständigt begränsadt
föremål, må här ytterligare anföras följande.

När kyrkan såsom en intelligent personlighet fortskred från en ofullkomligarc
till en fullkomligare insigt uti t. ex. de trinitariska och christologiska läropunkterna
genom Athanasius och Leo, i frågan om synd och nåd genom Augustinus och

Luther, var icke detta uttryck af, att kyrkan med afseende på sitt intelligenta lif ur

6 *

Digitized by v^.ooQle

Om Theologiens begrepp och indelning.

sin närvarande tid enligt sin idé frambragte sin tillkommande tid? Och sjelfva

det arbete, genom hvilket kyrkan gör sig reda för den praktiska theologiens begrepp,

är icke detta ett uttryck för det kyrkliga medvetandets öfvergång till en fullkom¬
ligare framtid, om det nemligen under detta arbete icke kommer på villospår? Ändock
har det icke fallit någon in att räkna sjelfva dogmbildningen såsom sådan till den
praktiska theologicn. Yäl bar man inrymt i den praktiska theologien en didaktisk
del och fattat den så, att vid dess behandling kan komma före sådana frågor, som

den, hvilken method vid dogmbildningen är den rätta, t. ex. om ett speculativt

moment dervid har rätt att göra sig gällande, och i hvad förhållande detta då skall
tänkas stå till ett bibliskt och kyrkohistoriskt, såsom möjligen också utgörande
factorer uti sådan kyrkans verksamhet, som eger rum i dogmbildningen; men sjelfva
dogmbildningen har man icke räknat till den praktiska theologien, ehuruväl den
måste erkännas tillhöra kyrkan såsom en nödvändig lifsfunction både i dess när¬
varande, förflutna och tillkommande tid, och således måste höra med till den kyrkans
lifsverksamhet, hvarigenom hon frambringar sin tillkommande tid.

Det nu anförda torde vara tillräckligt att bevisa, att de förnämste nyare theo-
logernes bestämning af den praktiska theologiens begrepp är otillfredsställande i så
måtto, att det omfattar mera, än hvad man allmänneligen är ense om att
hänföra till denna del af theologien. Likasom rtfan nemligen ingenstädes sätter
i fråga att hänföra företeelser af sådan art, som t. ex. dogmbildningen, till den
praktiska theologiens område, så är man derom temligen ense, att gudstjenstlifvet,
kyrklig författning, vare sig den bestämmer kyrkans rättsställning inom sig sjelf
eller till andra samfundskretsar, kyrkotukt och själavård samt kyrkans eatechetiska'
verksamhet äro föremål för den praktiska theologiens behandling.

Huruvida åter jemte dessa stycken äro såsom den praktiska theologiens föremål
att uppräkna: kyrkans missionsverksamhet, hennes vaksamhet för uppställande af
symboler eller constitutiva bekännelseskrifter, ars academica, ars ascetica, ars apolo-
getica, eller möjligen dessa stycken antingen ingå i något af de förutnämnda eller alls
icke utgöra föremål för den praktiska theologien, derom är man icke fullt öfver-
ens. Men så mycket är allmänneligen erkändt, att det som uppräknades i den
första gruppen: gudstjenstlifvet, författning etc, icke äro föremål för dogma¬
tiken, icke heller — fastän detta icke är lika allmänt erkändt — för ethiken, utan
äro för den praktiska theölogien, ställd gentemot den dogmatiska och ethiska, dess
alldeles egendomliga föremål.

Står nu detta fast, så synas vi vara berättigade alt häruti taga vår utgångs¬
punkt, och det rätta förfaringssättet att finna den praktiska theologiens begrepp

Digitized by v^.ooQle

Pehr Eklund.

närmast vara följande, att vi framställa den frågan till besvarande, hvad det kan
vara för ett egendomligt moment i det kyrkliga lifvet, som vunnit uttryck i sådana före¬
teelser, som eult, författning etc, om dessa hafva en verklig egendomlighet gentemot
hvad som utgör ethikens och dogmatikens föremål, och hvilken då denna är. Och
anställes en sådan undersökning, så torde det vara svårt att förneka, att, såsom
det redan blifvit sagdt, dessa företeelser icke närmast äro uttryck för det kyrkliga
lifvet såsom satt i och genom menniskans sedliga sjelfbestämmelse, än mindre såsom
satt i och genom Gud, utan äro uttryck för det moment i det kyrkliga lifvet,
hvarigenom detta i vexelförhållande till culturlifvet skapar sig en egendomlig gestalt,
hvilken vi förut liknelsevis kallat det kyrkliga lifvets kropp, eftersom det intager
samma ställning i det kyrkliga lifvet, som kroppen i det menskliga.

Ett exempel torde vara upplysande. Fråga vi om den Heliga Nattvarden: hvad
är det som sker, när den guddomligt instiftade handlingen förrättas, när bröd och vin
räckas och njutas efter Christi instiftelse? — så är detta en dogmatisk fråga. Frågas
det åter: hurudant bör den menniskas hjerta vara beskaftädt, som skall kunna
såsom värdig gäst äta och dricka vid Nattvardsbordet? — så är detta en ethisk fråga.
Framställes deremot den frågan: hvilka tider, hvilka rum och hvilka sätt egna sig
att af kyrkan användas för denna heliga gudstjensthandlings firande? — så är detta
en fråga, som icke får sitt svar, hvarken i dogmatiken eller ethiken, utan kräfver
en särskild vetenskaplig behandling. Att gifva svar på denna och likartade frågor
är just, såsom ock allmänt erkännes, den praktiska theologiens uppgift. Men om den
praktiska theologien löser denna uppgift, icke är det ett uttryck af, att den begriper,
huru kyrkan ur sin närvarande tid frambringar sin tillkommande annorleijes, än
som eger rupi genom det kyrkliga medvetandets djupare genomträngande af det
kyrkliga lifsinnehållet just i dertna punkt? Fastmer, det som sker, när sådana frågor
besvaras,' är detta, att den theologika vetenskapen speculativt begriper de kyrkliga
praktikerna, d. v. s. de olika yttringarne af den kyrkans lifsverksamhet, genom
hvilken hon tager culturlifvet i sin tjenst och i vexelförhållande till detta skapar sig
en sjelfständig gestalt.

Vi våga hoppas, att den nu gjorda framställningen af den praktiska theologiens
begrepp skall åtminstone såsom ett anspråkslöst försök låta höra sig. I denna förhoppning
stärkas vi af den omständigheten, att den indelning af den praktiska theologien, som synes
härflyta af denna begreppsbestämning, kan sägas vara på mångfaldigt sätt anvisad, icke blott
af dem, hvilka rakt fram indelat den praktiska theologien i Politik, Didaktikoch Liturgik *),

’) Såsom t. ex. Reuterdahl.

.igitized by v^.ooQle

Om Theologieng begrepp , och indelning.

utan också af alla dem, livilka framställt såsom mer eller mindre hufvudsakliga stycken
af den praktiska theologien just dessa tre delar hvilka helt naturligt föra tanken
på de tre culturlifvet beherrskande idéerna, det rätta, det sanna, det sköna.

Är nu den praktiska theologien den del af theologien, som speculativt söker
fatta de kyrkliga praktikerna i deras inre sammanhang, och äro dessa kyrkliga
praktiker uttryck af den kyrkans lifsverksamhet, hvarigenom hon gifver sig en sjelf-
ständig gestalt i vexelförhållande till det menskliga bildningslifvet, och utgöras nu
dettas grundföreteelser af rätten, vetenskapen och konsten, så synes det ligga nära
till hands att fråga, huruvida icke den praktiska theologiens indelning blifvit rätt
funneii, när man indelat den i Politik, Didaktik och Liturgik, d. ä. i 1:o en del,
som behandlar sådana kyrkliga praktiker, i hvilka kyrkan såsom ett historiskt sam¬
fund följer en viss rättsordning; 2:o en del, som sysselsätter sig med sådana
kyrkliga praktiker, i hvilka kyrkan såsom en medveten samfundspersonlighet är
verksam för sitt medvetandes utveckling, och 3:o en del, som har till föremål de
praktiker, uti hvilka kyrkan såsom ett gudstjenstfirande samfund söker gifva åt
gudstjenstlifvet den sköna form, som anstår detta.

Denna indelnings rigtighet beror nu ytterst derpå, huruvida allt, som kan hafva
ett berättigadt anspråk att hänföras till den praktiska theologien, på ett organiskt
sätt låter inordna sig under dessa hufvudafdelningar. Vi låta derför här följa en
grundteckning af den praktiska theologiens vidare indelning, sådan vi i sammanhang
med det förut framställda försökt tänka oss den.

1. Den praktiska theologiens första del är den kyrkliga Politiken, som söker
begripa den kyrkans lifsverksamhet, i hvilken hon såsom ett historiskt samfund, såsom
en no/.ig följer vissa rättsgrunder för sitt områdes utvidgande, ordnande och försva¬
rande. Och efter synpunkten af just dessa trenne uppgifter delar äig derföre
kyrkopolitiken i halieutiken, den egentliga s. k. kyrkopolitiken eller kyrkorätten och
casuistiken eller själavårdsläran.

a) Halieutiken eller Missionsvetenskapen har att i sammanhang framställa
grundsatserna för den kyrkliga verksamhet, som går ut på upptagandet i det
christna samfundet af hedningar, judar och christna föräldrars barn. Denna vetenskap
har att på grundvalen af det konungsliga budet i Matth'. 28 cap. besvara frågorna:
hvem skall gå åstad? hvart skall man gå? när har denna verksamhet nått sitt mål?
Olika blifver svaret på särskildt den sista af dessa frågor, allteftersom det gifves från

*) Se Schaumans redogörelse för de olika sätt, på hvilka den praktiska theologien blifvit
indelad, i hans ofvan anförda arbete I, § 16.

Digitized by v^»ooQle

Pehr Eklund.

Romersk, ultrapcotestantisk eller Luthersk ståndpunkt. Enligt de grundsatser, hviika
äro egendomliga för den sistnämnda ståndpunkten, blifver svaret detta: denna kyrkans
verksamhet går ut på att upptaga meriniskor inom det christna samfundet, såsom
närmast existerande under familjens typ.

b) Men det tillhör kyrkan icke blott att existera under familjens, utan ock
under statens eller rättssamfundets typ, och genom att erhålla en författning blir
kyrkans existens befästad. Den kyrkliga verksamhet, som går ut på att gifva kyrkan
en rättsform genom rättsbestämmelser för förhållandet mellan embete och församling
m. m. inom kyrkan,, för kyrkans förhållande till staten, för det familjelif, som skall
hafva rätt till kyrkligt erkännande; denna kyrkans verksamhet är den egentliga
s. k. kyrkopolitiska och utgör föremålet för, etter vår uppställning, kyrkopolitikens
andra del, kyrkorätten.

c) Men det tillhör det kyrkliga samfundet icke blott att lefva under familjens
och statens typer, utan också under en typ, som vi kunna beteckna såsom Guds
rikes egeu. Och kyrkans politiska verksamhet går derföre icke upp i dessa båda
nu anförda stycken, att upptaga menniskor i kyrkan såsom existerande under
familjens typ, och att låta den inträda i kyrkan under rättssamfundets typ,
utan först deruti afslutar den sig, när den negativt genom kyrkotukten och positivt
genom själavården försvarar själarrte mot den Ondes anfall och förhjelper dem att
kunna helt och omedelbart tillhöra Guds rike såsom sådant. Att begripa deqpa
kyrkans verksamhet är uppgiften för den kyrkopolitiska theologiens tredje del,
casuistiken.

2. Men, såsom rédan är nämndt, det kyrkliga samfundet lefver ett intelligent
lif, och såsom sådant måste det vara verksamt för att allt mer och mer med sitt
medvetande söka fatta sitt egendomliga lifsinnehåll. Sådan kyrkans verksamhet utgör
föremålet för den kyrkliga Didaktiken, hvilkens

a) första del är catechetiken, eller vetenskapen om den kyrkans verksamhet,
som går ut på att omedelbart fortplanta det allmänna kyrkliga medvetandets innehåll
till dem, som ännu icke befinna sig i jemnhöjd med det allmänna kyrkliga medve¬
tandets ståndpunkt.

b) Men kyrkan måste icke blott vara verksam för att omedelbart fortplanta
sitt allmänna medvetande till samtliga sina medlemmar, utan, såsom detta ligger i
det intelligenta lifvets väsende, hon måste ock söka genom vetenskapens förmedling allt
djupare uppfatta sitt medvetandes innehåll. Denna kyrkliga verksamhet blifver föremål
för en särskild del af didaktiken, hvilken vi skulle kunna kalla theologik, till hvilken
hörer, exempli gratia, hermeneutiken eller den vetenskapliga framställningen af de

Digitized by

Google

Onv Theologiens begrepp och indelning.

grundsatser, hvilka kyrkan erkänner for den sin theologiska verksamhet, som går ut
på att göra sig till godo de Heliga Skrifternas innehåll.

e) Men en ännu högre kyrkans intelligenta versamhet, än både den catechetiska
och theologiska, är ické blott tänkbar, utan har jemväl framträdt i historien, den
nemligen, då kyrkan i ögonblick, när dess vara eller icke vara blifvit satt i fråga,
genom en symbol, d. ä. en constitutiv bekännelseskrift, uttalat sådant sitt medve¬
tandes innehåll, som på samma gång genom en omedelbar erfarenhet och genom förmed¬
ling af theologisk verksamhet är för henne det allra vissaste. Äfven denna verksamhet har
den praktiska theologien att söka begripa. Härvid kommer på tal frågor sådana
söm dessa: är det papistiska ”ex cathedra” eller lutheranernes ”eeclesia representativa”
uttrvck för en riktig åsigt, eller är möjligen ingendera af dessa åsigter tillfreds¬
ställande? Sådana frågor skola besvaras i den s. k. praktiska symboliken.

3. Men såsom det kyrkliga samfundets högsta moment är Herren sjelf, ome¬
delbart närvarande i nådemedlen, så är ock den kyrkans lifsverksamhet den högsta,
hvilken eger rum i gudstjenstlifvet, i hvilket församlingen i, med och under nåde¬
medlens förvaltning omedelbart träder i beröring med det guddomliga lifsinnehållet.
Och den kyrkliga praktik är derföre den afslutande, som går ut på att åt guds-
tjenstlifvet vinna den sköna gestalt, hvilken detta har rätt till och gör anspråk på, i
samma mån det kyrkliga lifvet inträder i ett innerligare förhållande till skönhets-
lifW och dess uppenbarelse i konsten. Det är Liturgikens uppgift att söka begripa
denna kyrkliga praktiks idé och väsende.

a) Gudstjenstens första moment är det saeramentala, uti hvilket Gud såsom
Fadren, Sonen och Anden handlar med menniskorna ocll fortsätter den heliga
historien. Liturgikens första del har derföre att behandla den sköna form, i hvilken
Dopet, Ordets förkunnande dels såsom föreläsning ur den Heliga Skrift, dels såsom
fritt tal, dels såsom välsignande meddelelse af allmän eller särskild nådegåfva, och
ändtligen den Heliga Nattvarden, såsom utgörande de omedelbart gifiia gudstjensts-
momenterna, hafva att kläda sig.

b) Men gudstjensten är icke en gudstjenst förr, än på grundvalen af det sacra-
' mentala ett sacrificie.lt moment framträder. Liturgikens andra del har derföre att

behandla de sköna former, i hvilka det sacrificielas grundmomenler: bekännelse, bön,
tacksägelse, gifva sig uttryck, om de få taga skönhetslifvet i sin tjenst.

c) Men, såsom redau är sagdt, dessa båda momenter, det saeramentala och
det sacrificiela, förekomma alltid i förening i det concreta gudstjenstlifvet. Liturgiken
har derföre en tredje del, som man skulle kunna kalla Liturgik i egentlig mening,
hvilken har att begripa gudstjenstlifvet, för så vidt det i organisk vexelverkan mellan

Digitized by

Google

Pehr Eklund.

saeramentalt och sacrificielt såsom cn verklig gudsljenst gifver sig en skön form
genom att anordna vissa rum för gudstjensts firande, i det att den smyckar dem med
bvgnadskonstens, målerikonstens och bildhuggerikonstens tillhjelp, på det sjelfva
deras utstyrsel må vara ett skönt uttryck af hvad som sker derinom; vidare genom
att ordna dagens timmar, veckans dagar och årets veckor till en skön krets af tider
för gudstjenstens firande; och slutligen genom att med en konstnärlighet, som förstår
gifva uttryck åt gudstjenstlifvets inre skönhet, inrättar de olika gudstjensterna efter
deras olika art.

Härmed hafva vi kommit till de kyrkliga praktikernas höjdpunkt och med det¬
samma till slutpunkten i det system af theologiska diocipliner, hvilkel vi här sökt
uppställa.

Följande grundsatsen: verum est index sui et falsi, hafva vi bemödat oss om
att rätt fram utveckla vår tankegång, hvars sammanhang med det vetenskapliga
arbetet på den kyrkliga vetenskapslärans område vi genom inledningen hafva sökt
angifva.

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI.

Digitized by v^.ooQLe

Innehållsöfversigt.

Inledning, s. 1—9.

I. Om Theologiens begrepp, s. 10.

1. Om theologiens vetenskapliga dignitet, § I.

2. Om theologiens object, § II.

' 3. Om theologiens subject, § III.

Sammanfattning: Försök att angifva theologiens plats i en allmän veten-
skapslära, § IV. ,

n. Om theologiens indelning, s. 19.

Inledande undersökning: olika synpunkter, §§ V, VI, VII.

A. Den statistiska eller symboliska theologien, § VIII.

a) Den dogmaticostatistiska theologien.

h) Den ethicostatistiska theologien.

c) Den practicostatistiska theologien. *

§ IX. Öfvergång till

B. Den critiska theologien, § X.

a) Den kyrkohistoriskå theologien, § XI.

h) Den bibliska theologien, § XII.

c) Den religionsphilosophiska theologien, § XIII.

C. Den speculativa theologien, § XIV. '

a) Den dogmatiska theologien, § XV.
h) Den ethiska theologien, § XVI.
c) Den praktiska theologien, § XVII.

Digitized by v^ooQle

LIMDS UNIVERSITETS ÅRS-SKRIET

TOM. XI
FÖR ÅR 1874.

II.

AFDELNINGEN FÖR PHEOSOPHI, SPRÅKVETENSKAP OCH HISTORIA.

Digitized by v^.ooQle

Digitized by v^.ooQLe

Innehåll: *

(Afdeln. för Philosophi, Språkvetenskap och Historia.)

I. Om det filologiska seminariets i Lund grundläggning och tioåriga verksamhet (1865—75),
samt om vilkoren for dess bestånd, af A ■ Th. Lysänder (sid. 1—28).

II. De divisis atque discretis vocibus latinse lingum, quae aut singulse primo fuerant aut pro-
miscuae, Bcripsit C. M. Zander (p. 1—40).

III. Jömsvikinga saga, af G. Cederschiöld (sid. I—XII — 1—37 jemte facsimile).

IV. De l’emploi de 1’infinitif dans les plus anciens textes frangais par F. A. Wulff (p. 1—78).

V. Öfversigt af statsinkomsternas olika slag; inbjudningsskrift af G. K. Hamilton (sid.

1—27).

Digitized by v^.ooQle

Digitized by v^.ooQLe

Om det filologiska seminariets i Lund grundläggning
(1864—5) och tioåriga verksamhet (1865—75) samt om
vilkoren för dess bestånd*).

A. TH. LYSANDER.

På 1860-talet framstod tor universitetets lärare i de klassiska språken allt mer pch
mer såsom ett önksningsmål att inrätta en fackförening eller, allra helst, ett filolo¬
giskt seminarium. De åsyftade dermed att verka för större sjelfständighet i de
klassiska språkens studium samt att leda och egga till filologisk sjelfverksamhet;
alidenstund vid begagnande af det enda undervisningsmedel, universitetet af ålder
inom detta fack till handa håller, nemligen åhörandet af föreläsningar, lärjungarne, som
uteslutande förhålla sig receptivt, icke komma i tillfälle att lära känna sina produk¬
tiva anlag, än mindre fa dem uppöfvade. Våren 1864 öfverenskommo lärarne i
latinska språket och litteraturen om en ”plan till fackförening for latinsk philologi”;
hvilken plan uppsattes af dåvarande docenten Cavaélin. Men innan denna plan
hann att publiceras och utföras gick dåvarande professoren Linder, hvilken förtjen-
sten om upprättandet af härvarande filologiska seminarium hufvudsakligen och i
främsta rummet tillkommer, i samråd med författaren af denna uppsats, om de
mått och steg, som borde tagas för att vid universitetet grundlägga en stadigva¬
rande, båda de klassiska språken omfattande, institution. Hoppet om inrättandet af
ett filologiskt seminarium kom sålunda att på ett år uppskjuta verkställande! af

*) De faktiska uppgifterna grunda sig på offentliga handlingar och personlig kännedom.
En af mig författad och, i förening med prof. C. A. Valberg, under den 16 Dec. 1873, till
KanBleren öfversänd redogörelse för den klassiska afdelningen intill nyssnämnda dag, har, då
sådant kunnat ske, ordagrant begagnats. — Uppgifterna om nordiska afdelningen äro lem-
nade af dess föreståndare, prof. Th. Wisén.

Lunds Univers. Årsskrift. Tom. XI. 1

Digitized by

Google

Förbere¬
dande åt
gärder.

A. Th. Lysander.

-.wr

planen till en latinsk fackförening. Sommaren 1864 företog professor Linder, ined
understöd af offentliga medel, en resa i Tyskland, hvarunder lian besökte de filolo¬
giska seminarierna, om hvilkas verksamhet och inrättning han inhemtade noggrann
kännedom. Med ledning deraf, hutvudsakligen efter mönstret af det filologiska
seminariet i Göttingen *), utarbetade han i September s. å. det förslag till ”stadga
för det filologiska seminariet vid Lunds universitet”, om hvars stadfäslelse professo-
rerne Linder och Lysander ingingo med ansökan till kanslersembetet. Denna
ansökan blef remitterad till Consistorium Aeademieum Majus i Lund, hvilket å sin
sida infordrade Filosofiska Fakultetens utlåtande. 1 fakulteten förekom denna fråga
den 21 Oktober (denna gång dock endast för att uppskjutas), 26 November och 7
December 1864. En stor del af Fakultetens medlemmar ansåg upprättandet af ett
filologiskt seminarium icke öfverensstämmande med den frie .anden i den akademiska
undervisningen och vara ”ett intrång på öfriga studiegrenar”. Man klandrade isyn¬
nerhet de i stadgarnes §. 3 föreslagna premierna åt seminariets medlemmar: dessa
premier vore ”olämpliga”, emedan de uteslutande tillerkändes seminariets medlemmar
och sålunda vore att betrakta som “betalningar för att man der läte sig undervisa”.
Vid slutligen anstäld votering blef emellertid — genom ordförandens utslagsröst —
fakultetens beslut att tillstyrka förslaget. Detta beslut fattades den 7 December.
Sedan Consistorium Minus deft 17 Januari 1865 upplyst, att medel till det åt det
föreslagna seminariet begärda anslaget funnes att tillgå, kom frågan till behandling
i Consistorium Majus den 18 Mars 1865. Med en rösts öfvervigt föll der förslaget;
och i memorial den 1 April s. å. afstyrkte Consistorium hos kanslersembetet inrät¬
tandet af ett filologiskt seminarium i Lund. Grunderna voro desamma, som redan
i fakulteten blifvit anförda. Då således allt hopp om ett seminarium syntes vara
ute, publicerade lärarne i latinska språket den 25 Mars 1865 sin ”plan till fack¬
förening för latinsk phitologi” (Bil. A.). Denna förening hade hvarje vecka under
lästerminerne sammankomster, ledda af adjunkten’ Cavallin och dåvarande docenten
Braune, intill Oktober s. å., då det filologiska seminariet, genom kanslersbref med-
gifvet att på försök inrättas under ett år, tillkännagaf sin snart börjande verksamhet.

Stiftelse. Sistnämnda kanslersbref, som för år 1866 beviljade dél begärda anslaget och
”tillsvidare” faststälde de föreslagne stadgarne, är dateradt den 26, September 1865.
Sedan dess har det filologiska seminariet, i kraft af ständigt förnyade tillståndsbref,
oafbrutet intill nu fortsatt sin verksamhet, och dess stadgar, aldrig upphäfda eller
förändrade, fortfarit att tills vidare gälla. I Oktober 1865 utgåfvos desse af trycket

*) Denna iildsta inrättning i sitt slag stiftades redan 1737.

Digitized by v^.ooQle

Det tilologiska seminariet i Lund (1865—75). 1 ®

såsom ”provisoriska stadgar för det tilologiska seminariet”, (Bil. B.). Mot slutet
al' höstterminen s. ä. aflades de första profveti för inträde i inrättningen.

Consistorium var redan i slutet af 1866 så myVket omstämdt i sin mening om
det tilologiska seminariets betydelse, att det den 1 December enhälligt tillstyrkte
anslag för tvenne samfälda år, 1867 oeh 1868. Sistnämnda år, äfvenledes den 1
December, då fråga om en utvidgning af seminariets verksamhet till de nordiska
språken behandlades i Gonsistorium, afgafs ett enhälligt utlåtande, hvarigenom till
och med ett auipelt erkännande tilldelades den nya inrättningen. ”Med ledning”,
heter det, ”af den erfarenhet, som redan vunnits af det filologiska seminariets för¬
delaktiga inflytande på språkstudierna, anser Gonsistorium det vara af vigt att det
.hittills utgående anslaget förnyas, oeh finner det jemväl vara nyttigt och önskvärdt”,
att seminariets verksamhet utsträckes till de nordiska språken. Anslagets förnyande
tillstyrktes alltså för de två närmast följande åren, 1869 och 1870. Den 29 Ok¬
tober 1870 tillstyrkte Consistorium, likaledes enhälligt, prolongation af anslaget för
åren 1871 och 1872. Ofvannämnda hemslätlanden af Consistorium hiföllos genom
Kanslersbrefven den 19 December 1866, den 15 December 1868 och den 14 No¬
vember 1870. Den 18 Januari 1873 tillstyrkte Gonsistorium, liksom förut, ansla¬
gets förnyande för tvenne år. Detta förnyande beviljades genom kanslersbrefvet
den 31 samma månad för löpande år. På ytterligare enhälliga tillstyrkanden af
Gonsistorium, den 28 Jan. och 23 Dec. 1874, har kansleren dels, genom bref af
den 25 Februari 1874, beviljat vanligt årsanslag, dels, i skrifvelse af den 15
Januari d. å., medgifvit klassiska afdelningen att besparade medel från föregående
års anslag skulle, under åren 1875 och 1876, fa användas till premier.

Under den tid, som förflutit från seminariets öppnande hafva föreståndarne för
den grekiska afdelningen varit: dåvarande professoren Linder 1866, 1867, 1868,
1869 Febr.—April samt 15 Okt.—Nov.; dåvarande docenten Mklander 1869, 15
Sept.—15 Okt. samt 1870, Febr.—Maj; professor Valberg 1870 Sept.— 10 Nov.,
1872 samt 1873 och vårterm. 1874; adjunktén Cavallin 1871 samt höstterm.
1874—1875. De grekiska dissertationerna hafva, flere terminer, under ordinarie
afdelningsföreståndares frånvaro, blifvit ventilerade under professor Lysanders
ledning. Den latinska afdelningens föreståndare hafva varit professor Lysander
1866, 1867, 1868, 1869, 1870, 1871, 1872 samt vårterm. 1873; adjunkten
Cavallin höstterm. 1873 och 1874, samt docenten Zander vårterm. 1875.

Nedanstående tabell meddelar en öfversigt öfver antalet af de studerande, hvilka
såsom medlemmar, exspektanter eller åhörare deltagit i seminariets öfningar under
åren 1866—1875.

Anslag.

Förestån•
dare.

Deltagar-
nes antal.

Digitized by ^.ooQie

Premier.

A. Th. Lysander.

Medlem- Exspek- Åhörare. Summa,
mar. tanter.

Vårterminen

1866 ..

. . 2

Höstterminen

1866 :

. . 2

Vårterminen

1867 .

. . 3

Höstterminen

1867 .

. . 3

Vårterminen

1868 .

. . 3

Höstterminen

1868 .

. . 3

Vårterminen

1869 .

. . 3

Höstterminen

1869 .

. . 3

Vårtermineu

1870 .

. . 3

Höstterminen

1870 .

. . »)

Vårterminen

1871 .

. . 3

Höstterminen

1871 .

. . 3

Vårterminen

1872 .

. . i

‘

Höstterminen

1872 .

. . 3

Vårterminen

1873 .

. . 3

Höstterminen

1873 .

Vårterminen

1874 .

. , . . .

. . 2

Höstterminen

1874 .

. . 4

Vårterminen

1875 .

. . 3

Aren 180 G—

73 . .

. . 23

Anmärkningar. Som kursen är tvåårig, ingå ofta samma personer i lärjunge-
anlalét från <len ena terminen lill den andra; liksom samma person, allt efter be¬
fordran, kan ilen ena terminen vara upptagen såsom åhörare, den andra såsom
exspektant, den tredje såsom medlem; endast sista raden angifver antalet af olika
personer, som, upptagne under de högsta kategorier, till hvilka de kommit, begagnat
sig af seminariets öfningar. Antalet af ordinarie medlemmar far icke öfverstiga 5 '
(se stadgarnes §. 7). Bland åhörare äro endast de ständige upptagne, d. v. s.
sådane, som under hela terminen bevistat öfningarna och deltagit i förhandlingarna:
de som endast några gånger infunnit sig eller varit alldeles passiva, äro icke räk¬
nade. Till 12 af medlemmarne, hvilka fullständigt och nöjaktigt genomgått sin kurs
af i terminer, hafva, i enlighet med stadgarnes §. 11, betyg biifvit utfärdade.

Om de premier, som kunnat utdelas (§, 10, jfrd med §. 3) ha tenninligen tillkän-
nagifvanden lemnats universitetets Kansler, konsistorium och tilosofiska fakulteten
(jfr. S. I 3>

Digitized by

Google

Det filologiska seminariet i Lund (1865 -75).

Öfiiingarna höllos under år 1866 i föreståndarnes enskilda bostäder, utom di-
sputationernas ventileriug, som försiggick på auditoriet n:o 2. Under 1867 begag¬
nades till samtliga öfningar auditoriet n:o 2, vårterminen 1868—vårterminen 1869
hyrda rum i enskilda hus. Från och med höstterminen 1869 har i akademiska
räntériets byggnad ett rum varit åt seminariet upplåtet. Rummets ändamålsenliga
möblering bestreds af universitetets medel.

De böcker, som inköpts till seminariet, äro upptecknade i de särskilda afdel-
ningarnas kataloger, hvilka alltid hållas tillgängliga å lokalen. Den öfverste af med-
lemmarne tjenstgör som bibliotekarie. Honom är vården om böckerna anförtrodd.
Det. åligger honom ock att utlemna böcker till låns och att emottaga de utlånta
böcker, som åter iniemnas. Utlemnandet och inlemnandet antecknas i dertill inrät¬
tade böcker. Så ofta ny bibliotekarie antages (hvilket måste inträffa åtminstone en
gång under två års förlopp), sker inventering af boksamlingen. Tillträdande biblio¬
tekarie förbinder sig skriftligen alt ansvara för de böcker, han i sin vård emottager;
afträdandes décharge består deri att han af föreståndaren återför sin förbindelse,
fiokinköpen hafva i främsta .rummet rättat sig efter lärjungarnes behof af hjelpmedel
för öfiiingarna inom seminariet och för de undersökningar, till hvilka deras under arbete
varande athandlingar ledt dem. Om dessa studier vittnar också boksamlingen, icke
om en planmessig anläggning af ett filologiskt bibliotek, hvartill icke heller årsan-
slagets belopp kunnat gifva någon förhoppning. Med tiden torde dock, äfven på
detta sätt, en liten samling af klassiska auktorer i kritiska editioner och af språk¬
vetenskapliga hufvudverk kunna uppstå.

De kritiskt exegetiska öfningarna hafva haft till föremål:

Vårt. 1866 Platonis Cratylus. — Horatii Carminuin lib 1.

Höstt. 1866 Hesiodi ■ Theogonia. — Livii lib. l.|

Vårt: 1867 Thucydidis de bello Peloponnesiaco lib. II. — Horatii Carmi-
num lib I.

Höstt. 1867 Poeta: elegiaci Graici. — Livii Histor. lib. 1.

Vårt. 1868 Xenophontis Historia Graeca. — Vergilii Aeneidos lib. I.

Höstt. 1868 Sophoclis Antigona. — Taciti Annal. lib. II.

Vårt. 1869 Platonis Theaetelus. — Horatii Carminum lib. II.

Höstt. 1869 Euripidis Hecuba. — Cic. de fm. bon. et mal. lib. I.

Vårt. 1870 Herodoti Histor. lib. II. — Catulli Carmen LXHII.

Höstt. 1870 Theocriti Idyllia. — Cic. de natura Deorum.

Vårt. 1871 „ —

Höstt. 1871 Lysice Orationes. — Horatii Epistoke.

Lokaler.

Boksam¬

ling.

Kritiskt

exegetiska

öfningar.

T Ti'

b A. Th. Lysander.

Vårt. 1872 Lysice Oratioues. — Horatii Epistolae.

Höstt. 1872 Aeschyli IVometheus. — Livii Histor. lib. XXI.

Vårt. 1873 „ „ — Propertii Elegia'.

Höstt. 1873 Aristotelis de arte poetica liber. — Cic. de tin. bou. et mal. lib. II.

Vart. 1874 Sophoclis Ajax. — Plauti Trinumnws.

Höstt. 1874 *) — Terentii Hautontimorumenos.

Vårt. 1875 Demosthenis Olynthiacae. — Horatii de arte poetica liber.

Öfningarna ha i allmänhet upptagit två timmar, hvarje gång: stundom bar dock
en betydlig del af den tredje timmen erfordrats. Moderatorernc ha sökt vaka der-
öfver att allt vigtigt, hvartill texten gifvit anledning, dragits under diskussion: de
ha icke tillåtit att en enda vigtig fråga af grammatisk, textkritisk, exegetisk, arkeo¬
logisk, historisk, litteratur—historisk, mytologisk eller metrisk natur undandroge sig
uppmärksamheten, utan påpekat densamma, när lärjungarne någon gång lemnat den
å sido. Nödvändigt ha de också ansett vara att till rätta spåret återföra diskussio¬
nen, när hon någon gång råkat på afvägar, t. ex. urartat till käbbel och ordrytteri,
sväfvat långt ut ifrån ämnet, gifvit sig in på fåfängliga spörsmål, sökt med vidlyftiga
citat bemantla bristen på eget innehåll **}, eller när den bättre insigten, illa under¬
stödd af sin egares fyndighet eller försvarad af en mindre öfvad latinsk tunga, hållit
på att ligga under för sofismer och munvighet. För ölrigt har moderatorn ansett våd¬
ligast att låta samtalet oafbrutet fortgå. Det har mera tillkommit honom att söka i
samtalet indraga tigande åhörare än att sjelf ingripa deri. Genom för tidigt uttalande
af lärarens mening skulle auktoritetstro lätt få insteg i undersökningar, hvilkas hela
nytta hvilar derpå att de äro frukter af sjelfständig tanke och pröfniug ***). Först
när de unge tycka sig ha stannat vid ett tillfredsställande resultat, vidtager mode¬
ratorns åliggande att säga sin mening. Dock bör denna icke framsättas som auk¬
toritet. Hvad han säger bör ansluta sig till den föregående undersökningen. Han
bör pröfva det sätt hvarpå undersökningen försiggått, de grunder på hvilka resultatet
stöder sig, antingen han har för afsigt att genom nya rön och anmärkningar be-

*) Till följd af prof. Valbergs sjukdom och frånfalle inskränktes, under denna termin,
verksamheten på den grekiska afdelningen till disputationsöfningar.

**) Anföranden från nutida språk — såvida citaten icke varit mycket korta — ha i
allmänhet ansetts otillständiga. Blott när föredraganden i sjelfständigt latinskt språk omsatt
en modern författares tankar, har det varit välkommet.

***) I konsistorium, den 18 Mars 1865, uttalades farhågan, att seminariet skulle ”införa
skolans dogmatiska lärometod i stället för universitetets kritiska”. Seminariet har dock städse
arbetat i motsatt riktning. Det skulle annars, helt visst, förfelat sitt ändamål och varit —
hvad man för tio år sedan var benägen att hålla det för — en förderflig inrättning.

Digitized by v^.ooQle

Det filologiska seminariet i Lund (18B5 — 75).
i

kräfta denna undersökning och dess resultat, eller att ställa frågan i bättre belys¬
ning och skärskåda henne från en högre synpunkt, eller slutligen — hvitket mer
än en gång händt i seminariet — att underkänna halten af hela förfaringssättet
och, med antydan af den sida hvarifrån lösning möjligen kan vinnas, påbjuda äm¬
nets återupptagande under nästa sammanträde. När ännu vid diskussionens slut
stridande åsigter stå oförsonta mot hvarandra, har moderatorn att pröfva alla par¬
ternas grunder, att skipa rätt dem emellan och, om möjligt, föra dem till enhet på
grundvalen af en mera omfattande kunskap. Mäktar han det ej, är det bättre att
undersökningen stannar i tvifvel än att aukloritetstro påtrugas någon. Skulle åter
lärjungarne låta hänföra sig af grundlös tvifvelsjuka, så att de, utan behörig gransk¬
ning, förklara något af filologiens säkra resultat för obestyrkt, åligger det läraren
att på goda grunder öfvertvga dem om deras misstag; men å andra sidan må han
icke så envist förfäkta någon mening, att han icke med välbehag upptager alla
grundade motskäl eller, om sådan bevisning vid något tillfälle skulle förebringas,
kan låta sin egen mening vackla eller fälla. Hvad lärjungarne af sig sjelfve kunna
finna bör han med glädje se och under beröm erkänna: deras grundlighet och sjelf-
ständighet bära honom vitsord om rätt utöfvande af hans uppfostrarekall. — Att
afbryta diskussionen med rättelser af lärjungarnes latintalande har man ansett skad¬
ligt: derigenom bringas samtalet till stockning, och latinén blir nästan aldrig bättre.
Felaktigheterna härleda sig oftast från intet annat än tillfälliga missägningar eller
anakolutiska språng från en påbegynt konstruktion, hvilka man ofta är i tillfälle att
iakttaga äfven hos dem som tala sitt modersmål. Då slika fel icke förskrifva sig
från okunnighet, utan från bristande uppmärksamhet, rättas de vanligtvis af den
felandes egen eftertanke: helt säkert sker detta, när han efter slutad öfning göres
uppmärksam på sin ovana. När åter ledaren af öfningarna märker att felaktigheter
och olatinska ordalag hota att bli stående uttryck hos någon af medlemmarne, och
ännu mer, om andra medlemmar skulle under samtalet tillegua sig dessa afvikelser
från riktigt latinskt språkbruk, bjuder omtanken om seminariet, hvari intet oskick
må inrita sig, att han oförtöfvadt ingriper med sin rättelse.

I dessa, liksom andra, hänseenden har en sant vetenskaplig och human ande
fäststält det pädagogiska rättesnöre, hvilket seminariets föreståndare sökt att följa.
Sjelfuppfostran, bevakad af noggrann uppsigt och välvilligt underlättad af mognare
erfarenhet, bar varit den ledande tanken i seminariets öfningar.

Detta ändamål kunde icke vinnas, om seminariet liksom föreläsningarna utan
anmälan och fordringar (§. 8) stode öppet för alla, äfven för sådane, som icke egde
någon längre erfarenhet af det sätt, på hvilket akademisk undervisning, meddelas (§.

Förhållan¬
de till den
öfriga un¬
dervisnin¬
gen och till

Digitized by ^.ooQie

andra stu¬
diegrenar.

Premieut-
delnmgens
betydelse
och verkan.

8 A. Th. Lysander.

73 *)• Heller ieke, om öfningstiden vore alltför knapp, eller om del stode delta¬
gare fritt att genom utehlifvande. från öfningar hvilkas inflytande på honom äro
beräknade och genom försummelse af sjelfverksamhet afskära för metoden nödvändiga
länkar (§. 9). I denna metodens stränghet ligga seminariets, första tiden af dess
tillvaro så illa beryktade, ”skoltvång” ocli ”skrånatur”, i motsats mot hvilka före*-
läsningarna — med sina blotta väckelser till och exempel på vetenskaplig sjelfverk¬
samhet, obehöfliga att dagligen mottagas — samt fackföreningarna — upprätthållna
genom frivilliga bidrag af framstående medlemmar och, liksom föreläsningarna, af
mängden blott fordrande intresse att följa med — representera ”universitetets och
studiernas frihet”. Så vida är dock seminariet en ”fri akademisk” inrättning att
det är enhvar obetaget att när som helst utträda. Och enär seminariet Visat sig
ganska verksamt att bibringa sjelfkännedom, hafva alla, som kommit in blott för
premiernas skull eller upptäckt att de icke passade för detta slags verksamhet, snart
lenmat inrättningen: föreståndarne ha aldrig tvungits att uttarda lägre vitsord för
skicklighet och flit än ”med nöje godkänd”; de ha heller aldrig behöft tveka vid
utdelandet af sina premier, då aldrig någon stått ut med trycket af egen ovärdig-
hetskänsla under ens de arbeten, som en enda termins ledamotskap pålade.

Fritt har det också varit för hvar och en att, äfven utan begagnande af se¬
minariet, sträfva till de högsta betyg i grekiska och latin; och fakultetens examens-

protokoll visa att denna sträfvan lyckats för åtskilige. A andra sidan och ehuru
seminariet visat sig vara den säkraste förberedelse till examen i klassiska språk, ha
dock icke alla dess alumner eröfrat de högsta examensbetygen i grekiska och latin
Seminariet har således i ingen mån lagt band på studiernas frihet.

Att det åter skulle göra ”intrång på öfriga studiegrenar”, är en betänklighet
som man numera aldrig hör uttalas. Så solidariskt förbundna äro alla studiegrenar
vid ett universitet, att goda exempel af flit och framgång inom studerande af ett
särskildi fack lifvar och upprätthåller en god ande inom de öfriga. Och om ett
särskildt studium vinner ”större fördelar än andra”, har sådant endast till följd att
dessa andra skynda att tillegna sig motsvarande eller till och med ännu större.

Seminariets ändamål skulle också, enligt exempel från utlandet, vara svart att
uppnå, om premierna saknades. ”Premier” är en något oegenllig benämning, som en¬
dast bibehålies i brist på en mera träffande, för hvilken hon kan ge vika. I)e s.
k. premierna äro egentligen materiela garantier derlor att medlemmarne under

*) Helst det trägna hemarbetet för seminariet, efter upptagandet deri, vanligen hindrar
medlemmarne att flitigare bevista föreläsningarna.

Digitized by

Google

Det filologiska seminariet i Luud (1865—75).

terminer, då deras tid så betydligt (4 eller 5 hela dagar af veckan) upptages
af arbete for den utbildning, seminarium afser att gifva dem, icke skola dragas åt
andra håll: de andliga omedelbara garantierna för deras framgång under samma tid
äro, såsom ofvan är nämndt, att de ega ett visst mått af skicklighet och gjort
bekantskap med akademisk undervisning. Det s. k. premiet ”lemnas under arbetets
fortgång till dess lättande och fullföljande” *). Så vida är benämningen ”premier”
passande, att dessa anslag uttrycka föreståndarnes belåtenhet med de unges dittills
nedlagda arbete på egen utbildning: i motsatt fäll indragas dessa ”belöningar”. Be-
\ nämningen ”premier” har deremot ingen motsvarighet i dessa anslag, om vi deri
inlägga begreppen belönings för afslutad kurs, för den skicklighet som ådagalagts
genom examen eller annat lärdomsprof eller inlärandet af pensa. Under detta anta¬
gande vore det en orättvisa — skarpt framhållen i filosofiska fakultetens protokoll **)
— att premierna icke skulle vara åtkomliga för den framstående förtjensten, hvar-
helst den än vore vunnen eller förefunnes, att den icke skulle utsträckas till exa-
menstagare, disputanter, utmärkte medlemmar af fackföreningarna, o. s. v. Semi¬
nariets premier äro dock icke betalning för verkstäldt arbete, utan medel till vin¬
nande. af arbetstid. Men, det oaktadt, kunna de icke föras under alldeles samma
synpunkt, som universitetets stipendier. Dessa utdelas visserligen för flit och skick¬
lighet. Flit och skicklighet äro likaledes ett af vilkoren för erhållande af seminariets
premier. Men i seminariet är det mindre deltagarnes lärdom som hetönas, än
sjelfva arbetssättet. De detaljundersökningar, seminariets medlemmar under strängt
arbete verkställa, göra icke anspråk pä att lägga något nytt till vetenskapens förråd:
det är sjelfva vägen till detta framtidsmål, seminariet lärer dem känna; derför måste
de nästan uteslutande visa sin skicklighet i sträfvandet att göra dessa undersöknin¬
gar i enlighet med tidens högsta vetenskapliga fordringar. Till deras härunder åda¬
galagda större eller mindre kunskapsförråd tages blott i andra* rummet hänsyn ; ty
deras utbildning i seminariet afser icke i första rummet förökandet af deras kun¬
skaper, utan rätta användningen i vetenskapens tjenst af de kunskaper, de redan
förvärfvat. Stipendiatens ”skicklighet” deremot är närmast bedömd efter hans lär¬
dom, de kunskaper och vitsord om kunskaper, som han samlat. För tilldelandet af
stipendium talar ofta ”behofvet” i första rummet. Ingen *kan deremot på grund af
medellöshet undfå seminariets premier. Emellertid ha de hitintills sällan tillfallit
sådane studenter, som man kunnat kalla bemedlade. Vanligtvis hafva de i likhet

*) Prof. Lindek till filosofiska fakultetens protokoll, den 7 December 1864.

**) Af den 26 Nov. och 7 Dec. 1864.

Lunds Univ. Årsskrift Tom. XI. 2

Digitized by v^.ooQle

A. Th. Lysander.

Deltayur-
nes klasser,
normala
antal , pliy-
ter.

med stipendierna, tjenat att underlätta sina innehafvares lefnadskostnad, att befria
dem från mången timlektion åt skolynglingar och att bestrida nödtorftigt bokinköp.
Älven när de kommit någon bättre lottad till del, ha de varit behöfliga lor anskaf¬
fande af det betydliga bokförråd, ölVer hvilket en filologiens idkare måste förfoga,
och hvilket det är förenadt med stor möda och tidsspillan att, for hvarje särskildt
studiemål, genom lån skafta tillsamman. Genom premierna ha, i korthet sagdt,
seminariets medlemmar materiell satts i tillfälle att studera på det sätt, seminariet
kräfver — något, som man endast genom missförstånd kunnat anse vara ”i har¬

moni med nutidens materialistiska syften”.

S^mmanvaran i seminariet af äldre deltagare (de ordinarie medlemmarne) med
nykomne (exspektånter och åhörare) har visat sig gagnelig. De äldre och uti la¬
tintalande öfvade deltagarne ha städse dragit försorg derom att de nykomnes van¬
ligtvis alltför stora sjelftillit och dogmatiska tvärsäkerhet blifvit kritiskt nedbrutna,
under del alt öfningarnas ledare tillsett att kritiken icke skulle urarta till öfversitteri,
eller ungdomsmodet genom lidna nederlag skulle omstämmas till försagdhet. och miss-

tröstan. A andra sidan ha de nykomne alltid tillfört inrättningen nya anlag och

krafter, i särskilda riktningar, och ingjutit nytt lif i arbetet.

Efter de olika anlag och önskningar, som i seminariet varit herrskande under

olika tider, har man ock företrädesvis rättat valet af de klassiska skrifter, som
granskals, liksom samma böjelser gjort sig gällande under disskussionen, i det att
.det ena året något särskildt slag af ämnen med märkbart större förkärlek behand¬
lats, än ett annat år varit fallet.

De äldre och yngre element, som i filologiska seminariet bildat terminens eller
årets uppsättning, hafva alltid snart sammansmält till ett, för gemensamma ändamål,
enigt arbetande sällskap, och en god kamratskapsande har alltid utmärkt inrättnin¬
gens alumner.

Det är i högsta grad önskvärdt att forne medlemmar, äfven om de fatt af-
gångshetvg från inrättningen, dock besöka seminariet. Under senäre tider har man
haft att glädja sig åt några sådana besök: de borde i sjelfva stadgarne läggas del¬
tagarne på hjertat såsom en framtida pligt. Om än de forne deltagarne icke mera
kunna räknas som medlemmar och erhålla premier, torde den nytta, deras delta¬
gande kan tillskynda inrättningen, vara dem belöning nog. Ty om det än aldrig
må tillåtas dem att direkt undervisa eller vara exegetiskt föredragande, äro den
kritiska hållning och det öfvade uttryckssätt, do kunna bringa in i diskussionen,
till väsendtligt underlättande af ledarnes möda.

Digitized by

Google

Det filologiska seminariet i Lund (1865—75).

De ordinarie medlemmarnes antal är högst fem ($. 7). ”Antalet fem liafva
vi bestämt derför att, eller beräkning af hittills varande förhållandeu, man kan an¬
taga att i medeltal fem ynglingar under hvarje triennium studera de klassiska språ¬
ken med afsigt att göra dessas studium till sitt jemförelsevis hufvudsakliga” *). Be¬
räkningen har visat sig hålla streck, och antalet synes vara lagom. Ett större
skulle man, för Lunds universitet, kunna anse som en öfverproduktion af klassiske
filologer. De terminer, som uppvisa ett fullt antal ordinarie medlemmar (j= 5)
samt 2—4 deltagare af andra kategorier, så att ersättning kan påräknas för afgå-
ende medlemmar — således i allt: 7—9 deltagare — anse vi följaktligen uppvisa
normalsiflrorna. Tolf deltagare, hvilket antal seminarium hade 1869, är, efter vårt
förmenande, något lor mycket. Vid ett så stort antal komma icke heller alla åt
att, som önskligt är, hvarje gång deltaga i samtalet.

Den nuvarande lokalen, som är trång (icke fullt 8 alnar i längd, 7 alnar i
bredd), och hvars yta till betydlig del upptages af boksamlingen och af hord för
dess begagnande, kan näppeligen inrymma ett större tillopp af besökande. Då
emellertid, gång efter annan, försök blifvit gjorda att få lokalen upplåten åt större
fackföreningar **) och att der inhysa samlingar, som tillhöra andra läroämnen, men
sådant omöjligen låter sig göra utan till förläng för inrättningen, borde dylika försök
reglementariskt motas.

”Exspektanterne” må man icke föreställa sig som äldre deltagare: de äro ny¬
komlingar, som aldrig lått ”vänta” länge på befordran till ledamotskap. De äro
vanligtvis, i sin ordning, föredragande vid de exegetiska öfningarna.

Ahörarne ha också ofta varit ”föredragande”. De deltaga i diskussionen, der-
till förmanade vid sjelfva inträdet, och äro således icke, tlera öfningsqvällar efter
hvarandra, endast stumme åhörare. Af att uteslutande höra på skulle de föga lära
i det filologiska seminariet: de skulle blott i tysthet göra fakunniga anmärkningar,
hvilka aldrig kunde vederläggas och följaktligen skulle vilseleda dem; framför allt skulle
de tro sig kunna både framställa och behandla frågorna bättre än de samtalande,
hvilket antagande visar sig vara en villa, så snart desse åhörare fa ordet. — För
deras egen nyttas skull, ålägges det äfven åhörarne, vid inträdet, att bevista alla,
eller åtminstone de flesta, öfningarna. De, som i seminariet blott gifva gästroler,

*) Prof. Lindek i ofvan anförda protokoll.

**) Det filologiska seminariet kan icke bo tillsamman med någon annan akademisk in¬
rättning utan att dess medlemmars fria tillträde till boksamlingen, utom öfningstimmarne,
inskränkes eller upphäfves.

2 *

Digitized by v^.ooQLe

12 A. Th. Lysander. V

tålas der lika litet som de ”stumme": intetdera slaget är heller upptaget i åhöra mes
kolumn på den tabell öfver deltagarue, Ii vilken ofvanföi 1 ,är meddelad.

Vidgade Att seminariet är för de klassiska språkstudierna en vida mera frukt hringande
syften.

inrättning än en fackförening, erkännes ulan tvekan. Men, äfven i sin lösare sam¬
manhållning och med sitt rhapsodiska val af ämnen, har fackföreningen vissa fördelar
framför seminariet. Det senarcs verksamhet består uteslutande af kritiskt-exegetiska
ölhingar och disputationer. I seminariet kunna icke förekomma några fristående
föredrag: längre tal på Latin, fria lörsök i latinsk skaldekonst, lefnadsteckningar af
förtjente tilologer o. m. d. Alla skriftliga alster af svensk framställningsförmåga äro,
till följd af inrättningens natur,' derifrån uteslutna, om de hafva än så mycket filolo¬
giskt intresse, och om de ämnen, som de beröra, äro af aldrig så mycken nytta
för språkvetenskapens ämnesveuner att lära känna och behandla: t. ex. öfversätt-
ningar på modersmålet från klassiske skalder, referat af språkvetenskapliga afhand-
lingar, samtal om nyss utkomna filologiska arheten och bedömande af desamma, m.
m. Men allt sådant kan bli föremål för fackföreningens förhandlingar*}. Ja, se¬
minariet med sin bestämdt utstakade tcrminsplan, måste för särskilda tillfällen bort¬
visa alla ämnens behandling, hvilka icke stå i sammanhang med den text som
tolkas eller de disputationer som ventileras — och det änskönt samma ämnen två
eller tre år tillförne fallit inom seminariets verksamhet. När alltså föredrag eller
diskussion af dylika ämnen anmälts för afdelningsföreståndarnc, borde desse till
lämplig tid och lokal utlysa ett allmänt sammanträde af filologions idkare och vän¬
ner, vid hvilket svenska språkets användning vore lika berättigad som latinens.
Genom ett stadgande i denna riktning föranlätes seminariet att en ocb annan gång
omedelbart verka på hela kretsen af dem, i hvilka samma vetenskapliga intresse lefver.

Stadgarnes §. 2 har befunnits olämplig. Denna §. har alltför mycket bundit
seminariets verksamhet vid professors-embetena i Grekiskan och Latinen: de ”ordi¬
narie professorerne” göras nemligen ansvarige för upprätthållandet af seminariets
verksamhet, lltom den uppoffring af lid och arbete, hvilken sålunda företrädesvis
lägges på professorerne, hotas desse med pekuniär förlust, när i en framtid, vid
inträffande förfall för professorerne att leda seminariets öfi ingar, deras vikarier kunde
få lust att göra anspråk på betalning. — Det är klart att stadgandet bör göra •
samtlige universitetets lärare i klassiska språk ansvarige för upprätthållandet af semi¬
nariets verksamhet samt alt den enda ersättning derför, hvartill ordinarie akademisk

*) Se den i bilagan A meddelade "Planen till fackförening for latinsk Philologi”.

Det filologiska seminariet i Lund (1865—75).

lärare bör vara berättigad, är befrielse från en timmes offentlig föreläsning i veckan,
under den tid han tjenstgör vid seminariet.

Medlemmarnes skriftliga arbeten, upptagna efter teminer, ha varit följande:

Vår-Terminen 1866.

Olof Jacobi, Gb. — In satiras Horatianas observationes.

S. E. Mélander, Sm. — Observationes in nonnullos locos libri illius Xenophontei,
qui Memorabilia Socratis inscribitur.

Höst-Terminen 1866.

S. E. Melander, Sm. — De rebus (jute Romanorum antiquissimce traduntur.
Pars prima.

jP. G. Eklund , Sc. — De verbis interest et refert brevis disputatio.

Vår Terminen 1867.

S. E. Mélander, Sm. — De rebus, qu® Romanorum antiquissim®. traduntur.
Pars altera.

P. G. Eklund, Sc. — Argumentationum quarundam Socraticarum expositio.

. V. P. Jung, Gb. — De ultimo capite Cyropiedi® Xenophontis.

N. W. A. Jönsson, Se. — De primis quattuor .ÅSneidos versibus.

P. J. Osccn, Sm., Cand. Phil. — De enuntiationibus temporalibus et causalibus,
qu® in Odyssea per btsi, ore, ewg, o<pQa iisque propinquas particulas inferuntur.

Höst-Terminen 1867.

S. E. Mélander, Sm. — De anacoluthis Herodoteis.

V. P. Jung, Gb. — De Horati Flacci Ca,rin. XXVIII libri I.

N. W. A. Jönsson, Sc. — ,I)e iis Iliadis locis, in quibus brevis syllaba in arsi
produeta inveuitur.

P. J. Oscen, Sm., Cand. Phil. — Nonnulla qu® de sermone Taciteo, qui in anna-
libus ést, animadvertenda videntur.

S. J. Cavallin, Sc. — De particulis en et ecce observationes nonuull®.

Vår-Terminen 1868.

V. P. Jung, Gb. — Ådversaria in Aristotelis negi tt oigTixljs librum.

N. W. A. Jönsson, Sc. — De Gerundio et Gerundivo Latinorum.

S. J. Cavallin, Sc. — De forma mediali apud Homerum.

A. M. Malmström, Sc. — De Cebete ejusque Tabula.

C. M. Zander, Sm. — De poetis epicis Romanorum.

Höst-Terminen 1868.

V. P. Jung, Gb. — De clade a Quinctilio Varo anno nono p. Ch. n. accepta
commentatio.

N. W. A^ Jönsson, Sc. — De grammatica Constantini Lascaris Gr®ca.

N S. J. Cavallin , Sc. — De prolepsi adjectivi apud Vergilium.

A. M. Malmström, Sc. — De casibus latinis.

C. M. Zander, Sm. — De Xenophontis Oeconomico.

Vår-Terminen 1869.

S. J. Cavallin, Sc. — De versibus 1485—1581 fabulse illius, qu® Phoeniss® in¬
scribitur, recte constituendis.

Disserta¬

tioner.

A. Th. Lysander.

A. M. Malmström, Sc. — De genetivo noininum secundse declinationis apud Homerum.
C. M. Zander, Sm. — De anacoluthis, quse sunt in Ciceronis de Finibus libris.

F. Laurdl, Gb. — De enunciationibus explicativis apud Homerum.

J. L. Hellerström, Sm. — Forma Lucretiana (lib. I vs. 70) inritat prsesens an per-
fectum sit habeuda, quaeritur.

Höst-terminen 1869.

A. M. Malmström, Sc. — Punica Plautina.

C. M. Zandcr, Sm. — De epanalepsi Homerica.

F. Laurdl, Gb. — De genetivo apud Horatium. Pars priot, quse est De origine
singulorum casus genetivi usuum apud Latinos.

J. L. Hellerström, Sm. — De verbis contractis apud Homerum.

H. Horn, Calm. — De vita moribusque veterum Romanorum, ut Pompejis eos co-
gnoscere possumus, observationes nonnullae. I: Funus.

Vår-Terminen 1870.

J. L. Hellerström, Sm. — De vita Claudii Csesaris.

H. Horn, Calm. — Tyrtsei l Ynollrpqq I, latinis versibus reddita annotationibusque
instructa.

P. Johnsson, Sc. — De Satura Menippea.

Höst-Ter minen 1870.

H. Horn, Calm. — De ludis funebribus Romanorum.

H. Billing, Sc. — De oratione Sallustiana.

P. Johnsson, Sc. — De duali numero apud Homerum. Pars prima.

A. M. Jcrnell, Verm. — De vi atque usu particulse åqa apud Homerum.

Vår-Terminen 1871.

P. Johnsson, Sc. — De Octavia prsetexta.

A. M. Jcrnell, Verm. — De exsilio Ciceronis.

P. Molhem, Sc. — De dea Carmenta.

H. Horn, Calm. — De vi et usu particulse dg apud Theocritum.

H. Billing, Sc. — Qusestionum Theocritearum particula.

Höst-Terminen 1871.

P. Johnsson, Sc. — De duali numero apud Homerum. Pars altera.

A. M. Jcrnell, Verm. — Qusestionum Lysiacarum capita duo.

P. Molhem, Sc. — De augmento Homerico.

S. Linde, Sc. — De discrimine satirarum et epistolarum Horatianarum.

A. Ohlson, Sc. — Enallage numeri exemplis, ex Horatio maxime sumptis, illustrata.

Vår-Terminen 1872.

A. M. Jcrnell, Verm. — De elocutione scriptoris belli Hispaniensis.

P. Molhem , Sc. — De Fabula lus.

S. Linde, Sc. — Commentatio critica de locis nonnullis orationis tertiae decimse
Lysise.

A. Ohlson, Sc. — De Tlieramene.

Höst-Terminen 1872.

P. Molhem, Sc. — De ratione ac cousilio fabulae Aeschyle». quae Prometheus in-
scribitur.

Digitized by v^.ooQle

, Det filologiska seminariet i Lund (.865 — 75). ‘ ->

S. Linde, Sc. — De Coruelia Propertiana (lib. IV eleg. XI).

A. Ohlson, Sc. — De interregno Romano, antiquissimis civitatis temporibus inito.

Vår-Terminen 1873.

S. Linde , Sc. — De similitudinibus Homericis.

A. Ohlson, Sc. — De libello, qui vulgo fertur Xenophontis de re publica Athenien-
sium quaestiones.

E. Peterson, Sc. — De dialogo L. Annsei Senecse, qui inscribitur ad Gallionem de
Vita Beata, quaestiones criticae.

Höst-Terminen 1873. ,

E. Peterson , Sc. — De capite XXVI Aristotelis de arte poetica libri, quod vulgo
dicitur /reqi nqojiXrtfiåriov v.ai Ivoewv, quaestiones.

Vår-Terminen 1874.

H. Anderson, Sm. — De rebus scenicis in Sophoclis Ajace.

E. Peterson , Sc. — De partieulae, quae est quum, apud Cornelium et Sallustium usu.

Höst-Terminen 1874.

E. Peterson, Sc. — De carmine excubitoris, a quo incipit Agamemno ASschylea,
reete interpretando.

H. Wranér, Sc. — De correlati omissione in Xenophontis commentariis.

T. O. J. Rönström, Sc. — De anapaesto versuum Terentii fabularum.

H. Anderson, Sm. — De locis nonnullis saturae VI libri n Horatii.

Vår-Terminen 1875.

T. O. J. Rönström, Sc. — De nonnullis anacoluthis fabulae Sophoclis, quae inscri¬
bitur (Edipus Tyrannus.

N. M. Flensburg, Sc. — De Horatii ad Pisones epistola.

Disputations-öfningarna ha blifvit ledda efter samma grundsatser, som de kri-
tiskt-exegetiska öihingarna. Sedan uppsatsens innehåll blifvit kritiskt behandladt,
har granskningen sträckt sig till dess latinska framställningsform. Uppsatsernes
ämnen bestämdes alltid af författarnes tallenheter, specialstudier och önskningar.

Stadgan af 1853 för filosofisk kandidat-examen uppmuntrade till fackstudier.
Derför, såsom ofvanstående tabell (sid. 4) visar, steg antalet af seminariets med¬
lemmar redan 1867 till det normala, och bibehöll sig oafbrutet på denna ståndpunkt
intill 1871 och under sistnämnda år.

Den nya stadgan åter förlägger fackstudierna till licentiat-examen, på hvilken
ytterst 13 studerande tänkte under de första åren af stadgans tillvaro. De om fram¬
tiden mindre bekymrade, för hvilka en knapphändig genomgång i filosofisk kandidat¬
examen syntes tillräcklig, kunde hjelpa sig genom detta präliminära lärdomsprof
medelst lexläsning. De kände föga behof af lärares handledning hvarken på före-
läsningsrummen eller i filologiska seminariet: de besökte äfven blott undantagsvis
dessa lokaler. Allt tycktes bero på att, med hjelp af ansträngd kursläsning i hemmet,

Digitized by

Google

FörtH&llan-
de till exa-
mensviisen-
det.

A. Th. Lysander.

Frukterna
af semina¬
riets verk¬
samhet.

*6 ,

skynda igenom den filosofiska kandidatexamen, vare sig att studiet gälde ”den nya”,
som bär detta namn, eller man, genom äldre förberedelser var i tillfälle att välja
”den gamla”, hvars prolongation ständigt förnyades. Verkningarna af detta förhål¬
lande på filologiska seminariet uttrycker ofvanstående tabell (sid. 4) i ganska tyd¬
ligt sifferspråk. Från början af 1872 4 till slutet af 1873 sjönk talet af deltagare i
seminariets öfningar från 6 till 2*): höstterminen 1873 hade blott att uppvisa en
enda ordinarie medlem. Under samma tid visade dock den nordiska seminarii-
afdelningen ingen minskning i deltagarues antal: öfningarna i denna afdelning måste
otvifvelaktigt visat sig medföra mera omedelbar examensnytta.

Sedan åter man så småningom hunnit vänja sig vid tanken att det i regeln
blott linnes en enda filosofisk kandidat-examen, den genom kongl. brefvet af den
16 April 1870 införda, och sedan man kommit under fund med att till laudatur i
Grekiska och Latin i denna examen seminariet ger den hästa handledning, liksom det
måste vara en direkt förskola lör atläggande af licentiat-examen i klassiska språk, ha
aktierne i denna inrättning oafbrutet stigit. Vårt. 1874, Höstt. 1874 och Vårt.
.1875 visa 5, 6 och 7 deltagare. Krisen är öfverstånden, och alla tecken synas,
hvad lärjunge-antalet vidkommer, tyda på en betryggad framtid.

Seminariets uppgift är, enligt §. 1 af dess stadgar, att ”genom praktiska öfnin¬
gar, inom området för de klassiska språkens studium, vägleda och befordra de stu¬
derandes sjelfverksamhet och dymedelst hos dem grundlägga såväl lärareduglighet
sopi vetenskaplig sjelfständighet”. Ändamålet i allmänhet med den akademiska un¬
dervisningen måste vara att föra den i skolan bibringade dogmatiska kunskapen
till en kritisk ståndpunkt derigenom, att grunderna för det traditionela vetandet
pröfvas, i det att sjelfva sätten uppvisas, på hvilka detta vetande blifvit vunnet.
Men för det kritiska tillegnandet af vetenskapen torde icke göra tillfyllest att man,
i böcker eller under bevistande af föreläsningar, ser huru andre förfara, när de,
efter lagarne för sin tids kritik, behandla vetenskapliga ämnen; ej heller ätt man
till det förut inhcmtade förrådet, ulan annan egen åtgärd än mottagandets, lägger
de nya resultat, som framgå ur denna behandling. För att kunskapen må blifva
rätt lefvande och sjelfstähdig, fordras eget framskaffande af materialet, dettas pröf-
vando och siktning i egen tanke, egen handläggning af metoden, stundom ock eget
förfullkomnande af det från lärarne ärfda förfaringssättet, med ett ord just den
sjelfverksamhet, hvilken endast sådana skolor, som det filologiska seminariet, äro
egnade att framkalla — en skola, som rätt begagnad, torde gifva den unge veten-

*) Med två medlemmar började seminariet sina öfningar år 1866.

Digitized by

Google

Det filologiska seminariet i Lund (.865—75). 47

skapsidkaren en liten försmak af den verklige vetenskapsmannens uppgift, personligt
bidragaide till vetenskapens förkofran, och derigenom bibringa honom ett outplån¬
ligt intryck för lifvet. Detta är semiuariets högsta mål, liksom föreståndarnes hög¬
sta önskan är, att det hos sina medlemmar måtte i framtiden visa sig motsvara sitt
namn och blifva en ”plantskola” för vetenskapen. 1 denne ande hafva öfningar och
skriftliga arbeten blifvit anlagda. Af förteckningen öfver de senare visar sig att
dissertationerna beröra filologiens alla vigtigare delar: grammatik, språkhistoria, exe-
ges, textkritik, arkeologi, historia, litteraturhistoria, mytologi, metrik o. s. v. Den
omedelbara nyttan af inrättningen har dock snart nog trädt i öppen dag. Innan
verkningarna af det filologiska seminariet låtit sig förnimma, var latintalandet nästan
utdödt bland studenterne, och man såg ingen afhandling af någon yngre disputant
utgifvas ^ latin. I båda dessa afseenden ha förhållandena ändrat sig, tvifvelsutan
genom seminariets inflytande. Våra auditorier hafva under de senare åren kunnat
bevittna lilliga latinska disputationsakter, vid hvilka de yngre oiliciauterne nästan
utan undantag utgjorts af seminariets forne eller närvarande alumner; och den la¬
tinska disputalionslitteratur i olika riktningar, hvilken under samma tid utgifvits
af universitetets yngre vetenskapsidkare, har för sin uppkomst att tacka den ande,
som från filologiska seminariet utbredt sig och som äfven öfvat ett helsosamt infly¬
tande på examensstudierna. Nästan hela denna litteratur har ock seminariets forne
lärjungar till författare. Nyttan af de praktiska öfningarna i seminariet har jemväl
visat sig i de undervisningsprof, som af dess lärjungar blifvit aflagda vid elementar¬
läroverken, der flere bland dem vunnit skyndsam anställning såsom lektorer eller
adjunkter. Alla dessa frukter af seminariets verksamhet togos helt visst i betrak¬
tande, då Consistorium, i sitt ofvan anförda yttrande, erkände inrättningens af ”er¬
farenheten” bestyrkta ”fördelaktiga inflytande på språkstudierna”.

Vi ha uti det föregående sökt att motivera några reformer, som befunnits nöd- Ändringar
vändiga. Att samtlige lärare i klassiska språk solidariskt ansvara för inrättningens
upprätthållande *), och att seminariet må förblifva i oqvald besittning af en så liten
lokal, som det för närvarande disponerar, tillhöra hufvudvi!koren för dess bestånd.

Att forne medlemmar, när de dertill ha tillfälle, deltaga i öfningarna, och att semi¬
nariet stundom utvidgar sig till fackförening, äro äfvenledes i det föregående om¬
nämnda önskningsmål.

För höjningen af de mindre premierna och af anslaget till bokinköp äro de
stegrade priserna på allt, och icke minst på böcker, tillräckligt skäl.

*) Att förbinda sig dertill äro ock alle nuvarande lärare villige.

Lunds Univers. Årsskrift. * Tom. XI. 3

Digitized by v^.ooQle

i” A. Th. Lysander.

Den utsträckning af tiden för inlemnandet af de skriftliga uppsatserne, soni
föreslås i ändringen af §. 9, är af behofvet påkallad och medgals redan 1871 af
dåvarande föreståndare.

Efter denna motivering kunna nedanstående ändringar af eller tillägg till sex
paragrafer i stadgarne föreslås.

§. 2 .

Samtlige vid universitetet anstälde lärare i klassiska språk förbindas att upp¬
rätthålla seminariet och äro dess föreståndare. Ärligen utse de inom sig tvenne
afdeiningsföreståndare. Utan tillåtelse af samtlige föreståndare för seminariets lokal
icke upplåtas till andra sammanträden och öfningar än dem, seminariets ändamål
afse; och i samma lokal må icke, utan enahanda tillåtelse, inhysas samlingar eller
undervisningsmateriel, som tillhöra andra akademiska inrättningar. ^

§• 3.

Tolfhundra kronor ställas — — Deraf användas Ett Tusen kronor till premier
samt Två Hundra till inköp af böcker, som o. s. v.

Tillägg till §. 5.

Så ofta hos afdelningsföreståndarne anmälda blifvit ett tillräckligt antal föredrag
och diskussionsämnen, som väl falla utom den för terminen utstakade planen, till
seminariets öfningar, men dock beröra de klassiska språkstudierna och kunna lända
dessa till gagn, tillkännagifve föreståndarne tid och rum för ett extra samman¬
träde, hvarvid latinska och svenska språken äro som meddelelsesmedel lika berät¬
tigade. Till detta sammanträde inbjudes hvar och en, som idkar studium af de
klassiska språken.

Tillägg till §. 6.

Efter anmälan hos afdeiningsföreståndare kan ock tillträde till seminariets öf¬
ningar lemnas f. d. medlemmar af inrättningen; och anser sig seminariet kunna
draga väsendtlig fördel af forne medlemmars ständiga eller tillfälliga besök samt af
deras deltagande i diskussionen.

§. 9 (andra stycket).

— — och inlemne honom (höstterminen före den 15 Oktober, vårterminen
före den 15 Mars) till den föreståndare — —

§• 10 .

Dremierna äro fem, tvåhundra kronor hvartdera, och tilldelas de medlemmar,
som-

Digitized by v^.ooQle

Det filologiska seminariet i Lund (1865—75).

Då omkostnaderne för filologiska seminariet under så lång tid utgjorts af till- Fortgång.
fölliga, för ett eller två år i sänder beviljade, anslag; synes en dess fortsättning
”såsom inrättning tills vidare” *) icke längre böra i fråga sättas, och något förnyadt
understöd från reservfonden torde icke böra begäras.

Det är följaktligen en ”institution” *), hvars tillvara, i ekonomiskt hänseende,
står på vacklande grund; och utsigterna för dess framtid inskränka sig till ett enda
antingen-eller. Seminariet måste inställa sin verksamhet eller upptagas på or¬
dinarie utgiflsstat.

Kanslersembetet, som, från stiftelseperioden intill nu, låtit seminariet röna fort¬
farande prof af upplyst bevågenhet, har sjelft öppnat den ljusare framtidsutsigten,
då det låtit förstå all, ”så vida tillräckliga anledningar dertill förekomma”, häst vore
att göra ”en underdånig framställning till Kongl. Maj:t om nådig tillåtelse att
öka den nu gällande utgiftsstatens belopp med ett årligt understöd för någon
längre tid”*).

Det föregående vittnar måhända om att ”tillräckliga anledningar” till en sådan
framställning verkligen förefinnas.

En ny anledning synes oss gifven af det i Jönköping, sistlidne Juni, församlade
allmänna svenska läraremötet. Detta beslöt nemligen att hos Kongl. Maj:t göra
hemställan om att vid universiteten måtte inrättas seminarier för främmande
lefvande språk i likhet med de seminarii-inrättningar , som vid Lunds universitet
finnas för klassiska och nordiska språk.

'Skulle åter det andra alternativet inträffa — att seminariet, i saknad af betryg¬
gad yttre ställning, skulle nödgas upphöra — uppstode derigenom en betydlig lucka
i den rätta planen för akademisk språkundervisning — en plan, som vårt universitet
under tio år varit nog lyckligt att kunna fullfölja. Den öfvertygelse, framlidne pro¬
fessor Valberg och författaren till denna uppsats, i^skrifvelse till kanslersembetet,
uttalade mot slutet af 1873, är hos den efterlefvande oförändrad. Dess lydelse torde
innehålla lämpliga slutord för denna korta redogörelse.

Med afseende på det verkliga gagn, seminariet uträttat, torde det vara mindre
välbetänkt att, om ock blott för någon tid, afbryta en verksamhet, som redan har
en vacker historia, och hvars välgörande inflytelse på det akademiska studielifvet vi
ännu röna.

*) Kanslersbref, den 31 Januari 1873.

Digitized by v^.ooQle

A. Th. Lysander.

Uppgifter om afdelniugen för nordiska språk.

Filologiska seminariets

afdelning för nordiska språk erhöll

sina af kanslersem-

betet läststälda stadgar *)

i December 1868

samt har oafbrutet fortgått

i sex år.

nemligen åren 1869—1874.

1) Antal deltagare i seminariets öfniugar:

Ordinarie

medlemmar.

Exspek-

tanter. Åhörare.

Summa.

Y. T. 1869 .

H. T. 1869 .

V. T. 1870 .

H. T. 1870 .

V. T. 1871 ......

H. T. 1871 .

V. T. 1872 .

\ 5

H. T. 1872 .

V. T. 1873 .

H. T. 1873 .

V. T. 1874 .

H. T. 1874 .

Summa 33 16 26 75

2) Premier hafva hvarje termin utdelats till alla ordinarie medlemmar.

3) De kritiskt-exeyetiska öfningarna hafva haft till föremål:

Sturlusons Ynglinga Saga; Norna Gests Saga; Halfs Saga; Hervarar Saga;
Snorra Edda; Sseniundar Edda; Uplands-Lagen; Vulfdas gotiska hibelöfversättning,
samt anglosaxiska förndikten peowulf.

4) De ord. medlemmarnes inom afdelningen granskade afhandlingar äro föl].:
Anmärkningar till Yöluspä.

Om de sammansatta verben i ”Speculum Regale”.

Konung Hedreks och Gäst Blindes gåtstrid. Öfversättning med anmärkningar.
Om de sammansatta praipositionerna i Fornnordiskan.

Om verbet i Vcstgölamålet.

Om substantivet i den äldsta Svenskan.

Några anmärkningar om strofordningen i Yöluspä.

*) Se bilagan C.

Digitized by v^.ooQLe

[ Det filologiska seminariet i Lund (1865—75). 21

Om folkspråket i Frosta härad. 1, II.

Om Egil Skallagrimsson samt tolkning af hans 'Sonartorrek’.

Anmärkningar till den äldre Eddans metrik.

Tolkning af 'Thrymlur’.

Om verbet i äldre Vestgötalagen.

Haustlöng-j öfversättning med anmärkningar.

Håkonarmål; öfversättning och förklaring.

Om t;—ljudets beteckning i Nysvenskan.

Kasusläran enligt äldre Vestgötalagens språkbruk.

Om nordbons klädedrägt och vapen under hedna tiden.

Sturla Thordssons lefnad och verksamhet, samt öfversättning och anmärkningar
till hans Hrafnsmål.

Bandamanna Saga; öfversättning och anmärkningar. I, II.

Sagan om Ketil Häng; öfversättning med anmärkningar. I, II.

Om bisatserna i äldre Yestgötalagen.

Kort framställning af ljudläran i Gotiska och Fornnordiska språken. I, II.
Sagan om Grim Ludenkind; öfversättning med anmärkningar.

Försök till Fornnordisk Ordbildningslära. — I. Vexelljudsbildningar. — 11.
Afledningar.

Om kasusändelserna i Fornnordiskan.

Öfversigt af omskrifningarna i den äldre Eddan.

Om språkstriden mellan Svedberg och Hjärne.

Tolkning af visor i Snorra Edda. I.

Digitized by v^.ooQle

A. Th. Lysander.

, Bilagor.

Plan tiH Fack-Förening för Latinsk Philologi.

§. 1. Föreningen åsyftar att i den latinskt-philologiska undervisningen införa
elementet af personligt meddelande och ömsesidig samverkan mellan lärare och stu¬
derande; att i föredrag och discussion behandla vetenskapliga frågor och utbj^a kän¬
nedom om samtidig literatur; samt» att leda de studerande till philologisk sjelfverksamhet.

§. 2. Föreningens medlemmar äro Universitetets lärare i latinsk philologi och de
studerande, som sednast före den 15 Februari hvarje vårtermin och före den 1 October
hvarje hösttermin anmäla sig till inträde i endera af Föreningens afdelningar eller,
om så önskas, i båda.

§. 3. Föreningens, af lärarne tillsatta, Btyrelse utgöres af en Föreståndare och
en Secreterare.

§. 4. Föreningen utöfvar sin verksamhet på tvenne slag af sammankomster,
repetitorier och disputatorier, hvilka taga sin början och sluta med Universitetets före-
läsningstermin. De förra hållas en gång hvarje vecka och ledas under Professors
öfverinseende af en Adjunct eller Docens i Latin. — De sednare hållas en eller två
gånger i månaden och ledas af Föreståndaren eller den, han för tillfället dertill förordnar.

§. 5. Repetitorierna afse att ,leda yngre philologers studier. De bestå uti tolk¬
ning och förklaring af stycken hos latinska författare, hvilka vid hvarje föregående
sammanträde bestämmas för det efterföljande. Tolkningen verkställes af någon eller
några bland de studerande; hvarefter det lemnas hvarje medlem fritt att göra anmärk¬
ningar och uppkasta frågor rörande det stycke, som behandlas. Ledaren skall till slut
ingripa med rättelser och utvecklingar. Sådan sammankomst får vara högst två timmar.

§. 6. Ändamålet med repetitorierna är icke så mycket att införa discussionen i
speciella undersökningar eller att omständligt redogöra för philologers olika uppfatt¬
ningssätt af de ställen, som behandlas, som att befordra en noggrann och vårdad öf-
versättning, en klar uppfattning af styckets sammanhang och character samt en jemn
kännedom om philologiens språkliga och reala discipliner, sådan den bör sökas af dem,
hvilka vid Universitetet studera philologi som humanistiskt bildningsmedel, och är en
förutsättning för den philologiske vetenskapsidkaren och undervisaren.

§. 7. Vid repetitorier begagnas, efter öfverenskommelse och efter ämnets natur,
Svenska eller Latinska språket. Ledaren bör uppmuntra till skriftligt utarbetade
öfversättningar på Svenska från Latin och på Latin från Grekiskan; hvilka uppsatser,
derest de äro lyckade och kunna föranleda en lärorik discussion, komma att vid repe¬
titorierna föredragas.

Digitized by v^.ooQle

Det filologiska semi nariet i Lund (1865—75).

§. 8. Vid disputatorier förekomma dels föredrag, dels discussion. Ämnet för båda¬
dera bör en vecka före sammanträdet tillkännagifvas för föreståndaren, som genom
anslag bringar det till medlemmarnes kännedom.

§. 9. Från föredragen uteslutes intet ämne af språklig eller real natur, af dog¬
matiskt, exegetiskt, kritiskt eller historiskt innehåll, i sjelfständigt béhandlande, recen¬
serande eller refererande form, så vida det faller inom eller berör philologiens område.
Det åligger medlem att, sednast andra terminen, hanjjeltager i disputatorierna, hålla
ett föredrag, helst, derest det för ämnets natur egnar sig, på latinska språket.

§. 10. Discussionen må röra sig antingen kring något hållet föredrag eller kring
särskildt uppgifna ämnen. Dessa skola vara af philologisk natur och icke loci com-
munes. Derför skall ock discussionen, åtminstone hvarannan gång, föras på latinska
språket, men öfning i latintalande ej göras till discussionens enda syftemål.

Provisoriska Stadgar för det Philologiska Seminariet vid Lunds Universitet.

§• 1 .

Det Philologiska Seminariet har till uppgift att genom praktiska öfningar inom
området för de klassiska språkens studium vägleda och befordra de studerandes sjelf-
verksamhet och dymedelst grundlägga såväl lärareduglighet som vetenskaplig sjelf-
ständighet.

§• 2 .

Seminariets verksamhet ledes af tvenne Föreståndare, den ene för det Grekiska
språket, den andre för det Latinska. Desse skola vara de ordinarie professorerne i
Grekiska och Latinska språken vid universitetet, såvida ej annorlunda af vederbörande
särskildt bestämmes.

§. 3.

Ett Tusen Riksdaler Riksmynt ställas årligen till Seminariets förfogande. Deraf
användas Nio hundra R:dlr R:mt till praemier samt Ett hundra till inköp af böcker,
som föreståndarne tinna för Seminariets behof nödiga. Skulle ej hela prsemiesumman
kunna för något år utdelas, stadnar det sålunda oanvända beloppet qvar i den fond,
hvarifrån summan utgår.

§• 4 .

De öfningar, som tillhöra Seminariets verksamhet, äro: l:o) exegetisk kritisk förkla¬
ring af Grekiske och Latinske skriftställare; 2:o) författande och försvarande af upp¬
satser öfver något till den klassiska philologien hörande ämne.

Uppsatserne skola vara på Latinska språket affattade, äfvensom de muntliga öf-
ningarna inom Seminariet skola på Latinska språket hållas.

§.5.

Två gånger i veckan, helst Onsdagar och Lördagar, under den tid universitetets
föreläsningar pågå, hållas kritiskt exegetiska öfningar, den ena gången öfver en G rekisk
den andra öfver en Latinsk författare, begge gångerna två timmar å rad. Förklaring

Digitized by ^.ooQie

A. Th. Lysander.

öfver samme författare eller åtminstone öfver samma arbete af en och samme förfat¬
tare bör ej upptaga större tidrymd än en termin. På sista öfningstimmeu hvarje ter¬
min tillkännagifve föreståndaren, hvilket arbete skall under nästföljande termin inom
Seminariet förklaras.

En gång i hvarje eller hvarannan vecka hållas disputationsöfningar, vid hvilka de
i §. 4 omförmälde uppsatserne ventileras. Disputationen må hvarje gång ej räcka
öfver två timmar men kan öfver samma ämne fortsättas på den nästföljande disputa-
tionsöfningen.

§. 6 .

Deltagare i Seminariets öfningar kunna vara: Medlemmar, Exspektanter och
Åhörare.

§• ?•

Seminariimedlemmarnes antal är högst fem. Plats såsom medlem af Seminariet
kan erhållas af studerande, som visat, att han minst ett år begagnat akademisk un¬
dervisning i klassisk philologi samt nöjaktigt genomgått en kurs i Latinsk och Grekisk
stilskrifning.

§•8.

Anmälan om erhållande af plats såsom seminariimedlem göres hos Seminariets
föreståndare vid termins utgång, hvarvid aflemnas intyg om fullgjorda i §. 7 omför-
mälda fordringar för behörighet att ledamotskap i Seminariet söka. Nöjaktigheten af
genomgången kurs i Latinsk och Grekisk stilskrifning pröfvas genom en för hvardera
föreståndaren särskildt aflagd godkänd tentamen.

Från sådan tentamen i Latinsk skrifniug må sökande blifva befriad, som aflagt
specimen stili Latini pro Gradu philosophico och derför blifvit vitsordad minst med
betyget: non sine laude approbatur.

§. 9.

Medlem är skyldig att under fyrå terminer i Seminariets öfningar deltaga.

Dertill börer, utom kritik och exeges af klassiske skriftställare, att för hvarje ter¬
min författa och genom disputation försvara e n uppsats, hvarannan termin öfver något
ämne ur Grekisk och hvarannan öfver något ur Latinsk philologi. Medlem välje an¬
tingen sjelf eller i samråd med Seminariets föreståndare ämne för uppsatsen och in-
lemne honom inom loppet af de förste fjorton dagärne af hvarje termin till den före¬
ståndare, hvars läroområde han tillhör. Af de sålunda inlemnade uppsatserne ventileras
efter, föreståndares bestämmande en i sänder på dertill anslagne tider. En afskrift
af hvarje uppsats förvaras bland acta Seminarii.

De kritiskt-exegetiska öfningarna ordnas heldst så, att en medlem för hvarje gång
efter föreståndares anordning föredrager det till genomgående bestämda stycket, öfver
hvilket föredrag diskussion af de andre medlemmarne inledes, i den mån det gifver
anledning dertill.

Vidare vare medlem skyldig att på föreståndares tillsägelse åtaga sig ordinarie
bpposition såväl på uppsats, hvilken af annan medlem författats, som på kritik och
exeges, föredragna af annan medlem.

Medlem eger ej att utan anmäldt förfall, hvars giltighet må bero på föreståndarnes
pröfning, från någon öfniugstimme uteblifva, vid äfventyr att eljest sitt ledamotskap
förlora.

Digitized by L^OOQle

Det iilologiska seminariet i Lund (1865—75).

§. 10 .

Medlem, som med flit och ordentlighet deltagit i Seminariets öfningar, erliålle på
föreståndarnes gemensamma utanordning terminligen ett praemium. Prsemierna äro
fem, tre större på Ett hundra R:dlr och två mindre på Sjutiofem R:dlr R:mt hvartdera.
De större prsemierna tilldelas de medlemmar, som med jemnförelsevis största framgång
arbetat såsom deltagare i öfningarna. Prsemierna få ej förr än efter sista öfningstimmen
hvarje termin utanordnas. Har medlem under terminen visat försumlighet i fullgörandet
af sina åligganden, må föreståndarne ej åt honom något prsemium utanordna, och
miste han ledamotskapet i Seminariet.

§. 11 .

För medlem, som under fyra terminer nöjaktigt deltagit i Seminariets öfningar,
utfärdas bevis derom af föreståndarne gemensamt.

§. 12 .

Medlem, hvilken fyra terminer nöjaktigt i Seminariets arbeten deltagit, kan med
föreståndarnes begifvande, dock utan anspråk på prsemium, i öfningarna deltaga, der
han så önskar.

§. 13.

Exspektant är den, som sökt ledamotskap i Seminariet och vederbörligen styrkt
sin behörighet dertill men, efter det fem medlemmar redan finnas, ej kan såsom med¬
lem i Seminariet upptagas. Exspektant åligge samma skyldighet som medlem, hvare-
mot han vid inträffande ledighet eger företrädesrätt till plats såsom medlem i Semi¬
nariet framför ny sökande, som ej är exspektant.

Söka på en gång mer än fem studerande att till seminariimedlemmar antagas och
styrka sin behörighet dertill, må de skickligaste till medlemmar antagas, de öfrige
blifva exspektanter.

Ordningen såväl medlemmarne som exspektanterne emellan bestämmes efter graden
af den skicklighet, föreståndarne pröfvat dem vid deras antagande i förhållande till
hvarandre ega.

§. 14.

Såsom Åhörare, utan ovilkorlig förbindelse men med rättighet att i Seminariets
arbete deltaga, kan studerande få seminariiöfningarna öfvervara, såvida han derom
hos föreståndarne sin önskan anmäler.

Seminariets förste medlem före öfver institutionens förhandlingar ett summariskt
protokoll, hvilket förvaras bland acta Seminarii.

§. 15 .

Föreståndarne skola inför Philosophiska Fakulteten tillkännagifva, hvilka stude¬
rande de till medlemmar och exspektanter i Seminariet antagit, samt hvilken utanord¬
ning af prsemierna för hvarje termin de pröfvat skälig, hvarjemte de vid hvarje ter¬
mins slut böra till Universitetets kansler, på sätt i Univers. Statut. §. 126 bestämmes,
en kort redogörelse för Seminariets tillstånd och förhandlingar under terminen insända.

Lunds Univors. Årsskrift. Tom. XI.

Digitized by v^ooQie

A. Th. Lysander.

Stadgar för Lunds Universitets Filologiska Seminarii Afdelning för

Nordisk Språkforskning,

faststälda af Cancellersembetet den 15 December 1868.

§• L

Denna afdelning af seminariet har till uppgift ätt genom praktiska öfningar inom
området för de skaudinaviska språkens studium vägleda och befordra de studerandes
sjelfverksamhet och dymedelst hos dem grundlägga såväl lärareduglighet som veten¬
skaplig sjelfständighet.

§• 2 -

Afdelningens verksamhet ledes af en föreståndare, som skall vara ordinarie pro¬
fessorn i nordiska språken vid universitetet, såvida ej annorlunda särskildt förordnas.

§• 3.

Trehundrafemtio riksdaler riksmynt ställas årligen till afdelningens förfogande.
Deraf användas trehundra rdr rmt till premier samt femtio rdr till inköp af böcker,
som föreståndaren finner för afdelningens behof nödiga. Skulle ej hela premiesumman
kunna • för något år utdelas, stadnar det sålunda oanvända beloppet qvar i den fond,
hvarifrån summan utgår.

§. 4 .

De öfningar, som tillhöra afdelningens verksamhet äro: 1) exegetiskt kritisk för¬
klaring af skandinaviske skriftställare, 2) författande och försvarande af uppsatser inom
nordiska språkforskningens område. Uppsatserne skola vara på svenska affattade och
de muntliga öfningarna hållas på modersmålet.

§. 5.

En gång i veckan, under den tid universitetets föreläsningar pågå, hållas kritiskt
exegetiska öfningar, hvarje gång två timmar å rad. Vid slutet af hvarje termin till-
känuagifver föreståndaren, hvilket arbete skall under nästfÖljande termin inom afdel-
ningen förklaras. Dessutom hållas er foder liga disputationsöfningar, vid hvilka de i §.
4 omförmälde uppsatserne afhandlas.

§. 6 .

Deltagare i afdelningens öfningar kunna vara: Medlemmar, Exspectanter och Åhörare.

§• 7 .

Afdelningsmedlemmarues antal är högst tre. För inträde i afdelningen bör stu¬
derande styrka sig minst ett år hafva begagnat akademisk undervisning i nordisk
språkvetenskap.

§• 8 -

Anmälan om erhållande af plats såsom medlem i denna seminariiafdelning göres
hos afdelningens föreståndare vid termins utgång, hvarvid sökande bör styrka sig hafva
fullgjort den i §. 7 föreskrifna fordran för behörighet att ledamotskap-i afdelningen
söka. äfvensom inför föreståndaren aflägga godkänd tentamen.

§• 9-

Medlem är skyldig att under två terminer i seminariets öfningar deltaga.

Dertill hörer utom kritik och exeges af nordiska skrifter att för hvarje termin
författa och genom disputation försvara en uppsats öfver något ämne ur nordisk phi-

Digitized by v^ooQie

Det filologiska seminariet i Lund ( 865 — 75).

»*i<v

lologi. Dylik uppsats skall till föreståndaren aflemnas inom de förste fjorton dagarne
af hvarje termin. Af de sålunda inleranade uppsatserne ventileras efter föreståndarens
bestämmande en i sender på dertill anslagna, tider. En afskrift af hvarje uppsats
förvaras bland afdelningens handlingar.

De kritiskt efiegetiska öfningarna ordnas så, att eu medlem for hvarje gång efter
föreståndarens anordning föredrager det till genomgående bestämda stycket, öfver hvil-
, ket föredrag discussion af de andre medlemmarne inledes, i den mon det dertill gifver
anledning. Medlem vare skyldig ätt på föreståndarens tillsägelse åtaga sig ordinarie
opposition såväl på uppsats, hvilken af annan medlem författats, som på kritik och
exeges, föredragna af annan medlem. Medlem eger ej att utan anmäldt förfall,
hvars giltighet må bero på föreståndarens pröfning, från någon öfningstimme uteblifva,
vid äfventyr att eljest sitt ledamotskap förlora.

§. 10 .

Medlem, som med flit och ordentlighet deltagit i seminarriafdelningens öfningar,
erhålle på föreståndarens utanordning terminligen ett premium. Premierna äro tre,
på femtio rdr hvartdera för termin. De få ej förr än efter sista öfningstimmen hvarje
* termin utanordnas. Har' medlem under terminen visat försumlighet i fullgörandet af
sina åligganden, må föreståndaren ej åt honom något premium utanordnä och miste
han ledamotskapet i afdelningen.

§. 11 .

För medlem, som under två terminer nöjaktigt deltagit i afdelningens öfningar,
utfärdas bevis derom af föreståndaren.

§. 12 .

Medlem som i två terminer nöjaktigt i afdelningens arbeten deltagit, kan med före¬
ståndarens tillstånd, dock utan anspråk på premium, i öfningarna deltaga, der han
så önskar.

§• 13 .

Exspectant är den, som sökt ledamotskap i afdelningen och vederbörligen styrkt
■ sin behörighet dertill, men efter det tre medlemmar redan finnes, ej kan såsom med¬
lem i seminariet upptagas. Exspectant åligge samma skyldighet som medlem, hvarimot
han vid inträffande ledighet eger företrädesrätt till plats såsom medlem i afdelningen
framför ny sökande, som ej är exspectant.

Söka på en gång flere än tre studerande att till medlemmar i afdelningen antagas
och styrka sin behörighet dertill, må de skickligaste till medlemmar antagas; de öfrige
blifva exspectanter. Studerande, som under en eller två terminer ordentligen deltagit
i den classiska semiuariiafdelningens arbeten är företrädesvis berättigad till inträde i
afdelningen för nordiska språk, om han för öfrigt aflägger lika godkändt inträdesprof
som annan sökande, hvilken icke varit medlem af seminariets classiska afdelning.

Ordningen såvål medlemmarne som exspectanterne imellan bestämmes efter graden
af den skicklighet, föreståndaren pröfvat dem vid deras antagande i förhållande till
hvarandra ega.

§• 14 .

Såsom åhörare, utan ovilkorlig förbindelse men med rättighet att i afdelningens
arbete deltaga, kan studerande få afdelningens öfningar öfvervara, såvida han dertill
erhållit föreståndarens tillåtelse.

Digitized by v^»ooQle

A. Th. Lysander.

Afdelningens forste medlem före öfver hennes förhandlingar ett summariskt proto-
coll, h vilket förvaras blahd seminariets handlingar.

§• 15 -

Afdelningens föreståndare skall inför filosofiska fakulteten tillkännagifva, hvilke
studerande han till medlemmar och exspectanter i afdelningen antagit, samt hvilken
utanordning af premierna för hvarje termin han pröfvat skälig, hvarjemte han bör ge¬
mensamt med föreståndarne för den klassiska afdelningen vid hvarje termins slut till
universitetets canceller, på sätt i universitetets statuter §, 126 bestämmes, en kort redo¬
görelse för seminariets tillstånd och förhandlingar under terminen insända.

Digitized by v^»ooQLe

De divisis atque discretis yocibus latinse linguse, quse aut
singulse primo fuerant aut promiscuse

scripsit

CARL M. ZANDER.

Quoniam omnis ratione suscepta disputatio ita debet institui ut primum omnium
perspiciatur, quid sit id, quod quseras, nunc paucis, de qua re sim disputaturus, de-
finiam. Atque etiam necessarium est id fieri prajsertiin in re quum ipsa öbscura
et quae psene infinita videatur, tum grammaticorum studiis etiamsi omnino non careat,
tamen nondum neque omnibus partibus defmita neque coujunctis praeceptis tradita.
Etenim qui alii in aliis linguis elaboraverunt, ut qua; esset cujusque vocis
aut terininationis vis et natura indagarent, fere omnes in duo genera possunt dividi.
Unum est eorum qui faciem solam verborum, non potestates spectantes, omnem
linguam materiam varias formas induentem intellegunt, et, quum per multas muta-
tiones iter sit et progressio linguse, quiequid aut novatum est in quaque lingua aut
mutatum, id ad sermonis tanquam corporis aut florentis juvenilem ubertatem at¬
que effectionem aut consenescentis jam infirmitatum languoremque referunt. Alteri
vero quam hoc sequuntur, ut non solum formarum vocumque evolvant na tu ram sed
etiam quid significet quaeque ostendant, aut in stirpibus aut in iiguris interpretandis
versantur, quae in junctis ex illis partibus vocabulis multa et subsunt et consue-
tudine sermonis insigniuntur discrimina aut leviter attingere solent aut omnino prae-
termittere. Duo autem genera sunt distinctionum quibus significationes discernendi
causa sermo utitur. Quarum altera; in accessionibus aliunde adsumptis positae sunt,
quum adjunguntur vel verba soluta, qui usus in linguis semitarum frequentissimus
est, ut i“ij? bya cornutus, tiN nota accusativi, in graeca et latina perrarus est ille qui-
dem, eernitur tamen interdum, ejus autem rei exempia sunt elephas femina fEgger
Notions élémentaires deja Gramm. comparée p. 45) et civ particula, vel terminatio-
nes, quarum quum inter vocabula suum quseque locum atque potes tatem obtinuissel,

Lands Univers. Årssk. Tom. XI. 1

Digitized by v^.ooQLe

Carl M. Zander.

tamen mutilatis sensim corporibus in significationes minus defmitas abierunt. Al¬
ter®, de quibus nunc quaerimus, sine adjectis vocibus fiunt, primum quum vox
vel acuta vel gravis vel aspera vel mollis vel litteras syllabasve duplicans, ut mentis
discrimina redderct, inflexa est,, (Madv. VI. Schola Chrisliani® liabita 1870, Norsk
Morgbl. 270 b) ; deinde qu* distinetiones, si qua vox progressione lingu® atque
vetustate mutata et quasi corrupta est, ab hoc ipso ducuntur, ut dividantur quae
singula et simplicia fuerint; tum verba quae fuerant, si non voce similia at usu
promiscua, eerto discrimine saepenumero consuetudo sermonis sejunxit.

Quibus autem de causis fact* h* distinetiones quanti sint momenti, apparebit,
modo consideraveris, non solum sua cujusque natura vim verborum cerni, sed con-
juneta et comparata verba ad hane rem valde pertinere. Nulium est igitur verbum
quin non modo ipsum sed etiam eeteris cdllatum quale sit debeat speetari. Quod
eonsenlaneum est, quia sermo mentis agitalione eflicitur, mentis antem humanae est
similitudines comparare resque inter se eonneetere. Jam vero omni sermoni pro-
posita est necessitas ad intellegenda ea qua; dietjntur. Inlellectus antem et com-
ponendis ordine et nexu verbis et inter se conferendis continetur. Sequitur, quum
quid novi accesserit, id a nobis ad altcrum reiatum intcllegi, diseerni, definiri. in
hac re utrumque hoc intendit sermo, ut perspiciatur quae sint communia, et ut
diseernantur confusa. Atque in illo genere sita est analogia, qua eflicitur, ut sum¬
mam linguae homines animo et memoria possint complecti. Nam vocabuia, qua; in-
nummerabilia sunt et sua natura vaga, et qua; faciie mutentur, quum ad certa quae-
dam genera variis distineta additis notis, revocata sunt analogia, similiaque similiter
posita eodem modo produeta et mutata, ita ordinantur omnia et sua cuique inter
proxima atque vicina sedes adsignatur, ut qua proportione res rei, ea verbum verbo
respondeat.

Sed quoniam et concursu similitudinum singula ad plura possunt trabi et
analogiae si libere fluant, infmitam ex se copiam propageul, consuetudo loquendi,
dum prohibet, quo minus signiticationibus mixtis atque confusis intellegentia sermo¬
nis ohseuretur, certis analogias et vim usumque verborum terminis descripsit. Atque
id, lingua litteris et eioquentia exeulta, magis eminel atque exstat, nam in tali lingua
saepissime faetum est, id quod ad sermonent stabiliendum et perpoliendum valde per-
linuit, ut du* form* quum eoneurrissent, aut majori numero similium sustentata
altera alteram loco pelleret, aut se invieem pariter terminarent; cujus rei ut inter
multa exempla duoitriave afferam, in antiquiori lingua quum simul fuissent et bre-
viora sanguis sangu-em inser, fratr. Arv. (Neue Formenlehre I. ji. 153,) iter, sen-is no¬
min. Fest. p. 294 et produeta sangu-en Enn. Luer. sangu-in-is itiner Lucr., sen-ex

Digitized by v^.ooQle

De diviais atque discretia vocibus liuguse latinse. O

sen-ec-is Plaut. Cist. Fragm. Neue 1. c. p. 488, posterior consuetudo modum,
utrorumque ita definivit, ut breviora nominativum, longiora casus obliquos ob-
tinerent; aut utrumque integrum manet illud qifldem, sed sententiis paullum immutan-
dis inter se distinguuntur. Id autem eo eflieitur, quod saepe fit ut potestas verbi
novo incremento amplificetur, cujus rei principium semper ductum esse videtur a
verbis ad plus intellegendum quam dixeris positis significanter. Quod enim in ser-
mone multa ita significari solent, ut sint in suspicione relicta, quia aut perpetu-
itate verborum aut vocibus appellandis, quomodo dictum sit quidque facile co-
gnoscatur, inde, si quae in eo genere erant usu frequentata atque fixa, sumpta sunt
verborum discrimina. Ut exitium primo eidem.usui cui exitus fuisse dicitur, post
singularis sententia illi subjecta est: P. Diac. p. 84 ”exitium antiqui ponebant pro
exitu, nunc exitium pessimum exitum dicimus”; atque tempestas temporis significa-
tionem olim babuisse praeter exempla in lexico Cavalini allata ex hoc apparet Plaut.
Truc. II. 4. 29” verum tempestas memini quum quondam fuit quum inter nos sor-
deremus unus alteri” ad cujus vocis vim significatio quale tetnpus sentiretur in rerum na¬
tura, accessit (cf. francogallorum temps, temps sec, temps de mer). Nam tempestatis illam
significationem veterem, etsi ut Sallustius et Livius ita Cicero adhibuit, tamen idem in
eorum numero quae ab usu quotidiano jam essent intermissa de Or. III. 4 53 attulit.
Quod autem pervagatum est et a permultis dictum, sermonem in perpetua muta-
tione versari (ut Whitney languageand study of language, 3. ed. Lond 4870 p. 32
”growth and change make the life of language as they are everywhere else the in-
separable signs and complements of life;” cf. M. Muller Vorl. d. Sprachwiss. 2. germ.
ed. L. 4866), hoc etiam genus ad universam illam mutationum referri debet, nam
in exemplis proxime allatis, etiamsi nihil vocis est mutatum, mentis tamen transi-
tum sermo secutus verbo. Atque hac maxime re iis, quibus notatur, quomodo
juncta sit sententia? compages quemve locum sententia? pars orationis teneat, omni-
bus denique quibus non tam res ipsae quam copula eorum et discrimina eontinentur,
particulis, sutlixis, declinationibus, ea varietas et multitudo data est significationum ut
ad permultas vices, quamvis essent haud ita multa et paucioribus etiam principiis
constarent, potuerint transferri atque accoinmodari. Et quoniam, quemadmodum de-
inonstrare nunc conatus sum, ita fere nasci solent ha:c discrimina, neque ratione ccrta
et constituta neque repente ant uno iinpetu fieri potuisse ea, apparet. Neque enim
omnino lingua, quamvis nobis, si perpolita est, artificiosa structura vel tamquam a;di-
ficatio quodam niodo facta esse videatur, a certa quadam ant universa ratione,
quasi quis omnia quae essent dieenda generatim sit complexus, profecta est (Madv.
om Kjennet p. 107, Sprogets Urspr. p. 6, atque Humboldt Einleit. zur Kawispracbe

Digitized by v^.ooQle

Carl M. Zander.

p. 156 irnpetu quodam animi natura ducti et impulsi, non secum, quid potissimum
eligeret, statutum ante aut deliberatum habentis, illa omnia effeeta esse judicavit, quum
id agerent qui loquebantur ut species fei, quae insideret in mente, verbis redderetur, vel
ut verba ipsius referam: ”das mit sich selbst ringende Gefuhl von Begriffseinheit”);
sequitur igitur, ab iis, qui loquebantur, aliter alio tempore eandem animo informatam
notionem sermone esse notatam, et si quis quid novare ausus erat, id invatuisse
paulatim. Ne liaec quidem, de quibus nunc agimus, qua; omnia teneat, formula po-
test inverniri. Aceedit, ut voluntatibus singulorum et omnia vocabula nata neque
tainen ullum usitatum factum sit. Nullum vocabulum potest cogitari non duobus,
tribus, pluribusve commune (Madv, Om Sprogets Urspr. o. V.}- Etenim ut sit vox,
non sonitus inanis (xf>6<pos), consensu loquentium probetur et quasi forma publica
percutiatur necesse est. Non igitur nisi eoneedente lege usus vulgaris quicquam
linguae mutatum neque novatum perfici aut peragi potest. Hoc respicit Varro, quum
populum in sua potestate esse, singulos in illius dicit L. L. IX. 1. 6; cf Cic. Or.
XLYI, 155, XL VII. 157, XLVIII. 160 et Whitney I. 1. p. 404. Quum autem res
ita se habeat, quas antiquorum ipsorum singuli tentaverunt distinctiones, ut Lueil.
IX. 14 ”pila qua pisunt, plura peila” (a pilo); Char. 74 ”forfices et forcipes et for-
pices sint sarcinatorum a sarciendo, forcipes fabrorum, qui ferrum calidum capiant,
forpices tonsorum, quod filum secant,” quod a Lucilio ipso per. jocum 1. IX fr. 25
Luc. Muller, ”et uncis forcipibus dentes evellerit” dictum videtur et a Charisio male
intellectum- omitto deelinationum, quippe quas hac disputatiuncnla non possim com-
plecti — sed nulla earum distinctionum ad eursum progressionemque lingua; quic-
quam valuit. Distinctiones vero, quas sermo invenit et ad effectum adduxit, paula¬
tim usu loquendi definita; et constitutae, a quo initio, qua via profectae, quomodo in-
ter se cohaereant quum neque semper perspiciatur, neque omnes ad pauca quaedam
praicepta possint revocari — non modo autem haec, sed etiam verborum structura,
omnia denique verbis subjecta ita sunt comparata — tum in hoc genere ita elabo-
rare, ut quamam sit cujusque rei natura et origo eognoscatur, eo diflicilius est, quo
ha;e illis et sunt latius diffusa neque, quum passim sint per linguam dispersa, in
unum conferri possunt. Sed illam causam non idoneam putavi, quin cui hane quav
stionem aggredi liceret. Tanti est enim ad inerementum lingua; momenti, ut digna
videatur, in qua aliquid colloeetur opera'. Sed hac in re mihi proposui, ne singu-
lis et minutis rebus, qua; quidem non inodo essent difliciles explicatu, sed etiam
ad judicandum ancipites, occuparer, ac potius ut gravioribus el insignibus afferendis
formam totius rei adumbrare studerem. Sed qua; in hoc genere ad verba decli-
nanda pertinuerunt, non attigi, quippe quum si ita fecissem, disputatio mea hujus

Digitized by v^.ooQle

De divisis atque discretis vocibus linguae latin». &

libelli fines fuisset transitura, in voces ipsas, ut cognosceretur, quomodo, si immu-
tata esset sententia, nulla adjecta accessione, distincta essent, studium meum con-
tuli. Et quoniam illae distinctiones aut toutatis aut non mutatis vocibus effectae et
in discernendis et in dividendis iis, quse Yingula luerunt, quod genus duplex est,
primum de illis quseram, quse discreta sunt similia, deinde in altero genere de voci¬
bus significationum discrimina notandi causa voluntate et consilio loquentium aliter
atque ante appellatae erant appellatis, tum de vocum mutationibus, quae sponte i-
psiusque linguse natura acciderant, ad eandem rem adhibitis,

Atque ad primum illud genus animum attendenti mibi multa occurrunt et stirpe
paria et figura similia, discrepantia usu, quse tamen, nisi aut linguis comparandis
aut usu loquendi, fuisse quum omnibus partibus congruerent, comprobari possit, in
hoc uumero referre dubitem. Nam si quse verba ab eadem stirpe ducta, similia
sunt positione, non sequi, ut aut sint aut fuerint congruentia signiiicatu, quis non
videt? Neque vero qua; numquam fuerunt promiscua sejuncta dici pos*unt. Quse
res quum in promptu sit, ut vix egeat disputatione, pauca tantummodo exempla
afferam. Constat igitur quse tion- et tu- habent positiones ssepe idem declarare. Ut
concursio concursus, contemptio contemptus (Madv. Sprogl, $ 178. 4. 1) gelatio
gelatus, hortatio hortatus, in vitatio invitatus, ambulatio ambulatus, gemina tio gemina-
tus, lustratus lustratio, prsegnatio prsegnatus. Ne in sanscrita quidem lingua quid-
quam inter illa solet interesse, nam scr. i—Ii, ga—ti fem. (lat. i-ti-on- in quibus pro-
ductum latinum ti-on-, ut -ti, -si ad scr. -ti, gr. oi respondere pervagatum est)
et ga-tu masc. (lat. i-tu-s) siguificatione nibil differunt. At contra significatione dif—
ferunt aut plane aut aliqua ex parte gestio et gestus, quiestio qusestus, gustatio
gustatus, visio visus, auditio auditus,* natus (nalu) natio, status slatio, cantio can-
tus, conventio (contio) conventus, oppositio oppositus, complexio cornplexus. Sed si
binse sunt ejusmodi formse ejusdem stirpis, suo utraque tempore ut res necessitasque
postularet, derivata putanda est, ut a quserendo i. e. interrogando qusestio, ab quse-
renda aliqua re qusestus dictus est, aut, quod in nonnullis proxime aliatis factum
esse videmus, in altera ad communem agendi notionem singularis significatio accessit.
In eadem causa sunt jactus et jactura, sestas et sestus, planities et planitia, lixa (pro
*lic-ta cf. nau-ta gr. - rtj-s ) lictor, et adjectiva mag-nus et mac-te, ppl-ico publ-
icus, popul-aris (quum in inscriptionibus sint et populod et popli, ut labolam tableis.

Digitized by v^.ooQle

6 Carl M. Zander.

suam utrumque habet formam, quo referatur), femineus et femininus, urbicus et
urbanus, primanus et priinarius, vac-uus et va-nus, fluvialis et fluviatilis, cf. al-vu-s
(in qua voce -vu- activum est, ut noc-uu-s, de-cid-uu-s) et al-mu-s, quae quo-
dammodo idem proprie significant, atque* quemadmodum primo, ut almus ita alvus
adjectivum fuisse siinili significatu, post alvus in singularem significationeni deduetum
substantivum factum esse suspicari licet, sic genitus et gnatus non solum adjecti-
vorum loco pariter ponuntur - nam • dieitur et Semela genite Euhie Atti fr. v. 242
(Ribb. tragg. reliquiae p. 141), Tyndareo gnata Att. 609, gnato Laerta Att. 131,
eadem constructio posleriorum - sed etiam gnatus substantivum est: Hectoris uatum
Enu. 93, mi gnate Naev. Androm. 1 (Ribb. 1. c.). Quamquam quum alias tum'
hoc loco sua et legitima libertate verba strueturasque variandi sermo usus est, ne-
que ullum apparet studium distinguendi.

Sed haec, quae figuris variantur, quum maxime vagus sit usus suffixorum, et
difficillima sunt examinatu et ad explicationem incertissima.

Tamen probabile est discreta' esse for-es et fora-s for-is. Quihuscum liceatnc
comparari scr. dväram dur graec. dvQtt dubium est; potius osc. veru umbr. vere-s
n. pi., in quibus dh primae vocis fortasse excidit Corss. Reitr. p. 177, sanscrito
dväram, ad quod stirpe congrunnt, videntur cognata. Sed undecumque latinae illa*
voces sunt profectae, forä-men forä-re cognata esse recte loco c. statuit Corssenius,
quo effici, fores tamquam foramen dictum esse. Mentis vero eundem transitum
etiam in aliis fuisse linguis a propria illa significatione, ut notaretur extra domum
aut peregre quum graeea &VQa-ta, 9vpa-9sv, övga-fh ostendunt, tum haud scio an
duram sanscritum, quod remoti aliquid aut procul significat, ut: te na su-duram
nirupja älocitam (ille, postquam longissime prospexit, consideravit, Histopadeca 1. 189)
dväram forsitan sit contractum.

A div antum vel dju magna est ducta et vocum et significationum varietas,
inter quas primo nihil aut non mullum videtur interfuisse. Omnia autem illa ab
una et prima candoris coeli diurni intellegentia manavisse et eo quod sub uonnullis
eorum plures subsunt sententia: et linguis comparandis efficitur. Nam illis eorum qua* et
voce conveniunt et senlentiis differunt, alise in alia lingua ita data: sunt significationes
ut collatis illis aliquid fuisse eorum commune, appareat. Haec fere omnia collecta
Corssenius etsi singillatim aliquot locis subtiliter et copiose persecutus est, tamen,
quum neque omnia omnino ut ille ita interpretemur, neque ab ullo ordinata sint,
ut qui sit cujusque locus perspiciatur, quae ad hane quaestionem pertinent si or-
dinibus, ut maxime visa sunt cognata, disposuero, non erit supervacaneum. Haec
igitur sunt: primum scr. djau (coelun) gr. Ztvg, umbr. Juv Juv-io Ju-pater, lat.

Digitized by v^.ooQLe

De divisis atque discretis vocibus lingue latine. 7

Ju-piter, osc. Diuv-ei Juv-eis lat. Diov-is Varro L. 1. V. 15. 84, cuius eadem ra-
tio est ad scr. djäu qu* nav-is ad scr. näu gr*c. vau-g vrjv-g.

Deinde scr. de va (deus) volsc. déve osc deiva-i dat. s. lat. deivo-s divo-s et
haec quae proprie sunt correplae illius form* dlo- déo- urabr. dio (Di-ana Preller Röm.
Mythol. Berol. 4858 p. 449 et J-anu-s ib. p. 465- producta.) Constat divo-s a
priscis (et a poetis illos secutis ut Juv. VI, 4 45) generatim dictos esse qui post in
prosa quidem oratione dei ut Cic. de legibus in legis formula II. 8. 49 ad divos
adeunto caste, in Plautinis tum hoc est tribus locis: divi Aul. I. 4. 41. diva Poen.
V. 4. 4. (5) divos Miles III. 1. 433 (132), tum illud: Miles I. c. v. 430 deos, di
Amph. prol. 62, multis locis. Apud posteriores minus late patuisse illud vocabulum
et quum ei divi dicti essenl, qui non ante in dis numerati divino honore ornabantur,
tum sub dominatu imperatorum honorem illum et nomen mortuis iis datum esse,
nemo ignorat. Divo antem et dio- quatnvis una primo fuerit vox, tamen usu ita
diöerre solent, ut dlo-adjectivi. dfvo- substantivi ponatur loco. Quae apud antiquos
promiscua fuisse testantur et N*vius, cujus locus est. ap. Non. p. 197: ”res divas
(i. e. dias 1. divinas) edicit,” ubi adjectivum divus est, pro quo Horatius habet dra:
sententia dia Catonis Sat. 1. 2. 32, et Ennius apud quern dTo- non solum substan-
tivum est: Ann. fr. v. 18 Vahl. p. 7 Venus puicherrima dlum (= divom), quutn
idem dTvum ceteris locis habeat: Ann. 479 Vahl. p. 29, Ann. 254; 444 ; 566; 567;
Sat. 30, Vahl. p. 158, sed etiam adjeetium: dia dearum Enn. Anm. 22, ubi Ho-
meri ihud dia &sdwv imitatus graecum adjectivum latino expressit. ltem me-diu-s ti-
dius, de quo Preller 1. c. p. 633, ad quern 1. cf. P. Diac. p. 74” Dius heroum ali—
quis ab Jove genus ducens atque dium dictum esse pro Jovis,” idem p. 75 ”dium
fulgur diurnum quod Jovis putabant.” Sed posteriores inde a Lucretio, apud quern
diu-s adjectivum, substantivum dlvu-s est, ut proxime dixi ita distinxerunt. Nam
Liv. 43, 6. Aiabandenses templum urbis Rom* se commemoraverunt ludosque an-
niversarios ei div* instituisse, div* est substantivum et ad ei appositum, ut dicun-
tur divus Julius, homo adulescens, rex Dejotarus. Dru-s autem et divinus est: Lucr.
II. 172 ipsaque deducit dux vit* dia voluptas, et qui sub eoelo est: P. Diac. p. 74;
Lucr. 1. 23 nec sine te quic quam dfas in luminis oras exoritur. Et dium dTo (sic
euim in recentissimis editionibus sine v scriptum est) quod substantivum esse
vulgo putant, vide ne potius sit adjectivum substantivi loco usurpatum. Nam quod
in dlo est Ov. Met. I. IV. — locum attuli, quia est vir ceteroquin doctissimus et sub-
tilissimus, qui dlo h. 1. substantivum esse putet-est igitur v. 537: ”Aliqua est mihi
gratia ponto, si tamen in dlo quondam concreta piofuudo spuma fui” et dlo attri—
bufum adjectivumque intellegi sententia postulat, et profuudum pro substantivo est, ut

Digitized by v^.ooQLe

Carl M. Zander.

Ov. Metam. I. 333 mulcet aquas rector supraque profundum exstantem Tritona
vocat. Et sub dio Hor. Od. II. 3. 23; III. 2. 5 talis est structura, atque in sereno
Cato R. R. 156, in alto in altura ex alto, cujus rei multa exempla collegit Drager
Historische Syntax d. Lat. sprache L. 1872 I. p. 45.

Tum scr. -dju-s, dies Corss. I. 382 lat. dlu-s, nom nu-dTu-s tertius, abl.
dTu, adverbia per-diu-s inter-diu-s inter-dTu dtu (dlu-s diu Corssen. qui aliter ac
Pott. Buecheler alii interdiu-s genitivum, diu ablativum interpretantes de his judicat,
sed longum est hoc attingere.) Noetu et diu pariter ponebantur. Plaut. Cas.
4. 4. 5 noctu-que et diu, Fragm. Aul. Non. p. 98 nec noetu nec diu. Sic noetu ad¬
verb» terminis a posterioribus circumscriptum, eodem medo quo noete ab antiquiori-
bus usurpabatur Plaut. Aul. I. I. 116 hac noetu. Dius antem et eoelum et diem
primitus signilicasse testatur P. Diac. p. 71 ”adhuc sub diu fieri dieimus, quod non
fit sub tecto et interdiu, cui contrarium est noetu.” Porro scr. div-as eoelum, lat.
di-es. Quod eommune utriusque est, habet Di-es-piter appositis partibus junetum,
ubi eoelum tamquam sedes lucis diurnae dies dicitur. Preller Rom. Myth. p. 166:
”Diespiter speciell der Gott des lichten Tages, des Liehtes uberhaupt in seiner phy-
siseben u. moraliscben Bedeutung.” Superesse plura ex illa magna vocum quasi gente,
quis non videt? Sed in his consistemus. Omnia enim hoc loco attulisse nihil refert.

Jam vero deminutiva inter voees quas et stirpe et primo significatione con-
junetas, dissimiles exitu, usus loquendi paulatim magis magisque separavit, magnum
locum tenent. Valde est autem vaga ad defmitionem et difficilis hujus figura po-
testas. Primum igitur vis ejus et usus generatim est examinanda, ut exploratum sit,
hoc loco de iis quserere neene debeamus. Atque hoc genus Varro ipse etsi minus
accurate (VIII; 52) a positione seerevit, vere sensit non ibi inesse quod ad nova
novarum rerum vocabula fmgenda ipsum pertineret. Ita Cavallinus in libro de po¬
sitione uominum latinorum Lund» 1863 (p. 29) ”Non igitur, quum fingitur de-
minutivum aut comparativum, inquit, e vocabulo fit recto casu vocabulum? immo
vero, sed non aliud vocabulum, non notio ex ea sede, in qua posita fuit, deducitur,
ut quum fit e Roma Romanus ex urbe urbanus, tantummodo quum in una sede
maneat immutatur quodam modo et quasi temperatur.” Neque vero quidquam
separatim nisi leviora qusedam in animo et judicio sita discrimina deminutiva figura
declarari, si multa ea deminutiva consideraverimus, qua? ut eadem significarent atque
principalia aut a quoque seriptore novata sunt aut usu communi frequentata, facile
intellegemus. De magna exemplorum congerie hajc attulisse satis erit: fiagellum
idem valet quod flagrum, vespillo = vespa Fest. 368, lamella = lamina, pagella = pa-
gina, gemellus — geminus, furcilla = furca, bacillus-um = baeulus-um, floeculus Plin.

Digitized by v^.ooQle

De divisis atque discretis vocibus lingute latinse.

H. N. I: 7 (10)= floccus, farinula = farina, fistella, = fistula, meusula = mensa,
meditatiuncula = medilatio, occasiuncuia — occasio aliaque plura in unculus-a desinen-
tia, sagulum — sagum Cses. V. 42, culcitella = culcitula, olla = aula Plant. Capt. 1.

I. 21, IV. 2. 66. cett. II. (nisi ejusdem vocis sunt gcminae formae, cognatum vide¬
tur auxilla Fest. pag. 24) auricilla Cat. 25 = aurieula, latuseulum — latus, ponticu-
Jns Cat. 17. 1 = pons ib. 2, pedieuli = pedes Pl. Curc. IV. 2. 14, puelli Enu. Ann.
v. 278 Vahl. = pueri, puelhse = puerse Liv. Andr. Nelei carmen Char. 1. 64. P.
Ad pueras puellas cl‘ P. Diac. p. 46. 2 cancri dicebantur ab antiquis qui nunc per
deminutionem cancelli Medullula Cat. 25 = medulla, pipilo = pipio. Nisi pipilo po-
tius est concretum e pipi, quo notatur natura vocis eujusdam et -lo, quo addito et
verba fiunt, ut amb-u-lo (ab am-amb, umbr. amb- ambr. gr. ttfi<p-C) umbr. imp.
amboltu, ej-u-lo, hej-u-lo Lucil. ed. L. Muller VI. 6. 13 (ab hei interjectione),
collutu-lat PlauL Trin. (III. 2. 66) Non. p. 86 Quicherat. (84) a nominali luto
non a verbali stirpe luta- duetum est; et nomina, aut nulla vocali copula, ut pila,
pilum, pälus, mäla, prélum, rällum (a *rad-lum) téla, télum, aut cum copula u:
rad-u-la, ita autem dieuntur velinstrumenta velagentes: cap-u-lu-s, cap-u-la, emin-
u-lo Lucil. III p. 11 Muller. = eminenti, sacrific-ulus, qui sacrificat, quer-u-lu-s,
ger-u-lu-s, fig-u-lu-s (gerulifiguli Pl. Bacch. III. 2. 14.), serp-u-la = serpens,
Messalla augur ap. Fest. p. 351. ”serpula serpserit, ait idem Messalla, serpens irre-
pserit,” arc-u-la ”avis quas in auspieiis vetabat aliquid lieri” P. D. p. 16, i. e.
quasi arcens, bab-u-lu-s, tinn-u-lu-s, cuc-u-lu-s, grac-u-lu-s (cf germ. krähen
nostr. krak-sa) grag-u-lu-s Varr. V: 76, oc-u-hus ab ak dn quod est videre, Cur-
tius Griechische Elym. II. 51. Etiam aliquem aliquid stepe et libenter facere -lo notat, ut
garr-u-lu-s, trem-u-lu-s (quibuseum et significatione et terminatione congruuut scr,
vaé-a-la, éap-a-la) bib-u-lus, Bib-u-lu-s. Unde produeta quae in l-ento desinunt vino-I-
entu-s, somno-l-entu-s. Non solum themata verbalia, sed etiam nominalia ea figura
terminari documento est bub-u-ly-s (bov-, scr. gav- gr. fiof -) Eadem patiendi vim
habet in scan-d-u-la (cf. scind-o gr. o^to) et jac-u-lum a jaciendo i. e. quod
jacitur et umbr. ere^-lum (altare Knötel ap. Huschk. p. 425) i. e. quasi quod eri-
gitur (a rad. reg- umbr. reh-te reete.) Quamobrem hoc suffixum a deminutivo- lo
secerui haud consentaneum est. Deinceps hoc animo occurrit: -ka ad significatio-
nem et ‘usum vicinum, prseterquam quod in linguis sanscrita, latina, graeca per de¬
minutionem ponitur (de qua re disp. Schwabe, de demin. graec. et latinis, Giessae
4859 p. 44 e. q. s.), in lingua sanscrita nominibus agentis ut mak-a-ka (mak)
mugiens, vané-a-ka (vauc) decipiens, fraudulentus, ct aliis, ut adhi-ka (pra:p. adhi)
cf. lat. ant-i-cu-s, post-i-cu-s, in graeca possessivis ut (ictoiÅi-xo-s, in latina et

Lunds Univers. Årssk. Tom. XI. 2

Digitized by v^.ooQLe

Carl M. Zander.

adjectivis possessivis ut Numidi-cu-s et agentium nominibus ut medi-eu-s et agendi
verbis ut tussi-co, imbri-co, fingendis accommodatum esse. Accedit quod -ello -illo
et cu—lo,. quibus ceteroquin adjunctis e nominibus uomina e verbisque verba tiunt
deminutiva, iis sine deminutione et a duo du-ellum, nisi forte, ad rad. scr dhu inci-
tare cominovere graec. Sv-co, dv-t?J.a referendum, proprie fuit turba tumultus; et
a verbis conserendi et exuendi vel induendi dicuntur ser—illa (Verr. Flaec. ap. Fest.
p. 340) et sub-u-cu-la, et a sedendo sella pro sedula, nam a sede dictum esse non
potest, illud enhn qualia vulpes plebes tale facit deminutivum (noväc-ula unde ductum
sit, ineertum illud quidem, sed simile esse videtur); cun-i-cu-lu-s a stirpe verbaii,
cognatum ean-a-li-s (Fick. Et. Wörterbuch p. 206) scr khau khanati fodere, umbr.
ehvel-klu jussum (cf veltu lat. vel-le) spect-a-cu-lum, mir-a-cu-lum eet. Haec, qui¬
bus -culo adjuuctum est, iis, quoruin similis est figura a rad. kar ducta, etsi ab
illa significatione instrumenti differunt, lortasse conjuncta sunt illa quidem; sed ser-
illa du-ellum aperlam habent deminutivam figuram. Quare valde dubium est, num
omnium eorum, quae nomine deminutivorum complecti solemus, vis et usus a de-
minuendi signiiicatione propria tluxerit. Etenim quae proxime allata sunt ad demi-
nutionem referri non posse, quis non videt? Si quis autem suffixa ea in binas
partes discretas, unam demiuutivam afteram non’ deminutivam, diviserit, neseio an
suum arbitrium polius quam rei veritatem secutusj videatur. Nam tussi-coj ab
nigri-cando albi-cando velli-cando ceteris, in quibus deminutio qua;dam appareat,
genere sejunctum judicare nonne magnae est temeritatis?

Sed ad propositum revertamur. Eorum de quibus supra mentionem feci nu-
mero etiam liaee adscribi oportet: asellus, quod idem est atque asinus, cultellus==
eulter, cistula = cista, pectunculus = pecten, adulescentulus = adulescens, lusciniola
Yarr. 1. I. V: 76 = luscinia (lusciniola; non, ut quum aliis locis tum hic minus
accurate ab Klotzio et aliis, parvula; lusciniae, sed generatim appellantur), cretub
Cic. Verr. IV. 26. ö<S = creta Cic. Flacc. 16, 37, labellum = labrum, capella = capra,
vulpecula = vulpes, ocelli Prop. Ill: 13. 7, Catull. = oculi, coreulum Pl. Most. IV: 4.
47 = cor, corolla Pl. Pseud. V. I. lo==corona ib. v. 3, nutricula = nutrix, foculus
= focus, micula = mica, paginula et pagella = pagina, masculus Prop. III. 13. 28,” et
bona femina et malus masculus” Plaut. Cist. 2. 40 (38), cf. ejusd. Rud. I. 2. 16
”sed utrum tu masne an femina es;” faex Hor. Sat. IV. 33 f*ce Falerna = faecula id.
II: 88 faecula coa, quse ab umbris ficla vocata est, nam tab. iguv. II. b, ubi est:
”strugla fikla arveitu,” extis caninis vino libis condimentis teinplo inferendis dapes
libatas Honto Jovio reddi solitas esse contextu verborum intellegimus; ”improbis sem-
per aliqui scrupus in animis baeret” Cic Rep. III. 16. 26 eadem significatione scru-

Digitized by v^.ooQle

De divisis atque discretis vocibug linguse latinse.

pulus hunc sibi ex animo scrupulum qui se dies noctesque stimulat ac pungit, ut
evellatis, postulat” Cic. Rosc, 2. 6, torulus Ap. VII p. 195. 12 = torus Virg. G. III.
81, carbudculus Pl. Most. IV: 3. 47 = carbo, falcula Colum. XII. 18 init. = falx,
folliculi Liv. IX. 13 = folies, centunculi Liv. VII. 1 £ = centones.

Quum autem mala et paulum et talus eadem dicantur, quas maxilla et ap. Pl.
pauxillum et a Pompon. ap. Prisc. p. 615 K. taxillus, et qualus Hor. 111. 12. 5
idem significet atque quasillus Tibull. IV. 10. 3, Prop. IV. 7.37, et sitap.Fest. (p.
356): ”toles tumor in faucibus, qua: per diminutionem tonsillae dicuntur” et ap. Cic.
Orat. XLV. 153: ”quomodo enim vester (Servilius) Axilia Ala (Ahala) factus,” ut
Ala et Axilia primo eadem dicta videantur, et quum palus a paxillo haud multum
differat, haec omnia ad idem genus referri, etsi ita senserunt Fest loco allato, et
Prisc. p. 614 K. qui dicit paulum velum deminutioue facere paxillum vexillum, ta¬
men non verisimile est. _ Nam inaudita illa figura -xillus ab omni artis explica- *
tione abhorret. Neque tamen quod Ciceroni placet Or. XLV, et eum secuti sunt
posteriorum nonnulli, in quorum numero est Muller ad P. Diac. p. 24, breviora illa
ala cet. a plenioribus esse contracta non omni caret dubi ta tione. Nimirum ut nobis
persuadealur, i robustiori sono geminarum consonarum 11 sustentatum intentaque
voce pronuntiatum elidi potuisse, gravioribus, id ita esse, argumentis vinci necesse
est. Neque adduci possum ut credam s insertam esse. Nam quod secus et sexus
a Schneidero exempla sumpsit Schwab, (1. c. p. 102), fieri non potuit ut s, quod
antiquissima ajtate linguarum indoeuropaearum radicibus extremis additum esset, vo-
cibus Latinorum jam ex illis factis intruderetur. His omnibus rationibus impellimur,
ut staluamus neque alam ab axilia neque axillam ab ala, ac potius sua utrumque
via ex eadem radice esse profectum. Quomodo igitur quidque ortum sit, quaeratur
necesse est. Atque qualus quod cum prisc. bulg. kosi kosa contulit Fick. (Et. Wb.
Goett. 1871 p. 350) dictum videtur pro *quaslus ut pila pro *pisla a pisendo,-illo
autem addito factus est quas-illus. A- la Axil-la cognata videntur cum gothico
ahsala nostr ax -el, lat. ax-is scr. aksh -a rota (Fick. 1. c. s. r. ak.); palus Varro
(V: 34) derivavit a pangendo cf. scr. pac gr. nay- nrjy-, lat. pac- pag- pac-
iscor, eompag-es; de talo, taxillo cf. Corss. A. I. 642. Consfat autem elidi a La¬
tinis gutturales quae 1. r. n literis excipiuntur, ut luna pro *lucna a lucendo, pilam
a pingendo, tela a texendo, serram pro *secra a secando, in qua re contrarium se¬
cuti Umbri dixerunt sevak-ni. Paulum autem derivandum a radice vel primaria pau-,
gra». nav-QÖs, vel ab aucla pauc-. Si esset a stirpe uomin. pauco-, in uno hoc
u littera gutturalem excipiens esset extrita, nisi huc trall—i velis villam, statuasque

a vico primo *viculam dictam esse, inde contraclam villam. lam vero pac-sillu-s,

2 *

Digitized by v^.ooQLe

Carl M. Zander.

tac-sillus, pauc-sillum, quo incremento quomodo essent termiuata anquirenti mihr
hoc veri simillimum visum est quod de hac re disputavit Corss. (Å. I, 642 cf ejusd.
Beitr. p.-374) nisi quod sine ulla necessitate, quum talum a *tacsulo correptum
csse argumentis coneludi vix possit, commune utrius^ue et primigenium judicat *tac-
sulum, *pac-sulum. Nam constat esse -tulo suffixum latinum, idque uon solum
themalis verbalibus addi ut ti-tu- lu-s Cgr*c. rha), Corss. Beitr. 1. c., crepi-tu-lum
”ornamentum capitis, id enim in capitis motu crepitum facit” P. Diac. p. 52.
49 (ita ex cod. Mon. Muller, alii crepiculum, crepidulum Sealiger), Ru-tu-li
(fortasse a rudh), osc. pes- tio m lat. pos-tulo. Quoniam autem pervagatum est,
in mediis vocibus t in s et u gravatum in i mutari, dicuntur etiam aqua-tilis, tecti—
lis et pen-sili-s, mis-sili-s. Ae ne dubitemus, quin -sulo usui fuerit, ejus ter-
minationis exempla rara sunt illa quidem, sunt tamen: pessulus, trossulus, quorum
quae fuerit -origo, quum sit dubium, in medio est relinquenda. Ita quemadmodum
a Faustulo, Faustilla, sic a *pae-tulo, pac-sulo dictum est pac-sillus. Velum autem
et vexillum etsi siguificatione minus conjuncta sunt, quum illud sit quasi quod vehat,
hoc quod vehatur, ab eadem radice (vagh, scr. vah, lat. veh-or, osc. umbr. vei-a,
gr. fy-to, ox-os) similiter profecta

Sed redeat unde fluxit nostra disputatio. Ex coguatis italicis linguis haee de-
minutiva afferemus significatione usuquae cum vocibus latinis, quae deminutiva non
sunt plane congruentia. Osc. (d)iicolos nom. s., zicolom acc., zicolud abl., zicolois
ab!., zicelei (latine quasi *dieculus) i. e. q. diem, die, diebus; umbr. struh-gla, lat.
strues, de quibus Fest. p. 310 strues genera liborum sunt digitorum conjunctorum
non dissimilia, qui superjecta panicula in transversum continentur, veskla (veskla)
ad vocem et figuram simile est latinorum vasculis (Aufr. et Kirch. U. D. 1849, p.
281), quae vox apud Plantum idem valet atque vasa, nam lascula Rud. I. 3. 46
= vasa ib. v. 48 cf Aul. II. 3. 3. Ac ne quis putet huc referri debere vesculum
(vinarium) Trin. IV. 2. 46, neque quoniam latine dicitur vas, non ves, immutatae
autem in deminutione vocalis priinariae exempla nulla reperiunlur, vesculum illius
loci cum vas substantivo commune habere quicquam videtur, et deminutivum est po-
tius adjectivi vescus Lucil. ap. Non. 186.3, vinarium autem ut Poen. IV, 2. 16 ita
in Trin. substantivum est. Quamquam fieri poluit, quum Umbrorum et vasa et
veskla reperiantur et latina illa bis cognata videanlur, ut in bis deminutivis anti-
quissimis, quae ante italicarum linguarum divisionem usui essent, a in e abiret.
Veskla autem in tabb. iguv. (1, II, IV, VII) fortasse eadem vocantur quod latine
simpuvium Juv. VI: 343 vel simpulum, Cic. Har. resp. § 23: ”si aedilis verbo aut
simpulo abberraveril.” Quod ulres veskla inlerpretatur Huschkius tabb. iguv. L.

Digitized by V^OO.Qle

De divisis atque discretis vocibus lingiise latinse.

1859, de hac re jure quis dubitaverit. Ei atra enim et alba dicuntur (I b. 29
vesklu vetu atru alfu). Foadlire funtlere dubium est. Sed sive recte A. et K. fon-
tes* intelligendos esse conjecerunt, sive propius ad veritatem cum fundulis Yarronis
(I. I. V: 145) eonferens Huschkius aream templi interpretatus est, nihil subest de-
minutionis. t

Si comparationes longius petitas admitti licet, scr. vanka est grajce äyxvAot;,
lat. angulus umbr. anglo, germ vinkel; scr. tara (pro *stara) gr. ci-avijg angl.
star: lat stella pro *sterula.

Adjectiva autem deminutiva quod Schwabius minuti aliquid significare statuens
substantivis conjuncta, et non aliter quam parvum aliaque similiu, ut ap. Cic. pisci—
culum parvum, poni, id magis ad suam rationem quam ad veritatem accommodare
videtur, quia, etiamsi non nulia, at non omnia ejusmodi sunt. An quod est ap.
Catullum c. LVU: ”tenelli utrique uno in lectulo erudituli ambo” dictuin est, quasr illi
(Caesar et Mamurra) parvi fuerint? lmmo aut idem declarat quasi dicatur satis
teneri, satis eruditi aut tenelli erudituli non difiert a teneris eruditis. An plagigeruli
Plaut. Most. IV. 1. 19 (25): nam nunc domi nostrae tot pessumi vivunt peculi sui
prodigi, plagigeruli, aliter atque plagiger Pfeud. 1. 2. 20 (21): hoc agite, hoe. ani-
mum advertite huc adbibete auris, quae ego loquar, plagigera genera hominum, acci-
piendum esse censemus? Ita ebriolus Plaut. Curc. I. 3. 36: tunVtiam noctuinis
oculis odium me vocas ebriola, persolla, nugae? = ebrius. Et pullus (pro *purulus

cf ullus unulus) Varro ap. Non. p. 368 — purus, primulus -um Pl. Men. V. 9. 57,

Amph. II. 2. 105 (737 Fleck.) = primus- um, sed primulum fere i. q. sensim Pl.
Men. V. 5. 18, Mil. IV. 2. 13; vetuli (Falerni) Catuli. XXVII. 1 — veteris 1. vetu-

sti. ut vetustum vinum Pl. Curc. 1. 2. 4, compluseulos Pl. Rud. 1. 2. 13 = com-

plures, modiculus = modicus, mediocriculus = mediocris, lippulus = lippus, leviculus
— levis, clanculum Ter. Eun. III. 5. 41—clam, vesculi P. Diac. p. 379 idem vide¬
tur esse quod vescum Luoil. ap, Non. 186. 3, rubicundula Juv. V. 125, ubi ”ganz
erhitzt” interpretatur Weidner (ed. Juv. Leipz. 1873), Aequiculi Ov. Fast. Hl. 93
= Aequi Cic. rep II. 2. 2 '. 36, Liv. 1. 2. At contra et Sabelli universal gentis
nomine vocabantur Sabini cum Marsis, Paelignis, Vestinis, Picentibus iisque qui in
Volscum agrum immigraverant, quamquam non dubium quin Sabelli dicti a Sabinis
iidem primo appellati sint, et ex prisco Ausonum nomine nonnulli Aurunci. Rau-
cu-s per demmutionem dictum a ravo, quod idem valuisse testatur I ) . Diac. (p.
283: rava vox rauca et parum liqnida). Ita sauscrita nasa et nasika (lat. nasus)
idem significant, ita pat-ra = pal-ri-ka — pat-ra-ka (penna pet-a-Ium), pura = pu-
rika = pl-i-ka = paul-i-ka (cf. lat. pol-enta), parusb-a = parush-u-ka (arena, pulvis)

Digitized by v^ooQle

1 4 • Carl M. Zander.

pr?ni,-i == prQni-ka pistia stratiotes Linn. (Fick Etym. Wb.), Sed h. 1. Plautino
Capt. I. 1. -18: ”canes venatici Molossici - odiosici et multum incommodestici,” magis ad
similitudinem proximorum venatici et Molossici quam per deminutionem dicti sunt.
Nam nomina deminutiva quorum erat terminatio -co non jam illo tempore usu nu-
merove tantum valuerunt ut alia et similia nomina ex se gignere possent.

Porro vulgaris et rustici sermonis praesertim posteriorum multa deminutiva
fuisse, quae a monumentis elegantioris sermonis abessenl, prirnitivarum vocum loco
usurpata, comparandis romanicis linguis, quae dicuntur, videmus. Nam soleil a so-
liculo, oreille ab auricula (quod in litteris latinis suam et propriam significationem
habet), uccello oiseau ab avicula, nuvola a nube, tilleul a tiliola, abeille ab apicula
profecta sunt, de quibus cf. Diez Gramm. d. roman. Spr. t. II.

Constat autem grammaticos et Graecos et illorum auctoritatem seculos latinos
ad unam et primariam significationem, quam deminutae rei notione contineri exi-
stimarunt, universum hoc genus esse revocandum statuisse. Ut Aristot. Rhet. III.
2. extr.: o inoxogiafiög, os tXcnxop notti, eandum Yarro sententiam amplectitur,
qui tamen, quod ut comparandi, ita minuendi gradus ponens comparandi vim de-
minutivis subjicit, re perspecta et cognita vix poterit probari. Id autem ei ita vi-
deri minus fortasse apparet 1. 1. VIII. 29 52: (declinationum genus)” tertium au-
gendi, ut ab albo klbius, quartum minuendi, ut cista cistella” — quocum conferas
ejusd. 1. 75:” deinceps dicam de altero genere vocabulorum, in quo contentiones
fiunt ut album, albius, albissimum” — et 79: ”magnitudines voeabula cum possint
esse terna ut cista, cistula, cistella” e. q. s. — nam quamvis juxta adjectiva de¬
minutiva, et comparandi gradus binos colloearit, tamen figuras potius quam signifi-
candi gradus ordinasse eum quispiam dixerit. Tamen idem etiam significationum
ordines et contentiones statuore IX. 74 intelligilur, sic enim: ”ad hujusmodi voeabula”
(deminutiva), inquit, ”analogias esse, ut dixi, ubi magnitudo animadvertenda sit in
unoquoque gradu eaque sit in usu communi, ut est cista, cistula, cistella et canis
catulus; catellus.”

Verius posteriores Latini Dionysi Tbracis auetoritate dueti, qui p. 635 Bekk.
(ap. Schwab, de dim. gr. et lat. Giess* 1859): ”t jnoxoQiauxöv, inquit, åorl id
juekoaiv xov nQtOTOXvnov dtjAovv åavyxpCrcog,” huic igitur adstipulati comparationem
a deminutivis sejungunt. Nam ita Diomedes p. 310: ”deminutiva sunt, quae cum
deminutione absoletorum nominum fiunt sine ulla comparatione,” idem Charis. p. 128.
P. Hoc autem quod addunt ”sine comparatione” ad deminutionis intellectum magni
est momenti. Neque enim solum illud genus, quia careat comparatione, ad nexum
verborum nibil pertinere, sed etiam, quod comparando non defmiatur, incertum et

Digitized by

Google

De diyisis atque discretis vocibus linguse latin®.

vagum in sensu denique unius cujusque positurn esse, quis non videt? Quamquam
in aliquot vocibus perspicuum atque manifcstum est aliquid inteliigi quasi miEutum
l. exiguum. Hujus rei etsi exempla cuivis in promptu sunt haud pauca, h®c ta¬
men afferemus , insigniora. Atque in hoc numero sunt nomina crepundiorum ut
Plaut. Rud. IV sc. 4 ensiculus, securieula, in eadem scena: du® connex® manicul®,
manus parv®, non ut in Pseudolo manic* dici videntur. Aliunde igitur forma im-
posita est non legitima, et quemadmodum ab ensi ensiculus, securieula a securi, sic
a manu manieula. Pupulus Catull., plaustellum Hor. Sat. U. 3. 248 (plaustello
adjungere mures). Deinceps h»c afteram: vermieuli i. e. vermes minuti Lucil. VII
fr. II ed L. Mulleri, in parvo pr®diolo Cic. d. Or. III. 27. 108, modicam potiun-
culam Suet. Dom. XXI (contra erebris potiuneulis = potionibus Petr. XLVII), ven-
tulus i. e. aéris inolus flabello effeetus Ter. Eun. 595,- partieula parva urbis Cic.
de Or. IH. 28.

Adjectiva etiam nonnulla non solum figura, sed etiam significatione deminutiva
esse, nemo non intelligit. Ut quantulus Juv. VI. 253: h®c tamen ipsa vir nollet
fieri, nam quantula nostra voluptas? aliquantillum Plaut. Capt. I. 2. 28, tantuium
Cas. IV. 4. 6: malo maximo suo herele, ubi tantuium peccassit. Cistulari® (Varro
L. L. VII. 64) fragm.: scrati®, scrupiped®, strittabil® tantul®, quo loco ut scru-
piped®, quod variis sententiis explicatum est, propter pedum fleformitatem, ita pro-
pter humilem staturam, qu® in vitio ponebatur, videntur esse appellat® tantul®.
Quippe hoc ad pulehritudinem muliebrem maxime pertinere judieabant antiqui longo
esse eorpore, ut Catull. LXXXVI. 1. 2: Quintia for mosa est multis, mihi candida
longa reeta est, h®c ego sic singula confiteor; et Hor. Sat. I. 2. 121, 122: Candida
rectaque sit munda haetenus ut neque longa nec magis alba velit quam dat natura
videri; Ov. Ann. III. 3. 8: longa decensque fuit, longa decensque manet; Juv. X. 223.
Nisi tantul* illo loco Varronis diet® sunt ut Plaut. Poen I. 2. 64: tantilla (nom.
sing) i. e. (mulier tam levis) tanta verba fundit. .Tantillum Rud. IV. 4. 106 (vel
minimum) et Trin. I. 2. 22- Most. II. 1. 47 cf. Stich. IV. 2. 40, tantilli (i. e.
tara parvi) doni Truc. II. 7. 59 (48), ex fici tantulo grano Cic. Sen. XV. 52.
At quantillum idem valet atque quantum Plaut. Bacch. IV. 3. 67 sq.: ceterum
quantum lubet me poscitote aurum ego dabo. Quid mihi refert esse Chrysalo no¬
men, nisi faetis probo? Sed nunc quantillum usust auro tibi? Mnesiloche dic
mihi. Capt. I. 2. 83: ibo intus atque subducam ratiuneulam, quantillum argenti
mihi apud tarpessitam siet. Bach. II. 3. 82: quantum attulerit nescio, v. 85 itera-
tur his verbis: ego nescio quantillum attulerit. Quamquam etiam est ubi deminu-
tivum proprium per simulationem jocumque positum videatur: Curc. I. 2. 16: l'h.

Digitized by v^.ooQLe

Carl M. Zander.

sitit haec anus. Pa. quanlillum sitit ? Ph. modica est, capit quadrantal; ef. Most. 111.
1. 90. lam vero fit ut deminutiva forma declaretur aliquem aliqua re esse affeetum
vel praeditum mediocriter ut pinguiculus, quod est salis pinguis. Quamobrem non mi-
rum, si crebriora ea sunt in epistulis Ciceronis ut putidiuscule Fam. VII. 15, melius-
cule Fam. XV. 5, Att. IV. 6. 3, majusculus Fam. IX. 10. SciJicet id scribendi
genus majorem debit opporlunitatem, qua posset, quomodo quidque animo obversa-
tum esset, tenui discrimine notari. Nam eadem re effectum est ut in illis epistulis
sub et par adjectivis adjuneta ut subdebilitatus, subimprudens, sul»grandis, subina-
nis, perbenevolus, percautus, persalse aliaque plura frequentarentur. Utrumque ha-
bet subturpiculus Att. IV. 5. 1. Quin etiam in Oratore hoc semel observavi: Ora-
tiones illae ipsae horridulae (horridiores) Catonis XLV. 152.

Idem genus est verborum, quae -i-co et -illo adjunetis terminantur: sorbillo,
cantillo, vellico, albico, nigrico.

Verum tamen deminuendl vim non omnibus subesse, ac potius in multis vel ita
obscuratam ut vix cernatur vel esse omnino nullam exemplis ante allatis demon-
stravimus. Si est autem in utendis deminutivis tanta inconstantia, tanta varietas,
ut ad unam et certam rationem vix possint revocari, grammatici et veteres latini et
recentiores, inter quos Schwabius de hac re sepuratim disputavit, quum a demiuutione
qu* proprie dicilur oiftnem deminutivorum vim ducunt, terminos linguae nimis con-
trahunt. Hoc quidem alterum molle et tenerum quiddam deminutivorum proprium
esse Grseci primi senserunt, et declarat nomen inoxogio/uös. Sed ne id quidem ita
accipi licet, quasi ad notiones informandas ipsum admodum pertinuerit. Tamen ettd
vereor, si hane tamquam unam et primam significationem toti huic generi subjiciens,
ex affeetibus quibusdam animi levioribus omnia ejusmodi manavisse dicam, ne in
idem, quod obtuli aliis, crimen ipse ineurram, in hac re maxime positam esse vim
et naturam eorum de quibus nunc quaeritur, quoniam in oratione remissa, molli,
blanda, jocosa, faceta maxime ponuntur, quis neget? Nam in saturis Varro-
nis, Petroni, Apuleji valde usitata sunL Horatius autem et JuvenaKs ita hac re
sunt rcstrictiores, ut tamen apud hunc multo plura quam apud illum reperias. At-
que etiam in carminibus Catulli et in comoediis Plautinis - ne Terentius quidem,
etsi ea re non tam profusus est quam ille, ab hoc usu abhorret - in feceto denique
et remissiore sermone poni solent, ubi saepeuumero eadam vox, si <letracta esset de¬
minutiva figura, tenerum orationis cursum aggravaret. Ut Enuianum illud ”flos de-
libatus populi suadaeque medulla” in alio genere imitatus Catullus lepide: O qui flo-
sculus es juventiorum Cat. XXIV. 1. Ac leviora illa carmina deminutivo nomine
versiculorum complectitur Catuli. XVI. 2 el 6, Hor. Od. II. 2, Sat. I. 2. 109; 10.

Digitized by

Google

De divisis atque discretis vocibus linguEe latinse. * i

32 et 158. Sic Catullus I: do tibi lepidum novum libellum el Statius Silv. IV. 9.

1, in quo carrbine Catullum est imitatus: est sane jocus iste, quod libellum misi-
sti mihi (Jriphe pro libello.

Minoris momenti est, quod urbanitas seribentis, dun) nimis gravia refugit, quse-
vit remissiora, deminutiva .in orationem adhibuit, ut si quid asperius visum esset
verbum, moiliretur. Ut Cic. ad. Att. II. 1: enituerat ille tuus civis (Demosthenes),
quod se ab hoe refractariolo genere dicendi abjunxerat; ista turpiculo puella naso
Catull. XLI. 3, sordidula (toga) Juv. III. 47 (Ribb.) Altera vero eausa, cur in
satiris, epistolis lyricisque, qua proxime nominavi, essent illa frequentiora, ea vide¬
tur fuisse, quod, quum id genus esset scriptionis, ubi qui versabantur temperarios
animi inotus profuse efferrent, is habitus et quasi eolor orationis exstitit, qui multa
et varia et tenuiora quatdem haberet affectuum discrimina. Saepe autem non solum
rem ipsam declarant deminutiva, sed adsignificant etiarn quomodo animus ea affieia-
tur. Etenim tenerum et molle illud lacilem babet transitum ad varios affectus
animi notandos, ut vel ad blanditias vel ad joeum vel ad contemptum vel ad fa-
iniliaritateni caritatemque conferatur. Et quoniam quae ex hoc genere profluxerint
singillatim persequi est a proposito noslro alienum, satis erit pauca exempla attu-
lisse. In sanscrita autem lingua similia, quibus praepositum est ka- 1. ku-, ut quid
notetur aut in malam partem aceipi ut kä-purusba, quod est homo imbecillus et le-
vis, ka-rav-a corvus (ru sonum edere), aut admiratiouem movere ut ku-vahula
(vall lat. veh-o) i. e. camelus, kurma (pro *ka-varma a varma loriea, var tegere,
circumdare) tesludo Pott. Et. Forsch. prior. ed. II. 458, I. 164 Hoc vero obser-
vandum, deminutionem a ceteris quae deminutivis adsignificantur, quum latina eadein
contineantur figura, in sanscrita lingua ita discerni, ut pra;posito vocibus omnino id
<le quo proxime mentionem fecimus, extremis adjuncto ka deminutio ipsa notetur, ut
vaka grus, vakeruka parva grus. Quamquam id discrimen non ubique invaluit.
Nam dicitur etiam praemissa deminutiva figura ku-sarit rivulus (sarit rivus).

Ac primum quidem ad molle illud referendum est quod est ap. Juv. VI 239,
260: quarum delicias - panniculus bombycinus urit; panniculus h. I. subtilis et mollis,
non parva vestis dicitur, cf. barbatuli juvenes Cic. Att. Il: 16, ita munditiarum no-
mina saepe ut lapillus, lunula, armilla, catella, denique quae delectationi sunt, ut a;ta-
tula proprie dicitur aetas amoris et deliciarum: Plaut. Cistell. I. 1. 50: numquam
atate Hecate fies semperque istam, quam nunc habes, aetatulam obtinebis, Pseud. 1.

2. 41: vos (mulieres), quae in munditiis, mollitiis deliciisque aetatulam agitis, ita
Pers. II. 2. 47, Most. I. 3. 60, Rud. IV. 1. 3.; apud Cic. pro Sest. VIII. 18
vexatores aetatula: suae. At a*tas quum de omni atate, tum saepe de senectute Most.

Länds Univers. Årssk. Tom. XI. V 3

Digitized by v^.ooQLe

Carl M. Zander.

I. 2. 27: sapere istae setate oportet qui sunt capite candido, ita ib. ]. 3. 39. Bacch.
V. 1 (IV: 10) ö, ib. V. 2. 21 (44) quin aetate (i. e. senio) crede esse mutas.
Sessiunculse sessiones delectationis causa factae Cic. Fin. V. 20. Ita Propertius, qui
deminutiva habeat paucissima, El. III. 15. 2: lectule deliciis facte beate meis. Blan-
ditiarum vero caritatisque sunt haec: animule mi, Septuinille, Tulliola, filiola, corcu-
lum, parvulis (pueris et puellis Ter. Ad. III. 194) ”Nam Sergiolus (deliciae Eppiae)
jam radere guttur coeperat” Juv. Yl. 104, matercula Hor. Ep. I. 7. 7. ”Erat enim
boniinum opinioni nobilitate ipsa blanda conciliatricula commendatus” Cic. Sest. IX
21, unicus de caris et cognatis, ita unice: te uniee diligit, Cic. N. D. I. 17. 43:
”de quibus in aureola oratiuncula dixit Lädius.” Atque etiam commiserationem liabet
ut miselie passer, miselle Ravide Catull., vocula recreanda causa Cic. Att. II: 23.
Et haud seio an sic Horati illud: fugi relicta non bene parmula Od. II. 7. 10 sit
aecipiendum, hoc etiam Hadriani morientis (Spartian. 25) animula' vagula blandula.
quae num abibis in loca pallidula rigida nudula, dolorem et commiserationem quan-
dam sui significant. Et qui tota sententia inest dolor, eum declarare h. I. deminu¬
tiva existimanda sunt potius quam ad vim singulorum verborum pertinere ea judi—
cemus. Summissum autem vel leve aliquid vel exiguum bis inest: rusticulus (”en
• vanlig bonde”) non incautus Cic. Sest. 82, Ter. Eun. III. 5. 43: At quem deum,
qui templa coeli summa sonitu concutit! Ego homuncio hoc non faciain? quocurn
cf. senecio Afr. ap. Prisc. 618, ita homunculi Pl. Rud. 155 (Fleck.), ancillas, au-
rum, vestem! — quem ego cum una ancillnla hic reliqui Ter. Heaut. II. 3. 11,
eheu rcdactus sum ad unam hane tunieulam Rud. 549, ynciolam Proculejus habet,
sed Gillo deuncem Juv. .1 40 (39) Ribb.; Hor. Ep. I. 7. 3: ipse docendus ami-
culus (de se ipse modeste sic, aliter Catull. XXX. 2: jam te nil miseret dure tui
dulcis amieuli); minora di negligunt neque agellos singulorum neque vitieulas perse-
quuntur Cic. N. D. III. 35. 86. Vel contemptus: Gra:culus regulus alveolis Juv.
/ V. 88, sarcinulis ib. III. 159 cenula III. 165, opella forensis Cic. Att. I. 7. 5.
Diespiter viese Potae filius nummulariolus hoc quajstu se sustinebat, vendere civita—
tulas solebat Sen. Apocol. c. IX. Ita cum illusione P. Clodium Pulchrum Cicero in
Epp. vocare solet Pulchellum, caruncula Val. Max. III. 7. ext. 6, curculiun-
eulos Pl. Rud. V. 2. 38: curculiunculos minutos fabulare. Juv. VII. 119 (115
Ribb.) quod vocis pretium? siccus petasuneulus et vas padamydum, aut vete-
res bulbi. Sed hoc pervagatum est. Jam vero etiam facete et jocose po-
nuntur deminutiva: *Cic. Att. II. 1 tocullio (i. e. foenerator) a röxog dieturn
videtur per joeum; Cic. Fam. VII. 18 quum ad villam devertissem, ex qua jam
audieram fremitum clientium meorum - nam Ulubris hominis mei causa viin ma-

Digitized by v^.ooQle

De divisia atque discretis vocibus linguas latinse. *9

ximam rauuneulorum (i. e. ranarum, qui -locis illis uliginosis habitabant, eos dixit)
se commosse eonstabat.

Elsi h®c omnia pr®teriens et quam potui brevissime disputavi, fortasse ultra
neeessitatem in hac quaestione comnioratus euipiam videor, sed hane rem praesertim
quam qui traetasseut eorum nemo non leviter attigisse et summatim pereurrisse po-
tius quam diligenter disquisivisse videretur, excutiendam esse putavi, ut appareret
deminutionem ipsam non %iodo ad rerum notiones informandas separatim pertinere
nihil, sed rie certam quidem vini aut definitam habere. Restat igitur, ut perspicia-
mus tamen in suis quaeque certis et a principibus discretis significationibus deminu-
tiva saepenumero usu loquendi fixa esse.

Atque ut quidque animo videretur, ita ad multa et varia sensus aut mentis
discrimina accommodatam esse deminutivam figuram ante demonstravimus. Ea au-
tem primitus notione in sua sede manente per deminutionem adsignificata post sen-
sim usu ita invaluisse et in majora erevisse discrimina videmus non numquam, ut
ad res alteram ab altera distinguendas pertinerent. >am qvuum aliquot lapides la-
pilli et catena: catellce ob pulehritudinem aut ob aliquarp causam nominata essent,
sic facile certum genus lapidum et catenarum cognominatum. Sic a pupo pupulo
per caritatem et blande dicti sunt pupilli liberi orbi et alien® tutel® custodi®que
commendati. Et jocose a vino villum (crapula): ”edormiscam hoc villi”. Ter. Ad. Y,
2. -786.

Sequitur, ut ad hoc animum attendamus, in lingua latina frequentissime demi¬
nutivam figuram impositam esse nominibus propriis. Ut et locorum Rutell®, Yer-
cell®, Mediolanum (cf. median® column® Yitr. 111. t), F®sul®, Empulum, Macella
Liv. XXAT. 21, Acrill® Liv. XXIV. 3", Foruli, Carseoli, Fiegell®, Trebula, Tuscu-
lum, Apiol®, Corioli, Aesula, Lautul®, Longuia Liv. XXL 33, Corniculum, Puteoli
urbes; Rauduscula porta Varro V. 103 ; Callicula, Janiculus montes; Regillus lacus;
Canicula, Capella stell®. Et homiuum nomina: Aequiculi, Sabelli populi; Metellus Co-
iumella, Dolabella, Yitellius, Tigellius, Tertullus, Tertulla, Sulla, Rufillus, Romulus,
Paullus, Oeella, Tibullus, Catullus, Lucullus, Laureolus Suet. Cal. 37, Hortalus, Li-
villa, Drusilla, Orestilla, Terentilla, Faustilla, Domitilla, Canttllus (prise. Casmilus
Corss. Beitr. 427) Bibaculus, Regulus, Regillus, Aurunculejus, Sc®vola, N®volus,
Brutulus Liv. VIII. 39, Canulejus, Asellus Liv. XXIII. 46, Mammula Liv. XXIII.
21, Sentulus, Hispallus, Merula, Scapula, Subulo, Corbuio, Vibulanus, Faustulus,
(Axilla) Ala, Pulvillus, Tubulus, Tegula Liv. XXX11. 2, Migellus, Terentillus Liv.
III. 9. Ne ceteras quidem Italas gentes ab hac consuetudine abhorruisse declarant

umbr. Treblano, Treplana, Treplanes, unde apparet appellatam Trepla 1. Treplu,

Digitized by v^.ooQLe

Carl M. Zander.

Treplo, et Osc. Aderla (cf. umbr. adro lat. ater quasi *Aterula) lat. Atella, Nuvla %
(quasi *Novula seil. urbs, cf. Lat. Norba quasi *Novurba), Abella (Abellanus),
Avax/.a, lat. Asculum urbes; et Paakul, Aukil, Vesulliais, Mitl, Fiml, Upils, Asilli,
Nuvellum (acc.) Mutil; sabinum Aus-el (P. Diae. Momms. U. Dp. 343), unde Ro¬
mani Aurelii. Ad id explicandum Momms. eontulit Aus-um, quod Sabinos aurum
dixisse testatur Paulus p. 8, cf. aur-ora pro *aus-osa, i|coV. Atque etiaqi anima-
lium et herbarum nomina, eorum deniquae quorum est*non soium animata natura
sed omnino vita, sic facta sunt multa, ut aquila, fringilla, motacilla, nitedula, fice-
dula, querquedula, iinmusulus Paul. Diac. p. 113; helvola, hastula.

Et quoniam saipenumero aliquid quod in sensu cujusque positum fuerit, demi-
nutio adsignificat, id multum videtur ad hane frequentiam valuisse. Non est enim
dubium, quin a rebus aut erebro sermone jaetatis, aut u§u bene notis aut insigni-
bus aspectu, uteumque quidque aut tenuerat farna, aut sensu animos pereusserat, plu-
rima imposita sint et animaulihus et locis nomina.

Fuisse autem inter ea dennnutiva, quai primo genera universa, non singulos
homines notarent quum res ipsa docet tum, quai homines aliqua re prteditos signi-
ticent pauca exempla etiamnunc reperiunlur. Nam mulieres caisis oejlis ccesidlas
vocatas esse testatur Festus p. 274 ”Raviliai a ravis oeulis quemadmodum a caesiis
caesullai,” ubi ravilias corruptum esse Muller ipse significavit, ac legendum videtur

raviliai, quod faetum est a ravo ut pusillus a puso, quo adj. usus est Pompon. ap

Varronem L. L. VII. 3. 28 (quibuscuiq conferas it. biondetta). Simile est a helvo

helvola helvella olus, merulam ab eo quod mera et sola sit Varro V. 76, galbula

avis galbina. Et addito sufFixo -co a sene senica i. e. mulier vetula Pompon. ap.
Non. p. 17, eontraetum masc. senex ex senieus Corss. II. 389. Et ncscio anjure
Festus putet ab ravo dietum esse rabulam v u cum b u mulatis ut ferbuit a fer-
vendo, item febris ab eodem verbo dietum videtur, cf. Varr. Sat. Men. And. v. 33
Buech. ”ideoque alterum appeliatum a calendo ealorem, alterum a fervore febrim.”
Quemadmodum autem caesius caesullai ravus ravilbe per deminutionem fiunt sic ex
adjectivis propria nomina, ut catus Catulus (cf. Enni illud: catus Aelius Sextus)/
lentus Lenhtlus, scaivus Sccevola, mollis Molliculus (Ti. Minucius Liv. XL. 33),

salsus Salsula Mur. inser., tertius Tertullus Tertulla, rufus Rufillus, laureus La-

ureolus Suet. Cal. 37, faustus Faustulus, hispanus Hispallus, cf. Paullus et Rul-
lus, quod e rufilus eontraetum videtur. Nam omnino deutales media vocali elisa I
exeipienti saepe accommodantur ut unulus ullus, *rarulus rallus ftcedula ficella (Lu-
cil. XXVIII fr. 8 M.), nitedula nitella, Rutilus autem ipsum cognomentum erat: C.
Marius Rutilus Liv. VII. 16. Ex eodem genere sunt Osca nomina urbium jam al-

Digitized by

Google

De divisis atque discretis vocibus linguee latinte. A\

lata Nuvla, Aderla. Idem apud Graecos moris fuisse documento sunt Q^aavAtos
Q&quovsJ Bcc&vAAos (/?a#tte) rAvx-égi-ov QyAvx t/'y), Brachyllas Liv. XXXIII.
27 Qfigaxvg). (A graec. xytvS — Plautus novum nomen fecit latine: Pseud-o-lu-s).

Substantiva autem haec faciunt: procus Procula praertomen; cognomina: co-
lumna Columella, dolabra Dolabella, caliga Caligula, Suet. Cal. c. IX:' cognomen
eastrensi joco traxit, quia manipulario habitu inter milites educabatur. cf. c. LII;
naevus Ncevolus; quomodo autem multa ejusmodi exorta siat, facile perspicias, si
contuleris Cic. Sest. LX. 135, Hor. Sat. I. 3. 44 sq., Macr. Sat. I. 6. Nux Nu-
cula, falx Falcula, oculus Ocella Suet. Galb. IV, pulvinus Pulvillus Liv. VI. 6, tu¬
bus (i. e. tuba Varro V. III) Tubulus (C. Hostilius) Liv. II. 7, bomo Homulus
sura Sulla pro *Surula (cf. rarus i allus ralla Palla, d-oitjp ster-no stella, hira
hilla), quod tamen contraetum esse potest ex suilla, natn sullus pro suillus ap. Plaut.
fuisse testatur Fest. p. 333, rex regulus Regulus Regillus, asinus asellus Asellus,
cognomen in gente Claudia usurpatum, mamma Mammula in Cornelia Liv. XXIII.
21, cor corculum Corculum Cic. Tusc. II.: ”Nasica ille prudens bis consul Corculum”;
ovis Ovicula: hoc cognomento Qu. Fabium Maximum ob milem et lenem animurn
appellatum esse dicit Aur. Victor c. XL1I1. Ita ab hasta et radio hastula et radio¬
lus App. 83 Lubker. et ranunculus (tanquam ranae in stagnis nata herba) nomina
berbarum Plin. H. N. XXL 17 (68), Messana Messalla Macr. I. 6: ”sic Messalla
tuus, Aviene, dictus a cognomento Valeri Maximi, qui postquam Messanam - cepit, Mes¬
salla cognominatus est;” ita a Roma Romulus et a Tiburi fortasse Tibullus. Et quae
simili via ex aliis vocabulis tracta sunt gentilia, Virgilius fortasse a virgula, a Mam¬
mula Mamilius, aemulus facit Aemilius ut Ccecilius per deminutionem a cseco. Nam
horum terminatio ex -ulo et -ius, aliorum eadem ex -ius et — ilo - ili, quae sunt in
pum-ilo, ut-ili, juncta sunt. Ut Aquilius ab aqu-ila dictum videtur (aliter Corss.
II. 328). -co adjecto per deminutionem haec: seni- Sene-ca, Sene-c-io Tac. Ågr.
II. et XLV, etiam nomen herbae ita appellatae, quia capitula quum defloruerint, canes-
cant. Idem suffixuin producta i auctum est in Nas-ica, quod non dubium quam-
vis o stirpis absit, quin a naso tractum sit, ultima enim quaeque ante longam i eli—
<litur, ut ama amicus, ante, post(e) anticus, posticus, lect-us lect-ica, atque nasi-
cam nasum contemplim appellatum esse, auctor est Arnobius (Klotz. s. v.).

Tertium genus est eorum, quae ab aliis nominibus propriis per deminutionem
uovata sunt. Atque haec si non omnia, al tamen plurima cum suis quaeque primi¬
tivis communes vices primo exhibuerunt. Nam vel blande ut Septimius Septumillus,
Veranniolus ap. Catull., Tulliola, Hortalus ap. Ciceron., vel cum illusione, ut Clodius
Pulcher a Cicerone appellatus est Pulchellus, in deminutiva inelinari solebant nomina

Digitized by v^.ooQle

Carl M. Zander.

propria. lnter ea multa usus ab iis e quibus sunt facta, sejunxit, ut nova
facile exstiterint nomina. Nam ut Qu. Hortensium oratorem Hortalum familiari-
ter Cicero appellat Att. IV. 5 cett. locis, ita ejusdem Hortensi nepoti proprium
nomen fuisse Hortalo ex Suet. Tib. c. XLVII apparet. Item ab osc. Pakis (Tintiriis
inser. Castellamare deila Bucca) dieta est Paculla campana saeerdos Liv. XXXIX.
13. Ex gentilibus nominibus, qu* in -ius desinunt fiunt cognomina deminutiva
-ullo -illo -ello adjectis ut Lucius Lucullus (ef. Tertius Tertullus) Fabius Fabullus,
Marcius Marcellus, Terentius Terentillus -a Suet. Aug. LX1X. Quamobrem -ullo
-ello -illo sive conduplicato -ulo juneta sunt, sive alia via exstiterunt, ; appellanda ,
vocali disjuneta potius videntur, quam inter se distare origine et natura. Nam sig¬
num deminutiva habet et segullum quod auri terra conditi indicium vocabatur, et
sigittum; atque ejusdem vocis h® sunt form® serpullum Cato R. R. LXX111 et
serpillum Varro L. L. V. 103 et posteriores. Et haud scio an a Mettio (Metius
est Tac. Agr. c. Il) Metellus. Etenim in vocibus produetis accentu finem versus
promoto’ postquam syllaba, qu® erat acuta, gravata est, conson® qu* exeipiuutur
acuta syllaba nonnumquam extenuantur atque e duplieibus fiunt simplices, ut ab
Atta Atto Attio Atilius, umbr. Atiersis, Atejus, Mammula Mamilius, Messalla Messa-
lina, pollen polenta.

Jamjam vidimus deminutiva poni posse, ubi quid jocose dicitur comparando.
Sed is usus non facetiis, etiamsi inde fortasse principium duetum est, tantum modo
continetur, latiusque diffusus est. Nam multa ejusmodi transferendis verbis dicla in
legitimas et proprias appellationes abierunt. Quemadmodum est ap. Cic. Ep. Fam.
IX. 22: caudam antiqui penem voeabant unde est propter similitudinem penicillus.
Gellius X. 25: admonendum, inquit, lingulam veteres dixisse gladiolum oblongum in
speciem lingu® faetum, eujus meminerit N*vius in tragoedia Hesiona: ne mihi
gerere morem lingua, verum lingula (^N*v. fragm. VII. Ribb.) ef. Varro L. L. VII.
107. Sic h®c, quod sui quidque principii similitudinem referret, per deminutionem
appellata. Ventriculus a veutre, genieulum a genu, glandulce a glandibus, forieula
a foribus, falcula unguis felinus Plin. H. N. VIII. 41, follieuli fab* involuera Pe-
tron. CXXXV, pulmuneulus a puimone, culliola ”cortices nueum viridium dicti a
similitudine culleorum” P. Diae. p. 113, ” palmula appellantur remi a similitudine
manus human®” Fest. p. 226, carbuneulus lapillus aut vomica a earbone, an-
guilla ab angui, capreolus a capro. In hoc numero sanscrita sunt a danta dente
danta-ka epigrus, tara Stella tara-ka oeulus, per translationem tara-tära-ka Bhar-
trhari II. oeuli quasi stell®, pippala bacca pippala-ka papilla. Attjue hoc genus

Digitized by v^.ooQLe

De divisis atque discretis vocibus linguaj latinas. 23

imprimis est eorum, quae ornatui aut in supellectili sunt, ut torulus, de quo Var ro
L. L.: ab hac (tori) simiiitudiue torulus in mulieris capite ornatus, lunula senato-

ria calceorum, catella a catena, iuccula eassidis Juv. X. (XI R.) 134, manica a

manu, u in i attenuato, dieta, flabellum a flabris, ” cerumnulas Plautus refert fur-
cillas, quibus religatas sarcinas vialores gerebant Fest. p. 24 ”ab aerutrtnis, labori-
bus onerosis” calc-uli lapides,' quibus ludebant homines vel subducebantur rationes,
plagula dimidia pars tunicae Varro L. L. IX. 47. 79: ”non, si c(bis tunicam in usu

ita consuit, ut altera plagula sit angustis elavis, altera latis, utraque in uno genere

caret analogia,” surpiculi corbes e scirpo contexti, piscarii Plaut. Capt. 812, ”olé-
rorum” Lucil. ap. Non. p. 490. 24. De hac voee Schleicher comp. p. 260. Corss.
Beitr. p. 32. Salillum a sale.

Quod autem rem quasi imminutam vel esse vel cogitari deminutiva figura no-
tari pojtest, inde quoque certas rerum distinctiones Latini ceperunt. Nam apud Var-
ronem quidem est hoc V. 168: ”qua simplici scansione scandebant in lectum non
altum scabettum, iu altiorem scamnum ;” duo genera illud minorum hoc majorum
non prorsus eaedem res dicuntur. Simile est ap. eundem V. 420 patinas ex patulo
dixere ut pusillas, quis libarunt coenam patellas ; catinus major videtur fuisse, minor
■catittus ef. Juv. XI (X’R.) 108: ponebant igitur tusco farrata catino et Hor. Sat.
t. 3. 74: primus et invenior piper album cum sale nigro incretum puris circum-
posuisse eatillis. Item Varro V. 136: rastellis herbam subsectam radi, rastris ter-
ram erui. Scrupulus -um scripulus -um (a scrupo, sed u in i videtur abiisse, quia
cognatio illa non jam sentiebatur} proprie scrupus minutus, consuetudine autem lo-
quendi mensura aut pondus dictum est. Et sacculus crumena, non quivis parvus
saccus est Juv. XI (X Ribb.) 27, avunculus nescio an sit in eodem numero, quod
quomodo ab avo dictum sit, ut appareat, etiamsi cui videatur longius repetitum cum
Francogallorum grand-pfere et petit-fds et filleul, quod nova significatione a fdiolo
profectum est, conferre placet; pupilla oculi a pupa pupo, i. e. puero parvo, quia
effigies hominis visum ferientis deminuta in oculo tamquam in speculo conspicitur,
ita Hebraji paj’», Graeci xoquoiov, xogaatdov. Neque horum: pilula, ampulla, sigilla
(quibus litterse obsignabantur), catulus - katel autem Umbrorum canis dici videtur, cf.
Huschk. p. 368,- hillce Hor. SaL II. 40. 60, scalpellum, formella, ad haec: pila,
ampora (Corss. Ausspr. I. 127), catus (subast.), hira, scalprum, forma, alia est ra-
tio. Auricula autefn pars auris est, ut mammae mamilla. Varro V. 171: seris
minima pars sextula, quod sexta pars unciae,” libra aeris, libella argenti: Varro ib.
174: libella, quod libram pondo aeris — M.; *s codd., quod vix defenditur—vä-
lebat et erat ex argento parva.” Simile est scr. putra-ka puer a putra filius.

Digitized by v^.ooQle

Carl M. Zander.

Praeter ea, qua: jam commemoravimus, inter haec collata aliquid interesse vide-
mus. Forma, formula quasi forma praescripta. Pugnus pugillus quod pugnus ca-
pit, ita bucca buccula. Castrum castellum, quia horum communis est notio muni-
endi illud vallo hoc muris, a castro ut loco rnunito dictum est castellum; cf. umbr.
castruvuf acc. plur., osc. kastrous gen., castrid abl., quod sive domus est, sive prae-
dium, eodem recte retulisse Corssenius au quis alius videtur. ”Truam quoque vo-
cant quo permovéht coquentes exta” P. D. p. 9; ”trua, qua e culina aquam pro-
fundunt” Yarro V. 118, inde trulla (pro *truilla cf. sullus pro suillus) vas vina-
rium manubrio ornatum. Surus (fere palus) Fest. p. 298 P. D. p. 299: ”unum
surus surum ferret, tamen defendere posset” Ennius (Vahl. fr. 516 et 583) cf. p.
286: ”suri autem sunt fustes A. Aug.”, inde surculi. Malleus malleoli Cie. Cat.
Maj. 52 ”malleoli, plantae sarmenta,” et malleoli iguila tela Liv. XXXYUI. 6. Saerum
sacéllum: sacellum ubi fiunt sacra. Anus, anulus (nam sic scribendum esse te¬
statur Madvigius Fin. V. 3., apud Plautum quoque reeentissimus quisque singulis
n cdidit): Yarro L. L. Yl. 8: ”ut parvi circuli anuli, sic dicebantur magni circites
ani.” Atque anus illud apud Yarronem eadem vox esse videtur, quam postea et
appellaverunt et scripserunt anus. Ea unde profecta sit, alius aliter explicare teu-
tavit. De quibus qua: gravissima sunt, non quod conjiciendi conatibus delectar, sed
ut appareat, quam sit obscuritate involuta ejus origo, brevissime attingam. Ad
eam igitur mdagandam et Pott. Et. Forsch. 11: 279 et Curtius Grundzuge II. 346
scr. sarna annus;. deinde Fick. Et. Wörterb. s. r. tum rad. ac-, tum gotli. athna
annus scr. atna sol, quasi factum sit eodem modo quo e *petna penna; Mommsen.
autem Unt. Dial. p. 248 cum Oscorum amnud conferens, rad. a, grarc. aaai, äarar,
postremo Vanicekius Et. Lex. rad. amb-am- adhibuit. Si in re tam dubia
diutiUs licebit versari comparationibus extrinsecus repetitis abstinebimus, latina
quaeremus. Atque in promptu est, quod contulit Vanicek. 1. 1., solemnis (solen-
nis in inscriptionibus nusquam Corss. I. 223), de quo Fest. p. 298: ”sollers
etiam in omni re prudens et solemne, quod omnibus annis pra'stari debet”,
— cf. Cic. Legg. II. 8: 19; soll- autem a Festo ita recte explicari apparet com-
paratis gr. oÅ-os, scr. sar-va, lat. sal-vu-s; — ha:c igitur solemnis et perennis vicina
videntur. Perennis autem et annus si ab eodem principio unde illud tracta sunt,
a radice and)- am- pro *peremni *amno, ut septeni noveni pro *septenmi *novemni,
m in similitudinem insequentis litterse mutato, dicuntur. Sed utcunque ea res se
habet, anum, quod est loco Varronis et annum unam fuisse vocem, quae id quod
in orbem ductum esset vel moveretur signilicaret, verisimile est. Quamquam quod
ut apud Yarronem est anus, ita anos pro annos in Sentent. Minuciorum int. Gen.

Digitized by v^.ooQle

De divisis atque discretis vocibus linguae latinse.

et Veturios (Momms. inser. latinse antiq. Ber. 1863, n. 199. 23), hac scriptione
nihil assequimur, quod ad qusestionein solvendam pertineat, nam in illa tabula,
quippe in qua prima, quod sciam, consonae voees literis geminari coeptse sint, scrip-
tio nondum certa regula stabilita est, insuntque antiquioris consuetudinis reliqui®,
ut v. 3 iouserunt v. 14 posident, quum sit v. 4 essent. Atqui constat in media
voce n intento sono esse appellatum, quamobrem scriptio ssepe variata est (exempla
apud Corss. A. I. 249 sqq.), ut suspicari liceat, nihil aut non multum inter n et
nn in media voce interfuisse. Non igitur neeesse erit statuamus, fieri potuisse,
ut anus illud, quöm in praecipuam quandain significationein abiisset, non prorsus
eodem modo appellaretur. Atque etiam significatione inter se congruunt. Annus
enim circus (solis) est Lucr. 1. 311 quin multis solis redeuntibus annis. Circui-
tum autem quendam veteres iutellexisse annum, multis loeis, ut Virg. Aen. 1. 234
volventibus annis, Hom. .Od. I nsQinXofiCviuv éviavxiöv, Virg. Georg. II. 401: vol-
vitur annus, apparet. Circm etiam apud priscos latius patuisse documento sunt cir-
cum, circi-ter, quibuseum cf. circa circes circen. Postquam autem per deminutio-
nem generatim dietus est circulus, circus significatione fuit eontraetiori.

Sed tamen admonendum est etiam ob eam causam deminutiva a primitivis
differre significationibus, quod magis diffusa potestate, ea ipsa, qu® illis sunt vi et
usu similia, novas veteribus significationibus nonnumquam addiderunt. Nam libellus
quum fere idem valeat, quod liber tum dicitur vel accusatorius vel petitionis vel ce-
teri, et poreulus i. q. poreus Plaut. Men. 312, at marinus Plin. H. N. IX. 15
(17); cf. carbunculus malleolus raembranula torulus.

Et hoc caveas, ne verba vocibus similia illa quidein sed longe diversa signifi¬
cationibus, cognata esse statuas. Ut furui.culus apud Celsum vix a fur-e, sed for-
tasse a fervendo Döderl. Synon. VI. s. v. furuneulus, Vanicek. 1. 1. p. 108. Mus
quum deminutivum habeat museulus, tamen qua est sententia Lucan. Phars. IX.

771: ”sine ullo tegmine poples erat. femori quoque museulus omnis liquitur”, vix

ad illud refertur.

Forma autem inveniuntur qu* a primitivis ita differant, ut genere sint dissi—
miles. Neque tamen est quod dubites quin ex illis nala sint. Enimvero in mul¬
tis aliis prisci prsesertim sermonis idem fit. Etenim quum sicut alia, quse invene-

rat priseus sermo, ita ea discrimina non jain vigereut essentque plerumque obscu-
rata atque confusa, quocunque tulerat fors aut traxerant analogi®, genera tunc quo¬
que, quum faetum erat a nomine nomen deminutivum, facile inter se commuta-
bantur. Priscianus ipse hoc sensit, qui p. 618: sciendum, inquit, quod pauca in¬
veniuntur deminutiva, qu® non servent genera primitivorum, ut scutum, scutula.

Lunds Univers. Årssk. Tom. XI. 4

Digitized by v^.ooQLe

Carl M. Zander.

scutella. Åt non recte Pottium (Et. Forsch. II. 513") ranunculum a rana se-
jungere (bis verbis: ”ranuuculus ^argu/iov^ kann sebon des abweichenden
Geschlechts wegen nicht von rana stammen”) ex Cie. Fam. VII. 18. 3 apparet. Haec
autem fere omnia sunt potestate fixa et distincta. Atque in eo numero haec no-
tavi: oculus Ocella Suet. Gal b. IV; valva valvoli folliculi fabae Fest. p. 373; scru-
tillus Fest. p. 333 Muller: ”scrutillus nppeilabatur venter suillus condito farre ex-
pletus,” quod deminutivum videtur scrauti — Fest. ibid.: ”scraulum vocabatur pel—
liceum, in quo sagittse reeonduntur,” — an a scroto ductum est. Rastrum rastelli
Varro V. 136 v. supra: tergum tergus Plaut., tergilla callum suillum Apic.; cul-
leus (<jf. gr. xovXsös) culliola (n. pl.) cortiees nucum viridium dicta a similitudine
culleorum; apex apiculum P. D. p. 23: Apiculum filum, quo flamines velatum api-
eem gerebant; fundus '"fundulce. a fundo, quod exitum non habet ac pervium non
est” Varro L. L. V. 143, ”fundolum (farturn intestinum) a fundo id. V. 111;
unguis hominum, ungula (pro *uuguula ut eculeus pro *equuleus, cocus pro co-
quus) bestiarum. Fortasse in hoc numero est villa, modo sit a vico. Ancipitia
autem sunt vertebra vertibulum, latebra latibulum. In quibus quod abest r ante
u, non obstat, quominus haec ab illis dicta esse statuamus. Nam quemadmodum a
scalprum scalpellum, a Crustumeria Crustumini, ita fieri potuit, ut diceretur latibu¬
lum pro *lalibrulum. Sed quoniam duplici in ceteris est forma illud suffixum, ut
candelabrum acetabulum, itcm et -culum et -clum -crum: spectaculum periclum, la-
vacrum, baud aliter in illis binas formas induisse videtur. conspicillum Non. 85
(83): ”unde conspicere possis,” fortasse ad specula, ad quod signiiicationc respon-
deat, non ad speculum, referri debet.

Etiam -ica adjuncto e masculinis facta haec: nasus nasica Nasica, lectus
lectica. '

Restat, ut de adjectivis dicam, sed eorum in boc numero sunt perpauca. Haec
annotavi: luscus, si est a luxo Döderl. VI. s. v. primo *luxcus ut posco pro po-
rcsco cf. gr. Aogog, forsitan primo fuerit aliquis limo oculo — cf. gr. Åogdv bug a,
Åogd ån i7itvf.iv — quod haud ab omni probabilitate abhorret Ullus vero ab uno
dictum esse quum voce — ad quara rem non opus est exemplis allatis, quoniam n
I proximo simile in nonuullis quae hac sunt flgura, factum esse, pervagatum est —
tum usu comprobatur. Nam Ov. Metam. II. 761: ”domus est in vallibus antri
abdita, sole carens, nou ulli pervia vento,” non ulli aliter accipi non potest, quam
si quis dicat non uni, ne uni quidem; ita ejusd. libri v. 271: ”serpens pigra frigore
neque ulli formidabilis.” Multa talia afferri possunt, sed ininime est necesse. Simile
est quod Plautus deminutivum tantulum cum negationis particula ponit, ut Baccb.

Digitized by v^.ooQle

De divisis atqne diseretis vocibus linguje latiuse.

II. 2. 31: non tantuium intermittit umquam tempus, quin eum nominet, i. e.
quasi ne minimum quidem, omnino nibil.

Deineeps paueas afferam geminas voces, quae et stirpe simili cognataque et posi- t

tione eadem utanlur. Ut participia pac-tu-s et (panc-tu-s) panc-tur-us, saturus Pallad

III. 9 (vide Cavallin lexicon) eeteris locis semper pac-tum. Ea igitur usu distincta.

Pas-su-s et pan-su-s, de quibus Gellius N. Att. XV. ö, non diiferunt, nisi passus
etiam praeeipua sententia de rebus solis ardori expositis, ut de uvis lacte vina, usurpatur.

lta sanc-tu-s et sanc-l-tu-s quuin idem declarant, tum sanc-tu-s si adjectivi
loco positum est, suam habet significationem. Ea ejusdem verbi participia; sanc-
tu-s stirpi nasali aucta illi quidem, sed quae a radiee propius absit, sanc-I-tu-s
stirpi praesenlis, sive potius, quum de latina ejusmodi stirpe mentio lacta est, ver¬
balem dici oportet, adjicienda positione participii praeteriti factum. Aliter Corssen
Aussprache cet. II. I 59 quum de aliis tum de hoc disputat sic, ut verba ipsius
referam: ”Das participium mul-su-s starnmt von einem denomiuative-n verbum mell-
i-re mit honig versehen” wie sal-su-s" von sal-i-re ”salzen.” Mul-su-s bat also
den Biudungsvokal des Verbum» eingebusst wie sal-su-s far-su-m hau-su-m rau-
su-m, es stéht also in dieser Bezichung neben mell-i-tu-s wie quaes-tu-s sanc-tu-s
neben sauc-i-tu-s” Quae sententia cur mihi minus probabilis videatur, breviter ex-
ponam. In prisca igitur lingua quum legitime et usitate radici adjicienda termina-
tione in perfecta participia verba essent deelinata, ejus rei multas reliquias, quamvis
quasi languere coepisset, ut nulla jam ad eam similitudinem decliuarentur, in' po-
steriori lingua superfuisse videmus, ut rup-tu-s scr. lup-ta, (si-sto) stä-tu-s scr.
sthi-ta gr. atä-rös, dä-tu-s gr. åo-rö-s scr. då-ta, e-nec-tu-s scr. nash-ta (na?;
nec-tu-s, de quo est ap. Doederl. Syn. III. 188 not, nusquam potui in veni re), ru-
tu-s scr. ru-ta gr. Åv-xö-g, fö-tur-us scr. bhö-ta gr. <pv-t6-g. In eo numero sunt
nonnulla prisca participia et adjectivorum vices in exhibentia, quorum praesentia sunt
obsoleta, ut mac-te (magh angere) cel-su-s, ap-tu-s scr. ap-ta, gra-tu-s, quocum
Curt. (Griech. Etym. II. 313) coutulit scr. gur-ta a gar, q. e. honorare graec.
XttQ-Tk-og ; cer-tu-s autem genuinum participium est rad. cer cer-no, cré-tu-s a
themate perfecti tractum est; pu-tu-s participium est rad. pu (Fick Etym. Wörter-
buch p. 126) cä-tu-s scr. gä-ta (acutus); inclö-tu-s scr. gru-ta gr. xåv-to-s',
hir-tu-s (ghar).

Constat autem in linguis graeca et italicis praesenlis thema ultra proprios ter¬
minos ad participia esse deductum, nam alia nasalem praesentis babent: cens-e-o
cens-u-s pro *cens-tu-s osc. (cens-ä-um) an-cens-to scr. gans-a-ti gas-ta, quocum

Digitized by v^.ooQLe

Carl M. Zander.

cf. haus-tu-s, (com-ed-o) com-es-tu-s Varro ap. Non. p. 152, Cato R. r. 156;
Cic. Cluent. LXIII, 173, Val. Max. IX. 12 ext. 6, inde com-es-u-s Plaut. Pseud.
IV. 7 cett: jung-o junc-si junc-tu-s scr. junak-ti juk-ta; ven-i-o ven-tu-s graec.
ficuv-w (*^av- j-a>) (la-ro-s sör. gac-éha-ti (*gam-ska-ti) gä-ta- Tamen sunt ubi ve-
tus mos retentus sit: rump-o rup-lu-s scr. lump-a-ti lup-ta, nanc-i-o-r Fest. p.
166 nac-tu-s. Aliis äja et ja, lat. i (i) praesentis insertum est, ut söp-i-o
söp-i-tu-s scr. causat. svöp-äja-mi sup-ta, nam ut scr. svap-i-ti lat. sdp-or,
sic scr. sväp-aja-mi lat. söp-i-o sibi invicem respondent, item dél-e-o scr. däl-
äja-ti, -te graee. årjA-te-rca (Fick. I. c. s. r. dal), in quod latinum causalis syl—
laba irrepsit. Sed non omnia ila facta esse, documento sunt ci-e-o cr-tu-s scr.
(;j—a—ti (incitare) ?i-ta; reper-i-o reper-tu-s.

Atque permulta, quae in i-tu-s exeunt, quemadmodum nuuc demonstravimus,
accipi oportet. Quamquam esse non negaverim, quae aliam habeant explicationem:
ut po-s-tu-s a po-si-tu-s esse contractum, si si-tu-s comparaveris, apertum est,
et fortasse a miseritu-s miser-tu-s. Atque etiam in antiquissima lingua factum est,
ut i copula esset stirpis atque exitus, ut scr. ud-i-ta (vad loqui), ush-i-ta (vas
habitare), grh-i-ta (grah capere) gaj-i-ta (ei quiescere); et in graeca lingua s, ut
alg-t-TÖ- <; tgn-s-TÖ-s fisv-s-xo-s, item lat. veg-e-tu-s, infin. vig -e re, de quo
participio minus accurate Nonius 505 Quich. (435): ”vegetus corporis, vigens
anirni,” sed id habet insigne, quod in -tu-s agendi vis inest, ut in his: faus-tu-s
Faus-tu-s potus coenatus juratus pransus deponentium participiis prseteritis graeco-
que Ign-k-rö-g.

Sed posterior et remissior enuntiandi usus quum eo inclinaret, ut commodius
molliusque voces exirent, tum hoc magis frequentavit. Umbrorum quidem lingua
ad hane rem pronior etiam quam latina videtur fuisse, quod non solum sav-i-tu
stahm-i-tu trem-i-tum ton-i-tu, sed etiam rup-i-tu (lut. rup-lu-s) habet, Aufrecht
et KircbhofT Umbrische Denkmäler p. 34. Idem in inehoativis latinis- factum est.
Nam radici primo -sco adjunetum, ut di-sco pro dic-sco po-sco pro porc-sco (cf.
umbr. porsk-lu osc. com-parasc-ust-er); post intercessit i, ut pac-i-sco-r a pa
cit: ”si membrum rupsit. ni cum eo pacit, talio esto” L. XII. tabb. reu. (VIII. 3.
Lindström p. 30) Festus p. 363.

Aliorum quemadmodum in praesenti, sic in participiis produeta est stirps vo-
calis, ut nö-ta i-gnö-tu-s gr. yvw-xö-s Qyi-yvio-oxa)') ubi antiquioris usus ve-
stigia sunt no-ta co-gpt-tu-s (Corss. II. 422) ; pö-tu-s scr. pa-ta gr. no-rö-s
(cf. nf-nw-xd) praesens non habet.

Digitized by v^.ooQLe

De divisis atque discretis vocibua lingure latin®.

Accedit, ut verba a noininibus postquam derivari coepta sunt multa, quae per
omnia tempora thema in vocalem exiens retinerent: — a joco joc-ä-ri, ab albo alb-
é-re, a fint finl-re, graeca rtficé-co /uio&ö-io — magnat illae analogise alio-

rum fines occupaverint, ut o£-to o£-rj- 0 io w£-t]-oa (de quo Seleicheri Compendium
II. ed. § 293 p. 779, Curti Erläuterungen §§ 323, 326 p. 123 sq), quaes-o quaes-
Ivi quses-I-tu-s. Principio autem dictum esse quses-tu-s, non quaes-I-tu-s, in quats-
tu-s quses-ti-o elucet. Atque a prisca deelinatione profectum quces-tor. Nam quaes-
tor-es regibus etiam tum gubernantibus (Tac. Ann. XI. 22) constituebantur, qui
capitalibus rebus prseessent. Varro VI. 79 ”a quserendo quaestio ab hisque quae-
stor” (ita Mueller; codd: ”ab his conquaestor”) Fest. p. 258. P. Diac. p. 221 cf.
Varro. 1. V. 81, ubi tamen perperam a conquirenda pecunia nomen duxit. Hoc
enim Valeria lege (Poplicolae) mandatum (Lange Römische Alterthumer B. 1863 I.
p. 437); post Papiria a qutestionihus dimoti qusestores (Lange 1. c. p. 737) trium-
virique capitales illorum loco successerunt. Quamobrem, quum omnes res capitales
primo factse essent senatus deinde populi judicii, postquam illa judicia multo aucta
numero magis magisque crescere coeperunt, ut potestatem eam ad magistratus deferendi
ssepe exoreretur necessitas, aliquis inter eos qui majori magistratu fungebantur causse
publicse prsefectus qui judicium exerceret, novo nomine quces-i-tor appellatus est.
Liv. IX. 26. Sall. Jug. 40 Cic. Planc. 27. 43. Virg. VI. 432 (qusesitor Minos ur¬
nam movet) Quamobrem qucestoris noinen videtur esse antiquius, Non igitur veri-
simile est, ut sit contractum ex altero.

Sed ad participia redeamus. His omnibus rebus, quarum proxime mentionem
fecimus, italicae ceterse linguse fere similes sunt latinae. Nam osca et ad antiquio-
rem normam facta: — hur-z mol-to tov-to saäh-tum Qsanc-tum') — et posterioris
declinationis sunt: deiv-a-tu-s (jur-a-ti), preiv-a-tud, Gen-é-ta-i (aliter gen-i-
tu-s); umbrorum et illa: or-tom ah-tu (ac-tum) pur-li-tu (a por et dando) et
hoc pih-a-z.

Perfectum autem, cujus cum participio communis quaestio est, aut vetustatem
stirpis retinet, aut ad praesens accommodatur. Atque, illius declinationis exempla
afferens, in solis iis quae -si habent consistam: us-si sen-si al-si far-si ful-si (ful-
geo fulcio) haes-i haus-i al-lec-si luc-si (lugeo luceo) con-quec-si mer-si quas-si
saep-si, quamobrem quum -to sit praesentis, flec-si dictum esse pro flect-si statua-
mus non necesse est. At haec nasalem praesentis habent cinc-si junc-si linc-si
mune-si finc-si tinc-si strinc-si minc-si sanc-si stinc-si unc-si. In iis autem om¬
nibus radix figura, nulla inserta copula, continuatur.

Digitized by v^.ooQle

Carl M. Zander.

Ex his quse attuli spero fore, ut appareat, si quid tale est participiorum par
quale sanc-tu-s sanc-i-tu-s, brevius participium antiquius, non ex altero contraclum
existimaudum esse. Quocirca lau-tu-s pro *lavtu-s, c( gr. /.ov-, la-tri-na *pro lav-

trina ah ipsa radice; lav—ä—tri— 11 a lav-a-tum a stirpe verbali primi ordiuis profecla
sunt. (La-tri-na eadem signifieatioue qua fuit lava-trina habet Lucilius fr. VI. I 1
et G L. Mull. Non. 212 (282 Q.)

Neque vero quod reperta sunt antiquiora magis producta, ut auc-é-to P. Diac.
p. 26, fav-i-tor-es Plaut. Amph. prol. 67, quibus respondeant posteriora auc-tu-s
iaulor, ba)e ex illis contraeta videntur. Nam quum prisci sermonis major esset for-
marum varietas et luxurians quaedam abundanlia, unde posterior usus, subtilitatem
et distinclionem secutus, aliquid circumeidit atque amputavit, haud pauca smit apud
antiquos scriptores novata, post ab usu loquendi intermissa, ut cor-rump-tu-s Plaut.
Trin. v. 114, fuie-tu-s Ter. Eun. 1. 2. 24, sepel-I-tu-s Cato ap. Prisc. p. 929,
oc-can-uere Sall. Hist. ap. Diom. p. 371, parc-uit Nan. ap. Non. p. 153, cf cen-
sita sunt Monum. Ancvr. ubi etiam est censa sunt (Neue Formeulehre 11. p. 436)
quamquam id monumentum non est vetustioris latinitatis.

Mul-su-s autem, quod plurimi frustra a participio verbi muleendi non secernunt,
et mell-i-tu-s proprie idem significare exemplis ellicitur, ut mellita placenta Hor. Ep.
I. 10. 11. mellita absorptio (mitellita codd.) Suet. Ner. 27, sic pira mulsa Colum.
V. 10 extr. (h. 1. non melle eondita, sed quasi quse mellis sint dulcedine), cf. mel-
litos oculos Cat. XLVH1. 1, Colum. XII. 12 per se facienda erit optimo melle aqua
mulsa. Neque dubium est, quin quemadmodum aqua mulsa, acetuin nmlsum, sic
primo dictum sit vinum mulsum, deinde subaudiendo vino mulsum.

Et quamvis temere vidcatur factum esse, ut glossa illa P. Diaconi p. 122 ”mel t om
meliorem dicebant” buc traheretur, tamen et ex vi voeabuli et comparatis simil-
limis notissimisque vocum mutatiouibus mel-tom idem primo dictum esse quod posl
mul-sum, apparet. Neque tamen, si recte, quomodo verba in hac participia essent
decimala, jam enarravimus, verisimile est quod Corssen (II. 159) statuit, mul-snm e
mell-f-tum esse contraclum. Ac potius et alia nomina et mel adjeetivum vel participium
quoddam facit, lta aut integra et non mutata stirpe augus-tu-s ab augur *augus, onus-
tus (onus) robus-tu-s (robus) venus-tu-s (venus) vetus-tu-s (vetus) jus-tu-s (jus)
con-foedus-ti (foedus, P. Diac. p. 41 ”confoedusti, foedere conjuncti”) moles-tu-s
(moles), e stirpe vocali terminata orbi-ta (ab orbi) — ita in lingua sanscrita a
citra, quod e. varius, dictum est citra-ta, variegatus; majurang ci-tra-ta jéna, té
vrittim vidhäsjati (a quo pavones variati sunt, is tibi de victu providebit) Hit. — et

Digitized by v^.ooQle

De divisis atque discretis vocihas latime lingua?.

immutata vocali: funes-tu-s (funus) sceles-tu-s (scelus) tempes-tu-s (Varro I. 1.
VII. 31 tempus) in-tempes-tus, ad quorum similitudinem, analogia extra proprios ter¬
minos deducta, faetum est modes-tu-s (modus); aut aucta vocali: mses-tu-s (rad
mis cf. mis-er); aut contracta stirpe: faus-tu-s (pro *favos-tu-s a favore cf au-
ceps pro *avi-ceps audeo *avideo); aut decurtata: liber-tu-s (libero-). Ea autem,
in quse stirps ab iisdem nominibus derivafa verbalis declinata est: augur-fi-tu-s cor-
robor-ä-tu-s oner-ä-tu-s vener-ä-tu-s jur-ii-tu-s moder-ä-tu-s temper-ä-tu-s
in-temper-ä-tu-s magis minusve usus sermonis ab illis distinxit, sed vix quid-
quam interest inter sceles-tu-s et sceler-ä-tu-s, inter confoe-dus-ti ap. P. D. 1.
c. et confoederati.

Rau-sur-us refert Prisc. X. 907 ex Lucilio, cujus verba hsec esse: ”ransuro
tragicus, qui carmina perdit Oreste.” Scilicet a participio prseterito rau-su-s deri-
vatum est. Sed minus recte Prisc. raucio tamquam principalem formam, unde
ductum esset, statuit. Nam non modo a raueiendo, quod faceret rauc-T-tu-s, sed
ne a rauco quidem dictum quod rauc-tu-s, ut auc-tu-s, aut rauc-sus, ut fic-su-s,
verum a ravo (i. q. rau-cu-s, Fest. p. 282), contracta stirpe nominali, faetum
est rau-su-s. Perfecti cum p. preterito quum ssepe communis est origo, tum ir-
rau-se-rit Cic. de Or. 1. 61. 239 ab eadem stirpe ductum est. Sin autem fuisse
presens irrauc-e-sco statuas, ad perfecti explicationem nihil consequaris. Ne jus-si
quidem (antiquitus jousit jouserunt Corss. 1. 667) a stirpe prsesentis quod est ju-
be-o (joubeo) ductum esse potest. Quamobrem ea ejusdem verbi tempora alterum
altera via a communi principio profeeta sunt, presens junetum, ut debeo prebeo
probet Lucr. JU. 863 probeat id. I. 977, jus-si autem a jus Qous) stirpe ipsa
nominis, quemadmodum ir-rau-se-rit a ravo, addendo si derivatum. Etsi fuisse an¬
tiquitus verba tertise eonjugationis denominativa, post obsoleta, et residua prisci ser¬
monis ejusmodi verba etianmum inveniri pauca, non negaverim, ut sallo (quod ta¬
men forsitan dictum sit pro salio. cf, tollo pello vello sollus) sal-o, -ére a sale; ta¬
men perfecti quod est jus-si a verbo quodam jous-o -ére, quamvis in monumentis
latinitatis nusquam sit, originem repetere, quod facit Corssen. Beitr. p. 426, tum
demum conveniet, quum erit exploratum, fieri non potuisse, ut e nominibus verba
praterita, addendis temporis et personarum notis, derivarentur. Sed tantummado
his ipsis adjectis verbum efficitur; reliqua pars vocis, qua3 vel nomen vel verbum
fieri potest, ad positionem nullius est momenti. Neque vero, nisi quorum aut ea
est declinatio, quse thema presentis per omnia tempora retineat, quod fit in declina-
tione latinorum denominativa, aut forma, in qua appareat esse vel fuisse presens, ad
quod perfeetum accommodaretur, a presentibus perfeetorum latinorum neque greco-

Digitized by v^.ooQLe

. T

3$ Carl M. Zander.

rum principia duei licere, ex eo intellegitur, quod in verbis, quae quidera non sint
denominativa primi secundi quarti ordinis, et perfecti et praesentis sua utriusque est
positio, gradibus aut certo ordine alterum ex altero non est aptuni. Quin etiam
perfecta nonnulla praesentibus videntur esse antiquiora. Mittd ea' praesentia, quorum
positio est secundaria. Jllis vero, quae vetustiora sunt, perfecta saepe respondent,
quae quum voce ipsi radici sint propiora, ab illis orta esse non possunt, nisi tem-
pore tam remoto, ut, antiquius utrum sit, non liceat dijudicari, ut ges-si (r. gas
Fick. 1. 1. p. 63) us-si (r. fortasse us scr. ush).

Hac praisenti et praeteritorum comparatione, etiamsi longior ad hane quaestio-
nem videatur, prae rei magnitudine brevis, tamen babd scio an efficiatur, ut sit ve-
risimile, singulis in bina divisis non exstitisse paria quae jam attulimus participiorum,
Quocirca est consenlaneum hoc loco eorum mentionem fieri.

Ex eodem genere quo sanetus et sancitus, passus ef pansus, mulsus et melli-
tus, iautus et lavatum, sunt haec: liber-tu-s et liber-ä-tu-s, cer-tu-s et cré-tu-s,
augus-tu-s augur-ä-tu-s. Certus propria significatione est Liv. XXXVI 2 certa sorte,
quocum contulerunt lexieographi — forsitan liceat graeco uti vocabulo — eretus.
Augustus autem et auguratus primo videntur fuisse usu eonjuneta. Ennius fr. v.
494 Yahlen: ”septingenti sunt paulo plus aut minus anni, augusto augurio postquam
inclita Roma est condita”; confer augusta moenia Virgilius VII 153. Augusto augurio idem
fere est quod rite faeto a. — Ovid. Fast. I 609 augusta vocanlur templa, saeerdo-
tum rite dicata manu — et dicilur quasi augurato augurio. Figura enim etymo-
logica quae vocatur significationem quandam halx;re potest quum praicipua vis ver-
bis est subjeeta, ut cursum currere servitutem servire.

Videmus igitur, si sunt bina participia vel adjectiva positione paria atque ad
ejusdem verbi notionem relata, quod a themate verbali magis differt, saipius abire
posse in novas sententias. Scilicet quae voce differunt, facilius secernuntur usu.
Sequitur, ut forma vel tamquam species universa vocis possit ad vim ejus aliquid
habere momenti; quamquam id neque in omnibus valet, neque quatenus sit statuen-
dum, ratione certa definilur. Sunt vero voces in quibus formae et sententiaj cerna-
tur mutua quaedain vis. Nam composita qua; lego facit in quibus significatio sim-
plicis verbi magis exstal : perlego praelego relego selego sublego allc^go colligo deligo,
eodem modo quo illud deelinantur; quae longius distant ab illius sententia: negligo
diligo intelligo, eorum deelinatio paullum est immutata.

Nitor habet nisus et nixus: nisus (qui contendit) in aliquid, nixus cor-
pore aut in aliqua re, ut berba nixa iibris stirpis. Sed ea distinetio non semper
faeta, dicunturque interdum promiscue. (Semper enixa quae peperit, praeter hane

Digitized by v^.ooQLe

De divisis atque discretis vocibus linguas latin*.

33 ’

signilicationem semper enisus participium, enixus adjeetivum). Ejus autcm verbi
(anquam prseterieos mentionem feci, quia uberrime, magna exemplorum copia col-
lecta, de eo et de compositis disputavit Neuius I. c. II p. 447. Fuit fortasse duplex
stirps, una antiquior et brevior ni, allera nic posterior et producta (ef graeea o/.tx —co
et oÅ-Åv-ui cet.) Sed cujus incerta sit vocis origo, de ea non licet quidquam pro
certo aflirmari. Nam.etiam fieri poluit, ut, analogia ultra proprios fines prolata,
quemadmodum ad similitudinem eorum qu* sunt luxi tixi a fluendo struendo dicun—
lur fluxi struxi, ita simiiiter atque fixus prolixus nexus declinaretur niti in nixus.

Haec a duplici slirpe profecta etsi uota sunt, tamen commemoro, ne tjuid, quod
ad rem illustraudam pertineret, praitermisisse videar: ab antiquiori igitur, quai est
pac- (cf gr. (Os-oor/o-s pro rr«>-j -ccdo-g, ser. pae-äja-mi Curt. Gr. Etym. I. p.
223) pac-it XII tabb., pac-i-sco-r translata a propria vi sunt nsu; ab hoe, in
quam illa mutata est, pag pago- de quo Cbaris. p. 894 ”Sed antiqui pago quoque
dicebant pro paeiscor,” ut videamus pae-o et pag-o, modo unu non esset vox, idem
valuisse. Item perfecta pac-tu-s sum et pe-pig-i nibil usu differunt. Pang-o au-
tem quod a pag-o, ut taug-o a tag-o Pl. Mil. Gl. 1092,aucta stirpe derivatum est
et perfeelum quod e pag- produeto, factum est peg-i propriam quam habet ntjy-
w-gi, retinuerunt signilicationem. Ila pepigi el pégi ejusdem stirpis qua: est pag-
pcrfecta in sua utrumque siguificatione locata sunt eonsuetudine loquendi. 'Pang-si
autem a pangendo et plantas serendi ét carmina fundendi novis significationibus
posito novatum est. Apparet igitur sensiin et casu quodam aceidisse, non certa
lege aut ordine ea discrimina olim constitula esse. Sed eelera, quorum formse vari¬
antur, significatione differre non solent, ut pupug-i punxi dispessus dispassus dis-r
pansus, cujus rei exempla cuivis in promptu sunt inulta. Sa^pius Grteci magna
illa formarum ubertate usi sunt ad significationes distinguendas. Ii enim tem-
pora variantia certis significationibus detäniverunt non solum prima el secunda

quae dicuntur ut tigtipdgrjv fugavi, trganöutjv verti (v. Krueger Gr. Gr. 1

$ 31. 13. 8; 26; 11. 4) sg.dvörp' ostentus sum, é(fdvr\v apparui, ningaxa,
Titnguyu (tv xaxc wi,), dvéujya, tojitau (trans.), dvtigya to/igi' (inträns.) cett. (At
trptipct — tTQcenoi', — éfi(yr\v, t(iÅd<p&r\v = iliÅd(iijx t8gtifdrjv — thgd-

(f jjv, dgg(<f8tjr — tQb(<ftjv, Åras — ÅiÅa&t, wgaa = woogov, etsi perf. dgutgcc

intraus.); passiva et media: tiptvad>]v deceptus sum; tif)tvod/jt]i’ mentitus sum

txogCadr^v profectus sum, txoufactuqv para vi Kr. 1. c. 39. 13. 16: frgvtpdijooiuai
\}gvkpopta, cf xtxÅtjaouai nominabor, xÅrjihjooftai vocabor invitabor (At lUQt^d/urjx
— wofydip' cet. qua: habet Kr. 1. c. 39. 13. 3. tvypavihjaopca — tvyparov/uat )—
sed etiam alia inveniuntur ex eodem genere ut xi/gtjaficu, responsum dedi (de

Lunds Univers. Årssk. Tom. XI. 5

Digitized by v^.ooQLe

Carl M. Zander.

oraculis) xtyfjijuca utor (utriusque rad. ypa) vivr\o^,(u nevi, vtvt\uai QvtvrjOficu)
acervavi (r. vt) — at tTictvdrjv — t:iavo&T}v, txgadrjv = éxtQctoftriv, (ufiö&tjv —
(ufiöofrrjv — tlXtyuai colligendi vim liabet, ut avv-tCXtyfiat, X.iX.tyjuat dieendi
(pra; t er dt-i(Xtyucu), xirtvya nou solum = rtrvytjxu, sed etiam, Ttztvyioa Od.
XII. 423 fabricatus, factus, w<pX.ov (jl) coudemnatus sum aliqua re, wytXov debui,
utinam. In eo numero quse initio simul cmn voeibus ipsis inventa sint, qua post
accesserint diserimina, non possis jam discernere. Sed et in his quse atlulimus vi¬
demus et res ipsa declarat, si qua inter voces initio proiniscuas inlercessit differen-
tia, inde Iluxisse, quod novi aliquid, quod ipsum tantum nonnumquam valeret ut
universa vis vocis quodammodo immutaretur, alterius vocis significationi additum est.
Eae autem quarum vis et usus ita est dilatatus et tanquam longius prolatus, åliae
integras veteres 'juxta novas habent signilicationes, eujus rei inter ea quse comme-
moravi exempla est sanctus, cum sancitum collatum; aliae, ut angustus certus cet.,
in quibus primigenia vis vetustate torpet, sensimque depositum est quod initio cu-
jusquc proprium fuerat, a vicinis vocibus magis separata sunt. Sed ha;e haetenus.

His igitur de derivatarum vocum aut tiguris aut thematis variantibus disputa-
tis, proximum est, ut de conjunctis agamus. Sed in pronominibus, quorum maxime
sit id, quod qua*rimus, consistemus. Nam latina lingua libertatem verba conjun-
gcndi non modo non sanscrita; sed vix grseea 1 , quum nullo genere componendi in
grammaticis sanscritis commemorato careat, nisi iis quibus praepositiones adverbia-
que adjuncta sunt, exa>quans, pronominuin quidem eonjunctorum, quamvis ad ee-
terarum linguarum italicarum abundantiam lieenliamve non processerit, et nu-
merum magnum liabet et varietalem. In tanta autem formarum pronominalium uber-
tate, si qu» erant et voce et vi similia facile confundebantur. Nam et vi usuque
minus certis, minus defmitis, quam sunt nomina Verliaque, quibus reddantur notio-
nes rerum singulares, ex partibus constant — quare sunt qua* usus sermonis nuin-
quam separavcrit, ut aliquis quispiam — et forma ipsa graciles tenuesque stirpes
pronominales usu attrita et vocis et siguificationis integritate- magis magisque pri¬
vata* sunt, ut -ce -c, osc. et umbr. -k; -que, osc. pi-d -p, umbr. -pe -p. Sed
iis rebus restitit sermo subtilitatem verborum rerumque diserimina secutus atque
opposuit medicinarn idque effecit, ut in pronominuin usu maxima exeelleret latina
lingua distinetione varietale pulehritudine. In primis ipsis litterarum nionumeiitis id
et qua-situm et pame absolutum invenitur, tainen est sermonis quadam ad eum
linem versus progressio, ut nomiulla, ex quo genere est diserimen eorurn qua sunt

Digitized by

Google

De divisis atque discretis vocibus linguw latin*.

quis et qui, perficienda relicta sint posterioribus. Atque ut hoc loco conjuncta po-
tissimum afferam, quis-quis et quis-que, quorum maxime exeulta litteris lingua et
perpolila certius est discrimen, apud priseos sunt similiora. Nam ap. comicos quis-
que sa;pe est relativum infinitum, cujus rei praeter exempla a Neuio allata (l. c. II.
179) hoc afferam Mil. Glor. II, 3. 50 quemque liic intus videro cum Philocomasio
ausculantem, vapulabit extempulo, cf. Truc. 11. I. 17 quemquem honimem attigerit
profecto aut rnalurn aut damnurn dari, item Poen. II. 37 Men. V. I. 17; idem ap.
Catoneui et Lucretium (quidquid pro quidque Neu. I. c. p. 180. Terent. Hecyrse
l. 1. 8 quemque nacta sis e Bembino Umpfenbach., quemquem ex aliis codd.
Fleckeisen. Eum usum pronominis quod est quisque imitati Ausonius Apulejus Au-
relius Victor Sidonius (Drager l. c. p. 84). Ciceronem autem et Livium ea re
carere neque quicunque eodem modo quo quisque nisi pro eo quod est quivis, poni,
in bis: quacumque ratione, conditione, quoc. modo, loco; cujusque modi, quandoque

" v

(i. e aliquando) ostendit Madv. in excursu ad Cic. Fin. Ill. c. 15 ed. alt. pp. 834
etq. sq. Simile est autem ap. Sallust. Cat. XL. 6. nominat socios, praterea multos
cujusque generis iunoxios. Et in Ciceronianis codd. variare cuimodi cuiusmodi
cuiuscemodi cuiusquemodi, auctor est Neuius (I. c.) Praterea admonendum est
Piautum quisque non solum usitatissimo more post ut comparativum habere:
Ampb: II. 1. 51 ordine omnia ut quicque actumst, edissertavit, cf. Liv. II. 12 mea
sors prima fuit. Ceteri, ut cuique ceciderit et. q. sq., sed etiam post ut et ubi
tenn>orales semper (Brix. ad PI. Men. V. I. 17), quod a relative posito eodem pro-
nomihe fluxisse videtur, siquidem vix quidquam ea; constructiones intcr se diffe-
runt: Plaut. Mil. Glor. IV. 6. 49 omnes profecto mulieres te amant, ut quaique
aspexit, et ejusd. fab. IV. 9,, 14 (1391) qui omnis se amare credit qua*que as-
pexerit. Semel ap. Hor. 1. 6. 27 ut quisque nigris medium impediit crus
pellibus cet. Sed aliter Livius XXXIX. 49 deinde ut super alium alius omnes idem
aftirmantes veniebant, tandem facta fides. Post ubi: Plaut. Truc. II. 1.40 ubi quam-
que nostrarum videt propc nedis, item ut de frumento anseres, clamore absterret, ,
abigit. At Cicero pro Rabir. Post. § 36 ubi semel quis peieraverit, ei credi post-
ea - non oportet. Videri alicui possit, pro eo tjuod est quis positum ejusmodi locis
a Plauto quisque, sed non ita sunt intellegendi. Apertum est, distributionem ibi sem¬
per adhibuisse Piautum, posteriores non item. Quin etiam latinitate magis setate
provecta, post ut comparativum distribulio vel singulorum significatio non semper
retenta est, ut Tac. Ann. IV. 23 ut quis fortunu inops, moribus turbidus, prom-
ptius ruebant.

Digitized by v^.ooQle

Carl M. Zander.

E qul ablativo casu ad causam notaudam posito factum est quia cansaii signi-
licatione. Tamen ea conjunctio relativa facta, usu al> illo discrepat. Insigne ex-
emplum est hoe, ubi inler se respondcnt, Plaut. Truc. I. 2. 63. Di; qui' isluc?
Ast. quia qui allerum incusata probri, eumpse se intueri oportet. In quastiouibus
autem_ promiscua sunt qui-a-nam (de quo Lachmann in Lucr. 1. 399) et qui ,
atque ut quT, ita quia-nam interrogantis conjunctione qua est quia respondentis ex-
cipitur PI. Truc. I. 2. 4. Di quianam arbitrare? Ast. quia luo vestimenlo et cibo
alienis rebus curas. Quod dicit Corssen II. 830 qui-a e qui et jam conjunctum m
extremum deposuisse, non verisimile est. Neque enim faeile invenias vocem, qua
a ineorruptum retinuerit, m extremum ita prorsus abjecerit ut ne ab optima? qui-
dem atatis seriptoribus restitueretur. Ae potius a, stirps illa pronominalis, addila
videtur, qua praposila est in umbrorum a-pe (ubi), scr. a-dja (lio-die). Apud
Gracos eadem est producta ut ij, »}; n-rj (rl-rf) ån-rj entt-if rvv-rj
Quocirca non solum T ante voealem hujus voeis correptum (quf-ä ut Dl-äna a Diana cet.)
sed etiam ä forlasse, ab ä, ut frusträ frustra, Ttä Itä. Si ita res sc habet, r t-r\ (Jftj)
et qui-a (-nam) et stirpibus et significatione congruunt. Cf. Homeri illud xt-iq drj
viui difamutv ; et ”quianam tanti cinxerunt a;thera nimbi” Yirg. Altera latina forma
ejusdem accessionis est ö, é: é-ece é-cquis é-ccere é-cere é-de pol é-castor é-nim
(cf gr. é-y.tl t-xtl-vo-s). Qua; addita accessione qua* est -ce -c, in linguis italieis
usitatissima, latinis imprimis stirpibus quae sunt bo-, *ho-i bi-, *ha-i ha-, illo-
*illo-i- illi-, illa—i -a, isto- *isto-i- isti—, *-a-i -a (ho-ce ho-c bi-ce lii-c ha-ce ha-c
cet.) et aliis adjuncta: e-cce (c geminatum, ut Oscorum pu-kka-pi-d quandoque)
cé-do; quibuscum cf. urnbr. ere-k — sic enim in suas partes dissolvendum videtur,
non er-ek — osc. idi—k, is; umbr. esume-k (loc. A. K. esum-ek gen. Huschk.) osc.
oisu-k ille, eisä-k illä, e-kä-k hac, e-k-su-k hoc, iuume-k partic., in oinnibus autem
his vim quandam videtur habere demonstrandi — qua liac igitur adjecta accessione
nata sunt, non omnia in eadem causa sunt, alia enim cum simplicibus ponuntur
promiscue, ut tum et tun-c cet., in aliis, ut in num et nun-c si et si-c, discrepantia
usus notata est forma producta. Sed hac ipsa haud scio au primo fuerint pro¬
miscua. Nam pronomen illud, quod est -ce -c, demonstrativum postquam cum
pronominibus iisque ipsis vim habentibus demonstrandi in singula corpora concre-
tum est, vim suam et propriam amisit. Cujus rei exemplorum abunde est, ubi
composita a simplicibus nibil difterant. Hui pro eo q. e. hui-c ”in vulgaribus in-
scriptionibus sape” et Ter. Heaut. 481 (sed eo loco interjeetio videtur esse) Buecli.
Lat. Decl. L. 1866, his-ce horun-ce harun-ce Plaut. Ter. = bi horum harum;
liis-ce hos-ce huius-ce omnibus atatibus frequentata sunt = bis bos huius; pro

De divisis atque discretis vocibus linguse latin®. 37

eo q. e. hte nominativo plurali feminini g. Plautus Terentius Varro habent hcec.
Sed latini qui post illos fuerunl, ita inter feminninum distinxerunt et neutrum, ut hte
feminini, hce-c neutri generis locum legitime obtineret. Quamquam iilud non pror-
sus obsolevit, inveniunturque prioris usus relliquiae. Nam locos qui habeant hce-c
f. pl. duos Ciceronis Cssaris unum Virgilianos quinque unum Livi aff, Neuius 1. c.
II. p. 150. Etiam apud posteriores ea forma legitur interdum, ut ap. Tacitum et
bis apud Juvenatem VI. 569 (490 Ribb.) et 592 (365 R.) Pro ille iste illius
illis islis iilud istud illuin, istum illam istam illo isto illa ista illi n. pl. sunt apud
antiquiores, Catonem Comicos Varronem illi—c isti-c illai-c istae-c illius—ce illis—ce
istis-ee illu-c illo—c n. sg istu-c isti-c illun—c istun-c illan-c istan-c illo—c isto-c
illa—c ista-e illi—c n. pl. illisce n. pl. Ritscbel. Opuscula Phiiol. II. L. 1868; illu-c
istu-c etiam ap. Cic. Neue I. c. II. p. p. 152, 153. Ill—a^c autem et ist-aee no¬
minativo sg. fem. ex ista et luec videnlur esse composita. Eadem adverbiorum
varietas: pro illin-c illim ap. Plautum aliquoties, Ter. Hec. 111. I. 17 Ritscbel.
Opuscula phiiol. II. L. 1868. p. 453 sqq. Lucr. III. 81 Madv., in Ciceronis Oraf.
pro Cluent. Madv. Adversaria Critica I p. 201; istin-c istim Pl. Capt. III. 4. 125,
cf. oll-im (de quo infra) ex-im Plaut. Poen. III. 5. 9, Tae. Ritsch. Ex de et im
duo conjuncta de-in Cic. Or. 45 (productum de-in-de) temporale, in-de locale el
temp. Illä adr. = illä—c cf häc eä quä usque-quä-que. Illo = illo—c illu-c, isto
= isto-c istu-c, ct hu-e et, quod in Bembino Terenti cod. semper est, (Umpfenb.
pra-f. ed. Ter. p. XIV) ho-c, eo quo retro ultro utrobique utrubique intro; quae
locativo casu posita censet Delbrueck (in eomment. de abl. local. instrum. cet.), sed
forma vix est locativi, ablativo Autenrieth (in comm. q ute inser. Terminus in quem
Erl. 1868 p. 33), sed ab illo casu toto coelo distat significatio. Si in bac re tam-
(juam praetereundo versari mihi licet, dativos potius eos intellexerim. Nam petendi
locum significationi, qu<e est adverbiorum quorum proxime mentionem feci, prima
vis dativi, modo fuerit una et prima vis, videtur esse conjuncta. In Vedicis qui-
dem libris dativi directionem significantis usum multis et insiguibus exemplis illu-
stravit Delbrueck (in comm. de dativi usu ved. Hal. S. 1867); atque in dativo la¬
tino ad verba composita relato, ubi loci significatio magis exstat, plerumque inest vis
quaedam petendi, ut terrae pedem ineutere, alicui occurrere resistere subvenire cet.
Neque vero quidquam obstat, quominus ea pronoinina duplicem fecisse dativum
putemus: alterum legitimum eo modo quo eeterie' stirpes illius generis illo quo celt.
quae in adverbiorum vices paulatim abierunt, alterum adjuneta pronominali stirpe
quae est i (gr. oétoa-l vvv-C\ ill-l pro illo—i, quo-i cu-i. Idem in eo quod est
qui videtur faetum esse, ut quo abl. c. positum et eadem accessione auetum primo

Digitized by v^.ooQle

Carl M. Zander.

dieeretur quo-i, deinde qul. Nam quod localivum quT putat Buech. (Lat. Declin.
p. 63) cum vi usuque ejus non congruit. Sed redeamus ad id quod nunc quse-
rimus. illl Plaut. Fleckcis. = illr-e (adv.): sum profecto et hic et'illi Amph. II.
L 47 FL, item apud eundem isti Flock. = istT-c. Hem in monumentis lingua?
Umbrorum sunt loci ubi demonstrativa, -k sive adjeeluin sive non adjectum est, sine
ullo discrimine ponantur, ut tab. Ib inu-k uear pihaz fust, cui respondet in tab.
VIb eno ocar pihos fust; in iisd. tabb: svepu esuine -k esunu anter et svepo esome
esono ander cet.

Jam vero comparatis ne-cubi ne-cuter ne-uter n-ullus pro ne-ullus n-us-
quam n-umquam n-olo pro *nevo!o ne-vis nevolt ne-fas ne-fastus ne-fandus ne-
farius ue-cesse ne-frens Fest. p. 163 ne-go (ne et ag. cf. ad-ag-ium ajo pro
*agio) n-émo (ne hémo) n-oenum (Lachm. Lucr. p. 149) ne-quam nö-qua-quam
ne-que ne-queo né-quicquam ne-scio- et nf-miruen quid-ni quippi-ni et nec-opi-
natus nec-opinus nec-opinans nec-ue (fere = an non) neg-lego neg-otium (c in g
vertit, ut curculio gurgulio xiyr.At£io yiyAiajuoa'), his igitur collatis videmus ne-c et
ne 1. ni eodem modo posita esse in antiquissima lingua, idque utrumque pro eo
quod est non (finalem autem ne habet significationem in his: ne-cur.de ne-dum
ne-ve). Fest. p. 162 ”nec conjunctionem grammatici fere dicunt esse disjunctivam,
ut nec legit nec scribit, cum si diligentius inspiciatur, ut fecit Sinnius Capito intei—
legi possit eam positain esse ab antiquis pro non, ut et in XII tabb. est ”ast ei custos
nec escit” item ”si adorat furto, quod nec manifeslum erit” et ap-JPlautum in Fas-
mate ”nec recte si illi dixeris” et Turpilium in Demetrio ”nec recle dici mihi, quod
jam dudum audio.” Nec unquem nec unquam quemquam.” At disjunctiva illa con-
junctio alia atque hoc ne-c, de quo nunc agimus, est vox. Neque enim eandein
habent accessionem. Ne-c quod est in nec-opinatus cet. demonstrativum habet -c,
quod hi-c illi-c; ne-que ne-c disjunctiva illa particula (neque nec ut at-que ad-que
ac, ho-d-ce hoc iliu-d-ce illuc) indefmitum et relativum. Quod quainvis utrumque
ad eandem radicem pronominalen, quae est ka sit referendum, tamen arite divisionem
linguarum italicarum disjuncta sunt que relativum et -ce -c (que) demonstrativum et
voce et usu. Nam demonstrativum in linguis Umbrorum et osca gutturalem re-
linuit incorruptam (exempla jam attulimus) atque, ut latine ne-c pro ne, ita umbr.
inume-k pro inum (et), at latinum ne-que (et non) umbr. est nei-p; indefmita et
relativa tanquam familia ejosdem stirpis labialem gutturali additum habent sonum
quendam, unde in .linguis umbr. et osc. factum p. Sic latine -que (indefmitum pro¬
nomen, quo refertur eopulativa conjunctio -<jue Corss. II. 470), umbr. -pei -pe
-p panupei podruh-pei potres-pe Aufr. et Kirchh. lc. p. 415, nei-p ne -que, osc.

Digitized by v^.ooQle

De di visis atque discretis vocibus linguse latin®.

-pi-d, puturus-pi-d. Grseca autem lingua in gutturali demonstrativt retinenda op-
Hme congruit cum italicis: t-xei i-xsl-vo-a x£ xtv, fortasse eodem referri debet
yt, in indelinito magis variat, nam et p quemadmodum osca et umbr. habet: nov
noos cet. et gutturalis in t vertit: tfe quis -t£ -que. Quod pro -ce demonstrativo
-que interdum legitur ut tioiusque pro hoiusce, haic consonae voeis commutatio
longe posterioris temporis est quatn illa, de quo supra disputavimus. Atque etiam
indefinituin - que in -ce vertere poluit, ut leguntur et cujusquemodi et cujuscemodi,
et quod est ap. Fest. p. 162 ”nécerim nec cum,” ne-ce-rim pro *ne-que-sim
fortasse dictum est et sim pro sum, quod est ap. Ennium (st. pron. so-)

Qnibus rebus rebus expositis satis docuisse videor accessionem pronominalem,
qua: est -ce -c, non eam habere signifieationem, ut possit ipsa addita vim simplicis
pronominis mutare. Et quisquam dubitabit quin si et si-c num et nun-c magis
usu studioque quodain distinguendi quam sua natura discreta sin t?

Ac si et si-c ex eadem stirpe lat. so- (sum eurn sam eam Enn) umbr. (e-)
st) (e-) su osc. (e-k-)su(- k) oriundi, cf. umbr eso e-su (si-c) Huschk. c. p. 680,
i-se-k (ita) A. et. K. p. 415. Quorum i sive localis sive aliunde est, significatione
similia-videntur eo quod est qul (abl., de quo pag. 38). Nam ut sT-c est eo
modo, ita qui aliquo modo: Plaut. Capt. III. 3. 8. nequi (i. e. tit] nuia ) deterius
huic sit quam quoi pessumest, item si qui (JU tiws) Trin. 1. 2. 83. Atqui a modi
ad conditionis signiticationem facilem patere trausitum, manifestum est. Quocirca
si primo hoc modo, deinde hac conditione significasse videtur. Et constructio mo¬
dalis cum conditionali est nonnumquam aut conjuncta ut ita — si: hoc ipsum ita
justum est, si-est voluntarium Cic. Off. I. 9; aut quodammodo confusa: hoc enim:
”ne vivam, si scio” latine etiam dicitur ”ita vivam, ut uescio.” Cf. ne sim sal-
vus, si aliter scribo ac sentio Cic. Att. XVI. 13. et ita vivam, ut maximos sump-
tus facio ib. V. 13. Quainquam fortasse. e locali aut temporali conditionalis signi-
ticatio profectii est. Nam sunt loci, ubi conditionalis conjunctio temporali similis sit,
ut Virg. Ecl. V., 70 ante focum, si frigus erit, si messis, in umbra vino novum
fundam Ariusia nectar. Utcunque res se habet, non dubium est quin si primo
fuerit demonslrativum. Quemadmodum enim sic ad praanissam enuntiationem ap-
jwnitur, ut eam comprehendat (Verg. A. I. 223 dispiciens rnare veligerum terras-
que — sic vertice coeli constitit) ita si particula, ad insequentem enuntiationem
apposita, conditionem qua) in verborum perpetuitate posita erat, demonstravit, ut hoc:
”invicta acies, si a)quo dimicaretur campo” ita possit in suas partes dissolvi: invicta
acies hac conditione: scilicet sequo demicaretur campo; cf. utrum in interrogationc
disjunctiva, ubi proprie sic est inlerpungendum: utrum?: egon istuc adsimulem an

Digitized by v^.ooQle

Carl M. Zander.

serio? Id est autem altius repetendum ab illis temporibus, quum laxior erat sen-
tentiarum compages, e pariter appositis, non iuter se aptis membris connexa. Quae
postquam ex primariis et secundariis membris magis artificiose est comprehensa
(quod quomodo in linguis sanscrita et grseca faetum sit optime iilustravit Delbrueck.
in iibro qui inscribitur der Gebrauch v. Conjunctiv e. Opt. im Sanscr. u. Grucb.
Halle 1871) quum aliae partieulte quae ante magis demonstrandi vim habuerant,
conjunctiones facta; sunt, tum si in eadem causa est.

Restat, ut de num et nun-c paucis agamus. Cf. tum = tun-c, etiam num = etiam-
nuu-c. In optimo codice Terenti quindccim locos annotavit Umpfenbach ubi esset
aut num pro nun-c aut nun-c pro num. Sed id minoris momenti est, quum va-
riare soleant ante q, ubi eodem modo utrumque appellatum sit ut Eun. 1. 1. I. Bemb.
ne num quidem ib. II. 2. 41 nunc quid nam. Potius observandum esse videtur
Ad. 11J. 1. 3 jam num times (cf etiam num). Num e demonstrativa stirpe pro-
fectum, cf scr. e-na ille cet. proprie interrogandi particula non potuit esse, ac po¬
tius eo pertinuit ut interrogationi pondus quoddam daretur. Nam eodem modo prai-
posito demonstrativo é pronomini indefmito quid faetum est ec-quid? — numquid?,
num? (Gf. scr. kaédid *ka-t-ki-t pro-prie aliquid, deinde num). Quum multa ex
multis linguis exempla possunt trahi, quibus illustretur quod saipe fiat, ut tem-
porales partieulae in interrogationibus ponantur quo magis interrogandi vis intenda-
tur, tum graeca ötj Sal, in interrogationibus frequentissimse, ut' i Ig Stj temporalem
significationem habent primariam. Qua; omnia cum ita sint, non dubium est quin,
ut nun-c, ita num temporis primam habuerit significationem. lgitur si quaestionis
nota nunquam est nun-c, in iis elucet studium distinguendi quoddam linguae, id
agentis ut voculse simillima; ne confunderentur atque ut suo quseque loco poneretur.

Digitized by v^.ooQle

Jomsvikinga saga

efter skinnboken 7, 4 t0 å Kungl. Biblioteket i Stockholm utgifven

' GUSTAF CEDERSCHIÖLD.

Jomsvikinga bardagi, eller striden på Hjärungavåg mellan det danska vikingaför-
bundet från Venden och Norges mäktige jarl Håkan, har utgjort ett bland de mest
omlykta ämnena for de isländske sagoförfattarnes berättelser. Många skildringar af
, denna strid och därmed förbundna händelser finnas ock i de till våra dagar beva¬
rade fornskrifterna; så upptaga de olika % redaktionerna af Olof Tryggva sons saga
Jomsvikjngarnes öden i längre eller kortare framställning. Äfven såsom ett helt för
sig ega vi Jomsvikinga saga och det förnämligast ') i tvänne uppteckningar, en vid¬
lyftigare och en mera kortfattad. Den förra finnes i handskriften 291, 4:to af
Arne-Magnaeanska samlingen och har lagts till grund vid sagans utgifvande i elfte
bandet af Fornmanna sögur (Kphfii 1828). Deu kortare och, såsom man med alt
skäl antager, äldre redaktionen finnes nu i Stockholmska pergamentshandskriften 7,
4:to, hvars text, ehuru i många afseenden god, uppenbart ej är annat än en (icke
alltid noggrann) afskrift af det förlorade originalet *). Af denna text tog Rask un¬
der sin vistelse i Stockholm en afskrift, efter hvilken sedermera större delen af sa¬
gan — från 59 2 Mactr er nefndr Toki etc. till sagans slut — utgafs såsom prof
eller ”Synishorn” på Fornmanna sögur (Kphfu 1824); af början har det första
stycket (54 S0 ~öö 5 ) jämte några få läsarter upptagits i Fms. XI, det öfriga har
hittills varit otrykt. ”Synishorn” meddelar texten uti en i allmänhet normaliserad

*) Vi förbigå den unga^redaktion, som finnes i Cod. A. M. 510, 4:to och omtalas i Fms.
XI, Formdli p. 7. /

2 ) Detta visar sig tydligast genom den alldeles opassande interpolationen i 74 27—3#
(I pui — Bua Kdar).

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. a

Digitized by v^.ooQLe

G. Ccderschiöld.

ortografi och kan anses såsom ett for sin tid ganska godt arbete — jämför man
det med den Ådlerstam-Hammarsköldska upplagan (Stockholm 1815), så frestas
man att antaga minst ett århundrades mellanrum —, men är dock icke sällan opå¬
litligt *). Nu mer torde boken vara ganska svår att åtkomma.

Dessa förhållanden, den första upplagans ofullständighet, osäkerhet och säll¬
synthet, hafva synts mig vara tillräckliga skäl till förnyadt ulgifvande af en på det
hela sä förträfflig sagotext som denna. Men ännu eu anledning tillkommer. Skinn¬
boken N:o 7, 4:to, af hvilken denna redaktion af Jömsv. s. utgör en del, är näm¬
ligen skrifveu vid den tid, början af 1300-talet, då den isländska ortografien stod
i sin högsta blomstring, och är till sin språkform synnerligen noggrann och lärorik;
detta har ock längesedan påpekats, ej mindre af Rask, uti hans Anvisning till Is¬
ländskan (Stockholm 1818j, sid. 8, än af Rydqvist, i Svenska Språkets Lagar I,
xvii; den senare har dess utom i första delen af det nämda arbetet på många
ställen citerat handskriften under namnet ”Fragmenta Jslandica”. Vi kunna
tillägga, att den sedan icke förlorat i anseende, utan ännu af de förnämste kännare
— såsom C. R. Unger och Gudbrandr Vigfusson — mycket lofordas. Hittills har
emellertid alt, som utgifvits efter denna handskrift, meddelats i normaliserad orto¬
grafi; vi hafva därför genom denna upplaga af Jömsvikinga saga velat lemna första
profvet på skinnbokens rättstafning i oföcändradt skick.

Pergamentshandskriften 7, 4:to beskrifves dels i A. J. Arwidssons ”Förteck¬
ning öfver Kongl. Bibliothekets i Stockholm Isländska Handskrifter” sidd. 18—20,
dels af Rydqvist på nyss anförda ställe. Då vi hafva åtskilligt att tillägga, nödgas
vi för sammanhangets skuld att här nedan upprepa en del af det, som i nämda
skrifter redan är sagdt.

’) Följande fel kunna förtjäna att påvisas: i st. f. fregn 59“ har Synishorn fregnir sid.
2; — för i tigi 60** reigi sid. 6; — f. ordfari 61 1 * ordfeeri sid. 7; — f. braut och komir 61“
brått och kom sid. 7; — f. ockur 61** ockar sid. 8; — f. pott 61** pö sid. 8; — f. görr
64* gerdr sid. 14 (strax efter utelemnas öfverskriften hoftypt); — f. herkfödi 67* kl«cti sid.
22; — f. inn (skrifvet in) 68“ mönnum sid. 25; — f. leingrum 68“ leingr sid. 26; — f. liggi
68’* liggr sid. 27; — f. ftlaz 69* setlar sid. 28; — f. bninölfi 70** brunölfr sid. 32; — f.
drifii 71“ dråpu sid. 34; — f. Skialld meyiar.Einau 72** Skåldmeyjar-Einar sid. 37; — f.
marks 75** merkis sid. 47; — f. hauggui 76“ havgg sid. 48; — f. iueitt 76“ ivert sid. 48;
— f. er 76** ef sid. 49; — f. muni 77** mun sid. 51. — Efter n användes ofta d, då hand*
skriften har d, eller d, då handskr. har d, o. s. v.

Digitized by v^.ooQle

Jdmavikiuga saga.

III

Boken är i aflång kvart, hunden i pappband med skinnrygg, och innehåller nu
58 skrifna pergamentsblad. De 9 första bladen, före och efter hvilka flere oskrifna
pappersblad äro inbundna, innehålla större delen af Kon råds saga keisarasonar
(utom början) och visa betydliga olikheter mot de öfriga; sagan är nämligen, utan in¬
delning i kapitel, skrifven af tvänne särskilda händer (dem vi kalla 1 och 11), under
det en tredje hand (III) har skrifvit de öfriga 49 bladen. Handen 1 har skrifvit sidd. 4 )
1, g* 3 " 56 , 5—7, 8 17 ~ 39 , 9—f2 8 och 12 13 —13 3 ’, handen II sidd. 2 1 " 23 , 2 36 —4, 8>-‘«
«ch so-8 7 1 ig 8 - 12 S amt 13* 3 —18 33 , där sagan slutar. Handen 1 har ful och otydlig stil,
hvaremot II skrifver prydliga och korrekta bokstäfver; större och mera lättläst stil
utmärker handen III. Hvad stafsättet angår, är del lättast att beskrifva I genom
jämförelse med III, hvars ortografi vi förutsätta såsom tillräckligt känd genom nedan
meddelade text och faksiniile. De förnämsta olikheterna äro, att 1 saknar aksenter
och l>okstafven ö, regelbundet brukar v för u, ofta e för se (§) eller § för e, samt
äfven i andra fall visar osäkerhet i vokalbeteckningen, t. ex. fport f. fpurt och flogv
menn f. flvgv menn, fkeimtv f. fkemtv, gaåzkv f. gazka, linkeka f. -leika, vendredi,
myrginn o. s. v.; —- att 1 vanligen utmärker en konsonants fördubbling genom prick
öfver den samma, dess utom använder n för nn och s för IT, mycket ofta skrifver
enkel konsonant i st. f. dubbel äfvensom ofta dubbel i st. f. enkel, regelbundet fram¬
för d och t begagnar n och I enkla (mera sällsynt hos IH), ganska ofta brukar d
i st. f. 3, men däremot i många fall har d i st. f. d (särskildt där 111 har nnd
eller lid), att r och vr (d. ä. ur) icke noga åtskiljas, t. ex. fvftr f. fyftvr och okkvr
f. okkr (enda [?] motsvarande exempel hos III är uet T in 57 33 ) o. s. v. Handen
Il har i flere afseenden samma ortografiska egenheter som 1, men färre fel; såsom
prof afskrifva vi ett par punkter från sista sidan:

Miclagarz kei/ari let rita fogv |>esa alla ajirimr bokvwi. fendi eina Rikarfö
kei/ara 1*7 faxlondz. adra til danmerkr Jiebn konww^i er f>ar red fyr er.
ena f>ridio hafdi hann fialfr ok fjofti fva jiesi ftorvirki ok fregd lengft

mwwdi vppi vera. ok licligaz til at h anf fregd imrndi fizt nidr falla.-

-eiN clerkr fas {jesa fogv fcrifada a ftreti eino med fieffvm hetti fem

nv erv froder men vaner fra at fegia

Dessa rader kunna äfven i någon mån tjäna till att visa, att betydlig olikhet eger
rum mellan denna redaktion af Konradssagan och den trykta (Kphfn 1859), ty
där saknas det ofvaustående; skillnaden i framställningssätt är också alt igenom

*) Vi numrera, liksom Rydqvist gjort, sidorna i hdskr. efter deras nuvarande följd utan
afseende p& det felande.

Digitized by v^.ooQLe

G. Cederechiöld.

ganska stor. Det stycke af sagan, som saknas i början (de ord, hvarmed hand¬
skriften nu begynner, motsvara slutet af kap. 2 i upplagan), torde vara högst ett blad.

Skinnbokens största del, de 49 sista bladen, är, som sagdt, skrifven at handen
III. På dessa blad är texten indelad i kapitel, som börja med stora röda initialer
och vanligen föregås af med rödl skrifna titlar*). Bladen innehålla:

Hrölfs saga Gautrekssonar, på nära 18 blad (sidd. 19—ö4 39 ); del
första bladet är ganska illa medfaret — det har sannolikt under någon tid varit
det yttersta i hdskr. —, ty öfre hörnet är afrifvet och skriften på ett par ställen
bortnött. På de flesta sidorna (sidd. 19—40 samt sid. 52) hafva vid inbindningen
rader bortskurits upptill 6 ); radantalet på de fullständiga sidorna är olika, växlande
mellan 36 oeh 40. I början saknas ett blad (jfr nedanför). Sagan har här be¬
tydligt kortare form än i den hdskr., AM. chart. 590 b, c, 4:lo, som är trykt i
tredje delen af Fornaldar sögur Nordrlanda (Kphfn 1830), hvarjämte några hän¬
delser här framställas i annan ordning.

Jömsvikinga saga, på något mer än 11‘/j blad (sidd. 54 80 —77 34 ); i slutet
af sid. 77 står med rödt skrifvet: her hefr upp faugo afrnund \ ar er kalladr er
kappa bani, och på nästa sida börjar

Äsmundar saga kappabana, som upptager 4 blad (sidd. 78—86‘); ra¬
derna 85* och 86 1 äro delvis afskurna och för öfrigt nötta. En afskrift af denna
text har legat till grund vid sagans utgifvande i andra bandet af Fornaldar sögur
Nordrlauda (Kphfn 1829) sidd. 461 — 487, där kapitelöfverskrifterna utelemnas,
rättstafningen i några fall är yngre än handskriftens och dess utom enstaka fel
förekomma 7 ).

*) Titeln står i slutet antingeu af kapitlets första eller af det föregående kapitlets sista
rad (den stora initialen börjar näml. alltid en rad); stundom (t. ex. i 71 **) står titeln inuti
raden med det nya kapitlets början till venster och det förras slutord till höger, eller ock
kunna slutorden vara på båda sidor omgifha af titeln (t. ex. i 60”). — I stället för titel
finnas i bland ett slags med rödt tecknade krumelurer, som möjligen skola föreställa vågor.

•) Detta namnes icke i Årwidssons ”Förteckning”; den där (sid. 19) förekommande upp¬
giften, att rader skulle saknas i Jömsvikinga saga, är ej fullt noggrann; jfr noterna till vår
text 59 *), 60 *), 61 ') och 62 ').

’) Bland felen anmärka vi följande: upplagan har 463 4 ;) ’ef menn komu pangat, hdskr.:
er; — 464* mettist, hds.: m§tiz (hvarigenom altså det förfaller, som i Cleasby-Vigfusson’s
Diet. p. 425 yttras om konj. prset. af meta); — 464,, kamp och kampinn, hds.: kanp och
kanpinn; — 464, pessi smid ’ykkar’, hds.: yckur; — 465 7 '* hann kvad pvi etc., hds.: hann
quad hann pui etc.; — 466* til hamingju 'brott’, hds.: brotz; — 466” geri ’manni eigi’
mein, hds.: mannigi; — 468" sva hefir oss til handa borizt 1 , hds.: borit (skrifvet bor); —
479 1 '* höfudborg, hds.: haufud bö; — 479”’” at 'fresta’ petta vig, hds.: frelsa; — 480,

Digitized by ^.ooQie

Jömsvikinga saga

Örvar-Odds saga, upptagande sidd. 86’—1I3 lfl ; på sidorna 87—98 är
något af det öfversta bortskuret, dock ingenstädes, tyckes det, mer än en rad. Efter
denna handskrift är sagan utgifven af Rask i Synishorn af fornum og nyjurn norr-
aenum ritum (Holmiae MDCCCXIX) samt sedan i Fornald. sögur II, sidd. 304 —
539, där några af felen i Rasks upplaga, i synnerhet i sagans början, åro rättade 8 ).

Början af Egils saga Skallagrimssonar, som upptager sidd. 1 13 20 —116,
motsvarande kapp. I—3 i den nyaste upplagan (Reykjavik 1836*). Det sista bladet
har vid inbindningen förlorat sin inre kant, upptill är ett halfrundt stycke utrifvet,
och den senare sidan är nedsvärtad. Handskriften afviker i ord och uttryck ofta
från så väl texten i uämda upplaga som den i Köpenhamns-upplagan af år 1809
och öfverensstämmer då vanligen med de codices, som i den senare kallas ”Gvel-
pherbytani & Holani”, stundom med ”Jörundini”,

Om skinnbokens tidigare öden känner man, mig veterligt, intet. Någon ledning
till finnande af dess förre egare har man möjligen i ett par på nedre kanten af sid.
42 skrifna namn; där är näml. med en hand från I7:de (eller 16:de?) århundradet

mellan några otydliga ord skrifvet:- 9 ) arm' ketil fon ek haraldr andref-

På de udda sidornas nedre kant finnes en gammal blad numrering, som be¬
tecknar den förra afdelningens (Konradssagans) blad med 31—59 och den senares
med 75—122 (hvarvid dock två blad liafva siffran 110, två [a och 6]. 114, och
120 följer på 118). Att det således i handskriftens början saknades mycket mer
än Konradssagans första del och i handskriftens midt mycket mera än första delen
af Hrölfs saga, var lätt att se, men hvad de felande bladen för öfrigt innehållit, har

at launa eiga, i hds. hafva orden omflyttniugstecken, s&ledes: eiga at launa; — 481* métti,
hds.: mjétti; — 484, hann vard sår, hds.: hann var pa sås; — 486® ’marki' undadr,
hds.: mséki.

*) Andra hafva fått kvarstå, t. ex. 510 7 ödru visi, hds.: audru vis; — 510, 3 ervidt,
hds.: ervidliga (skrifvet ervidl; jfr dyrl — dyrliga 55 85 ); — 510, o dausin, hds.: daufin (d. ä.
döfin; ordet daus[s] tyckes således icke förekomma i betydelsen ”svans”; jfr Cl.-Vigf. Diet.);

— 525, övitrustu, hds.: ouitroztnm; — 531 ,0 ’“ Eigi ’rseddr’ nm pat, Rask har (sid. 73)
inom parentes 'trauder’, hds.: r^dr; samma uttryck i samma betydelse (”det är icke frågan
om det” —”Ja, visst!”) har hds. i Konrads saga 1 **; — 534 IO er ’pat’ hafdi gengit um
hrid, hds.: pui; — 536,, gaflok, hds.: gaflak; — 545 4 vardveita "hringana’, hds.: hringum;

— 545 10 ydr, hds.: ykr; — 546, umsåtra, hds.: fl fat r (—umsåtar); — 548“’ ls låttu ’v.’
meyja målmping ’sam . .hds. har v (—um) och fam (—samit[?]); — 554 ,6 ’' , säges om
mannen Haki, som hade förmågan att se troll, då andra människor ej sågo dem: pat var
mselt, at hann ssei jafnlångt nefi sér, ’eigi’ lengra, men hds. har e. (d. ä. eda).

*) De första orden kunna möjligen vara: Gud [?? endast d är säkert] gemi [—geymi?] pin

Digitized by v^.ooQLe

6. Cederschiöld.

hittills icke varit kändt. Nyligen hade emellertid Gudbrandr Vigfusson i de mem¬
bran-fragment, som utgöra Nio 580 A och B, i Arne-Magnseanska samlingen
(beskrifna i Gislasons Frumpartar sidd. XL1V—XLV1) återfunnit samma handstilar
jämte lika format och pergament (brunt, af ljusare delar liksom fläckigt kalfskinn)
som i vår handskrift. Professor Unger, genom hvilken jag erfor upptäkten, har
under sin vistelse i Köpenhamn denna höst på min begäran godhetsfullt anstalt en
närmare undersökning af dessa fragment och därvid kommit till följande resultat.

580 A innehåller först 1 blad af Elis saga, skrifvet af handen III; bladets
nummer är otydligt. De öfriga 21 bladen äro dels af Baerings saga dels af Flovents
saga, skrifna omväxlande af händerna 1 och II. Numreringen är på de flesta stäl¬
lena bortskrapad, dock kvarstår på det sista bladet siffran 49. Bladet 50, som är
förloradt, torde hafva innehållit slutet af Flovents och början af Konrads saga (jfr
ofvan).

580 B innehåller blad af Mågus saga, skrifna med banden III. Numren finnas
kvar på de sista bladen: 70, 71, 72, 73; nederst på baksidan af bladet 73, där
Mågus saga slutar, är med rödt skrifvet: her hefz upp faga hrolff kgfGautrekf fonar.
Af Hrölfs saga felas altså endast bladet 74 (jfr ofvan).

. Det kan således icke synas tvifvelaktigt, att så väl dessa fragment som vår
handskrift en gång tillhört en och samma skinnbok, som sannolikt redan på Island
blifvit styckad, innan dess nu bevarade delar på olika vägar fördes till utlandet.

Då ett af våra syften med detta lilla arbete, såsom vi redan antydt, är att
sprida kännedom om handskriftens — eller rättare den af handen 111 utförda de¬
lens ’) — skrifsätt och rättstafning, hafva vi naturligtvis sökt att i den trykta
texten bevara alla de vigtigare dragen af den gamle skrifvarens ortografi. Hvilka
dessa drag äro, inhemtas bäst af texten själf; blott tvänne af dem önska vi här
särskildt påpeka: den (jämförelsevis) stora noggrannheten vitl vokalers aksentuering 2 )
och vid kousonanters enkel- eller dubbel-skrifning. Det är nämligen ganska säll-

*) D& vi i det följande nämna ”handskriften” (”hds.”) eller ”skinnboken”, mena vi endast
sidorna 19—116; det behöfver knapt anmärkas, att vi därvid i synnerhet undersökt och
oftast korama att åberopa de sidor, som innehålla Jomsvikinga saga.

J ) Aksenten utsattes icke alltid midt öfver den vokal, till hvilken den hör, utan ofta
för långt till venster, någon gång äfven för långt till höger t. ex. i orden leingi Nöregi 77* 1 ,
där aks. i det förra tyckes stå öfver n, i det senare öfver r eller e; jfr 54 '), 70 *), 71 *),
*) och *), 74 ’).

Digitized by v^.ooQle

Jömsvikinga saga.

VII

synl att fmna aksent öfver annan vokal än den, som bör vara lång — hit räknas

äfven au 3 ), «*», ey, sé (é) och Ö, då ö står i st. f. ae (oe) 4 ) —, eller att finna

dubbel konsonant, där enkel fordras 5 ). A andra sidan saknas visserligen mycket
ofta äksenten, där den borde förekomma 8 ), eller uteblifver flerstädes det fördubb¬
lingen utmärkande tvärstrecket öfver n (i synnerhet i förbindelsen nd och i ordet
en 7 )), men båda dessa förhållanden kunna väl icke ega mycket större vigt än ett
tillfälligt utlemnande af de öfre tecknen i å, ä, ö eller af tvärstrecket i t hos nu¬
tidens skrifvare och äro vanligare väl endast därför, att de gamle skrifvarne hade
vida mindre öfning.

Det är, sade vi nyss, endast de vigtigare dragen af handskriftens ortografi,

som vi velat behålla i vår text. De förändringar, vi vidtagit, afse att göra upp¬

lagan mera brukbar för dem, som framför alt önska lära käuna sagans innehåll, och
bestå i 1) uteslutande af några mindre betydande grafiska egenheter, 2) använ¬
dande af stora bokstäfver i nomina propria samt 3) förkortningarnas upplösande.

Till de förändringar, som skett med afseende på det (i inskränktare mening)
grafiska, hör naturligtvis först den, att vi i de fall, där hds. låter ett bokstafstecken
utan skillnad i betydelse hafva något olika former, i texten begagna endast en form;
sålunda, då e i hds. någon gång är försedt med ett kort streck till höger (Jfr .e.
[= ecta] på faksimilets nionde och le [- sein] på dess femtonde rad) eller n skrif-
ves t] (Jfr en i slutet af faksimilets andra rad), använda vi i texten vanligt e eller
n; på samma sätt återgifva vi med y så väl y som v. Obetydligt större är för-

*) D& au är diftong. Betecknar däremot au ljudet ö (— g eller 0 i Lyngbys system), s&
skrifves det utan aksent. Såsom fel bör man därför betrakta skaumm 75”; i aungu 57”,
72” (och Aungo 61*) förefinnes möjligen vokalförlängning (framför ng; jfr längre ned).

*) Men i göra 70* borde äksenten vara borta.

*) Oriktigt använd aksent förekommer (jämte de i näst föregående noter anförda exemplen)
inom Jömsvikinga saga uti: suårtir 56”, Vagn 67’°, Nöregi 58” (med flere ställen), i brott
59*, stufunum 74”, samt för'öfrigt uti; uårir 103*, J)éss 110‘, 6f 20” och 115”, köm 42”,
skölum 101*°, böguna 41”, fiårlut 52”, tuttugs 114*. Öfver 1 tyckes strecket (äksenten)
stundom endast vara ett medel att skilja 1 från ett bredvid stående t, m eller r, nämligen
i orden tign 40*, 66 u> ” (vtignari 33”, tiginna 79”), mig 69*, risa lannd 92’; det är där¬
för ovisst, hvilken betydelse man skall tillägga strecket i de ofta förekommande formerna
litla (litlu o. s. v.), J)itt, minn o. d. — Dubbel konsonant i st. f. enkel står i brotm 67”
ech talladi 29*°.

') Detta är vanligare i vår text än i hds., ty vi hafva öfver alt utelemnat aksent på
vokaler, som tillhöra i hds. blott genom förkortningstecken utmärkta stafvelser eller ord.

*) Brukadt såsom partikel; men i 77” är en (i st. f. enn) bestämd artikel. Nästan
ensamt stående skriisätt är ueturin 57** (liksom äfven Einar [ein r ] 75”).

Digitized by v^»ooQLe

VIII

G. Cederschiöld.

ändringen, då vi i st. f. 2 , som hds. brukar i synnerhet efter 0 ocli d (d), skrifva
r, eller i st. f. f skrifva s (s betyder i hds. aldrig IT, utan växlar utan åtskillnad
med f). Icke häller hafva vi hyst någon betänklighet för att begagna vanligt v,
där hds. har den angelsachsiska formen af denna bokstaf, ty sist nämda form före¬
kommer endast i sådana fall, i hvilka vanligt v icke blott kan användas, utan i hds.
verkligen oftare användes 8 ). — I st. f. handskriftens 1 Q) skrifva vi i (j) 9 ). och
vanligt f i st. f. den ängels, formen, som i hds. är den enda brukliga. — Den
sarnmanträugning af två bokstäfver, som hds. visar (alltid af pp och i radens slut
stundom af andra t. ex. i ö7 22 , 58®, 64 14 , 74 14 ), hafva vi lemnat utan afseende.

Bruket af stora begynnelsebokstäfver i nomina propria är icke exempellöst i
hds., där det icke blott ganska ofta förekommer vid meningens början eller då nam¬
net betecknas ensamt genom sin första bokstaf, utan stundom äfven annars t. ex.
Arnfinnr 54’ 2 , ölafr 68 20 , 77 32 . 1 (len trykta texten hafva vi låtit nomina propria

alltid börja med stor bokstafmen i andra ord följt handskriftens skrifsätt 2 ).
”Halfstora” bokstäfver hafva i början af meningen (och af nom. propr.) förvandlats
till stora, men behållits i andra fall.

Hvad slutligen angår förkortningarnes upplösande, nödgas vi, emedan vår text
endast undantagsvis återgifver dem med kursiv stil, här redogöra för vårt förfarande

*) Däremot hafva vi behållit handskriftens åtskillnad mellan u och v (som stundom skrif-
ves ganska likt u, men igenkännes därpå, att dess högra streck nedtill saknar den krökning
mot höger, som utmärker u); man kan näml. i hds. iakttaga en, visserligen ganska vack¬
lande, tillämpning af den regel, som skiljer mellan konsonanten v och vokalen u; hvarvid
likväl är att märka, att, medan v jämförelsevis sällan är tecken for u-ljudet, u mycket ofta
skrifves för v-ljudet, i synnerhet då detta föregås af annan konsonant, t. ex. sua, quact,
huart, Sueinn, pui, hvilket också är iakttaget vid förkortningarnas upplösande (äfven i nam¬
net Sigualldi, då det skrifves s. eller f.). A andra sidan brukas v gärna under ett förkort-
ningstecken, t. ex. hv s r = hverr. 8igv\ ■= Sigvalldi, v = vm (um); öfver raden står T för att
beteckna ur i uetwrin 57 aa , ru (eller ru) i lefngrMm 68“, brttdlaupsins 66“. Strwtharalldr
66”'”, 67“’”. Som större begynnelsebokstaf använder hds. V, t. ex. Vendir 65 2t , Veseti
65“ (märk dock 65”!), Vlfr 72‘.

*) Visserligen har 1 någon enstaka gång, såsom i villdi 72”, en prick öfver sig, men
detta måste anses vara rent tillfälligt (i det anförda fallet väl beroende därpå, att skrifvaren
för tidigt börjat teckna 1).

*) Hvarvid ett begynnande u blifvit U, ehuru V bättre öfverénsstämt med bruket i hds.
(se föreg. not. *), samt gsa 60” blifvit iEsa.

J ) Egendomligt är användandet af I i Iarl (så väl då ordet fullt utskrifves, som då det
förkortas till I. eller .1.; iarl skrifves dock 76”), Iöms- (äfven ofta med i-), Iol m. fl.; i Iarla
73’ och Iomsuikingar 71” och 74* närmar sig I till form af j, i Iomsvikinga 75” är af-
vikelsen från det vanliga utseendet mindre.

Digitized by v^.ooQle

Jåmsvikinga saga.

i sådana frågor, som kunnat gifva anledning till olika uppfattning. Man skall finna,
att det är handskriftens ortografi i oförkortade former, då sådana kunnat uppvisas,
som för oss varit bestämmande.

I synnerhet mångtydigt blir tecknet s , som i stamstafvelser vanligen tolkas med
er (stundom likbelydande med ér 3 ), t. ex. i her, [jer, ser), I ändelser hafva vi
återgifvit det med ir, hvilket skrifsätt i de fall, då ingen förkortning skett, är det
brukliga 4 ). Vidare betyder tecknet s : ar i scen 59 7 ' 13 , 64‘°’‘ 2 ' 19 ’ 20 (m. fl. ställen)
och utom Jömsv. saga t. ex. i n cer 26 7 , st«rri 90 88 , fariv 107 41 , 109', far 107 17
par 109 19 5 ), hvilka ord i oförkortad form alltid hafva sé (a 1 , é> §), liksom öfver
hufvud bruket af e för é ($ o. s. v.) är ytterst sällsynt i hds. 8 ); — eir i peir
55 32 , 6N 32 , 9ö 3 , 96 3 , I06 29 in. fl., peirv a 8o 21 ; — r i er, eru, ertu, erlä 69 30 ,
Vlfr 72 3 och forleifr 75". Slutligen hafva vi i g s a, g s r, g s d, g s filigr o. d., där
man på grund af andra handskrifters bruk kunde anse er vara det rätta, begagnat
ör, ty i hds. förekommer verbet (liksom de däraf härledda orden) oftast stafvadt
med ö — inom }ömsv. saga finnes göra 69 3 ’ 15 ’ 18 , 75 4 , 77 7 ’ 1S,2 \ göraz 6ö 34 ,
görr 64 7 , gört 57 14 , 76 9, ‘ 2,27 —, men aldrig med e ’); som ännu ett stöd
för det berättigade i denna tolkning torde man kunna anföra handskriftens damn s k
(= Danmörk) Ö9 10 , 60 24 , 6I 33 ’ 34 , 69 29 8 ) och n 8 dra (= nördra) 72 13 9 ).

Tecknet x *) eller 00 upplöses vanligen med ur, t. ex. i spwrdi 75* 2 , Sigwrdr

*) Vi erinra om, att vi icke använda aksenter i de ord eller stafvelser, som i hds. ut¬
tryckas genom förkortningstecken (jfr not. *) till sid. vn).

4 ) Det enda undantag, jag funnit, är komner 48 27 .

*) Jfr k S = kffir[ir]? 65'*.

*) De få fall, där detta eger rum, såsom 43** bedi och 8l 8J erit, bero väl endast därpå,
att skrifvaren glömt tillsätta haken på e; på samma sätt bör man sannolikt förklara uéttr 77*°.

7 ) Sällsyntare stafsätt äro göra 70*; goraz 69 ss , gora 78**, 79 33 , Gorom 107 2 ; giörr
20”, giörst. 41 23 , Giörla 45 29 , giörfiligr och giördiz 86 30 ; giordiz 19 24 , Giordi 112"; gfrir
95”, ggra 115 12 . Om aksenten i göra är taladt i not. 4 ) sid. vn; o och io äro väl endast
ofullständiga skrifsätt för ö och iö (jfr hofdu 54 38 , Fiolnir 59 7 ’", och 19 24 , strax före giordiz,
Danmorku); med g$ra (-ir) kan jämföras grenndi (f. örenndi) 22 8 , 66”.

*) Ett annat förklaringssätt af danm^k torde vara möjligt, om ock mindre tilltalande.

s s

s användes näml. stundom för att antyda, att ett ords slut är utelemnadt t. ex. s. — segir, ves.
— Veseta 66* och särskildt danm. 58 10 , 59* 2 , 67*, 69 24 ; k skulle då vara onödigtvis tillagdt,
liksom eir i |>eir 65*.

*) Däremot skrifva vi med stöd af formen reru 62 23 , 63” och andra ställen, sneriz 58*
och sneri 74”. — Från s skiljes \ som påträffas i p^f = pess 56 17 , Jj^fir = pessir 66 2 * o. d.

*) Ofta ganska likt x är 02 t. ex. i for | ellrar 58 1 ' 2 , forrada 68* 4 och for (—för) 58 u ’ 29
o. s. v. (jfr 56” och not. *)).

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. b

Digitized by v^.ooQLe

G. Cederschiöld.

70 1S , kistwr 66 8 , men i f*ftu 68 28 , f^fta 69 3t och fp°°r 68 80 med yr, ty dessa
ord skrifvas i hds., då ingen förkortning är använd, aldrig anuat än med y 2 ).

Handskriftens ggr, ggit o. d. blifva i vår text geingr, geingit o. s. v., emedan
förlängningen af e framför ng i hds. är regel 3 ); praeteritum ggu (o. s. v.) hafva
vi däremot, föranledde af sådana former som féngu 6ö 7 , féngud 76 5 , fénga 59 30 ,
fengi 64**, hengu 37 12 m. fl., stafvat gengu o. s. v.) oaktadt geingu förekommer
37 3# , 74 31 .

v° (u°) har blifvit upplöst till voro (uoro); med o i första stafvelsen förekom¬
mer näml. ordet på en mängd ställen i hds. (inom Jömsv. saga dock blott 57 35 och
77“), liksom äfven i andra ord exempel finnas på öfvergången från vå till vö (vo),
såsom vön 90 82 , von 83 1 , quoduz 39 5 , (men vån 71 1,2 , kuaduz I9 35 ); varu torde
icke finnas på annat ställe än 68 17 . Ett annat skäl till alt anse v° betyda voro och
ej varu (= våru) är analogien med de gängse förkortningarna f a = fara, f° = foro,
t* = taka, t° = toko, r‘ (r 1 ) — riki (Riki), m* = manna, e 1 = eigi, m° =• mono (t. ex.
56 13,ls , ö7‘ 6 ), samt det 1 12 32 förekommande v* = vara (våra), ty i alla dessa till¬
hör den öfver raden skrifna vokalen ordets båda stafvelser. Anledningen, hvarför
våru så tidigt förändrat sin stamvokal, torde väl vara att söka däri, att detta ord
ofta begagnas och vanligen bar ringa tonvigt. De båda sistnämda omständigheterna
gälla äfven för ordet honum (förkortadt hm), hvilken form därför, ehuru i hds. en¬
dast en gång (69 12,13 ) använd, upptagits i st. f. det likaledes på blott ett ställe
anträffade hånum (85 33 , i en vers).

Likasom v° återgifves med voro, f* med fara o. s. v., synes f 1 böra motsvara
firi, men denna form förekommer endast 104 9 ; den vanliga utskrifna formen är
fyrir (i Jömsv. saga t. ex. 60 21 och 61 5 ), som också begagnats i vår text 4 ).

Nom. dual. af 1:sta personens pers. pron. skrifva vi vid (icke vit), såsom det
förekommer fOl 17 , I09 6 ; dess förkortningssätt (v 1 ) är också det samma, som begagnas -
för prepositionen vid. — 1 likhet med det vanligare skrifsättet i hds. bruka vi slutli¬
gen 11 och nn (icke I och n) framför d och t.

Med något mera godtycklighet hafva vi i upplösta ord och stafvelser uteslu¬
tande begagnat ö (icke au eller a/), x (icke ?), rr (icke r), it (icke id), — samt

J ) Däremot har jag med gpurdi återgifvit fp*. 76 u ' 2 *'”, hvars' punkt torde augifva
utelemnande af mera äu r; tvifvelaktigt är fp°° (utan prick) 84 M1 .

’) Visserligen med undantag t. ex. enga 56 24 , engan 60 a *, 65 aa , engum 61 7 , engir 64 28
(anmärkningsvärdt är éngi 110‘). — Framför ng förlänges stundom äfven a i gångr 73 7 ,
80 as , 85 t0 och gånga 42”, 45‘, 97 17 , 99 30 , 108*. Jfr not. s ) sid. vn.

*) Detta ord skrifves i hds. äfven fyri 24 34 (i fyrisögn) och 37”.

Digitized by v^.ooQle

Jomsvikinga saga.

vidare skrifvit födur (ack., dat. och gen.; icke fedr), Danmörk (dat. s ); icke Dan-
mörku) och konungr (icke kongr 6 )).

Alla hittills omnämda frågor beröra endast ortografien, icke betydelsen. Tvifvel
med afseende på den senare kunna inträffa, när ett ord i hds. är uttrykt blott ge¬
nom begynnelse-bokstafven (-bokstäfverna); osäkerheten gäller då vanligen ett sub¬
stantivs kasus eller ett verbs tempus 7 ) eller modus. Om i dylika fall sammanhanget
och språkbruket icke lemnat tillräcklig ledning, har det synts oss tjänligt att antin¬
gen genom kursiv stil 8 ) utmärka den del af ordet, som saknas i hds., eller ock i
not anföra handskriftens skrifsätt. Samma medel äro använda, då tecknet i ords
slut kunnat betyda så väl -in (eller -inn) som -it 9 ).

Är ett ord i hds. hetecknadt genom begynnelsebokstafven (-bokstäfverna), så
följer efler denna (eller dessa) vanligen en punkt ‘); denna punkt blir i texten, då
ordet fullständigt utskrifves, naturligtvis utelemnad. Men, emedan vi velat behålla
handskriftens verkliga, satsskiljande interpunktion oförändrad a ), och som hds. aldrig
nyttjar två punkter — den ena för förkortningens, den andra för meningens skuld
— omedelbart efter hvarandra, så hafva vi låtit förkortningspunkten kvarstå i de
fall, där handskriftens bruk synts fordra meningspuukt, eller rättare tillåta dess an¬
vändande, ty den saknas icke sällan 3 ).

6 ) Denna dativ-form har namnet stundom, då det är förkortadt, t. ex. 57 34 .

6 ) Ordet finnes icke fullständigt skrifvet i hds. utan endast under formerna k (eller k.),

kr eller kgr; den sist nämda kunde betyda 'kongr', lika väl som ko är = kono (t. ex.

69 37 ). Att emellertid ordets osammandragna form ännu långt senare kunnat användas, ses af
den äldre Gudmundardråpa (från år 1345), där versen 29* har lydelsen: ölafs honungs enn
skal stela.

7 ) Detta gäller i synnerhet verben hafa, segi a och (ehuru i mindre mån) msela; hvad
de båda senare angår, finner man lätt, att vi vid anforingssatser föredragit segir framför
sag(li, men msellti framför maelir.

*) Kursivering använda vi i allmänhet då, när det af något skäl behöfver framhållas, att
den ifrågavarande delen af ordet i hds. icke är utskrifven; så t. ex. föranledes kursiveringen
i m arka 66* af ”Synishorns” läsart merkr (liksom noten 70 *) af ”Synishorns” pfnum).

’) Tecknet motsvarar dessutom -adi i kalladi 74 13 ’ 3 * (jfr kall —■ kalladr 55 la,,a , 60*,

61* o. s. v.), samt för öfrigt -ina i haullina 58 la , -iga i dyrliga 55 as . — Bland andra an¬

vändningar af detta tecken önska vi påpeka den i ld därför, att vi öfver alt upplöst namnet
siald med Sialannd, icke Sialönnd (utom 77 J4 , där ändeisen bestämd t utvisar pluralis).

*) Stundom sker detta äfven vid andra förkortningar t. ex. m* 64 a *.

’) Detta är iakttaget äfven på de ställen, där interpunktionen är mindre riktig, t. ex.
72»«-a«.

a ) Punkt förekommer också någon gång i samma användning som ett bindestreck, t. ex.
Skialld ineyiar.Einau 72 aa , Dyra.firdi 72 a, ’ aa , Borgundar.holmi 77 J6 ' 37 .

Digitized by v^»ooQLe

XII

G. Cederechiöld.

1 hds. är bruket af ords sammanskrifuing och åtskiljande icke alldeles det samma
som i normaliserade upplagor, i det en preposition ofta bildar ett ord med följande
nomen (pronomen) *) eller å andra sidan många sammansatta ord skrifvas skilda i
sina beståndsdelar. I texten är alt detta noga återgifvet. Där det varit svårt att
afgöra, om två ord i hds. varit sammanskrifna eller ej, hafva vi skilt dem med ett
mindre mellanrum s ). — Ofta skiljer radens slut ord eller ord-delar, som eljes kunde
hafva varit sammanskrifna. För att i sådana fall icke göra någon ändring i det, hds.
företer, hafva vi i upplagan genom lodräta streck angifvit, hvar ny rad börjar, ett
förfaringssätt, som till lika låter läsaren se skälet, hvarför stundom punkt saknas (t. ex.
55 21,22 , Ö6 30 , 59 20 , 60® o. s. v.) eller andra egenheter 6 ) kunnat förekomma.
Denna radindelning medför dess utom den fördiden, att man med samma siffra kan
citera både upplagan och handskriften. — Kapitel-öfverskrifterna äro i upplagan
stälda på särskilda rader; om deras plats i hds. hafva vi talat i not. 5 ) till sid. iv.
Sagans öfverskrift ”Jömsvfkinga saga” är af oss tillsatt.

Bifogade faksimile utgör en tämligen trogen afhildning af sidan 67 i hds.; dock
äro handskriftens finare streck på faksimilet endast obetydligt olika de gröfre; sidans
af det skrifha upptagna del är i hvardera riktningen ungefär 2 linjer för stor och
papperet har icke pergamentets brunaktiga färg.

Som vårt arbete äfven är afsedt att i någon mån fylla behofvet af en hand¬
upplaga, hafva vi i texten rättat felen, där rättelsen synts oss säker, och,därvid i
not anfört handskriftens läsart 7 ). Men en uttömmande kritisk behandling af saga/i
har icke ingått i vår plan; därför har visan i 72 3B —73 2 lemnats i den otillfreds¬
ställande form, hds. erbjuder; fel torde också förefmnas i fcti <)7 26 (för öfricti?),
breytti 72 29 (för breylti?) och kanske på ännu ett par ställen.

Innan jag slutar, får jag härmed tacksamt erkänna min förbindelse till Kungl.
Bibliotekarien m. m. Hr G. E. Klemming, genom hvilkens välvilja det blifvit mig
möjligt att fa låna bandskriften hit till Lund.

*) Äfven andra ord sammanskrifvas, t. ex. puiat, eittsinn 75 29 . Är sammanskrifningen
helt och hållet tillfällig, såsom i eiuiS för ei uict 71 13 , hafva vi lemnat den utan afseende.

*) Likaså, när det senare ordet är nom. propr. och således skall börja med stor bokstaf.

8 ) T. ex. uteglömmande af ett ord (såsom 56 36 och möjligen 70 36 ) eller omtagning af
bokstäfver (se 55‘), 57‘), 67‘), 69*) o. s. v.) m. ro.

’) Men då vi i noterna begagna uttrycken ”ändradt” eller ”rättadt”, menas af den gamle
skrifvaren själf gjorda förändringar.

Digitized by v^.ooQle

Jömsvikinga saga,

her hefr upp Iomsuikinga saugu 54

(jTormr het konungr er red fyrir Daumörku er kalladr | var hinu barnlausi ’) 31
hann uar rikr konungr ok uin sséll vid sina menn. hann hafdi {^a leingi rådit j rikinu
er jaetta er tidennda. jsa var i Saxlanndi Arnfinnr larl er Riki hellt af Karla mag
| nusi konungi. Jaeir uoro uinir godir ok Gormr konungr ok hofdu uerit i viking 33
hådir saman. Iarl atti systur | frida. eiin hann lagdi a hana meira hug enn skylldi
ok gat uid henni barn enn pui var leynt. ok senn | di Iarl a braut ok bad f>a eigi 35
. vid skiliaz fvR enn J>eir vissi huat af yrdi barninu. f>eir | komu i Danmörk ok vid
einn skog. wrdu J>eir fjess uarir at Gormr konungr er a sköginum *) ok hirdin.
fceir Jj koma *) barnino unndir eik eina enn forda ser. Vm kuelldit for konungr 55
lieim ok aull hirdin nema j ij. brödr. het annaR Halluardr. annaR Hauardr. f>eir urdu
eptir stadsi. fieir gengu framm at | sia ok £>a heyrdu fjeir barns grat. ok gengu 3
eptir. enn vissu eigi hueriu gegndi. f)eir fundu j fsar suein barn undir eik einni ok
knut *) mikinn i limunum yfir uppi. barnit var valit i gud | vefiar pelli. ok knytt 5
silki dregli um haufud barninu ok f>ar i aurtugar gull. {jeir | toko upp barnit ok
haufdu heim. koma sua heim at konungr sat vid dryckiu ok saugdu konungi huat
| Jaeir höfdu funndit ok syndu honum sueininn. honum leizt uel a ok maellti. Sia 7
sueinn mun st | örra manna vera ok betra funndinn enn eigi. ok lét suein au sa
uatni s ) ok kalla Knut | af {aui at gull uar knytt um cnni hans. konungr feck hon- 9
um föstr ok kalladi sinn son ok unni j mikit. Ok er Gormr konungr er gamall f>a
gaf hann rikit Knuti fostra sinum. ok eptir £>at laétr Gormr konungr | lif sitt. Nu u

54, ') I handslr. har aJcsenten af vårdslöshet hlifvit sati öfver n
a ) Skrifvet skog’

55, ') k tyckes vara ändradi från f
J ) knut*

*) Ändradt från nafni

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1

Digitized by L»ooQLe

G. Cederschiöld.

tekr Knutr vid riki [>ui aullu er ått hafoti Gormr konungr ok er vit) saell. hann
getr ser einn son | er Gormr het. sa uar fyrst kalladr Gormr hinn hehnski. enn [>a
13 er hann var roskinn Gormr hinn | gamli eda hinn Riki. Haralldr *) het Iarl er red
fyrir Holldseta lanndi. hann uar kalladr Klakcharalldr. | hann var uitr madr Iarl
15 atti dottur er Pyr i hét. hon var spauk at viti. quenna friduz at | sia ok réd betr
drauma enn adrir menn Iarl unni henni mikit ok [>ar [>éttiz hann eiga öll j lanndråd
sem hön var. Nu er Gormr rosknadizt ok hafdi tekit vid konungdömi [>a ferr hann
17 or lanndi | med mikinn her ok setlar at bidia dottur Haralldz Iarls. ok ef hann uill
eigi gefa honum konu | na. [>a aetlar hann at heria a hann. Enn er Haralldr Iarl
19 ok dottir hans spyria til fara Gorms konungs ok hans fyrir set j lan fia sennda [>au
menn moti honum ok bioda honum til agsétrar veizlu. ok konungr [>eck | iz 5 ) [>at.

Ok er hann hefir upp borit örénndi sin fyrir Iarl. [>a ueitir Iarl [iau suaur at

2 i hon skal sialt* | råda. [>ui at hon er micklu uitrari enn ek. konungr skorar [>a faetta
mal vid hana sialfa. fia segir hon sua j eigi mun fietta radaz at siuni. ok skalltu
23 fara heim med godum giöfum. ok uirduliguiYi | enn ef fier er um rada hag vid mig.

[>a skalltu er J)u kemr heim lata göra hus [)ar sem j eigi haft fyR verit [aat er [aer
25 se skaplict at sofa i en [aar skalltu sofa i vetrar | nött bina fyrstu ok iij. n<Jtr i samt.

ok mun [au glauGt ef [aik dreymir nöckut ok låt segia mer. mun ek |aa segia senndi
27 mönnum huårt [au skällt vitia [aessa | rada hags eda eigi. eun 6 ) eigi [aarftu at vitia
ef [>ic dreymir ecki. eptir [aetta ferr Gormr | konungr heim med uirduligum giöfum.
29 ok uill uist reyna vitro hennar. Ok er hann kemr heim | [aa ferr hann sua med

[aessu sem hon hafdi til kennt. konungr sefr nu .iij. nétr i husinu. | Enn .iij. hans

manna lét hann hallda uörd um husit at ei uari med suikum um setid. Sidan
31 senn | dir konungr menn sina a funnd Iarls ok dottur hans at segia drauma sina.

Enn er hon hefir heyrt drau | ma. [aa maellti hon at [aeir segdi konungi at hon mon
33 ganga med honum. senndi menn segia nu | sua skapad konungi. ok uerdr hann nu
alikatr uid [aetta. biöz hann mi heiman brått med mic | klu lidi at uitia [aessa råda.
35 -Gormr konungr kemr nu uid Holl seta lannd. Haralldr Iarl Iréltir nu | til ferda
konungs, byr hann nu dyrliga veizlu i möt honum. oc tokz [aar rada hagr. Enn
[aat var | haft at skemtan at veizlunni at Gormr konungr sagdi drauma sina. enn
5 g fvri drottning réd ; eptir. konungr sagdi at hann dreymdi hina fyrstu nott at hann
Jaottiz *3 uti staddr ok sia yfir j allt Riki sitt. honum [aotti siår falla fra lanndi sua

55,*) Bcgynnelsrbokstafrcn något större än vanligt
*) peck j ciz

6 ) e otydligt (ändring från n?)

5G,') z till större delen uiplånadt

Digitized by

Google

Jömsvikinga saga.

langt at hann matti eigi auga yfir | reka. ok {auR voro aull eyia sunnd ok firdir. 3
{aa sa hann at auxn . iij. gengu upp or sénum huitir ok hitu af gras allt af iöidu
ok gengo aptr i siainn sidan. Sa | var annaR draumr at honum {aottu enn .iij. 5
yxn ganga or sönum. {aeir voro raudir allir ok | hyrndir *) miög. f>eir bitu enn
gras af iördu ok gengu aptr sidan i siainn. Sa uar drarmr | hinn .iij. at konungr 7
sa enn auxn iij. ganga or sia. {aeir voro allir suartir at lit ok mycklu | mestir. ok
mest hyrndir ok bitu enn gras af lanndi ok gengu aptr i sia sidan. Ok | eptir f>at 9
heyrdi hann hrest sua mikinn at hann hugdi at heyra munndi um alla | Danmörk ok

sa hann at [>at vard af siafar ganginum er hann geck at lanndinu. Enn nu | uil ek u

drottning at [au radir draumana til skemtanar mönnum. hon quad sua vera | skylldu.
faar er auxn gengu alannd or sd huitir. faar mono koma uetr iij. sn^micklir sua
at | af mun taka ar iDanmörku. Enn jaar er upp gengo adrir .iij. auxn raudir. 13

• {aar mono | koma adrir .iij. uetr sn^litlir ok fao eigi godir. {aa gengo upp hinir .iij.

auxn suartir | {aar mono koma liinir [aridiu uetr. [aeir munu vera 6ua illir at aungir 15
munu 3 ) muna j>uili | ka. ok jaat suarta hallseri mon koma at varla munu dömi til
finnaz at slict hafl | ordit. Ok jjar er auxninir voro hyrndir miög. }iar munu margir 17
verda hornungar allz f)ess i er eigö. 5 a heyrdir |au hrest mikinn af siafar gang.
|aat mun vera fyrir ofridi | storeflis manna her i lanndi ok f>er nånir at fr^nndsemi. 19
Ok ef {jic hefdi {aat dreymt hina j fVrstu nott sem nu var hina sidurstu. {)a munndi
ofridrinn verda a {ainum dögum | ok {aa hefda ek eigi geingit med Jaer. enn vid 21
hallaéri mun ek gört geta. Eptir {aessa veiz | lu foro {aau Gormr konungr heim
ok 5 yri drottning til Danmerkr. ok letu hlada mdrg skip af korni | ok annaRi gfzku 23
ok flytia i Danmork 4 ). Ok a hueriom misserum {aadan fra {aar til | er hallérit kom.
enn {aa sakadi [aau allz ecki ok enga {aa er i nanndir {aeim voro | [auiat {aau midl-25
udu mikil gödi sinum 5 ) lanndzmönnum. ok hefir f>vri vitroz kona komit i Dan-
mörk j ok var kollud Danmarkar bot. Gormr konungr oc 5 yri drottning attu .ij.
sonu. het Knutr hinn ellri. en | Haralldr hinn yngri. {aeir voro badir efniligir. ok 27
uar Knutr uitrari. hann var föstradr med Klackharalldi larli modur födur sinum. 6 )
larl unni honum rnikit ok hann uar hinn v | inssélsti. Haralldr var heima med 29
hirdinni ok hinn ouinsélsti i upp runa sinum | Gormr konungr senndir nu menn til

56, J ) Skrifvet hyfd s

*) Ändradt från muna
*) or öfver raden

s ) Skrifvet f., som är ändradt från 1
6 ) I hdskr. står felaktirft -I- * st. f.

1 *

Digitized by v^.ooQle

'» G. Cederschiöld.

31 Haralldz larls at bioda honum til lola ueizlu. larl tok {aui uel | foro t nu aptr senndi
menn konungs. Nu byz larl til ferdar jaessar Ok {aeir fara {aar er Lima | fiördr
33 verdr fyrir {aeim. {aar sa {aeir standa eik unndarliga. Jaar voro uaxin a ep | li små
ok gr§n ok blomgud. {aeir unndruduz miög. ok segir larl at honum Jaotto {aetta
35 | vera 7 ) bysn mikil at i {aann tima var {aetta. {auiat {aeir sa stad {aeirra epla | er

vm sumarit hdfdu vaxit. voro {aau stor ok forn oc munu ver liuerfa aptr j ok sua

göra {aeir. sat larl heima |aau misseri. konungi {aotti kynlict er larl kom [eigi] 8 )
57 [j Annan vetr sendi konungr menn ens sama örendis ok larl het ferdinni. larl for

med lidi sinu til Lima fiardar. | enn {aar voro hundar margir a skipi. larls. {aa

3 heyrdu {aeir at huelparnir go igreyhunndu | num larl quad {aetta vera bysn rnikil
ok quad {aa skylldu aptr huerfa ok sua var. Nu lidr j uetrinn. ok hinn {aridia uetr
5 senndir konungr enn menn at bioda larli til lola ueizlu. hann het ferdi | nni *). ok
nu ferr larl }aar til er hann kemr at Lima firdi. {aa sa {aeir boda risa i innan

verduui firdi | enn annan i utan verdum firdi ok geck huaR imoti audrum. ok vard

7 siarinn okyR miög. | Enn er {aeir méttuz fell huaR ikuerk audrum ok uard siarinn
allr i blodi einu {aa | maellti larl. {aetta eru stör bysn ok skolu ver aptr huerfa. sat

, 9 larl heima {aau lol. Gormr konungr verdr nu | reidr miög larli er hann hafdi eigi

{aekcz heimbod hans ok gtlar hann nu at heria a \arl ok j launa honum {aessa
il suiuirding Ok er J?yri drottning uerdr {aessa uör. quad hon {aat eig 3 ) sa | ma at
göra mein larli. ok quaz munndo fa til betra rad. konungr görir nu sem drottning
uill | eru nu senndir menn eptir larli at vita huerio sséli ok larl for {aegar. konungr
13 tekr nu at hofi vid | magi sinum. ok gengo {aeir konungr ok larl brått amålstefnu
ok spurdi konungr nu huerio gegndi er | hann kom aungu sinni ok suiuirdir sua
15 mig ok min bod larl quaz eigi til suiuirdingar gört | hafa. helidr adra hluti til bera.
sagdi nu konungi undrin {aau er {aeir höfdu sed mun ek nu ! skyra fyrir ydr huat 8 )
ek *tla {aessi fakynnzl mono boda. konungr iatir {aui. larl maellti. {aar. mun ek {aa
17 | fyst til taka er ver sam eik um håuelri med gr^num eplum enn forn ok stör lågu
hia j nidri {aat hvgg eg uera munu fyrir sida skipti {aui er koma mun a {aessi lönnd
19 mun | sa sidrinn vera med meira blöma. ok iartegna hin fögru eplin. enn hinn | mun
2i leggiaz nidr sem in fornu eplin. ok uerda at dusti einu. }aat uar annat | unndr at
huelpar gö i greyhunndum. {aar munu ungir menn taka mali fyrir munn

56, ’) Härefter: undr, öfverstruket.

•) Uteglämdt i hdskr.

57, ') f s di | inni

J ) Så!

3 ) Skrifvet hu a t

Digitized by V^OOQle

Jomavikinga saga.

enum *) j ellrum mönnum. ok göraz sua huatuisir ok meiri van,at {>eir hafi meira liiut
rada | fw at hinir se radgari. ok hygg ek Jx> uera eigi komna i heiminn. fjuial huelp- 23
arnir voro | eigi lagdir. G a sa uer boda risaz imoti med gny micklum ok blödi.
fjat mun|vera fyrir missétti nacquaRa -storeflis manna her innan laundz. ok munu 25
pay göraz af storir | bardagar ok mikil styriölld. ok meiri van at f>essum firdi 5 }
uerdi afspringr | nockurr Enn konungi skildiz 6 ) uel ord Iarls oc J)otti 6 ) spaklig 27
vera. gaf konungr honum upp | reidi sina. enn setta hafdi konungr menn til at bera
vapn a larl ef honum \i(BtU honum orgkt | ein til hafa geingil. skilia Joeir nu mal- 29
stefnu. dualdiz larl G ai> nu slika lind | sem konungr uilldi ok for lieim sidan. —
Litlo 7 ) sidaR gaf Haralldr larl Riki sitt allt | Knuti fostra sinum. enn larl for ut i 31
launnd. oc tok jaar vid kristni. ok kom <alldri sidan til rikiss Gormr konungr ok
Haralldr son hans wrdu 8 ) osamfiyckir [>egar Haralldr gördiz vaxinn. feck | J>a Har- 33
alldr skip nöckur ok lagdiz hann fja iuiking huert surnar enn sat um uelwrin
I iDanmörk. 1 Jiaun tima red Adalstemn konungr Einglanndi. hann uar gödr
konungr ok gamall. | a hans dögum ofarla kom Dana herr i Einglannd ok uoru 35
svnir Gorms konungs höfdiugiar | fyrir. Knutr ok Haralldr. fieir heriödu uida um
Nordrimbra lannd ok lögdu unndir sik |j inikit riki. ok tauldu £>at arftekinn *) hluta 58
sinn er att höfdu Lod brokar synir ok adrir {)eirra for | ellrar. Adalstemn konungr
hafdi lidsafnad mikinn ok för imöt j^eim brödrum ok bitti f>a fyrir | nordan Klif- 3
launnd. ok drap bann liölda af Daunuin. Nöckuru sidaR geugu jjeir upp Gorms
I synir um Skarda borg ok baurduz fiar. ok höfdu Danir sigr. ' Eptir [jat sétludu
fieir til loruikr su | dr. ok geck fia allt folk unndir {ia. ug}x> jieir fia ok ecki at 5
ser. Einn dag er beitt skin j var å foru menn a sunnd milli skipa ana ok konungar
badir. G a hliopu menn af lanndi ofan | ok skutu a f»a. J)a var Knutr lostinn öru 7
til bana ok toko fieir likit a skipit 2 ). Enn er }>etta J spurdu lanndz menn [)a
dröz {>egar saman herr uvigr. Ok fmi naest kom Adalstemn konungr. ok sner | iz 9
Ga til hans allt fölk ]iat er adr hafdi geingil unndir jia Knut. ok eptir frat fa
Danir öngar , uppgöngor fyrir lid safnadi lanndz manna. Ok eptir jiat foro Danir
aptr til Danmerkr. £> a uar Gormr konungr stad | dr a lötlanndi. Haralldr for jaegar 11

57, *) mun öfver raden; enu ändradt från ena
*) Skrif vet f 1 di ; jfr Fms. XI, 13 10

‘) Sd!

7 ) Med större begynnclsebokstaf ån vanligt och föregånget af ett
*) Sål

58, ') Skrifvef arftek

J ) Skrifvet fkip (= skipin ?)

Digitized by v^.ooQle

G. Cederschiöld.

pangat ok segir mod ur sinni tidenndi. Eau Gormr konungr hafdi pess lieit
| streingt at hann skytldi deyia ef hann spyrdi fall Knutz sonar sins ok sua sa er
13 honum | segdi. pa lét drottning tialida haullina gråm vadmalum. enn er konungr
kom til bordz J pa paugdu allir peir er inni voro. pa maellti konungr hui pegia
15 allir menn. eru nöckur tidenndi | at segia. pa segir drottning, herra per attud ij.

hanka. annaR huitr enn annaR grår. hinn huiti j hafdi flogit langt ieydi mörk. par
17 komu at honum krakur margar ok plockudu 3 ) hann sua | at allar fiadrar voro al'
honum reyttar. ok nu er hinn huiti folginn en hinn gråi | aptr kominn. ok mun
19 hann nu drepa fugla til bord hallz ydr. ta madlti Gormr konungr. Sua | 'drupir

Danmörk sem daudr se Kmitr son minn. pa segir drottning. Saunn munu | vera

pessi tidenndi er per segit herra. ok saunnudu pat pa allir er inni voro. pann

2i sama | dag tok Gormr konungr sött ok andadiz annan dag at iafnleingd. pa hafdi

hann verit konungr ,x. tigi vetra. | haugr mikill var orpinn eptir hann Nu uar
23 Haralldr tekinn til rikiss yfir öll pau Riki er fadir | hans hafdi ått. ok sidan gördi
hann erfi eptir fedr sinn ok sezt sidan fyrst um kyrt

Hakos Iarl sueik *)

25 J^essu samtida red fyrir Nöregi Haralldr grafelldr ok Gunnhilldr modir hans | ok
pa stauck ör lanndi Hakon Iarl Sigurdar son. hann hafdi x. skip. ok lagdiz iink
j ing. enn of haustit kom hann i Danmörk ok maellti til vinfeingiss vid Haralld
27 konung, enn konungr tok | pui vel. ok er hann par vm uetrinn med c. manna.

Kmitr son Gonns konungs atti son eptir sik | sa hét Haralldr. hann var kalladr
29 Gullharalldr. hann kom litlo sidaR or vikingo enn Håkon | hann hafdi ok .x. skip. ok
oröf 6 ) lausa hår. hann for ok til hirdar Haralldz konungs, penna vetr j settu peir
Haralldr konungr Gorms son ok Hacon Iarl vel raedi vm Haralld Noregs konung ok
31 modur Haralldz Gunnhilldi. ok vm varit | suiku peir hann i Lima iirdi eptir pui
sem segir i konuuga bök at Gullharalldr felldi Haralld. enn j Hacon Iarl let sidan festa
33 Gullharalld a gålga. Enn sidan tok Hacon Iarl uid ein | ualldi yfir Noregi ok
, skylkii giallda skatta Dana konungi 7 ).

58, *) flockudu

*) tigi Of ver raden

*) Sista ordet myckel otydligt och osäkert

6 ) Skrifrct nästan som oröf

7 ) Först skrifref af uor" [= Noregi], sedan har nor ändrats till dana och k [=— konuugi]
tillagt^, men af oriktigt fått kvarstå

Digitized by L.OOQ e

\ •

Jomsvikinga saga. 7

Haralldr konuugr kristnaÖiz

Ijitlu sidaR kom Otti 8 ) keisari af Saxlanndi til Danmerkr med micklii lidi. ok {)a
| kom Olafr TryGua son til lids vid hann. peir bruto Haralld konung til kristni ok 35
Hacon Iarl. uar pa kristnud öll Danmörk. enn Hacon larl geck aptr til heidni 9 )

pegar hann 10 j kom aptr til i| Noregs *) ok galit alldri skatta sidan. 59

j\Iadr er neftidr Toki i Danmörk i heradi pui er a Fiöni heitir. Forvaur het
kona hans. hann atti .ij. sonu. Aki het inn eflri enn annaR Palnir | hinn cllzti 3
hét Fiölnir. hann var frillu son. Toki var (sa gamall oc tok hann sött ok annd-
adiz | litlo sidaR horuaur kona hans. toku peir brödr arf Aki ok Palnir. pa spurdi
Fiölnir | brödr sina huat peir aetladi honum af fe. peir quoduz munndu midla honum 5
pridiung af | lausa fé enn ecki af laundum. ok pottuz peir po göra hans luta gödan.
enn hann insellti til pri | diungs allz feär sem hann vaeri arfgeingr. enn peir brödr 7
hans nitto pui. Fiölnir let ser illa lika j ok ferr i brott ok til Haralldz konungs
ok gördiz hird madr hans ok radu nautr. hann var uitr madr ok radugr ok
j illgiarn. *) hann tekr nu ok rögir Aka brodur sinn vid konung Eingi madr i pau 9
j muund otiginn uar meiri fyrir ser i Danmörk enn Aki Toka son. Hann la huert

surnar i hernadi. ok | hafdi naur a uallt sigr. Fiölnir sagdi sua Haralldi konungi at n

hann munndi eigi pickia einn j konungr vfir Danmörk medan Aki Toka son va-ri
uppi. Sua gat hann umtalit fyrir konungi at eigi uar | ohétt milli peirra konungs 13
ok Aka*. Aki atti fridlannd ok gott vinfeingi vid öttar Iarl i Ga/t | lanndi. ok
pangat for hann eitt sinn at heimbodi ok hafdi .ij. skip ok .c. manna, ok allir uel

bunir | at uapnum ok klédum. par var hann nockura hrid. ok pa Aki giafar godar 15

at *) ski) lnadi af larli. for aptr sidan, petla fregn Haralldr konungr at Aki var
or lanndi farinn. hann | létr bua .x. skip ok .v. hunndrud manna, ok bad pa fara 17
ok siéta pui er hann fséri aptr ok j taka hann af lifi ok allt föru neyti hans. kon¬
ungs menn foro sidan ok helldu niosnum til um | ferdir Aka. var pat högt pui at 19

peir kunnu ei at uaraz petta. par komo konungs 1 menn at peim med her penna
a o vart ok letu bera a pa våpn. ok felldu a pa tiölld | enn peir voro ecki uid 21

58, 8 ) Ändradi från otta

*) Rättadt från nor' [— Noregs]

,0 ) Trå gånger skr if vet i hdskr.

59,’) Af första raden, hrar i åfven orden -ti sonu. annaR Palnir äro upptagna ,

är det öfversta bortskuret; i början (till och med het) saknas tecknen öfver raden
J ) Härefter hann tekr nu, öfvcrstruket
3 ) Rättadt från af

Digitized by v^.ooQLe

G. Cederschiöld.

bunir. ok drepa £>a alla. Eptir [aetta fsfera Jaeir konungi herfang Jaetta | allt 4 ).
konungr Igtr nu vel yfir. ok quaz nu munndo vera einn k onungr fyrir Aka.
23 Fiölni |k) | tti nu all uel ok [aottiz golldit hafa nockuru er hann nadi eigi arfinum.

Nv-spyriaz, [>essi tidenndi aFion. ok er Palnir heyrdi Jaetta faickir honum
25 sua mi | kit at hann legz i reckiu af. honum Jaöttu hefndir o synar, vid Jaann sem
at eiga var | er konungr var. Sigurdr het madr. hann var fostbrödir Jaeirra. vitr
27 madr ok audigr. Palnir leitadi | rada uid hanu huernueg 6 ) hann skylldi med fara.

Sigurdr quez uilldo bidia konu hannda S honum. Palnir spyR hver su uajri. Sig—
29 urdr quad vera Ingibiörgu dottur Ottars larls af Gautlanndi Pal | nir segir. Jaat uggi
ek at ek muna eigi geta Jjessa kono enn vist ?tla ek at £at j inunndi ugust
31 til umböta minna harma ef ek fénga Jiessa konu. Nu byz Sigurdr | heiman. hann
hafdi .i. skip. ok lx. manna, ok ferr nordr til Gautlanndz. Sigurdr lysir yfir
örenndi | sinu fyrir Iarli. ok bidr dottur hans til hannda Palna. quad hann ei skorfa
33 fiårlut aFiöui ok quad | bana Palna vid liggia fyrir harma sakir. Jiér verda mala
lyktir at Iarl heftr dottur sinni ok skal | ftéra heim konuna. Sidan ferr Sigurdr
35 heim ok segir Palna Jiessi tidenndi. ok léttiz honum mikit | vid Jietta. bua [>eir nu
veizlu agéta a Fiöni ok spara ecki til. ok a nefndum degi | kemr Iarl ok mikit lid
§0 ok uar Jiat 8 3 druckit vegligt brudlaup ok sidan leidd i j| eina reckiu Palnir ok
Ingibiörg. hon sofnar bratt oc dreymir hana. Ok er hon uaknar. sagdi hoii | Palna
drauminn. J)at drevmdi mik segir hon. at ek Jiottumz her stödd a Jiessum bö. en
3 ek | [wttumz uppi efga einn vef. hann var grår at lit. mer Jiotti kliädr vefrinn ok
var ek at j at sia vefinn. [»a fell af einn kleinn 2 ) af midium uefnum abak. [»a sa
5 ek at kliar | nir voro manna höfud em. ok ek tok upp f>etta hofud ok kennda ek.

Palnir spurdi huers hofud | vaeri enn hon quad uera hofud Haralldz konungs Gorms
7 sonar. Palnir quad betra enn eigi dreymt. Sua j^icki | mer ok segir hon. Eptir
Jiessa veizlu ferr Ottarr Iarl heim i Gautlannd med giöfum uirduligum. enn med
Jjeim | tokuz upp astir godar Palna ok Ingibiörgu ok brått gatu Jiau son saman.

59, *) Rättadt från alla
s ) syriaz

6 ) huueg

’) Rättadt (?) från kona
8 ) Så!

60, Öfrc ddctfaf raden bortskuren liksom, i 59*, men här saknas mera
J ) kem

Digitized by ^.ooQie

Jömsvikinga saga. 9

sa var kalladr Palna | toki. hann vox upp a Fiöni. ok er snemmendis bödi mikill 9
ok uitr ok vinsaell. ok j er Palnatoki er af enum mesta barns alldri f)a tekr fadir
hans sött ok anndaz. Palnatoki tekr nu | fiarluti alla med modur sinni til forråda. u
hann legz nu i hernat huert surnar, ok Jiickir nu | frégr madr. ok aungum manni
Jiickir hann iafnlikr i sinni lyzku sem Aka födur brodur sinum.

Palnatoki s ) 13

J^enna tima red larl sa fyrir Bretlanndi er Stefnir het. hann atti dotlur elna er
Alof j het. hon var uitr ok uinsael Palnatoki kemr f>ar vid lannd skipum sinum ok
sétladi at heria*} a riki Stefnis larls | ok er f)etta spyrst [ta tekr Alof £>at rad ok 15
Jjau Biaurn hinn brezki. hann uar radgiati | hennar. fjau hioda Palnatoka til veizlu.
ok mikillar vegsemdar ok atti hann [>ar fridlannd ok heria | di eigi. ok f>etta £>eckiz 17
Palnatoki. ok ssékir til veizlunnar med ollu lidi sinu. ok a fieirri velz | lu bidr
Palnatoki Alofar. ök var [>at mål audsött. ok [>a ]>egar *er brugdit til brudlaups
ok | [>ar med gefr Stefnir larl Palnatoka larls nafn ok hälft Riki sftt enn hann atti 19
allt eptir hans dag. | Palnatoki var £>ar um sumarit ok um vetrinn. enn um [varit] s }
maellti Palnatoki vid Biaurn hinn brezka. Nu ^tla | ek heim til Danmerkr. enn J>er 21
aetla ek her eptir med Stefni magi minum ok hafa lannd rad 'fyrir | mina hönnd

vidrtal *) .Esu ok konungs

E,,., {oat ferr Palnatoki a braut med Alof konu sina ok heim a Fiön | i Dan- 23
mörk. hann sitr nu heima at buum sinum um brid ok fiickir nu hann annaR mestr
madr | iDanmörk ok rikaztr ok bezt at uiti buinn annaR enn konungrinn. Haralldr
konungr feR nu | at veizlum um lanndit. Palnatoki byr nu ueizlu ok bydr til Har- 26
alldi konungi. ok konungr Joeckiz f>at. hann uar [>ar | lelngi a ueizlu. en kona su
var felngin til {oionostu vid konung er /Esa hét ok köllud| Saum?sa. hon var snaud 27
kona. ok [>o vel kunnandi. nu for konungr af veizlu ok var relfdr | mörgum giaufum.
Vm sumarit eptir var Sami s^sa med barni. ok Palnatoki taladi ok spur | di huerr 29
i hlut setti med fienni. hon quad [>ar engan til nema konunginn. [)a skal ek taka
| f)ic af starfi ]>ar til er hagr J>inn lettiz. Nu lida stunndir ok ffdir y£sa barn.

60, *) öfverskriften tyckes hafva bestått endast af detta ord (pt.}

*) De två sista orden stå öfver raden
*) Saknas i hdskr.

•) Detta ord är i senare tid ifyldt med mörkare bläck
Lunds TIniv. Årsskrift. Tom. XI. 2

Digitized by v^.ooQle

'10 G. Cederschiöld.

3ier|nafn gefit ok het Sueina ok kalladr Säumaesu Sueinn. 7 ) hann vei upp a Fiöni
ok görir Palnatoki | vel til hans ok sua menn hans. Ok er Sueinn var {areuetr.
33 tekr Haralldr konungr {aar veizlu a Fioni. 8 ) | Nu er Palnatoki itilstilli med
Saumésaf. um daginn er konungr sat yfir bordi. kemr zEsa fyrir | bordit ok leidir
35 sueininn ok maellti. herra konungr segir hon. her leidi ek einn suein ok kal | la
ek {aar engan mann i tigi til at eiga {aenna suein med mer enn ydr konungr | kon¬
ungr segir brått er hon hafdi lokit mali sinu. huer hon vaeri. hon segir til nafns
61 sins. konungr maellti. j| firna diaurf koaa ertu ok heimsk. ok dirf {aic eigi at *) maela
slict ef {au uillt ver|a orneidd. Palnatoki msellti {aui mun hon {aetta mafela herra
3 at henni mun {aetta {aickia satt vera | ok ecki er hon lausungar kona hofum ver ok
fyrir ydrar sakir skotit skiöli yfir haua. konungr suarar. | Efgi var mer {aess vån
at {au muundir {aetta résa a henndr Sua skal ok vera segir Palnatoki. enn sua
5 | skal ck hefia hans kost sem hann se {ainn son. konungr msellti. Aunga öfussu

kann ek {aer fyrir {aat Palnatoki segir | Aungo skal faat skipta. skolu ver nu låta

7 falla {aessa rödu at sinni. Eptir {aat ferr konungr af | veizlu med engum gidfum.
ok er fått um med {aeim Palnatoka.

vidrpda J ) Svems ok Haralldz konungs

Litlo sidaR ffddi Alof suein. sa var kalladr Aki.' hann var %ldr upp a Fiöni

9 med fedr | sinum. Sueinn er nu {aar til {aess er hann er . xv. vetra. {aa bidr

Palnatoki hann fara a fuund födur j sins ok krefia hann lids. ok segiaz hans son.
n huårt er honum {aiekir betr eda verr. Sueinn gör | ir nu sua sem fostri hans
lagdi til. Haralldr konungr segir. {aat skil ek a ordfari {alno at ei man lo | git til
modernis {ains. muntu vera eitt fol ok afglapi. {aa maellti Sueinn. Ek munnda
13 uilia | eiga göfgari modur ef {au hefdir sua fyrir sed. enn at saunnu ertu minn
fadir. Nu | fa {au mer .iij. skip. enn fostri minn mun få mer aunnur .iij. enn ef
15 {au uill eigi | {aat. {aa skal ek göra {aer {aat nockut ilibyli er mefra se vert. kon¬
ungr maellti. Ek §tla at {au munir | vera {aui braut kaupanndi. ok komir alldri
17 aptr. Eptir {aat fgr konungr Sueini .iij. skip ok e. manna. | Palnatoki fgr Sueini

60, ’) Sktifvet .f. (=> son?)

8 ) Skrifvet ho.

9 ) Ändradt från at

61, 1 ) Intill detta ord år radens öfre del bortskuren

2 ) De två första och delvis de tre följande bokstäfverna senare ifylda med mör¬
kare bläck

Digitized by v^.ooQle

Jémsvikinga saga.

aunnur .iij. skip. hann heriar a Riki fedr sins allt Jaat suinar. göriz illr kvR i
bönndum | konungr leidir hiå ser. lidr sua til haustz. ferr Sueinn jaa heim a Fiön
v ok er med Palnatoka vm uetrinn | Vm uarit ferr Sueinn a funnd Haralldz konungs 19

ok ferr allt a sama leid. Sueinn f£r nu .vi. skip af | konungi enn Palnatoki %

honum annur .vi. Sueinn heriar enn a rikt födur sins. ok er nu halfo åkafari
| geingr nu alldri af jaeim. hann heriar hödi of Sialannd ok Hallannd. jaeir drepa 21

nu margan niann | Jaessi tidenndi spyriaz nu uida. bönndr fara a konungs funnd

ok segia Jionum til sinna uandröda | enn konungr l§tr enn lida hia ser. Vm 23
haustit for Sueinn .til Palnatoka med öllu lidi ok er jaar um vetrinn | Enn er
vår dagar koma. byr Sueinn lid sitt. görir allt eptir Jxui sem fostri hans lagdi rad
ja med honum. hann ferr nu a konungs funnd ok bidr hann fa ser .xij. skip. 25
konungr segir. jau ert madr sua diar | fr at ek ueit eigi jainn maka er jau jaorir
at koma a minn funnd jaar er Jau ert | hödi jaiöfr ok råns madr Ok vid jainni 27
framndsemi geing ek alldri Sueinn segir. at visij em ek | jainn son ok saunn er
ockur fr^ndsemi enn jao skal ek jaer eigi Jayrma. jaui at nu jaegar | skolu uid 29
beriaz ef jau f?r mer eigi slikt er ek uil ok skalltu nu huergi unndan ho | kra
konungr segir. uandréda madr ertu. ok jaannig er jaitt lynndi sem jau munir uera
eigi sm | åra manna nöckuRa. ok muntu hafa verda jaat er jau kallar, far sidan a 31
braut ok kom alldri aptr. Nu ferr Sueinn a funnd Palpatoka med .xxx. skipa,
hann tok nu uel vid honum. ok | jaicki mer jau uel hafa jaat er ek legg til med 33

jaer. Nu skalltu heria jaui mest a Dan [ mörk i surnar sem nu hefir jau meslan

aflann. Enn nu mun konungr eigi jaola jaer leingr. enn jau | fly eigi jaott lid se 35
gört til Jain. jauiat ek mun koma at ueita jaer. Enn ek ?tla | til Bretlanndz i surnar
til Stefnis Iarls mågs mins med jaessi .ix. skip Nu skilia Jaeir || ok fara badir senn 62
or lanndi. Sueinn ‘1 heriar nu a Danmörk nott med degi. drepr menn en r§

| nir fe aullu. ok brennir heröd. lanndz menn flyia nu undan illa leiknir ok segia
konungi. honum Jaic|kir nu eigi vera mega suabuit. konungr |$tr nu bua . 1 . s ) 3
skipa ok fylgir siålfr. leita nu | Sueins. Ok um haustid finnaz jaeir vid Borgundar
hélm. jaat var sua sid at eigi jåotti me | ga til barda^a leggia. Enn um morgun- 5

inn jaegar vigliöst var. leggia jaeir saman skip sin. | ok beriaz jaann dag allan til

quelldz. ok uoro jaa brodin x skip af flaralldi konungi enn xij. af Sueini.

| Sueinn leGr nu skip sin inn i uågsbotninn um kuelldit. enn konungr leer sinum 7

61, *) r otydligt skrifvet (åndradt från 1 ?)

62, *) Härifrån är radens öfre del bortskuren

J ) 1 har upptill ett tvärstreck (likaså i 63 17 )

2 *

Digitized by

Google

G. Cederschiöld.

skipum um pueran va | ginri. ok ucrpa S uein par inni. petta sama kuelld kemr
9 Palnatoki par uid lannd. hann heflr .iiij. skip ok xx. | hann ieer audrum megin
undir nesit ok tialldar par. Eptir pat geingr Palnatoki a lannd. einn saman. hann
| hafdi med ser boga sinn ok aurua méli. Penna sama aptan geingr Haralldr
ll konungr a lannd upp | vid .xij. mann. peir fara i skog ok göra ser bak elld pa
uar myrkt af nött.- konungr af kl^d ! iz ok bakaz. Palnatoki ser elldinn i skoginn.
13 ferr hann par isuig vid. peckir mennina leGr nu aur|a slreing. ok skylr igegnum

Haralld konung, fell hann pegar daudr nidr. Palnatoki snyr pegar aptr | til lids

sins enn förunautar Haralldz konungs styrma yfir honum peir madlto med ser
15 huerso med skylldi fara | Fiölnir majllti. pat er mitt råd at ver hafim erna sögn
allir at konungr haft skotinn uerit ibar ] daga puiat pat ma sizt varri vangeymslu
17 kenna.' Ok nu binnda peir petta tastmsé | lum. Fiölnir tekr aurina ok vardueitir.

uar hon aud kennd. pui at hon var gulli reyrd. Palnatoki kall j ar med ser .xx.
19 menn 3 ) quez uilldo finna Suein. fara nu yfir puert nesit ok göra rad sin Se | gir

Sueinn at hann uill at Palnatoki *) göri råd fyrir peim. Palnatoki segir aungum

manni liflåt konungs 5 ) | hann maellti. Etgi skolum ver setnt til rada taka. uer
21 skolum ganga a skip med vdr. enn sidan | skolum ver leysa skip var aul! ok ueita
atrödr flota konungs, er mer leftt at konungr kufj. 6 ) I oss her ok drepi. nu er sua
23 gört. veita peir nu atrodr flotanum. par foruz .iij. sneckiur | af lidi konungs, ok

komuz peir einir menn af er synndir voro. enn peir Palnatoki ok'Sueinn reru ut

i pat i blid ollum skipum ok sua til lids pess er Palnatoki hafdi pangat haft. Vm
25 morguninn leggia peir | at konungs mönnum. ok spyria pau lidendi at konungr
hefir låtiz. pa ma*llti Palnatoki. pa eru .ij. ; kostir. at beriaz uid oss eda taka Suein til
27 konungs, peir vilia nu helldr taka vid Sueini. Sidan foro | peir badir ok quedia
pings var pa Sueinn til konungs tekinn yfir alla Danmörk. Nu er Sueinn er
konungr ordinn | pickir honum skyllt 7 ) at erfa fedr sinn. ok bydr Palnatoki. enn

29 hann quez eigi mega fyrir pser vetr | nötr. pui at mer er sagt at Stefnir mågr

minn se daudr enn ek a par Riki allt. Nu | eydiz erfi pat liaust enn Palnatoki
3i for 6 r lanndi enn hann setr Aka son sinn eptir a Fiöni. ok bad | honum virkta af
Sueini konungi. konungr hét pui ok sua gördi hann Palnatoki ferr nu til Brett-
lanndz ok tekr nu J par vid Riki ok lidu af pau misseri. Vm sumaril eptir senndi

62, 3 ) Ordet (m) tyckes vara ändradt från mz (*= med)

*) Ordet (skrifre t palnat^ är ändradt från uillat, som altså först skrifvits två gånger
*) Härefter följer kf (■= konungs) öfvcrstruket
6 ) Så!

’) Ändradt från skylld (eller möjligen tvärtom)

Digitized by v^.ooQle

Jém svikinga saga. , 13

Sueinn konungr menn ti) Palnatoka at bio 13 a honum til eriis. enu Palnatoki quez 33
enn eigi fara mega ok eydiz erfit f)au misseri | ok nu er fcumrar l§tr Sueinn kon¬
ungr efha til erfis gördar senndir enn menn til Palnatoka. bidr nu | hann koma til 35
erfis gördar. ok segir nu a reidi sina. ef hann ferr nu eigi. Palnatoki segir senndi
mönnum | at hann mun nu koma' ok konungr lati bua veizluna. konungr l^tr nu
bua erfit ok bydr || til fiolda mannz. ok [>a er allt var til buit ok bods menn 63
komnir lidr a daginn ok kemr eigi Palnatoki | oc ganga menn til dryckiu. konungr
let liggia rum [Palnatoka] iaunndugi a inn o^dra beck ok hans 2 ) manna utar i
| fra sidan taka [>eir ok drecka. Nu er at segia fra [>eim Palnatoka ok Birni hinum 3
brezka [>eir ha | fa .iij. skip ok c. manna ok hälft huart Danir eda Bretar. [>eir
koma j)etta hit sama k | uelld fyrir konungs böinn [>a var uedr allgolt. [>eir snua 5
skipum sinum. ok bera upp skutfestar ok le | ggia arar i hareidar. [>eir ganga nu
til konungs böiar med aullu lidinu. Palnatoki geingr nu i | höllina ok allir [>eir ok 7
fyrir konunginn ok heilsar konungi. konungr tok vel mali hans. ok uisar honum
td satis ok ollum [>eim. taka nu at drecka. Fiölnir hneigdiz at konungi ok taladi
vid hann | hliott um hrid konungr bra lit vid ok gördi raudan sem blod. . 9 '

Palnatoki s ) geingr vid skeyti ainu.

Ma. het Arnoddr kerti sueinn konungs ok stod fyrir bordi hans Fidlnir selr
honum dr eina | ok bidr bann bera fyrir alla menn. [>a er voro i haullinni. [>ar til ll
er nöquerr kannadiz vid at | sfetti. hann geingr fyrst innar fra sseti konungs f)a utar frå
konungi til gåttar. [)a geingr hann innar fyrir Palnatoka ok | spyR huart hann kenni nöckut 13
f»etta skeyti. Palnatoki segir. Hvi mun ek eigi kenna skeyti | mitt. sel mer ek å. f>a
skorti eigi hliod i haullinni [>egar nockuR eignadi ser [»etta | skeyti. Sueinn konungr 15
msellti. [ju Palnatoki. huar skildiz f)u vid |ietta skeyti n?sta sinni Palnatoki segir.

Opt he j fi ek [>er eptir latr verit fostri ok sua skal enn. ek skildumz vid a boga
streingnum [>a er | ek skaut igegnum fedr [finn *). konungr maellti. Stanndi menn 17
upp sem tidazl ok hafi henndr | a [>eim Palnatoka. ok skal drepa f)a alla. [)ui at
nu er sunndr 5 ) slegit ollum goda [>eim er verit he | fir med okr Nu hlaupa upp 19
allir i hollinni. Palnatoki bregdr nu suerdi sinu. ok hauggr | Fiölni frgnnda sinn

63, *) Saknas i hdskr.
a ) Skrifvet h.

3 ) Ordet (pt") senare ifyldt (jfr 61,'))
*) Tyckes vara råttadt från f. (= sinn)
5 ) fudr

Digitized by v^.ooQle

6. Cederschiöld.

21 ituau. ok sidan leltar hann ok allir hans menn. f>ui at sua atti hann | f>ar uel
uingat at eingi uiildi hdnum grand göra. Nu eru f)eir Palnatoki komnir allir ut
ör | höllinni nema .i. madr af lidi Biarnar. Palnatoki maellti. eeki var minna at vån
23 ok skunndum | nu til skipa. Biörn segir. eigi munndir f)u sua renna fra fmium
manni ok ei skal ek. snyr inn ap | tr ihöllina. f>eir kasta f>a enum brezka månne
25 yfir höfud ser. ok hafa n$r rifit i sunndr. | Biörn ferr nu ok tekr manninn ok
kastar a bak ser daudum ok mest gördi Biörn {ietta til agé | tis ser. fara nu
27 sidan til skipa siuna. tellu nu vid arar. ok reru i braut. létta nu el | gi fya enn
£>eir komu heim til Bretlanndz fieir Sueinn konungr drecka nu erfit ok unir hann
illa vid | et n§sta sumar eptir tekr Alof sott kona Palnatoka ok anndaz ok nu unir
29 hann eigi i Bret | lanndi ok setr f>ar til Rikis Biörn inn brezka enn hann byr nu
ör 6 ) lanndi .xxx. skipa, ok legzt | nu i hernad. hann heriar nu vm Skotlannd ok
31 Irlannd ok hefir nu J>essa idn 7 ) .iij. uetr ok af | lar ser mikils feår ok agftis. hit
.iiij. sumar siglir Palnatoki austr unndir Uinndlannd | ok hefir hann £>a xl skipa

vinattu bod vid Palnatoka af Burizleifi konungi')

33 i fienna tima red fyrir Uinndlanndi konungr sa er Burizleifr het. hann spya til
Palnatoka. ok hyggr | illt til hernadar hans {wi at hann hafdi nér auallt -sigr. ok
35 var huerium manni frségri | £at rad tekr konungr at hann senndir menn a funnd
Palnatoka. ok bydr honum til sin. ok kuez vil | ia leggia vid hann uinattu. £>at
64 l$tr konungr ok fylgia {)essu bodi at hann vill gefa honum || eitt fylki af lanndi
sinu £>at er heitir at Iomi til {)ess at hann uerdi lannd hans ok Riki. ok stad fes
| tiz £>ar. joetta fiiggr nu Palnatoki. oc stadfestiz nu {)ar ok allir hans menn. ok
3 bradliga lsétr | hann göra £>ar eina borg mickla ok ramgörfa. sumr hluti borgar-
innar stöd a sia ^t. ok f)arl | lsétr hann göra höfn sua mickla at liggia matti vid
5 .ccc. langskipa. sua at öll | voro lsést innan borgar, uar fiar buit um med mikilli
list sua at f»ar voro dyR å. enn steinbogi | mikill yfir uppi. enn fyrir dvrunum voro
7 iarn hurdir ok laestar innan or höfninni. enn a steinbog | anum var görr kastali
mikill ok J>ar valslöngur i. bessi borg er kollud Ioms borg

63, 6 ) Så! (i st. f. år)

7 ) idrn

*) Sela öfverskriften utom de två sista bokstäfvema (gi i kgi) senare ifyld
64, *) Härefter at Iömi, öfverstruket

Digitized by v^.ooQLe

Jömsvikinga saga. L5

hoftypt

JEptir jaetta setr Palnatoki laug i Loms borg med vitra manna radi til jaess at
jaeirra aggti vrdi | sem vidfrsfegazt ok afli jaeirra yrdi sem mestr. Jaat var upphaf 9
laga Jaeirra at pangat | skylldi eingi madr radaz sa er ellri vseri enn fimmtugr. ok
eingi yngri enn .xviij. vetra. jaar | a medal skylldu allir vera. huarki skylldi jaui rada n
fr§ndsemi jao at jaeir menn uilldi | jaangat rädaz er eigi vairi i jaeim laugum. Eingi
madr skylldi faar renna fyrir iafnvigligum ok | iafn bunum. huerr skylldi ,jaar ann- 13
aRs hefna sem brodur sins. Eingi skylldi faar sédru ord | méla ne quida neinum
hlut. huégi ovaent sem um ja^tti Allt jaat er jaeir fengi i her förum. faa | skylldi til 15
stangar bera minna hlut ok meira jaat er fem?tt vseri. ok • ef hann, hefdi f^at eigi
gört | jaa skylldi hann i brottu verda. eingi skylldi faar rög kueyqua. enn ef tid—
enndi fregn | diz jaa skylldi eingi sua huatvlss at jaau skylldi i hauada segia. Jaui 17
at Valnaioki skyll | di jaar 611 tidenndi segia. Eingi madr skylldi kono a ) hafa i
borgina. ok eingi i brött vera | iij. nottum leingr. ok jao at vid jaeim manni vairi 19
tekit er uegit hefdi fodur eda brodur jaess | mannz er jaar vseri adr eda nacquarn
nainn mann ok kömi jaat sidan upp er vid honum vseri tekit | jaa skylldi Palnatoki 21
jaat allt döma oe huatki miss^tti annat er jaeirra yrdi a milli. Med jaes j su efni
sitia jaeir nu i borginni ok hallda vel 16 g sin. jaeir fara huert surnar i hernat a ymsi
lönnd ok | fa ser ag§ti. jaottu vera enir mestu hermenn ok naliga engir jaeirra iafn- 23
ingiar i jaann tima ok | voro kalladir Iömsvikingar

I jaenna tima red fyrir Sialaunndum Jarl er Haralldr | het. hann var kalladr fe
Strutharalldr. jaui var hann sua kalladr at hann atti hatt er buinn var med .x.
merkr gullz | Ingibiörg het kona hans. Sigualldi hét son jaeirra annaR borkell hafi.
döttir Jaeirra het Tova. | Madr het Yeseti hann red fyrir Borg unndar hölmi. kona 27
hans het Hilldigunn. Bui het son jaeirra annaR | Sigurdr kapa. döttir jaeirra het
l>orgunn. Aki son Palnatoka byr a Fiöni. ok l^tr Sueinn konungr alla luti vid
hann | sem bezt. jaessar konu bidr Sueinn konungr til hannda Aka. ok vid bor- 29
gunnu getr hann son. sa het | Vagn. hann vex upp heima jaar. rada hagr Aka
stenndr med mieklum bloma. Nu er | Vagn nöckuRa vetra. jaa er sua fra honum 31
sagt at hann var meiri vanndr^da madr i skapi enn | adrir menn. bardi hann allt
ok beysti. hann var jaa ymist heima eda i Borg unndar hölmi med | Veseta modur 33
födur sinum. jaui at huarigir jaickiaz mega um hann t£la. Vid Bua er hann bezt

64 , 3 ) Båttadt (?) från kona

Digitized by v^.ooQLe

Cr. Cederschiöld.

allra | sinna frénnda. ok jaat liafcti hann hellzt er hann madlti. at öngu hafdi hann

36 £>at er adrir m$lltu. Allra | manna var hann v§nstr ok inn mesti atgörvis madr

um alla luti. sterkr at afli. Bui modur brodir 8 ) hans var | hliöd lynndr ok skap-

65 mikill. sterkr sua at menn vissu oglaugt afl hans. ecki fridr ok |x) || lidmannligr.

Sigurdr kapa var uaenn madr ok inn mesti i skapi ok allfåmålugr. Sigualldi son
Haralldz | Iarls var faulleitr. eygdr manna bezt. nefliötr. hår a vöxt ok snaufurligr.
3 forkell brodir hans var | manna hséstr ok sterkr ok foruitri ok huaRtueci f>ei'Ra.
fieir Sigualldi spyria födur sinn huersu rådlict | honum Jficki at jaeir leiti til Ioms
borgar. Iarl segir at J)at vseri radlict. ok er ykr allt mål at reyna ykr. Jjeir *)
5 | spyria ef hann vili fa jaeim våpn eda uistir Iarl quad annat huårt vera skylldu at
fara huergi eda fa ser si [ alfir huartuecia 2 ). Nu uilia j)eir eigi fara at sidr. bua
7 nu .ij. skip ok c. manna ok • vönndudu lid f»at sem | mest féngu Jieir. sidan fara
Jjeir til Borgunndar *) hölms. f>eir runnu 4 ) f>ar upp oc toku upp bu Veseta f>at
| er audgazt var. ok r$ntu hann f>ui fe aullu ok baru a skip sidan. Nu er ecki
9 sagt fra ferd 5 ) Jieirra fyR | enn fieir koma til Ioms borgar. Palnatoki geck iafnan
med micklu lidi a kastala |>ann er var yfir sunndinu at | tala f)adan vid jaa menn
er komu til borgarinnar. Nu verdr hann uaR vid kuamu {reirra Sigvallda. geingr
n | Palnatoki nu i kastalann med micklu lidi ok spyR huerr fyrir skipunum rédi.
Sigualldi segir. her rada fyrir brödr .ij. synir | Strutharalldz Iarls. enn {>at er
örenndi ockat at vid uilldim radaz til lids vid ydr med Jieim mönnum sem {>er
13 jaickia ny | tanndi i lidi våru Palnatoki redz um uid felaga sina. quad ser kunnict
um kynferdi {ieirra. ok quad jia | uel borna, jieir badu Palnatoka fyrir rada ok nu
k er lokit upp borginni ok roa f>eir iborgina. ok sidan reynt | lid f>eirra. oc var nyttr
annaR helmingr enn annaR for i brott ok eptir f>at eru £>eir brödr ilög leiddir

Veseti kaerfir] *)

Nv er jaar til at taka er Veseti er rgntr bui sinu. hann lerr afunnd Sueins
17 konungs ok segir honum huat | titt er. enn hann setr aptr 7 ) sonu sina at ollum

64, s ) modu. b.

65, *) Skrifvel Jieir
J ) huarteaia

*) u åndradt från a
*) Åndradt från rufu

*) öfver detta ord (liksom öfver boksiäfverna bu ve i raden ofvanför) är skinnet
skrapadt, hvarför förkortning stecknet i f s d ej längre år synligt
*) k s

’) a åndradt från e

Digitized by v^.ooQLe

Jomsvikinga saga.

gcysingi. kopungr r§dr honum Joau rad at hann skal nu fyr | st lata kyrt vera
enn ek mun sennda ord Strutharalldi Iarli. ok uita ef hann uili giallda fe fvrir

sonu | sina sua at Jou ser halldinn af ok vil ek Joa at Jou latir joer lika. Nu ferr 19

Ueseti heim. enn | Sueinn konungr senndir menn eptir Haralldi Iarli ok ferr hann
a konungs funnd ok segir konungr honum huersu synir hans höfäu gört vid Uéseta
J*oc befddi at hann b^tti fiarlutum fyrir Joa ok va;ri Joa kyrt. larl sagdi sua Ofefngit2i
hefi ek enn {oess | feårins er ek mun fyrir joa höla. joo 8 ) at ungir menn tseki ser
naut eda saudi til matar, konungr segir. Joa mat | tu fara heim. foui at ek hefi nu 23

sagt joer huat ek uillda. enn jou a byrgzt joig sialfr ok fe joitt fyrir | Veseta ok

sonum hans. Haralldr larl quez uera ohr^ddr fyrir Veseta ok sonum hans. Eptir
Joetla ferr Haralldr larl heim

Bsettar görd konungs

X-Jeseti ok synir hans spyria uidraedu Joeirrä konungs, joeir bua skip .iij. sem 25
bezt. ok .ec. manna, sidan | fara joeir iSialannd joeir laka upp iij. bu Joau er audguzt
voro joeirra er Haralldr larl åtti ok fara heim eptir Joat. Nu | spyR Haralldr larl 27
at hann er rséntr. hann senndi nu menn [til Sueins konungs] 9 ) ok bad hann s?tta
joa ok quez nu uilia joat giarna | Sueinn konungr segir. Haralldr larl skal nu hafa
rad sin hin godu jouiat hann uill ecki l0 ] hafa min råd. nu mun ek ei|ga i engan 29
lut. fara senndi menn aptr ok segia honum sua buit. larl segir. ver munnum joa
verda at ta ! ka til varra råda ef konungr uill hia sitia. Haralldr larl byr nu .x.
skip ok ferr sidan i Borgunndar | hölm ok raénir joar Uéseta iij. buum joeim er ei 31
voro verri en joau er fyrir honum voro tekin. Venclir Haralldr j larl nu aptr ok

foickir ofradar uel geingit hafa Veseti spyR joetta ok ferr hann joegar a konungs
funud. | konungr tok uel uid honum Veseti madlti joa joannueg legz nu a of stuund 33
med -oss Haralldi Iarli at ek hyG at | ofridr muni göraz milli lanndz manna ef efgi
attu hlut f. kann vera at joer Joieki nu eigi | verra enn sidaR. konungr segir. ek 35
mun nu bradliga til joess Joings fara. er Iseyrar joing heitir. mun ek j joa boda til
Haralldi Iarli. ok skolu Joit joa sséttaz. Veseti ferr nu heim. lida nu stuiindir til
joingsins || Sueinn konungr s§kir nu joingit med micklu fiolmenni. joui at hann vill 66
nu einn rada milli joeirra. hann hefir 11 . skipa. Haralldr larl atti skamt at fara.
ok h af di hann .xx. * skip Veseti ferr ok til joings ok hefir .v. em skip J enn synir 3

65, *) Ändradt från pa
9 ) Sakvas i lids.

,0 ) eckci

Lands Univ. Årsskrift. Tom. XI. 3

Digitized by v^»ooQLe

G. Cederschiöld.

hans voro eigi par. Enn Haralldr Iarl h afdi sin tiölld upp stunndu teingra fra
sé. Veseli setr tiölld sin j vid sginn hiå sunndi pui er par geingr hia pingstöd-
5 inni. Ok er a leid quelldit pa sa peir fara fra hel | mili Haralldz Iarls .x. skip til
pingsins. peir leggia i légi. ok sidan ganga peir vpp til pings ok eru par synir
| Veseta. Bui var itarliga klséddr puiat hann liafdi tignar klsédi Haralldz Iarls er
7 til komo .xx. merkr gullz | Hautt Iarls hafdi Bui ok a haufdi pann er buinn var
med .x. merkr gullz. peir haufdu ok tekit fra j Iarli kistur .ij. ok var i hvarri xe. ')

9 marka gullz. peir gengo framm a pingit aluapnadir ok med fylktu lidi | f»a tekr
Bui til orda. Hitt er nu rad Haralldr larl ef pu porir at beriaz ennda se nöekur
dåd |i per at pu takir våpn pin pui at nu em ek buinn, at beriaz vid pik. Sueinn
il konungr bevrdi ord Bua ok | pickiz sia at bann mun eigi hallda tlgn sinni ef petta
ferr framm. geingr konungr nu i milli peirra ok nå | peir eigi at beriaz ok par
13 kemr nu at huarirtueeiu hliota at iata konungs umdtfmi. Enn pat | skorar Bui i
séttina at hann quez alldri munndu lausar data gullkistur Iarls. er pat ok mak
| manna at hann pickir pat ennt hafa. Sidan lykr Sueinn konungr upp séttar
15 gördinni. ok ferr padan at | at pu Bui skällt laus låta tignar kl^di Iarls. enn gull-
kistör skalltu hafa bådar | per skolud ok giallda aptr pau .iij. bu Iarls er tekin voro
17 fyrir honum med pui moti at Iarl skal gip | ta louo dottur sina Sigurdi kåpu.
skal petta vera hennar helman fylgia pessi .iij. bu. peir taka | nu uel pessu huar-
irtueggiö. leggr Veseti til vid Sigurd pridiung allz flår. ok pickir Sigurdi it vaen
19 | sta um quånfang sitt. fara peir nu pegar af pingino til brudiaupsins. pangat budu
ok huarirtueg | gio Sueini konungi. er nu druckit brudlaup peirra Sigurdar ok Tovo
21 med mikilli tlgn. Veseti ferr nu heim ok | setz um kyrt. ok er synir hans hafa

skamma hrid helma verit pa fysiz Bui at fara til loms | borgar ok auka sua aga‘ti

23 sitt. Sigurdr vill s ) ok fara pott bann se quångadr. Nu buaz | peir heiman brödr
ok hafa .ij. skip ok c. manna, ok uilia göra sem likazt pui sem gördu synir Strut-
haralldz; peir koma til Iomsborgar ok. leGia utan at hafnar dyrum Nu ganga höfd-
25 ingiar i kastala med[micklo lidi. kennir Sigualldi menn pessa. Nu segir Bui sitt

erenndi. quez uilldo radaz pangat j til lids vid Palnatoka. ef bann uilldi vid honum

27 taka ok peim badum brddrum Sigvalldi msellti pa. huersu hafi | per Strutbaralldr
sett malum ydrum adr per forud or lanndi. Bui segir. pat er laung saga vm
uar vidskipti ok | ma ek nu ecki segia pat enn sattir erum ver eptir konungs dömi.

29 Nu maellti Palnatoki, vid sina menn. Vili per til | hétta buårt pessir menn segia ,

66, *) Eller möjligen .x.c.

2 ) Dessa två ord (Sig. vill) äro ändrade från Sigvalld

Digitized by v^.ooQle

Jomsvikinga ?aga.' >“

satt eda eigi. enn allfuss vara ek til [>eirra. jiuiat fair | mono slikir iuarö lidi.
fceir segia. Ver uilium at jiu takir j)a ilaug med oss ef jier syniz. enu ef aoc
| kurir lutir koma f>eir upp sidan um hagi fieirra er uer vitum eigi fja se fjat sem 31
annat a jiinum | dömi. Eptir jjat var lokit upp borginni ok leggia j^eir Bui nu
skipuin sinurn i höfnina ok sidan reynt | lid jieirra ok f)ottu [>ar Ixxx. s ) män na 33
hlulgeingt enn xl. foro heirn. Sitia nu enn i borginni med mikil j li frségd. enn
ero Imert surnar i uiking. ok uinna nu enn maurg snilldar braugd

fra Vagni

N V er at segia fra Vagni Aka syni at bann var ymist med fedr sinurn eda 35
med Veseta modur föd ur sinurn. hann var madr | sua ^eirinn at hann hafdi drepit
.iij. menn jaa er hann var .ix. vetra. hann er nu jao heima jaar til er hann || er 67
.xij. vetra. Ok nu segir hann faudur sinurn at hann fai honum lid. Ok Aki f§r
honum halfl .c. manna ok skip|enn Yeseti fifer honum ok halft c. q^inna ok annat
langskip Ok er eingi sa madr er honum fylgir ellri enn | xx. ok eingi yngri enn 3
.xviij. vetra.’ nema Vagn. hann var .xij. vetra. hann quaz munndo sialfr fa ser
| vista ok uäpna. Nu helldr Vagn a braut lidi sinu. ok jiarf nu bratt at få til
vista. hann ferr fyrir | enndilanga Danmörk ok hauGr stranndhögg osparliga. rsfenir 5
hann ok bödi herklaedupi ok våpnum | hann lettir eigi fyR enn hann hefir b^di
gnög uåpn ok herkl^di adr hann siglir or Danmörk. hann helldr nu | skipum sinurn 7
til loms borgar, ok kemr j>ar snemma dags [>egar i solar upp rås. hann leggr
utan skipum sinurn | at steinboganum enn höfdingiar borgar gengu framm med micklu
lidi ok spyria hucrir | komnir u*ri. Vagn spyR i möt huart Palnatoki vairi i kastaZa. 9
Palnatoki segir at sua var. eda hverr ertu er sua Isétr | rikmannliga. eeki skal j^ui
leyna f)ik at ek heiti Vågn ok em ek Aka son. ok jjui her kominn at | bioda f)er 11
mitt lid. ek fjotta eigi döll heima Palnatoki segir. j/icki jaer radit frsfenndi at jiu f)ickir
her j d^ll ef menn mega trautt heima um j)ic täéla Vagn msellti. logit er [>a at mer
frsbnndi ef slikir cru ei J nytir i lögum ydrum. Palnatoki mtellti jia til sinna manna. 13
huårt jåckir ydr rad at ver takim vid fieim. f>at jiicki mer | rad segir Bui ok er
[hann jx>] 2 ) vid mig bezt sinna fr?nnda at ver takim eigi vid honuni Palnatoki
maellti. Vagn frajnndi. vid | jier risa varir menn ok iafnt frsenndr fiinir sem adrir. 15

66, *) Eller möjligen l.xxx.; 1 har upptill ett hort tvärstreck

67, ’) hann er

J ) Saknas i hds.

3 *

Digitized by v^.ooQLe

6. Cederschiöld.

Vagn segir. eigi varai mic pess Bui fr^nndi af per | Bui maellti. par em ek sadr at pui.
17 Vagn maellti. huat leggia peir til synir Strutharalldz. Sigvalldi maellti. hafa sko | lum
vid til pess einörd at vid uilldim at pu kömir alldri iuarn flock. Nu segir Palna¬
toki. huersu gamall [ ertu frénndi. Vagn segir; ecki skal liuga til pess ek em xij.
19 vetra. Palnatoki maellti. pa nrålir pu eigi laug | vid oss pui at pu ert madr mycklu
vngri enn ver hafim i laug tekna. ok bitr petta fyrir at pu ma | tt eigi ber vera
Vagn segir. Ek mun ecki hallda til pess at briöta laug pin. Enn pa eru pau
21 si | zt brotinn ef ek em sem einn .xviij. vetra eda eliri. Palnatoki maellti. halltu ecki
til pessa fr$nndi. ek j mun helldr senuda pic til Bretlanndz a funnd Biarnar. ok
23 fyrir vara frenndsemi pa gef ek per | Riki pat hälft er ek å i Bretlanndi. Vagn
segir. Vel er pat' bodit enn ei uil ek pann. huar til aetlar pu j fraenndi segir
Palnatoki. er pu uill eigi slikt, pui skal nu lysa segir Vagn. ek byd Sigvallda syni
25 Strutharalldz at bann | leggi or borginni .ij. skipum ok reynum med oss huarir
undan lata eda huarir meira hlut | hafi ok skal pat vera mark til med oss at per

27 skolud uid oss taka ef peir låta unndan ella skolu ver i | brutl leggia. Ok eigi

byd ek hoi^um petta med minna kappi enn Sigualldi beriz vid oss ef hann er
oragr | karlmadr. ok hefir hann helldr mannz hug enn berkyquendis Palnatoki maellti.
29 Huart heyrir pu Sigualldi. huat Vagn | segir. ok ecki uanndar hann bod at per ok
pat aella ek at per komit i gillda raun. enn vid pat er sua nri | kit er um mséllt
pa kann ek eigi at letia at per leggit at peim ok görit peim pat illt er per me
311 git. enn eigi uil ek at per drepit Vagn. po at hann picki eigi ald^li. Eptir petta
herklfdaz peir Sigualldi | ok röa at peim .ij. skipum. ok pegar sleer par i hardan
33 barda^a. lata peir Vagn ganga griothrid sua | harda at peir Sigualldi n)attu ecki
annat göra enn hlifa ser ok höfdu po ?rit at uinna. peir laug du sibyrt. ok pegar
35 er griot f^ttiz pa lata peir eigi purfa at bida haugguanna | enn sua kemr pui mali
at Sigualldi Isétr siga unndan inn til ianndz ok uill fa ser griöt | enn peir Vagn
pegar eptir. ok finnaz nu a lanndi ok verdr Sigualldi nu vid at hrauckua. ok er

68 sia || mycklu meiri bardagi. fellr nu lidit Siguallda. peir Palnatoki eru nu i kastal-

anum ok horfa å. Palnatoki pickiz j nu sia huersu fara mun. kallar nu a Siguallda
3 at peir skyli Iråtta, pui at ydr mun eigi enndaz at prey | ta petta. er pat mitt
rad at ver takim vid Vagni ok hans mönnum po at hann se yngri enn i laugum
varum er nrållt | ok er god uån å at sia madr muni verda mikil kenpa at pui er
5 mer syniz. Nu göra peir sem Palnatoki maellti | lråtta nu bardagawwwt ok taka vid
Uagni ok hans felögum. ok eru peir nu laugteknir. xxx. manna höfdu fallit | af
Siguallda enn fair af Vagni. enn margir voro sarir. Vagn fylgir peim nu i hueria
i herlör. ok styrir skipi. ok pic | kir nu eingi iafnmikill bardaga madr sem hann.

Digitized by

Google

Jomsvikinga saga.

fxssu for nu *) framm .iij. sumur. Nu er Vagn | x.v. uetra. £>a tekr Palnatoki sott.
Iftr hann £>a sennda eptir Burizleiti konungi. Ok fia er konungr kemr til Palna-
toka. fia | msellti hann f>at er hugbod mitt herra konungr. at ek muna eigi taka 9

fleiri söttir enn fiessa. konungr msellti. fiat er | mitt rad at fm kiosir mann i stad

fiinn at skipa fieim malum er f>u hefir adr fyrir sed. ok se | sa höfdingi i borginni. 11

ok hafiz fler enn her vid. Palnatoki segir at honum fiotti Siguallda minnz til
skörta at sia yfir m | al manna, ok jjicki mer |jo alla f)a nacquat skörta a fiat
sem ek hefi verit., konungr msellti. Opt .hafa oss flin rad | vel gefiz ok skal fietta 13
enn hafa it sidarsta. skolo standa öll hin foruu laug i borginni. Ecki er Sigualldi
fiessa j traudr ok geingr hann at all glatt Nu gefr Palnatoki Vagni frsennda sinum

halft Bretlannd til eignar ok forrada med | Birni hinum bretzka ok bad Vagni 15

Virkfia a alla uega vid lidit. Ok litlu (eptir anndaz Palnatoki. | ok fiickir f>at öllum
inn mesti skadi

Svik vid Sveia konung af Sigvallda

^Vigualldi hefir skamma stunnd styrt Idgum fieirra adr nöequd breytiz or f>ui sem 17
adr var. f)a varu j konur fiar .ij. nottum saman eda .iij. ok sua eru menu nu or

borginni leingrum enn f>a er Palnatoki lifjdi. Verda ok stundum averkar eda 19

em staka vig Burizleifr konungr atti .iij. ddtr. het in ellzta Astridr. ok var | hon
hin uénsta kona ok hin uitrazta. aunnur het Gunnhilldr. fjridia Geira. hennar feck
Olafr | TryGua son. Sigvalldi ferr nu a konungs funnd ok bydr honum ij. kosti 21
at bann muni eigi vera i borginni. ella | gefi hanu honum Aztridi dottur sina. f>at
hafda ek setlat segir konungr at hon mundi fieim manni vera gipt er tignari vseri
| fyrir nafns sakir enn fiu ert enu {x> vairi mer naudsyn at J>u vserir i borginni 23
ok skolo ver rada um 6)1 saman | konungr hittir nu Astridi dottur sina ok spyR
huersu henni useri at skapi sa rada hagr .at hon se gipt Siguallda. Astridr segir.

| fx*r satt at segia fia uillda ek Siguallda alldregi eiga. Ok fiat skäl hann til vinna 25

at koma af aullum skauttum af {lanndinu Jieim er ver höfum adr golldit Dana-

konungi adr hann komi i mina sseng. hinn er annaR kostr | at hann komi Sueini 27
konungi hingat sua at f)u eigir hans ualid. konungr herr fietta nu upp fyrir Sig—
uallda. enu hann er fuss til råda j bags vid Astridi. kemr f>ar at Sigualldi iåtar
fiessu ok binnda fietta fastmsélum. skal f>etta komit framm fyrir hin fyrstu lol
| elligar eru aull mal fieirra laus. Sigualldi ferr nu heim til Iöins borgar. Ok 29

68 , ’) .De båda sista orden åro två gånger slcrifna

Digitized by v^.ooQle

G. Cederschiöld.

litlu sidaR byr haim .iij. skip ok ccc. manna | ör borginni. ok ferr nu {aar til er
' hann kemr vid Siålannd. hann hittir menn at måli. ok spyrr at Sueinn konungr
31 tekr veiz | lu skanit {aadan. {aa leGr hann skip sin vid .i. nes. {aar voro huergi skip
inånnd. {aat var skamt fra bd {aeim er | konungr drack med .dc. manna. {aeir
Sigualldi snua skipum sinum ok lata framm stafua horfa fra lanndi. {aeir teingia
33 skipm | huert af stafni annars. Sidan senndir Sigualldi .xx. menn a funnd Sueins
konungs, ok segit honum sua at ek se siukr | ok at bana kominn. ok ek vilia fyrir
35 eins iinna hann ok Hf hans liggi vid. Nu finna {aeir konung ok bera upp | {aessi
örenndi. konungr bregz vid skiött ok ferR {aegar med {aar a ) .vi.c. manna. Enn
er Sigualldi verdr uaR at konungr er kom | inn {aa la hann a {aui skipi er first var
69 lanndi. hann madlti vid sina . menn. faa er .xxx. manna eru komnir a it || skip er

nsést er lanndi. f>a skolu faer kippa bryggiu af lanndi ok mséla at menn trodi el
| gi skip# sua at sauckui ’) ok get ek at konungr gangi i fy Ra lagi. enn faa er
3 .xx. menn eru kom | nir a midskipit. faa skolu faer faar kippa bryggiu. Nu er
konungr kominn a skip#. Jaå göra faeir | sem maellt var. Nu er konungr kominn

.da.

5 a skip Siguallda vid .x. mann. Jaa spurdi konungr huart Sigualldi | hefdi mål sitt.
honum var sagt at måttr hans var sem miunztr. konungr geingr faa at reckiu
Siguallda ok | spurdi huart hann métti mséla. Sigualldi suarar. luttu at mer nu. .

7 Enn er konungr laut at honum. {aa tok | Sigualldi annaRi hcnndi um {a ver ar herdar
honum enn annaRi unndir hönnd honum. ok {aa kalladi Sigualldi at ar | Uurti skipum
skyli ibraut roa sem skiötaz ok sua göra {aeir. Enn menn konungs stodu eptir
9 a lanndi ok | sa a. {aa rmellti konungr. huat er nu Sigualldi. uilltu suikia mig eda \
huat ftlaz {au fyrir Sigualldi segir. Eigi mun ek | suikia ydr enn fara skolu }aer
ll til loms borgar, ok skolu {aer vera {aar ve! komnir ok ver skolum ueita ydr | alla
uirding. konungr segir. faat munum ver nu ok {aeckiaz beir fara nu til löms borgar,
ok göra loms vikingar | ueizlu mickla moti honum ok kallaz hans menn. {aa sagdi
13 Sigualldi konungi at hann hefdi bedit til hannda ho | num dottur Burizleifs konungs
er Gunnhilldr hét su er usfenst er. enn mer er föstnud systir he | nnar er Äzti idr
heitir. Nu mun ek fara a funnd konungs ok vitia {aessa mala fyrir {afua hönnd.

15 j konungr bad hann sua göra. Sigualldi ferr nu a funnd Burizleifs konungs med

c. manna s ) ok talaz {aeir vid lezt 8 ) Sigualldi nu kominn til | rada vid Azlridi.

68, 2 ) Tyckes rara ändradt från pa
69, ’) i otydligt skrifrrf, liknande e
a ) lidi

*) z otydligt , likt t

Digitized by

Google

Jémavikinga saga.

v?3PS''->'

göra fxiir nu Burizleifr konungr ok Sigualldi rad sitt. Eptir j)at ferr Sigualldi

heim. Sueinn konungr spurdi huersu gengi mal | in. Sigualldi quad £at a hans 17

valldi. ef £u konungr villt gefa upp Burizleifi konungi skatta adr hann gipti f>er dottur
sina. Ok er | Jjat meiri somi badum ykr at f>u eigir f)ess konungs dottur at eigi
se skattgiildr. Sua kemr Sigualldi nu |> sinum fortaulum at konungr uili jaenna 19
kost. Er nu a quedin brulaups stefna ok skoiu uera b^di | senn brudlaupin. Sakir
Sueinn konungr nu til veizluunar ok fylgia honum allir loms vikingar. Ok er | jaar 21
rikulig veizla sua at menn inundu eigi vegligra bod i Uinndlanndi. Enn fyrsta ap
J tan 4 ) hafa brudirnar sidfalldit enn um morguninn eptir eru fisfer kåtar ok sku
| pla J>a ecki ok hyggr £>a Sueinn konungr at yfirlitum faeirra {auiat hann hafdi 23
huåriga fyn séna. Enn | Sigualldi hafdi sagt at su u§ri konan vseuni er konungr

atti. Enn konungi lelzt £>a eigi sua ok jaickir Sigualldi ha | fa sagt eigi satt. ser 25

nu konungr allt råd hans ok fgrir fx> i nyt ser ällt Jiat er honum f>otti ser til
virdingar | snuaz mega. Nu er slitid veizlunni. ferr konungr nu heim med konu
sina. ok hafdi fjadan .xxx | skipa ok mikit lid ok margar gersimar. Enn Sigualldi 27
ferr til Iöms borgar med kono sina ok Iomsvikingar med honum 5 j

Lltlu sidaå spyriaz faau tidenndi or Danmörk at Strutharalldr larl er anndadr
fadir jDeirra Sigvallda | ok i>orkels enn Hemingr brodir jaeirra var ungr. Nu senndir 29
Sueinn konungr ord Siguallda at f>éir kömi i Danmörk | at erfa fedr sinn. jaeir senudu
pau ord at konungr »lati bua veizluna ok spari eigi fe f)eirra enn f)eir quo | duz 31
munndu til koma um uetrhåtta skeid. jaetta syniz flestum mönnum orådlict ok
gruna at ui j natta jaeirra Sueins konungs ok Sigvallda muni grunn vera Jaann ueg
sem farit hafdi. enn fjeir vilia ecki ann | at enn fara. jaeir buaz nu or borginni 33
Iomsvikingar ok hafa hälft annat .c. skipa, fara f>eir nu i Siålannd j Sueinn konungr
er |>ar fyrir ok buin agsét veizla. f>ar er ok allmikit fiölmenni. Sueinn konungr
létr nu jaegar et fyrs | ta quelld bera jacim Iomsvikingum enn sterkåzta' dryck, enn 35
jjeir drecka ok afar fast. Sueinn konungr iinnr nu at | f>eir goraz 6 ) daud drucknir
pk malgir miög |ja tekr Sueinn konungr til orda her er nu glaumr mikill. vaeri nu
|| f)at sémilikt a t. ver t^kim upp glcdi nöcqueria til skemtanar mönnum J>a er menn 70
hefdi at miunum | eptir sidan Sigualldi segir. {jat jaickir oss upphafligaz ok bazt

69, *) ap | ta aptan

*) Härefter följer i radens slut litlo (el. -u), som utplånats; följande rad börjar
med Itlu (initialen år således uteglömd)

6 ) I st. f. o har hdskr. ett ofulländadt g

Digitized by v^.ooQLe

G. Cederschiöld.

3 fyrir »séd at {aer liefit fyi‘st f>ui at ver eigum al | lir til yduar luta konungr madlti.
{aat veit ek menn göra at veizlum slikum at hafa framm heistreing ') | ingår til
agsétis ser. nu sua sem jaer erud agétir um aull launnd. sua mon {aat ok af bera
5 er {aer msélit vm Nu | mun ek fyrir gdra Ek streingi {aess helt at ek skal rek it
hafa Adalrad Eingla konung af riki sinu j fyrir hinar {aridiu uetrnsétr *) eda felldau
7 hann elligar ok nad sua riki. Nu åttu Sigvalldi. ok' méljau eigi minna vm | hann
quad sua vera skylldu. herra j)ess streingi ek helt segir hann at ek skal heria
iNoreg fyrir enar {aridiu | uetrnsétr med {aui lidi er ek ff til ok hafa elltan 6 r lanndi
9 Håkon Iarl eda drepitf eda liggia {aar eptir. | {aa segir konungr. Nu ferr uel at
segir hann ok er {aessa uel heit streingt ok ver halfo at heilli ok efn {aetta vel
| Nu åttu hor kel 1 enn håti ok er einssétt at låta uerda stormannliga horkell segir.
ll hugat heti ek | mina heltstretnging at fylgia Siguallda brodur minum. ok flyia elgi
f\R enn ek se a skutstafn | skipi hans. {aetta er hraustliga msélit. ok {aetta muntu
13 vel efna. {au Bui digri segir konungr. Nu åt | tu. ok muntu nacquarninn merkiliga
lata uerda. {aess streingi ek heit segir Bui. at ek skal fyl | gia Siguallda i faur
15 {»eksa sem ek hefi karimennzku til ok halldaz vid medan Sigvalldi uill. Sua | tor
sem uer gatum segir konungr at sköruliga mundi 3 ) verda af {ainni lienndi. Nu
åttu Sigurdr kapa ep | tir brodur {ainn *). Skiött er {aat segir Sigurdr. ek skal
17 fylgia brodur minum ok flyia eigi fyR enn hann eda hann er | daudr. Sliks var
uån segir konungr Nu åttu 5 ) Vagn segir konungr ok er oss mikit um at heyra
{aina heits j treinging. {aer erud kappar micklir frgndi. Vagn msellti. {aess streingi
19 ek heit at fylgia | Sigvallda 6 ) i faur {aessa ok Bua fr^nnda ntinum. ok halldaz vid
medan Bui uill ef hann | er lifs {aat skal ok fylgia {aessi heitstreinging ef ek kem

2 i i Nöreg at ek skal drepa i> | orkel leiru. enn ganga i reekiu Ingibiargar dottur lians

ån frénnda rådi. Biörn enn bretzki var {aar | med Vagni. {aa maellti konungr. huers

23 streingir {au heit Biörn, hann segir. fylgia Vagni fostra minum sua | sem ek 'hefi

dreingskap til Nu slltr tali {aessu ok fara menn at sofa. Sigualldi ferr i reck | iu 7 )
hia konu sinni Aztridi. ok sofnar hann brått’ ok fast. ok er hann uaknar. spyR

70, ’) Skrifvel heitftreig, men tvärstrecket öfvcr ei år nästan ut plånad t

3 ) Först har skrifvits Iol (Tiinar skrifves hm r , så att r i början kan hafva saknats),
livarefter sedan uetrnsétr tillkommit sä, att 1 i Iol bildar förra delen af u

а ) di öfver raden

*) Skrifret fnn eller möjligen {m

б ) Akscnten, stäld tämligen långt öfver raden, tyckes snarare höra till u
s ) Det sista a synes vara ändradt från i

’) reck j kiu

Digitized by

Jémsvikinga saga.

. 25

Aztridr huart hann muni | heitstreiuging sina. hann quez ei muna hon maeliti. Eigi 25
mon p>er at fjui verda sem eingi hafi verit ok éag | di honum ok mun hg di uid
J)urfa uitz ok rada gördar. Sigvalldi maeliti. huat skal nu til rada taka | {ju ert 27
uitr ok göd råd Eigi veit ek {aat segir hon enn til skal nacquat leggia f>ui at £>u
hefir | litinn styrk sidan af Sueini konungi ef j>u faer nu eigi. Eptir p>etta göra 8 )
f)au rad sin kemr Sueinn | konungr i séti sitt oc allir lömsvikingar. Sigvalldi var 29

katr miög. Sueinn konungr spyn jja huart Sigvalldi myndi be | itstreinging sina.

Sigvalldi quez eigi muna. konungr segir honum nu. Sigvalldi quad aul annan
mann. eda | huat muntu til leggia at ek efna mina heitstreinging. konungr quez 31
aetla f>a er Sigualldi er buinu at hann i muni til leggia xx. skip 9 ). Sigvalldi segir.

f>at er gott tillag einum bonnda enn ecki er f>etta kon unglik 11 f>a maeliti Sueinn 33

konungr ok vard nöckut brunölfi huersu mikils beidizfm. Sigualldi segir. skiött
er f>at . Ix. storski j pa enn ek mun fa i stadinn eigi feéri jaoat sm^ri se. £>ui at
osynt er at aull komi | aptr. f>a maeliti konungr. buen skolu aull skipin (ja er fiu 35
ert buinn f>a er uel vid ordit segir Sigualldi j ok ennd jjetta uel jmiat nu skal
f>egar fara er lokit er veizlunni. J>a uard konungr hliödr ok maeliti 10 ) j| uän bråd- 71
ara *) Efna skal fietta enn |>o rez [>etta skiötara en ek aktlada. £>a maeliti Aztridr
kona Siguallda j Eigi er f>ess vån at |jer sigriz a Hakoni Iarli ef hann frettir fyrir

ef er sigriz f>o eig 2 ) at hann uiti aun | ga vån i Nu ski[ia jieir J>egar til ferdar- 3

innar f>ar at ueizlunni. Tova dottir Haralldz larls maeliti vid | Sigurd bonnda sinn.
J>ess uil ek beida {lik atfrn fylgir sem bezt Bua brodur J)inum 8 ) | f>ui at hann 5

hefir, mart uel til min gört. enn ek mun f>at ilitlu syna. her eru menn .ij. Bui er

ek ; uil gefa fjer. annaH lieitir Hauardr högguanndi. enn annaR Aslakr hölmskalli.

Bui f)i | ggr mennina. ok bidr hana hafa Jiauck fyrir. Bui gefr f»egar Aslak Vagni 7

fr^nnda sinum j Nu slitr bodit ok buaz Iomsuikingar p>egar af veizlunni. ok eptir
f>at- fara fjeir ok hafa c. J storskipa. £>eim gaf uel byr ok taka Uik i Noregi. {xur 9
komu sid 11 m aptan til böiarins i | Tuusbergi auuart. Sa madr hét Geirmuundr
huiti lenndr madr er böinn vardueitti. ok er herrinn | kom i böinn Jia toku Jjeir 11

naliga allan bfinn upp. drapu mart manna ok rontu orofi feår | Jjeir uöknudu ei

uid godan draunt. Geirmuundr uaknar ok jaeir er suåfu i herbergium nést honum

70, *) g S a göra
*) p likt f

,0 ) Härefter är möjligen po uteglömdt

71, ') bradära

J ) Så! Jfr 57 10
*) PTs

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 4

Digitized by v^.ooQle

26 •

6. Cederscliiöld.

13 | |>eir hlaupa upp i lopt f>at er {icir fjöttuz leingzt mega veriazt. f)a <lrifu loms-
uikingar at lo ptinu ok hauggua loptit iakafa. ser Geirmunndr at [>eir munu j>ar
15 lilla hdd fa variz te | kr hann fiat rad at hann hleypr ofan or loptinu a stretid.

ok kemr stanndanndi nidr V | agn vard nér staddr ok höggr fjegar til hans ok
17 tok af hönndina ok fylgdi gullhringr. Geirmunudr | kemz vid fietta til skogar hann
för vm merkr .vi. d^gr. sidan kemr hann til bygda ok leitar nordr å slikt j er hann
ma nött ok dag. hann spyR huar Hakon Iarl er a veizlu a hö [jeim er a Skuea

19 heitir med .c. | manna. Geirmunndr kom sid um aptan ok sat larl vid dryekiu.

Geirmunudr geek fyrir hann oe quaddi hann larl spyR huerr hann vajri J enn hann
sagdi. larl spyR tidennda Geirmunndr segir. litil tidenndi eru enn. en gdraz msétti
21 fjetta at tidcndum | huat }:>a segir larl. Geirmunndr madlti. herr er kominn i lanndit
austr i Vik ok fara med styridlld mikilli ok | ofridi |aa madlti larl. ueit ek at f>u

munt elgi segia hersdgu nema saunn se. eda huerr redr fvrir her | (jessum Geir-

23 munndr madlti. Sigualldi heitir sa er fyrir redr ok heyrda ek nefnda Bua ok Uagn
ok heti ek f>ess nöcqueriar miniar ok hregdr upp henndinni ok synir houum stuf-
25 inn. larl madlti. Illa ertu -leikinu | ok sarliga. eda uissir |ju huerr J>er ueitti } jet ta
sar. Geirmunndr madlti. red ek at likenndum {ju i at jjeir m£lltu (jat | |>a er sa
tok upp hrinngiun er fylgdi henndinni. feuadi fjer nu Vagn sögdu fjeir enn mer
27 })ötti | sem herrinn héti Iomsuikingar larl madlti. Sannfrödr munntu um {jetta
ennda munda ek jjessa sizt kiö | sa *)

lidsafnadr iarls *)

29 larl feri‘ fjegar af veizlunni ok stefnir ofan til Raumsdals. hann görir menn | alla
uega fra ser. ok Isfetr herauruar upp skera hann senndi ok menn nordr i brannd-
heim til Sueins | sonar sins at hann safni lidi um hrand heim. Eirikr larl ferr
31 nordr til Naumu dals ok sua hit ytra nordan | um Nord m£ri ok um eyiar 6 ). skylldi
lidit saman koma i ey fjeirri er Haud heitir. Erlingr son j Iarls lör um Rogalannd.
Hakon larl sialfr um Sunnm^ri ok RaumsTlal. f)eir koma nu saman herinum aui
33 | lum unndir eyna Haud ok a vag (jann er Hiaurungauagr heitir. ok hala |jeir
aukin .ccc. skipa Nu rada fjeir radum sinum. Nu er at segia fra lomsuikingum

71, *) Skrifret kio
så

5 ) Betta ord (skrifret i) är ej säkert
*) eyiar eller eyiår

Digitized by ^.ooQle

Jomsvikinga saga.

at f)eir fara sunnan ined lanndi ok flyr 7 ) | unndan f>eim 8 ) allir peir er pui koma 35
vid ok po drepa peir fidlda folks ok hauggua stör strandtiögg. Nu s j igla peir
nordr fvrir Stadi ok leggia at Hereyiom ok var pa enn ecki spurt til Iarls. peir
leggiaz par med |! allan flotanu peir pickiaz pa purfa stranndhauggua. Vagn ferr 72
pa med skeid sina til j eyiar er Höd heitir. peir finna par mann ok rekr fyrir ser
.iij. kyr ok' geitr .xij. Vagn spurdi hann at naf|ni. hann quez Ulfr heita. pa 3
maellti Vagn. Rekil ofan feit til slranndar. iiuerr er sia inadr segir Ulfr. hann
sagdi Vlfr l ) j maellti. Sua p§tti mer ef per erut lömsvikingar sem vera munndi
st^rri slatra efni ok eigi allfiaai kom | in Vagn segir. Seg pu oss ef pu ueizt 5
uörqut til Iarls ok uiuntu unndan koma l>§di kum | pinum oc geitum Vlfr maellti.
her lå hann i g^rquelld einskipa fyrir innan eyna a Hiörunga uagi | pa segir Vagn 7
pa skalltu fara ined oss ok segia oss leid. Nu geingr hann a skip med Vagni ok
su | ua peir pegar til Hereyia ok sumt lidit, buaz peir nu lömsvikingar sem til
bardaga pott Vlfr j t^ki auduelliga Nu grunar Ulfr at peim muui pickia fleiri skipin. 9
fleygir ser nu u | lan borz ok til sunnz. enn Uagn gripr sn^ris spiöt ok keyrir a
honiun midium ok l$tr Vlfr par | lif sitt. peir lömsvikingar sia nu at vagrinn er U
allr pakidr af skipum. peir fylkia nu pegar lidi! sinn. leggr Sigvalldi framm i midri
fylking ok borkell hrodir hans a adra 2 ) hönnd honurn. Bui ok Sigurdr | brodir 13
hans i fylkiugar arm enn nördra en Vagn Aka son ok Biörn enn hretzki ienu
sydra. Hiöruu | ga uågr er sua håttadr at sker liggr imidium uaginuin enn ey
fyrir nordan er Primsignd | heitir. enn Haurund liggr fyrir sunnan. Nu sia larlar 15
huar lömsvikingar eru komnir ok nu skipa peir sinv | lidi i moti. peir ^tla Suein
larl Hakonar son möti Siguallda ok Gudbrand af Daulum. Styr | kar af Gymsum 17
moti borkatli brodur hans. YriarskeGi annaa Sigurdr steiklingr af Hälöga lanndi
| borir hiörtr i moti Bua. borkell midlangr. Hallzsteinu kerlingr borkell leira moti
Sigur | di kapu peir fedgar Arnmödr ok Årni ok Fidr möti Vagni. Eirikr larl 19
Hakonar son. Erlingr (af Skuea. Geirmuundr huiti uiöti Birni brezka. EinaR
litli. Hauardr af Flydru u | esi enn Hakon larl skal leika lauss ok stydia allar 21
fylkiugar. fiörir voro islennzkir menn med peim fed | gum. Skialld meyiar. EinaR
skalld Iarls. hann liliöp pa upp a bryuiuna ok maellti. til Sigvallda | skal 8 ) ek larl 23
sia timir aungu. ok |)a quad bann. Sakium larl panuz auka ulfs verd porir

71, ’) Så!

s ) Skrifvct {) (eljcs — peir,)

72, *) Skrifvct Vlf s .

J ) adrra

*) Eller Skal

Digitized by v^.ooQle

G. Cederschiöld.

suerdum. hlau | dum uer bord a barda. baug skiölldum Sigvallda. drepr efgi sua'

25 sue/gir sårlinnz er gram fmn | um. raund berum ut a anndra. Enndils vid mer

Itenndi. Nu finnr larl at Einarr uill i brutt ok bidr at hann ko | mi til tals uid
27 hann. sidan tekr larl skalir godar görvar af brenndu silfri ok gylldar | allar ok
fylgdu .ij. met. annat af gulli eun annat af silfri (Dar var a likneskia mannz | ok
hetu fiat hlutar ok fylgdi su nattura. at (Da er larl lagdi [>a i skaliritar ok quad
29 a huart | skylkli merkia. ok ef sa koin vpp er hann villdi [>a breytti sa i ska lin ni
sua at glamm vard; af larl gaf Einar i skalirnar ok vard hann gladr vid ok sidan
31 kalladr Einarr skålaglamm. AnnaR het Vigfuss | son U/ga glums. bordr het enn
|aridi er aurfhaunnd [var kalladr] 5 ) Fiordi bor le/fr skvma 6 ) son borkels or Dy
| ra. firdi. hann teek ser kylfu i skögi eda half rötelldi ok su/dr i elldi ok hefir i
33 henndi. hann for a | skip Biriks larls. larl maellti. Iiuat sltal (Der kluinba su in

mickla. borle/fr quad. hefi ek / j henndi. til haufuds görfa. be/nbrot Bua. haul -

35 Siguallda. va u/kinga vaurn Håkonar | sia skal verda ef ver lifum e/ki kylfa o (do u rf
Daunum. Vigfuss var ok a skipi Eiriks larls. hann tok spiöt | sitt ok huatti [ok

73 quad] T ). Oss er lelkr enn lauka. liggr hefma uinr felmo. [)ryngr j] at Uidris uedri.

uandar god fyrir haunndum lod qued ek héla bosa hann u^ttir ser annars uifs
i unnd uarrmum b^gi uer skreytom spiör neyta. Nu s/ga saman fylkingar ok hefz
3 (Dar akauf | orrosta. ok var huarigum soknar at fryia. Er sua sagt (>ar sem (>eir
Sigvalldi e/gaz vid ok Hakon | larl ok Sveinn larl. at f>ar stanndi vid ok lati huår-
5 igir unndan slga sin skip. lafnleikit var ok med | fjeim Eiriki Iarli ok Vagni. enn
(Dar sem Bui sékir framm ok (Deir br?dr. vard f)eim Bui störbauGr | ok (Dickir betra
7 fm honum låta. (Deir siga unndan skipin ok rér Bui å bug mikinn a fyiking | Jarla.
uar [>ar öp mikit ok akafr ludra gångr. Nu ser (Detta Eirikr larl. leggr Hann nu
til (Dangat j ok leGr at Bua. vard [Dar hin grimmazta atlaga. getr larl rétta fyiking

9 s/na ok ecki bptr | heyra (Deir öp mikit til (Deirra Vagns, rör larl (Da [)angat. hefir

Vagn (Da gört mrkit fletrod. hafdi | ge/ngit igegnum fyiking larls ok leystan allan
ll (Dann arminn. ok er Eirikr larl ser (Detta. (Da leGr hann lar (nbardann sibyrl vid
skeidna Vagns ok beriaz nu af nyid. ok er (Dat alsagt at ei hafi e/n | sökn rausk-
ligri verit ok i[>ui bili hlaupa (Deir Vagn ok Aslakrhölmskalli upp a bardann
13 framm (/ ok ge/ngr med sinu bordi huåR ok rydiaz sua um al allt hrauckr fyrir.

72, *) Härefter z brendu filf 1 , de tvä sista orden öfrersfrukna
s ) Saknas i hds.

*) Ändradt från fkyma

’) I st. f. dessa ord 'omtager hds. ok huatti

73, ') Aksenten står öfver k eller r

Digitized by v^.ooQLe

Jömsvikinga saga.

Aslakr hafdi beran j skallann ok fo at feir höggui i hans skalla. fa beit 2 ) eigi
helldr enn feir hrauckf i talknski | di. fa var uedr gott ok heitt af skini ok foru 15
margir menn af kl^dum. feir Vagn ok Aslakr dr | epa nu margan mann. nu [eggiar] ')
Eirikr larl menn sina iakafa. fa tekr Vigfuss Uiga glums son nefs| tedia mikinn 17
ok rekr i hofud Aslåki. ok nefit söekr fegar a stedianum ok fellr Aslakr fegar
ok laetr lif sitt. enn Vagn geingr med audru bordi ok drepr menn iakafa borleifr
skurna hleypr mö | ti honum ok lystr til Vagns med eikikylfunni. fat hane kom a hialm- 19
inn ok uard sua mikit at hia | Imrinn rifnadi. enn Vagn halladiz ut at bordinu oc
skant vid l»orleifi suerdi enn stikla | di vid fat ut yfir bordit ok a skeid sina. oc 21
bardizt et snarpligzta. Eirikr larl leer fa fra bardaun. f ui | at hann uar miög
sua ruddr framan at siglu. fa hafdi ok Hakon Jarl lagt at lanndi aullum herinum
| ok uard nu a huflld nöckur a bardaganum ok hittaz feir fedgar allir samt. Hakon 23
larl mnellti. fat fick j iumz ek sia al a oss tekr at hallaz bardaginn. ok hugda ek
til fess verst at beriaz vid fessa menn | enda reyniz mer at f ui. nu mun oss eigi 25
hlyda sua buit nema ver takim nackuat gott rad | mun ek ganga a lannd upp enn
er sed eptir med herinum amedan ef feir leggia at. Nu ferr larl upp i ey | na 27
Primsignd ok geingr i skog a brutt ok legz nidr a kne ok bidz fyrir ok borfir i
nordr. far | kemr bönar ordum hans at hann skorar a fulltrua sinn borgerdi Haulga-
brudi enn hon uill eigi heyra | bdn hans ok er hon refd. hann bydr henni mart i 29
blötskap enn hon vill ecki jaiggia. ok f>ickir honum j vvént um. J)ar kemr at hann
bydr henni mann blöt. enn hon uill eigi {>iggia. hann bydr henni vm sidir | son 31
sinn er Erlingr het .vij. uetra gamall ok hon f)iggr hann faer larl sueininn nu i
henndr Skopta j |>r^li sinum. ok ferr hann ok ueitir sueininum skada. Eptir }>at
ferr larl aptr til skipa sinna ok eggiar nu lid sitt | af nyiö. ok ueit ek nu uist at 33
oss mun sigrs audit. ok gangit nu framm at betr. Jrni at ek hefi | heitit til sigrs
oss a J)ér badar systr horgerdi ok Irpu. nu geingr larl a skip sitt. ok buaz um
af ny | iö. ok sidan greida faeir atrödrinn. ok tekz {>ar nu af nyiö enn grimmazti 35
bardagi. ok J>ui naest te | kr uedrit at pyckna i nordr ok dregr yfir skiött. lidr ok
a daginn. f>ui na;st flugu elldingar j| ok reidar V). ok |jui najst görir a.él mikit f>eir 74
Iomsuikingar attu at uega igegn uedrinu. fetta el var med j sua micklum bysnum
at menn mattu uarla standaz. Enn menn höfdu adr farit af kl^du | num fyrir bita 3
sakir enn nu tök at kölna. s^kia f0 bardagann fryio laust. ok fo at feir Iomsui

73, J ) e otydligt skrifvet, likt o

*) Hds. har ett nästan utplånadt E

74, ') reéidar

Digitized by v^.ooQle

G. Cederochiöld.

kingar kastadi grioti eda våpnum eda skyti spiötum. j>a bar uedrit j>at aptr a j>a
5 allt ok [jar med | våpna gangr sinna ouina Hauardr haugguanudi sa fyrstr Haulga
brudi ilidi Håkonar | Iarls. ok margir sa ofreskir menu. ok jaa er lfttad linadi eliuö.

7 sa jaeir at aur flo af huerium fingri | flagdinö ok vard madr fyrir huerri ok segia
Jaeir Sigvallda. ok hann inadlti. Eigi jaicki mer jaa sem ver bcrimz vid menn eiua
enn j jao er naudsyn at huerr dugi sem ma jaa er nöckut linadi elino heitr Hakon
9 larl iannat sinn å | horgerdi ok quez nu bafa mikit til unuit. Nu tekr i annat
sinn at rauckua at elino ok er nu | mycklo meira ok hardara enn fyR ok jaegar i
ll aunndverdu élino jaa ser Havardr högguanadi | at .ij. kouur eru komnar a skip
Iarls ok hala eitt atferli. Sigvalldi maellti jaa. Nu. uil ek brutt flyia | ok göri sua
allir minir menn. Eeki streingdu ver jaess hett at beriaz vid traull er nu ok jaui
13 ver | ra enn adau at nu eru .ij. flaugd. Nu leysir Sigualkli skip sm ok kalladi a
jaa Bua ok Vagn | at jaeir skyli flyia. Vagn maellti at hann skylUli fara manna
15 armaztr. Ok i jaessu suarfi hleypr | horkell midlaugr af skipi sinu a skip Bua ok
hauGr jaegar til hans ok berr jaetta allt at brådum | haucr af honum vauaina ok
17 haukuna alla fra nidr igeguum ok fiuka tennrnar or höfdi | nu jaa maellti Bui.

Vesna mun nu hinni daunsku jaickia at kyssa oss i Borgundar höl j mi. Bui höggr
19 jaa imöt til horkels. enn hallt var a skipipu ok fellr hann a skialldrimina er | hann
uiildi förda ser ok kom höggi! a horkel midian ok tok isunndr i tua hluti vid
skipsbor | dinu Ok jaegar eptir jaat tok Bui gullkistur sinar ok kalladi hatt. fyrir
21 bord allir Bua lidar | ok hleypr sidan fyrir bord med kisturnar. jaa dregz Sigvalldi
1 ut fra iiotanum. jaa quad Vagn visu j jaessa. Sigvalldi hefir setta. sialfa oss unnd
23 kylfu euu fårhugadr fl^di for heim til Damnar | kar hyggr i fadm at falla, fliott auR
kono sinni. enn fyrir bord et brefda Bui geek med | hugrecki. Sigvallda hafdi ordit
25 kallt, ok hleypr hann til ara ok rsér enn annaR styrdi. jaa fleygir Vagn | spiötinu
at Sigvallda. enn sa vard fyrir er styrdi ok nisti jaann ut vid bordit. horkell hafi
sneri jaegar | i brö!t er Sigvalldi uai 1 fariun ok sua Sigurdr kapa jaegar er Bui var
27 fyrir bord geinginn. ok Jaickiz lavar | lueggi efiat hafa sina heitstreinging jaeir hafa
.iiij. skip ok .xx. fara heim til Daiunerkr. 1 jaui hliöp at Si | gmunndr Brestis son'
enn mesti kappi ok sötti Bua ok lauk sua at Sigmunndr bio af Bua badar henndr
29 | i lilflid. jaa stack Bui hanudar stufunum i bringa a kislunum ok kalladi halt. fyrir
bord allir Bua , lidar. Nu er al segia fra Vagni al hann tekr nu af nyiö dreing-
31 iliga vörn ok allir hans menn | gefngu j)eir j)a ok allir a skefdina er väpnftérir voro.
Enn Eirikr larl ok margir adrir höfdingiar la . ugdu j)a at skeidinni. ok uard j)ar

74, a ) elino

Digitized by v^.ooQle

Jömsvikinga saga.

f>a en snarpazta orrosta. kom (ta at |tui sem méllt er | at ecki ma vid marginum. 33
fellu fta sua görsamliga menn Vagns at (teir vrdu eigi eptir meiR enn. .viij. tigir
manna, vaurdu (teir (ta lyptingina a skeldinni. gördi (ta sua myrkt af | nött at eigi 35
var ufgliöst. Ifstr Eirikr larl (ta taka reidann altan fra skipino ok fra ollum skipum
1 ok roa uid (tat fra. letu nu hatlda uaurd v(ir skipunum um nottina enn skiota

yfir sik sk iölldum ok eiga at hrosa sigri micklum. Sidan uega [(teir]iskålum 75

hagikornin at reyna å j g^ti (teirra l>orgerdar ok Irpu ok va eyri i. kornit. Nu

talaz (teir Uagn ok Biörn enn bretzki | vid huat til rada skal taka. annat tueeia 3

segir Vagn at bida her dags ok lata hanndtaka oss. ella j letta til lanndz ok göra
(teim nockut illt ok forda oss sidan. (ta taka (teir siglu treit ok råna | ok flytiaz 5
(tar a .Ixxx. manna i myrkrinu. (teir kömuz i skerit ok voro (ta raun miög (trek-
adir j flestir af sarum ok kulda. var (aa ok ecki f<£rt leingra. létuz (tar .x. menn

um nöttina. enn er ly | sti um morguninn foro Iarls menn at binnda sar sin. (>a i

heyrdu (teir at streingr gall ok flö aur af | ok vard (tar fyrir Gudbranndr frfimdi
Iarls. ok (tarf hann eigi fleira. (teir roa nu til ok kanna ski | pin. ok a skipi Bua 9
tinna (teir Hauard hausuannda ienndan ok voro unndan honum badir fötr. j hann
madlti (ta huerr let sueina sigaz adan fyrir skoti minu. (teir segia. Hauardr maellti.
minna uard (ta happ m | itt enn ek uillda. larli hafda ek setlat. (teir dråpu (ta u
Hauard. Eirikr larl geck (tar hia sem l»orleifr *) | skuma stod. ok spurdi. hui ertu

(tannveg yfir litz sent (tu ser at bana kominn hann segir. eigi niunnda ek | uita 13

nema blödrefillinn hans Vagns kömi vid mig Httad i gör er ek laust hann kylfu
hö | ggit larl msellti. illa hefir (tinn fadir (ta halldit (tetta heyrdi Einar skåla glamm
ok quad visu. (tat quad larl at | éri unnuigs fyrir haf sunnan (ta er å setma sséri. 15
sår ellda spor voro. aullungis hefir illa ey | baugs ef skal deyia uer hyggium (tat
uiggia. ualldr (tinn fadir halldit |ta deyr horleifr

re^ndir Iomavikingar 17

N V sia (teir huar menn eru margir i skerinu. bidr larl nu fara eptir (teim ok
taka haunndum. roa | nu til (teirra ok uörduz (teir (ta ecki. uoro (tar (ta fluttir til
lanndz .Ixx. manna, lét larl (ta alla setia j i einn streing. (ta voro skip (teirra flutt 19
aull at lanndi ok skipt aullum feårhlulum (teirra. sidan briöta Iarls 4 ) menn upp

75, ‘) Saknas i hds.

a ) b ? d s eller b^d 5

*) Skri/vet porleif s

*) larl

Digitized by v^.ooQLe

G. Cedergchiöld.

uistir sinar ok sn^da ok gambra allniikit. ok er joeir ero mettir ganga joeir pangat
21 sem | baudingiarnir voro ok uar horkell leira ^tladr til at hauGua joa Iomsuikinga.

joa voro leiddir iij. menn ör | streinginuin. joeir voro sarir miög. enn farfar voro
23 settir til at uardudta joa ok snua uönnd i hårid | horkell leira geingr nu at bauggua
haufud af (oeim ok maellti sidan. Finni ' joer nöcqut at mer hafi bru | gdit uid
joessa syslu (ouiat joa t mada margir ef 5 ) madr höggr iij. menn Eirikr larl segir
25 ecki siarn ver (oer vid joetta bre | gda enn joo syniz'oss joer miög brugdit. joa var
leiddr enn tiordi madr ör streinginuin ok snuiun | vönndr i hår. sa var såR miög.
27 l>orkell maellti. huersu hyggr jou til at deyia. Gott hygg ek til bana | mins joa t
mun mer verda sem minum fedr ®) borkell segir huat joat vaori hann segir. högg
jou. do bann joa hauggr f>or j kell joann. (oa var til leiddr enn .v. ok spyR borkell
29 huersu hann hygdi til at deyia. hann segir. eigi man ek |>a | laug Iömsvikinga ef ek
quidi uid bana eda mada ek aedru ord. eittsinn skal huerr deyia höcr borkell
| joann. nu aetla joeir» at spyria huern joeirra adr joeir se drepnir ok reyna suå
31 lidit huart sua se fr§ | knt sem sagt er ok joickir joa reynt ef eingi mélir aedru

ord. joa uar til leiddr enn .vi. madr | ok snuinn vönndr i hår borkell segir med
33 sama hsfetti. honum quez gott joickia at deyia uid godan ordz | tir. enn jou borkell

munnt lifa vid skaumm. haver hann joenna. joa er joangat leiddr enn .vij. ok spurdi
| borkell ep*ir uanda. Ek hye allgott til at deyia 7 ) enn Jou högg mig skiött ek
35 helld a tygil knijfi jouiat ver höfum ått opt um at raeda lömsuikingar huårt madr
uissi nöcquat ef hann vseri allskiott hö j cuinn joa er höfudit uaeri af enn joat mun
76 bl marks at ek mun uisa framm knifmum ef ek ueit | nöckud ella mun hann nidr
falla, borkell höggr joann ok fauk af haufudit enn knifrinn fell nidr | joa var tekinn

enn .viij. madr ok spurdi borkell eptir uanda. hann quez gott til hyggia. Ok joa
3 er honum | joötti sem skamt munndi at bida. Hrutr segir hann borkell stauduadi
hauggit ok spurdi hui | honum yrdi joetta a munni. hann segir. (oo mou eigi ofskipat
5 til anna joeirra er joer nefndut ig^r Iarls | menn joa er joer féngud auerka. manna
armaztr segir borkell ok l^lr skialla honum höggit. joa var | levstr enn .ix. madr.
borkell segir eptir vanda hann segir. Gott hyG ek til bana mins sem allir varir
7 fela | gar. Enn ek uil eigi lata mig hauggua sem saud. helldr uilek sitia fyrir. enn
jou haugg j framati i anndlit mer. ok hyG al vanndliga huart ek blauskra uöckut.

75, 6 ) e otydligt, sammanträngdt med f
*) e ändradt från o (eller tvärtom)

7 ) e ändradt från y; af samma ändring synes spår i deyia på raderna 26 och 28

Digitized by v^ooQie

Jömsvikinga saga.

{>ui at ver hofum {>ar | opt att um at réda. Nu er sua gört at liann sitr fyrir enn 9
borkell geingr at framan ok hauGr iannd | lit honom ok biauskrar hann eigi nema
sigu saman augun f»a er daudinn för å. {>a uar til | Ieiddr enn .x. madr ok spya 11
f>orkell. enn hann segir. {>at uil ek at fiu bidir medan ek biarga brökum minum
| {»at skal ueita {»er segir borkell. Ok er hann hafdi {»at gört madlti bann mart
verdr annan veg enn madrinn sétlar ek hug | da at koma i reckiu hia f>oru Skaga 13

dottur konu larls ok bristi felagann. kippir upp sidan bro | kunum. Hakon Iarl
madlti. hauggui {»en na sem tidaz sia befir leingi illt haft i hug. hauggr borkell
| {»ann. {»a uar Ieiddr til madr ungr sa hafdi hår b£di inikit ok gult sem silki. 15

borkell spurdi *) eptir uan ] da. hann segir. lifat hefiek nu et fegrsta {»eir hafa nu

latid lif fyrir skaummu er mer {»ickir ccki|iueitt at lifa. enn eigi uil ek at mik 17

leidi {»r^lar til höggs helldt* sa madr er eigi er j uerri dreingr enn {ju ok mun sa

ouanndfclnginn a ) ok halldi hariuö framm fra höfdino. ok | hnycki haufdinu at harit 19
oerdi eigi blöduct hird madr .i. geingr til ok tekr harit ok ue | fr um hönnd ser.
enn J>orkell höggr med suerdinu ok i {>ui hnyckir hann haufdinu ok hlytr sa
hauggit | er hiéllt ok tök af henndr badar iaulboga bötum. hinn sprettr upp ok 21
maellti. huerr a henndr | i håri mer. Hakon Iarl maellti. stör ofarar *) göraz nu.
ok drepi {»enna sem skiötaz ok sua adra jaa | sem eptir eru {>ui at niycklu eru 23

menn {»essir uerri uidfangs enn ver faim uid {)eim sed. Eirikr Iarl segir. | uita

uilium ver nu adr huerir {>eir se. eda huat heilir {>u enn ungi madr hann segir.
Suein kalla mig Iarl spurdi s ). | huérs son ertu. hann segir. ek em kenningar son 25
Bua. Iarl spurdi 2 ). hue gamall madr ertu. hann segir. ef ek lid vfir | fienna {>a
em ek .xviij. vetra. Eirikr Iarl maellti. Nu skalltu yfir lida. tekr-Iarl hann {»a til

sin. Hakon iarl madlti fja Ei | gi ueit ek nu ef sia skal unndan ganga er oss hefir 27

slika skaumm gört enn |x> munntu rada ver | da ok hauggui enn mennina. Jaa var

madr leystr or streinginum ok braz streingrinn a fotinn | sua at hann var fastr. 29
Sia var mikill ok ungr. ok enn fraligzti. borkell segir hue gott hann hygdi | til al
deyia. Gott segir hann ef ek g^ta efnt adra heitstreinging mina. Eirikr Iarl maellti.
hvert er nafo Jjitt 5 ) | Ek heiti Vagn segir hann. Iarl spurdi huers son hann 31
uaeri. hann quez uera Aka son. Iarl madlti. huers streingdir J>u helt | er {aer {j^tti
J)a gott at deyia. {»ess segir hann at ek skyllda koma ireckiö Ingibiargar dottur

76,') öfver raden

a ) Skri/vel fp.
a ) u rättadt från i
4 ) o rättadt (?) från a
*) Skrifvet pi't

Lunds Unir. Årsskrift. Tom. XI. 5

Digitized by v^ooQie

6. Ceder8chiöld.

33 bor kels | lelro ån fr^nuda radi enn drepa sialfan hann ef ek k^ma i Noreg. Ek
skai |)ui renna segir borkell. ga | nir at honum ok hauer til hans .ij. haunndum.
35 enn Biörn enn brezki spyrndi til Vagns féti sinum | sua at hann fell uid. I>orkell
hauggr yfir Vagn ok steypiz vid. enn suerdit vard honum laust ok kom a | streing-
inn. ok vard Vagn lauss. spratt hann. £>a upp ok greip suerdit ok hio f>orkel leiru
77 bana haugg f)a || maellti Vagn. Nu hefi ek ennda halfa heitstreinging mina. ok uni ek
nu vid synu betr. Hakon | Iarl maellti jba. lati hann eigi lausau ok drepi hann sem
3 tidaz Eirikr larl maellti. eigi skal hann helldr | drepa enn mik. Hakon Iarl segir.

eigi Jivrfum ver nu til at hlutaz er f>u uill einn råda. Eirikr | Iarl maellti. Gott
5 er mannkaup i Vagni. ok syniz mer uel keypt 3 ) at hann se i stad borkels | leiru.

tekr Eirikr Iarl nu vid Vagni. fia maellti Vagn. {jui at eins jiicki mer betra at lifa
i at | J>eim se grid gefin aullum varum felaugum ella farim ver cina faur allir | Eirikr
Iarl segir. ek mun nu hafa ord uid f>a ok fyr tek ek eigi at göra fietta. £>a j geingr
Eirikr Iarl at Birni enum brezka ok spurdi hann at nafni. hann sagdi. Iarl maellti
9 | Ertu sa Biörn er bazt sottir manninn i haull Sueins konungs, eda huat attir f>u
at oss ] s§kia gamall madr ok huitr fyrir héru. er f>at sannaz at segia at öll strå
u uilldu oss | stanga. eda uilltu fiiggia lif at oss Biörn segir. Jiiggia uil eg ef Vagn
fostri in | inn er unndan Jieginn ok allir Jieir er eptir lifa. J)at skal nu ueita £>er
13 ef ek ma rada Eirikr Iarl | bidr nu faudur sinn at £>eim se nu grid gefin Ioms-
uikingum sem eptir ero. Hakon Iarl bad hann | rada. voru f)eir nu leystir ok
trygdir ueittar

Vagn ferr iUik austr

15 I^J ptir (>at ferr Vagn med radi Eiriks larls austr iUik ok mselir at hann skyli
fiannig göra | brudkaup til Ingibiargar sem hann uill. fiar er Vagn um uetrinn.

17 enn um uarit ferr hann su | dr til Danmerkr heim a Fiön til bua sinna ok red J>ar

leingi fyrir ok er mart stormenni | fra honum komit ok fra J>eim Ingibiörgu. ok Jx>tti
19 hon kuenskörungr mikill. Enn Biörn | for heim til Bretlanndz ok red f>ar fyrir
medan hann lifdi ok Jiotti enn bezti karlmadr | enn er Sigvalldi kom heim til Dan-
21 merkr. för hann a Siålannd til eigna sinna. ok var Aztddr f>ar fyrir | kona hans.

Åztridr l^tr göra honum kerlaug ok strauk honum sialf ok maellti. Verit get ek

23no|ckura {ia hafa i lomsuikinga bardaga er rauföttara belg muni Jiadan ha | ft hafa.

77, *) Skr ifvet fynu; men öfver sta delen af f är nästan utplånad, så att det liknar 1
J ) Hds. har keypt uel med omflyttningstecken

Digitized by v^ooQie

Jémsvikinga saga.

ok fiicki mer sia bezt til fallinn at hirda i hueiti. hann segir. Jaat métti enn verda
m | innar séfi at J>u éttir eigi Jjpssu at hrésa ok lat Jaer {ja lika. Sigvalldi red
fyrir Sialönndum | ok fiotti uitr madr ok kemr hann vid fleiri saugur. Enn f>orkeli 25
enn håti f>otti enn uitrazti madr | ok reyndiz jaat opt sidan. Sigurdr kapa tok vid
faudur leifd sinni i Borgundar. hol | mi ok f^ötli nytmenni mikit. ok er mikill attbogi 27

kominn fra J>eim Töfu. Enn f>at | er margra manna saugn at Bui haft ordit at

ormi ok lagz a guli sitt. er £>at | til £>ess haft at menn hafa sed orm a Hiaurunga 29

uågi *) kann f)at ok uera at no | ckur uånnd uéttr hafi lagz a f>at fe ok syniz J>ar

sidan. Enn Hakon Iarl red J eigi leingi Nöregi sidan ok uard enn fr^gzti af sigri 31
J>essum. kom fia i No | reg en agséti Olafr konungr TryGua son. uar {>a tekinn af
lifi Hakon Iarl eptir f>ui | sem segir i konunga saugum. enn Olafr konungr kristnadi 33
£>a allan Noreg munum ver | her luka At segia frä Iomsvikingum

77, a ) i åndradt från n eller u

• " O

Digitized by v^ooQie

Namn.

Adalrådr Englakonungr 70.

Adalsteinn konungr (i Englandi) 57, 58.
Åki son Pålnatoka 61, 62, 64, 66, 67, 72,

, 76>

Aki Tokason 59, 60.

Ålof dottir Stefnis jarls 60, 61, 63.
Arnfinnr jarl (i Saxlandi) 54.

Arni Arnmodsson 72.

Ammödr (fadir Årna ok Finns) 72.
Arnoddr (kertisveinn Sveins konungs) 63.
Åslåkr holmskalli 71, 73.

Åstridr dottir Burizleifs 68—71, 77.

Björn hinn brezki 60, 63, 67, 68, 70, 72,
75—77.

Brestir (fadir Sigmundar) 74.

Bui digri 64, 66, 67, 70—77; Bua-lidar 74.
Burizleifr konungr (i Vindlandi) 63, 68, 69.
Einarr litli 72.

Einarr skålaglamm 72, 75.

Eirikr jarl Håkonarson 71—77.

Endill 72.

Erlingr jarl Håkonarson 71, 73.

Finnr (Fidr) Arnmodsson 72.

Fjölnir Tokason 59, 62, 63.

Geira dottir Burizleifs 68.

Geirmundr hviti 71, 72.

Gormr konungr hinn barnlausi 54, 55.
Gormr konungr Knötsson 55—58, 60.
Gudbrandr af Dölum 72, 75 (?).
Gullharaldr 58.

Gunnhildr dottir Burizleifs 68, 69.
Gunnhildr (mödir Haralds gråfelds) 58.
Håkon jarl Sigurdarson 58, 70—74, 76, 77.
Hallsteinn kerlingr 72.

Hallvardr (brödir Håvards) 55.

Haraldr jarl' (i Hollsetalandi) se Klakk-
haraldr.

Haraldr jarl (i Sjålöndum) se Strutharaldr.
Haraldr Knutsson se Gullharaldr.

Haraldr konungr Gormsson,56—62.
Haraldr konungr gråfeldr 58.

Håvardr af Flydrunesi 72.

Hå var dr (brodir Hallvards) 55.

Håvftrdr höggvandi 71, 74, 75.

Hemingr son Strutharalds 69.

Hildigunn (kona Véseta) 64.

Ingibjörg dottir Öttars jarls 59, 60.
Ingibjörg dottir borkels leiru 70, 76, 77.
Ingibjörg (kona Strutharalds) 64.

Irpa 73, 75.

Karlamagnus konungr 54.

Klakkharaldr 55—57.

Knutr Gormsson 56—58.

Knutr konungr (fåstri Gorms hins barn-
lausa) 55.

Lodbrökar synir 58.

Ölåfr konungr Tryggvason 58, 68, 77.
Öttarr jarl (i Gautlandi) 59, 60.

Otti keisari 58.

Pålnatoki 60—68.

Pålnir Tokason 59, 60.

Saumsesa 60.

Sigmundr Brestisson 74.

Sigurdr (fostbrodir Åka ok Pålna) 59.
Sigurdr jarl (fadir Håkonar jarls) 58.
Sigurdr kåpa 64—66, 70—72, 74, 77.
Sigurdr steiklingr 72.

Sigvaldi son Strutharalds 64—74, 77.
Skjaldmeyjar-Einarr se Einarr skålaglamm.
Skopti (|>raell Håkonar jarls) 73.

Digitized by ^»ooQie

Jåmsvikinga saga.

Stefnir jarl (1 Bretlandi) 60 — 62.
Sfcrfitharaldr 64—67, 69, 71.

Styrkårr af Gymsum 72.

Sveinn jarl Håkonarson 71—73.

Sveinn kenningarson Bua 76.

Sveinn konungr Haraldsson 60—66, 68—
70, 77.

T6ki 59.

T6fa dottir Strutharalds 64, 66, 71, 77.
Tryggvi (fadir Öléfa konungs) 58, 68, 77.
tilfr 72.

Vagn Åkason 64, 66—68, 70—77.

Yéseti 64—67.

Vidrir 73.

Vigaglumr 72, 73.

Yigfuss Yigaglumsson 72, 73.

Yrjarskeggi 72.

tora Skagadöttir (kona Håkonar jarls) 76.

tordr örvhönd 72.

torgerdr Hölgabrudr 73—75.

torgunn döttir Véseta 64.

torir hjörtr 72.

torkell håvi 64, 65, 69, 70, 72, 74, 77.
torkell leira 70, 72, 75—77.
torkell midlangr 72, 74.

I>orkell 6r D^rafirdi 72.

torleifr skuma torkelsson 72, 73, 75.

torvor (kona T6ka) 59.

tyri dröttning Danmarkarböt 55—57.

^Esa se Saumaesa.

Borgundarbolm 62, 64, 65, 74, 77.
Bretland 60—63, 67, 68, 77; Bretar 63;

brezkr 60, 63, 68, 70, 72, 75—77.

Dalir 72.

Danmörk 54, 56—62, 67, 69, 74, 77; Danir
58, 63, 72; Danaherr 57; Danakonungr
58, 68; danskr 74.

Dyrafjördr 72.

England 57; Englakonungr 70.

Fjon 59-62, 64, 77.

Flydrunes 72.

Gantland 59, 60.

Gymsar 72.

Halland 61.

Hål6galand 72.

Hereyjar 71, 72.

Hollsetaland 55.

Hjörungavågr 71, 72, 77.

Höd 71, 72.

Hörund 72.

Irland 68.

Iseyri 65.

Islenzkr 72.

Jom 64; Jomsborg 64—69; Jémsvikingar
54, 64, 69-72, 74, 75, 77.

Jorvik 58.

Jotland 58.

Kliflönd 58.

Limafjördr 56 —58.

Naumudalr 71.

Nordmoeri 71.

Nordrimbraland 57.

Noregr 58, 59, 70, 71, 76, 77.

Primsignd 72, 73.

Raumsdalr 71.

Bogaland 71.

Saxland 54, 58.

Sjåland 61, 65, 68, 69, 77; Sj&lönd 64, 77.
Skardaborg 58.

Skotland 63.

Skuggi 71, 72.

Stadir 71.

Sunnmoeri 71.

Tunsberg 71.

Vik 71, 77.

Vindland 63, 69.
tråndheimr 71.

Jambardinn 73.

| Konungabok 58; Konungasögur 77.

Lunds Univ. Årsskrift.

Tori. XI.

Digitized by v^.ooQLe

Tryckfel och rättelser,

55 J ) lås knut'"

58* „ mikinn.

58’ „ bana.

58 *) utgår
59') läs -ti .ij. sonu
62** „ Falnat oka.

65') „ Jjeir

65“ „ sonum (i st. f. Bonum)

65“ „ munum

68“ „ eptir {)at

71“ „ hringinn

73® ' „ honum. låta

74* „ Hakonar

Digitized by v^»ooQLe

Lunds l T niv. Årskr. T.XL.

Jims vik. s. sid. 67 .

Her^eijn- at^ p.ai tfmKiS »ÖV aki okfW

eö.VtT- foi ck c.nv okato ll&lktp Okerém^i Ta in ef «Uft v<\

y&. okcttiotvnÅ «7ivnnji, Viao^ ,£ uwi^li fnifty.mnfcXA

at^iuboamute^ numimlu UÄtfrtyira tyJiik

Uän uiy.tyyfc unar iUa(& fttjSi ab(W>>T- e-.\) ure^m ey^fua Urt^

nVmaul^a eAttttf at^ém\j^n o^etK 4k&t oV^ ty bommat

'buÄ4^ttutcliS*^|»otni «$i J*t>f V niSir|n^hi ap^uVidtty

^ trauct l^ujnctate yiti-lw ef.U <£>m tfynii cb(UtLCfucv

»ii *vt>.v ujt fe ux.

V fTA^at^^tajiittliraptÄi ^in (taC-V* «at$h toitr^eCf bm jirptbi

B'w|jar^«i»ra^afcp-V^* ^a(W

1&i>*nj»«(ra\\&& *t>>!> uiUbv dt>W Vim aUVtun jgamdll

cfw fwki frlw^a oW ek po m-^a ma^jut^iAauj

^ Q tff & tn mtAU ftifl env» V^v pn at> (wnui

Ht h to h \t A ^.f M. miiti m 4 i Ii lun PtT U A Mil U Att IX

Fotolitografi af £udtz Muller ic CS

KJOBEN HAVN.

Digitized by

Googk

Digitized by v^ooQie

De 1’emploi de rinfinitif dans les plus anciens textes

fran^ais

, par

F. - A. WULFF.

Il n’v a guere de question syntaxique sur laijuelle 011 ait tanl écrit et tant discuté
que sur rinfinitif. Et ce 11 ’est pas de nos jours seulement que cette question a
attiré et tourmenté sans cesse les philologues et méme des philosophes. Déja les
Grees de 1'antiquité possédaient sur ce sujet toute une littérature. Si des siecles
de reclierches toujours renouvelées n’ont pu trancher la question, on comprend
combien elle doit étre 1 diflicile et presque inépuisable. Cependant, apres Bopp, apres
la naissance de la granimaire comparée, la controverse marche d’un pas plus assuré;
apres les investigations de M. Curtius, de M. Jolly et d’autres, rinfinitif est deve-
nu un champ cultivé et fertile. Mais si la nature de rinfinitif indo-européen nesl
plus une énigine, la question de son ernploi et de son développement dans les dif-
férents idiomes n’est pas pourtant vidée. La connaissance de 1'ancien fran<*ais, en
particulier, est eneore loin d'étre au complet sous ce rapport, connne sous tant
(1'autres, et jose espérer que je ne me suis pas proposé une tåche inutile, quand
j’ai voulu faire le present essai sur 1'usage de rinfinitif dans les plus anciens textes
francais. Lé nombre des textes que jai entrepris d’exaniiner cette fois n’est pas
grand. Si .cependant j’ai préféré me restreindre å ces textes, cest afiu de pouvoir
les exploiter avec plus de soin. Et certainement ils méritent toute sorte de soins
et d’égards; car enfin ce sont les plus vénérables monuments littéraires de la langue
franfaise. Ils sont tous antérieurs au milieu du douziéme siecle; je vais en donner
la liste:

1) Les Serments de 842 (v. Bartscli, Chrestomathie de 1avcien franeais, 2 rae
éd., Leipzic, '1871);

2) La Canlilcnc de Ste Eulalie (ibid.);

Lunds Univ. Årsskrift Tom. XI. 1

Digitized by v^.ooQle

F. - A. Wulff.

3) Les Fragments de Valencienncs (ibid.);

4) La Vie de St Léger, texte eritique p. p. M. Gaston Paris (dans la Romania,
1872, p. 273);

3) La Passion du Ghrist, (ibid. 1873, p. 293);

(i) Fragment <]’ Alexandre (Bartsch, Chrest. etc.) -

7) La Vie de St Alexis, texte eritique p. p. M. G. Paris (1872, ä Paris);

8) La Ghanson de Boland, texte eritique p. p. M. L. Gautier, 3 mo éd. (Tours,
avril 1872);

9) Le Psautier d'Oxford p. p. M. F. Michel (Oxford, 1860);

10) Poeme Dévot, texte eritique p. p. M. G. Paris (dans Jahrbucher f. Romani-
sche Litt., tome VI p. 362);

11) Les Quatre Livrés des Rois p. p. M. Le Roux de Lincy (Paris, 1841).

11 est å regretler, sans doute, <|ue cerlains de ces textes, surtout le Psau¬
tier et les Liwes des Rois, naient pas été soumis a la méme espéce de eritique

ä 1’aide de laquelic p. ex.. VAlexis a été rétnhli å la forme qu’il avait lors de sa
eomposition. Je erois eependant que, dans la grande majorité des cas, les intinitifs
qui s'y trouvent ä présent garderont, apres eritique, leur valeur et leur place aetu-
olles. Contre dautres des textes utilisés, on pourrait objeeter ou leur peu d’éten-
due, ou l ineertitude de leur dialeete. Je ne laisse pas pourtant de les mettre ä

profit tous, et je donne partout la totalité des exemples cjue j'ai pu trouver. Comme

il n'entre pas spéeialement dans mes vues de faire la eomparaison du francais mö¬
derne, je nexelus pas méme les exemples qui présentent des identités avee la langue
actuelle. Je n’ignore point que ce procédé statislique donnera plus d’une fois de
1’ennui au lecleur, mais j’ai eru devoir ne pas me refuser ä laire ce travail en ap-
parenee peu intéressant. Le leeteur qui m'aura suivi jusqu å la fin trouvera, je
erois, qu a celte méthode est duo une bonne part des huinbles resultats du présent
mémoire.

On peut demander si la disposition que j’ai faite de mon ma(,ériel est la ineil-
leure. C’est ce que je nose aucunement prétendre. Mais je erois quelle a ses
avantages. G est surtout apres avoir lu et relu le livre de M. Jenis Jolly intitulé:
Geschichte des Infinitivs im Indogermanischen (Munich, 1873) que j’ai reconnu
qu’il fallail faire un classemcnt historique autant que possiblc.

J’ai eru nécessaire ou au moins utile de faire précéder mon essai par un
exposé des points les plus attachants du précieux livre de M. Jolly.

Digitized by v^ooQie

L’infinitif dans Tanden franeais.

Oo sont les stoiciens qui ont fondé la grammaire scientifique. Cependant ils
avaient eu des devanciers panni les philosophes, et Aristote en particulier est
digne d J une mention ä cause de la distinction qu’il a taite le premier entre les oas
et les nombres diftérents. Quant a 1’infinitif, il Ta reeonnu pour une partie du
discours et l’a regardé, non conune un ovo/xa, mais compie un frfjua. Les stoi¬
ciens font de méme, et 1’intinitif est pour eux 1’expression la plus pure de la uo-
tion du verbe, yeinxwiaiov brjua. Oontinuateurs de 1’oeuvre des stoiciens, les
philologues d’Alexandrie donnent ii 1'infinitif le nom qui, dans sa traduction latine,
lui est conservé depuis dans toutes les taugues. 0’est cenceQ(u<pcaog (scilicet
tyxtnug), unitQffMfttTOV (stil. $rjua ) qu’ils 1’appellent, ce qui ne vise point ii la
notation (tuqcio/g) plus ou moins elaire, mais au mauque de certaines significations
secondaires (n«pt,uy«fft/i). 11 s’agissait pour eux de distinguer cc qu’il y avait
desseutiel et d accidentel dans le verbe. Or 1'essentiel du verbe et en méme temps
ce quil a ile commun avec 1'infinitif, cest, selon eux, le nQuyuct (activité ou pas-
sivifé) et la signitieation du temps; par les accidences (na^Sjutfaatig), au contraire,
ils entendent la signification de personne, de nombre et de mode. Cette significa-
tion appartient au verbe seul et lait défaut ä 1'infmitif, et c est la ce qui lui a valu
le nom dnaQtuquroe.

Denys, dans sa rtyvi ], adoptc une détinition du §ijutt plus large quaucune
précédente: est un mot sans cas qui contient un dire et qui est susceptible

de reccvoir des déterminations de temps, de personne et de nombré n . Si cette
definition du verbe a soin de représenter expressémenl comme facultative la signi-
fication des ncigefigccosig eu question, c'est évidemment afin de pouvoir comprendre
aussi rinfinitif dans le verbe. Apollonius Dysgole eutin, qui est ii la fois le vrai
fondateur de la syntaxe et celui qui a donné la derniérc touche au systéme grec
des parties du discours, precise encore cette definition du verbe dans la méme
direelion. 0’est Apollonius, en eflet, qui a assigné ii rinfinitif la place dans le
verbe qu il oceupe, en général, depuis tant de siécles. 11 ajoute ii la definition du
verbe adoptée par Denys (v. ci-dessus) cette phrase complémentaire: ä savoir,
quand il exprime en méme temps les dispositions de Vdme (= les relations mo-
dales), ort xcd mg Trjg öiatHottg dtjÅoi: c’est-a-dirc, la personne et le

nombre du verbe sont exprimés quand il est ncty^iupcaov, finitum , mais non quand
il est <kut<)tu<fctToi', e.-ii-d. ii rinfinitif. A coup sur cette definition en est bieu
une: cependant ello est plus verbeuse et plus trainaute que ne le sont d’ordinaire
les definitions d’Apollonius. Oela tient naturellement ii la grande diflieulté qu il y
avait aussi pour lui h fai re de rinfinitif une partie iutégrante du verbe, ou pour

Digitized by v^.ooQLe

F. - A. Wulff.

micux di re, ä l‘y glisser furtivement. Et eette difticulté- ne tärde pas ii troubler
I’exposé d’ailleurs clair et conséquent d'Apollonius. En traitant des einq modes du
verbe, Apollonius soccupe en premier lieu de 1’infmitif. II 1’appelle avee' les stoi-
eiens le verbe par exeellence, ysnxuixarov fyrjua, et il émet déjä 1’opinion singulié-
rement fausse mais qui n’en est pas inoins debout eneore aujourd’bui, selon laqueile
c’est dans rinfinitif, dans eette expression la plus pure de lessence du verbe, qu’il
ia ut chercher le tiqwtotvtiov du verbe, prototype d'ou se serait développé ensuitc
1’ensemble des formes du verbe dit fini. Apollonius s'efforee de prouver que l’iu-
tinitif, eomme un simple indice d’activité, est inhérent a tout mode.

C’est quand il aborde l’usage substantif de linfinitif que la elarié et la eon-
séquenee Tabandonnent cntiérement. Déjä Trypiion avait prétendu que les iniiiiitifs
précédés de l’article étaient des noms, o vå urna nu v orjuämiv; mais pour linfinitif
dans les pbrases cdmme celle-ci: "j aime micux mareber que rester”, il le regarde
eomme un verbe. Apollonius s éléve eonlre celte opinion, et on s’étonnera de l’in-
eonséquence avec laqueile il va ä present jusqu a déclarer (jiie toujours et partout,
méme dans lexemple de Trypbou eité ci-dessus, l infinitif est un substantif verbal,
oiotnt }>t}/uctToa. Et eest daeeord avec eela qu’il s’efforce de {raduire les infinitiis
par des noms abstraits. On voit doue que méme dans lo systéme d'Apollonius, la
nature nominale de 1’infinitif se fai t jour, quelques grands soins quil ait pris pour
garantir ä 1’infinitif une plaee dans sa definition du verbe.

Certains grammairiens grees avaicnt contesté ä l infinitif la quaiité de verbe,
non pour en faire un substantif, mais pour le ranger panni les adverbes. Apollo¬
nius repousse eneore eetto^opinion. Certainement, dit-il, c'est une faculté essentielle
du verbe que de pouvoir exprimer les dispositions de l’;ime et de reecvoir des ter-
minaisons désiguant les personnes et les nombres difiérents. Or eette faculté man-
<|ue ä l infinitif, et ce méme défaut exclut du verbe le participo. La faeulté que
l infinitif a de désigner le temps et les genres n est pas en efiét une raison sufii-
sante, pour regarder 1’intinitif eomme un verbe, ear le participe aussi posséde eette
läeulté, sans pourtant appartenir au verbe. Quelques grammairiens ont donc voulu
classer les intinitifs parmi les adverbes, poursuit-il, et 1’on sest londé, pour soutenir
eette opinion, sur une observation qu’on a fäi te, ä savoir que deux modes différents
ne se rapportent jamais ä une méme personne, p. ex. Afysiy '/Qdysii;, tu lis ccris,
mais que Linfinitif, eomme tous les adverbes, se met facilement avee un mode, une
personne, un nombre queleoinpies; et on dit p. ex. ygdiftiv &(mu, y^diftir di-r
yyutfkiv IHZoukv, aussi bien que k?.Xijnon Åfyio. Apollonius n’adntet pas
<pie res raisons soient probantes, et il lait observer avee fondement que les intinitifs

Digitized by

Google

L’infinitif dans Tanden fram;ais.

no peuvent point s’unir a un verbe quelconque. Ainsi on peul tres-bicn dire,
avec un verbe de volonté (bijua ngoatger/xdr), je veux écrire, mais on ne dira
jamais p." ex. je ris écrire. — Et en ettet, si Apollonius ne réfute pas ainsi tout
å fait leur argumentation, il en cireonscrit certamement la portée. D’un' autre cöté,
cela n’empéche pas que la linguistique comparée décide plutöt en faveur de leur
opinion qu’en faveur de celle d’Apollonius.'

Passant enfin aux Romains, les études grammatiådes furent menées avec un
zéle sans exemple, mais qui ne fut pas secondé par une instruction bien solide.
La plupart de ees grammairiens so sont eontentés d uno imitation servile des mo¬
del es grecs, d’autres se sont ettorcés de développer d’une maniere plus indépendantc
les catégories proposées par les Grecs. Varrox lui-méme, le plus éminent repre¬
sentant de cette derniere direction, ne se montre pas bien a son avantage en ce
qui concerne l infinitif. On a raison de s etonner qu’un savant si remarquable par
son esprit investigateur et son gout des recherches minutieuses nail pas su appré-
cier 1’importance singuliére de la catégorie infmitive et Hntérét tout spécial de Lin—
finitif/latin avec ses accidences, le supin et le gerundium, ineonnues au grec. Mais
Varrou n’y ayant pas fait attention, on ne doit pas sattendre que les grammairiens
postérieurs, préférant ealquer les mbdeles grecs, aient fait prouve de plus d’intelligence
soit pour le fond, soit pour la forme de 1'mfinitif. On sait que les noms des cas latins
sont dus. en partit* å une interpretation vicieuse des cas grecs (i uinaxixt] p. ex. est
devenu acciisativus). II en est de méme des dénominations qu ils ont données ä l’in-
finitif. D’aprés ce qui est dit plus haut, le seul sens playsible de dnuQf uguw^ (seil.
tyxAio/e), h7iuq(u (fcaov (scil. <)i]uce), e’est: qui manque de signification secondaire.
Cependant les grammairiens, pensant que, par opposition au mode indicatif, les
termes en question voulaient dire: qui n’indique, qui ne désigne pas bien, ont
adopté. les dénominations erronées insignificativus, indefinitus, infinitus, injinitivus
(sc. modus); ils ont proposé encore impersonativus, ce qui est une dénomination
lxinne et expressive, mais qui n’a pas prévalu, et enfin perpetuus, ce qui est évidem-
ment un synonyme fort peu lieureux de infinitus. Les supins et les gérondifs fai¬
san t défaut au grec, ces formations devaient attirer particuliérement Tattention des
Romains. Outre les noms supinim, gerundium, gerundivum, ils les appellent sou-
vent participiaUa. II faut bien noter, cependant, que l’exacte distinction que fait la
grammaire modeime entre ces dénominations, nexistait pas du tout pour les Romains,
et 1’une se disait souvent pour 1’autre. Quoique la nature de ces formations les
rapprochåt beaucoup des participes, on ne voulait pas cependant les exclure du verbe,
sans doute a cause de la ressemblance de signification et de construction qu’elles

Digitized by v^.ooQLe

€ ' F. - A. Wulff.

avaient toujours avec Pintinitif, qui par ies grecs était compris dans le nfjua. Ce-
pendant il y en avait qui regardaient Ies gerundia comme des adverbes.

Si chez Ies Roniains la notion de rintinitif ne présente pas trop d'originali té,
certainement cela est plus vrai encore pour le moyen-åge, eette époque en général
peu innovatrice. La Renaissance se borne le plus souvent ä imiter séchement et

sans eritique Ies anciens. La célebre grammaire de Mélanchthon (mort en 1 560),

tout en excluant du verbe le particip»', compte 1'infinitif parmi les modes. C'est
chez un fran?ais, Jules-Césak Scaliger (f 1558) que l’on rencontre pour la pre-
miére fois une conception plus librc et plus originale de Pintinitif. II nie que I’in—
finitif soit un mode ou qu’.il soit l’essénce du verbe, mais n'admet pas non plus
que ce soit un nom tout simplement, ear mérne substantivé, il participe de l’idéc

de temps qui est la caracléristique du verbe. Sanctius (f 1600) tåclie de référér
tout infinitif latin ä un cas particulier, du reste il suit les anciens. Vossies et
Scioppius (ff 1640) rejettent également l’un et Pautre les innovations de Scaliger
et restituent la vieille tradition, avec eette différence que Scioppius exelut l'infinitif
des modes. Les vues de G., Hermann, pbilosophe kantien (f 1848), sur Pintinitif
rnéritent plus dattention qu’elles n’en ont obtenu aupres de la postérité. II est
vrai que ses recherches sont encombrées d’arguties théoriques, mais elles ne laissent
pas que d'étre ä la lois solides,et originales. Réduisant ä trois les parties du

discours —nom, verbe, adverbe —, il enferme Pintinitif dans la derniere catégorie.
Il voit eette différence seulement entre Pintinitif et les autres adverbes que, comme
le verbe, 1'infinitif exprime^une énonciation. On conviendra que, une fois sa divi¬
sion adoptée, la classification de Hermann est la seule plausible. 'Cependant les
philologues postérieurs, comme Rittmann, Thiersch, Matthia;, rPadmettent pas eette
division, et revenant de nouveau å la tradition, ils assignent a I'infinitif sa place
ancienne dans le verbe.

LMiorizon »le la grammaire scolastique était trop borné, il fallait qu un Copernie
de la pbilologie vint changer les vues traditionnelles sur le systéme entier en posant
la question mérne d’une maniere nouvelle. Leibkitz fraye déjå le chemin en dé-
truisant Pancien préjugé que Phébreu était la langue mére universelle. Au lieu de se
tourmenter ii demander ce que c’esl que 1’infinitif et ce qu’il signifie, on veut sa-
voir dabord quelle en est Vorigine. La science comparative des langues est lå, et
Bopp donne le mot de Pénigme. Apres une analyse pénétrante autant que détaillée
des formations infmitives du sanscrit, du grec, du latin, du gotbique, du persan, il
constatc que partout eette lormation, loin de constituer un mode ou mérne d’appar-
lenir originairement au verbe, est en effct un substantif abstrait, différant seule-

Digitized by v^ooQie

L’infinitif dans Tanden fran«;ais.

ruent des autres substantifs par le prioilége qu’il a de gouverner le méme cas
que le verbe et d’étre souvent construit d’ane faron plus libre.

Déjä le grammairien indou Pänini avait compté ces formations panni les noms,
et il est done déja en quelque sorte un dcvancier de Bopp. Cependant l’un et
l’autre ne se sont proposé que 1’analyse des formes et se sont dispensés de fai re
la discussion syntaxique et historique des formations en question. Si Bopp eut été
historien autant qu’il est anatomiste, il eut sans doute fait attenlion ä un point
fondamental de 1’histoire et de la comparaison de toutes les langues, c’est-ä-dire ä
Voubli de la signification étgmologique. Cet oubli, joint ä la création eoptinuelle
d etvmologies arbitraires et trompeuscs, joue dans la linguislique un röle des plus
• importants. Alors sans doute il n’eut pas aussi ridiculisé comme il l’a fait la
théorie ancienne qui voyait avee étonnement ä 1’infinitif une nature amphibie qui
permettait de le rapprocher tantöt du substantif, tantot du verbe. Cependant il
serait injuste de faire un crime ä Bopp davoir méconnu un prineipe, dont 1’impor-
tance n’a été mise en valeur que par les plus récentes rechercbes *}. En lout cas,
on ne saurait trop relever 1’immense supériorité de Bopp sur ses contemporains et
méme sur ses eontinuateurs. On doit vraiment s etonner que la belle découverte
de rorigine de 1’infinitif ait été si peu mise ä profit. Grimm lui-méme, le célebre
fondateur de la grammaire historique, se tient encore å 1’ancien point de vue, et
en traitant de 1’infinitif gerinanique il en donne une définition qui est toute 1’opposé
de la vérité. Il dit que 1’infinitif est une espéce de substantification du verbe ad-
mettant encore des notions de temps; c’est le verbe duquel se retire toute idée de
' personnalité; les notions de personne et de flexions s’y sont perdues. On a de
la peine å comprendre comment a pu s’opérer cette perte totale de personne et de
nombre dans le verbe devenant infinitif.

>1. Jolly montre d’.une maniére convaincante avee quel tort, å la rigueur,
on a adopté et consacré la dénomination infinitif, calégorie toute grecque, pour
les formations nominales qui en sanscrit védique, en zend, en celtique et en d autres
langues de la famille aryenne ne correspondent que fort peu ä ce que nous voulons
dire par infinitif.

') M. Biural. dans son excellente traduction frangaise de la deuxiéme edition de la
Grammaire comparée (Introd. au tome IV, p. XI), accentue le grand intérét qu’il y a ä
observer précisément aux formations infinitives ”comment Tesprit finit par se soumettre la
matiére du langage et comment il fait entrer dans les infinitifs et les participes, soit å 1’état
latent, soit d’une fagon explicite, des notions de temps, des idées d’actif et de passif, qui
étaient priraitivement étrangéres å ces formations nominales”.

Digitized by v^ooQie

F. - A. Wulff.

Si on divise, avee G. de Humboldt et Cdrtius, 1’liistoire entiére des lan-
gues indo-européennes en deux périodes, eelle de 1’organisation et celle du dé-
veloppement, 1’infinitif, qui est une catégorie toute syntaxique, n’appartient qu’a
la seconde périodei Sous un autre point de vue, on peut demander si 1’infinitif
remonte jusqu’a la langue mére, ou s’il ne prend naissance qu'apres la sepa¬
ration des idionies. M. Curtius a répondu que probablement il y a eu dans la
langue raere des tentatives préliminaires pour le former, et M. Jolly, apres avoir
analysé un å un les sutlixes désignés en général comme des infinitifs, décide
qu’un seul suflixe est sorti, déjå å cette époque primitive, de la grande elasse des
substantifs abstraits pour passer dans la catégorie des verbes. Cest le suflixe
-dhyåi, gf. -a-frat, qui seul cadre parfailement avec la définition de rinfinitif •
due ä M. Curtius: ”rinfinitif est originairement le cas arrété (der erstarrte Casus l )
d’un substantif abstrait qui cependant sous bien des rapports s’est relié au verbe
plus étroitemeut que le reste des' substantifs abstraits”. Les autres sutlixes p. ex.
-tum, -tavé, -tavåi, -tos (lat. -tum, -tu; ombr. -tu[m], -to[m]; slave -tu~), -asé (iat.
-are, -et;e, -ire, -mané (gr. -fitvai), -ané (gr. -svai) ne re?oiveut que plus tard
le caractére de véritobles infinitifs.

L’a*uvre préparatoire achevée déjå par la langue mére pour former ISnfinitif
peut se résumer en ces deux points: 1° la langue s’était décidée ä employer eer-
tains sutlixes principalement comme des nomina actionis, 2° ces noms daction per-
mettaient déjå une construction verbale. Cependant toutes les langues de notre
famille n’ont pas continué l’oeuvre jusi|u a former de vrais infinitifs. Le celtique
nous fournit le curieux exemple d’une langue qui å cet égard est restée en arriére
méme du sanscrit védique et du zend. Il est en effet inexact d’appeler infinitifs la
foule enorme de substantifs a construction verbale qui dans 1’idiome celtique en tiennent
lieu. Ces substantifs verbaux sont formés, non du théme verbal, mais de la racine,
moyeuuant une iufinité de sutlixes divers; ils se conslruisenl avec des prépositions et
des' pronoms possessifs, ils prennent méme quelquefois 1 'artide, ils sont déclinés comme
les autres substantifs, dont ils ne se distinguent que par la construction verbale. Enfin,
ce sont des cas en pleine force de vie. Le celtique n'est pas du reste le seul
idiome européen qui connaisse de ces substantifs verbaux; en slave, en lithuanien,
en lette, des traces de cette construction subsistent encore, et l'ancien latin en

*) Sif venia verbo! J’ai eBsayé. pour rendfe er starri, Erstarrung, une foule d’expres-
sions: éteint, engourdi, stereotype, fix v, immobilisé, stagné, toutes insuffisantes. Le qualifi-
catif fossile rendrait assez bien 1’idée voulue, mais — fossilisation!

Digitized by v^ooQie

L’infinitif dans l’ancien frangais.

offre assez d’exemples: Plaut. Amphitr. I, 3, 21 quid tibi hane cur atio’st remi
'Truc. II, 7, 62 quid tibi hane aditio’sX, quid tibi notio'st, inquam, amicam meam ?
Asin. V, 2, 70 quid tibi hunc receptio ad te est meum virum ? Aul. III, 2, 9
quid tibi nos, mendice homo, tactio'st 1

Exception faite pour le celtique, eette construction n’est cependant nulle part
si fréquente ni étendue sur une si grande variété de formations nominales que dans
les deux plus antiques idiomes de la famille, le zend et le sanscrit. Il est natu-
rellement difficile de tracer la limite qui sépare, en ancien sanscrit, les infinitifs des
autres substanlifs ä construction verbale, c’est-å-dire, de reconnaitre si un sutftxe
est entré en état å’arrestation, ou s’il ne fest pas: ordinairement on a classé ces
substantifs d’aprés les suffixes, et c'est ce qu'il y a de mieux s’il s'agit de faire
la comparaison des autres idiomes. Mais en premier lieu, il faut examiner ä part
les formations infinitives du sanscrit védique, et alors il vaut mieux prendre pour
point de vue les cas respectifs d'ou les infinitifs tirent leur origine. Nous devons
donc toucher d’abord la question singuliérement obscure et embrouillée des cas.
Parmi les nombreuses théories qu’on a faites ä ce sujet, celle de M. Curtius est la
plus raisonnable et la plus compléte. Elle part de la forme des cas et les range
en deux eouches ou groupes étymologiquement et chronologiquement distinets, dont
le premier embrasse le nominatif, 1’accusatif et le vocatif. Le vocatif est 1’ainé des
trois, et il n’est en effet que le theme nominal sans suffixe casuel. Quant au
second groupe proposé par M. Curtius, cest surtout M. DelbrCck qui l’a examiné.
Originairement 1'accusatif était opposé au nominatif comme le seul cas ohlique,
et cest par lä sans doute qu'il faut expliquer le fait que, dans toutes les langues
de notre famille, l’accusatif est d’un emploi si varié et si étendu. Mais cet état de
choses ne devait pas toujours suffire. Outre l'idée du régime direct, il y avait une
foule de rapports plus éloignés qui demandaient de plus en plus instamment une
expression propre. Cest ainsi que des cas nouveaux venaient s’ajouter ä ceux du
premier groupe. L’ordre chronologique de ces nouveaux venus est probablement

celui-ci. Le génitif se sépare le premier de 1'accusatif; viennent ensuitc le datif et
le locatif, deux cas jumeaux, sous point de vue étymologique et syntaxique. L'ablatif
et rinstrumental sont les derniers nés de tous les cas, et ce sont eux aussi qui

s'éteignent les preqiiers dans les idiomes européens.

II va sans dire que les cas ont du étre parfaitement formés et d’un usage

fixe, longtemps avant de pouvoir s’arréter soit ä des adverbes, si cetaient des
noms d’agent, soit ä des infinitifs, si c'étaient des noms d’action. Comment pourra-
t-on décider, å présent, si un cas est arrété ou s’il continue de se présenler

Lunds Univera. Årsskrift. Tom. XI. 2

Digitized by v^ooQie

F. - A. Wulff.

comme un cas panni dautres cas? MM. Wilhelm et Ludwig s ) naccentuent
pas ce point, et ils citent comme des infmitifs védiques presque tous les datifs de
substantifs verbaux. C’est ce qu’on ne doit point faire. Tant que plusieurs cas
d’un suffixe existent ensemble, on ne saurait parler de son arrestation, et le sub-
stantif verbal ne mérite pas encore le nom d’infinitif. On serait douc tenté de
classer les formations infinitives védiques en formations qui, outre la forme désignée
comme infmitif, possédent ou ne possedent pas d’autres cas encore vivants. Mais
il y a cet ineonvénient ä un tel classement, d’ailleurs juste, que, dans la rigueur
des termes, les formes en -dhyåi seraient seules reconnues pour des infmitifs, et
tout le reste des formations, une fois désignées comme des infmitifs, seraient tout
aussi peu classées qu'auparavant. II paratt donc meilleur de partir encore une fois
des cas respectifs d'ou elles proviennent, et de constater en premier lieu la facilité
avec laquelle se préte tel ou tel cas ä l’usage absolu et ä 1’arrestation requise pour
qu'ils deviennent de vrais infinitifs.

De tous les cas, le génitif est Sans aucun doute ceiui qui se préte le moins
å se transformer en infmitif ou en adverbe. L 'ablatif aussi ne s’y accommode guére.
\Jinstrumental prend déjä plus souvent une position assez indépendante dans la
phrase; en effet, il est trés-curieux d’observer le développement de la formation no-
minale en -två, qui aboutit enfin, non pas ä des infmitifs, mais å ce quon a dé-
signé, ä tour de röle, comme des participes indéclinables , des participes semi-
adverbes, des geruncUa, toutes significalions inexactes de formations auxquelles
notre terminologie ne sullit pas et qui nen fournissent pas moins un parailélisme
incontestable avec le développement des infmitifs.

Dans les formations arrétées que nous appelons en général des adverbes,
comme dans l’usage vivaut, Yaccusatif est le cas préféré. Les Indous lappelaient
kartnan, ce qui signifie objet, effet, et correspond d'une maniére remarquable å
I 'auumxtj des Grecs. Cependant ni l'une ni l’autre de ces dénominations n’épui~
sent le vaste emploi de ce cas, simplement parce que, ainsi qu’il a été dit plus
haut, laccusatif était primitivemenl le seul cas oblique et remplissait une quantilé
de fonctions exercées plus tard par des cas ä préposition. Une grancle partie des
accusatifs-infmitifs védiques s'expliquent tres-bien par la notion de but, de dircetion
(terminus in quem), qui est å 1'origine une des principales signijications de l’accu-

*) Wilhelmus, De infinitivi linguarum sanscritee, bactr., pers., grcecce, umbr., lat., go-
ticce forma et usu, Isenaci, 1873.

J ) Ludwig, Der Infinitiv im Veda, Prag, 1871.

Digitized by v^ooQie

> ■

L’infinitif ■ dans l’ancien frangais. f I

satif. IL y a d'autres accusatifs, désignés aussi déjä comme des infinitifs, qui de-
mandent une autre explication. Ce sont les accusatifs gouvernés par les verbes arh
et gak pouvoir, vid savoir, av désirer, vag vouloir etc., enfin, certains verbes dits
”auxiliaires”, construits avec l’accusatif d’un substantif verbal — accusatif non marquant
la direction, mais dans sa fonction originale, qu’ il a développée en opposition au
nominatif — p. ex. dåtum arhasi, tu peux donner, sa véda déva ånamå dévåu,
le dieu sait atnener les dieux. Il ne faul pas croire que ces prétendus ”infinitifs”
des Védas correspondent déjä parfaitement aux infinitifs que les langues mödernes
emploient avec ces verbes. Car en sanscrit védique, ces verbes gardent encore une
signification concréte et pour ainsi dire matérielle, et ils gouvernent 1’accuSatif
(karman) de la méme maniére que tout autre verbe transitif. Ce n’est que plus
tard, en sanscrit classique, que, perdant cette force transitive, ils sont réduits ä d&
purs auxiliaires, å des points d'appui, pour ainsi dire, de Taccusatif (-tum) qui en
méme temps s’arréte et devient un infinitif.

Voilä cependant que, déjä en examinant Taccusatif védique, nous avons eu affaire
aux deux principales sources de la formation de 1'infinitif. Il provient, premiérement,
d’un cas marquant le but d'une action (ou le régime indirect, v. ci-aprés, sous le
datif); secondement, ,de raffaiblissement de certains verbes gouvernant un substantif
verbal, ce qui ne commence, en général, qu’en sanscrit classique.

L’accusatif en -tum, si fréquent en sanscrit classique, ne se présente dans les
Védas que onze fois, et comme il y existe encore d’autres cas du méme suffixe,
on. ne peut aucunement parler d’un infinitif védique en -tum. A 1’époque classique,
au contraire, les autres cas disparaissent de 1’usage, et 1’accusatif arrété s’annexe å
la plupart des racines verbales pour former des infinitifs proprement dits.

Si 1’accusatif, dans les Védas, est principalement le cas verbal régi par les
verbes transitifs, et si on ne le trouve pas souvent dans un rapport plus éloigné

et plus libre avec le verbe, rapport ou il marque fin et but d’une action, c’est lä

précisément la signification propre au datif et une des principales fonctions du
locatif. Le datif surtout devait étre particuliérement propre ä faire naitre des infi¬
nitifs. Naturellement le rapport vague et indécis qu’il avait avec le verbe de la
phrase, comme régime indirect, le devait laisser s’arréter facilement. Aussi le
nombre de datifs indépendanls est-il trés-considérable dans les Védas, et ces' datifs
font un des traits caractéristiques du style hardi et libre de cette antique poésie.
Le plus souvent, ils sont placés ä la fin de la phrase ou du moins aprés le verbe,

et en général e’est ä une proposition eompléte qu’il faut recourir quand on veut

traduire ces ”infinitifs épexégétiques”. Souvent méme il est impossible de parler

2 *

Digitized by

Google

F. - A. Wulff.

d'un régime quelconque en fait de ces parties du discours logiquement et gramnia-
ticalement indépendantes. Les coincidences qui suivent ont toutefois de« 1’importance
pour les infinitifs des idiomes européens.

1° En sanscrit védique et en zend, le datif d’un substantif verbal se place
volontiers avec les raeines kar et dhå, fai re; en grec, en latin, en gothique, 1’infi-
nitif se trouve apres des verbes de la méme signification.

2° Les raeines as et bhu, étre, semploient de méme, dans les deux langues
aryennes, avec les datifs—infinitifs; 1’union dans laquelle sont trfes-souvent les infi¬
nitifs des langues européennes avec le verbe substantif, oflre avec cela une parfaite
analogie. Sans doute ces deux raeines étaient devenues, déjå avant la séparation
des idiomes, des verbes auxiliaires.

„ 3° Les datifs aryens sont quelquefois sous le régime de substantifs et d’adjec-

tifs; de méme les infinitifs européens.

4° Les datifs aryens sont d’un fréquent usage avec les verbes signifiant mener,
pousser, appeler, préparer, donner, naitre, et une foule d’autres; il en est de méme
des infinitifs européens.

3° Quant aux verbes dits auxiliaires, tels que vouloir, désirer etc., les datifs
en question ne s’y joignent que trés-rarement, et ee n'est pas sans doute un pur ha¬
sard qu'on ne saurait guére parler d’une telle construction qu’avec deux formes en -dhyåi.
Nous avons vu plus haut que, parmi 1’ensemble des datifs védiques, ceux en -dhyåi
méritent seuls, å la rigueur, le nom d’infinitifs. — Notons encore que ces datifs—
infinitifs sont aussi les seuls qui admettent un emploi impératif. En effet le rapport
libre qu'il y avait entre le datif ou régime indirect et 1’action du verbe, invitait,
dés qu'il fut arrété, å 1'employer absolument et ä le douer, par une accentuation
renforcée, du sens d'une exclamation ou d'un impératif.

En fait, de toutes les formations infinitives du sanscrit védique, il n'y a que
les datifs en - dhyåi , les locatifs en -sani, et peut-étre les accusatifs en -am, qui
cadrent parfaitement avec la définition donnée par M. Curtius, c’est-å-dire, qui sont
parfaitement arrétés et qui, par leur émancipation de la flexion nominale, ont acquis
des faeultés propres au verbe mais qui font. défaut aux formations purement
nominales.

Quant å 1'idiome zend, il ne fait que confirmer, en gros et en détail, les ob¬
servations que nous venons de faire sur le sanscrit védique; il offre partout un
accord remarquable avec cet idiome.

Il n’en est plus ainsi du sanscrit postérieur ou classique. On trouvera vraimenf.
étrange qu’ici toutes les tentatives faites par 1’ancienne langue pour former l'infi-

Digitized by

Google

L’infinitif dans Pancien frangais.

nitif sont abandonnées, méme les formations en -dhyåi, et que les accusatifs en
/ -tum, si rares dans les Védas, sont choisis, å l'exclusion de toute autre forme,
pour rétablir cette importante catégorie Pour compensalion, les formes en -tum
entrent en une arrestation de plus en plus complete: les autres cas du suffixe
-tu disparaissent, et nous pouvons observer pour la premie re fois le fait dont nous
avons vu aecentuer plus haut la grande importance pour la théorie de rinlinitif, å
savoir, Voubli de la signification étymologique. Le suffixe ou la finale -tum, en
perdant sa signification primitive, cesse d'étre sentie comme un accusatif et s’annexe
å presque toute racine. Des lors,. les formes en -tum se cpnstruisent avec un
grand nombre de verbes régissant autrefois le datif.

L’union qui s’établit entre 1'accusatif en -tum et les racines as et bhu, étre,
est aussi sans doute de seconde main; dans des expressions comme asti bhöktum
”mänger y a”, Paccusatif représente méme un nominatif.

Les infinitifs en -tum du sanscrit classique, bien qu'ils ne soient pas encore
parvenus jusqu’ä marquer les temps et . les genres du verbe, sont eependant déjä
beaucoup plus rapproehés des infinitifs européens qu'aucune formation du sanscrit
védique ou du zend. Or, le méme rapport qu'il y a entre la langue des Védas et
le sanscrit classique se répfete entre le zend et Vanden persan; seulement c’est
ici un locatif arrété (en -tanaiy') qui 1'emporte sur les anciennes formations datives,
et il faut ajouter que cet idiome 11 'emploie gufere son infinitif qu'avéc les verbes
qui expriment un mouvement. En moye^-persan, ou pårsi, et en persan möderne,
Pintinitif se rapproche de plus en plus du verbe, et surtout avec les auxiliaires il
est d’un usage fréquent. Les temps et les genres de 1'infinitif restent aussi peu
marqués que toujours.

Les dialectes indous mödernes ressemblent tous au sanscrit classique en ce
qu'ils choisissent, chacun, un seul suffixe (locatif ou accusatif) pour la formation
de leur infinitif.

On peut résumer ainsi qu’il suit 1’histoire entiére de 1'infinitif indou et per¬
san: tandis que, dans les plus anciens temps, 1'infinitif, avec une abondance de
formes diverses, n'offre que peu de significations, il change de caraclére dans tous
les idiomes plus récents et choisit un seul suffixe respectif, pour y conférer une
foule de fonctions nouvelles. Ajoutons encore cette observation, que tous les infini¬
tifs étymologiquement transparents des idiomes subséquents sont provenus, non

’) On peut voir dans ce fait un petit indice foumi par 1’histoire de 1’infinitif —
d’autres ne manquent pas — que le sanscrit védique n’est pas devenu, par une filiation
directe, le sanscrit classique.

Digitized by v^ooQie

F. - A. Wulff.

pas du cas favori des Yédas et de 1'Avesta, le datif, mais de 1’accusatif et du
locatif.

Un coup d’oeil sur les idiomes européens nous apprendra que lä encore il y a
un parallélisme évident en fait de formation et de développement de 1'infiaitif. Quant
aux langues germaniques, y compris les langues scandinaves, on voit des 1'abord
que 1’infinitif y a jeté de fortes racines. Déjä dans 1’idiome gothique, qui présente
la plus ancienne, littérature germanique, le suffixe infmitif s’aecole, non pas ä la racine,
mais au théme du present, et ainsi 1’infinitif s’est écarté plus loin de sa significa-
tion étymologique et sest plus rapproché du.verbe que 1'inlinitif indien. M. Jolly
entreprend d’établir, par une argumentation séduisante, que dans 1’ensemble des
idiomes germaniques un seul suffixe infinitif sest maintenu. Gest le suffixe datif
-ania, qui, de plus en plus altéré, se retrouve dans les infinitifs en -annes, -anne,
-ennes, -enne, -an, -cn, -a, -e. La forme pleine -anne, -enne garde mieux que
les autres la signification du datif, surtout quand elle s’est fait renforcer de la
préposition dative ze, zi. En effet, c'est une observation importante et qui est
vraie pour toute langue de la famille aryenne, que l’infinitif renforcé de la pre-
position est ä 1’infinitif pur ce que sont les cas prépositionnels aux cas purs (le
nominatif et l’accusatif).

L’infinitif qui se trouve apres les verbes auxiliaires n’est pas reconnu, ä pré¬
sent, pour uft datif. Mais ici, de méme qu'en ancien sanscrit et en zend, ces verbes
avaient encore une signification tout au£i concréte que les autres verbes. Ainsi
p. ex. 1’allemand ich mag, je puis, signifiait primitivement ich bin stark, je suis
fort, et si ä celte époque un datif—infinitif s’y joignait, ce datif gardait encore sa
signification primitive de fin et de but. Ich mag gehen voulait donc dire: je suis
assez fort pour une marche. Plus tard le verbe sest affaibli et, s’accolant plus
étroitement ä 1’infinitif, est devenu un auxiliaire, c.-ä-d. une sorte dexposant qui
marque le temps et le genre, tandis que 1’infinitif n'exprime que la pure notion
verbale. L’infinitif pur allemand remonte donc en général ä une époque plus re-
culée que celle ou la siguification de fin, de but, fut restreinte å 1’infinitif préposi-
tionnel. Aucune forme spéciale ne setant développée, en gothique, pour 1’infinitif
passif, 1’infinitif ”actif” en fait souvent fönction, comme dans les exemples suivants:
gop pus, ist galeipan in libain haltamma, pau tvans fotuns habandin gavairpan
in gaiainnan, mieux vaut entrer dans la vie boiteux que d’avoir deux pieds et
iYétre jeté dans la géhenne (St Marc 9, 45); atsailivip armaion izvara ni taujan
in andvairpja manne du saihvan im, prenez garde de ne pas faire votre aumöne
devant les bommes pour en stre regardés (St Matth. 6, 1). Rappelons que les

Digitized by v^ooQie

L’infinitif daks 1’ancien fran<;ais.

langues indieimes étaient encore nioins en état de distiuguer entre forme active et
forme passive ä 1'infinitif. En gothique on peut observer quelques commoncements
pour suppléer å ce défaut, p. ex. par la circonlocution å l’aide de vairpan, devenir
et le participe passé. Mais si la distinction des genres fait ainsi quelques progrés,
toute indication de temps manque encore :t 1'infmitif gothique. Plus tard les genres
et les temps se sont développés å 1'infinitif germanique de la méme maniére et par
les mémes circonloeutioos qu'au vcrbe fini, et ce développement présente beaucoup
d'analogies avec celui de rinfinitif du latin et du grec. Les genres et les temps de
1’infinitif ne sont pas plus anlérieurs ä ceux du verbe fini qu’ils n’en sont con-
temporains; ils suivent leurs traces.

Enfin tout infinitif, en allemand möderne 1 (le gothique et le nordique ne s'y
prétent pas), peut sortir de la sphére du verbe pour devenir un substantif et se
faire précéder de 1’artiele.

L’infinitif Uthuanien garde en général tres-bien la signitication casuelle, soit
au supin en -tu (depuis longtemps éteint), soit au datif—inti aitif en -ti. Uni aux auxi-
liaires, aux verbes qui expriment un mouvement vers uu but, aux substautifs et
aux adjectifs, cet infinitif oflre une parfaite analogie avec les langues congénéres. 0
y a un intérét particulier ä observer 1'usage que cet antique idiome fait de rinfinitif
absolu: il 1’emploie comme infinitif historique et dans les phrases å la fois interro-
gatives et dubitatives. Comme partout, les infinitifs absolus nappartiennent qu’au
style énergique, et ils conservent mieux que tous l?s autres 1’énergie casuelle.

L'infinitif grec est, sous point de vue formel et syntaxique, comme le couron-
nernent de toute la construction infinitive. Il importe de distiuguer nettement l'infi-
nitif homérique de celui du grec postérieur. Celui—lå rappelle, principalement en
trois points, l’usage des langues aryennes. 11 est souvent employé pour exprimer
l’impératif; les infinitifs ”épexégétiques”, joints d'une maniere tres—libre ä la propo¬
sition principale, sont d’un usage étendu et ne sont remplacés que plus tard par
des propositions finales ou consécutives; la eatégorie des verbes auxiliaires, enfin,
bien que plus développée qu'en sanscrit védique, en est encore å ses commencements.

Le grec postérieur est en progrés sous plusieurs rapports. Quelques-unes des
anciennes formations (les locatifs en -fievat, -/uev) sont abandonnées, et celles qui
restent förment des groupes plus distincts. Toute la eatégorie de rinfinitif est mieux
consolidéej il se pénétre de plus en plus des caractéres propres au verbe.

Dans l’ensemble des langues congénéres, la force dative de rinfinitif se fait,
selon M. Jolly, particuliérement voir dans 1'emploi absolu. Le grec classique a
réduit å >peu de chose l’emploi de rinfinitif pour l’imj)éraftf, mais dans certains

Digitized by v^.ooQLe

F. - A. Wulff.

tours stéréotypes tels que éuoi Soxelv, å ce qu’il me semble, oXCyov Suv, ä peu
prbs etc., 1’infinitif absolu subsiste encore.

Les infinitifs épexégétiques ont de méme souffert une diminution tres-considé-
rable, et les propositions subordonnées les remplacent dé plus en plus fréquemment
en grec classique.

Les verbes auxiliaires n’ont pas pris, en grec clagsique, un si grand dévelop-
pement que dans les langues germaniques, qui, pour suppléer en quelque sorte au
manque des temps et des genres de leur infinitif, avaient naturellement un plus
grand besoin d'auxiliaires.

Le procédé qui plus qu'aucuu autre a changé le caractere de rinfinitif grec,
c’est la substantification. Le premier pas dans cette direetion consistait ä prendre
l infinitif pour le sujet de la phrase; peu ä peu on en est venu ä considérer le
sujet-infmitif cömme un substantif au nominatif, l’article est venu enfin se joindre
k ce nominatif, et les autres cas s’y ajoutent l’un aprés l’autre. Cependant rinfi¬
nitif grec ne va pas jusqu a former de pluriel, ainsi que le fait quelquefois rinfinitif
allemand.

En résumé, nul infinitif indo-européen n’a passé par une aussi grande série
de développements, ni pénétré aussi loin dans la formation des temps, que rinfinitif
du grec classique, et dans aucune autre langue il n’a formé une catégorie aussi
solide. On est donc d’autant plus surpris d’observer que, de tous les’ idiomes de
la famille, le grec möderne est le seul qui ait renoncé, ä tres-peu pres, å cette
importante catégorie. 11 remplace le plus souvent rinfinitif par une proposition
subordohnée.

L'infinitif latin, pour étre resté, en certains points, en arriére de 1’infinitif grec,
n’en oflfre pas moins l’une dés plus intéressantes séries de développement qu’il y
ait dans notre famille de langues toute entiére et qui est naturellement d’une con-
séquence tres-importante pour rinfinitif roman. La richesse en formations infinitives
que présente le latin, rappelle en quelque sorte le sanscrit védique. Mais ii y a
cette diflerence entre les deux idiomes, que l’abondance des infinitifs védiques
parait presque comme un luxe genant, tandis que les trois principales formations
infinitives du latin indiquent, chacune, un degré particulier du développement de la
notion infinitive. Ainsi les gerundia sont encore tout ä fait dans la condition des
substantifs verbaux représentés surtout par Je celtique. Les supins en -tum, arré-
tés peu de temps seulement avant lepoque historique du latin, représentcnt l’usago
des formations analogues indoues et slavo-lettes. Les infinitifs , enfin, qui provien-
nent du suffixe -as C~ are > _ere > ~' r O sont d’uu usage extrémement étendu et

Digitized by v^ooQie

L’infinitif dans 1’ancien fran^ais.

et varié, ils ont pénétré profondément dans le systeme des temps et des genres et
ont lait naitre beaucoup d'innovations. Ce sont en premier 1 lieu ces infmitifs qui nous
intéressent ici. ,

En latin, de méme qu’én lithuanien, celui-ci un des plus anliques idiomes,
l’usage absolu de 1’infinitif appartient surtout au style narratif. On ne voudra plus
expliquer 1’infinitif dit historique comme du ä uue ellipse quelconque. En eflet,
cet esprit d’action rapide propre au datif-infinitif, suffit pour expliquer son
emploi dans la narration rapide. Cet infinitif doit remonter å une époque ou la
langue ne connaissait encore ni 1’infinitif du temps passé, ni méme l’infinitif passif.
Car bien qu’il marque le temps passé, i! est toujours au présent, et presque tou-
jours sa forme est active. Un autre indice d’antiquité, c’est qu’en analogie avec
I’infinitif impératif, p. ex. du grec, il a toujours un nominatif pour sujeL

Quant å 1’emploi de 1’infinitif pour l’impératif, il y a au moins un passage
latin qui en offre 1’exemple, c’est Val. Flacc. III, 142 tu socios adhibere sacris.
Il serait bien étrange, en eflet, que cet emploi de 1’infinitif, si fréquent dans les
laugues congénéres et dans les langues filtes du latin, fit tout ä fait défaut a cet

idiome. II est plus vraisemblable que 1’infinitif impératif, qui reparait avec un

redoublement de force dans les langues romanes, n’est lombé en désuétude, en
latin, qu’å cause de la grande faveur dont y jouit 1’infinitif historique.

Les Romains ne savaient naturellement rien de l’origine dative de leur infinitif,
inais assurément ils ne le considéraient pas non plus, comme un autre cas. M.
Jolty tient ä ce que tout exposé scientifique de 1’histoire <le 1’infinitif latin parte de
sa nature dative, et c’est conformément å ce principe qu’il traite, apres 1’infinitif
absolu, des trois groupes suivants.

•1° Dans le latin ancien, l’infmitif marque souvent la fin, le but, surtout
avec les ver bes exprimaut un mouvement et avec le ver be elake. Exemples: Plaut.
Bacch. II, 3, 120 ibit aurum arcessere; Cist. II, 1, 25 abi qucerere; Cas. III, 5,

48 huc missa sum ludere; ib. V, 1, 2 eximus intus ludos visere; Pseud. II, 2,

47 reddere hoc, non perdere, erus me misit; Tbr. Andr. IV, 5, 20 propera
puerum tollere; Phorm. I, 2, 52 intro Ut videre. — Les poétes postérieurs, qui
gardent en général des constructions vieillies depuis longtemps dans la prose, em-
ploient souvent 1’infinitif apres ces verbes ‘). — Quant au verbe dare, il est trés-
curieux d’observer l’accord de construction qu’il v a entre le latin et le vieux

*) Cp. Sjöblom, De vsu infinWri apud poetas latinos augustance eetatis, Gothem
bourg 1873.

Lunds Univers. Årsskrift. Tom. XI. 3

Digitized by v^ooQie

F. - A. Wulff.

sanscrit p. ex. dans la phrase: två söma dåksä dadhåsi givåsé , tu, Soina, robur
das vivere, et des phrases latines comme celles-ei: Caton R.R. c. 89 bibere dato,
Plaut. Pers. V, 2, 40 bibere da, Tér. Andr. III, 2, 4 jussi ei dari bibere. On
sait que le latin classique use le plus souvent, apres les verbes en question, du
supm ou du gérondif.

2° Les verbes dits causatifs, tels que permitto, eoncedo, facio, impero, mo-
neo, rogo, tardo, probibeo, impedio etc., qui dans la lalinité postérieure demandent
une proposition subordonnée (ut, ne, quominus), se construisent dans la langue
ancienne, et méme chez les poetes de la classicité, avec 1’infinitif. La nature casuellc
et nominale de cet intinitif se fait voir en ce qu’il exprime vaguement 1’action,
sans en désigner de sujet di sti nct.

3° C’est au langage conservateur des poétes qu’appartient aussi le troisifeme
groupe. Ce qu’il y a de caractéristique dans ces infinilifs, c’est qu’ils n’ont tous
quun rapport trés-libre avec la proposition principale, p. ex. Verg. En. V, 262
loricam dönat habere viro; ibid. XII, 345 paribusque ornaverat armis vel conferre
nianum vel equo prtevertere venlos. On n’a voulu reconnaitre que des 'hellénis-
mes” dans de telles locutions, non plus que dans celles oit 1’infinitif est sous le
régime d’un adjeetif, p. ex. Verg. Ecl. 5, 2 boni dicere versus, Hor. Od. I, 10
callidum condere. Mais il suttit de se rappeler que 1’aryen, le lithuanien, Palle—
maiKl présentent les mémes constructions, pour admettre qu'il s’agit ici d’autre

chose que d’une pure imitation du grec.

Dans les trois groupes de constructions que nous venons de eiter, la prose
manifeste une tendance å remplacer les anciens infinitifs par des constructions plus
distinctes. Mais sur dautres points Piniinitif est en progres, et surtout le nombre

d’anciens verbes transitifs qui dans la prose, par 1’attaiblissement connu, deviennent

des auxiliaires ct se joignent å 1’infinitif, en augmente considérablement 1’usage et
l etendue. La substantiiication, entin, que subit I 'iiitinitif latin, est dans eette langue,
comme dans les autres, un développement postérieur. Exemples: Apul. Asclep.

26, 310 voluntas de consilio nascitur et ipsum velie e voluntate; ibid. 40, 323
ab his omne velie aut nolle divinilus aversum est; Pers. Sat. I, 9 nostrum
vivere; ibid. I, 27 scire tuum. L’intinitif allemand möderne, qui est allé plus loin
que 1’infinitif latin å cet égard et qui quelquefois se trouve substantivé méme au
pluriel, ne peut cependant pas imiter Tinfinilif du passé qui est mis substantivement
p. ex. dans eette phrase: Apul. Asclep. 8, 292 voluntas enim dis ipsa est summa
perfectio, utpote cum voluisse et perfecisse uno eodemque temporis puncto compleat.

Digitized by v^ooQie

L’infinitif dans Tanden frangais.

Quant aux gerundia latins, M. Jollv n’hésite pas, å accepter lexplication pro-
posée par M. Curtius ( Grimdzuge etc. p. 612), selon laquelle le sutlixe gérondif
-endo(-undo) dérive d’une forme -andya, aucien -anya. El certainement cette
théorie est en parfait accord avec l'explication que donne M. Jollv de rinfmitif ger-
manique (v. plus haul p. 14). En safiscrit, ce suffixe nest pas encore distingué
en actif et passif; mais avec le temps, 1’usage actif de ce suffixe s’est développé
au gerundium latin, å 1’infinitif germanique, aux substantifs verbaux slaves (en
-aniya), tandis que 1’usage passif du méme suffixe a 1‘ourni le gerundivum du
sanscrit, du grec et du latin. Pour ce qui est du gerundium latin, cest le datif,
tel qu’il parait p. ex. dans 1'expression solvendo esse (Cic. Ad Fam. III, 8,2),
qui en est le cas le plus ancien. Ce datif est en effet un cas arrété, ou, selon la
terminologie adoptée, un intinitif, el un inlinitif qui remonte bien haut dans les temps.
Ainsi p. ex. edendo vient ä correspondre exactement au moyen haut-allemand se

ezzenne. Les autres cas du gerundium, le génitif et 1’accusatif, ne naissent (jue
plus tard de ce datif.

Les supins latins sont certainement, eux aussi, des cas d’un substantif abstrait,
ce sont méme des cas arrétés, des intinitifs. Mais leur arrestation n’est pas
devenue, en latin, si compléte que p. ex. celle des intinitifs correspondants en -tum
du sanscrit classique. Dans 1'ancien latin, du moins, les supins en -tum et en -tu
sont virtuellement des cas vivants d’un méme suffixe, ce qui apparait dans cet exemple
tiré de Caton R. R. o: villicus primus cubitu surgat, postremus cubitum eat.
Du reste, le supin en -tum latin garde mieux que 1’infinitif eu -tum sanscrit sa
signification étymologique ce qui fait *qu’il n'est guére employé qu’avec les verba
movendi; il n'a jamais de régime. En délinitive, les supins latins partieipent
inoins de la nature du verbe que les gérondifs et les intinitifs.

Viennent enfin les langues romanes. En commengant, d apres les données de la
Grammaire de M. Diez, un apercu de 1’histoire de l’infinitif roman, M. Jolly avance
que cet infinitif est également intéressant par ce qu'il a perdu et par ce qu'il a
gagné. Et en effet, les langues filles du latin présentent å la linguistique comparée
un spectaele bien extraordinaire. Elles abandonnent, ou plutöt, cest le latin de-
venånt roman qui abandonne des positions une fois glorieusement gagnées; et par
suite de cette retraite, les langues romanes sont retombées, des leur naissance, dans
des conditions toutes primitives, pour ne regagner que par de nouveaux efforts, et
encore incomplétement, une compensation du terrain perdu. Le latin était parvenu

Digitized by v^ooQie

F. - A. Wulff.

å distinguer nettement entre inlinitif actif et infmitif passif, et avait développé des
formes particuliferes pour les deux genres; formellement le nouvel idiome, le roman,
ne fait pas plus de distinction å cet égard que ne 1’avaient fait le sanscrit ou le
gothique. L’infinitif latin était beaucoup avancé dans la formation des temps; le
roman ne eonserve rien de cette belle celivre. C’est un trail général des idiomes
postérieurs de la famille aryenne que d’échanger de plus en plus fréquemment 1'in¬
tinitif contre une phrase compléte (v. Jolly, Gesch. etc. pp. 61, 173, 187). L’al-
lemand möderne est entré dans cette voie, le grec möderne est allé jusqu a perdre
ainsi son infmitif, et on sait que le latin, surtout la prose classique, avait des régles
trés-délicates ä observer å ce sujet. Le roman, au contraire, a rebroussé chemin,
et son iufinitif a repris et conservé, pour une large part, ses vieux droits. Parmi
dautres traits qui rappellent ainsi, en roman, 1’ancien sanscrit, on peut citer encore
1'infmitif substantivé ayant quelquefois une construction verbale.

L’infinitif ainsi reforgé est tout ce qui reste, en, roman, des trois formations
iniinitives du latin '). Et sans doute il a mainte fois remplacé, déjä dans la basse
latinité commengante, le gérondif et le supin, grace ä 1’allaibiissement de 1’esprit
des distinctions subtiles: St Jérome^ (f 420) peut se servir ainsi de l’infinitif,
anticipant d'une maniére frappante 1’usage roman 2 ). Pour ce qui est de la basse
latinité, postérieure, le fait n’est point' douleux. J’emprunte ä M. Diez (Gr. Ill,
228, 244) 1'assertion que des constructions comme celles-ci sont trés-fréquentes
dans le haut moyen-åge: licentiam habeat fodere (761); consuetudo habuisti
exigere (827); — cum inclinasset se, attollere eam; paratus ad pugnam pro-
cedere; erubesco scribere (615); — de Chlotario (f 628) est canere rege
Francorum; cbd estis fui, quod sum essere abetis; si aliquid habueritis oppo-
nere\ habeo quaedam prosequere; Deo deprecare avead (763); quod ego inde
habeo recipere (944). L’infinitif pur suffit donc déjä, ä lui tout seul, pour
supplanter les gérondifs, les supins ; les phrases complétes méme. Aussi M.
Diez aflirme-t-il cela en faisant remarquer (Gr. III, 244) que !'infinitif pur est

*) Le fait que Väblatif du gcrundiwn (v. Diez, Gr. Hl, 247) est conservé dans le gé¬
rondif ou participe présent roman ne nous concerne pas ici. — Le valaque posséde un
inlinitif (prépositionnel) provenant du supin latin, v. Diez, Gr. II, 245; Ht, 223, 229,
232, 233. — Quand je ne cite pas expressément la 3 e édition, j’entends la 2 e éd.

a ) Je citerai de la Vulgate, d’aprés M. Diez (IV, 220), ces exemples: vade rcconciliare,
exiit seminare, missus sum evangelieare, et j’ajouterai au moins les suivants, tirés des Psao-
jies: advocabit coelum desursum, et terram, discernere populum suum 49,4; de-post foetantes
accepit eum, pascere Iacob servum suum, et Israel haereditatem suam 77,71; persecutus est
homjnem inopem et mendicum .... morlificare 108,is.

Digitized by v^ooQie

L’infinitif dans Pancien francais. 21

* v

beaucoup plus fréquent dans le vieux roman qu’il ne fest plus tard. Rien de plus
intéressant que de reeonnaitre I evident parallélisme ‘3 que présentent entre elles,
particulierement k ce point du développement de rinfinitif, les langues romanes et
les gérmaniques. Dans ces derniéres, rinfinitif a éprouvé, déjk ä une époque pré-
historique, le besoin d'étre renforcé, dans telle et telle eirconstance, par une
prépositiou (nord. at\ goth. du ; h.-allem. ze, zi, zu ; néerl. te, angl. to~). L’infi-
nitif latin, ou plutöt roman, en voie de devenir infinitif valaque, ilalien, francaisy
etc., éprouve de méme un besoin toujours croissant de se faire précéder, dans pres-
que les mémes oecasions, par une préposition conservatrice de lenergie casuelle
étymologique 2 ). En langue germanique, c’est partout la préposition du datif qui
a eu k rempiir cette fonction; en langue roinane, les prépositions eorrespondantes
Ca, pour~) ne restent pas les seules privilégiées ä cet égard. Cependant, s’il v a
des oecasions ou d’autres prépositions C de, par, sans etc.) les remplacent, il n’y
en a pas inoins un nombre d’indices de ce qu’en général les prépositions du datif
étaient, k lorigine, les favorifes. Le valaque est partieuliérement intéressant a ce
sujet. Selon M. Diez (Gr. III, 222), la préposition a est devenue si nécessaire k
1’infinitif de cette langue, que presque jamais elle ne peut y étre omise et q se, par
conséquent, cet infinitif prépositionnel du valaque correspond, en général, k rinfinitif
pur des autres langues romanes. Cependant il y a eu, dans ces langues encore,
une tendance k sacheminer dans la méme voie. Cest ce que montre, pour
1’italien et l'espagnol, p. ex. la formation des prépositions da (= di a ) et para
(= por a); quant au proven^al et k l’anc. framjais, grace k la perspicacité de M.
Diez (Gr. III, 235; III 3 , 244), nous aurons, au rebours des scribes, les suivants
exemples k conférer: prov. per vos a guerir; per nos a sal var; per vos a con-
tendre; pel castel a recobrar; se ieu vengui per vos a gualiar; — anc. fränt*.: por
ols a .soscorre; por luy a vengier; por ti a delivrer; por lui a mostrer; por a perdre
un des piez; por a perdre la vie; sans lui a afoler ’; sam point a varier; sur la teste
a tranchier. Je puis ajouter un exemple tiré de YAliscans (éd. Guessard, v.
1683): por la teste a coper, et enfin j’emprunte k M. Darin s ) un exemple du
roman de Dolopathos : elle est plus ancoraigie de mal et de folie a faire, exemple

*) Car il ne faut pas supposer d’influence directe, v. Diez, Gr. III, 211; Jolly, Gesch. 210.
7 ) Jolly, Gesch. 211: Si les Romains ne font pas encore dépendre leur infinitif d’une
préposition, cela est quelque chose d’analogue avec le fait que les cas latins se passent de
A préposition beaucoup raieux que p. ex. les cas grecs.

*) Darin, Observations sur la syntaxe du verbe dans Vanden frangais. Lund, 1868,
p. 38, note. La citation est faite de l’éd. p. p. MM. Brunet et Montaiglon, p. 375.

Digitized by v^ooQie

F. - A. Wulff.

qui rapp^lle surtout l’usage valaque. Cqr dans cette langue linfinitif est fréquem-
ment préeédé par la double préposition de a

A présent, jetons encore un regard sur les idiomes germaniques. En anglais
el en langue scandinave, 1’infinitif prépositionnel a tellement empiété sur rinfmilif
pur, que eelui-ci est réduit å trés-peu de chose 2 ). La préposition originale setant
ainsi affaiblie jusqu a n’étre souvent qu une espéce de caractéristique ou signe d’in-
dinitif, il n’est point étonnant <jue cétte préposition ne sullise plus seule ä conserver
1’énergie dative la ou cette énergie est particuliérement voulue. En roman, ce sout
les prépositions pour (a), de (a) etc. qui servent de renforcement; dans les idio¬
mes germaniques, ce sont principalement les suivantes: all. um (zu); néerl. om (te),
dor (te); angl. for (to); suéd. för (att), till (alt) 3 ).

’) Je me permets de recueillir iei en note quelques exemples que donne M. Diez (Gr.
III, 226, 227. 229, 233): revnitoriu de a cunoaste (avidtis cognoscendi), datoriu dr a pleti
(rens solrendi), harnic de a face aceasta (en état de faire cela); lesne de a intzeleage (fa¬
cil e Miellectu), anevoe de a suferi (durum t oler a tu); maestria de a scrive (ars scribendi),
putere de a domm (potestas dominandi); tirap de a prunzi (tempus prandendi), poftå de a
trei (desiderium rivendi); nu b de a se temeå (non est timendum).

J ) En islandais (ou vieux nomis), la préposition (at) s’insinuait méme parfois apres de
vrais auxiliaires tels que skulu, kunna, vilja, munu, mega etc. (v. Lund, Oldnordisk Ordföj-
ningsleere, Copenliague, 1862, pp. 358 suiv.). Cp. espagn.: debe dc estar perdida. debiera de
acordarme; anc. portug.: devo a morrer. a temer (v. Diez, Gr. 217). Cela n’a pas prévalu
dans les idiomes scaudinaves mödernes (cp. cep. la note suiv.): mais ce qui a prévalu et qui
est un fait non moins remarquable, c’est que, lors méme que l infinitif est employé comme
sujci, il demande ordinairement la préposition.

J ) V. Jolly. Gesch. p. 162; Diez, Gr. III, 235; Grimm, Gr. IV, 104.— Le suédois offre
ä cet égard un intérét spécial: lä méme ou 1’infinitif occupe la place d'un régime direct, le
langage familier. ou du moins le parler vulgaire. a une tendance å employer les deux prépo-
sitions till att (vulg. te d). p. ex. kan önskar till att dö, il désire dc mourir; jag hoppas
till att fä leva länge, fenpkre rirre lomjtemps; du lofte mig till att komma, till att göra
detta etc., tu m'a promis de venir, de faire cela etc. Quon se rappelle Torigine de cette
prép. till: c’est un ancien accusatif; on la retrouve dans le substantif allem. Zieh but. fin.
C’est d’accord avec cet usage prodigue qu’on entend assez souvent trois prépositions de suite
(för till att), quand 1’infinitif doit exprimer la fin, le but d’une action (en frangais a fin de). —
Notons ici que 1'infinitif historique. dont la fréquence et 1’usage en suédois correspondent
beaucoup å 1’infinitif historique du frangais möderne, est préeédé soit de la prép. att seule-
ment. soit — et c’est lordinaire — des deux prép. till att: vi till att springa, notis dr
rourir, hon till att gråta, elle de pleurer, etc. — Du reste il est remarquable que Finfinibif
prépositionnel scandinave ne peut jamais se passer de la préposition at: toutes les fois que
1'infinitif est dans la dépendance d’une autre préposition, quelle qu’elle soit (af, från. för.

Digitized by v^.ooQle

LMntinitif dans Tanden franoais.

Le lieu ne comporte pas des reeherches étendues sur ce que sont devenues,
eu roman, les constructious intinitives de la langue mere. Du reste, ces recherches-lå
ne seraient guei# que des redites, que de simples citations de Tindispensable Gram-
maire de M. Diex. Je puis donc et je dois renvoyer a cet ouvrage quiconque voudra å
ce sujet des renseigneménts plus eomplets. J’appellerai seulement 1’attention d’un
instant sur trois artides eneore: les futurs, rinfinitif impératif, rinlinitif substautivé,
l/inlinitif prépositionue! n’est point la seule innovation qu’a fait naitre 1'infi-
nitil' dans sa marehe du latin au roman. Une autre nouveauté, et eelle-lii des plus
remarquables, c/est 1’alliance intime qui s’est établie entre rinlinitif et eertains auxi-
liaires, et qui a engendré les futurs. Rien, en effet, nest propre comme ees for¬
mations ä montrer la vitalité et 1’énergie de l’ancien sullixe arven -asé: il peut
eneore contribuer å réparer admirablement la conjugaison disloquée du latin.

Quant ii 1’inlinitif emplové souvent, dans les langues lilles du latin, d’une ma 4 -
niére absolue, et surtout au lieu de 1’impératif négatif (v. Diez, Gr. 111, 203 suiv.j,
on a vu ci-dessus (p. 17) que M. Jolly ne le considi>re pas, en roman, comme
une innovation. Ce savant veut faire croire (v. Gesch. 182) que les Romains
déjit ont du posséder cet iniinilif impératif et qu’il a été supplanté plus tard seule¬
ment, par riufmitif historique. En effet, les idiomes de la tamille les plus divers
s'accordent ä eibployer ainsi leur infinitif. En gouzeratt, il est de mise dans les
phrases allirmatives méme; le mahratte s'en sert constamment dans les phrases
probibitives; en grec, eu lithuanien, dans les langues germaniques *), presque partout
cet usage se retrouve. 11 n’y a donc pas d'invraisemblable ii ce que le latin aussi aura
pu faire naitre et faire évanouir de nouveau cet usage. Mais il n’est pas du tout né-
cessaire, ce me semble, que les langues romanes doivent au latin rinlinitif en question.
M. I dttré fait oliserver (v. la Rréface du Dictionnaire, p. XLV1I) que ”la latinité
mourante absorba la Germanie envahissante et ne regut d’elle que quelques mots *),
assez nombreux pour témoigner du passage des Germains, assez rares jiour témoigner
de la prépondérance des populations romanes”. S’il y a une oecasion ou lon indi—

nerait peut-étre å grossir l'influence que le frottement de tant d’idiomes étrangers a

genom, jämte, med, mot, om, på, till, utan, utom, vid), la préposition at ne doit pas manquer,
et elle se place toujours apres 1’autre. Cp. Sundén, Om infinitiven i svenskan, Vesterås,"
1864, p. 11.

’) Celles du Nord n’y dérogent pas; cependant ce n’est guére qu’ep parlant aux petits
enfants et å des animaux que Ton use de cet infinitif.

Je me permets de citer en passant un petit livre p. p. M. Scbeck, Stuttgart. 1875:

500 germanische Sprachstämme oder 1600 gcrmanische Vorabeln in der französischen
Sprache.

Digitized by v^ooQie

,F. - A. Wulff.

eue sur le latin romanisé, é’est, je crois, quand il s’agit d’expliquer 1’infinitif impératif
roman. L'hypothése que je vais mettre en regard de ce que j’appellerai l’hypothfese
Jolly, paraitra peut-étre hasardée. Cependant je me reporte en idéte ä Pépoque des
invasions, et je me figure les étrangers, n’importe si c etaient des Germains ou des
Hottentots. Peu versés dans le parler du pays, négligeant forcément la conjugaisou
§t ne se servant que de 1'infinitif, qu’est-ce, apres tout, qu’ils auront fait, ces
braves Francs, Visigoths, Burgondes etc.? Ils auront fait exactement la méme
chose qui se répete tous les jours, partout, — et c’est ä ee fait remarquable qu<!
j’ai voulu arriver enfin —, a savoir, qu’on se sert inévitablement, et comme par
instinct, de 1’infinitif, s’il s’agit de se faire comprendre dans une langue dont on
ignore la grammaire. Comment faut-il expliquer ce fait si ce n’est par la suppo¬
sition que, de toutes les formes verbales, 1’infinitif est, je ne dis point étvmologi-

quement et selon 1’histoire, mais logiquement, dans Vidée, . yevixwTcnov fyij/ua,

”le verbe par excellence” (comme traduit M. Egger, v. Jolly, Gesch. 22)? Le
fait méme que la plupart des langues congénferes possédent l'infinitif impératif ne
permet naturellement pas d’en conclure a un tel emploi de ”1’infinitif” de la langue
aryenne, leur mére ä toutes; et cela précisément parce que 1’infinitif impératif a pu
naitre comme de soi, comme d’une ”inopia otnnis constructionis” *). Pour en finir
avec cette question, je veux faire observer que les idiomes différents, mis aux prises
lors des invasions, ont du fournir des conditions particuliérement favorables pour
donner naissance, en roman, aux constructions qui nous occupent.

Reste donc seulement un mbt ä dire sur la substantification de 1'infinitif roman.
Ainsi que nous 1’avons vu plus haut (p. 18), le latin avait commencé ce inouve-
ment, connu par bien des langues de la famille, et qui est partout un des procédés
les plus récents a ). La substantification de 1’infinitif ne joue cependant dans aucune
langue de la famille un röle quon puisse comparer ä ce qui a lieu en roman,
surtout en vieux roman. Ainsi 1'infinitif pluriel, inconnu au grec, peu fréquent en

•) M. Merguet s’est servi (v. Jolly, Gesch. 180) de cette expression, avec moins de
r&ison, å ce qu’il me semble, k propos de 1’infinitif historique. Notons bien que l’inf. histori-
que est devenu un infinitif prépositionnel.

J ) En langue scandinave, ce procédé n’a guére jaraais commencé; en suédois, p. ex., il
est de fait qu’on trouve quelquefois, dans le langage des philosophes, vara’t , l’étre, rarda’t,
”le devenir”, tänka’t, le penser, et que, dans certains dialectes, on emploie comme substantif
l’inf. åta, mänger (v. Rietz, Svenskt Dialekt-Lexikon, Lund, 1867); mais si je cite encore
göra , faire (dans les locutions ” ett svårt göra, ett lätt göra etc.”, une chose difficile, chose fa-
cile), et enfin dricka (du ”boire”, de la petite biére), je suis au bout de mes exemples. ■
Que l’on se rappelle qu’en suédois 1’infinitif prépositionnel est d’autant plus fréquent.

Digitized by v^.ooQLe

L'infinitif dans l’ancien frnngais.

allemand, s'emploie, ou du moins, s’est employé trés-fréquemment, dans Ics langues
mödernes. M. Diez aurait pu mieux relever le fait qu’å cet égard, et å beaucoup
d'autres, 1’ancien frangais n’est point en arriére des langues soeurs, bien que les
allures du frangais möderne le fassent croira facilement. S’il n’a pas jugé å propos
de le faire, c’est que le plan de son immense ouvrage ne lui conseillait naturelle-
ment pas d’étre particuliérement minutieux en fait d’ancien frangais. Moi, j’ai du
l etre, puisque je me suis proposé å tåehe précisément dte recueillir et de classer
les infmitifs contenus dans les plus anciens monuments de langue francaise. Le
moment est arrivé enfin ou je vais entamer cette tåehe. Je serais heureux si,
moyennant les textes dont j’ai voulu avaneer en premier lieu la connaissance syn-
taxique, je pouvais en méme temps jeter, moi aussi, un peu de lumiere sur la
marche historique de rinfmitif de cette langue d'oil qui a exercé méme sur l’an-
cienne littérature du Nord une influonce de plus en plus appréciée.

Lunds Univ. Årsskrift Tora. XI.

Digitized by v^ooQie

Abréviations:

Sbrm. = Sennents de 842.

Eiilal. = Cantiléne sur Sle Eulalie.

Val. = Fragments de Valenciennes.

Leg. = Vie de St Léger.

Pass. = Passion du Christ.

Fr. d’ÄLBX. = Fragment de VAlexandre.

Al. = Vie de St Alexis.

Rol. = Chanson de Roland.

Ps. d’0. = Psautier d'Oxf‘ord.

LR. = Quatre Livrés des Rois.

PD. — Petit Poéme Dévot.

Pour les éditions de ces textes v. p. 2. — Dans Lég., Pass., Fr. d’ALEX. et
Al., les chiffres désignent les strophes, et les lettres, les vers; dans Rol. et PD.,
les chiffres désignent les vers ; dans Ps. d’0., les deux chiffres désignent chapitres
et ver sets; dans LR., les chiffres désignent les pages, et les majuseules G et M quel-
quelois y jointes veulent dire que la citation se retrouve dans le Commentaire au has
des pages, ou å la Marge.

Digitized by v^.ooQLe

Quand j’ai voulu faire un classement historique, j'ai tres-bien enlendu que les
groupes par lesquels je devais distribuer mon vaste matériel ne sauraient étre autant
de subdivisions logiques. Donc, s'il va sans dire que je traiterai principalement
d'abord de telles constructions qui sont dc formation ancienne, c.-a-d. qui remon-
tent originairement au latin ou au-delå, et puis de telles qui sont de formation
romane, il n'cst pas moins naturel que eet ordre des groupes ne soit pas toujours
celui qui s’est imposé.

I. L’énergie casuelle conservée.

A. Verbes du mouvement

Ce sont en premier lieu les deux verbes aller et venir qui nous occupenl.
Ils nous donneront une longue liste d’exemples:

aler: Leg. dom sant Ledgier vait asalir 24 b; qui lui alassent decoller 37 f. —
Pass. tot als Judeus o vai nuncer 26 d; avan orar sols en anefc 30 d; 32 a;
veder annouenl pres Jhesum 43 d. — Al. il vait avant la maisun aprester
65 c; filz, quer t’en vai colchier avec ta 'spose 11 b; ensemble en vont li
dui pedre parler 9d; ne sai le leu ou t alge querre 27 d; pois vait li enfes
1’emperedor servir 7 e. — Rol. vunt s 'adubcr desuz une sapeie 992; kar li
alum aidier! 1676; 2169; vait s 'apuier suz le pin a la tige 500; en Ren-
cesvals irai 1 orguill desfaire 934; joes voeill aler querre e entercier, dede-
vant vus enrengier 2180; tut par seit fel ki ne’s vait envatr 2062;
2129; si vunt ferir, — que fereient il el? 1185; euntre Franceis sempres
irez ferir 3203; si vunt ferir de lur espiez 3351; puis vunt ferir, les espees
qu'unt ceintes 3601; vait le ferir 1198; 1226; 1246; 1275; 1282: 1291;
1313; 1325: 1353; 1382; 1494; 1508; 1531; 1341; 1556; 1573; 1582;
1660; 1891; 1902; 3354; 3424; 3447; 3464; 3542; 3568; 3878; suz
Saraguce le siege irai fermer 318,7; 433,i; en Rcncesvals irai mun eors
guier 901; en Rcncesvals a Rollant irai juindre 923: jo’es voeill aler querre
e entercier, dedevant vus juster e enrengier 2181; en Recesvals irai Rollant
ocire 963; mielz voeill murir que jo ne 1’alge ocire 1646; vait querre sun nevuld
2870; 2180; s’en turnet, le camp vait recercier 2200; alum i referir 1868;

Digitized by v^ooQie

F. - A. Wulff.

alez sedeir 251; 272; 3854; en Saraguce l’alt succurre 2617; si vunt veeir
le merveillus damage 2853 ; en Saraguce sa fnaisnée alat vendre 1407; a mei
venir s’en alt 3340. — LR. se il irreit Ramoth asegier 335 ; va a tun ostel
dormir 4; va t’en dormir 11; va ariere dormir 11; si’s alerent ferir 14;
139; alad a un sun uncle herberger 34; pur quei dunc alez prendre cunseil
del deable? 344 ; alad querre David 93; purrunt aler, si te plaist, tun seignur
querre 350; lieve lieve e va saisir la vigne 331; si en alum veer les fiz le
rei 382.

raler: Rol. de tutes parz le revunt envair 2065.

venir: Pass. dequi venra toz judicar 118 c; salvar te ving 17 d. — Al. Deus
nos vint salver 3 a. — Rol. Ii sui venuz aidier 2675; en Sarraguee vus
viendrat asegier 476; nus est venuz cunfundre 17; en piez se drecet, si li
vint cuntredire 195; Ii vint dire 3993; n’i ad Franceis si a lut vient juster
3169; a mei vienget reconuistre sun fieu 2680; vien me servir d’ici qu’en
Oriente 3594; dites qu’il me vienget veeir 2746. — Ps. d’0. pur ce que il
vint juger la terre 95,12; 98,9. — LR. il fud venuz aiirer sun Deu 416;
vienge chaenz ta merci depreier 263; vint en Jerusalem sun sens espruver
271; va fors e vien ester el munt 321; pur qo vinc parler a tei 169; te
vienc preer 229; Saiil le veneit querre a une feiz 91; te vienc requerre
229 ; s’il pecclied e il vienge merci requerre 262 (trois fois); 374 ; vint en
Jerusalem le rei tempter e sun sens espruver 271; le vint veer 163; 269;
334; 399.

revenir: Al. se rcvenisses ta 'spose conforter 95 d. — LR. cume Saiil revint
querre David 102 M.

Alin de inieux conserver sa force casuelle, l infinitif se fait précéder, apres ces
verbes, par les prépositions a et pour. On ne saurait donc dire qu’ici l’infinitif
soit sous le régime de la préposition ').

a) I/infinttif est renforcé de la préposition ä:

aler: Pass. contra l’s afanz que an o j vader 28 c. — LR. de ces ki aled lurent a
escurre la preie od David 117 ; si cume il volsissent que jo alasse a deus
avuiltres servir 105.

venir: Al. quant vint a\ faire, dont le font gentement 10 b.

b) L’infinitif est renforcé de la préposition pour, qui marque encore plus for-
tement le but, la fin:

aler: Rol. en France irai pur Carlun guerreier 2681. — LR. irreit pur les
Pliilistiens asaillir 89; e pur quei ne vas a ta maisun pur tes aises aveir'l
155; que il alast par tutes les funtaines de la terre pur cerchier si.... 313;
que il alassent par tut Israel pur aveir cuillir 389 ; il en alad pur cunquerre
la terre 147 ; puis en alad a David en Ebron pur dire lui le plaisir de ces
de Israel 131; que il alassent pur enquerre 344 ; ki t ad guarded que ne

’) Notons tout de suite que la préposition se répéte ou ne se répéte pas devaut le
deuxiéme. le troisiéme etc. infinitif, sans régle apparente.

Digitized by <^.ooQLe

L’infinitif dans l’ancien frangais.

voises (!) avant pur ocisiun faire (ne venires in sanguinem) 100; alad en

Gabaon pur faire sacrefise 234; 283 ; quel dure *) devutn [,] en Ramoth

pur bataille faire, aler u nun aler (ire debemus in R. ad prceliandum, an
cessare)? 336; cumandad que il alast pur lever une alter 218 ; en alerent
pur querre David 92; 360; pur ki alas pur rachater le a tun oes 143 bis)
alad pur la vignc saisir e tenir 331; 332.
venir: LR. veneient as Philistiens pur aguiser e adrecier e le soe e le picois 44;
e venissent a Ceila pur David aseer 90; vient pur cited asegier 200 C.;
il vient pur nus attarier e escharnir 64 ; lendemain vindrent li Ph . pur cer-
chicr e esquerre les morz 119 ; vint en G. pur venir encuntre le rei e cun-
duire le ultre le flum 192; 194; vindrent tuz pur encuntrer de meillur merci
vers lui 88; vindrent pur esforcier le rei 160; vindrent en terre de Ph.

pur la ester 119 ; vindrent al rei pur estre a cele feste 238; pur sacrefise

faire i viens 38; vindrent a Jer. pur faire lur sacrefise e lur oblatiuns
294; 281; uns pelerins vint al riche liuine pur herbergier 138; venir pur
maindre en cele terre 403; vint a curt pur mangier 133; vint devant le
rei pur lui mustrer cume out parlée la pulcele 361; venuz pur ocire mun
fiz 312; ki vindrent pur David prendre e ocire 76 C. ; vint al altel pur
encons offrir 286; veneient genz purotr le sens le rei 241; vint al desert
de Ciph pur querre D. 102; 103; venir pur receivre e remener le rei 192;
vint pur remuer la 338 ; pur sacrcfier i sui venu 38; vint vers lui pur lui
saluer cume ami e parent 198; si la firent venir pur le rei servir 220; 294;
pur veer la bataille i viens 63 ; vendrad pur tei veer 163; venuz pur lui
veer 376; vint pur venir encuntre le rei 192.
revenir: LR. revint H. pur sacrefier e offrir e ses vudz furnir 3; revint a sun
palais pur la feste tenir 141.

Les autres verba movendi de nos textes font toujours préeéder rinfinitif par
la préposition pour ; la liaison entre le verbe et rinfinitif n’est déja plus si intime.
Dans plusieurs cas, il est ditficile de dire si ces infinitifs sont mieux placés dans
ce groupe ou dans le groupe suivant. Voici les verbes et les exemples en question:

a men er: LR. a tei 1’amerrerai (!) pur faire od tei pais e aliance 131.
descendre: Rol. paien descendent pur lur cors aduber 3139.
entrer: LR. u il entrad pur sei aiser 93; entred al temple pur aurer 364; e
jo cument enterrei en ma maisun pur beivre e pur mangier e pur aveir
od ma femme mes deduiz? 133; pur abri aveir entrerent 251; entrad pur
faire ferme aliance 302; tu entreras de chambre en altre pur tei muscier
338; uns entrad pur li ocire 104.

(s)enturner: LR. senturnad de curt ...pur numbrer le pople 216.
enveier: Rol. enveiez o dis o vint pur lui afiancier 41. — LR. pur espier
e aprendre 1’estre e damager le pais ses messages ad enveied 151; que
ad enveied pur lui mesdire e arguer si 411; ad enveiez pur niei colper

*) Je me permettrai de faire ici la supposition que ee mot dure représente le génitif
neutre latin duorum.

Digitized by v^.ooQLe

F. - A. Wulff.

le chief 370 ; pur tei cunforter a enveied cha ces messages 1 ö 1 bis :
enveias messages pur eunseil detnander a Belsebud 346; enveiad en Judacezde
' Caldée pur la terre destruire 432; enveier te voil pur dire lui que.... 172 :
enveiad pruveires pur enseignier a la gent la lei n. S. 334; ses messages i eu-
veiad pur le rei veer e esjoir 242; enveiad al pople pur amaisncment fairc
Aduram 283; enveiad messages a David pur fermer od lui amur e aliance 137 ;
enveiad en Juda R. pur guerreier 395; si 1’enveiad al rei pur mander ses
estres 156 ; que ad enveied pur lui mesdire 411; 413 ; enveiad ses humes
pur prendre David 75; e pur els querre od un serjant enveied sun fiz al
qucrre 29; enveierent cinquante humes pur querre Helye 350; out messages
enveez a 'Sua pur requerre que il.... 401; enveied pur vus mesdire e ram-
podner 413; ses messages i enveiad pur le rei veer e saluer 242.
esmu veir: , LR. si esmurent ki einz einz vers l ost pur pelfrer e prendre co
que.... 354; se esmut pur venir devant le rei 313; 429.

' muveir: LR. e mut (abiit ut) pur mener 1’arche 139.

(se} has t er: LR. se hastad pur munter e primes entrer 137.
partir: LR. partid de curt pur faire le cumandement le rei 197.
retur ner: LR. returnad pur les herbiz guarder 63; fud relurnez pur sei guarir
376; returnerent pur prendre la pelfre 212.
saillir: LR. saillid pur ferir Jonathan 81.

B. Infinitif final ”épexégétique” (cp. plus haut p. 11).

Apres avoir regardé rinfmitif qui, apres les verbes du mouvement, désigne la
fin, le but de 1’action, nous regarderons les infinitifs qui, ayant la méme signification
de but etc., ont souvent au verbe de la phrase un rapport beaucoup plus libre
et équivalenl a une proposition entiére. Dans les citations d’infmitifs sans prépo-
sition tirécs du Ps. d’0., la version latine (la Vulgate, d apres laquelle est faite la
traduction franka ise) présente déjå Pinfinitif (cp. ci-dessus p. 20, note}. Les infi¬
nitifs du Ps. d’0. précédés de la préposition å rendent ou bien rinfmitif, ou bien
— et c’est ce qui a lieu le plus souvent — ad et gerundium de la Vulgate.

a} Infinitif sans préposition:

Ps. d’0. apelat le ciel desus e la terre [,] desevrer (= pour juger} sun pople
49,4; tu muntas en halt, prisis caitivetet, receus duns en humesf, j acertes les nun
eredanz, habiter nustre Segnur Deu 67,20 [?]; le desiderie des povres oit li Sire,
le aprestement del euer de els oit la tue oreille: jugier al orfenin & al humle, que
il ne apost en ultre magnifier sei li huern sur terre 9,41—42; aguaitet que il ra-
visset le povre, ravir povre dementres que il le alrait 9,32.

b} Infinitif avec la préposition «:

Ps. d’0. les esledecement Deu [sunt] el guitrun d’els e espedes dutus en lur
mains, a faire venjance es genz, a alier les reis d’els en buies 149,6-8; icest

Digitized by v^ooQie

L’infinitif dans 1’ancien franc;aia.

' 31

dragun lequel tu formas a escarnir lui 103,28; remembre de nus el bien plaisir
del tun pople, a esledecer en la ledece de la tue gent 103,5; ne decliner mun
cuer en paroles de malice, a excuser excusaciuns en pecchez 140,4; e remembreur
sunt des cumandemenz de lui medesme, a faire les 102 , 18 ; magnifiad li Sire a
faire ot els, magnifiad Ii Sire a faire ot nus 125,3; seient adrecedes les meies
veies, a guarder tes justificaciuns 118,5; il serunt despandut a mangier 58,17;
parsuit hume suffraitus e mendi e le compunt de cuer a mortefier 108,15; benei-
seiz le Segnor, tuil li angele de lui, poanz par vertud, faisanz la parole de lui, a
dir la voiz de ses sermons 102 , 20 ; d’apres les fedunanz regut lui, a paistre Jacob
le Suen serf e Israel la sue heredited 77,77; kar iluee munterent lignedes[,J les lig—
nedes del Segnor, le testimonie lsraelf,] a regehir al num del S. 121,4; forsmeine
de guarde la meip aneme a regehir al tun num 141,10; en mie nuit m’esdre<jowe
a regehir a tei 118,62; remembre de nus a vedeir en la bunted de tes esliz 105,5.
— LR. se esforgout a despruver la verited 290 C.; dous cenz remistrent al her-
neis guarder 98; od ees ki al herneis guarder remaindrunt 117; cez que il out
inis as citez guarder par tute Juda 334 ; dunerent al temple faire cinc milie talenz
de or 244 C.; set anz mist al faire 257; treze anz mist a faire sun paleis 207;
a porter 1’arche sunt aeuplé 21 C.; mist le a quire 360; 369 bis-, a cest lieu servir
furent dui pruveire atitelé 2.

On pourrait hésiter si tous les exemples qu’on vient de lire demandent cette
place, ou si jaurais mieux fait de leur en assigner uue autre, ä quelques-uns du
moins. Ainsi 1’exemple tiré de LR. 98: remistrent al herneis guarder pourrait
peut-étre signifier qu’ils resterent ’avec le bagage pour (le) garder’, et alors 1’infmitif
sans préposition devrait se placer dans le groupe précédent. J’ai préféré corn-
prendre qu’ils 'resterent pour garder le bagage’. La place du régime direct (le

herneis) entre la préposition et l’infinitif (cp. allem. um _ zu) n'a rien d’étrange

en ancien framjais. — Je fais suivre immédiatement 1’infmitif ”final” qui, toujours
avec la préposition ä, se trouve apres le verbe donner :

ål. mais as plus povres le donet a mangier 51 e. — LR. jo durrai tun cors
a devorer a bestes e a oisels 67; dunerent li a mangier pain e figes 115 ; si me
dune a mänger de ta main 163; que ele me face viande a mun oes e a mangier
me duinst 163; 288; boes saerefiad e a mangier les dunad al pople 322.

c) Infinitif avec la préposition pour :

Pass. saccrament lor commandez per remembrar sa passiun 24 c. — Rol.
brochet ad att pur le plus tost aler 1184; pur la raisun cunter 68 ; ferez, paien,
pur la presse derumpre 1500; brochent avant pur paiens envair 1482,45; as
tables juent pur els esbaneier 111; trenchet la teste pur la cervele espandre
3617; ses baruns mandet pur sun cunseill fenir 169; 166 ; Rollanz remeint pur
les altres guarder 813,4; asoldrai vus pur voz anmes guarir 1133; a braz ambs-
dous prenent sei pur luitier 2552; kar chevalchiez pur la bataille querre 3296;

Digitized by ooQle

F. - A. Wulff.

sunet sun graisle pur tes soens ralier 1319; ”Munjoie” escriet pur le camp retenir
1260; s’or n’i ferez pur vengier vostre hunte 3339. — LR. as pris <Je lui
guarnemenz pur achater olivers 363; 219 ; passerent a gu é pur aler al paleis
192; pur ces de Israel aguaiter e damagier 366; e tu as enquis mal vers mei
pur mei arguer pur une femme? 129; pur mei attarier 306; 292; 332; e vei
mei ci pur dous boisettes cuillix 311; asembla cent e quatre-vinz milie de bouimc
cumbaturs pur envair e bataille tenir encuntre cez de Israel e cunquerre tut le reguc
284 ; apresterent treis cunreis (cunei) pur curre par la terre 44; pur mei curu-
cier e attarier 292; 293; 332; 429; pristrent garbes en lur mains pur lur felenie
de mielz cuvrir 134; asemblad ost pur damagier 123; 366; ost asembler pur
sei defendre 386 ; pur Deu depreier 2; si nun, la force Deu iert encuntre vus, pur
descunfire e destruire e vous e voz maistres 40; pur prendre e despendre del
sacrefise le mielz 9 ; pur duner les moldes e les mesures 244; pur le temple ede-
fier 246; pur sei enbatre sur le rei de Edom 354; pur enseigner se inet avant
76 0. ; pur envair 284 ; pur enveier en Ofir pur or 342; pur nostre mesfait espe-
nir 20 ; si jeust el lit le rei pur lui eschalfer 220 ; ordenerent lur eschieles pur
bataille faire 61; pur Deu depreier e oblatiuns faire- 2 ; pur faire amur e pais
130; 183; 219; 360; 392; l’out si aparailled pur furnir sa parole 283; offe-
reient el temple pur furnir lur vudz 389; laissad dis pur guarder le palais 174 ;
remestrent pur le paleis guarder 180; estendid une haire pur les cors guarder
222 ; pur 50 erranment nuitantre turnerent a fuie ki einz einz e guerpirent les riches
cunreiz pur sul guarir la vie 371; prest sui que jo sei sa ancele pur laver les
piez des serfs mun seignur 102; mist sa une main vers terre pur la spee lever 198 ;
pur nus livrer as mains Moab 332; 353; cele terre requist pur metre al temple
363 C.; e dels fait alcune feiz sun frestel, pur sa volented mustrer 76 C.; 290 C.;
pur nus ocire 19 ; 77; pur offrir a n. S. 56; nuls 11 ’est a go asis par le rei pur dir
les paroles 173 ; pur dir de sun saveir 274; que il le ocist pur le pecehied Joab
oster de lui 231; il ourent enclos e lui e les suens pur prendre 92 ; 9; si 1’asi-
strent pur prendre cunseil de nostre Seignur 175 ; assemblerent tuit pur querre
e prendre David 138; pur readrecier le temple 423; pur furnir lur vudz e pur
receivre absolutiuns 389; Hely se fud aculché pur reposer 11; pur requerre que
merci lur feist 340; e li dunas la spee Goliath pur reveler encuntre mei? 87; les
devinurs que ourent assis es munz pur sacrefier 426; 2; 56; e pur li salver a
une fenestre fors le mist 74 ; jo li rend pur lui servir 5 ; 150; levad une sumiere
pur le vaissel amunt suzpuier 255; t’aprestes pur bataille tenir l 408; 284;
furent asis pur truver la vitaille 238; se arestut pur veer Amasam 199; si 1’ocist
felenessement pur vengier la mort Asael 132.

Cet infinilif final se trouve quelquefois sous le régime d un substantif:

a) avec la préposition ä:

LÉg. sed il nen at langue o parler 29 a. — Ps. d’0. e plut a els manna a
mangier (cp. p. 31) 77,28. — LR. <jo fud aidunc li plus halz lieus a faire sacre-
lises 234; Yram truvad mairen de cedre a faire les övres del temple 268 ; e es-
tablid une feste a faire al uitme meis (constituitque diem solennem in mensepctavo)

Digitized by v^ooQie

L’infinitif dans Pancien fran^aia.

28ö; pur aveir cuillir a refaiVe e redrecier le temple 389; list pruveires a sos
ydles servir 290 C.

b) avec la préposition pour:

Al. Nen fait musgode por son cors engraissier 51 d. — Rol. armes nunt

niais pur defend/re lur cors 1627,6; quant pur ferir vus demustrai grant ire 514.

— LR. apresterent lur enginz pur les murs agraventer 199 ; des altres (fiz Irad)
vileins pur sa terre arer e pur ses blez seer . e pur ses armes forgier e ses curres
agreier 27; cinquantc sicles dargent sur cbaun pur duner al rei 393; mairenjpwr le
temple edifier 245; od lui esteient asez bestes pur faire saerefises 140; mais
sens as demandé pur dreiture faire 235; 272; sapience fud en Ii pur jugemenz
faire 237; mangunels list aseer pur darz lancer e pierres grosses jeter 391les
cinc (vaissels) a senestre pur laver les sacretises 256; terre li dunad pur la main-
dre 277; si edifium bostel pur maindre 365; pierres grandes e de gentil greiu

■pur metre al fuudement del temple 245; tables dor pur metre sure les pains de

propositiun 257; a ki ad< eschiele duuée pur munter a lui 210 €. ; out fenestres a
plented pur le jur receivre 247; altel i levad e un vergier pur sacrefier a
deable plantad 309 ; list ses altels pur sacrefier 285; e la un altel pur Deu servir
leva 26; 402; tel rei lur a duned pur justise tenir 272.

C. Infinitif joint au verbe substantif [étre).

On sera surpris peut-étre de ce que je moccupe déjä de rinfinitif qui se
trouve, toujours avec la préposition d, apres le verbe étre. 11 est vrai que le latin
littéraire ne se sert pas ainsi de rinfinitif et que les eonstructions anaiogues des
autres langues de la famille qui emploient ä cet usage leurs infinitifs (v. ci-dessus
p. 12), correspondent plutöt au gérondif (anc. h.-allem. ze karawenne sint répond
å prceparanda, littéralement å prceparando sunt; cp. cum solvendo civitates non es-
sent). Cependant la construction romane a toutes les apparences jje la plus haute
antiquité, 1'énergie casuellc s’v accuse trés-nettement, et je serais embarrassé pour
trouver plus loin une place aux exemples qui suivent:

Al. dis e set anz, n’en fut nient a dire 33 a; qo at que s’ volt, n'en est
nient a dire 123 d. — LR. nest giens a dire 265; pernez cunseil que m'est a
faire (texte: afairej 180; 234; le cunseil que lur fust a faire 386; e si est a
venir que... 10; la venjance qui est a venir 207. — 1‘s. d’0. tute generaciun
chi a venir est (texte: avenirj 70,21.

Je fais suivre immédiatement les exemples oii le verbe étre, devant rinfinitif
précédé de la préposition ä, a pour complément un adjeotif. Toutes les langues de
la famille, le latin y compris *), connaissent cette construction :

’) V. Wilhelm, ouv. c. p. 10; Sjöblom, ouv. c. p. 17: Je n’en citerai que ceux-ci: aptus,
factus, facilis, genitus, idoneus, impiger, paratus, pronus, promptus, seguig, utilis.

Lunds Univcrs. Årsskrift. Tom. XI. 5

Digitized by

Google

F. - A. Wulff.

acustumiers: LR. icest lien lud acustumiers a visiter 2.

aisied: LR. ne serreit de mielz aisied ses enemis a pursievre , a atcindre et
a descunfircl 49; ne sni aised des oro a ester a curt 19”).
apres t ez: Ps. d’0. aprestez est Ii euers de lui a esperer (par atum cor ejus
sperare) el Segnor 111,7.

bon; Rol. cist sunt bon a cunfundre 1499; bon sunt a vcintre, Sire 14 4 8,-25.
forz: Rol. ceste hataille est mult"forz a suffrir 3489.

ignels: Ps. d’(). ignels sunt li piet de els a espandre sanc (ad effundendum
sanguinem) 13,6.

remés: Rol. murs ne eitez n i est remés a fmindre 3.

Uno lois j'ai trouvé la proposition pour devant cet inlinitif:
prod: Rol. eil ne sunt prod janiais pur guerreier 1314.

D. Inlinitif absolu eniployé comine impératif prohibitif.

Les textes (pie j’ai utilisés n’olfrent pas d’exemple d’un inlinitif absolu autre
<jue 1’inlinitif impératif avec la uégation. J’ai projwsé ci-dessus (p. 23) de eousi-
dérer cet emploi de 1’infmitif plutöt comme unc création romane que comme un
héritage queleonque, et c’est d accord avec cette hvpotbi‘se (jue je nai pas placé
cet infmitif — comme 1’aurait vouln sans doute M. Jolly — å la tete des inlinitifs
qui se présentent de préférence comme des formations anciennes et dans lesquels
I energie casuelle est bien prononcée. Cepeudant je crois ne pas devoir 1’exclure
décidément de ce nombre, et je le mets apres les autres. — Ainsi que le tait ob-
server M. Diez (Gr. III, 204), cet emploi se borne au singulier.

La Chasson de Roland est le premier de nos textes ou l on trouve cet inli¬
nitif, et il y pa#ait deux lois seulement:

sire cumpainz, ami, ne I’ dive ja 1113; Damues Deus, pere, nen laissier
huuir France 2337.

I/usage de 1’impératif proprement dit est fréquent: peut-on sup|>oser ^a et lä
une fausse le^on (~z pour -r), d’ailleurs trés-facile?

ne me hlasmez se je m’en vai fuiant 2 0 3 3,23; sin; em|)erere, ceste dulur ne
demenez tant fort 2940; bel sire reis, ne vus dementez si 3824; ne dites tel ultrage
1106; mal aies tu! Ico ne di que... 1939; or ne vus esmaiez 28; 920; 962; ne
f ferez certes 233; n en parlez mais 273 (deux fois au pluriel: ferez, nc’s espar-
gniez 1883; ferez, baruns, si ne vus targiez inie 3363). D autres tournures sont:
vus nirez pas oan de mei si luign 230 ; il dist al rci: ja mar ererez Marsilie
196 ; mar le demandereiz 3538.

En fait d’impératifs, le Psautier d'OxFORD est naturellement une riche mine,
et les citations qua cet égard j’v puise seront plus conduantes pour 1'usage de

Digitized by

Google

L’mfinitif dans Tanden fran(;ais.

la langue doil que toutes les au t res; ear cette fois du moins 1'imitulion deloriginal
latin y ost aLsolument nulle. Le pronoin personnel tu, rus est tautot mis, tantöt
omis: je ferai ohserver encore que, dans lous les exemples que ce texte prcsenle, il
u’v a (|ne la deminégation:

Sire, ne me arguer en ta luiriu* ne en la tue ire ne me castier 6,1; 37,1;
ne confundre inei de la meie atente 118,116; ne debuter m i de tes eomandemenz
118,10; ne deeliner tu en ire de tun serf 26,14; ne decliner mun cuer en paroles
de malice 140,4; ne degeter mei el tens de veilece, cum defaldrat la meie vertut
ne deguerpir mei 70,ll; ne deguerpir mei (ne ne despises mei) 26,15; ne de¬
guerpir tu mei 37,22; ne deguerpir mei 130,9; Sire, m de m or er 60,7; ne desevrer
de mei 21,10; 34,25 ; 37,22; ne desturncr tu la tue face de mei e ne deeliner tu
26,14; 101,7; ne desturncr la tue faee 68,21; 80,3; 131,10; 142,2; e ne entrer

en jugemenl ot tun serf 102,2; (ne voiks envier as malignanz), ne n envier tu
les faisanz felunie 36,11 ne jeter mei de la tue face (e le tuen sainz espirit ne
tolges de mei) 30,12; ne livrer mei es anemes des travailanz mei 26,18; 118,21;
130,9; ne livrer tu mei 27,3; ne livrer tu as hestes les anemes.... e les anemes
ne oblier 73,20; ne obVier tu les voiz de tes enemis 73,24; ne perdre mei 27,3;
ne rapelcr mei en dimi tens de mes jurz 101,25; (remembre des tues mereiz,...)
mes ignorances ne remembrer 26,7; ne remembrer des noz felunies 78,8; ne re¬
pundre de mei tes eomandemenz 118,19; le miens Deus, ne taisir de mei! (que
tu alquune tiede ne f ni ses de mei!) 27,1: ne taisir, ne ne seies l ) refrenez,
Deus 82,1.

Cependant il y a dans ce texte d autres maniéres encore de rendre 1’impératif

en (juestion. Cest surtout du verbe vouloir (jue le tradueteur a fait un fréquent

usage. Ainsi nous trouvons:

ne voilles mei confundre 118,31; ne vuiles tu envier en celui clii at prospe-

ritot: cesse de ire, ne voiles envier, que tu malignes (noli cemidari ut malig-

neris) 36,7 ; 36,1; ne voiles estre fait si cum cliaval e mul 31,il ; 'beneis, la
meie aneme, a nostre Seignur e ne voilles oblier les gueredunances de Ini 102,2 2 ).

Voici enfin les autres tournures usitées:

entent a visiter tutes genz, nen aies inerei de tuz clii ... 38,6; nevus chielt
61,10; ne criemcs 48,1; Deus, ne deguerpisses mei 70 , 20 ; 118,8; ne despises
26,15; ne despises {var. ne despirej 137,9; exoi, Deus, la meie oreisun e ne des-

') Je ferai observer que le verbe c Ire ne se trouve jamais seul — du moins dans tes
textes-ei —• å 1‘intinitif inipératif.

5 ) L’usage de rotiloir est plus fréquent encore pour le pluriel: richcises si vusabuudent,
ne voilez le cuer uposer 61. io; ne voilez enrhircir les voz cures 94.7; ne voilez rslcrer en
halte vostre corne. ne voilez cxalccr la corne. ne voilez felunessement faire. ne voilez parter
felunie 74.3—s: ne voilez ezperer en iniquited e ravines ne vus chielt a cuveitier 61 .io: ne
voilez fider en princes 145.2; ne vulez prreer 4.5; ne voilez turher les miens crist, e es miens
prophetes ne voilez mal inner 104. 1 4.

Digitized by v^»ooQle

F. - A. Wulff.

piras la meie priere 54,1; la tue justice ne repuns el mien cuer, ne repuns la tue
misericorde 39,13-14; Deus, ne seies l ) esluignet de inei 70,14; ne seies l ) refre-
nez, Deus 82,i; ne taises 27,1; 38,17; Deus, la meie loenge ne tasiras 108,1;
ne tolges 30,12 ; 118,43.

Les Livrés des Reis nous fonrnissent peu d’infinitifs irnpéralifs, relativement
å la vaste étendue de ce texte. Voici ceux que j’ai trouvés:

ne me enchalcher pas 126; nesguarder pas a sa chiere 59; ne t 'esmerveil-
ler pas de qo que... 76 C.; ne t ’ esmerveiller de vo que oz 111 C.; ne pecchier
pas, bel sire 73; ne quider pas vers mei nule cliose 87 ; 166; ne te tamer, tu
auras enfanl 17. *

Par compensation, ce texte a une grande variété de constructions pour rendre
1'impératif de l original. J’ai enteudu prétendre que LR. serait uue traduction trop

tidéle au latin pour quon puisse 1’exploiter avec profit. II nen est rien, cette

traduction est trés-soignée, il est vrai, mais trés-libre. Et quand méme elle serait aussi
rigoureusement fidéle que Pest en général celle du Ps. d’0., toujours est-il que je
devrais 1’exploiter. La langue possédail encore, å l’é|M)que de ces traductions, une
souplesse, une fécondité que l’on ne constate souvent qu’avec un vif regret pour
de telles pertes. En tous cas, les faits doivent nous intéresser comme des faits.

n’eu aies guarde (noli timere) 412; Waies pour (ne timeas) 91; n’en aies
pour 341; ne me ceile pas vo 170; ne me di fors si cume il iert (noli mentiri)
337; ne dites, ne dites, sire reis 335; n’i iras pas (non ascendas) 138; n 'estez
mais en ces guardes (noli manere), mais va en la terre Juda 86; ne pernez
guarde "(ne reputes mihi) de la meie felenie e ne retien pas ma malieé en tun
quer 193; ne Ii porteras pas nuvele a cest jur (non eris nuntius in hac die),

188; ne requier pas (noli rogare) 163; ne me tient si, n’ai beu ne vin ne el,

ne me tenez pur fdle Belial 4.

Nous avons déjå vu que Rol. se sert quelquefois de Padverbe mar (mala
hora , cp. hor, Al. 90 e, hona hora') pour exprimer Pimpératif avec la négation.
LR. en fait le méme emploi dans les passages suivants:

mar auras poiir 110; 150; 311; 367; mar 1 ociras (ne interficias eum)
103. Au pluriel: mar aurez pour 41; 437 (nolite timere); mar Venvcierez, (no-
lite dimittere vacuam), 20; mar vus frad aveir esperance 409.

Je ne mentionne iei que pour mémoire la tournure fai te a 1’aide d’ estovoir,
j>. ex. ne Vestuet pas demander (ne quceras), dont je reparlerai plus loin. Mais
il y a lieu de relever ici une autre tournure qui ne maiKjue pas d intéréta propos

‘) Cp. ia note ') å la page préc.

Digitized by

Google

L’infinitif dan* 1’ancien francaie.

tle 1’iufinitif impératif. C’est le mot nu, qui sert trés-souvent daus LR. ii rendre
1’impératif. Voici les exemples que j’en ai trouvés:

nu faire, bel frere, nu faire tel sotie encuntre lei e encuntre raisun {noli noli

opprimere me) 163 ; nu faire, bel fiz, ne requier pas que- (nolirogare ut...)

163; nu faire, bel sire, ne me di fors si cume il iert (noli, quceso, noli men-
tiri) 337.

Dans les exemples cités, nu se trouve devant Yinfinitif faire, et rend proba-
blement le noli du latin. Mais si l’on compare k ces exemples-lk, d’un cöté:
nu fras (non percuties) 368; nu frad pas 182, et d’un autre cöté: nu fait pas
56; ne V frez pas issi (non sic facietis) 117; e quidez que ci seie venuz senz
la volented vostre Seignur? nu sui, kar il me dist... 409; — si l'on compare
entre eux ces passages, on conviendra, je crois, que le nu en question parait étre
du ä ce qu’on a confondu le noli latin et le nel (= ne V ) fntneais.

II. L’énergie casuelle moins bien accusée.

Les constructions que jenferme dans le groupe que nous allons regarder å.
présent, ont cela de commun que priucipalement elles se retrouvent déjk dans le
latin et que, bien des fois, elles remontent au-delk du latin. Si la nature casuelle
de ces infinitifs est hors de doute, olle est cependant masquée, pour ainsi dire,
et lon a peine k la reconnaitre a présent.

A. Verbes causatifs et permissifs.

Les verbes faire et laisser fourniront une vasto coliection d exemples:

faire: Eulal. voldrent la faire diaule servir. — Lkg. lo puople bien fist creidre
en Dieu 31 f; les uoils del quieu Ii fail crever 26 d; liier lo list 25 f; ambes
levres Ii fait talier 'il a. — Pass. sobre son peiz fez condurmir sant Johan
27 c; fai alquanz d’espades degollar 123 d; los alquanz fai escorcer 124a;
rumpre 1’ farai et Jiagellar 38 c; (fai) alquanz ap petdres lapider 124 d ; lo deu
fil li fai neier 48 d; lui recognostre semper lit 49 d; chi eps lo mort fai se
revivere 9 c; alcanz en cruz tai soslevar 123c; en gradilie l’s fai toster
124c; alquanz en fog (fai) vius trelucher 124 b. — Al. se fait acomungier
52 b; chantant l’en fait aler 112e; lor dous enfanz volent faire asembler 9 e;
si I’ font geter devant la povre gent 106b; Deus fist rimagene parler al ser¬
vitör 34 c; 77 c; sas i fait pendre 29 d; alquant se font porter 112 c; fait
querre son enfant 23 b; de saint batesme Pont. fait regenerer 6d; peehiet la
dreite vide nos font tresoblider 124 d; fai 1’home Deu venir en cest monstier
33 a; 37 a ; 67 e. — Rol. mais Guenelun fai acorder al rei 3895; 3903;
mirre e timoine i firent alumer 2958; dis blanches mules fist amener Mar-

Digitized by v^ooQie

F. - A. Wulff.

silies 8 9; 678; 390 i: la sue Ost Preeiuse apel er 3146; ses granz drodmonz

en ad fail apresier 2624 : 2627 : il le fait ardeir 3670; (|ue le soleill pur Itii

facet arester 2460; enpeiut le bien, fait le brandir le eors 1203 : 1249 : el destre
puign si li faites calcier 2678; cinquanle eare qiFcn ferat carier 33; 131 : a
mil Franceis fait bien ccrcer la vilo 366 I ; li emperere fait Hollant costeir 2962 ;
morz est inis nios, ki tant me list cunqaerre 2920: que faeet le jur demurer
2431; en ini le vis le ad fai te descendre 3920; sun bon cheval i ad fait

esdemetre 1667; Flierbo en fait esjvrendre 3917j; ses chevaliers en ad fait

escrier 3148; los dis niulez fait Carles establer 138; en seintes tlurs il les
facet gesir ! 1836 ; faites les bien guarder 679 ; 3849; les dis messages ad
fait enz hosfeler 160; l’ad laite manuvrer 2306; en Ida nos sareous fait metre
les seignnrs 3692: munter Funt fail une mule d’Arabe 3943; (jue ii fel list
ocire 213: 3670; li rois ad fait. sa gen t partir 1482,32; il le fait pendre o
ardeir o oeirq 3670 ; Marsilies h\tj)orter un livfe avant 610; 2393 ; 3266 ; 3833;
li rois fait prendre le eunte Guenelun 1816: faites querre les noz 2947;
tuz les coers en palie ad fait recuillir 2963: par grant lionur se tist rere-
guarder 2774: ferat Fost rcturner 1060 : list ses briefs seieler 2613; funt
mil graisles suncr 700 . 832; 1629: 1796 ; 2443; 3137; 3301: que pur
lui faeet la nuil targier e le jur demurer 2431; el grant vorgier fait li reis
tendre un t ref 139: devaut sei Fad fait traire 3749; de noz ostages ferat
trenchier les testes 37; funt lur sumiers t russer 701; los ad fait tuz uvrir

2964. — l*s. d (). defire me list la meie iuvidie 118,139; 38,15; Deus en

sun saint liu, Deus ebi enhabiter fait duno custume en maisun 67,6: 28,9;
espandue est. teueun sur les princes e folier tist els on desveiement 106,40: e
habiter list les lignedes d Israel 77,61; ebi habiter tait barhaine en maisun 112,8;
reposer faimes tuz les jurz festels de Den de la terre 73,9 : ebi resguarde la

tere e fait li trembler 103,33. — FR. fai pur eo a tes humes abatre cedres

242-: tist abatre le vergier 302 ; 406 : ont volented de faire adrccicr les ruines
389 : tut tist agraventer 427: 433: tist uguaiter mun ostel 77; cinquante hum-
mes tist devant lui aler 172 : lur busehe par sei laeent alumer 316; list al rci
dons ceuz pur cent anumbrer 72: 213; 323 / ; .s : olo le tist apeler Salomuu
161 bis: 434: David Fen tist apgrter 246; urdeir les tist 138: 234:
427; pur quei as fait ardre mes blez? 172: tut list av dre 426 bis: 428:
tist arester sa gent 187: ces eolumpnes tist li reis ascer dedenz le porelie
233: 236: 391: 400: 420; Samuel tist ascmbler tut le poplo 34; 140;
133: 182; 313; 323: 340: 382: 427: si’n tist aturncr viande 138 : 368;
e le merveillus vaissel ki fu apeled mer (1’araim tist areder ... e aval asoer
400 : li mandad que tut li freit aveir le rogne de Israel 130: cumendad quo
de tut Fen saisisist e fei st aveir les rentes Qreditus agrormn) 373: tist be-
sorder Thoplict 427 : tu as fait as enemis n. S. sun Mim blasmer 139 : les
armenz tist devant lui chacier 116: e tist tut cliargier sur adnes 98: tist
clorre les portes 400 : tist c-olper lur vestures 131; 200; >316; tist ses oilz
erever 433 : a oler le frad si cumo fait li rosels par eele riviere 293: pur
eo fai cultiver les torres 130; tist sun tiz cunduire par fu e flambe 420: le
tist de lin or envrir 273: tist dedier un altei 301: tist le pople de chars

Digitized by v^ooQie

LMnfinitif dans 1’ancien fram;ais.

fi-mz defulcr 102; tist 1»; jur tant cume Ii returs durad demurer 418;
tut list depecier 428; lut iist depescier cel vilaiii simulacre 302; 407;
e NoIh- la cité as pruveires iist destruire 88; 173; iist le pople de

series dctrnnchier e de chars ferrez defulor e de hansaes desmembrer e
* detrcncher 102 ; 428; columpiies tist doler 200 ; iist les dcables par les na-
rines eissir 241(7; 323; <jue il 1'reil les suens la e la enbuschier 360; ses
dis suignantes iist enclore 197; le iist enivrer 130; iist enquerre 201;
sunad une busine e iist le pople entcndre a lui 197; l’out fait enuingdre
a rei 83 ; la husclie faced esbraser 316 ; iist esfumrer la eave 302; les altels
iist tut esgruner (destrnxit) 427 : iist eslire trente milie liutnes 244; e tut (ist
depescier e esmicr col vilain simulacre 302; 400; 427; tist les arbres ardre
en puldre e esparpeillicr (projecit) 420; la husclie faced esprendre e esbraser
316; iist esrascier les plates de or 407; il les iist est re en abstinenee 38;
ne iist pas estreper les vergiérs 393: Ii reis iist faire un hriei* 136 : 172 ;
221; 243;-200 ; 267M.; 273 (cinqfois) ; 296 bis : 319[?J: 330; 340; 342; 390;
391; 395; 399 ; 400 : 406; 419; list sun pople nualz fnire <pie iait n’en
out la gent paene 420 : e ehascune iist de armes guarnir 294; le iist jeter
aval en la rivicre 302; 164 M.; 426 M.; 427 ; 428; slatues e ymagenes iist
jeter en 1’onuranee Baalim 390; tist David le lieline lascier 06; laites lever de
ces vadlez (surgant pueri) e juerunt devant nus 123 : iist lever un are 148;
187 : un ydle iist lever e aseer el temple 420 bis\ 266: le iist lever de

chartre 437; de eliaene le tist lier 433: i'ai nus livrer set de ses tiz 202;

iist les maindre entre les Assyriens 393; 401; 407; par tute la terre lur
iist mener 281 C.; le fist lier e en Babilonie mener 433; e irai tuz ses
prophetes rnentir 337 : iist sun |>ople mesprendre envers Deu e nualz faire
420; tut iist metre es tresors 237; 273; 407: iist un emplastre e iist la

mettre sur un clou que li reis out 417; le iist lever de chartre e sun sied

metre avant del sied a tuz les altres 438; faites Salomun munter sur ma
inule 224; 417 ; tist muscier cinquaule en une ca ve 3 13; il out iait numbrer
le pople 216; Samuel le iist numer 4; le iist nurrir el paleis 278: tut iist
ocire 88; 133; 139; 173; 201; 201 C.; 313; 42 I; 433; 436; 382M.; faites
parer le cbanel del ewe 333; partir les faces 303 : ki ad fait pecchier Israel
293; 304 ; 303: 308 bur, 332; 343; 331; 384 : 392 bis: 394 bis] 420:
421; 428; iist plan ter vergiers 419; que noslre Sire faee pluveir del ciel
orge e ilur 371; iist od sei les chiefs porter 72; 147: 203; 257; 357;
363; 426 bis\ facent sur la husclie les piesches de cel lur buef poser
316; iist prendre dous cenz pains 98; jo I' tiz prendre e ocire 135; 151;
162; 203; 367; 399; 400; 423; u ne te ait fait querre 314; fait mas
regner pur lui 234; oste e fai remaindre le peehied que jo preiai que venist
sur mei 100; remaindre le iist 140; e iist remuer jesque al temple un al-
marie 400 ; 426; fist dedier e renuveler un altel 301; ne 1’ purrai pas faire
a mei repairer 161; 169; li reis Aminon iist. prendre les messages le rei
David e rere la meité des barbes 151; fai le returner 112 ; 412 ; 417 bis :
revenir le iist 132 ; 170; de ses vestemenz iist David revestir 66 ; 438;

nus vus frum ruer sun chief aval del mur 200; facent puis busche sur lur

Digitized by v^.ooQLe

F. - A. Wulff.

altcl demeine ruer 310: lur Deus f i rent ruer al fu 413; si jo ne I’ te faz
saveir 78 ; le firent saveir tost a lur seignur 325 ; od les prinees le fait
sedeir 7; 330; tapir les fist en une cave 314; fist 'tuchier le fu as bloz
Joab 171 M.; or ad fait tuer bues 222; aviut une feiz qu'il fist tundre ses
berbiz 96 bis\ 165; 171; aust est (niessis tritici), e requerrai Deu qu’i1 face
tuner 40 ; 1’umbre fist ariere turner e le jur... demurer 417; fachun venir
1’arche Deu 14; 27; 37 ; 43; 50; 59 bis\ 90; 110; H4; 150; 163; 167;
169 ; 192; 197; 206; 220; 245; 260; 302; 328 ; 331; 332; 359; 371;
377; 382; 390; Ä)3; 412; 423; fist David le helme lascier e le halbert
vestir 66 ; il out fait voldre un arche 54; soleient faire lever e voldre ars 187.
re fai re 1 ): LR. refist depecier les loges al orde gent 426; e refist faire dons
cenz lanees d’or 273; e cel vaissel refist metre en cel meinie aitre 256.
laissier: Eilal. a lui nos laist venir. — Lég. en un monstier me laisse entrer
16 e; iaisset 1’entrer en un monstier 17 b; tot (son quieu) laiseret recimer
21 f. — Pass. laisarai l'en annar 58 d; laissed Dcus se neier 50 c; si tu
laises vivre Jliesum 59 c. — Al. drecent lor sigle, laissent corre par mer
16 d: 39 b ; si I’laissent enfodir 120b; si 1’ laissent metre en terre 116d.—
R 04 cest nostre rei pur quei laissas cunf undre 2583 ; sun cheval brochet, Iaisset
curre ad esforz 1197; 1281; 3350; 3541; 3547; laissiez ester voz Francs!
265; 2154; 2162; laissiez fester, dist Marsilies 2741; ceste bataille, kar la
laisses ester 3902; recreanz fseit) ki les lerrat guarir 2063; nen laissier
hunir France 2337; noz cbevaliers i unt laissiet ocire 2717; e par eez prez
les laissiez refreidier 2486; vivre 1’laissiez, kar mult est gentilz hum 3811.
— Ps. d’0. ne laissa bume nuisir a els 104,13. — LR. dun ne laissad il
les fiz Israel tuz francs o/er? 21; lais m’aler (dimitte me) 75; 78; 85;
329; mandad qu’il le laissast ocire 156; ki partir le laissast 95; 131; n’i
laissad vivre home ne feinine 107 5/s; 182.

Jo compte panni les verbes causatifs et permissifs, encore les quatre verbes
suivants, qui, dans les exemples que je vais citer, figurent en quelque sorte eomme
des synonymes de faire et de laisser (v. Diez, Gr. 111, 218):

doner: Ps. d’0. Deus, tuen jugement al rei dunc, jugier tun pople en justice
71,1 (cp. p. 30 a); ne tu ne dunras le tun saint veeir corruptiun 15,10. —
Rol. Deus me le duinst vengier 1505 (cp. p. 31). — LR. viande lur dune-
rent, uindre de uignemenz 398 (cp. plus loin).
comander: Ps. d' 0 . tu comandas los tuens mandemenz estre guardé mult 118,4.

— LR. cume Ii reiz Salomun cumandad ocire sun frere 230 M.
mand er: Pass. trestoz orar ben los manded 31 d. — LR. mande bume de liepre
guarir 362.

ro ver: Eulal. ad une spede Ii roveret tolir lo chief. — Val. me rogavit aler in
Niniven. — Lég. beivrc Ii ruovet aporter 34 b; prendre I’ rovat 25 f. —
Pass. [un asne adducere se roved 5 d;] e per es mund roa l’s allar 114 a;

*) Pour le déplacement qu’adraet le préfixe re-, cp. G. Gullberg, Mcmoire gramm. sur les
poésics dr Marie de France. Lund, 1874. p. 42; cp. en outre Al i seans 166: rrsont allé ferir.

Digitized by v^ooQie

L'iniinitif (lans l’an'cien fran^ais.

que faire rova a trestoz 24(1; toz sos fedels seder rovet 30 e. — Al. del
Dpu servise le rovel esforcier 52 d. — Rol. cil l’ad trait ki v»s en roevet
feindre 1792.

M. Jolly a consacré un intéressant cliapitre ä part (v. Gesch. 243) ä la
construction connue sous le titre de Vaccusatif avec Vinfinitif, et il déclare quelle
ne doit pas trouver de place dans iVistoire de rinfinitif, puisqoe en effet e’est
Taccusatif et non point Vinfinitif qui, dans cette construction, modifie son emploi
ordinaire, en ce qu’il devient quelquefois, de régime qu’il était du verhe principal,
sujet de Vinfinitif. Åyant examiné diverses théories faites ou soutenues lä-dessus
par Scioppius, Perizonius, Egger, v. Humboldt, par Billroth, Thierscli, Schmidt,
par Sehömann, par Miklosicli, M. Jolly adopte celle de M. Curtius. Selon cette
derniere explication, que du reste Apollonius Dyscole embrasse déja en quelque
sorte, la construction dont il s’agit est sortie priniitivement des verba dicendi
& efjiciendi. La prolepse par laquelle cette phrase: rjyytiÅctv on 6 Kvqos
ivtxr\Gh semble devenir cette autre: rjyyeuav k) v Kvqov oti tvlxrjae et entin
ry/ytilav rov Kvqov rixrjoai, n’est en effet qu’un terme artificiel ä Vaide duquel
on tåche de se rendre compte de la valeur de cette construction, tandis que sans
doute 1’accusatif, comme régime du verbe fini, a eu originairement sa place au-de-
vaut. Ensuite, c’est par une fausse analogie que cette construction s uisinue peu
ä peu, surtout en grec et en latin, auprés d'une quantité 'd’autres verbes et niéme
d’expressions nominales ‘) (cp. Curtius, Erläuterungen etc., Prag, 1870, p. 197, suiv.).

Quant a nos texles, nous avons eu lieu dobserver, déjä avec les verbes eausatifs,
des constructions qui ne different pas beaucoup de celles que je place ici å part.
Des imitations du latin comme eelles-ci: LR. 222: ta volented ki tei plaised a regner
apres tei, Ps. d’0. 132,1: astevus cume bone cbose e cum delitable chose est,

habiter freres en un!, sont trés-rares, non-seulement dans nos textes, mais dans
la langue d'oil en général jusqu’ä la Renaissance (cp. Diez Gr. Rl, 239 suiv.).
Dans les exemples vraiment francais, faccusatif est le régime du verbe fini ([cp. esp.
vedo entrar a mi amigo , Diez Gr. 111, 237), et Vinfinitif ne fait que se référer a cet

') Dans toutes les langues iudo-européennes qui possédent rinfinitif, il y a des construc¬
tions qui rappellent parfaitement les plus simples accusatiri cum infinitivo du grec et du latin;
dans les langues relativement mödernes, comme le sanscrit classique, le persan möderne, le
gotliique, 1'ancien slave etc., ces constructions sont plus fréquentes, il est vrai, qu’en sanscrit
védique, en zend, en lithuanien. Mais partout il faut admettre, pour les expliquer, que
l’accusatif est le régime du verbe de la phrase principale. Le grec et le latin sont allés
beaucoup plus loin dans la méme voie, c’est lä tout ce qu’il y a de différence (v. Gesch. 262).
— On comprendra facilement que j’évite ici la dénomiuation du ”que retranché”.

Lunds Univ. xlrsskrift Tom. XI. 6

Digitized by v^ooQie

F. - A. Wulff.

accusatif; je donne å présent les passages oii les verbes oulr et voir se trouvent
dans cette construction:

odir: Al. por »ne iniagene dont il odit parler 18 b. — Rol. ki oist cez escuz
sur cez helmes cruisir 3485; Ii areevesques les ot cuntrarier 1737; ki dunc
oist ”Munjoie” demander 1181; ne 1’oi dire 1386; cez blancs osberes ki
dunc oist .fremir 3484; vus voeill oir parler 522; 2003; 2863; par la
Carlun dunt il oit parler 3145; granz xxx liwes 1’oirent il respundre 1756;
de cels de France oiirn suner les graisles 2116. — PD. Une pulcellet odit
molt gent plorer e son ami dolcement regreter 4; 7. — LR. Saiil 1’orrad
dire 58 ; 149 ; 418; si tost eume il oissent la busine suner (clangorem) 173.
vedeir: Pass. cum eela earn vidra murir 83 c; 84 c. — Al. qui donc li vit son
grant dol demener, son piz debatre e son cors degeter , ses crjns derompre,
son vis demaiseler e son mort fil detraire et acoler 86; por tei m’ vedeies

desirrer a morir 88 d ; soventes leiz lor veit grant dol mener e de lor oilz

molt tendremenl plorer 49 a b. — Rol. par ceste barbe que veez blancheier
261; ki veist humes, braire 3487; Carles verrat sun grant orgoill cadeir
578; 1482,10; 3453; 3551; cez chevaliers ki dunc veist cair 3486; ki puis

veist Rollant e Olivier de lur espees ferir e capleier 1681; quant ele vil Ar-

rabiz si cunfundre 3640; quant veit li reis le vespre decliner 2447; lost
des Franceis verrez sempres desfere 49; ki lui veist Sarrazins desmembrer
1970 ; sanc e cervele ki dunc veist espandre 1679,25; veist Rollant e Olivier
.... ferir 1681; guardet a tere, veit gesir le glutun 1230; 1251; 1342;
1694 ; 1852; 2025; 2237; 2247; 2876; 2885; 2894; ki lui veist l’un
jeter mort sul’ altre 1341; 1971; unkes nuls hum ne 1' vit juer 1638; quant
vit murir tant bon vassal catanie 1679,27; 1863;, 3487; quant vit pasmer
Rollant 2222; einz ne verrat passer cest premier meis 83; la veissiez tauz
chevaliers plurer 349; 3629 ; veit 1’estendart Mahumet remaneir 3552; nuls
hum ne 1’ vit juer ne rire 1638; quant de Franceis les eschieles vil rumpre
3533; ki lui veist un mort sur 1’altre trabechier 1971; vit venir un leupart
728; 1019; 1021; 1482,33; 2124; 2558. — LR. quant verrunt altre aveir
la seignurie 10; virent Samuel ester sur els 75; 218 ; cheminanz i passerent

e virent le cors gesir a tere e le leun ester deled 289; 387; virent les morz

gesir e les vifs cha e la fuir 47 ; virent le cors Amasa gesir a terre 198;

289; 341; 415; une nuette vit de la mer lever 319; que l’um ne I’ veist

plurer 176; jo vi n. S. seer en sun sied 337; veit alcun venir 34 C.: 166;
188 ; 189 bis ; 218; 364 ; 376.

B. Verbes auxiliaires.

Les verbes compris dans ce groupe ne sont pas nombreux, et cependant il
est plus volumineux qu’aucun autre. C’esl la un trait tout ä fait caractéristique.
Non-seulement la signification primitive de certains auxiliaires modaux, p. ex. de-
voir, pouvoir, s’cst tellement affaiblie que bien souvent la modification qu’ils appor-

Digitized by <^.ooQLe

LMnfinitif (lans Tanden franfais.

teut au verbe est presque imperceptible; la langue de cette époque-lä (ou du
moins celle de nos textes) a un goiit décidé pour les circonlocutions, les répétitious.
Ce fait est tres-naturel p. ex. dans Hol., oii la ricbesse d infinitifs est également
due au style épique et aux exigences de 1’assonance. Mais dans LR. méme, il
n’est pas rare de trouver des phrases comme celles-ei: mandad que devant lui
pottst David ester, 60 ; suffre que jo puisse od tei parler, 99; Ii jurs aprechad que
Ii reis David dut inurir 227.

a) Yerbes äuxiliaires de la modalité (cp. Diez Gr. 111, 217).

deignier: Eui.al. tuit orem que pur nus degnet preier. — Pass. ad u w respon-

dre non denat 54 d. — Fr. d’ALEX. a lol omen ne ad eseueyr no deyne

fa yr regart semglevr 11 f; qui hane no degnet destor fuyir ne ad emperadur
servir 6 c d. — Rol. euntre Carlun deignez. me gmrantvr 3494; vostre oli—
fant suner vus ne 1’ deignastes 1101 ; 1171. — LR. mis serjanz ne deignad
lores faire mun cumandement 194; 279; il ne vus deignerad oir 28; 160;
deignad lur cunseil dir 282.

de.veir: Serm. si cum om per dreit son fradra salvar dist. — Val. si cum faire
debetis; comme faire lo deent. — LÉg. domine Deu devems loder et a sos
sanz honor porter 1 a b. — Pass. tuit soi tedel devent ester 69 b; lai dei
venir o eu laisei 70 b; contra nos eps pugnar devem, fraindre devem
noz voluntaz, 126 b c. — Al. il sen deit aler 56 d; 59 a; cist aposto-

lies deit les anemes bailler 74 a;' la nef ou il deveit entrer 16 b; e d’icel

bien qui toz doust tons estre 84 c; sire en dousses estre 84 e: iceste chose
nos douses noncier 64 e; e grant maisniede douses governer, le gonfanon
remperedor porter 83 ed; cil saint cors qu'il i deivent poser 118 b; la dreite
vide doussous ralurner 124 e. — Rol. aler dei 338 ; jugat que doiissez aler
353 ; bien amer jo vus dei 1482,2; le Glorius que devez aiirer 124; 429;
mult vus dei aveir chier 753; cels devum aveir mult vils 1240; nen deivent
aveir blasme 1346 ; 1718; fers e aciers i deit aveir valur 1362; 1877; en tels
vassals deit hum aveir tiance 3009; ne I’devez pas blasmer 681; ne mul ne
mule que deiet chevalchier 757; cil ki s’ deivent cumbatre 3854; le devreit
bien cunfundre 389; pur sun seignui* deit hum ... endurer e granz chalz e
granz freiz 1011 ; 1118; vus 1’ doiissez esculter 455; bien devum ci
estre 1009; co qu 'estre en deit 3519; male canguu nen deit estre cantée
1466 ; deit estre forz e fiers 1879; deit monjes estre en un de cez mustiers
1881; de chrestiens devez estre servie 2350; nostre parent devum estre a
sucurs 2562; vus ne dei jo fadllir 1866; 3359; saives hum il deit faire
message 294; pur vus le dei bien faire 807; vostre servise len doiist bieu
guarir 3828; jo ne le dei laissier 801; 2179; ne deit mangier 2659 ; ne
deit munter a plus 242; devum bien murir 1128; vus I’ doiissez esculter e
oir 455; förment peiner sen deit 1482,4; ne I’ se doiist penser 355; si'n
deit hum perdre e de 1' quir e de I’ peil 1012; 4120; desur le buc la teste
perd/re en deit 3289; quant le dut prendre, si li cait a lere 333 ; pais ne
dei a paien rendre 3596; ad Ais s’en deit bien repairier 36; 135; deit

6 *

Digitized by <^.OOQLe

F. - A. Wulfl'.

, hum suffrir destreiz 1010; 1117; pap aneeisurs dei jo tel platt tenir 3826;
cist deit marches tenser 3168; ja ue s’en deivent paien turner liet 1748;
l'enseigne Carle n’i devum ublier 1179; 2509; li Emperere nus devreit bien
vengier 1149. — LR. tu deis les orgueilius abatre 301 ; durent en 1'ost aler
63; quels dussent al bois aler 244; dame ki deit enfant aveir 411; dout le
servise Deu célebrer 2 C.; quant durent el teniple celebrer 236; cil ki dut a
Helyseu colper le chief 370; cument me deive cuntenir (quid faciam) 110;
ne te deit pas huern cuntrester 301; ne vus devez pas pur <;o curecier 196;
tu deis les orgueilius abatre e defuler 301; Ii quel dussent as hostels demurer
244; devum depriendre ces ki... 202; que l’um 1’enfant dut detrenchier 237;
s’il deust enchalcier (persequar?) ces lamms 114 ; devez du ne entrer el ser¬
vise 386; deussent l'arche ariere enveier 20; un huern ke l’um dut bien pur
merveille esgmrder 213; de ces trente milie tel fud 1’asise e lestablie que les
dis milie a remuiers dussent al bois ester 244: seit la u estre deverad 19;
al jur que dust estre la bataille 45; Merob dut estre dunee a David 7 1; le
jugement que estre en deit 329; cume faire dut 8 M.; que faire de¬
vum? 20 ; 33; 35; 44 C.; 181; 211; mais jo Pachaterai a tei: ne vus dei
pas faire tolage 219; la u faire ne 1’ dut 234; 317; 406 ; ki deveit l’us
garder 134; ne se deit pas si glorifier 324; ki l’um deit loer 205; al ure
que il dout murir 210; 227 ; dei jo ceste gent ocire, bel pere? 368 bis\
1’urn i deit de primes pais offrir 200C.; 219; 256; encha<jad lur avres
[adnes?] ki durent porter la vitaille 89; 254; s’il deust pursievre 50; ki
deived regner apres tei 223 ; 355; quant l’um dout remuer l’arche 258; dus-
sent derechief le quart meis al bois returner 244 ; ki deived seer en tun trone
223; te deivent servir 272; 386; dussent as hostels surjurner 244 ;• paiu
que lais huern deive user 83 ; par unt Jonathas dut venir al ost 43; icel mal
ki venir deit sur tei 51,; 99; 319 ; encuntre ki deiz si od bastun venir 67;
quant al altel deivent venir 89; 196; 386; ki deveit furment venter 134.

oser: Pass. il no l auseron deramar 68 a. — Rol. mien escientre ne s‘osent
aproismier 2073; n’ad gent ki 1’osast querre en camp 1782. — LR. kar il
n’oserent pas entrer ne estre veuz 183; n'oserent pois aie faire as fiz Amon
134; ne 1’osad pas mener en fa ciled 140; n’en osercnt encuntre lui reveler
334; si que n'oserent returner 23.

podeir: Serm. si io returnar non l’int pois, bis. — Eulal. niule cose uon la
pouret omque pleier. — Val. et ad maturitatem condure lo |>osciomes; cum
potestis videre et entelgir ; quant umbre li fésist e repauser se podist. —
Lég. creidre ne 1’ pot entroque 1’ vit 32 b; 37 b; ne puot entrer en la citet
24 c; nen pois lau voil ester 16 1*; sovre les piez ne puot ester 28 c; ja nen
podrat mais Dieu loder 27 f; 28 f; por o que veintre ne l’s eht puot 11 d.
— Pass. pensar no I’ poz 14 c. — Fr. d’ALEX. quel pot sub cel gensor
causir 6 b. — Al. plorent si oil, ne s’en pot astenir 45 b; trestoit li prenent
ki povrent avenir 102a; si ne V poi aviser 79 e; ne len pot hom blasmer
47 e; qui's poisset conforter 118 c; ki plus tost i pout corre 103b; ne
I’ pot one enganer 32 e; or sui si graime que ne pois estre plus 22 e; ne pot
estre altre, metent 1’ el consirrer 32 a; 39 d; 99 b; 106 d; 116 e ; e gentils

Digitized by v^.ooQLe

L’infinitif dans Pancien franeais.

hom, com dolente pois estre 96 c; bien pot liez estre 109 e; ne pois tant
faire 93 d; ne reis ne cons n’i pot faire entrerote 103 d; tant en retint

doiit son cors pot gmrir 20 d; mal dont te poisse guarir 31 e; or en pois-

sons guarir 74 e; que a vis onques i pot hom habiter 115 e; ne pot muder
ne seit aparissant 55 e; mais la dolor ne podent oblider 32 b; ne le saint

cors ne povrent passer oltre 103 e; nos n i podrons passer 104 b; bien

s’eii pot recorder 110a; lor enseint ou I’ poissent recovrer 63 h; qu’od lui
ensemble poissions e! ciel regner 110 e; son lit ou il pot reposer 47 1); sen
pot tres bien salver 110 b; ne 1’ povrent majs tenir 120a; ne Ii pois tolir
71 e; ou qu’il les pot trover 19 d; 26 b. — Rol. se m’ puez acorder 74 ;
ki 1’ purrcit acunier ? 534 ; les eschieles ne poet il acunter 1034; armes dunt
se puissent aidier 14 48,26; jo i puis aler 254; 329; ne puis amer les voz
1548;.e Olivier qu’il tant poeit amer 2216; ne s’en poet astenir 2891;
cbevaliers puis aveir 565; purrum bataille aveir 1007; ne poet mie cair
2034; n’ad tant de coer que ja sen puist celer 813,11; ne mul ne mule
que puissiez chevalchier 480; soleilz n’i luist, ne biet n’i post pas creistre
980; puis me cumbatre a Carle 566; pur go ne s’ poet nule genz cuntrester
2511; beste nen est ki puisset curre a lui 1555; se jo i moerc, dire poet
ki 1’avrat, que ele fut a nobilie vassal 1122; ki purrum enveier 252 ; tant
me puis esmaier 2412; mais ne pout ester 2219; 2784; issi poet il bien
estre 6l; il ne poet estre qu’il seient desevret 3913; que purra go estre ?
334; la traisun ne poet estre celee 1458; 3578; 3914; n’i poeent estre a
tens 1841; n'i ad cbeval ki puisset estre en estant 2522 ; XL milie cbevalier
poeent estre 3063; ascunse n’i poet estre 3293; il le poet bien faire 278;
1698; ki purrait faire que Roltanz i lust morz 596; d’altre cunreid ne lur
poent plus faire 2493; quant il go vit que n'en pout mie freindre 2314;
gesir purrum el’ burc de Seint-Denise 973; jo ne vus puis guarantir 1864;
ne s’ poet guarder 9; 95; uncor purrat guarir 156; 1440; ne 1’ poet guarir
sis escuz ne sa brunie 1495; par quel mesure le poussum hunir 631; plus
quom ne poet un bastu ned jet er 2868; bien en purrat luer ses soldiers 34;
133; le grant orgoill se ja puez matir 3206 ; mult me puis merveillier 537;
grant demi pied mesurer i poet hum 1218 ; 3167; ne poet muer que de ses
oilz ne pluret 773; ne puis muer ne I’ pleigne 834 ; ne poet muer qu il ne
s en espaent 1599; 1679; ne poet muer n’en plurt 825; 841; 959 ; 2025,1;
2193; 2381; 2517; 2873; cum faitement purrai Rollant ocirel 581; pleindre
poiim France dulce, la bele 1695; cels qu’il unt morz, bien les poet hum
preisier 1683; que recunuistre puisset hume mortel 1993; de ses meillurs
que il pout recuvrer 344; ne poet remaneir unkes 3587; de vasselage li
poust remembrer 1182; 1972; repairier ne sen poet 311; poez saveir que
mult grant dul en out 1538; ne 1’ pout suffrir 1411,21; 1625; de grant dulur
Ii poust suvenir 3488 ; ceste bataille, bien la puum tenir 1238; ne puis a
vus tenir lung parlement 2836; nescuz ne brunie ne pout sun colp tenir
3355; jo ne vus puis tenser ne guarantir 1864; ne la puis traire 1365;
plus qu'arcbaleste ne poet traire un quarrel 2265; truver le poussum 624;
657; 2735; veeir poez dolent la rere guarde 1104; 1720; 1992; 2426; si

Digitized by ^.ooQie

F. - A. Wulff.

nus purrat vengier 1744; vengier te poes de la gent criminel 2456; 3109.
—• Ps. d’0. dum ne porra Deus aprester table el desert? 77,22; dum ne
porra il e pain duner, u aprester table a sun pople? 77,24; lesquels il ne
porent establir 20,ll; e ne purrunt ester 17,42; 35,13; je me reposisse
put-cel-es£re de lui 54,13; 80,13; 123,3 bis] 138,10. — PD. la u jo
suid iversz n’i puet durer 31; vers lui ne pued tenir nulle clartez 17; jo
Pai mull quis, encor nel pois trovert 40. — LR. a Deu se purrad acorder
8; n’i metent pas fu ki la busche puissed adeser 316; que l’um poust
entur aler 247; 350 ; requist que la sue navirie poust aler od Iasue 342; ne
pourent a pié aler 398; 417 ; ki l’um ne pot anumbrer pur multitudine
234 ; par quei vus purrai apaier 201; bonured sunt eil ki tun sens poeut
aprendre 272; que l’um poust tres bien apuier a aheise 247; en tant de
place que dous boes poussent le jur arer 47; e l'um le puet bien aseer
34 C.; 76 C.; que la reine ne puisse ost asembler 386; il se poussent a lui
atriwer 36 ; si poum aveir rescusse 36; de Deu ne poum aveir nul respuns
50 ; 206 C.; ne pout cungié aveir 278; u jo me purrai baigner 363; ne puis pas
en ceste cuntrée beivre 288; ses övres se poent changer 54 C.; les us iureut
d’olivier e pourent ensemble clore 249; asaiad s’il poust cumbatre si armez
66 ; 216; il ne pout le rei cummoveir vers Abner 132; neis Ii cels ne T puet
cumprendre 261; s’il me puet cunquerre 62 bis\ 270; vus puez cuntrester
al regne nostre Seignur 298; 299; 409; u a peine nule bestiole pout cun-
verser (solis ibicibus per vice) 93; ne te poz pas a lui cupler 65; ki bien
se pourent defendre e cumbatre 216; il ne vus purrad pas defendre vers
mei 409; 410 (troisfois)', 412; en Abela le pot demander 199; 335; de
qui pous cunseil demander 347; mandad que devant lui poust David ester
e en suu servise demurer 60; e nuls n’i out qui departir les poust 168; si
tu poz mes enemis desbareter e descunfire 71; pout deable del cors de hume
jeter e si destreindre ... 241 C.; nuls ne pout ne entrer ne eissir 303; si
tu poz mes enemis encuntrer 71; ne li pout encuntrester 298; 412; e ne
puet enfanter 411; ne el par unt l’um se poisse enivrer 4; si jo pois en-
querre la volented mun perre 78; 335; mult i pout entrer 254 C. ; 303;
sui clops e ne poi a pié errer 194; eschalfer ne poeit (non catefiebat) 220;
si que neis uns ne pout eschaper 341; 354; kar a tei ne purrad rien escun-
dire 229; ne se pout asez esmerveiller 272 ; si cume espines que 1’um ne
pot nue main (manibus) esrascier 211 ; que a remanace i poust ester 5; ki
purrad ester devant noster Seignur ? 20; 60; que l'um poust entur tres bien
aler, apuier a aheise e ester 247; 259; 363 C.; il puet estre cume pere e maistre
34; nuls fevres forjanz ne pout estre truvez 44; 169 ; 170; 185; 214; 239:
o70 ; 372; ne puet estre 78; 168; 370; pot cel estre ore se tapist 182:
408; iert a tutes genz a respit dunt il em purrunt fableir 268; kar altre si la-
gierement pout Deu par poi cume par multz faire salvatiun 46; 149 ; 161;
242; 300; 324; 354; 363; dunt te puis jo bien faire ? 369; 421; i puis¬
sed gesir 356; ki pot tut cest pople guarder e jugier? 235; se il pout guarir
de sa enfermeted 344; 363; 375 bis: ne pourent guster 360; u tu purras
habiter en sied estable 259; oument purreie jo herbergier 1’arclie? 140 ;

Digitized by Vo 30 Qle

L’infinitif dans 1’anoien frangais.

pout deable del cors de hume jeter 241 G.; que D. poust. a rnort livrer 72;
ne puis pas ne beivre ne mangier 288 ; purrum guerre meintenir 380; poz tu
me mener lä? 115; 130; hai! que jo ne pois pur tei murir, AI)salon bel fiz,
bel fiz Absalon! 190; que il le poust mustrer a n. S. 217; poums nuvele bone
nuncier 372; si jo l’ puis cunquerre e ocire 02; 64; 362; bonured sunt
cil ki tun sens poent aprendre e dir 272; si que nuls od lui ne puet parler
98; suffre que jo puisse o<l tei parler 99; 194; ne pourenl passer lewe
de Bosor 115; ne me puis de rien plaindre ne vers tei rien parler 194;
cument purrad il a sun seignur plasir mielz que par noz testes tréncher?
112 ; aparceut se David qu’il ne poust a ahaise les armes porter 66; 71: ki
purrad pur lui preier ? 9; ne’s pourent prendre 341; 397; ne el que a
honur li poissum presenter 29 ; laissez de cest siecle les vauitez, ki profiter
ne vus purront (nolite declinare post vana, quce non proderunt vobis) 41;
que jo puisse prophetizer 348 ; cument purrad nuls quider que Deu habited
en terre? 261; en treiz jurs ne ’s pourent prendre ne de la remuer 341;
s’il me peut cunquerre e rendre recreant, nus Philistiens vus serrums des ore
servant 62; Deus ne se peut pas repentir 54 G.; la main li endormid chalt
pas si que il ne la pout retraire 286; ne pout a sun pere returner 69;
241 C.; 288; dunt il poust sacrefier 43; ba! purrad nus cist de noz enemis
salver ? 36 ; requistreut que il se poussent a lui atriwer e servir 36; kar siure
ne I’ pourent 116; ne purreie pas suffrir tel verguigne 164; cil de la cited ne
se pourent mais tenir 161; 380 ; 434 ; les purras a tun servise tenir 282; l’um
i poust de freiz vint truver 47; grace n’i purras truver 80; 176 ; 199; 313;
398; que me poust turner a destructiun 43; que jo puisse prophetizer e en
miracles uvrer 348 ; les us pourent ensemble clore e ensemble uvrir 249; ne
veer ne pout la lumiere Deu 11; 70; 175; e puis ne puisse venir de van t Joab
126; 172 bis -, 288; que puisse ocire e vivifier 362; bien soi que vivre ne pout 121.

querre: Ps. d’0. e quiert mortifier lui 36,34. — LR. e tu quiers destruire e
agravanter la maistre cited de Israel 199; mes fiz me quiert ocire 179; ne
quer mais dir chanteresse ne chantur 195.

quider: Al. par igo cuident aveir descombrement 106 c. — Rol. suz ciå ne
quid aveir ami un sul 2904; e par quel gent quiet-il espleitier tant? 395;
nen i ad un ki vassals ne quiet estre 1679,37; 2121; si grant doel ad que
par mi quiet fendre 1588; si grant doel ad, sempres quiat murir 3506;
rendre le quiet u mort u recreant 2733; bataille quient rendre 3004 ; tel as
ocis que mult chier te quid vendre 1590 ; 3012.

saveir: Pass. de Crist ne sabent mot parler 120 b; ela molt ben sab remembrar
84 a. — Fr. d’ALEX. e prist moylier du vos say dir 6 a. — Al. de nule
chose certes ne 1’ sai blasmer 69 b; cil vait, si T quiert, mais il ne I’ set
choisir 35 d; ne vos sai dire cum il sen firet liez 25 e; ne sai cui entercier
36 b; ja tote gent ne m’ soussent torner 98 c. — Rol. n’est hom ki 1’veit
e cunuistre le set 530; qo vus sai jo bien dire 582 ; 2339; 2730; cumencet
a parler cume cist hum ki bien faire le set 427; bien set ferir e de lance
e d’espiet 1675; ne 1’ vus sai loer 532; asez savum de sa lance parler
2503; 3784; tant ne I’ vus sai ne preisier ne loer 532; ne Y sai cument

Digitized by v^ooQie

F. - A. Wulff.

quere 1790; bien set parler e dreite raisun rendre 3784. PD. en nostre
terre no set eusel canter 37; que neuls on n’en seit conter lignaget 14;
blans est et roges plus que jo nel sai diret 19. — LR. ki ben set chanter
60 ; que sache entendre e le mal e le bien 234; ki faire nel’ set 76 C. ; que
sache tun pople guverner 234; querruns alcun ki harper sache 60; que
bien e dreiturelment sache tun pople jugier e guverner 234; e sauereioz le me
vus mustrer 288; ne li sout que respundre 129; u truver ne te saverai
314; ki bien sout uvrer de or e de argent 252.

soleir: Val. si eum il semper sol t haveir. — Pass. quals el abanz faire soleit
115 b. — Uol. ja’st yo Rollanz, ki tant vus soelt amer 2001; 2782; tutes
les ydles que il soelt aiirer 2619; noble vassal vus i soelt hum damer 352;
pur vasselage suleie estre tis druz 2049; 2055,3; as li un angle ki od lui soelt
parler 2452; qu’il alt ad Åis u Carles soelt plaidier 2667. — LR. mesures
que soleient bath apeler 254 C.; u l’um soleit le timiame ardre 249; e uns
charmes truvad par unt il soleit asuager les mals 241 C.; »si cume solent
chalr Ii boin par les fiz de iniquited 133 ; u lum soleit deable cultiver 334;
383 ; ki ci soult curre 353; si li soleit li reis deniander 107; ki soleient
desfaire les genz 88 ; l’um solt dire j)ar respit 76; 136 ; 199 ; li fums soleit
al chancel entrer 249 ; a cel cuutemple que reis se solent esmuveir a ost e a
bataille 154; si soleient a cel cuntemple estre vestues puleeles 164; e tel en
solt estre le variement 244 C. ; issi le soleit faire 36 C.; 87; 302; 396 ; 400;
pur yo li Judeu soleient faire festival cunvivie 97C.; 123C.; 187; 217; 353;
cume l’um solt faire fiens 292; u lum soleit les armes en estui guarder
296; les ordeez que les mesereajites genz soleient hanter ■ 295; li laveurs u
li pruveire soleient laver 256; e li fums en soleit amunt lever 249 ; un vais-
sel u il soleit ses berbiz mulger 66; si cume suelent murir li malveis 133;
u l’um soleit le timiame ardre e offrir 249; e aplanierai si cume lum sult
planier tables de graife (tabulce) 421; si cume uns hum solt returner 181;
u 1’um soleit sacrefier 302; soleit a deable sacrelier 340; 389; 395; 426;
427 ; jo si soil seer deled le rei 77; soleit a deable servir 302; le vestement
•que cif de la vielz lei soleient vestir 89.

voleir: Eulal. a yo ne s’ voldrent concreidre li rex pagiens; voldrent la faire
diaule servir; volt lo seule laszier ; voldrent la veintre li Deo inimi. — Val.
.. . delir e tota la civitate volebat comburir. — Lég. por tei qui sempre
m’ vols aveir 16 d ; pois que nen pois lau voil ester 16 f; il le volst faire
molt amet 34 a; par Dieu ne 1’ vuolt il observer 23 d ; volst li preier 25 c;
ne volst receivre Chelperin 10 e. — Pass. aproismer vol a la ciutat 4 e;
Pilat qui anz l’en vol laisar 56 a; pensar non vols 14c; los soz aflfanz vol
remembrar 1 c; quar sua fm veder voldrat 42 d; Sanct Pedre sols veinjar
lo vol 40 a. — Al. ne volst li enfes son pedre corocier lid; ne la volt
demostrer 58 a ; la pristrent terre ou Deus lor volst doner 16 e; 59 e ; ('honor
dont ne s’ volt encombrer 77 d; ne sen volt esloinier 36 e; 52 e; par nul
aveir ne volt estre encombrez 19e; ensemble od tei voil estre 30 e; 41b;
lor dons enlanz volent faire asembler 9e; cil ne li volt guerpir 71 a ; Deus
son servise li volt guerredoner 56 b; lei volt molt honorer 9 c; 38 a: vers

Digitized by ^.ooQie

L’infinitif dans 1’ancien frangais.

' son seinor ne s’en volt mesaler 47 d; <Tun son fil voil parler 3 e; il la volt

prendre 71a; s’od mei te vols tenir 31 a; n'en volt torner tant corn il ad
a vivre 33 e; nuls ne s’en volt torner 104 e. — Rol. a Carlemagne se vul-
drat acorder 2621; ademplir voeill vostre eumandement 309; aler i voelt
2226; 2548; n’i volsist aler mie 3999; en France dulce le voeill aler queranz
, 2661; 2180; si s’en vuleit en dulcé France aler 2773; en talent ai que

mult vus voeill amer 521; 1208; se de mun cors voeill aquiter la vie 492;
quite le eleim se il la voelt aveir 2748; ki par noz deus voelt aveir guarisuu
3271; cument qu’il seit, ne s’i voelt celer mie 3522; genz paienur ne voe-
lent cesser unkes 2639; Qreire voelt Deu, chrestientef demandet 3980; li
Amiralz ne se voelt demurer 3140; ne s’ voelt il desarmer 2498; ki m’
voeillet desmentir 3834; la vuldrat. il chrestiens devenir 155; de sun aveir
vus voelt asez duner 127; 182 ; 318,4; 432; 650 ; par cels de France voelt
il del tut errer 167; ki errer voelt 2180; iloec ne volsist estre 332 ; 3404;
ki estre i voelt, isnelement chevalzt 2109; si grant doei ai que jo ne vuldreie
estre 2929; si Mahumet me voelt estre guaranz 868; ne voelt estre cuarz
888; u par ostages vus voelt faire sour 241; 393; 918; 3666; ferir Pen
voelt 440; mun jugement voeill sempres gmrantir 3836; que il ne voelent
grnrder 687; mais de s’espée ne voelt mie guerpir 465 ; mielz voeill murir
que guerpir sun barnet 536 ; suz ciel n’ad hume que tant voeillet hdir 1244;
li uns ne voelt 1’altre nient laissier 2069; urs e leupart les voelent puis
mangier 2542; mais lui meisme ne voelt mettre en ubli 2382; ne voelt
munter se sur Veillantif nun 791,6; mielz voeill murir que guerpir sun barnet
536: mielz voeill murir que huntage me vienget 1091; 1646; 1679,18; 1701;
2336; 2738 ; 3909; pur les nuveles qu’il vuldreient dir 4 12; de Carlemagne
vus voeill dir parler 522; se ceste acorde il ne voelt otrier 318,6; 433;
475; 1672; tient Polifant qu’unkes perdre ne volt 2287; ne voelt prendre
sujurn 3696; en tieu le te voeill rendre 3593; les dis eschieles voelt od sei
retenir 1482,33; 3283; mais saveir voelt se Carles i viendrat 2103; sustenir
voeill trestut mun parentet 3907; que il ne voelent ne tenir ne guarder 687;
pur mun nevuld que vuldreie truver 2859; Penseigne Carle n’i voelt mie
ublier 1973; ki le voelt veintre förment peiner s en deit 1482,4; jamais
n’ierthum plus se voeillet vengier 1873; venir sen voelt 2974; si grant
doel ai que ne vuldreie vivre 2936. — Ps. d’0. ne voldrent aler 77,13. —
PD. li fil sa mered ne la voldrent amert 58; mei vult aveir 90; nen vult
respondret, aseit Pai apeletz 41. — LR. pur quei volez acreistre les mes-
faiz? 398; nuls n’est ki me rien vuille acuinter (mihi renuntiet) 86; le volt
+ a la parei afermer 74; pur quei volez ajuster pecchied a altre e aCreistre les

mesfaiz? 398; i vols aler 1 ! 188; pur quei i volt a cest jur de ui aler 358 bis\
pur quei ne volez les ruines amender ? 389; ne volt pas assentir 283; u il
volt aiirer nostre Seignur 176; rei volum aveir 28; 40; 109; qui vols tu
aveir resuscited (quem suscitabo tibi)‘! 109; si volsist merci aveir de nus
327; 432 ; e si alcuns les volt baillier (tangere) 211; le volsist baisier
198 ; e chastier ne’s voleit 12; jo P voil cultiver plus 382; ne voleient pas
cunsentir 112 M.; si famine vient... e seient traveillez de mesaventures ...

Lunds Univcrs. Årsskrift. Tom. XI. 7

Digitized by

Google

F. - A. Wulff.

■e il vuillent cunuistre e pardun requerre de lur mesfaiz 262; u il volstrent
lores demurer 179; kar destruire volt e deserter ces ki soleient Baal cultiver
383; vols destruire le heritage n. S. 200; ne ’s volt del tut destruire 296;
kar Deu ne Ii volt duner le fruit desired de sun ventrc 2; 72; volt edefier
temple 260; ia pierre e le mairen dunt li reis volt edefier 303; ki s’en volt
enquerre (qui interrogant) 199; voil vus la dreite veie enseigner ( docebo)
41; si ariere enveer la volez 20; kar enveier li volt al rei 171 bis] ne I’
volt el eschangier 330; li poples ne I’ volt esculter 28; volent esteindre la
stencele ki remise m’est 168 ; volt el lieu Joab estre cumpaignun le rei 198;
226; 290 C. ; si volsist faire bien 179; nient ne voldrent faire de qo que
Moyses out cumanded 407; Deus volt faire vengement 9; 46; 54 C.; 110;
158; 291; 308; 355; 363; 382; 397; 402; 406;/en> le volt de la lance
c a la parei afermer 74; 81; 203; 328; purveez si granter le volez 323;
il ne P volt guster 169; n’en volt guster 213; li reis te volt honurer 72;
me vols de tun ostel jeter 164; ne te voil laidir 95; li poples le volt lapi-
der 114; si cum ele volsist dras laver 183; mais il ne volt lever ne man-
gier 160 ; vuillent lever lur mains 262; ne I’ volt livrer en ses mains 91;
li reis n’i volt mangier 111; 160 bis-, te voil des ore mater 414; ne voil
metre main sur tei 94; 105; ne li volt mesfaire 103; ne te voil murdrir
ne laidir 95; e a lui ne 1’ voldrent mustrer 88; 145; si obeir me vulez
380; kar Deus les volt ocire e faire vengement 9; 77; 88; 95; 100; 105;
118; volez cestui ocire si cume vus feistes Abner? 179; volez a cest jur de
ui hume ocire en Israel? 193; 280; encens volt offrir 391; dir ne me volt
110; 164; ne Y volt dir 127; 283; 330; 342; 363; 430; 522; ki mun
fiz voleient oster del heritage 169; ki ne la te volt otreier 331; si cume il
volsist priveement od lui parler 132; 229 ; si en vostre malice parmaindre
volez (perseveravcritis) 41; ne s’en volt partir de sun seignur 175 M.; ne
volt nient prendre de ses bues 158; Naboth ne P volt oir ne as deniers
prendre, ne el eschangier 330; ne volt giens prendre de ISaaman 364; e si
alcuns volt encuntre tei reveler e pursievre e ocire 100; cument vols tu nus,
pursivre'1 127; si sens volez querre 15 C.; qui ne voilled querre n. S. 302;
ne P voldrent pas receivre 393 ; pur quei ne volez les ruines refaire e amen-
der? 389; si volsist relascher sa main 20; volt remuer Helye de terre al
ciel 347; volt remuer le pople 432; repentir ne se voldrent 402; vuillent
pardun requerre 262; ne volt n. S. requerre 304; 398; si alcuns volt en¬
cuntre tei reveler 100 ; 401; al tabernacle ne volt returner 5; si alcuns vol¬
sist sacrefier 49 C.; si nuls est qui ne voilled querre n. S. e servir 302; si
alcuns la volsist sievre 387; volsist le sacrefise a sun oes tenir 49 C.; ne
volt mais tenir al rei ne trivve ne aliance 352; ne se voldrent tenir al ser-
vise n. S. 407; volt translater e remuer Helye de terre al ciel 347; ne 1’
vult oir ne sei tresturner 127; ne volt trubler sun fiz 165; voil ici un poi
tucher que par tut des ore le tienges chier 4 C.; le multun qu’il volt tuer
50 ; les volt la turmenter 18 C.; ne s’en volt turner 126; si volsist veer
ma aftlictiun 179; n’i volt pas venir 165 bis] 171; 194; 383; volt le pro-
phete visiter 358.

Digitized by ^.ooQle

L’infinitif dttoB 1’ancien fran^ais. 51

revoleir: Al. d’iceste honor ne m’ revoil encombrer 38 c (cp. plus haut, p. 40,
la note}. ,

b} Verbes avec un iniinitif régime.

Les verbes comme les suivants ne sont pas d’ordinaire qualifiés d’auxiliaires.
C’est qu’ils n’ont pas subi 1’afTaiblissement qui a réduit les verbes précités ä n’étre,
la plupart des fois, que des exposants, que des points d’appui, dun infmitif. Ce-
pendant tout verbe auquel un infmitif se rattache est en quelque maniere un auxi-
liaire ä l’aide duquel sont exprimés le genre et. le temps. Que 1’infinitif y joint
soit un datif d’origine, ou un accusatif, ou enfin quelque autre cas, peu importe,
puisqu a présent il nous fera bien 1’effet d’un régime direct de ce verbe. Que les
verbes de nos textes appartenant ä ce groupe sont en si petit nombre, et que la
langue actuelle les a encore restreints, voilä des faits qui ne nous regardent pas
dans ce moment. Quelques-uns des verbes en question présentent des diflicultés;
j’aurai occasion d’y revenir plus loin.

am er: Ps. d’0. tu amas felunie plus que parler oeltet S 1 , 3 .
aposer: Ps. d’0. que il ne apost en ultre magnifier sei li hucm sur terre 9,42;
e li filz d’iniquited n’aposera nuisir lui 88 , 22 ; e aposerent uncofe peccher a
lui 77 , 20 .

aprendre: LR. que li poplesaprenged tei a lun num duter 263.
cesser: LR. requistrent Samuel que il ne cessast pur els Deu preier 25; que jo
ne cesse pur vus preier 4 1; pursievre David cessad 93.
ereidre: Ps. d’0. je erei veeir les biens n. S. 26,19.

co nois t re: Ps. d’0. liquels cunuist la podested de la tue ire, e pur ta crieme la
tue ire denumbrer ? 89,13.

duire: Fr. d’ÄLEX. et 1’altre duyst d’escud cubrir et de s’espaa grant ferir et de
sa lanci en loyn jausir et senz faillenti altet ferir ; li terz ley leyre et playt
cabir (el dreyt del tort a discernir); li quarz lo duyst corda toccar et rotta
et leyra clar sonar et en toz tons corda temprar (per semedips eant ad
levar ; li quinz des terra mesurar) 14a—löc.
enseignier: Fr. d’ALEX. l'uns 1’enseyned de grec sermon et de latin, e lettra
fayr en pargamin, et fayr a seyr et a matin agayt eneuntre sun vicin 13 c, e.
— LR. cumandad que l’um enseignast as fiz as Judeus traire de are 122.
eslire: Ps. d’0. je eslis degez estre en la maisun del mien Deu, plus que habiter
es tabernacles des pecchedurs 83,li.
esperer: Al. dreit a Tarson espeiret ariver 39 c.
establir: Ps. d’0. lur oilz establirent deeliner en terre 1 6 , 12 .
prendre: Lég. si com desanz Dieu prist loder 31b.
recorder: Ps. d’0. pur ice que ne recorda faire misericorde 108,14.

On s’attend peut-étre ä trouver ici la stalistique des Juturs. Tout en avouant
qu’il y aura lä certainement une assez curieuse étude å faire, surtout si l’on y

7 *

Digitized by v^ooQie

rapproche aussi lo röle des circonlocutions qui y. suppléent fréquemment (devoir,
vouloir etc.), je m’en dispense, et je veux seulement citer quelqaes passages ou,
contre l’usage du francais (v. Diez Gr. II, 1 H), les deux éléments du futur ro¬
man, 1’infmitif et 1’auxiliaire avoir, sont séparés T un de 1'autre. Peut-étre fallait-il
ne donner ici que le premier des exemples que l'on va voir.

Fr. d’ALBX. contar vos ey pleneyrament 3. — Ps. d’0. Ii reis de vertuz de
amé del amé et de la bealtet de maisun a departir espuiHes (rex virtutum dilecti
dilecti et speciei domus dividere spolia) 67,13 *). — LR. e aporter [a porter?]
les ai a tei mun Seignur 121.

Il me semble ä propos de donner tout de suite les passages ou rinfinitif qui
dépend du verbe/ avoir est précédé de la préposition a, ee qui modifie un peu le
sens de 1'expression (cp. ci-dessus, p. 32).

Al. n’i ai mais ad ester 38 b; il ad a servir 74 b; tant com il ad a vivre
33 e. — Rol. de celle part il n’unt mie a duter 813 d; ad endreit sei li quens
asez a faire 2123; trait vus ad ki a guarder vus out 1192; or sai bien n’avum
guaires a vivre 1923. — LR. quel besuin as a faire 168; ki ourent alcun besuin
a faire vers le rei 172; as-tu nul busuin a faire que jo parolge pur tei al rei?
357; que as de mei a faire 352 ; ki unt parole a mustrer 173.

Peut-étre ces passages trouvent-ils de méme place ici:' Rol. n’i ai plus que
targier 338 (cp. 987: se ne 1’assaill, dune ne faz jo que creire). — LR. N’avum
que faire de David 197; li reis n’ad que faire (rex non habet sponsalia necesse) 72.

m. L’énergie casuelle perdue.

A. Substantification de rinfinitif.

L'examen historique et comparatif des langues indo-européennes a constaté
qu’å 1’origine rinfinitif y est le cas oblique d'un substantif, et que dans tel idiome
il en est resté lä; dans la plupart des idiomes, il s’est plus ou moins complétement
installé au verbe, toutefois par une longue série de développements. Mais il y a plus.
Une fois de ven u partie intégranté du verbe, il peut sen dégager de nouveau; il

*) La Bible de Ferrare (1’édit. impr. en 5390, c.-ä-d. en 1630), ”traduzida palabra
•por palabra dela verdad Helirayca”, porte: ”reyes de fonsados huyan huyan: y moradera de
ca8a partira despojo”. Cepen'dant, puisc|u’évidemment le traducteur fran 5 ais, ne comprenant
pas son original, s’est contenté de traduire ce verset mot pour mot sans s’inquiéter de ce
qu'il signifiait, il est probable que les mots a departir ne représentent pas de futur, mais
1’infinitif (dividere) de 1’original. S’il en est ainsi, ee passage nous sera particuliérement
utile dans ce qui suit.

Digitized by v^ooQie

L’infinitif dans l’ancien fram; ais.

w*«srT-'n\i’

redevient un substantif, et cette fois il ne se borne pas ä revétir un seul eas.
Nous avons vu plus haut (p. 48) que le latin, bien qu’il soit considérablement en
arriére de 1’allemand et du grec å ce sujet, montre une tendauce å s’acheminer
dans la méme direction. Mais nulle part la substantification de Tinfmitif n’est de-
tenue aussi complfete qtie dans les langues romanes. Or il est vrai que le fran-
cais möderne a beaucoup restreint cet emploi de 1’infinitif, mais je tiens å relever
que le frantjais ancien ne le cede guere å aucune des langues soeurs ä cet égard,
et qu'il est ä peu prés dans la méme condition que la langue valaque, oii, selon
M. Diez (v. Gr. III, 209), ”peut-étre tout infmitif est susceptible d’étre employé
comme un substantiP. Cependant, avant de parvenir jusqu’ä la substantification,
rinfinitif s’est arrogé le droit du sujet. Nous regarderons donc en premier lieu
les passages de nos textes oii

a) L'iqfinitif est mis comme sujet.

apeftdeit: LR. as escuiers a ki apendeit le cors le rei guarder 386.
coviendrat: LR. Ii cuvendrad od vus mangier sa fiente e le urine beivre 409.
esto t: Al. ailors Testot aler 39 d; s’il fud dolenz, ne Testot demander 26 e;
n’i out si dur cui n’estoust florer 84 e; n’estot somondre icels 102 d. —
Rol. aler m'estoet 310; aler vus en estoet 318; mei méisme estoet avant
aler 2858; ne T estoet enseignier 119; as espées Testuvrat eslegier 1151;
or est li jurz que Ts estuvrat ifiurir 1242; mort vus estoet suffrir 1257.
— LR. od fer les estut abatre e vers sei sachier 211; que vus estuce aler
e cunseil prendre del deable? 345; pur quei te estuce vers ta terre aler e
partir de mei? 278; al hume estout chalt pas chair 241 C.; ne te estuce
curecher ne mei si encreper 65; ne Testuet pas demander 357; entre
estrange[r]s nTestuverad demurer 105; que mei ne Testueched laidir (ne
compellar confodere te in terram) 126 ; kar murir Ten estuet 81; ne t'
estut mais, parler 194; que ne li esteust cest tretid rendre 401; si T vus
estuverad suffrir 28; einz nTestuet a lui venir 161; ne vus estut mais
venir 285.

mar ferat: LR. mar vus frad aveir esperance en vostre Deu 409.
le i st: Leg. meie esvesquiet ne nT leist tenir 16 c. — LR. il me requist ke li
leust aler 80.

semblet: Rol. de noz Franceis m’i semblet aveir mult poi 1050:
mielz valt: LR. mielz valt a Deu obéir que le sieu del multun (adipem arietum)
offrir 56.

Je donne å part les passages qui contiennent le verbe étre:

Pass. per me non vos est obs plorer 66 b. — Ps. d’0. mais a mei aer dre
a Deu bone chose est, poser en nostre Seignur Deu la meie esperance 71,27; bone
chose est regehir al Seignur e canter al tuen num 91,1; bone chose est afier el

Digitized by ^.ooQle

F. - A. Wulff.

S. que fier en hume, bone ehose est esperer el S. que esperer en princes 117,7* 8;
vaine chose est a vus (? vobis) devant lumiere lever 126,3. — LR. nest miepetite
chose estre gendre le rei 72.

b) Infmitif substantivé.

aler: Ps. d’0. esledega Egyple en Valer (pro/ectione) d’els 104,36. — LR. e tis
. alers e tis venirs devant mei mult m'est acceptables 113; li alers e li venirs
247; e tun aler e tun venir 414.

aveir: Al. tot son aveir quod sei en out portef 19a; quant son aveir lor at tot
departit 20 a; de noz aveirs ferons granz departides 105c; de cest aveir
certes nos n’avons cure 107b; par nul aveir ne volt estre encombrez 19 e.
— Rol. e valent mielz que tut Xaveir de Rume 639; Vaveir Carlun est
il apareilliet? 643; tant li dunez aveir 570; 655; 678; pris en ad or e
aveir e deniers 1148; 3894; de sun aveir vus voelt asez duner 127; 182;
651; guerdun vus en dei e de mun cors, de teres e å’aveir 3410; me for-
fist en or e en aveir 3758; pur tut Vaveir ki seit en cest pais 458; les .XII.
Pers ad trait pur aveir 3756; n’iert recuvrez pur or ne pur aveir 3803;
3813. — LR. mult grant aveir fud en la huche asembled 390; 391; empor-
terent les riches aveirs de lurs enemis 301; e mist cel aveir en sachels 364;
365; rechut le aveir 365 M.; 389; pur aveir cuillir 389; cel aveir 390;
1’ aveir 390 bis ; 423; de lurs aveirs fist sun talent 146; enveierent de lur
aveir esforciement as reis 152; 391; ne par eschange ne pur aveir 331.
baisier: Pass. al tradetur baisair[T\ doned 37 d.

beivre: Lég. beivre li ruovet aporter 34 b. — Ps. d'0. e beivre (polum) dunras
a nus 79,6 (cp. plus haut,. p. 31). — LR. ne me asavure ne delite mais ne
beivre ne mangier (aut delectare potest servum tmm cibus et potus?) 195;
e manjout de sa viande e beveit de sun beivre 158.

chadeir: LR. clops en devint par le chair 135; si que ele Ia parei ensanglentad

a sun chair 379.

chaitivier: LR. cume truverent e lur muilliers e lur fiz e lur filles menees en
chaitivier (ductas esse captivas) 114‘).

consirrer: Al. ne pot estre altre, metent 1' el consirrer- 32 a;. il les esguardet,
si I’ met el consirrer 49 d (v. Chans. d’Alexis p. p. G. Paris, p. 184).
eorner: Rol. ja li corners ne vus avreit mestier 1742; j'oi a I’ corner que

guaires ne vivrat 2108. — LR. icest corner fud signe de victorie 42 C.

contrester: LR. kar le cuntrester a Deu (repugnare) est cume li pecchiez
d’enchantement ki est par diable, e qo que Vum ne V volt sievre (nolle ac-
quiescere), si cume li pecchiez de ydle aiircr 55. — Le tour employé pour
traduire nolle acquiescere est remarquable; il est fait, si je ne me trompe,
pour qu’on ne pensåt pas ä Tinfinitif impératif — ’noli acquiescere’.
corre: Rol. sun cheval brochet, ki de 1’ curre cuntencet 1591 £cp. Diez Gr. III,
204, note).

covenir: LR. e al cuvenir lores les metez 21.

*) Ce mot ost peut-étre un substantif d’origine (lat. *captirarium ?).

Digitized by v^.ooQLe

L’infinitif dans 1’ancien franQais.

demorer: LR. Samuel n'i vint pas, e Satil set jurs 1’atendi, e par le demurer
li poples s’en parti (et expectavit septem diebus juxta placitum Samuelis, et
non venit Samuel in Galgala , dilapsusque est populus db eo) 43.
deporter: LR. Anna n’en out retur mais un duleir, plurer e viande deporter
(porro illa flebat et non capiebat cibum ) 3.
destorbier: Rol. ultre sen vait qu'il n’i ad desturbier 1318; aler i voelt, mais
il ad desturbier 2548.

disner: LR. un bel digner te aturnasse 288; 368.

dormir: LR. va, bone femme, a tun ostel dormir, si te deseniveras par le dor-
mir (digere paulisper vinum, quo modes) 4.
doleir: LR. Anna out un duleir 3 (v. deporter ); fai semblant de duleir e
de plur 167.

edrer: Al. dreit a Lalice rejoint Ii sons edrers 38 e.
eissir: LR. fust sur le pople as portes al entrer et al eissir 373; 386.
en fan ter: LR. graces rendit al enfanter 4 (cp. plus loin, p. 613; kar ele murut
al enfanter 142; pres fut del enfanter 16.
entrer: LR. al entrer 373; 386 (v. eissir ).

espleitier: Rol. envers Espaigne tendent de 1’ espleitier 2165 (cp. curre).
estre: LR. e plut sun estre a tut le pople (et acceptus erat in oculis universi
populi) 69; manderum nostre estre a tuz ces de Israel (mittamus nuntios)
36; pur espier e aprendre Vestre e damagcr le pais (ut investigaret et ex-
ploraret civitatem ut everteret eam) 151; quant tu averas cunted e mustred
nostre estre al rei ( universos sermones belli) 156; pur mander ses estres
(omnia verba. prcelii) 156.

herbergier: Rol. dist 1'emperere: tens est de 1’ herbergier 2482 (cp.
espleitier).

leisir: Rol. sa custume est qu'il parolt a leisir 141; se tant ai de leisir 459.
lever: LR. le matin al lever 32 (cp. faites lever de ces vadlez 125).
mangier: Pass. el sus leved del piu manjer 23 c; 26 c. — LR. ne me asavure
ne beivre ne mangier 195 (cp. beivre ); les altres (filles ferunt) le mangier
27; si aturnad un mol mangier devant lui 163; jo si soil seer deled le rei
al mangier 77; s assist al mangier 80; pur quei ne vint al mangier ? 80;
e al mangier li dient baldement 223; cume il seeient al mangier 288; 379;
qui P retint al mangier 356; cume vint (impers.) al mangier 360; ignele
pas le truverez devant le mangier 30; apres le mangier descendirent 32;
partie en mangiad e el mangier la veue li amendad 48.
mesdire: LR. ki par losenge ne par mesdire ne poz estre desturned 170.
monter: LR. passad le munt e al munter cuverid sun chief 176; prist sus le
mantel Hetye que li chaid al munter 349; e il le na fr a el munter de Gaber 378.
oindre: LR. viande lur dunerent, uindre de uignemenz pur lur grant travail 398
[? v. plus haut, p. 40],

par ler: Leg. hor at perdut don Deu parler 27 e; 28 e. — Al. de tot en tot
recesset del parler 58 e. — LR. laissez des ore le mult parler en podnee
(nolite multiplicare loqui sublimia) 6; la renomee de tun grant sens e tun
bel parler 272.

Digitized by v^ooQie

F. - A. Wulff.

partir: LR. al partir si dist 131.

pen ser: Lég. Dieus exodist les sons pensers 29 b.

plaisir: Rol. a tu» plaieir 3894. — Ps. d'0. el tupn bien plaisir (beneplacitum)
serat exalced li nostre corz 88,17 *); remembre de nus, Sire, el bon plaisir
(in beneplacito) del tuen pople 105,4. — PD. a som plaisir 30. — LR. si
tis plaisirs est 51; 90; 259; si fust tun plaisir 3; de vostre pecunie frad
sun plaisir 28 ; pur dire lui le plaisir (quce placuerant) de ces de Israel
131; frad sun plaisir 153; 194; tut frai tun plaisir 243; 292; sun plai¬
sir enquerre 335; 352; 380; fai ta devise e tun plaisir 416; 424 (trois fois)]
que li servises Deu fust a sun plaisir furniz 2 C.; 5; 27; 56; 110 ; ISO; 415.
plorer: LR. 3 (v. deporter). 1

podeir: Sekm. in quant Deus podir me dunat. — Rol. li quens Rollanz a mer-
veillus poeir 1482,3; encoi perdrat Carles de sun poeir 1482,9. —• LR. que
le matin i vendreient e a lur poier sucurs lur freient 37; a sun poeir les
descunfesist 71.

querre: LR. e pur els querre, od un serjant enveiad sun fiz al querre 29.
repairier: Rol. en Rencesvals est tart de l' repairier 2483 (cp. herbergier).
reprover: Rol. verguigne sereit granz e reprover a trestuz voz parenz 1706.
retorner: LR. e quel chemin tint a sun returner 288.

saveir: Serm. in quant Deus savir et podir me dunat 2 ). — Lég. qui lo duist
bien de eel saveir dont etc. 4 e. — Rol. saveir i ad, mais .qu'il seit entenduz
234; vostre saveir est granz 3509; laissiez folie, tenez vus a 1' saveir 569;
li amiralz est mult de grant saveir 3279; par grant saveir parolet 369; 426;
3774; par voz saveirs se m’ puez acorder 74. — LR. eshalcied sur tuz les
reis en saveir 274; pur oir de sun saveir 274; ne par vint pas as vertuz
que out David, a sun saveir, a sa force 213 C.
soper: Pass. a cel sopar un sermon fez 28 a.

[soueir] s ): Val. por que Deus cel edre li donat a sun soueir.
tirer: Rol. en cel tirer li quens sapergut alques 2283.

tondre: LR. li Judeu soleient faire festival cunvivie al tundre de lur berbiz 97 C.

venir: LR. a sun veni/ 356; 113; 247; 414 (v. aler).

vivre: LR. receif e retien a tun vivre e as tuens cest an qo que remes est 415.

Rem. 11 y a lieu d’observer que dans quelques-uns des passages qui viennent
d’étre cités, 1’infinitif garde encore son complément verbal: le cuntrester a Deu LR.
56; (un) viande deporter LR. 3; del piu manjer Pass. 23 c; 26 c; el tuen bien

’) J’ai rencontré deux fois, dans les textes usités, plaisir, au lieu de plaire, conune forme
verbale incontestable; c’est Ps. d’0. 114,9: je plaisirai a nostre Segnur; et LR. 112: cu-
ment purrad il a sun seignur plasir (placare) mielz que par noz testes trencher?

J ) Dans une Formule de 844 on lit: secundum meum savirum (sic). V. de Roziére,
Formules etc., p. 5.

3 ) Est-ce k dire 1’infinitif sedere, comme le veut M. Bartsch, ou un substantif siparium
ou sudarium, comme 1’explique M. Littré, Histoire de la langue frangaise, Paris, 1863, II, p.
314. De ces explications, celle par sudarium me semble la moins difficile.

Digitized by v^ooQie

L’iniinitif dans Tanden fran^ais. 57

plaisir Ps. d’0. 88,17 (cp. ei-aprés, p. ‘ 63, les prépp. en et par). — La construc-
tion génitive est plus récente (v. Jolly, Gesch. 207): al tundre de lur berbiz LR.
97 C. — Le pluriel se trouve Al. 105 e, LR. 146, 301 aveirs ; 156 estres)
Leg. 29 b pensers] Rol. 74 saveirs.

Je terininerai cette liste par 1’infinitif ou plutöt le substantif afaire, qui doit
bien élonner dans le vénérable texte de LR. Naturellement afaire y est toujours
du masculin:

afaire: LR. fud aparceud que Ii afaires turnad sur Sa til e Jonathan (deprehensus
est J. et S.) 51; cest afaire (verbum hoc) desplout inult a nostre Seignur
157; kar mun afaire Ii plout (quia complacui ei) 207; quels est Ii afaires
(quid causce est) pur quei mis sires vient a sun serf? 218; e n’entent pas
eo que m’est afaire (sum ignorans egressum et introitum meum) 234 (v.
plus baut, p. 33); icest afaire (pro hac re) al rei de Syrie formant ennuiad
367; espierunt cume li afaires est aled ( explorare poterimus) 372; deman-
det se tuit li afaires est apaised (pacatane sunt omnia?) 376; eist afaires
ne te revertirad pas a hunur 392; — e un afaire {rem) te musteruns 46;
cest afaire li mustrad (et indicavit Jonathas David) 73; cest sul afaire
(sermonem) me celereit? 77; me cumandad un afaire (prcecepit mihi ,ser-
monem) 83; \afaire ententifment aprestez (prceparate diligentius) 92; li reis
sout Vafaire {verba hcec) 165; e Jo tel si lur dist[!j le afaire {et ego tale
et tale dedi consilium) 183; mais Ahia ne veeit gute de viellesce, e nostre

Sire li descuvrid le' afaire {dixit) 291; ruvad Helyes as prophetes que il

cumenchassent Yaffaire (dixit Elias prophetis Baal: Eligite etc) 316;
Vafaire mustrerent al rei (indicaverunt regi) 373; — ki sui jo e de quel afaire

' (vita )? 71; sui de tieble afaire {vir tenuis) 72; huem fud de grant afaire

(magnus nimis) 96; sunt de dur afaire vers mei {duri sunt mihi) 133;
uns huem i fud ki esteit de mult maleit afaire {vir Belial) 197 ; fud huem
de grant afaire {vir fortissimus, magnorum operum) 213; de un poi de
afaire te vienc requerre e preer, si 1 ’ me otrei ( petitionem unatm parvulam
deprecor a te) 229; bien es reis de grant afaire {grandis auctoritatis es)
330; Naaman esteit huem de grant afaire {vir magnus) 361; — ne favendrad
si bien nun, pur cest afaire (rem) 109; —renuvelum tioz afaires en dreit del
regne (innovemus ibi regnum) 38; — ki le mairen dolerent e aturnerent as
afaires le rei 244; — aliance e cuvenance parmanablement ferine en tuz afaires
(pactum ceternum, firmum in omnibus atque munitum) 2 11 ; e sagement se
euntint en tuz ses afaires (in cunctis, ad quce procedebat, sapienter se age-
bat) 406; — entre ces afaires (dum hcec agerentur) 154; — sur tuz les
afaires lu rei Salomun (super omnia opera) 270; e cil sur les afaires le rei
firent lur cumandement (et statutis operibus imperdbant) 270.

Comme on le voit, et ä n’en juger que par les textes qui nous occupent cette
fois, le nombre d'infmitifs devenus de vrais substantifs est déjä trés-considérable.
Et cependant la liste se multiplierait faeilement si nous devions aller fouiller dans

Lund3 Univ. Årsskrift Tom. XI. 8

(Tautres textes de la langue d’o'il. Ainsi, rien queti parcourant a la håte les pre¬
miers milliers de vers de VAliscans, ehanson de geste dont le texte remonie ”ä
1180 ou environ” *), j'ai trouvé: (afaire), aler, araisnier, asambler, demorer, depar¬
tir, detrier, deviser, encombrier (5 fois), ensevelir, entrer, errer, esclairier , esploitier,
lever, loisir (3 f.), mangicr (5 f.), mentir, morir, parler (3 f.), pleisir (5 I - .), reco-
vrier (2 f.), reprovier (2 f.), retorner, voloir, etc., tous parfaitement subslantivés. Je
réunirai ici encore quelques citations qui me sont ä la main. Le Boman de Rou 2 )
offre, entre autres, les suivants exemples de rinfinitif substantivé: dire, eissir,
entrer, ferir, kuider, mengier, passer, recoillir, recovrier, turner, venir ; le Roman
de Dolopathos 2 ): atandre (?), geuner, issir, lever, panser, traveillier, veillier. —
Les Poésies de Marie de France 3 ) offrenl: amer (3 f.), assembler (3 f.), aves-
prer, chacier, commencier, deduire, departir (2 f.), desevrer (2 f.), desirrier (7 f.),
eissir (2 f.), estuveir (2 f“.), juster, pasmer, revenir (2 f.), riveier, saillir.

J’ajouterai encore quelques mots sur 1’bistoire de rinfinitif substantivé. Encore
aux temps de Rabelais (1483—1553) et de Ronsard (1324—1383) cet infinitif
n'était pas rare. Pour ce qui est de celui-lä, jempruute å M. Leander ( Observa¬
tions sur Vinf. dans Rabelais, Lund, 1871) ces citations: aller, v cuider, departir,
enfourner, ensuivir, joindre, loisir, partir, penser, plaisir, pouvoir, promettre, tenvr.
Quant ä Ronsard, je puis citer ä propos un passage de Joachim Du Bellay,
son contemporain et, comme lui, membre de l'illustre Pléiade. Du Bellay, dans
son livre intitulé La Défense et Illustration de la Langue Frangoise *), dont la
dédicace au Cardinal Du Bellay est datée du 13 févr. 1349, s’exprime ainsi: ”le
veux aussi que tu tefforces de rendre, au plus pres du naturel que tu pourras,
la phrase ét maniere de parler Latine, en tant que la proprieté de l’une et l’autre
langue le voudra permeltre. Autanl ie dy-ie de la Grecque dont les fasons de
parler sont fort approchantes de nostre vulgaire, ce que mesmes on peut cognoi-
stre par les artides incogneuz de la langue Latine. Vsez donques s ) hardiment de
Vinfinitif pour le nom comme Väller, le chanter, le viure, le mourir: de 1’adjectif
substantivé, comme le liquide des eaux, le vuyde de l’air, etc." — Encore å cette

*) V. l’éd. p. p. M. Gtuessard, Paris, 1870, p. XVI.

2 ) V. Darin (ouv. c. p. 21) p. 38.

*) V. G. Gullberg (ouv. c. p. 40) p. 37.

*) V. l’éd. publiée, å Paris, en 1574, Liv. II, Ch. 9 (fol. 30), ou Pimpression faite d’aprés
cette éd. p. p. M. Lidforss, Lund, 1865, p. 29.

*) Heureusenient pour la langue vulgaire qu’elle suivait en cela le précédent de ”la
Grecque”.

Digitized by v^ooQie

L’infinitif dans Tanden fran^ais.

époque, 1 ’infinitif substantivé était donc assez fréquent. Cependant le seul fait que
Du Bellav juge ä propos d’en approuver ”hardiment” l'usage, semble accuser que
déjä uue réaction littéraire avait commeocé a se faire valoir. 11 est trop connu
jusqu’ou est allée eette réaction. A part des nouveautés telles que laisser-aller,
savoir-faire, savoir-vivre, on peut, il est vrai, dresser une liste comme celle-ci
d’in(initifs substantivés qui rappellent et attestent 1 ’usage ancien: (affaire), (avenir),
baiser, boire Qproverbialement'), coucher, déjeuner, devoir; diner, dire, dormir
(Lafont.), étre, faire, gouter, lever, (loisir), mänger (jyrov.~), nientir ‘ 3 , inourir
(La(ont.), parler '), partir, penser, (plaisir), pouvoir, préter [prov.'), rendre Qprov.f
repentir, revoir, rire, savoir, sortir, souper, sourire, souvenir, vivre, vouloir, et s’il
y en a encore; mais il nen est pas rnoins évident cpic la langue möderne a déci-
dément rejeté la faculté que la langue ainée a eue d’employer comme un nom d’ac-
tion, comme un substantif abstrait, 1’infinitif quel qu’il soit. On se.demande la
cause du fait que le francais est tombé dans ce désaccord d’avec les langues soeurs.
II y a lieu de croire .que c’est aux doctes écrivains frangais de la Renaissance
qu'est due 1’initiative ou, si je puis ainsi parler, 1’entrain de ce ehangement. Mais
pour avoir pu s’opérer aussi complétement, il faut que ce ehangement ait été fondé
en raison; et encore faut—il y avoir eu un réel moyen de compensation de cet in-
finitif qu’il s’agissait d’abolir. Je pense, pour ma part, que l’on constatera facile-
inent, dans l’usage des écrivains respectifs, un rapport positif, d’un cöté, entre la
diminution, apres la Renaissance, d’intinitifs substantivés, et, de 1'aulre, la fréquence
toujours croissante des substantifs abstraits en -tion. 11 y en a, parmi ees sub-
stantifs, qui sont de formation ancienne; il y en a, et cela en grand nombre, qui
remontent ä eette époque seulement; il y en a, enfin, qui sont de fa^on plus récente.
Je me perinettrai de rapprocher, comme exemples, un petit nombre de ces sub-
stantifs-lå, mettant en regard les infinitifs respectifs: approuver, approbation] arré-
ter, arresiation -, cueillir, collection -, déerire, description ; déduire, déduction ;
détruire, destruetion ; douer, dotation-, ébouillir, ébullition ; forger, fabrication-,
joindre, jonetion ; louer, location ; mouvoir, motion ; recevoir, reception-, soustraire,
soustraetion etc. etc. 2 ). 11 va sans dire que d’autres formations encore (p. ex.

*) M. Diez (Gr. III 3 , 208; IIP, 216) et, aprés lui, M. Jolly (Gesch. 206) nient ou semblent
nier que le francais möderne puisse user substantivement de mentir et de parler-, surtout
pour parler, cela est inexaet. — Puisque je fais eette note )>eu importante, je ferai observer,
en méme temps, que, les infinitifs signifiant mänger et boire sont en général les plus facile-
ment substantivés. Cp. plus haut, p. 24. la note.

3 ) Il est assez curieux de rappeler ici 1’emploi des substantifs latins en -tio dont il a

8 *

Digitized.by ^»ooQle

F. - A. Wulff.

celles en -ment, -ance etc.) ont coiicouru ä supplanter le vieil emploi commode, mais
trop peu distinct ä la longue, de 1 ’infinitif substantivé.

B. Infinitif sous le régime d’une préposition. .

En demier lieu, et seuleinent apres avoir traité de rinfinitif substantivé, *je
vais m'occuper de 1 ’infinitif qui se trouve dans la dépendance d’une préposition.
Nous avons déjå eu aflaire plus hatit (v. pp. 28 et suiv.) ä des infmitifs précédés
par des prépositions. Cependant, il y a une ditférence Irés-sensible entre ces
infinitifs-lä et ceux dont je traite ici. Lä, c’était rinfinitif qui, de soi, demandait
parfois le renforcement d'une préposition (« ou pour) conservatrice de 1 ’énergie
casuelle (dative). Gette fois, au contraire, rinfinitif n'a plus d’initiative, pour ainsi
dire, et c’est plutöt la préposition (a, de, en, par, pour') qui régit 1 ’infinitif, ä peu
prés commé s'il était un nom. Je ne dis aucunement, bien entendu, qu'il s’agisse
eneore ici d’infinitifs substantivés; cependant on se convaincra facilement aux exem-
ples que bien souvent il est difficile de décider si tel infinitif doit étre considéré
comme une forme verbale ou comme une forme nominale. — Je dois faire observer
que pour le moment je ne m'occuperai que des passages ou l’emploi de la prépo¬
sition s'explique sans trop de ditticulté par sa uature méme.

t) La préposition ö. • ,

Je débute par les passages ou la préposition exprime le rapport de direction ‘):

atraire: LR. a deables servir les attrarreient 275.
conduire: Rol. ne nus seium cunduit a mendeier 46.
des ti ner: LR. e a faire le temple l'out tut destined 244 C.
destreindre: LR. ourent destreint Israel a rendre a els treud 146; purrunt estre
destreint a servir a ydles e as fals deus 169.
dire: Ps. d’0. la mei partie, Sire, je dis a guarder la tue lei 118,57.
duire: Fr. d’ÄLBX. el dreyt del tort (lo duyst) a discernir 14 f; C* 0 duyst) per
semedips cant ad levar 15 e (]cp.* plus haut, p. 51).
encliner: Ps. d'0. je enclinai mun cuer a faire les tues justificaciuns 118,112.
entendre: LR. cunjurad le pople que tant n’entendissent a mangier eume sei de
lur enemis vengier 48.

esledecier: Ps. d’0. il s’esleechat sicume gaianz a curre sa veie 18,6.

(se) haster: Ps. d’ 0 . Sire, a ajuder mei haste-tei 69,i (cp. plus haut, p. 30).

été parlé plus haut, p. 9. — D’un autre coté, je voudrais rapproclier le participe ou, infi¬
nitif en -ing de 1’anglais et le participe ou substantif abstrait (neutre) en -ande du suédois
möderne, et eneore celui en -en (maseulin) du danois.

’) Cp. 1’emploi de la préposition allemande eu ( eum ) devant 1’infinitif substantivé.

Digitized by v^.ooQLe

L’infinitif dan» 1’ancien frangaie.

j u gi e r: Rol. pur qö le juz a pendre e a murir e sun cors metre el camp pur
les mastins 3831; el’ plait ad Ais en fut jugiez a pendre 1409; 3789; Ii
.XII. Per tuit sunt jugiet a perdre 937.

metre: LR. par aventure 'mis peres ad ja les adnes mis a nunchaleir e pur
nus est eurius ( revertamur, ne forte dimiserit pater meus asinas et etc.) 29.
reguarder: Ps. d'0. Sire, a ajuer mei reguarde 39, 18 .

torner: Rov turnet estes a perdre 1296. — LR. al sucurs Deu requerre tut
sun quer turnad 3.

trestorner: Ps. d’0. ne ne serunt tresturned (l es ewes) acovrir la terre 103,10.

11 y a un petit nombre d’exemples oii la préposition å exprime plutöt le rap¬
port de repos *); les voiei:

a duser: LR. si cume en deduit m’ausasse a traire (quasi exercens me) a alcun
inere 79.

aidier: Al. aidiez m’ a plaindre le dol de mon ami 93 b. — Rol. si aiderez a
cunduire ma gent 945; Chrestientet aidiez a sustenir 1129.
estre: Rol. me puis esmaier que jo ne fui a l’estur cumencier 2413; li emperere
fut hier as porz passer 2772. — LR. e furent partie od le rei, partie as
eitez guarder 274.

Que l’on compare maintenent les, exemples, en quelque sorte analogues, que
j’ai cru devoir citer plus haut (pp. 30, 31) comme des infmitifs exprimant plutöt le
but du verbe principal. D’ailleurs, 1’infinitif est ici dans une connexion avec le verbe
beaucoup plus étroite, et il en forme un complément plits nécessaire. Dans les
passages qui suivent, la préposition a plus distinctement une siguilication locale ou
de temps:

Rol. grant sunt li colp os helmes detrenchier 3889. — LR. graces rendit
al enfanter 4 C? v. ci-dessus p. 55); trente alnes out al purceindre entur 254;
e a fosäes saillir les verras 32.

Je citerai ä part quelques passages ou figure le verbe faire dune maniere
étrange (cp. Diez Gr. III, 230):

LR. ceste parole fait si a entendre 41 C.; si fait a entendre l’un dit e l’altre
76 C.; bien lur funt a dire cez paroles 282.

Comparez aux exemples précités les suivants, que peut-étre j’aurais du placer
déjä plus haut, p. 32:

Rol. cil ki la sunt ne funt mie a blasmer 1174; se il s’en fuit, ne fait rien
a blasmer 1448,7; encuntre mei fait asez a preisier 1516.

l ) Cp. 1’émploi de la préposition allemande be i ( beim ) devant 1’infinitif substantivé.

Digitized by v^.ooQle

F. - A. "Wulff.

2) La préposition de.

Je puis me dispenser de rappeler ici les emplois si variés de cette préposition
qui rend, dans les langues romanes, non-seulement les prépositions de, ex, ab ' du
latin, mais encore le génitif et Pablatif latins. Et je crois qu’il sera le plus com-
mode de regarder d’abord les passages ou, å 1'aide de la préposition, 1’intinitif est
le complémeut d’un nom, substantif ou adjectif; et ensuile ceux ou l’infmitif est le
complément d’un verbe. Dans ce cas-lå, il répond le plus souvent au génitif du
gerundium. Voici les exemples:

bosoiu: Rol. de ferir ai jo grant bosuign 1366.

congiet: LR. prist cungé de aler en Ebron 173; quist cungied de returner e la
nuvele porter al rei 188; 278.

conseil: LR. li Philistien pristrent cunseil de enveier arere 1’arche Deu 20 M.
covenant: LR. firent cuvenant de mangier lur enfanz 369 M.
cure: Rol. nai cure de parler 1170. — LR. out la eure de ordener quels dus-
sent aler 244.

dotanee: Rol. nen unt pour ne de murir dutance 828; 3613.
enseigne: Rol. enseigne en unt de ”Munjoie” crier 2310.
esperance: Rol. ki de murir nen ourent esperance 1411.
force: LR. li volt force faire de receivre, mais ne V volt pas oir (cumque vim fa-
ceret, penitus non acquievit ) 363.

grace: LR. a els la grace de prophetizer dunad (et ipsi prophetaverunt) 76.
leu: LR. jesque liu fust de 1 enfant a Deu presenter 5.

maistre: LR. Adoniram fud maistre del eschekier e de receivre les treuz 238.
mest ier: L1 l quels mestiers est de entremettre de tel ovre? (quid sibi^vult rex
in re hujuscemodi) 213; e n’iert mestier de I’ referir (et secundo opus
non er it) 103.

nom: Rol. par num d’octre enveierai le rnien 43: 149.
noi se: Rol. grant est la noise de ”Munjoie” escrier 2151.
ore: LR. quant ure fud de faire le sacrefise 318.
pechiet: LR. Ii peccbiez de ydle aurer 56.
podestet: LR. ki de tut bien faire ad pocsté (poeste?) 4.
pour: LR. ne beverai pas l’ewe que cist unt par entre lur enemis prise e porteo
en pour de lur sanc espandre e en peril de mort (num sanguinem liominum
istonim, qui profecti sunt, et animarum periculum bibam ?) 213; ourent pour de
murir 19 ; pur quei fus si fol hardiz que poiir n’en ous de ocire 1’enuint de n. S. ?
122 ; mar averez poiir de servir a cez de Caldee ( nolite timere servire) 437.
sez: Rol. de lui vengier jamais ne li iert sez 1966.
ta lent: Rol. nostre Franceis n’unt talent de fuir 1255.

tens: Ps. d’0. kar est tens d’dver merci (tempus miserendi) de li 101,14; tens
de faire, Sire! 118 , 126 . — LR. ja n'est pas ui sabat ne tens de festeer
(Calencke neque Sabbatum) 358.

volentet: LR. li reis out volented de faire adrecier les ruines 389.

Digitized by v^»ooQLe

L’infinitif dans Tanden frangais.

1 i

lt n’y a guére que les trois adjectifs suivants apres lesquels la préposition de
soit mise avee fondement:

digne: Al. il est dignes d’entrer en paradis 33 c.
fier: Rol. malt se fait fier de ses armes porter 897.

recredant(?): Rol. recreanz iert de sa gnerre mener 906; quant iert il mais recreanz
d’osteier 328;' 343.

Les verbes non plus ne sont pas trop nombråix:

amonester: LR. pur qo li di qu’il haite ses cdmpaignuns e amonested deprendre
e destruire la cited 137.

cesser: Al. ou que il seit, de Dea serviir ne cesset 17 e. — Rol. ki deferir ne
frnet ne ne cesset 1679,37. — LR. a tant cessad Saiil de prophetizer 34.
demorer: Rol. se de venir Arrabit ne demurent 3081.

duire: Fr. d'ALEX. magestres qui V duystrent beyn de sapientia et donestaz, de
fayr estorn et prodellaz 12 f; li quinz (lo duyst) de s terra mesur ar 15f(cp.
plus haut, -pp. 31 et 60).

faillir: LR. tut le quer li faillid de si grant chose penser 272.

(se)guarder: LR. c ne se. guarderent pas de mesfaire vers n. S. 403.

(se) repentir: Rol. se de venir Arrabit ne s’ repentent 3011.
requerre: LR. requis jo tei de fiz aveir'! 338.
somondre: LR. e li reis le sumunst de mangier a curt 136.

(se)targier: Rol. e Olivier deferir ne se target 1343.

Certains de ces passages-lå invitent å des rapprochements et å la discussion;
avaut de nous y livrer, regardons les autres prépositions qui, dans nos textes,
se trouvent devaut 1'infinitif!

3) La préposition en.

Je n’ai que ces deux passages å eiler:

Ps. d’0. bar, li tuens sers .guardet icels (jugemenz), en guarder els (in cu-
stodiendis illis) multe retributiun 18,12; en quel chose amende juvenceals sa veie?
en guarder les tues paroles (in custodiendo sermones tuos) 118,9 (cp. saveir, p. 36).

4) La préposition par se trouve uue seule fois devant 1'infinitif (cp. cependant
mesdire, ci-dessus, p. 53):

- LR. cument purrad il a sun seignur plasir mielz que par K noz testes tren-
cherl (quomodo. ... nisi in capitibus nostris?) 112.

5) La préposition pour, enfin, a d’autres emplois encore que celui oii elle sert'
å renforcer le sens prirnitif de rinfmitif et doni il a été parlé plus haut (pp. 21,
28). Ainsi elle se traduit souvent par ia locution ”quand il s’agit de”, comme dans
les passages suivants du Rol. (cp. plus haut, p. 33):

Digitized by v^ooQie

F. - A. Wulff!

produme i out pur san seignur aidier 26; ne fut unc tels prophete pur lei
tenir e pur humes atraire 2256: vassals est bons (Pina hels) pur ses armes de~
fendre 3785; qnkes nuls hom tel chevalier ne vit pur granz batailles juster e
definir 2889; pur hanstes freindre, pur escuz peceier, e pur osbercs derumpre
e desmailier, e pur produmes tenir e cunseillier, e pur glutuns veintre e esmaier,
en nule tere n'out meilliir chevalier 2210—2214.

On* voit du reste que, dans tous ces exemples-lä, rinfmitif est référé å un
substantif. — Le Rol. offre aussi une autre locution remarquable, faite å 1’aide de
pour, c’est ja pur murir, ce qu’il faut traduire par: dut-il, dussent-ils y mourir,
quand méme ils y périraient:

ja pur murir ne vus en faldrat nuls 1048; ja pur murir neschiverunt ba-
taille 1096; ja p. m. le camp ne guerpirunt 1909; ja p. m. ne guerpirunt bataille
3041 ; ja p. m. cil n’ierent recreant 3048.

Enfin je.cite ces deux passages-ci Ou la préposition signifie la cause:

Rol. pur bien ferir 1’emperere nus aimet 1092. — LR. ki sui jo pur estre
sis gendres? 72.

Infinitif précédé ä faux par les prépositiöns ä et de.

Reste encore ä considérer un vaste groupe d’infmitifs prépositionnels, groupe
qui offre méme plus d'intérét qu'aucun précédent. J'ai rendu compte plus liaut
des passages de nos textes oii 1’infinitif se fait précéder par les prépositions d et
pour ; je viehs de citer d’autres passages, oii rinfmitif, devenu moins indépendant,
est plutöt sous le régime, non-seulement de ces prépositions-lä, mais d’autres encore,
nunporte lesquelles. A present, j’aborde les passages ou deux prépositions, cest
d ou de, se mettent å faux, sans raison étymologique, devant 1’infinitif. Gette fois,
la préposition ne régit pas plus rinfmitif que 1’infinitif ne demande la préposition:
celle-ci' semble avoir pour toute fonction d’étre une espéce de caractéristiqqe de
rinfmitif. C est ainsi que 1'infinitif prépositionnel empiéte de plus en plus sur 1’in¬
finitif pur. M. Diez se demande (Gr. III, 245) si lon doit sexpliquer ce ftiit
curieux par un penchant å décomposer la phrase pour mieux la saisir, et il propose
ingénieusement p. ex. cetle marche ou gradation: ti permetto leggere, ti permetto di
leggere , ti permetto che legga questo libro. Je n'ai garde de disconvenir que telle
n’ait pu en étre la raison intime, pour ainsi dire; cependant je présume que, maté-
riellement, cest encore la fausse analogie qui a amené cet emploi de la préposition.

Digitized by v^ooQie

L’infinitif dans 1’onoien frangais.

Regardons maintenant !es passages qui contiennent la préposition ä:

a mer: Ps. d'0. chi est li huem chi vult vie e aimet a vedeir ( diligit videre )
bons jurz? 33,12.

adestmer (esmer?): Rol. mal nus avez baillit que le Franceis asmastes aferir 454.
cesser: LR. pur quei ne diz al pople qu’il cest a enchalcer ses freres? 127; a
tant le cessast Saul a pursiwre 106; cessad David a pursieure Absalon 167.
c omand er: Lég. a ocidre lo comandat 37 d. — Rol. • par penitence lureumandet
a ferir 1138; 1’empereur li cumandet a guardier 2527. — PD. comandent
li les vinnes a guarder 59 (cp. plus haut, pp. 30, 31). — LR. sis peres
out cumandé a juner le jur 48; cumandad a departir le enfant 236 M.; cu-
mandad a ocire Semei 233 M.; cumandad a prendre le prophete 304 M.
comencier: Rol. de lur espées cumencent a capler 3910; sa barbe blanche
cumencet a detraire 2390; en la grant presse cumencet a ferir 2057; par
grant saveir cumencet aparler 426; 675 ; si cumencet a penser 139; 2788;
a sei meisme la cumencet a pleindre 2315; cumencet a plurer 2217; 2856;
si cumengal a rire 302; puis si cumencet a uvrir ses tresors 602. — LR.
le cumenchad a, amer 69 ; cumenzst a cultiver deus avuiltres e ailrer 268;
cumenchad a braire 213; cumengad a cunter co que avint 290 C.; cumen¬
gad a edefier le temple 245; cumenchad a hatr D. 70 M. ; ne cumengai pas ui
a prendre cunseil 87; cumencerent a prophetizer 75; 322; 322 M.; les cu¬
menchad a rampodncr (illudebat) 317 ; quant il cumengad a regner 41; 136;
296 ; 342 ; 388; 395; 396; 405; 419; 422 bis-, 430; 431; 432; 434; 437.
reeomencier: LR. reeumengad a reveler encuntre sun seignur 278.
conseilier: Ps. d’0. a receivre la meie aneme cunseilerent (accipere animam
meam consiliati sunt) 30,17.

coveitier: Ps. d’0. coveitad la meie aneme a desirer ( concupivit desiderare) tes
justificaciuns 118 , 20 .

cremer: LR. e cremeit a mustrer a Hely la visiun 12.

desirrer: Al. por tei m’ vedeies desirrer a morir 88 d. — Rol. cum il le vit, a
ferir le desiret 1643. — LR. li reis desirad a aveir del ewe de Bethleem
212 ; e quanque il out desired a faire 267; e tute terre le desirad a vedeir
274; tu i as desired a venir 91; que jo desire a vivre apres lur mort? 320.
euseignier: Ps. d’0. ensegue mei a faire ( doce me facere) la tue volunted
142,10. — LR. une racine ki Salomun out enseigné a prendre 241 C.; lur
enseignad nostre Seignur a servir e a cultiver 404.
es ta blir: Ps. d’0. jc jurai, e establi a guarder (juravi et statui custodire) les
jugemenz de la justise 118,106. — LR. e establid a celebrer la Pasche 429;
e establid a guarder les cumandemenz 429.
jur er: Rol. ki me jurat cume sa per a. prendre (^?) 3710.
laissier: LR. mais pur go ne laisserent pas o servir ydles 405.
nienacier: LR. e a ocire me manace 329.

moitiplier: Ps. d’0. multiplias a enrichir li ( multiplicasti locupletare eam) 64,8.
obli er: Ps. d’0. u obliera a aveir merci ( obliviscetur misereri ) Deus? 76,9; kar
je obliai a mangier ( oblitus sunt comedere) mun pain 101,5.
penser: LR. si 1’ pensad a faire rei 249 (?).

Lunds Univera. Årsskrift. Tom. XI. 9

Digitized by v^»ooQLe

F. - A. Wulff.

porpenser: Ps. d’0. acertes le mien pris purpenserent a debuter (cogitaverunt
repellere) 61,4.

(se) pr end re: Lég. Evruin prist a castiier 18 b; Dieu prisdrent molt a conloder
35 f; lo regne prist a devaster 22 f; donc prist Ledgiers a predier 31 e;
trestoit lai prisdrent a venir 36 b. — Pass. a coleiar fellon lo presdrent 47 b;
tan dulcement pres a parler 27 b ; ab les femnes pres a parler 63 d. —
Åt. danz Alexis la prist ad apeler, la mortel vide Ii prist molt a blasmer
13 be; alquant le prénent fortment a blastcngier 64 b; a halte vois prist li
pedre a crider 79 a;. la bone medre s’en prist a dementer e son cliier fil
souvent a regreter 26 de; entrels en prenent eil seinor a parler 104 a. —
Rol. vint tresquad els si's prist a castier 1739; de guarnemenz se prent
a cunreer 343; mult dulcement a regreter le prist 2026; 2886.
refuser: Ps. d'0. refusa a estre confortede (renuit consolari) la meie aneme 76,3.
saveir: Rol. 90 est Lcevvis, mielz ne sai a parler 3713.

Voici méme quelques passages oii la préposition s’emploie devant 1’infmitif
sujet (cp. plus haut, p. 33).

apendeit: LR. dist rent qne 90 ne li apendcit pas a faire 392.
ateindrat: LR. 90 que ateindrad a metre devant cent lmmes? 360.
ehielt: Ps. d’(). e ravines ne vus cbielt a cuveiter (nolite concupiscere ) 61 , io.
covient: Rol. mais en cel camp lur cuvient a murir 1482,48 (2 e éd.); sire, dist
Guenes, me 1’ cuvient a suffrir 436.
bi en fai t: Rol. dist 1’uns a 1’altre: bien lait a remaneir 3798.
plai st: LR. s il te plaist a ore dir lur requeste e alchos a lur volented obeir
282; e quanque li plout a faire en Jerusalem 269 ; se li pleust a prendre
cunrei des paroles Rapsacis 411.
prist: Rol. de plusurs ehoscs a remembrer ii prist 2377.
scmblal: LR. kar grevuse ehose lui semblad a mustrer nule descuvenue 162.
valt mielz: LR. valt mielz a servir a mei u a Sesac 296.
ful vedet: LR. fud veed as pruveires ( prohibiti sunt ) a receivre 1’aveir del
pople e faire les övres del temple 390.

Le Ps. d'(). présenti' en outre les deux pbrases suivantes:

Li monz clquel bien plout est a Dieu a habiter en lui (nions in quo bene-
placitum est deo habilare in eo) 67,17; bone chose est a annuncer la tue mise-
ricorde 91 , 2 .

Afin de faciliter la compnraison que je vais faire entre 1’cmploi des deux pré-
positions, je laisse suivre immédiatcment les passages oii l'infmitif est précédé, å faux,
sans raison étymologique, par la préposition de:

a) apres des adjectifs:

aeoragiet: LR. sui acuragiez de edifier un temple 242; tuit li pople de Israel
fud acuragiez de faire le servise Deu 24.
apa re ilie t: LR. aparailliez esteit de passer (le flum) od lui 194.

Digitized by v^ooQie

L’infinitif dans Tanden frangais.

afor net ^ avit * lie ^ ust aturnez ne aprestez de venir a curt 80.

porpenset: Rol. sciez purpenset de colps ferir, de receivre e duner 1177.
pr est: LR. e prest sumes de tei servir 39.

b) aprfes des verbes:

(s’) aprest er: LR. se aprestad de aler 412; qué Safli s’aprested de venir (quod
disponat Saul venire) 90.

aveir (en proposement, en volentet): LR. bien fais de go que tu as en propose-
ment de faire edetiement 260; out en volented de lever e furnir un temple 242.

destreindre: LR. e destreinst le pople de rendre le treud 431.

eslire: LR. David eslist de metre sei en la maneie Deu 217 M.

finer: Rol. ki de ferir ne linet ne ne eesset 1679,37.

(se) has t er: Rol. met sei sur piez e de curre se hastet 2277; de bien ferir li
ber mult se hastat 1679,44; 3445. — LR. se hastad de eissir 392; te baste
de venir 358.

prendre (en conseil): LR. pur go prist en cunseil de faire dous temples 285;
cume David prist en cunseil de fuir 174 M.

Åinsi qu’on le vort, les passages oii figure ä faux la préposition ä sont de
beaucoup plus nombreux que ceux ou la préposition de est adinise contre l'étymo-
logie, quoique j’aie fait de mon mieux pour enrichir ce dernier groupe. On n’a
jamais, que je sache, établi ce fait, au moins on ne Ta pas assez relevé •). Et

*) M. Wigert a eu la complaisance de m’envoyer la thése qu’il vient de publier: Obser¬
vations sur 1’emploi de Vinfinitif dans la langue franqaise, Jönköping, 1875. Je regrette
- de l’avoir regue trop tard pour étre å méme d’en rendre .compte ici; mais je suis heureux
de pouvoir en signaler quelques passages qui prouvent que M. W. a trés-bien remarqué le
fait que la préposition de a été longue å s’établir définitivement, en frangais, aux dépens
de l’inf. pur et de la prép. å. M. W. dit, p. 4: ”Dans 1’ancien frangais, le de est tantöt
mis, tantöt omis, et méme souvent remplacé par un d”; p. 11: ”Bien que dans le frangais
möderne la prép. de ait fini par se faire valoir devant Tinfinitif fonctionnant comme complé-
ment direct, 1’ancienne langue ne laisse point de se faire sentir ici, en ce que nombre de
verbes demandent encore Tinfinitif pur ou 1’infinitif précédé de la préposition d ”; p. 51:
”L’ancienne langue dépasse fréquemment la möderne dans 1’emploi de la préposition d”. —
Grace å la thése de M. W. (p. 43), je puis ajouter ici, aux exemples que j’ai cités plus
baut (p. 21 ) de 1’infinitif précédé par deux prépositions {pour . . . ä, de ... å, sur .. ■ å), les
suivants: por les ex a crever (Are. et Nicolete), la sapience dou mont a conquester (Rom.
d’Alixandre), sour vie a prendi-e (Chron. de Rains); et encore, d ; aprés M. Gullberg (ouv. c. p. 40),
p. 42, celui-ci: s’il eussent tel essient de bien lor amors a garder (Espine 64). — Pour ce
qui est de 1’infinitif substantivé du frangais möderne — M. W. départ partout de la langue
actuelle —, je cite en outre d'aprés M. W. (p. 45) quelques infinitifs qui m’avaient échappé
(v. plus haut, p. 59) : l’avoir, le paraitre, le plaidoyer, le reculer, le toucher, le venir. — M.
Darin (ouv. c. plus haut, p. 21) fait cette observation sur 1’infinitif prépositionnel (p. 39):
”Nous avons, en outre, observé que la préposition ä était d’usage aprés quelques verbes oi

Digitized by v^»ooQLe

F. - A. Wulff.

en effet, cela est naturel, avec la méthode qu’on a suivie trop souvent. Pré-
occupé de la laugue actuelle qu'on a prise pour poiut de départ, se contentant
d'une poignée ou deux d’exemples allégués au hasard, et négligeant tout ce qui,
dans les anciens textes, ne difiere pas de 1’usage möderne, on n’a guére pu saisir
la portée de l’une et de 1'autre préposition, et cncore moins, 1’expliquér.

Certes, moi non plus je ne suis pas ä méme de décider jusqu’ou remonte la
prépondérance actuelle de la préposition ou caractéristique de — c’esl une belle
étude ä faire —, et puisque cela n'entre pas dans mon dessein cettc fois, je ne ferai
méme pas de conjectures ä ce sujet. Mais je dois faire observer que, dans les textes
dont je me suis occupé cette fois, la préposition ä Temporte positivement sur sa
rivale. Aussi, c’est ä quoi l’on devait s’attendre. Car déjä 1’emploi étymologique
et naturel de cette préposition joue, dans i’ancienne langue, un role bien plus con-
sidérable, et elle avait beaucoup plus de chances, ä 1’origine, pour gagner du terrain
que la préposition de. Yoici, je crois, l'état des choses. II v a eu des occa-
sions ou la préposition å s’imposait devant 1’infinitif (v. plus haul, pp. 28, 30, 31,
32, 33, 34, 52, 60, 61); il y a eu des oceasions, moins nombreuses, il est vrai,
mais il y en a eu ou la préposition de était étymologiquement vouiue (v. ci-
dessus, pp. 62, 63). Puis, 1'esprit de 1’analogie, ou bien s’il y avait quelque autre
motif plus intime, a amené et demandé une partieule oiseuse devant des infinitifs
de presque toute condition. Dans cet emploi eontre l’étymologie, les deux préposi-
tions se sont disputé la prépondérance l’uue å l’aulre, et, puisque c’est 1'ordre en
telles circonstances, la plus forte Pa emporté, — jusqtPa nouvel ordre, bien entendu!

Cependant, si, dans nos textes, la préposition d est apparemment favorite, la
préposition de manifeste déjå, elle aussi, une vitalité considérable. Nous en avons
la preuve dans les passages de nos textes ou, dans les mémes eonditions, c’est
tantöt d, tantöt de, qui est admis, si toutefois 1'iniinitif pur ne se conserve pas
intact (ce qui arrive surtout avec les verbes causatifs et avec les auxiliaires de la
modalité, v. plus haut, pp. 37—30).

Il me semble utile de regarder ici un peu les verbes cesser , comencier et
duire qui sont des plus instructifs sons ce rapport. Cesser se passe trois fois, dans
nos textes, de toute préposition (v. plus haut, p. 51); trois fois, il prend la pré¬
position de, qui semble bien y avoir sa raisou d’étre (v. p. 63); enfin 1’infmitif est

elle ne l’est plus”. — Je grossirai encore cette note pour mentionner au moins une thése
faite en Suéde sur 1’infinitif franfais: Modin, Om bruket af infinitiven i ny-frcnskan, Ve-
sterås, 1875.

Digitized by v^ooQie

L’infinitif dans 1’ancien fran^ais.

précédé trois fois, aprés ce verbe,, par la préposition d (v. p. 35). —Quaiitåco-
mencier, nos textes ne 1’emploient quune seule fois avee un infinitif pur, cest LH.
69 M.: cume Jonathas cumenchad cnamer David (par une fåcheuse inadvertance, je
n’ai pas ciié en place, p. 51, ce passage). La préposition d est mise quarante-un fois
(v. p. 65), la préposition de, pas une seule (v. p. 67). — Le verbe duire, enfin, semble
bien fait pour nous désespérer. Si l’on pense ä rétymologie de ce verbe (ducere)
on s’attendrait ä la préposition ä. Cependant le Fb. (1’Alex,, qui nous en fournit
tous les exemples (v. plus haut, p. 51, et cp. pp. 60, 63), préfere neuf fois l’in-
tinitif pur, et il n'admet que deux fois la préposition d; or je conclus par la place
inérne de la préposition, que les deux fois elle est peut-étre déjä mise å faux, et
que, di re duire (ducere) étail déjå dire enseignier (insignare = docere\ cp. Diez,
Etym. Wb., I 3 , 238). Dans ces niémes passages, la préposition de figure é c alement
deux fois; il me semble dillicile de décider si, oui ou non, c’est encore ä faux.

Heureusement il y a des indiccs tout particuliers qui attestent la prépondérance
positive de la préposition å dans les occasions ou il y avait concours libre. Je ne
répéterai pas ici ce que j’ai dit plus haut (p. 21) du fait que, s’il y a deux pré-
positions å la fois devant un infinitif, la derniére est le plus souvent la prépo¬
sition o 1 ); mais je inempresse de relever que le Psautier d'OxFORD, dont l’ex-
tréme fidélité ä 1’original latin sera peut-étre considérée, sous daulres rapports,
comnie un inconvénient, est celui-lå de tous nos textes qui est le plus utile (lans
cette occasion ou il sagit de constater la préférence accordée, encore au début du
XII* siécle, å la préposition d.

Peut-étre a-t-on déjå remarqué, dans le cours des recherches présentes, que,
loutes les fois que le traducteur de ce texte ne se sert pas de 1’infinitif pur, cest
la préposition d qu’il préfere, et cela particuliérement quand il n’a pas bien com-
pris son modéle (v. plus haut, p. 52, la note) J ). Au contraire, il n’emploie
presque pas la préposition de devant 1'intiuitif, et lä ou il le fait (v. plus haut.

') D est å propos de faire ici ineutiou d'un passage de VAliscans, v. 884, ou la pré¬
position de semble étre mise au lieu de å: sor Bauchant moute sans point de demorer (cp.
it. senea di): ou bien, 1’infinitif demorer est-il substantivé et, alors, complément du substantif
point ? La méme question se répéte pour cet autre exemple que je cite d’aprés M. Wigert
(ouv. c. ci-dessus p. 67), p. 45: li cuens monta sans plus de demorer. Cp. plus haut, p.
58, 1. 10 atandre (sans plus d’atandre, Dolopathos 348).

*) Notons d’ailleurs que le manuscrit de ce texte précieux est ”exécuté avec un soin
tout partieulier” (v. G. Paris, Chans. d’Alexis, p. 100). — Le texte des Livrés des Rois
est plus vicié; peut-étre la critique y restituera-t-elle la préposition å dans tel passage oå
figure å présent la préposition de.

Digitized by v^.ooQle

F. - A. Wulff.

p. 62: tens est cTaver merci 101,14; tens de faire 118,26), elle nest point -
oiseuse l ).

Je suis arrivé au bout du matériel fourni, en fait d’infinilif, par les textes
choisis. Prenaut un peu å coeur ce qu’il y a de vrai dans ce beau mot de Jean-
Jacques Rousseau: ”Les pires historiens sont ceux qui jugent. Les faits, les faits!”
— mot qui s’adresse particuliérement bien aux linguistes —, j’ai voulu, en premier
lieu, contribuer å la connaissance des anciens textes et, moyennant ces textes, fournir
un eertain nombre de faits pour servir un jour ä 1'histoire de Pinfinitif francais.
Peut-étre n’était—t—il pas nécessaire, pour cela, de préférer, comme je l’ai fait, une
disposition historique autant que possible. Cependant cet ordre m’a paru le seul
naturel. Tant qu’on n’aura pu observer la marche et le développement d’un phé-
noméne linguistique quelconque, on s’en expliquera difficilement les fonctions. En
général, j’ai laissé hors du compte la langue actuelle, séparée des textes en ques-
tion par tant de longs siecles. Déjå sans ces comparaisons souvent peu utiles, il
y avait plus ä faire de mon matériel que mon temps ne m’a accordé d’en faire.
Ainsi je regrette particuliérement de ne pas avoir recueilli l’ensemble des passages
des textes ou 1’infinitif a été échangé contre une phrase compléte. Certes, je ne
manquerais pas å réparer ce défaut, et d'autres encore sans doute, si, au lieu de
poser la plume pour cette fois, je devais la prendre dans ce moment pour commencer
mon travail.

’) J’ai cité plus haut (p. 41) ce passage: LR. 222-ta voiented ki tei plaised a regner
apres tei, comme exemple d’une imitation franjaise de la construction de 1'accusatif avec
1’infinitif. A plus forte raison encore, ce passage mérite d'étre cité ici pour attester la pré-
pondérance de la préposition å dans l’emploi contre l’étymologie.

Digitized by v^.ooQLe

Additions,

Comme on le voit, la plupart de ces additions se rapportent å la marge des Li¬
vrés des Rois. (Test que je ne me suis que tard décidé å les mettre en ligne de
compte. — Je regrette de ne pas avoir mis å contribution, du Psautier, que les
Psaumes. Les pp. 232—260 de l'éd. de M. Michel qui restent, contiennent Cantica
Isaiee, Hesechue, Anna, Moysis etc.

28, l

16,

apres LE.,

ajouter: vindrént Jerusalem asegier 396 M.; — apres 416, vint
demander Abisag 229 M.;

„ l

18,

169,

vindrént plaindre al rei 235 M.;

„ l-

20,

374,

vint seer al entrer 191 M;

„ l. 32,

10 b,

(cp. ci-dessous mangier et plus loin p. 61). — Trans¬
porter la ligne entiérc å la p. 55, l. 25.

„ I

33,

LR.,

ala entur la terre pur anumbrer la gent 216 M.;

„ 140,

344,

alad en B. pur cnuindre David 58 M.;

29, l.

336,

alad en terre de Isr. pur guarir 361 M.;

„ I-

200 C.,

334 M.;

„ l

11,

192,

192 M.;

„ l-

18,

312,

vint pur prendre le prophete 367 M.;

„ l.

172,

enveiad messages pur enquerre se ... 344 M.; 424 M.;

„ l.

12,

242,

enveiad ses messages pur saver si... 373 M.;

14,

354,

esmut pur sai(si)r la vigne 331 M.;

32, 1.

10,

366,

sewid N. pur demander del suen 364 M.;

„ l.

14,

354,

pur enquerre de ses aventures 335 M.;

„ I-

27,

137,

asemblat tut le pople pur oir le cumandement 425M.;

„ l.

36,

238,

pur la fiente user en lieu de sel 369;

„ l.

41,

LR.,

Salomun truvad cunjureisuns a chacier deable de
cors de hume 241 M.;

, l.

42,

268,

268 M.;

33, l.

15,

210 C.,

une viz i out faite pur munter el secund estage
247 M. ;

„ l-

16,

247,

aveir cuillir pur refairc lu temple 389 M.;

38, l 33,

428,

428 M.;

„ I-

43,

293,

iist aveir cuillir 389 M.;

39, l.

201,

David fist ensevelir Sattl 203 M.;

„ l-

15,

245,

245 M.; — apres 266, 266 M.; — aprés 273 (cinq
fois), 273 M. ;

18,

427,

99 **

427 M. ;

„ l. 31,

88,

88 M. ; — apres 313, 318 M.; 382 M.; 383 M.; — aprés
436, 436 M.;

Digitized by v^.ooQLe

P 39, l.

45,

apris

200,

ajouter:

378 M.; 426 M.;

P. 40, l.

40,

Deu fist tuner förment 40M.;

» »

36,

LB.,

cumandad anumbrer le pople 215 M.;

P. 44, l

301,

366 M.;

P. 46, 1.

44,

344,

344 M.;

P. 47, l.

115,

348 M.;

P. 49, l.

41,

176,

363 C.;

» » ^

45,

„ 112 M.,

ki me volent cuntrester 210;

P. 5ö, 1

11,

31 M. ;

n »> k

12,

158,

200 C.; — apris 406, Salil volt ferir David 70 M.;

»1 11

13,

74,

74 M.; — apris 81, 81 M.; — apris 203, 203 M.;

J1 ^

15,

95,

ne li volt sa vigne laisser 330 M.;

>5 11 ^

18,

„ 160 bis,

330;

11 'I

19,

105,

Deu volt metre Absalon a mal 183;

51 11 ^

29,

330

ne volt rien prendre 363 M.;

55 51 ^

33,

389,

volt regner 220 M.;

55 11 ^

38,

387,

ne volt pas sufrir que ... 185 M.; 368 M.;

P. 51, entre

a. 21

et 22,

comencier: LE. cumenchad enamer David 69M.

P. 55, Z. 32, apris

80,

pur quei lur lut aveir plusurs (muilliers) 2 M.

P. 54, l.

19,

389,

389 M.

P. 56, l.

» 424 (tr.f.), „

424 M.;

Digitized by <^.OOQLe

Index statistique.

Je vais donner entin un sommaire statistique qui servira en méme temps
d'index, pour qu’on puisse revenir plus facilement sur les infinitifs cités dans le
cours de Pouvrage. Comme pure statistique il n'aura naturellement pour ia langue
d’oi'1 en entier qu’une valeur toute relative, mais il permetfra de vérifier commodé-
ment la part qu’ont aux citations les différents textes utilisés. — S'il n’y a pas
de nombre explicite, la citation ne se trouve qu’une seule fois dans le texte en
question.

I. Infinitif désignant le but, apres les verbes du mouvement (pp. 27—30).

aler: a) sans préposition:

Lég. 2 f. — Pass. 4 f. — Al. 5 f. —
Rol. 59 f. — LR. 12 f.

b) avec la préposition å:

Pass. — LR. 2f.

c) avec la préposition pour:

Rol. — LR. 21 f.

venir: a) sans préposition:

Pass. 2 f. — Al. — Rol. 9 f.
Ps. d’0. 2 f. — LR. 21 f.

b) avec la préposition å:

(Al.)

c) avec la préposition pour:

LR. 45 f.

amener: LR.
descendre: Rol.
entrer: LR. 9 f.

(s’) entoraer: LR.
enveier: Rol. — LR. 27 f.
esmoveir: LR. 5 f.
moveir: LR.

(se) haster: LR. 2 f.
partir: LR.
retorner: LR. 3 f.
saillir: LR.

II. Infinitif désignant le but etc.,

A) par rapport å un verbe quelconque (pp. 30—33):

a) sans prép.: Ps. d’0. desevrer, habiter (?), jugier, ravir.

b) avec la prép. ä: Ps. d’0. 17 f. — LR. 12 f. — (donner: Al. —LR. 6f.)

c) avec la prép. pour: Pass. — Rol. 15 f. — LR. 81 f.

B) par rapport å un substantif (pp. 32—33):

a) avec la prép. å: Léo. — Ps. d’0. — LR. 8 f.

b) avec la prép. pour: Al. — Rol. 2 f. — LR. 26 f.

Lunds Univ. Årsskrift Tom. XI. 10

Digitized by v^.ooQle

F. - A. Wulff.

III. Infinitif aprés le verbc étre (pp. 33—34).

A) avec la prép. ä: | B) avec la prép. pour:

a) Al. 2 f. — Ps. d’0. — LR. 6 f.

b) acostumier: LR.
aisiet: LR. 4 f.
apreetet: Ps. d’0.
bon: Rol. 2 f.
fort: Rol.
isnel: Ps. d’0.
remes: Rol.

IV. Infinitif nbsolu employé comme impératif prohibitif (pp. 3 4—37).

Rol. 2 f. — Ps. d’0. 39 f. — LR. 8 f.

V. Infinitif aprés les verbes causatifs et 'permissifs (pp. 37—40).

faire: Eul. — Lég. 4 f. — Pass. 11 f. — Al. 14 f. — Rol. 58 f. — Ps. d’0. 8 f. — LR. 275 f.
laissier: Eul. — Lég. 3f. — Pass. 3f. — Al. 4'f. — Rol. 16 f. — Ps. d’0. — LR. 11 f.
doner: Ps. d’0. 2 f. — Rol. — LR.
comander: Ps. d’0. — LR. 2 f.
mander: Ps. d’0. — LR.

rover: Eul. — Val. — Lég. 2f. — Pass. 4f. — Al. — Rol.

VI. I/acusatif avec 1’infinitif (p. 42).

odir: Al. — Rol. 11 f. — PD. 2f. — LR. 4f.
vedeir : Pass. — Al. 10 f. — Rol. 45 f. — LR. 22 f.

VII. Infinitif aprés les verbes auxiliaires (pp. 43—51).

b) verbes avec un infinitif régime direct:
amer: Ps. d’0.
aposer: Ps. d’0. 3 f.
aprendre: LR.
cesser: LR. 3 f.
comencier: LR.
conoistre: Ps. d’0.
creidre: Ps. d’0.
duire: Fr. d’ALEX. 9f.
enseignier: Fr. d’ÅLEX. 2 f. — LR.
eslire: Ps. d’0. 2f.
esperer: Al.
establir: Ps. d’0.
prendre: Lég.
recorder: Ps. d’0.

a) verbes de la modalité:
cuider Al. — Rol. 10 f.
deignier: Eul. — Pass. — Fr. d’ALEX. 2 f.

— Rol. 3 f. — LR. 5 f.
deyeir: Serm. — Val. 2 f. — Lég. — Pass.

4 f. — Al. 10 f. — Rol. 54 f. — LR. 61 f.
oser: Pass. — Rol. 2f. — LR. 5f.
poveir: Serm. 2 f. — Eul. — Val. 3 f. —

Lég. 8 f. — Pass. — Al. 34 f. — Fr.

d’ALEx. — Rol. 94 f. — Ps. d’0. 10 f.

— PD. 3 f. — LR. 155 f.
qnerre: Ps. d’0. — LR. 3 f.
saveir: Pass. 2 f. — Fr. d’ALEX. — Al.

5 f. — Rol. 12 f. — PD. 3 f. — LR. 10 f.
soleir: Val. — Pass. —Rol. 8f. — LR.44f.
voleir: Eul. 4f. — Val. — Lég. 6 f. ■—

Pass. 6 f. — Al. 21 f. — Rol. 75 f. —

Ps. d’0. — PD. 3f. — LR. 143 f.

Digitized by <^.ooQLe

L’infinitif dans 1’anoien frangais.

VIII. Infmitif avec 1’auxiliaire avoir (p. 52).

a) sans préposition: Fe. d’ALBx. — Ps. d’0. (?) — LR. (?)

b) avec la prép. ä: Al. 3 f. — Rol. 4 f. — LR. 5f.

IX. lnfinitif mis comme sujet (p.

apendeit: LR.
coviendrat: LR. 2f.

estot: Al. 4 f. — Rol. 7 f. — LR. 18 f.

mar ferat: LR.

leist: Léo. — LR. 2 f.

53), apres ees verbes:
semblet: Rol.
mielz valt: LR. 2 f.

bone chose est etc.: Pass. — Pb. d’0. 9f.
— LR.

X. lnfinitif substantivé (pp. 54 — 57).

aler: Ps. d’0. — LR. 3f.

aveir: Al. 5f. — Rol. 16 f. — LR. 17 f.

baisier: Pass. (?)

beivre: Léo. — Ps. d’0. — LR. 2f.

chadeir: LR. 2 f.

chaitivier: LR. (?)

consirrer: Al. 2 f.

contrester: LR.

corner: Rol. 2 f. — LR.

corre: Rol.

covenir: LR.

demorer: LR.

deporter: LR.

destorbier: Rol. 2 f.

duner: LR.

doleir: LR. 2 f.

dormir: LR.

edrer: Al.

eissir: LR. 2 f.

enfanter: LR. 3 f.

entrer: LR. 2f.

espleitier: Rol.

estre: LR. 5 f.

herbergier: Rol.

leisir: Rol. 2 f.

lever: LR.

mangier: Pass. — LR. 14 f.
mesdire: LR.
monter: LR. 3f.
oindre: LR. (?)

parler: Lég. 2 f. — Al. — LR. 2f.
partir: LR.
penser: Léo.

plaisir: Rol. — Ps. d’0. 2 f. — PD. —
LR. 25 f.
plorer: LR.

podeir: Sekm. — Rol. 2f. — LR. 2f.

querre: LR.

repairier: Rol.

reprover: Rol.

retomer: LR.

saveir: Sekm. — Léo.— Rol. 8f._—LR. 3f.
soper: Pass.

[soueir]: Val.
tirer: Rol.
tondre: LR.
venir: LR. 4f.
vivre: LR.

(afaire): LR. 35 f.

XI. lnfinitif sous le régime d’une préposition (pp. 60—64).

1) La préposition å se trouve aprés les verbes snivants :

a) marquant la direction (— allem. eum):
atraire: LR.
condnire: Rol.
destiner: Rol.
destreindre : LR. 2 f.

b) marquant le repos (— alletn. beim):
aduser: LR.

aidier: Al. — Rol. 2 f.
estre: Rol. 2 f. — LR.

(grant sont li colp): Rol.

Digitized by

F. - A. Wulff.

rendre graces: LR. (?)

(trente alnes out): LR.
vedeir: LR.

entendre: LR. 2 f. faire: Ror.. 3f. — LR. 3f.

esledecier: Ps. d’0.

(se) haster: Ps. d’0.
jugier: Rol. 6 f.
metre: LR.
reguarder: Ps. d’0.
torner: Ron. — LR.
trestomer: Ps. d’0.

2) La préposition de se trouve devant 1’infinitif

a) aprés ces substantifs:
bosoin: Ron.
congiet: LR. 4 f.
conseil: LR.
covenant: LR.
cure: Ron.’— LR.
dotance: Ron. 2 f.
enseigne: Ron.
esperance: Ron.
force: LR.
grace: LR.
len: LR.
maistre: LR.
mestier: LR. 2 f.
noise: Ron.
nom: Ron. 2 f.
ore: LR.
pechiet: LR.
podestet: LR.
pour: LR. 4 f.
sez: Ron.
talent: Ron.

tens: Ps. d’0. 2 f. — LR.
volentet: LR.

3) Le préposition en: Ps. d’0. 2f.

4) La préposition par: LR.

5) La préposition pour : Ron. 20 f. — LR.

XII. Infinitif précédé ä faux par les prépositions ä et de (jpp. 65—67).

A) Infinitif précédé contre l’étymologie par la préposition å:
a) L’infinitif est régime: b) L’infinitif est sujet:

amer: Ps. d’0. apendeit: LR.

b) aprés ces adjectifs:
digne: An.
fier: Ron.

recredant: Ron. 3f.

c) aprés ces verbes:
amonester: LR. 2 f.
cesser: An. — Ron. — LR.
demorer: Ron.
duire: Fr. d’AnEX. 2f.
faillir: LR.

(se)guarder: LR.

(se) repentir: Ron.
requerre: LR.
somondre: LR.

(se) targier: Ron. ^

dire: Ps. d’0.
duire: Fr. d’Anfix. 2 f.
encliner: Ps. d’0.

Digitized by v^.ooQle

I/i..finitif dans 1’ancien fran^ais.

adestmer (esmer?): Rol.
cesser: LR. 3 f.

comander: Lég. — Rol. 2 f. — PD.
LR. 4 f.

comencier: Rol. 12 f. — LR. 29 f.
conseilier: Ps. d’0.
coveitier: Ps. d’0.
cremer: LR.

desirrer: Al. — Rol. — LR. 5 f.

enseignier: Ps. d’0. — LR. 3 f.

establir: Ps. d’0. — LR. 2f.

jnrer: Rol.

laissier: LR.

menacier: LR.

moltiplier: Ps. d’0.

oblier: Ps. d’0. 2f.

penser: LR.

porpenser: Ps. d’0.

(se)prendre: Lég. 5 f. — Pass. 3 f .

Al. 7 f. — Rol. 4 f.
refuser: Ps. d’0.
saveir: Rol.

ateindrat: LR.

chielt: Ps. d’0.

covient: Rol. 2 f.

bien fait: Rol.

plaist: LR. 4f.

prist: Rol.

semblat: LR.

valt mielz: LR.

fut vedet: LR. 2 f.

bone chose est etc. Ps. d’0. 2 f.

aprés des verbes:

(s’) aprester: LR. 2 f.
aveir (en proposement, en volentet): LR. 2 f.
destreindre: LR.
eslire : LR. s

finer: Rol.

(se) haster: Rol. 3 f. — LR. 2 f.
prendre (en conseil): LR. 2 f.

B) Infinitif précédé, contre 1’étymologie, par la prép. de :
prés des adjecHfs oit Von s’atfendrait
pluiot la prép. å:
coragiet: LR. 2 f.
pareiliet: LR.
prestet: > LR
tornet: !
iorpenset: Rol.
rest: LR.

Errata.

Pag. 2, 1. 1, (ibid.) lire: (v. W. - E. L[idforss], VII Anciens Textes Fran

f ais, Lund, 186G).

,, 26, 11. 11 et 12 doivent changer de place.

27,

22,

espees,

lire

28,

13,

dire,

32,

rayer cetle ligne.

29,

17,

parlée.

»1

38,

(s’) enturner:

30,

Caldée,

13,

esmu veir:

»>

15,

muveir:

Lunds Univ. Årsskrift Tom. XI.

espées

dire

parlee

(s’) entorner:

Caldee
esmoveir:
moveir:

Digitized by v^.ooQle

F. - A. Wulff.

Pag.

30, 1. 18, returner:

lire:

retorner:

„ 1. 33, nuatre Segnur

nostre Seigmur

32, 1. 38, sous le régime

d’

référé å '

33, 1. 15, dunée

dunee

34, 1. 1, acustumiers:

acostumier:

,, 1. 2, aisied:

aisi et:

„ 1. 4, aprestez:

aprestet:

,, 1. 7, forz:

fort:

„ 1. 8, ignels:

isnel:

„ 1. 10, remés:

remes:

1. 12, prod:

prot:

35, 1. 37, cures

euers

40, 1. 5, aust

aust

„ 1. 35, los

les

42, 1. 7, xxx

.XXX.

„ 1. 18, espees

espées

43, 1. 9, avani deignier: etc. inser er

cuider: ete. (v. p. 47 quider: etc.)

45, 1. 22, celee

lire-.

celée

47, 1. 28, quider: .

cuider:

„ 1. 34, du

dun

49, 1. 36, me rien

rien me

„ 1. 40, rayer 109;

50, 1. 3, n. S.

de n. 8.

„ 1. 7, li... 171 bis ;

le... 171;

„ 1. 13, 81

81 M.

„ 1. 14, 169

163

,, 1. 18, te voil

te vuil

„ 1. 19, 103

103 M.

„ 1. 24, 522

(?)

,, 1. 30. pursievre

pursieure

„ 1. 38, sact-efise

sacrifice

„ 1. 41, vult oir

volt oir

„ 1. 43, 126

126 bis

„ 1. 44, 171

171 bis

51, 1. 21, rayer ne

52, 1. 9, Seignur

seignur

„ 1. 16, besuin .. faire .

. besuin „

busuin . . .faire? . . . busuin

„ 1. 18, faire

faire ?

„ 1. 20, N’

n’

53, 1. 21, estuce

estuced

„ 1. 23, ne

dunt

54, 11. 18 et 20, lurs

lur

55, 1. 4, plurer

plurer,

„ 1. 14, et al

e al

„ 1. 16, fut

fud

„ 1. 18, curre

corre

„ 1. 30, ferunt

frunt

„ 1. 35, mangier 32

mänger 32

,, 1. 38, le munt

par le munt

,, 1. 42, renomee

renumee

Enfin les art. entrer: et (s’) entorner: (p. 29), creidre: et conoistre: (p. 51),
corncr: el contrestor: (p. 51), dormir: et dolcir: (p. 85) doirent changcr de ptace.

Digitized by v^.ooQLe

Corrcctions ultérieures.

1. 12 d’cn bas, av lien de : infinitif lire nom (infhiitif)

I. 9. rayer du grec

II. 11 ef 12 doirent clianyer de place.

1. 13, apres Pass., ajouter: allar toz babtizar in trinitad 114 5;

1. 29. Pass. 28 c doi t clrc transporfé u la p. 52 1. 13.

1. 4, lire: demi-négation

I. 1, „ fidels

II. 17 ct 18 lire: Dieu et fidel
1. G d’cn bas lire: qual

I. 9 d’en bas „ non sabent . . pari ar

II. 35—38 „ lau vuoil . . il li . . por Dieu . . 10 c . . Pilat que . .. sos affanz

1. G, „ 3 g.

1. 9 d’cn bas tcncir

1. 4 ,, ,, Dieu

1. 3 „ apres -ande, ajovter -ende

1. 1 lire: 65

1. 25 „ å la proposition

Digitized by

Öfversigt af statsinkomsternas olika slag

G. K. HA MILTON.

Upställandet af reglor for statens hushållning är den del af den politiska ekono¬
miens område, som tidigast tilldragit sig upmärksamhet. I sjelfva verket härleda sig
de första försöken att utleta lagarne för samhällets välstånd från önskan att finna de
lämpligaste medlen för ett klokt och ändamålsenligt ordnande af statens hushållning.
Denna insågs nämligen snart antingen böra följa samma reglor, som ledde de en¬
skilda i vården af deras hushållning, eller, der detta ej var fallet, vara hänvisad till att
från de enskildas tillgångar hemta sina; hvarföre utredandet af de allmänna lagarne
för det enskilda välståndet blef af särskilt intresse äfven för statens hushållning.
Näppeligen någon del af samhällsläran har derföre i så hög grad som finansläran va¬
rit föremål för bearbetningar, såväl teoretiskt, som ännu mera praktiskt. Icke desto
mindre är målet långt ifrån hunnet. Hvarken är den teoretiska upfattningen af
härmed sammanhängande företeelser så stadgad, att ju icke på nästan hvarje tums¬
bredd af detta område vigtiga tvistefrågor finnas, på hvilka man från olika syn¬
punkt gifvit alldeles olika svar, ännu mindre finnes på det praktiska området sådan
enhet. Orsakerna härtill äro flere och behöfva icke vidlyftigt utvecklas. De äro
att finna ej blott i ämnets invecklade och med mångfaldiga enskildheter i samhälls-
lifvet förbundna beskaffenhet, i följd hvaraf full iusigt i lagarne för statens hushållning
förutsätter en noggrannare och fullständigare bekantskap med alla företeelser inom
samhällslifvet, än man ännu lyckats åstadkomma, utan ock i statens och samhälle¬
nas natur att historiskt utveckla sig, i följd hvaraf dels samma grundsatser ej un¬
der alla tidsförhållanden kunna vara lika tillämpliga, dels särskilda partiintressen ofta
bidragit att förvilla omdömet. Härtill kan läggas, att de yttre former, hvari statsin¬
komster förekomma, ofta kunna vara alldeles lika för inkomster af fullkomligt skilj¬
aktig inre ekonomisk natur, dervid man för denna yttre likhet ofta förbisett den
inre skiljaktigheten.

Lunds Univ Årsskrift. Toin. IX. 1872. I

Digitized by v^ooQie

G. K. Hamilton.

Under sådane omständigheter kan det icke förundra, att redan sjeifva upställ-
ningen och klassifikationen af statens inkomster mötes af hetydande svårigheter,
hvilka svårligen kunna fullständigt öfvervinnas. A ena sidan måste man nämligen
vid en sådan upställning cftersträfva att sammanföra allt ekonomiskt likartadt till
samma hufvudgrupp; å andra sidan kan man icke alldeles underlåta att göra af-
seende på det sätt, hvarpå vissa inkomstgrupper blifvit af lagstiftningen sammanförda,
hvarjemte icke få inkomster äro af sådant slag, att deras ekonomiska natur under¬
går förändring så väl genom den historiska utvecklingen öfVerhufvud, som ock ge¬
nom särskilda bestämmelser i lagstiftningen. Såsom exempel på huru den for¬
mella anordningen för en inkomsts upbärande kan vålla svårighet, torde kunna
hänvisas till algiften för stämpladt papper, hvilken, ehuru formelt lika och huf-
vudsakligen innefattande afgifter för särskildt anlitande af statens organer, dock
äfveu omfattar afgifter af ganska olikartad ekonomisk natur, såsom vissa förmögen-
hetsafgifter (bouppteckningar) samt algifter pä rörelse (vexelstämpel) o. s. v. Den
svenska grundräntan, som delvis utan tvifvel härleder sig fiån afgifter, hvilka for¬
dom varit skatter, men numer äfven i denna del antagit skaplynnet af en statens
privaträttighet i jordegendom, såsom den ock till icke ringa del ursprungligen varit,
erbjuder ett påtagligt exempel på huru den historiska utvecklingen kan medföra
förändringar i den ekonomiska naturen af en inkomst. Och huru lätt förändringar
i lagstiftning kunna åstadkomma detsamma, torde exempelvis kunna inses deraf, att i
de fall der staten är i besittning af ett faktiskt eller lagstadgadt monopol, såsom i
afseende på postförsändelser, jernvägstrafik eller dylikt, det till och med kan blifva
beroende af det pris staten sätter på sin vara, huruvida den inkomst, som deraf
vinnes, bör anses såsom åstadkommen genom statens lörvärfsverksamhet eller genom
beskattning å visst slags förbrukning.

Men oaktadt dessa och dylika svårigheter möta en i öfverensstämmelse med
inkomstens ekonomiska natur genomförd klassifikation af statens inkomster och oak¬
tadt en sådan genom inträffade historiska förändringar kan uphöra att vara fullt
tillämplig, är likväl en sådan klassifikation af genomgripande betydelse, så väl för
vetenskapen som lör det praktiska lifvet. 1 sjeifva verket gäller här, som i allmän¬
het på det juridiska området, att hvarje genomfördt begrepp i sig innesluter en hel
serie af praktiskt vigtiga slutsatser, och att en oriktig klassifikation med logisk nöd¬
vändighet måste medföra rättsliga eller ekonomiska missgrepp. Dessutom kan en¬
dast genom verkställandet af en dylik klassifikation vinnas insigt i de olika siats-
inkomsternas inbördes förhållande och någorlunda tillförlitlig ledning för omdömet,
hvar tillökningar eller minskningar i inkomster lämpligast kunna ega rum. Före-

Digitized by

Google

Öfversigt af statsinkomsternas olika slag.

målet för denna upsats är, att förnämligast med afseende på svenska förhållanden
och här förekommande statsinkomster söka verkställa en dylik klassifikation af sta¬
tens inkomster. Naturligtvis måste densamma här inskränkas till en kortfattad öf¬
versigt.

Till grund för densamma bör tydligen icke tagas skilnaden mellan inkomster,
som äro stäitdiga och tillfälliga eller blott för kortare tid påräkneliga, en skilnad,
som hos oss funnit sitt uttryck i skilnaden mellan ordinarie och extraordinarie stats¬
inkomster, hvilken dock här ej blifvit följdriktigt genomförd, ehuruväl, om detta vore
fallet och alltså en normalbudget vore faststäkl för bestridande af ständiga, oafvisliga
hehof, detta från politisk synpunkt och med afseende på regerings och representa¬
tions inbördes förhållande vore af stor betydelse.

Ej heller torde man böra grunda indelningen på den yttre beskaffenheten al de
föremål, hvilka omedelbart vinnas såsom inkomst, om de nämligeu bestå i person¬
liga tj enst er, na tur a pr odu k ter eller penningar. Denna deras beskaffenhet
är visserligen så väl historiskt som ekonomiskt vigtig och måste derföre beaktas,
men ger icke omedelbar uplysning om statens förhållande till inkomstens vinnande,
hvarförutom de förra kunna förvandlas till penningar och vid en ordnad hushållning
åtminstone höra upskattas deri.

Om man vill vinna det med dylik indelning åsyftade ändamålet, så' måste tyd¬
ligen indelningen grundas på inkomstens ekonomiska natur och alltså hänvisa till
grunden för statens ekonomiska rätt till densamma.

Vid en sådan indelning måsteman från verkliga inkomster först frånskilja låne-
intägter, som utgöra en ekonomisk tillgång, den staten bereder sig emot framtida
betalningsskyldighet. Genom ett dylikt lån förändras statens ekonomiska ställning
ej omedelbart. Den skedda inkomstförökningen motsvaras af en brist, som förr
eller sednare måste fyllas. Huruvidt staten derigenom på det hela förbättrar eller
försämrar sin ställning, beror naturligtvis dels af lånevilkoren, dels af ändamålets
beskaffenhet. Lånets ändamål anger både grunden och gränserna för statens rätt
att sålunda för närvarande hehof taga framtida inkomster i anspråk.

Vänder man sig alltså från statens låneintägter, med hvilka hans hehof doek
ej kunna fortfarande tillfredsställas, till de egentliga statsinkomsterna, så måste
ett försök alt göra sig reda för deras olikartade ekonomiska natur med nöd¬
vändighet utgå från upfattningen af staten såsom en ekonomiskt verksam person¬
lighet, hvilken med sitt särskilda hushållningsområde och de egendomliga produkter, och
tjenster han åstadkommer, står i samband med andra livar för sig ekonomiskt verksamma
personligheter, till hvilka staten gör tjenster och af hvilka han ock emottager sådana.

Digitized by ^ooQLe

G. K. Hamiltoo.

Till undvikande af missförstånd torde kanske böra tilläggas, att denna upfattning af
staten naturligtvis icke uttömmer det hela af statens begrepp. Den laster sig tyd¬
ligen blott vid en sida deraf, men denna är här den hufvudsakliga. All mensk-
lig verksamhet eger sin ekonomiska sida och är underkastad ekonomiska lagar, om
»än dessa icke omfatta alla de synpunkter, hvarifrån verksamheten kan betraktas.
De ekonomiska lagarne kunna ej göra anspråk på att gälla för vidsträcktare område
än deras eget d. ä. för hushållningens. De inkomster, staten för sin hushållning
behöfver, kunna af honom vinnas, antingen till följd af en verksamhet samt på grund
af rättigheter, som äro af alldeles samma slag som enskildas verksamhet och rättig¬
heter, (i hvilket fall han på arbets- och varumarknaden med de enskilda konkurre¬
rar), eller ock genom verksamhet och rättigheter, som äro för staten mer eller
mindre egendomliga eller åtminstone så anses. 1 detta sednare fall vinnes inkom¬
sten på grund af tjenster af sådant slag, att endast staten kan åstadkomma dem eller
synes lämpligast kunna åstadkomma dem, eller ock på grund af rättigheter, hvilka
följa af statens natur, såsom omfattande samhället i dess helhet och såsom representant
af allas lika rätt. Men icke alla tjenster, staten åstadkommer, äro af sådant slag,
att omedelbar motsvarighet derför kan af honom erhållas i utbyte. 1 många fall
måste staten till det helas bästa så att säga sälja sin vara till underpris, då den¬
samma för det helas utveckling bör spridas — t. ex. då staten gör uppoffringar for
undervisningsväsendet — och i ett stort antal fall kan någon omedelbar betalning för
statens tjenster ej ens komma i fråga. Den, hvars personliga säkerhet icke blir
störd eller hvars rättigheter icke blifvit våldförda, betalar icke något omedelbart för
den säkerhet och den trygghet, för hvilka han dock har staten att tacka. På samma
sätt förhåller sig ock med statens verksamhet till den nationella sjelfständighetens
bevarande mot yttre fiender, med anstalter syftande till klimatets förbättring och
med dylika allmännyttiga åtgärder af mångfaldiga slag, hvilka väl äro nödvändiga,
men icke kunna företagas af någon annan än staten, emedan de ej bitvis kunna
tillgodogöras eller finna afuämare. De tjenster staten gör de enskilda äro derföre
ofta sådane, att de ej omedelbart kunna återgäldas. ”Staten är”, yttrar träffande med
afseende härå en framstående författare, ”såsom atmosferen, han omger oss oaflåt-
ligt, dag och natt, från vaggan till båren, och till och med öfver den jordiska till¬
varons gränser, han leder oss och värmer oss, verkar i hvarje pulsslag och ande-
drägt och verkar fördelaktigast, då man ej ens märker hans närvaro; betydenheten
af hans inverkan står aldrig i noggrannt förhållande till den massa, som för tillfället

tvckes verksam.” I dessa och dylika fall kan den inkomst, staten såsom motsva-
» %>

righet för sina tjenster måste taga i anspråk, icke vinnas i samma form eller på

Digitized by v^.ooQLe

Öfversigt af statsinkomsternas olika slag.

lika sätt som tjenster utbytas mellan enskilda. En fördelning af kostnaden på samt-
lige dem, som deraf draga fördel, måste ega rum genom beskattning.

På grund af nu anförda ekonomiska förhållanden kan man skilja emellan fyra
hufvudklasser af statsinkomster.

I. Den första hufvudklassen utgöres af sådane inkomster, dem staten vinner
på alldeles likartadt sätt, som i de enskildes bushållning förekommer, således af sta¬
ten tillhörande egendom och egendomsrättigheter, kapital eller arbete, i företag, som
till sitt väsen äro af enskild natur, änskönt de ledas af staten. Dessa inkomster
benämnas passande till följd häraf vanligen statens pr i va t inkom ster.

II. Den andra hufvudklassen utgöres af sådane inkomster, hvilka tillkomma
staten i hans egenskap att vara den gemensamma samhällsenheten och sålunda den
naturlige innehafvaren af alla sådana rättigheter, som tillhöra samhället i dess hel¬
het, och äro gemensamma för alla medborgare, utan att någon enskild framför andra
är berättigad. I brist på bättre benämning kunde man möjligen sammanföra dessa
inkomster under benämningen statens höghetsinkomster.

III. Den tredje hufvudklassen bildas af de inkomster, hvilka tillfalla staten
såsom omedelbar betalning för tjenster, hvilka staten i sin egenskap af rättsordnin¬
gens handhafvare och kulturens vårdare åstadkommer för enskilda. De vinnas ge¬
nom en af staten i det allmännas intresse bedrifven mer eller mindre egendomlig
produktion, och skulle kunna särskiljas under den gemensamma benämningen ome¬
delbara afgifter för statsverksamhet.

IV. Sk atterna, de afgifter, hvilka af staten upbäras utan omedelbar mot¬
svarighets lemnande, utgöra statsinkomsternas fjerde och sista hufvudklass.

I. Statens privatinkomster.

Till statens privatinkomster höra hufvudsakligen inkomster af staten tillhörig
egendom, synnerligen fastigheter , räntor af fast egendom och dermed likstälda be¬
svär, inkomster af kapital samt inkomster af fabriks och annan industriel verk¬
samhet, bedrifven af staten eller för dess räkning. Privatinkomst ensamt af person¬
ligt arbete förekommer väl knappast i nutidens stater, som icke ega slafvar.

Privatinkomster äro den mest ursprungliga arten af statens inkomster. Den
begymjande staten utvecklar sig från enskilda utgångspunkter och rör sig till en
början uteslutande med tillgångar af enskild natur. Det dröjer länge, innan det
allmännas begrepp kan vinna insteg och utbredning; och äfven när statens inkom¬
ster i och för sig blifvit af allmän natur, bibehålla de ofta ganska mycket af enskildt

Digitized by v^.ooQLe

G. K. Iiamiltou.

skaplynne, så väl i deras användning som vinnande. Med statens stigande utveck¬
ling förminskas dock alltmer åtminstone den relativa betydenheten af denna inkomst¬
grupp. Mången har deraf velat draga den slutsatsen, att den helt och hållet bör
försvinna och att bibehållandet af privatinkomster för staten städse är olämpligt och
stridande emot utvecklingens lagar, hvarföre staten så skyndsamt som möjligt bör
afhända sig alla sådana inkomster. En sådan slutsats är dock otvifvelaktigt förha¬
stad. Den är förhastad redan derföre, att man dérvid förbisett den historiska ut¬
vecklingens natur och den sanningen, att man icke obetingadt kan på samhällen i
olika utvecklingsskeden tillämpa enahanda grundsatser och att lika visst som privat-
inkomstefs användande for allmänna ändamål i de ursprungliga samhällena varit ett
nödvändigt vilkor för befordrandet af deras utveckling, också fortfarande månget sam¬
hälle ännu af dylika iukomster har behof, for att ej beskattningen skall blifva alltför
betungande. Af hvilken vigt för vinnande af tillgångar for gemensamma utgifter är
icke den gemensamma statsegendomen, så väl för Amerika, som för andra länder, der
bygd skall brytas för ett begynnande statslif! Men ofvannämnda slutsats är förhastad,
älven derföre att man sålunda icke lägger nog vigt på de olikheter, som äfven inom
denna inkomstklass kunna finnas, och derföre att man icke noggrannt gör sig reda för
beskaffenheten af de orsaker, som i allmänhet böra förauleda staten att från dylikt en-
skildt förvärf draga sig tillbaka. När dessa orsaker träffa in, då är det visserligen
allt skäl för staten att afstå från privatförvärf. Eljest icke! Ty från rent finansiell
ståndpunkt, med afseende uteslutande på statsverkets ekonomiska ställning, kan näp¬
peligen bestridas, att den stat är lyckligare lottad, som har särskilda ekono¬
miska tillgångar, från hvilka bidrag till statens utgifter utan medborgarnes be¬
tungande kunna vinnas, än den stat, som är i saknad af sådana och derför i högre
grad måste taga medborgarnes skattedragande förmåga i anspråk. Att statens pri¬
vata egendom vid utomordentliga tillfällen kan blifva en dyrbar nödfalls!illgång, är
också en beaktansvärd omständighet, synnerligen för stater, hvilka icke kunna på¬
räkna att vid dylika tillfällen med lätthet kunna utan särskild säkerhet upptaga större
lån. I uder för ötrigt lika förhållanden har utan tvifvel den stat större ekonomisk
kraft, hvilken eger dylika tillgångar, än den stat som saknar dem. De äro ofta af
sådan arl, att de böra betraktas såsom ett värderikt arf, hvarmed en förfluten tid
räckt hjelpsam hand åt sina efterkommande.

Det skäl man från politisk synpunkt anför emot detta slags inkomster, att
nämligen befintligheten af dylika inkomster obehörigt stärker statsstyrelsens makt
och underlättar utöfvandet af despotisk maktfullkomlighet, hvilar på den visserligen
historiskt riktiga förutsättningen, att regenten oberoende af representationen kunnat

Digitized by v^.ooQLe

Öfversigt af statsinkomsternas olika slag.

förfoga öfver dessa inkomster, men förlorar sin betydenhet i den konstitutionella
staten, der en samverkan mellan styrelse och representation äfven på detta område
bör ega rum. För öfrigt äro visserligen de politiska förhållanden i nutiden sådana, att
man nu torde hafva mer alt befara af centralmyndighetens obehöriga försvagande,
än tvärtom. Af verklig och fortfarande vigt är deremot i politiskt afsecnde den om¬
ständigheten, att en utsträckning af statens funktioner äfven till sådana områden, der
statens ngripande ej för dess egen skull är nödvändigt, dels splittrar statens verk¬
samhet, dels ock kan påkalla ett större antal statsorganer, än som med fullgoda
krafter kan förses, samt heröfvar den enskilda industrien krafter, som för densam¬
mas utveckling äro behöfliga. Det torde dock inses, att om denna olägenhet låter
sig förnimma, detta är beroende af den utsträckning, som gifves åt statens privat-
verksamhet, och att den väl nödvändigt måste följa af ett ölvermått af slik verksam¬
het, men deremot icke med någon nödvändighet måste inträda äfven vid ett måttligt
omfång deraf. .Möjligheten af dess förekomst häntyder dock derpå, att sådana pri¬
vata förvärfsgrenar äro för staten lämpligast, der jämförelsevis mindre personligt ar¬
bete tages i anspråk, en sats, som ock till fullo bekräftas, om frågan härom tages
i betraktande äfven från allmänt ekonomisk synpunkt.

Alltsedan Adam Smith bar det gällt nära nog såsom ett nationalekonomiskt
axiom, att staten såsom hushållare är underlägsen de enskilda, att staten i jämfö¬
relse med dessa tillverkar dåligt och dyrt, och att alltså den indirekta förlusten af
statsliga privatinkomster fullt ut upväger den vinst, statens finanser kunna hemta
deraf. Så otvifvelaktigt riktigt detta kan vara såsom allmän regel, gäller denna regel
likväl endast med ganska betydande undantag, hvarpå erfarenheten från nästan alla
länder lemnar månget påtagligt bevis. Så äro t. ex. de allmänna skogarne i all¬
mänhet bättre förvaltade än de enskilda, detsamma gäller ofta nog om jernvägars för¬
valtning, och de allmänna verldsexpositionerna hafva städse framlett åtskilliga lysande
prof på framgångar till och med af industriel statsverksamhet. Huru litet ofvan-
nämnda regel kan göra anspråk på absolut giltighet, följer dessutom redan deraf, att
staten för ett ändamålsenligt ordnande af sin egen verksamhet i mångfaldiga fall blir
nödgad att skaffa sig egendom och inkomster af enskild natur. Detta gäller naturligt¬
vis sådana produkter, staten sjelf behöfver och omedelbart förbrukar, hvarför den
deraf hemtade inkomsten såsom besparad utgift ej alltid i statens räkenskaper blir
synlig, fastän icke mindre verklig. De statens bygnader, t. ex., som användas för
embetslokaler m. m. gifva staten en omedelbart förbrukad inkomst af privat natur.
Äfven om det alltid vore möjligt för staten att med afståcude af denna privategen¬
dom förhyra sådana lokaler af enskilda, upkomme derigenom i de aldra flesta fall

Digitized by v^.ooQLe

G. K. Hamilton-

ingen besparing, men väl högst betydande, lätt insedda olägenheter. Af många pro¬
dukter är vidare staten så godt som ende afnämaren t. ex. af vissa vapen o. s. v.;
och det beror på det industriela lifvets utveckling och flera andra omständigheter,
huruvidt staten med säkerhet och utan fara för prejeri kan förlita sig på behofvets
fyllande genom enskild företagsamhet.

Men oafsedt dessa fall, då staten för sin egen skull är tvungen att bibehålla
eller förvärfva egendom och inkomster af privat natur, äro de inre orsakerna till
statens underlägsenhet i täflan med enskild företagsamhet af sådan art, att de före¬
komma i ganska olika utsträckning vid olika produktionsgrenar och i åtskilliga kunna
upvägas af företräden hos staten. Dessa inre orsaker äro uämiigen hufvudsakligen,
att då staten ej kan verka omedelbart, utan endast genom tjenstemän såsom organer,
så saknas i allmänhet vid statsverksamhet det personliga intresse, som eggar den
enskilde, samt kunna dessa statsorganer ej alltid röra sig med den frihet, som denne,
hvilken sjelf är herre öfver sitt handlingssätt. Den enskilde kan sköta sin afiar
sjelf, staten måste dervid betjena sig af andra. I sådana företag, der det mest kom¬
mer an på ett lämpligt tillgodogörande af personlig arbetskraft eller der vexlande
konjunkturer samt andra förhållanden fordra stor rörlighet och smidighet, är det
derföre högst sannolikt, att staten måste komma till korta vid jämförelse med en¬
skild verksamhet. Men der framgången hufvudsakligen beror på användande af stor
kapitalkraft, på stadigt och troget följande af gifna reglor och föreskrifter, på verk¬
samhetens följdriktiga fortsättande under en längre tidrymd, på tillgodogörande af
öfvervägande teknisk skicklighet, der förefinnas på det hela vilkoren för framgång
i högre grad hos staten än hos enskilda. Staten kan i en särskild riktning förfoga
öfver större kapitalkraft än någon enskild, erbjuder i allmänhet större garantier för fast¬
het och säkerhet, samt bör öfver hufvud kunna vid sig fästa en mera pålitlig och
tekniskt utbildad tjenstepersonal än de enskilde. Vid företag af nu nämnda art måste
merendels — ock detta icke minst under nutidens industriela utveckling — åt verk¬
samheten i alla fall gifvas en sådan utsträckning, att flere enskilde måste förena sig
och för företagets ledning begagna sig af andra krafter än sina egna. Det behöflliga
arbetet måste alltså, äfveli om det ej bedrifves af staten, utföras af en tjenstepersonal,
hvilken icke är eggad af eget intresse, ej heller kan ega full frihet i handling; oeh frågan
blir derföre egentligen om de enskilda hafva större ufsigt än staten att fa dugliga tje—
nare. Då staten kan erbjuda större säkerhet för framtiden, hör detta under för öfrigt
lika förhållanden icke blifva fallet, utan tvärtom företrädet stanna på statens sida. Härtill
kommer, att ehuru så väl vid statens som vid enskilda företag af nämnda omfattning
företagets ledning blir i afsaknad af det egna intressets sporre, likväl hos statstjen-

Digitized by v^.ooQLe

Öfversigt af statsinkomsternas olika slag.

stemannen hör kunna påräknas en ersättning härför uti det patriotiska medvetandet,
att hans verksamhet åsyftar allmänt gagn. De kombinationer, hvarigenom man vid
enskilda företag medelst deltagande i vinst o. s. v. söker framkalla personligt intresse
hos tjenstemännen, äro påtagligen äfven för staten åtkomliga. Att för öfrigt
staten bör i afseeude på användning af tjenstemän följa samma allmänna grundsats,
som den enskilde, nämligen att liafva så få, men så dugliga, derföre ock väl aflönta,
tjenare som möjligt, är sjelfklart. Om statsföretag lida till följd deraf att den le¬
dande personalen saknar samma frihet i verksamhet, som åtnjutes af motsvarande
enskilda, så är detta ett — visserligen allt för vanligt — organisationsfel, men
följer ingalunda med någon nödvändighet deraf, att det är staten, för hvars räkning
verksamheten utöfvas. Men om alltså under ofvan anförda förhållanden privat för-
värfsverksamhet också kan af staten med framgång bedrifvas, så må det ej glöm¬
mas, att möjligheten härtill är begränsad af tillgången på fullt duglig personal, samt
att öfverskridandet af denna gräns måste' medföra ekonomiska förluster. Då härtill
kommer, att omfånget af statens egentliga verksamhet städse måste förblifva ganska
stort och påkalla ett stort antal organer, hvilkas duglighet är af ännu större vigt
för det allmänna, så torde för del mesta statens privatm kömster böra inskränkas
dels till sådana, för hvilkas vinnande kan begagnas den tjenstepersonal, som ändock
för staten är nödig, dels till sådana företag, hvilkas öfvertagande af staten äfven i
allmänt intresse är önskligt. Hit höra icke blott de fall, då en hushållningsgrens
utveckling är af omedelbar vigt för alla öfrigas trefnad (t. ex. förbindelsemedlens
fullkomnande), utan ock när arten af en verksamhet är sådan, att dess utöfvare gent¬
emot allmänheten befinner sig i besittning af ett faktiskt monopol. Ett sådant blir
städse mindre skadligt i statens hand, än i enskildas. Antalet af privata förvärfs-
källor för staten blir sålunda i alla fall ej ringa och medgifver vinnandet af ganska
betydande bidrag till statens utgifter, fastän den vunna inkomsten under sist an¬
förda omständigheter ofta uphör att vara ren privatinkomst och rättare kan hänfö-

ras till inkomster af statens verksamhet för den allmänna kulturutvecklingen. A
andra sidan torde knappast behöfva påpekas, att staten bör afhålla sig från sådan
förvärfsverksamhet, som lian i sedlighetens intresse finner sig böra förbjuda de en¬
skilda, t. ex. spelhus och lotterier.

Ofvanstående torde kunna sammanfattas i följande hufvudsatser:

1. Sådan egendom, som är behöflig för statens egen verksamhet, bör bibehållas
och, om den saknas, anskaffas.

2. Der staten sjelf är hufvudsaklig afnämare af en vara, beror det af

Lunds Univ Årsskrift. Tom. IX. 1872. 2

Digitized by ^.ooQle

G. K. Hamilton.

den industriella utvecklingens ståndpunkt, om staten sjelf bör åstadkomma den eller
dervid med större fördel kan anlita den enskilda industrien.

3. Sådana förvärfsgrenar, der kapital ingår som vigtigare faktor än arbete,
äfvensom sådana der staten kän tillgodogöra sig sin större stabilitet, äro för staten
jämförelsevis lämpligare än andra.

4. Statens privata verksamhet bör dock begränsas, så att fullt skicklig personal
kan erhållas, och hufvudsakligen inskränkas till sådana förvärfsgrenar, der statens
mellankomst i allmänt intresse, äfven oberoende af inkomsten, är önsklig.

Öm man med tillämpning af dessa grundsatser tar i betraktande de . förnämsta
slagen af statens privatinkomster och dervid först vänder sig till dess inkomst af
jordfastighet, så finner man lätt att bedrifvandet af landtbruk, synnerligen af in¬
tensivare slag, just kräfver sådan af det egna intresset lifvad omtanke, rörlighet och
sparsamhet i förening med användning af personligt arbete, att staten der måste
stanna långt efter den enskilde. Endast i enstaka fall, då sådant jordbruks bedrif-
vande med afseende på andra statsintressen anses böra ega rum, bör delta, t. ex.
vid landtbruksinstitut, ifrågakomma. Men i dylikt fall förhindrar ändamålet oftast
att egendomens skötsel uteslutande får afse vinnandet af största möjliga inkomst.
I allmänhet är det först genom afskiljandet af det personliga arbetet från det i egen¬
domen befintliga kapitalet medelst utarrendering som förvaltningen af jordbruksegen¬
dom för staten blir mera möjlig, ehuru alltid en ganska besvärlig upsigt återstår.
Fullständigt vinnes kapitalvinstens söndrande från arbetsvinst, om egendomen alldeles
athändes från staten med bibehållande af en jordvärdet motsvarande ständig ränta.
Der detta skett, kan emot en sådan inkomst så mycket mindre med fog något invän¬
das, som dels det enskilda intresset i fullaste mått kan blifva verksamt till jordens för¬
bättring, dels en sådan inkomst blir både säker, enkel och billig, enär räntan mot¬
svarar en första inteckning i jorden, dess belopp en gång för alla är gifvet och för
egendomen bestämdt, samt upbörden kan ske genom tjenstemän, hvilkas verksamhet
för staten i alla fall är nödig för ordningens uprätthållande och de egentliga skat¬
ternas indrifvande. Med räntor likartade besvär och naturaprestalioner böra, natur¬
ligtvis, i den mon detta medgifves af kulturutvecklingens ståndpunkt, reduceras till
sin enklaste form, till full likhet med räntan.

Lämpar sig det omedelbara skötandet af landtbruksfastighet i allmänhet ieke för
statens egenskaper, så gäller motsatsen i fullaste mått om skogshushållning,
der de allmänna vilkoren för statens öfverlägsenhct i sällsynt grad sammanträffa.
Näppeligen någon hushållningsgren arbetar med ett så oerhördt stort kapital (den
vexande skogen) i förhållande till arbetsmyckenheten. En ändamålsenlig skogshus-

Digitized by v^.ooQLe

Öfversigt af statsinkomsternas olika slag. i I

hållning måste utsträckas ötver llere generationer och fortgå i en planmessig ordning,
som hos den enskilde sällan kan påräknas. Den öfverordnade tekniska insigten är
af mera vigt än afseendet på tillfälliga konjunkturer. Härtill kommer slutligen, att
vidmakthållandet af tillräcklig skogstillgång med hänsyn till klimatiska förhållanden,
fara för öfversvämningar, landets beboelighet m. m. är af synnerlig vigt, under det
att det enskilda intresset snarast verkar i riktning af skogens förstörande. Ty om
skogsvärdet är ringa, lönar det sig icke att vårda skogen, den förfares genom vårds¬
löshet. Stiger skogsprodukternas pris, blir ränteförlusten på det orörda skogskapi-
talet för den enskilde för stor;, frestelsen till skogsödande stiger i förhållande till
prisets stegring. Af alla dessa orsaker är bedrifvandet af skogshushållning en i alla
afseenden för staten synnerligen lämplig privat inkomstkälla. Det är att beklaga,
att man hos oss i så ringa mon tillvaratagit det allmännas intresse, att man snart
sagdt bortslarfvat skogstillgångar, med hvilka, om de blifvit vårdade och tillvara¬
tagne, en icke ringa del af statens nödvändiga utgifter, till hvilka man förmenar sig
icke halva råd, nu och framgent kunnat bestridas. Måtte åtminstone det återstående
bevaras från samma öde!

Med bergverk äfvensom fisken förhåller sig ock i allmänhet på enahanda
sätt som med jordbruk, att deras omedelbara förvaltning sällan för staten blir rätt
fördelaktig.

Industriel verksamhet, likasom handel, lämpar sig icke i allmänhet för staten
och hör derföre inskränkas till de fall, då någon viss industris befintlighet inom lan¬
det för statens trygghet är nödvändig, men icke genom enskild företagsamhet kan
upblomstra, eller då den enskilde eljest kunde komma i tillfälle att missbruka sin ställ¬
ning till staten såsom afnämare. Dereinot möter förvaltningen af penningekapi¬
tal ingen nämnvärd svårighet. Äfven bankverksamhet kan med fördel af staten
bedrifvas, om det blott iakttages, att åt en statsbanks styrelse bör lemnas lika fria
bänder som åt enskildas. Att staten genom en egen bank bibehåller något -infly¬
tande på pcnningemarknajfen är dessutom af ganska stor vigt så väl för staten sjelf,
som för de enskildas intressen. Äfven sparbanksverksamhet och åtminstone
vissa grenar af assuransrörelse kunna med fördel bedrifvas af allmänna inrätt¬
ningar. Dels erbjuder nämligen statens för all framtid beräknade tillvaro större sä¬
kerhet än enskilda bolag, dels kan han, t. ex. genom sparbanksväsendets förbindelse
med postinrättningar ne, på mångfaldigt sätt underlätta dylika anstalters tillgänglighet
för allmänheten. Men om en sådan utsträckning af statens funktioner sålunda ock
har åtskilligt för sig, är den likväl ingen nödvändighet och bör alltså få inträda en¬
dast om det kan ske utan intrång på statens öfriga verksamhet.

2 *

Digitized by v^.ooQLe

G. K- Hamilton.

Den betydande inkomst, staten kan heinta från vissa anstalter för kommuni¬
kationsväsendet (post, telegrafer, jernvägar) är visserligen så vidt af enskild
natur, att sådan verksamhet isynnerhet -vid hög kulturutveckling i många fall kan
öfverlemnas åt enskilda, men statens verksamhet i denna riktning är dock i allmän¬
het icke föranledd af sökandet efter en tjenlig inkomst, utan af omsorg för det all¬
männas utveckling, hvarföre den härigenom vunna inkomsten rättare torde hänföras
till den tredje här upstälda hufvudklassen, till statens kulturvårdsinkomster. I af-
seende på jernvägarne är detta mest tvifvelaktigt, men den allmänna'meningen i de
Europeiska samhällena tyckes alltmer gå i den riktning, att deras öfvertagande af
staten anses bäst befordra det allmänna bästa. Icke utan sanning har man derföre
sagt, att ”jernvägarne äro framtidens stalsdomäner.”

II. Statens höghetsinkomster.

Den gemensamma grunden för statens rätt till detta slags inkomster är att
finna i hans egenskap att representera det hela och att vara innehafvare af och i
sista hand förfoga öfver sådana rättigheter, till hvilka ingen enskild framför andra
eger företräde. De hufvudsakligaste af sådane inkomster äro:

1) Inkomster tilfallande staten på grund af särskilda förhållanden till •
främmande stater, således subsidier, tributer, internationela skadestånd, afiö-
sen af internationela rättigheter, m. m. De närmare förhållandena med sådana
inkomster hchöfva ej här utvecklas.

2) Inkomster genom tillegnande af egendom, som saknar enskild
ägare, således genom danaarf, bottenfynd, strandvrak, öfvergifvet gods, outtagna
depositioner m. m. Hit höra ock, der de ännu förefinnas, statens regalrättig-
heter till skog, jagt, fiske och grufvor.

Som man ser är denna inkomstafdelning ej numera af någon synnerlig bety¬
denhet, och dessa inkomster öfverlåtas dessutom vanligen -under vissa vilkor åt en¬
skilde. Historiskt är densamma så mycket mer betydande. I sjelfva verket härleda
sig från denna grundsats statens ofvannämnda regalrättigheter och med dem en stor
dél af statens privategendom. När inom statsområdet finnes ouppodlad jord, hvilkeu
icke är upptagen af enskilda, så måste den tydligen blifva allmän egendom, vare sig
nu att detta allmänna representeras af staten eller af mindre samhällen ; och lika så
väl som det måste tillkomma dessa större enheter att bestämma öfver vilkoren, på
hvilka sådan jord må upplåtas åt enskilda, lika väl kan jorden också bibehållas för det
allmännas räkning. På samma sätt förhåller sig ock med jagt och fiske: rätten till

Digitized by ^.ooQie

Öfversigt af statsinkomsternas olika slag.

utöfvandet af dessa näringsfång har ursprungligen icke uteslutande tillkommit någon
enskild, utan stått öppen för en hvar. Så vidt ej särskildt besittningstagande under
enskild eganderätt af vissa områden för dessa ändamål egt rum, kunde sedermera,
i den mon ett ordnande af dessa rättigheter för fredens bevarande och tillgångens
vidmakthållande blef nödigt, staten upträda såsom innehafvare och handhafvare af
denna allas gemensamma rätt, hvarifrån åter öfvergången är lätt till vissa afgifters
uptagande för det allmännas räkning. Emellertid äro dessa rättigheter vanligen nu¬
mer antingen iuförlifväde med enskild jordeganderätt eller afsöndiade såsom särskilda
förmögenhetsobjekt, tillhörande staten eller enskilda. Enahanda grundsats låter sig
ock 'tillämpa pä uptagandet af grufvor. Så vidt som dessa varit jordinnehafvaren
fullkomligt obekanta vid jordens förvärfvande, och deras värde alltså icke kunnat
ingå i jordvärdet, är det en orimlighet att, såsom någon gång varit fallet, påstå att
denna rätt med ovilkorlig nödvändighet måste vara förenad med jordeganderätten.
I och för sig är det herrelös egendom, i afseende på hvilken staten är befogad att
gifva sådana föreskrifter, som äro mest gagneliga för dessa tillgångars upsökande
och tillvaratagande, samt jämväl berättigad att, så vidt sådant utan olägenhet kan
ske, låta det allmänna direkt draga någon fördel af det som, till dess andra före¬
skrifter gifvas, måste betraktas som en allas gemensamma tillhörighet. Utan att
närmare ingå på lagstiftningens historiska utvecklingsgång, må här vara nog alt
nämna, att hos oss, som bekant, denna rätt i allmänhet är fördelad emellan jord-
egaren och den som först anmäler sig till dess tillgodogörande.

Till denna inkomstklass hör vidare:

3) Inkomster af böter, viten, förverkad fast eller lös egendom.

Dessa inkomster har man visserligen sökt hänföra, dels till afgifter för anlitande
af statens rättsanstalter, dels till skatter, såsom en vid lofliga handlingar fästad utom¬
ordentlig förmögenhetsskatt. Det förra är oriktigt, derföre att böterna m. m. icke
hafva sin grund i eller stå i något slags förhållande till de för den felandes bestraff¬
ning vidtagna åtgärdar. Den sednare åsigten har visserligen något berättigande deruti,
att afseende på förmögenhetsförhållandena bör ingå såsom moment vid straffmätnin-
gen, men detta moment är icke det hufvudsakliga i straffet. Riktigare torde alltså vara,
alt,-i de fall, då egendomsstraff äro lämpliga medel att bryta och rätta den brotts¬
liga viljan och alltså personer på grund häraf måste beröfvas en del af sin egendom,
denna egendom, till hvilken ingen annan är berättigad, till följd häraf anses böra
tillhöra staten, hvilken är allas representant och mot hvars lagar den brottsliga vil¬
jan i första rummet måste anses riktad. För öfrigt finnes naturligtvis intet, som
hindrar staten, att i det allmännas intresse, för kraftigare befordrande af förbrytel-

Digitized by v^.ooQLe

6. K. Hamilton.

sers beifrande m. m., åt andra personer afstå större eller mindre andelar af sålunda
vunna belopp.

Slutligen torde till denna inkomstklass böra hänföras:

4) Inkomster genom utgifvande af sedlar, giltiga såsom lagligt betalnings¬
medel , eller genom andra dylika åtgärder med det lagliga betalningsmedlet. Utan
ingående på frågan om lämpligheten af dylika åtgärder, torde vara klait, dels att
ingen annan än staten kan vara befogad eller ens i stånd till att vidtaga slika åtgär¬
der, dels ock att den besparing i användning af ädla metalter såsom bytesmedel,
hvaraf vinsten hemtas, eger rum derigenom att hela allmänheten åtnöjer sig med
vissa kreditmedel i de ädla metallernas ställe,, så att ingen enskild mera än andra
kan vara berättigad till inkomsten häraf, hvarföre densamma bör tillkomma staten,
och derigenom alla.

DI. Omedelbara afgifter för statsverksamhet.

Inkomster af detta slag skilja sig från statens privatinkomster, med hvilka de
i öfrigt ofta ega formel likhet, derigenom att den af staten utöfvade verksamhet, för
hvilken ersättning lemnas, icke har inkomst till hufvudmål, utan af staten utöfvas för
det allmänna bästa. Från skatter åter, med hvilka de hafva den inre likheten att
utgöra motsvarighet för statens tjenster, skiljas de derigenom, att dessa afgifter be¬
talas i samma mon någon statens verksamhet anlitas, såsom omedelbar motsvarighet
derför, under det skatterna äro motsvarighet för det slags tjenster, som ej kunna
på detta sätt omedelbart återgäldas. En skarp gränsskilnad kan dock stundom vara
svår att updraga, så väl i‘ förhållande till den förra som den sednare inkomstklassen.
I de fall, när orsakerna till att staten öfvertagit någon verksamhetsgren hufvudsak-
ligen ligga i yttre kulturförhållanden och enahanda verksamhet kan utöfvas af en¬
skilda, t. ex. vid åtskilliga anstalter för förbindelsemedlen, stå tydligen de sålunda
vunna inkomsterna ganska nära de rena privatinkomsterna. När åter staten begagnar
sig af sin ställning såsom ensam berättigad att åstadkomma vissa slags förnödenhe¬
ter eller tjenster till att för dem betinga sig ett tjenstens verkliga värde öfverskju-
tande pris, att använda såsom bidrag till andra statsutgifter, sä är öfverskottet när¬
mast att betrakta såsom en förbrukningsskatt och således hänförligt till skatterna.
På grund häraf kan tydligen dock icke inkomsten i sin helhet till dessa hänföras.
Detta torde dock böra ske, när afgiften — såsom t. ex. stämpelafgift och lösen för
boupteckning— icke har sin grund i den betalandes behof af statens bi.räde, utan
uteslutande i yttre föreskrifter, gifna af staten.

Digitized by v^.ooQLe

Öfversigt af statsinkomsternas olika slag.

Inkomster af denna klass förekomma i nästan hvarje gren af statens verksam¬
het, ehvad denna gäller rättsordningens uprätthållande eller den andliga och den
materiela kulturens utveckling. Med afseende på dessa hufvudområden för statens
verksamhet skulle man kunna indela dessa afgifter i följande hufvudslag:

1. Afgifter för anlitande af statens organer och anstalter för
rättsordningens uprätthållande och för den civila förvaltningen. Hit
höra alltså förnämligast: expeditionslösen, registreringsafgifter, när registreringen
afser den enskildes eget intresse, större delen af afgiften för stämpladt papper, de
flesta sportelafgifter och afgifter för särskildt biträde af dithöraude statsorganer,
afgifter för nådebevisningar, befordringsafgifter o. s. v.

Då de statens organer, för hvilkas anlitande dessa afgifter betalas, i mångfaldiga
fall fullt ut lika mycket gagna dem, som icke komma i behof att omedelbart anlita
dem, följer deraf, att de flesta af dessa afgifter icke böra sättas så högt, att de
fullt betäcka statens hela kostnad. Önskligast är, att de stanna vid det belopp,
som är nog för att förebygga ett onödigt anlitande af statens biträde.

2) Afgifter för anlitande af statens organer och anstalter för
den andliga kulturvården. Hithörande äro alltså skol- och undervisning saf -
gifter, afgifter för vissa presterliga embetsförrättningar, kanske ock afgifter för in¬
träde å statens teatrar (så framt nämligen dessa sista ej hänföras till statens pri¬
vatinkomster).

Det torde knappt behöfva i afseende på undervisningsafgifterna anmärkas, att
dessa afgifter, då det är fråga om undervisningsverkets båda ändpunkter, folkskola
och universitet, måste hållas betydligt under den verkliga kostnaden. Vid elementar¬
undervisningen för medelklassens barn är fördelen häraf mera tvifvelaktig, dels eme¬
dan måhända allt för stort antal kan lockas att tillegna sig sådan undervisning, dels
derföre att för låga skolafgifter i dessa statens skolor förhindra upkomsten af pri¬
vatläroverk, hvilkas befintlighet med afseende å möjliga missgrepp vid statens läro¬
verk samt för försöks anställande är af stor vigt.

3) Afgifter för anlitande af statens organer och anstalter för
den materiela kulturvården. Inkomsterna häraf äro de mest betydande inom
denna inkomstklass. Hit höra nämligen inkomsterna af statens anstalter för kom¬
munikationerna, af postinrättning , jernvågar och telegrafer, kanalafgifter, lots-
och båkafgifter, skjutsningsafgift m. m. Hit höra ock mgntningsafgift, afgifter
för kontrollering och justering, för mätning och vägning, för biträde af landtmä-
tare, agronomer m. fl., inkomster af anstalter för landtbruket, afgifter för begag¬
nande af inrättningar för allmänna hälsovården m. m.

Digitized by v^.ooQLe

16 G. K. Hamilton.

En fullständig framställning af alla dessa afgifters egendomligheter skulle bli
allt för omfångsrik för närvarande upsats. Vi åtnöja oss derföre med att antyda,
att afgifltens belopp i många fall kan bestämmas med ledning af liknande afgifter
på enskildt område, att i de fall då konkurrens eger rum och det alltså står den
enskilde fullkomligt fritt att anlita dessa statens anstalter eller icke, ett naturligt
korrektiv förefinnes emot för hög afgifts bestämmande, men att å andra sidan afgif-
terna i allmänhet icke böra understiga statens kostnad, emedan sådant oftast skulle
innebära ett ej fullt motiveradt gynnande af vissa samhällsklassers intressen på be¬
kostnad af de öfriga eller föranleda anstaltens missbrukande.

IV. Skatter.

De föregående inkomstklasserna äro af sådan beskaffenhet, att sättet för inkom¬
stens vinnande utesluter all anledning till att vidtaga någon åtgärd till fördelning
på medborgarne af dess belopp. Antingen vinnas dessa inkomster genom tjensters be¬
talning i den vanliga formen för utbytet, eller under sådana förhållanden, att inkomsten
icke kan vara mera betungande för den ene medborgaren än för den andre. Helt
annat är tydligen förhållandet med skatterna. Dessa äro nämligen just ersättningen
för den statsverksamhet, som icke omedelbart kunnat betinga motsvarig godtgörelse,
och för hvilken ej heller statens privata eller höghetsinkomster lemna tillräck¬
lig tillgång. Till bestridande af denna kostnad måste alltså, då annan utväg ej fin¬
nes, sammanskott (skatt) af medborgarne tagas i anspråk, och betalningen af det
erforderliga beloppet på ett eller annat sätt mellan dem fördelas. Den första fråga,
som härvid måste upptagas till besvarande, blir nödvändigt frågan om grunden för
beskattningens fördelning. Om man inser, att äfven här, ekonomiskt taladt, är fråga
om ett utbyte af tjenster, dervid de båda värden, som inbördes utbytas, äro å ena
sidan sammanfattningen af alla de tjenster, staten utan direkt motsvarighets erhållande
gör åt medborgarne, samt å den andra skattebidragen, som af dessa lemnas till
staten, så följer häraf med otvungen nödvändighet, att skattebidragen äro fullt rätt¬
vist fördelade, när livar och en i skatt betalar jämnt så stort belopp, som motsvarar
hans andel i de af staten åstadkomna tjensterna. Ifall man lyckats åstadkomma
en sådan fördelning, är det nämligen tydligt, att ingen medborgare tages i anspråk
för betalande af andras anpart, utan hvar och en jämnt opp betalar sin egen, hvil—
ket är rättvist. I den mon tjenst tillgodonjutes får man i sådant fall ock gifva er¬
sättning derför, hvarken mer eller mindre. Denna grundsats hvilar på erkännandet
af den enskildes fulla eganderätt, hvilken innebär, att han icke är skyldig utan

Digitized by t^ooQle

Öfvcrsigt af statsinkomsternas olika slag.

erhållande af full motsvarighet afstå från något af sin egendom, från något af det,
hvaröfver han förfogar på grund af eget arbete eller såsom rättsinnehafvare af andras
likaledes på arbete ytterst grundade rätt. • Icke heller genom beskattning bör han
tvingas att af detta betala mer.' än proportionel ersättning för hvad han tillgodo—
njuter. Hvarje afvikelse från denna grundsats innebär med logisk nödvändighet ett
större eller mindre närmande till det egendomssystem, som är motsatt den enskilda
egauderättens, näml. till kommunismen. I detta system är det samhället, som efter mer
eller mindre godtyckliga reglor fördelar förmögenheten; den rätt, de enskilda få ega
qvar, är dem blott tills vidare medgifven af samhället och anses icke grunda sig på
arbetarens rätt att förfoga öfver arbetets resultat. Om med antagande af detta sy¬
stem det är samhället, som må verkställa fördelning af arbete och njutningsmedel,
ined mer eller mindre följdriktig tillämpning af den bekanta kommunistiska regeln:
”åt hvar och en arbete i förhållande till hans förmåga, förbrukningsmedel i förhål¬
lande till hans behof,” då blir det naturligtvis också samhället, som efter godtycke
uttager och fördelar de belopp, som det behöfver såsom skatt. Men i en samhälls¬
organisation, som är grundad på erkännandet af enskild eganderätt, måste man ock
hålla fast vid deraf följande konseqvenser, och sålunda vid beskattningen ej följa god¬
tycke, utan upsöka den fördelningsgrund, som är mest öfverensstämmande med en
hvars rätt. Denna kan näppeligen blifva någon annan än den ofvannämnda: att
hvar och en så vidt möjligt bör bidraga till staten, i samma mon som han motta¬
ger af staten. Med upställandet af denna grundsats är dock icke mycket vunnet,
om man icke tillika kan besvara den frågan: i hvilken mon är det som livar med¬
borgare för sig tillgodonjuter fördelar af statens allmänna verksamhet? Tager man
i betraktande, att denna statens verksamhet är det nödvändiga vilkoret för hela sam¬
hällets lif och att icke någon enda förnödenhet der åstadkommes utan statens direkta
eller indirekta medverkan, att hvarje enskild underhåller sitt lif genom en ständigt
fortgående förbrukning af de i samhället vunna förnödenheterna, samt att han genom
en stegrad förbrukning städse för sig tar i anspråk en större andel af det gemen¬
samma förbrukningsmaterialet, så torde man icke kunna undgå att på den nu up-
stälda frågan gifva det svar, att en hvar i mon af sin 'personliga förbrukning af
andra förnödenheter också drager personlig fördel af statens allmänna verksamhet.
Den allmänna grunden för fördelningen på medborgarne af deras bidrag till staten
bör i öfverensstämmelse härmed alltså vara: att medborgarne skola beskattas iför-
ludlande till deras personliga förbrukning.

I motsats härtill kunna egentligen blott två andra allmänna grundsatser för be¬
skattningens fördelning ifrågakomma: den ena att skatten bör fördelas med lika

Lunds Univ Årsskrift. Tom. IX. 1872. 3

Digitized by ^.ooQie

G. K. Hamilton.

belopp på hvarje medborgare; den andra att skatten bör fördelas efter medbor-
garnes förmåga, hvilken anses vara uttryckt genom den rena inkomsten.

Om den första af dessa grundsatser torde vi kunna fa fatta oss ganska kort.
Den kan finna ett slags logisk grund endast i ett ensidigt fullföljande af den s. k.
personlighetsprincipen. Liksom alla medborgare i staten böra vara lika oeh åtnjuta
lika personlig rätt, så böra äfven deras bidrag till staten vara lika. Alt så väl för¬
sats som eftersats i denna slutledning äro oriktiga, torde .kiiappt behöfva bevisas.
Samhällslefnaden är grundad icke på menniskornas absoluta likhet, utan på deras
olikheter, så att de under fyllande af olika värf kunna inbördes hjelpa hvarandra.
Äfven statsbygnaden måste vara upförd på denna grundval. Att grunda statslifvet
på allas fullkomliga likhet innebär dess uplösning och leder följdriktigt till kommu¬
nismen. Men äfven om allas politiska likhet kunde genomföras, följer ej deraf med
omedelbar nödvändighet också deras ekonomiska likhet; och alltså ej heller berätti¬
gandet af grundsatsen om absolut likhet i bidrag till staten. Att för öfrigt denna för-
delningsgrundsats oftast är den äldsta, som i ett begynnande statslif förekommer,
har sin naturliga orsak i dess påtagliga enkelhet och lätta tillämpning, äfven i de
mest ursprungliga samhällsförhållanden, men bevisar tydligen icke, att densamma med
dessa fördelar också förenar upfyllandet af rättvisans antpråk vid högre utveckling
af statslifvet.

Med grundsatsen om beskattningens lämpande efter förmågan, uttryckt genom
den rena inkomsten, är förhållandet mera inveckladt. Den har ett förledande sken
af billighet, hvilket under nära ett århundrade har förlänat densamma nära obestridd
giltighet, och det är först vid en närmare undersökning af de i densamma uptagne
begreppens verkliga beskaffenhet samt af grundsatsens logiska följder, som man kom¬
mer till full insigt om dess felaktighet. Till en början må anmärkas, att förmåga,
om detta begrepp ej närmare böstämmes, är ett mycket sväfvande begrepp, som kan
nrymma nära nog hvilken godtycklighet i beskattningen som helst. Den kraftigare,
kunnigare, rikare o. s. v. kan hafva större förmåga, äfven om han icke på ett
gagnande sätt använder densamma. Och det synes som underlåtenheten att begagna
sin förmåga på ändamålsenligt sätt icke borde medföra någon förminskning i skyl¬
digheter emot staten, hvilket blir fallet, om man på ofvananförda sätt närmare be¬
stämmer förmågan, såsom uttryckt genom en hvars rena inkomst. Men äfven om
man godkänner denna minskning i den på förmågan grundade skattskyldigheten och
alltså tager den rena inkomsten till mätare af förmågan, så återstår ännu mycken
ovisshet. Om t. ex. någon egare af penningekapital icke af detta drar inkomst, och
ej heller genom arbete förvärfvar något, utan letver genom omedelbart förbrukande

Digitized by v^.ooQle

öfversigt af statsinkomsternas olika slag.

af sitt kapital, saknar han väl förmåga att bidraga tjll staten? Är förmågan väl
lika hos två personer, af hvilka den ene eger ett samladt kapital oeh deraf kan
påräkna en säker och ständig inkomst, men den andre drar sin lika stora inkomst
af personligt arbete? Är under i öfrigt lika omständigheter skatteförmågan lika
stor hos den, som har en talrik familj, och hos den, som endast har att sörja för
sig sjelf? Är slutligen förmågan proportionell till inkomsten lika stor hos den,
hvilken har så liten inkomst, att han endast med svårighet kan underhålla sig och
de sina, och den som derutöfver förvärfvar stort öfverskoft? Eller, med andra ord,
fordrar ej afseendet på skatteförmågan, uttryckt genom inkomsten, en progressiv
beskattning af högre inkomst? Dessa och dylika frågor kunna förekomma i sådan
mångfald, att man med allt fog kan betvifla riktigheten af en grundsats, hvilken
kan medgifva så stor osäkerhet om dess rätta mening och tillämpning.

Sjelfva grundsatsen om beskattningens lämpande efter skatteförmågan och den rena
inkomsten måste derföre uptagas till skärskådande. Så till vida kan den synas vara
berättigad, som staten utan tvifvel kan, för sitt högre ändamål, icke blott taga i
anspråk individernas förmögenhet, utan till och med kräfva uppoffringen af deras lif.
Men detta statens yttersta anspråk blir rättvist i förhållande till en hvar enskild
endast under den förutsättningen, att samma anspråk i lika hög grad ställes på
alla. Sättes dervid den större förmågan i allmänhet såsom måttstock för anspråkets
storlek, så blir följden häraf, att öfver hufvud den större dugligheten blir grund till
att staten på ett ogynsammare sätt behandlar den som är i besittning deraf, hvilket
åter, med stränghet gcnomfördt, skulle leda derhän, att genom statens åtgärd skil—
naden i ekonomisk ställning till nackdel för den dugligare skulle utplånas, och att alltså
en större duglighet uphörde att från ekonomisk synpunkt vara för den enskilde medbor¬
garen eftersträfvansvärd. Att slik kommunism är en konseqvent följd af grundsatsen,
torde svårligen kunna förnekas, ehuru, så länge densamma icke blifvit till sina yttersta
följder genomförd, densamma endast verkar i riktning till sådan verkan och sålunda
endast i mindre grad kan medföra de densamma inneboende verkningar. Principen
är till sin grund orättvis och verkar derföre förderfligt på samhället i mon af dess
fullständiga genomförande. Men om detta gäller, när förmågan såsom sådan utan
närmare bestämning tages till måttstock för beskattningen, så gäller det jämväl för
det fall, att den ekonomiska förmågan närmare bestämmes, genom att till måttstock
för densamma taga den rena inkomsten. En persons rena inkomst kan sägas vara
ett ganska noggrannt uttryck för storleken af de ekonomiska tjenster han åstad¬
kommer i samhället. Med ett motsvarande belopp nyttighet eller gagneliga förnö¬
denheter har han riktat samhällets allmänna fond af förnödenheter. Om han nu be-

Digitized by v^.ooQLe

G. K. Hamilton.

skattas i förhållande dertill, så beskattas han tydligen i sarnma mon, som han för
samhället är ekonomiskt mera nyttig, och om principen föres till sina yttersta följder,
så kommer man slutligen derhän, att den enskildes intresse att göra sig ekonomiskt
nyttig genom beskattningsgrundsatsen omintetgöres. Och om man jämväl här i tillämp¬
ningen bäfvar tillhaka för priucipens yttersta följder, så skall densamma likväl påtagli-
gen verka i sådan riktning, att det enskilda intressets kraft deraf skall motverkas.
Det kan ej vara rättvist, ej heller för samhällets ekonomiska utveckling fördelaktigt,
att den som arbetar mera skall beskattas högre derföre att han arbetar mera, och
att alltså ett bättre arbete göres till grund för högre beskattning. Men då den rena
inkomsten är det närmaste uttrycket för det ekonomiska resultatet af arbetet —
vare sig ett närvarande arbete eller ett i form af kapital samladt förflutet arbete, —
så är det just den högre graden af arbetande, som göres till grund för högre be¬
skattning, om den rena inkomsten tages till dennas grund. Den på den rena in¬
komsten hvilande grundsatsen för beskattningens fördelning är alltså principielt oriktig.

•För ytterligare belysande häraf måste grundsatsen nu sammanställas till jäm¬
förelse med den fördelningsgrundsats, som här ofvan blifvit angifven såsom den
riktiga: beskattning i förhållande till personlig förbrukning. I deras utgångspunkt
äro dessa båda grundsatser nästan diametralt motsatta och skilnaden dem emellan
alltså mycket stor. Enligt den förra — den rena inkomstens — skall nämligen en
hvar betala till staten i det förhållande, som han till samhället åstadkommer tjen-
ster; enligt den sednare — den personliga förbrukningens — i förhållande till det
belopp af tjenster, som han emottager. Enligt den förra grundsatsen upfattas staten
såsom obegränsadt och godtyckligt förfogande öfver de enskildas krafter och efter
sin upfattning af dessa krafler beskattande dem; enligt den sednare är statens an¬
språk begränsa dt till erhållande af proportionel motsvarighet för det, som af honom
blifvit gjordt för den enskilde. Man borde icke kunna tveka om, hvilkendera grund¬
satsen, som är mest rättvis. Beskattningen är tydligen rättvis, i samma mon den
närmare ansluter sig till grunden för statens rätt att fordra skattebidrag. Men den
allmänna ekonomiska grunden till denna rätt är, alt staten, utan annan ersättning
än skattebidraget, för de enskilda gör många oumbärliga tjenster. Skatten blir i
öfverensstämmelse med denna grund rättvis, om den så vidt möjligt proportioneras
efter den andel i statens ej annorledes ersatta välgerningar, en livar för sina behof
tagit i anspråk. Och detta blir närmast fallet, i den mon skatten kan proportione¬
ras efter en hvars personliga förbrukning, enär med hvarje annan produkt, som
förbrukas, också tillgodogöres den andel staten haft i möjligheten af dess åstadkom¬
mande.

Digitized by v^.ooQLe

Öfversigt af statsinkomsternas olika slag.

Så stor skilnaden i princip än är emellan de båda jämförda grundsatserna, är
dock skilnaden dem emellan icke på långt när så stor, när det blir fråga om deras
tillämpning. Då nämligen den ojämförligt största delen af den rena inkomsten städse
tages i anspråk till bestridande af personlig förbrukning samt å andra sidan också
i regeln ej mera än den rena inkomsten tillgripos lör personlig förbrukning, sam¬
manfalla på hela detta område de båda grundsatsernas praktiska tillämpning. De
qvarståcnde skilnaderna äro dock uplysande. De bestå tydligen deri, att vid inkomst¬
beskattning jämväl den del af inkomsten, som eljest skulle upläggas till kapital blir
beskattad, men deremot icke det samlade kapital, hvilket förbrukas såsom inkomst;
vid förbrukningsbcskattning blir förhållandet i båda dessa afseenden alldeles motsatt.
Men i samhällets intresse är tydligen, å ena sidan, alt så mycket som möjligt må
upläggas såsom kapital och samhällskraften dermed alltså ökas, å den andra, att
så litet som möjligt af det samlade kapitalet förstöres, emedan derigenom samhällets
ekonomiska kraft minskas. Tar man vidare i närmare skärskådande den inre
ekonomiska beskaffenheten af dessa båda operationer, så torde man yttermera öfver-
tygas om den stränga rättvisan af förbrukningsbeskattningen i båda dessa afvikelser
från inkomstskatten. När den enskilde uplägger kapital, så underkastar hån sig en
uppoffring, afstår från omedelbart tillgodonjutande af förnödenheter, för att dermed
till samhällets förfogande tills vidare ställa en ökad kraft. Han upskjuter till allas
fördel den personliga förbrukning, till hvilken han på grund af sitt arbete blifvit be¬
rättigad, och ställer under tiden den sålunda bevarade ekonomiska kraften till det
helas förfogande. Så länge detta fortfar, så är det samhället, som drar fördel af
de tjenster han åstadkommit, och ingen anledning finnes för samhället att beskatta
honom på grund deraf att han gjort det en tjenst. Mep när den tidpunkt inträder,
då han eller hans rätts innehafvare vill för sig personligt använda det samlade, då
är det han, som för att kunna använda detta måste anlita och köpa andras tjenster,
dermed också samhällets, och beskattningens ögonblick är inne. De båda med hvar¬
andra uu jämförda grundsatsernas olika inverkan på sanihällsvälståndet kan i kort¬
het sammanfattas deri, att inkomstbeskattningen syftar till motverkande af kapital¬
samling och till befordrande af förbrukning, men att förbrukningsbeskattningen verkar
i omvänd riktning. Från hvilken synpunkt, man än må välja, bekräftar sig alltså
den principiela riktigheten af den ofvan upstälda grundsatsen, att beskattningens för¬
delning, så vidt möjligt, bör lämpas efter hvars och ens personliga förbrukning.

Från upställandet af en grundsats såsom riktig och till dess praktiska tillämpning»
är steget dock mycket långt, och detta gäller icke minst på beskattningens område.

Digitized by v^ooQle

G. K. Hamilton.

Vid hvarjc ensidig tillämpning af hvilken grnndsats som helst, stöter man i sjelfva
verket här på praktiska svårigheter, som vanligen tilltaga i betydenhet, i ju högre
grad man uteslutande på en enda väg sökt hinna det mål för beskattningens
fördelning, som man för .sig upställt såsom det riktiga. Det ligger nämligen i sa¬
kens natur, att hvarje höjande af något visst slags beskattning dels medför ett bjär¬
tare framträdande af de felaktigheter, som kunna finnas så väl i skattegrunden sjelf,
som oek i det praktiska sätt, hvarpå man sökt tillämpa den, dels ock ökar frestel¬
sen att söka undandraga sig beskattningens tryck*). För teoretikern, synnerligen
den begynnande, är det tydligen särdeles lockande, att efter upställandct af den
allmänna grundsatsen för beskattningen försöka tillämpa denna i en enda direkt
i öfverensstämmelse dermed ordnad skatt. Men åtminstone der statslifvets utveckling
föranleder uptagande af någorlunda höga skattebelopp, förbises vid ett sådant förfa¬
ringssätt den praktiska verklighetens kraf, till hvilken en riktig teori måste ansluta
sig. Till följd af många samverkande orsaker måste man på olika vägar söka hinna
det mål, man föresatt sig, och måste under en mångfald af skatter söka förverkliga
beskattningens likhet. Mångfalden af skatter måste sammanföras i ett skattesystem;
och i ett sådant bör beskattningens princip förverkligas, ej hänsynslöst intvingas i
en enda beskattningsform. Det kan sålunda allt för väl hända, att icke ens någon
i systemet ingående beskattningsform är gjuten i öfverensstämmelse med systemets
princip, men att denna ändock i beskattningen på det hela funnit ett någorlunda

riktigt uttryck. Vi säga ” någorlunda riktigt uttryck”, ty på statslifvets om¬
råde gäller det städse, att det absolut rätta icke kan på en gång eller fullständigt

upnås, utan under samhällets historiska utveckling endast efter hand kan annalk-
ningsvis förverkligas. På beskattningens område vore t. ex. pålagligen oförnuftigt,

*) Svenska inkomstbeskattningen kan härvid få tjena till uplysande exempel. Den är
ett på det hela ganska sorgfälligt gjordt försök att genomföra inkomstbeskattningens grund¬
sats. Afven vid det särdeles måttliga belopp, som nu sålunda uptages, förekomma likväl i
det praktiska lifvet ständigt högst betydliga afvikelser från det föresatta målet. Man jäm-
före t. ex. skuldsatta egendomsegare, å ena sidan, med aktieegare å den andra, löntagaren,
för hvilken hvarje öre betraktas såsom ren inkomst, å ena sidan, med yrkesmannen, som är
i stånd att beräkna åtskilliga personliga utgifter såsom yrkesutgifter å den andra o. s. v.
Ehuru denna skatt icke är ens en tjugondedel af det belopp som fordras för statsutgifterna,
så äro redan nu ojämnheterna i densamma så stora, att vi tryggt kunna påstå, att ingen
annan skatt kännes mera tryckande. Tänke man sig, huru förhållandet skulle blifva, om dit
öfverflyttades det hela af det erforderliga beloppet. Några medborgare komme att såstm hit¬
tills föga beröras af skatten, andra blefve deraf har dt när ruinerade. Någon mer ojämn och
betungande skatt läte svårligen tänka sig.

Digitized by v^»ooQle

Öfversigt af statsinkomsternes olika slag.

att, för upnående af fullständig likhet, i öfvcrensstämmelse med systemets princip,
göra så stora ekonomiska uppoffringar, att kostnaden härför för hvarje skattedra-
gande medförde utgifvandet af högre skatt än qvarståendet af en och annan ojämnhet
möjligen kunnat ådraga honom. Man må ej pålägga de skaftdragande en tillökning
af hela riksdaler för att jämnare fördela något öre.

I sammanhang härmed torde ock böra anmärkas, att det i de ekonomiska la-
garue finnes en kraft, som efterhand verkar till en utjämning af beskattningen
i öfverensstämmelse med den grundsats som här blifvit upstäld såsom riktig, vi
mena tendensen till öfverflyttning af skatter, som särskildt trycka en person eller
klass af skattdragande. Skatten är nämligen mycket ofta hänförlig till ett slags pro¬
duktionskostnad. Blir denna i något yrke eller under vissa förhållanden högre än
vanligt, skall efter hand detta oftast göra sig gällande i ett högre pris på de produk¬
ter, som åstadkommas af de mera betungade, och skatten, när denna jämnkning
egt rum, i sjelfva verket komma att betalas af förbrukaren af sådana tjenster. Vi
måste nöja oss med att blott antyda denna lika vigtiga som intressanta företeelse,
hvilken i sin mon också utgör en bekräftelse å riktigheten af den upstälda principen
för beskattningen, emedan det sålunda visar sig, att de naturliga lagarne för sam¬
hällsorganismen af sig sjelfva syfta till realiserandet af samma princip och att alltså
ett i öfverensstämmelse med denna ordnadt skattesystem står i samklang med dessa
naturliga lagar.

Efter att hafva upställt den allmänna grundsats,. som efter vår upfattning bör
vara gällande för beskattningens fördelning, återstår nu blott att gifva en kort öf¬
versigt al de olika skatteslagen.

Det är härvid klart, att staten kan antingen omedelbart hänvända sig till vissa
personer, hos hvilka sådana förhållanden förefmnas, att skatt anses kunna eller böra
af dem utkräfvas, eller ock med åsidosättande af personliga förhållanden utkräfva
skatten på grund blott af vissa ekonomiska handlingar, hvilka i sådant fall utgöra be¬
skattningens närmaste objekt, oberoende af de personer, som företaga dem. 1 det
förra fallet äro skatterna direkta och upbäias efter u[»gjorda förteckningar å de
skattdragande, hvilka äro hänförliga till de för sådan skatt bestämda kategorierna.
1 det sednare äro skatterna indirekta och upbäras i sammanhang med visst slags
produktion och rörelse eller visst slags förbrukning.

De direkta skatterna hafva fördelen att mera bestämdt kunna beräknas och att
utgå utan omvägar, som möjligen för den ekonomiska utvecklingen kunna medföra
skada. Men å andra sidan hafva de olägenheterna, dels att möjliga ojämnheter i deras
åsättande eller deras grund med större svårighet utjämnas, dels att sättet för deras

Digitized by v^.ooQLe

2 i

G Ki Hamilton.

uptagande sällan för de skattdragande kan göras beqvämt. De indirekta skatterna
åter utgå städse med jämförelsevis stor lätthet, emedan den skattdragande oftast sjelf
kan välja det för honom lägligaste ögonblicket för deras gäldande, och fördela sig
sjelfva efterhand jämnare på befolkningen, men deras inverkan är mera oberäknelig,
och kan understundom vara skadlig för den ekonomiska utvecklingen. Inom hvar-
dera af dessa beskattningens hufvudgrupper bör beskattningen ordnas till ett system,
som står i så nära öfvcrensstämmelse som möjligt med den allmänna grundsatsen
för beskattningens likhet.

De direkta skatterna uptagas antingen på grund af rent personliga qvalifi-
kationer såsom personella skatter och besvär, eller på grund af yttre med perso¬
nerna mer eller mindre tillfälligt förenade qvalifikationer, förnämligast deras fö r -
mögenhet eller inkomst, yttre samhällsställning o. s. v.

De personella skatterna hafva sitt berättigande i beskattningssystemet deruti,
att de äro den enklaste formen för uttryckande af hvarje persons miniiniskyldighet
gent emot staten. Hvarenda medborgare har oundgängligt behof af statens verk¬
samhet och bör alltså i någon mon dertill bidraga. På skiljaktigheter under en
viss gräns är det ock af praktiska skäl omöjligt att vid en fördelning efter andra
grunder fästa afseende, och det kan derföre vara lämpligt, att i en personell skatt
sammanföra de bidrag, som understiga denna gräns. Att deras höjande derutöfver
blir orättvist, är -ofv an utveckladt.

Om det andra hufvudslaget af direkta skatter, näml. förmögenhets- och
inkomstskatter, må blott nämnäs, att de, äfven om den princip på hvilkcn de
hvila ej erkännes såsom fullt riktig, likväl kunna försvara sin plats i skattesystemet,
såsom någorlunda motsvarande de beskattade personernas vanliga förbrukning. Ihog-
kommas måste dock, att detta endast kan gälla med betydande inskränkningar och
under förbehåll, att skatten hålles inom måttliga gränser. För öfrigt är klart, att
kännedomen om personers förmögenhet och inkomst kan vara af vigt för bedömandet
af deras politiska betydenhet och för vissa politiska rättigheter. Särskilda slag
af förmögenhetsskatter, t. ex. för bouppteckningar, egendomsköp o. s. v., äro i all¬
mänhet skadliga för nationalvälståndet, emedan de vålla direkt minskning i det sam¬
lade kapitalet samt drabba medborgarne mycket ojämnt och på grund af rent till¬
fälliga förhållanden. Införandet af direkt utgiftsskatt möter visserligen i och for
sig föga större svårighet än den direkta inkomstskatten, framför hvilken den har före¬
trädet af en mera rättvis grund, men dess införande torde ej vara nödvändigt, om
inkomstskatten modifieras med hänsyn till beskattningens princip, och ändamålet med
densamma vinnes för öfrigt utan tvifvel lättare genom indirekta skatter.

Digitized by v^.ooQLe

Öfversigt nf statsinkomsternas olika slag.

Dc indirekta skatterna läggas antingen på vissa slag af produktion och
rörelse (tillverkningsafgifter, vexelstämpél, lastpenningar, sedelutgifningsbevill-
ning in. fl.) eller ock omedelbart på förbrukningen af vissa varor (acciser
och tullar, försälj ning safgifter, finansmonopoler m. m.). Gränsen emellan dessa
båda skatteslag är ofta svår att updraga, och i både det ena och det andra fallet
stannar skatten efter längre eller kortare omväg i de ald ra flesta fäll på vissa slags
förbrukning. Vanligen äro derfore produktionsskatterna blott en form för
förbrukningsbeskattning, ehuru det i enskilda fall kan blifva svårt för producenten,
att på förbrukaren öfverflytta den på honom lagda afgiften, och denna i sådant fall
betungar produktionen. Der det utan annan olägenhet låter sig göra, är det derföre
bättre att omedelbart på förbrukningen lägga afgiften, och detta i allmänhet så nära
som möjligt intill det tidsmoment, då förbrukningen verkligen eger rum, på det att
den beskattades uppoffring ej må ökas genom ränta å skatteförskott m. m.

För ett rättvist ordnande af den på varors förbrukning lagda skatt, är det
visserligen icke oundgängligt, att sådan lägges på hvarje vara i förhållande till dess
värde. Ett sådant förfaringssätt skulle medföra allt för stor kostnad och i många
fall blifva hindersamt för rörelsens frihet. Men deremot böra de varor, som härför
äro lämpliga föremål, sammanföras i grupper, som på det hela kunna vara beteck¬
nande för vissa klassers konsumtion, och afgiften bestämmas med afseende härå, så
att ett rättvist system i detta afseende kan göras gällande. Det inses lätt, att ju mer
allmän och lika stor för hvarje person förbrukningen af någon vara är, desto mor
närmar sig den på densamma lagda afgiften till personell skatt. Sådana varor äro
lämpligast, som förena egenskaperna af allmän förbrukning och att proportionelt mera
förbrukas af dem, hvilkas förbrukning på det hela är större. Vissa lyxartiklar äro
ock hit hänförliga. Men vid en dylik klassifikation måste upmärksamheten dessutom
fästas vid en omständighet, som åt några slag af förbrukningsskatter ger ett annat
skaplynne. Förbrukningen af vissa varor, t. ex. bränvin, tobak m. m., är nämligen
af den beskaffenhet, att staten i det allmännas intresse kan finna sig befogad, att
söka inskränka deras förbrukning. Detta kan i många fall ske genom sådana varors
fördvrande medelst beskattning. Staten anser sig ej böra så våldsamt ingripa i de
enskildas lif, att dylika varors förbrukning bör alldeles förbjudas, utan han åtnöjer
sig med att genom deras fördyrande söka bringa förbrukningen inom måttliga grän¬
ser. Då i dessa fall grunden till afgiftens påläggande icke ensamt är att finna i sta¬
lens behof af inkomst, utan i andra orsaker, så är det belopp, hvarmed densamma
öfverstiger den vanliga förbrukningsafgiften, närmast jämförligt med ett slags socialt vite,
livilket såsom sådant tillfaller staten ; och den sålunda vunna inkomsten bör egent-

Lunds Univ. Årsskr. Tom. IX. 1872. 4

Digitized by ^.ooQie

G. K. Hamilton

ligen icke hänföras till beskattningen, utan till en annan klass af statsinkomster.
Då dylika afgifter långt ifrån att hämma det allmänna välståndets utveckling eller in¬
verka menligt på de enskildes välbefinnande befordra desamma, samt de e] heller
kunna med fog anses betungande för de enskilde, hvilka vid dylik förbrukning städse
ega tillfälle att sjelfve begränsa sin utgift, äro de högst betydliga inkomster, staten
på detta sätt kan vinna, i alla afseenden att räkna till statens bästa inkomstkällor.

Ehuru åtskilligt ännu vore att tillägga och särskildt behandlingen af de sär¬
skilda beskattningsslagen blifvit väl knapphändig, tvingar det begränsade utrymmet
att nu afsluta denna upsats. Den yttre anledningen till densamma är den akade¬
miska högtidlighet, som i morgon vid universitetet kommer att ega rum, då utnämnd
Professor skall i sitt embete inställas.

Sedan professuren i matematik genom förre innehafvarens, Professoren oeh
Kommendören m. m. C. J. HILLS afskedstagande blifvit ledig, har Kongl. Maj:t den \ 1
nästlidne Oktober i nåder behagat till detta embete utnämna och förordna Lektorn
i matematik vid högre elementarläroverket i Halmstad Filosofie Doktorn C. F. E.
BJÖRLING. Den mångsidiga och djupgående bildning, hvilken åt honom förvärfvat första
hedersrummet vid Filosofie Doktors-promotion, den nitiska vetenskapliga verksamhet,
på grund hvaraf han redan vunnit flera vetenskapliga utmärkelser, hans lyckliga för¬
måga att på ett klart och lefvande sätt meddela undervisning, gifva grundad anled¬
ning till förhoppningen, att den vigtiga vetenskap, som nu ställes under hans om¬
vårdnad vid vårt universitet, i honom skall finna en värdig målsman och handhafvas
på ett sätt, som verksamt skall befordra universitetets bästa och lända fäderneslandet
till gagn och heder.

Om sin föregående lefnadsbana bar Professor Björling meddelat följande:

Jag CARL FABIAN EMANUEL BJÖRLING är född i Stockholm den 30 Nov.
1839. Mina föräldrar äro f. d. lektorn vid Westerås’ högre elementar-läroverk Ema¬
nuel Gabriel Björling (död 1872) och hans maka Sofia Emilia Bottiger. Efter att
under åren 1847—57 hafva erhållit undervisning vid Westerås’ elementar-läroverk, blef
jag student i Upsala 1857; tjenstgjorde såsom vikarierande adjunkt vid förutnämnda
läroverk vårterminen 1861; aflade filosofie kandidat-examen i Upsala 1862, afhandlings-
och disputationsprof för filosofiska graden 1863; promoverades till filosofie doktor s. å.
och innehade vid promotionen första hedersrummet; kallades och utnämdes s. å. till
docent i matematik vid Upsala universitet; uppfördes 1864 på förslag till adjunkturen
i matematik derstädes; företog 1865 med understöd af statsmedel en resa för veten¬
skapligt ändamål till Frankrike, Schweitz och Tyskland; tjenstgjorde såsom vikarierande
lektor i matematik vid Halmstads högre elementarläroverk vårterminen 1867; utnämn-

Digitized by v^.ooQLe

Öfversigt af statsinkomsternas olika slag.

des till ordinarie lektor derstädes 8. å.; utnämndes den 17 sistl. Oktober i Nåder till
professor i matematik vid Lunds universitet.

Af trycket har jag utgifvit följande arbeten:

Om några arcue-tångens-summor, grad. disp. Westerås 1863; prisbelönt af fil. fakulteten i Upeala.
Om några definita integralers användning till uttryck för serie-summor och differential-equatio-
ners solution. Dps. 1864.

Om några egenskaper hos de Fourierska seriékoifficienterna. Sthlm 1865.

Sur quelques intégrales difinies. Ups. 1865.

Studier i operationskalkylen. Ups. 1866.

Elementerna af algebr. analysen och differential-kalkylen. I. Ups. 1866. II. Ups. 1867.

Sur la réalité des racines d’équations algébriques. Greifswald 1868.

Sur le mouvement rectiligne d’une molécule. Greifswald 1869.*

Solen, populära föredrag, l:sta nppl. Halmstad 1869 ; 2:dra uppl., Sthlm 1870.

Sur la separation des racines d’équations algébriques. Ups. 1870; prisbelönt af Kungl. Vet. So-
cieteten i Upsala.

Om vindarnes lagar, populära föredrag. Sthlm 1871.

Theori för algebraiska eqvationers rötter, Sthlm 1870; prisbelönt af Kongl. Vet. Akademien i Stock¬
holm.

Sitt embete kommer Professor Björling att tillträda med en föreläsning om
”Några grunddrag af den nyare algebran.” Till denna högtidlighet, vid hvilken
vi icke kunna hoppas att få se närvarande universitetets högt vördade Kansler,
f. d. Statsrådet, En af de aderton i Svenska Akademien, Riddaren och Kommen¬
dören af Kongl. Maj:ts Orden m. m. m. m., Filosofie Doktorn Herr Grefve
HENNING LIDVIG HUGO HAMILTON, får jag härmed vördsamt inbjuda universite¬
tets Pr okansler, Biskopen i Lunds stift, Kommendören af Kongl. Nordstjerne-
Orden, Teologie och Filosofie Doktorn, Herr WILHELM FLENSBURG, med an¬
hållan att han täcktes öfvervara och leda denna akademiska fest, till hvilken jag
härmed äfvenledes inbjuder universitetets Lärare och Studerande ungdom samt öf-
rige här i staden varande Vetenskapernas Idkare, Gynnare och Vänner.

Samlingen sker i morgon Fredag kl. 1O 3 /* f. m. i Konsistorii Sessionsrum,
hvarifrån processionen kl. 11 afgår till Universitetets större lärosal.

Lund den 27 Nov. 1873.

G. K. Hamilton.

Digitized by <^.ooQLe

Digitized by v^.ooQLe

LUNDS UNIVERSITETS ÅRS-SKRIFT

TOM. XI
FÖR ÅR 1874.

III.

AFDELNINGEN EÖR MATHEMATIK OCH NATURVETENSKAP.

(UTG1EVEN MED BITRÄDE AE 1‘HYSIOGRAI'HISKA SÄLLSKAPET I LUND.)

Digitized by v^.ooQLe

Innehåll:

(Afdeln. för mathematik och naturvetenskap.) i

I. Redogörelse för de arbeten, som blifvit utförda på Astronomiska Observatoriet i Lund
under åren 1867—1874, inbjudningsskrift af Ax. Möller (sid. 1—24).

II. Abhandlung in Hydrodynamik von A. V. Bäcklund (s. 1—32).

III. Ueber die Fliissigkeitsbeweguug in mehrfack zusammenhängenden Räumen, von A. V.
Bäcklund (s. 1—4).

IV. Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelnings-produkter, af J. Lang (sid.
1-106).

V. Om raerkaptan, natriummerkaptid och några andra svafvelföreningar af radikalen etyl. I.
af P. Claesson (sid. 1—24).

VI. Föreläsningar och öfningar vid Carol. Universitetet i Lund vårterminen 1875 (sid.
1—10), jemte inbjudningsskrift till Rectorsombytet s. å., af Ax. Möller, (sid. 1—19).

VII. Uppgift på föredrag, som under läsåret 1874—75 blifvit hållna vid Physiographiska
sällskapets sammanträden.

Digitized by v^.ooQLe

Redogörelse för de arbeten, som blifvit utförda på Astro¬
nomiska Observatoriet i Lund under åren 1867—1874.

AXEL MÖLLER.

Det nya observatoriet i Lund grundlädes genom Rikets Ständers frikostighet vid
1862—63 års riksdag, då efter enskild motion af universitetets ombud, Professoren
J. G. Agardh, ett anslag af 45000 kronor beviljades till dess uppförande. En sär¬
deles lämplig byggnadsplats erhölls af universitetet i den, så kallade Svanelyckan,
belägen i stadens sydvestra del och innehållande en areal af nära 4 tunnland. Se¬
dan denna plats blifvit omsorgsfullt dränerad, uppfördes byggnaderna under åren
1865—67; de bestå af det egentliga observatoriet och en särskild bostad för vakt¬
mästaren, men då en utförlig beskrifning af deras inredning redan tinnes med¬
delad i E. W. Berlings: ”Lund. Öfversigt af Stadens historia och öfriga märkvär¬
digheter. Tillägg 1859—1868”, torde det vara öfverflödigt att här upprepa densamma.

Af de instrument, som, befunno sig på det gamla observatoriet, voro endast
trenne af den beskaffenhet att de med någon fördel kunde användas äfven på det
nya; dessa voro ett universalinstrument af Repsold, ett pendelur af Kessels samt en
kronometer likaledes af Kessels. Förutom dessa instrument egde observatoriet ännu
ett af betydlig användbarhet, nemligen en parallaktiskt uppställd refraktor, monterad
af Junger i Köpenhamn och försedd med ett 4-tums objektiv af Steinheil, hvilken
Adjunkten N. C. Dunér inköpt för 1600 kronor och år 1864 skänkt till observa¬
toriet. Men de hufvudinstrument, hvilka den nya byggnaden var afsedd att in¬
rymma, voro en meridiancirkel och en parallaktiskt monterad refraktor af större
dimensioner än den redan befintliga, och för dessas anskaffande hade redan genom
min företrädares, Professoren J. M. Agardhs, omtanka ett betydligt kapital blifvit
samladt dels genom besparingar å observatoriets årsanslag och dels genom derå upp-

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1

Digitized by v^.ooQLe

Axel Möller.

lupna räntor. Då detta kapital likväl icke var tillräckligt, för att på en gång kunna
anskaffa begge instrumenten, blef det beslutadt att refraktorn först skulle beställas,
emedan tillfälle derigenom bereddes att gifva dc blifvande observationerna en större
mångsidighet, om ock desamma, såsom varande endast relativa, i vissa fall ej för
tillfallet kunde reduceras med den största önskvärda noggrannhet. I en framtid, då
äfven en meridiancirkel kunde erhållas, vore det nemligen alltid möjligt alt fullstän¬
diga de observationer, för hvilka sådant erfordrades, genom att bestämma orterna
för de ljusare stjernor, till hvilka de observerade föremålen blifvit hänförda, då der-
empt en stor del af de utöm meridianen anställda observationerna aldrig kunuat
utföras, om en meridiancirkel först blifvit anskaffad. En parallaktiskt monterad re-
fraktor af 13 fots brännvidd och med objektiv af 9 parisertums diameter från
Merz i Munchen- blef alltså beställd hos E. Junger i Köpenhamn, samtidigt med det
att observatoriets byggnader påbörjades; den utfördes af honom för en kostnad af
23600 kronor och uppställdes på sin plats i Augusti månad 1867. En allmän he-
skrifning öfver detta instrument tinnes äfven meddelad i E. W. Berlings ofvan-
nämnda arbete, hvarför jag här hänvisar till densamma.

Det samlade kapital, som återstod efter anskaffandet af förenämnda instrument,
utgjorde vid 1867 års slut 11209: 76 kronor; men då det under de närmast föl¬
jande åren blef nödvändigt att inköpa en del mindre hjelpapparater, minskades det
alltjemt, så att det vid 1870 års slut utgjorde endast 7808: 01 kronor. Under
år 1871 erhöll det deremot en betydlig tillväxt, derigenom att ett belopp af 4087:
29 kronor, utgörande besparingarne af anslaget till den matematiska institutionen,
hvilken efter Professor Hills afskedstagande blef indragen, efter derom meddelad fö¬
reskrift i universitetets stat af år 1870 öfverflyttades till observatoriets disposition.
Då behållningen således vid 1871 års slut kunde beräknas uppgå till omkring 12000
krönor och inga utgifter för annat ändamål för tillfallet voro erforderliga, ansåg jag
mig kunna inleda förberedande underhandlingar om anskaffandet af en meridian¬
cirkel, hvarför jag under ett besök i Hamburg på hösten samma år hos firman A.
Repsold SL Söhne förhörde mig beträffande priset på ett dylikt instrument med 7
fots fokaldistans och objektiv af 6 tums öppning samt för öfrigt utfördt med all den
fulländning, som för det närvarande kan åstadkommas. Sedan priset blifvit be-
stämdt till 16000 kronor och jag för instrumentets uppställning och en del öfriga
utgifter beräknat ett belopp af omkring 2000 kronor, visade det sig likväl alt ännu
omkring 6000 kronor voro erforderliga, för att beställningen skulle kunna göras.
Men äfven vid detta tillfälle räckte Riksdagen en hjelpsam hand, och vid dess sam-
manträife 1872 beviljade densamma efter enskild motion af Professor J. G. Agardh,

Digitized by v^.ooQLe

Lunds Observatorium 1867—1874.

som då var ombud för Lunds Stad, elt belopp at 5700 kronor till bristens fyllande;
Beställningen af instrumentet kunde alltså göras i Maj 1872 och i Augusti 1874
uppställdes detsamma på observatoriet. Innan kontraktet med Herrar Repsold &
Söhne bann afslutas, betingade de sig dock tillfölje af stegrade arbetslöner en för¬
höjning af 8 procent i det först bestämda priset; med denna förhöjning samt med
utgifterna för transport, uppställning och meridianrummets inredning hafva samman-
räkuadt 18766 kronor blifvit utbetalade för ifrågavarande instrument.

Såsom förut blifvit nämndt, har meridiancirkeln en fokallängd af 7 fot och dess
objektiv en öppning af 6 parisertum; sjelfva cirkeln, som har en diameter af 3 fot,
är försedd med 2 graderingar, den ena gående från 10 till 10 minuter och afsedd
att begagnas vid inställningen af den stjerna, som skall observeras, den andra gå¬
ende från 2 till 2 minuter och afsedd att begagnas vid cirkelns noggranna afläs-
ning efter stjernans inställning. Afläsningen verkställes med 4 mikroskop, hvilka
äro lastade på en särskild ring och sitta på 90 graders afstånd från 7i va rand ra.
En omvridning af mikroskopens trummor svarar mot ett hälft intervall på cirkelns
gradering; då hvarje trumma är delad i 60 delar, kan man alltså på densamma
omedelbart afläsa 1 bågsekund och genom skattning tiondedelen deraf. 1 objektivets
fokalplan äro utspända 25 fasta trådar, af hvilka 23 äro vertikala och 2 horison¬
tala. De förra, hvilka för deras lättare särskiljande äro indelade i 7 olika grupper,
begagnas vid bestämmandet af den tid, då en stjerna kulminerar, de senare deremot
vid mätandet af dess höjd i samma ögonblick. Men utom dessa fasta trådar finnas
äfven två system af rörliga trådar, ett i hvardera af förutnämnda riktningar; hvarje
sådant system innehåller 3 trådar med sinsemellan oföränderligt läge, och dessa trå¬
dars förskjutning i förhållande till de fasta mätes genom mikrometerskrufvar och
afläses på trummor, som sitta i närheten af okularet. Genom anbringandet af de
rörliga trådsystemen har en dubbel fördel blifvit beredd; de kunna nemligen dels
användas för att underlätta observationerna på sjelfva himlen, såsom t. ex. då två
eller flera stjernor kulminera tätt efter hvarandra på nära samma höjd, dels sätta
de observatorn i stånd till att vid hvilken tid som helst och oberoende af väderle¬
kens beskaffenhet undersöka variationerna i instrumentets uppställning, alldenstund
han med dem kan mäta de fasta trådarnes afstånd såväl från deras af en qvick-
silfveryta reflekterade bilder som från fixa i horisonten anbragta punkter. Det
för belysningen af instrumentet erforderliga ljuset hemtas från en enda fotogen lampa,
hvilken är uppställd vid meridianrummets östra eller vestra vägg. Genom en fram¬
för densamma anbragt konvex glaslins föras en del af de derifrån utgående ljus—
strålarne i sinsemellan parallela riktningar till ena ändan af instrumentets horisontal-

Digitized by ^.ooQie

Axel Möller.

axel samt, då denna är genomborrad, genom densamma in i sjelfva instrumentet, i
hvars midt de uppfångas af tvenne glasprismer, livilka leda dem i en mot den ur¬
sprungliga vinkelrät riktning och sålunda kasta dem mot tubens okularända, hvari-
genom synfältet blir belyst och trådarne tydligt afteckna sig på den ljusa bakgrun¬
den. Men då det vid observationer af ljussvaga föremål är af vigt att tvärtom kunna
hafva synfältet mörkt men trådarne svagt belysta, så kan man genom en enkel om-
vridning af en skruf bringa de förutnämnda prismerna i ett sådant läge att de i
stället kasta de på dem fallande ljusstrålarne mot tubens objektivända; på vägen dit
uppfångas de då till en del af tvenne mycket små platinaspeglar, .hvilka åter leda
dem mot okularändan, dock nu på sådant sätt att de icke träffa ögat utan endast
fyra nya prismer, hvilka äro anbragta i närheten af okularet emellan detsamma och
trådnätet och från hvilka de slutligeu kastas på trådarne i en sådan riktning att
desamma blifva belysta på deras framsida. Vid ^idan af nämnde skruf finnes en
annan, med hvilken man efter behag kan moderera det infallande ljusets styrka.
För att åstadkomma mikroskopens belysning äro två konkava metallspeglar fästade
i väggen bakom lampan; de ljusstrålar, som af dem uppfångas, kastas derifrån till
fyra andra dylika speglar, som äro fästade på den ring, som bär mikroskopen.
Från sistnämnde speglar gå de vidare (ill de reflektorer, med hvilka mikroskopens
ändar äro försedda, och då dessa hafva en lutning af 45 grader mot sjelfva cirkeln,
falla de slutligen på denna, så att de fyra ställen af densamma, som sitta midt för
mikroskopen, blifva fullt belysta. För afläsningen af mikroskopens trummor är äf-
ven det ljus tillräckligt, som från de i väggen anbragta speglarne upplyser rummet.
För öfrigt är instrumentet konstrueradt på samma sätt som de flesta nyare; sålunda
kan man medelst en omläggningsbock, som på tvenne jernskenor skjules under det¬
samma, lyfta det från sina lager och föra det ut i rummet, hvarest det kan om¬
vändas, för att sedan åter nedläggas i det motsatta läget. Dessutom kunna objektivet
och okularet byta plats, hvarigenom man dels ur de observerade höjderna kan bortskaffa
tyngdens olika inverkan på tubens begge ändar och dels i förening med instrumentets
omläggning befria de observerade passagerna från inflytandet af möjliga oregelbun¬
denheter i horisontalaxelus tappar. Slutligen kan denna axels lutning mot horison¬
ten beständigt pröfvas medelst en nivå, som är så konstruerad att den kan hängas
på instrumentet i tubens begge såväl vertikala som horisontala lägen. Till instru¬
mentet höra äfven två hjelpmikroskop för bestämmande af cirkelns delningsfel, 4
okular med olika förstoringar, 2 solglas samt ett planglas att sättas framför oku¬
laret i en lutning af 45 grader och afsedt att reflektera ljus till den under golfvet
anbragta qvicksilfverhorisonten, då de fasta trådarnes lägen i förhållande till deras

Digitized by v^.ooQLe

Lunds Observatorium 1867—1874.

reflexbilder der skola observeras. Då inga observationer anställas, är hela instru¬
mentet skyddadt af ett rörligt hus, som på två i golfvet infällda jernskenor kan
skjutas öfver detsamma.

Efter dessa förutskickade notiser om observatoriet och dess hufvudinstruinent
öfvergår jag nu till det egentliga föremålet för denna uppsats eller till redogörelsen
för de observationer, som der blifvit anställda under åren 1867—1874. Enligt de
för observatoriet gällande stadgar skall en dylik redogörelse hvarje år inlemnas till
Consistorium aeademieum, och denna föreskrift har äfven blifvit uppfylld för åren
1869—1873; men då jag trott att de sålunda meddelade uppgifterna kunde vara
af intresse äfven för en större allmänhet, har jag begagnat detta tillfälle att offent¬
liggöra dem och på samma gång komplettera dem för de bristande åren. N

Den första uppgift, som förelåg, sedan observatoriet blifvit färdigbyggd t och in¬
strumenten uppställda, var att bestämma dess geografiska läge. Då polhöjden kunde
bestämmas med det förhandenvarande ltepsoldska universalinstrumenlet antingen ge¬
nom att observera vissa stjernors höjder vid deras gång genom meridianen, eller
också genom att observera differensen mellan de tider, vid hvilka de i ost och vest
passera genom första vertikalen, blef det bestämdi att den sistnämnda metoden skulle
användas, alldenstund densamma vid en ändamålsenlig anordning af observationerna
leder till ett resultat, som kan betraktas såsom fullkomligt oberoende af alla instru¬
mentalfel med undantag af horisontalaxelns lutning, hvilken dock i hvarje ögonblick
med tillhjelp af nivåen kan kontrolleras. Då universalinstrumentet på samma gång
behöfde användas, för att medelst observationer i meridianen bestämma observations^
urets gång, blef det likväl icke uppställdt i den för observationer i första vertikalen
egentligen afsedda södra flygeln utan i det östra meridianrummet, hvars genomskär¬
ning är så pass vid att den äfven tillåter observationer i första vertikalen till ett
afstånd af öfver 3 grader från zenit. Härigenom blef visserligen antalet af stjer-
nor, som kunde användas, betydligt inskränkt; men på det sökta resultatet var
denna omständighet utan menligt inflytande, alldenstund noggrannheten af detsamma
i samma mån blir större, som de observerade stjernorna passera första vertikalen
närmare zenitpunkten. Då den polhöjd, som härledes ur observationer, hvilka an¬
ställas efter denna metod, ytterst grundar sig på de värden, som antagas för de
observerade stjernornas afstånd från polen, så blefvo de tillförlitligaste kataloger an¬
vända för uppsökandet af sådana stjernor, som uppfyllde det dtlbbla vilkoret atl på
en gång vara synliga i instrumentet och icke passera första vertikalen på större
afstånd från zenit än det förut angifna. Dessa befunnos för den årstid, under hvil¬
ken observationerna skulle anställas, vara 9 till antalet; men endast för 3 af dem

Digitized by v^.ooQLe

Axel Möller.

kunde deras afstånd från polen anses vara med tillräcklig noggrannhet bekanta,
hvarför de återstående 6 på min begäran blefvo ånyo observerade i Pulkova af
Herrar Gyldén och Gromadsky. Observationsserien påbörjades af mig den 20 Au¬
gusti 1867; från den 42 September fortsattes densamma af Docenten Bäcklund,
hvarefter den af honom afslutades den 4 3 December. Under denna tidrymd obser¬
verades följande antal passager af nedannämnda stjernor:

49 Draconis:

82 passager från Aug. 20

till Aug.

Johnson 4834:

430

Sept. 42

„ Nov.

Johnson 5450:

456

Sept. 42

„ Nov.

a Cassiopeae:

Okt. 3

„ Okt.

Johnson 5439:

Nov. 4

„ Nov.

Argelander 55°738:

426

Okt. 26

„ Dec.

t] Persei:

444

Nov. 2

„ Dec.

6 Camelopardalis:

Okt. 28

„ Dec.

i Aurigae:

Nov. 46

„ Dec.

eller tillsammans 800 passager. Beräkningen af observationerna utfördes af Docenten
Bäcklund och offentliggjordes af honom i 4:de tornen af universitetets årsskrift un¬
der titel: ”Bestämning af Polhöjden för Lunds Observatorium medelst observationer
i första vertikalen”. De värden för polhöjden, som erhöllos ur de olika stjernor na,
voro följande:

Polhöjd.

Sannolikt fel.

Vigt.

55°44 54^07

± o"09

52,49

±0,07

52,64

±0,07

54,76

±0,24

o/ a

52,64

±0,42

2 U

54,49

±0;07

52,59

±0,07

52,37

±0,44

52,43

±0,42

Då de sannolika fel, som äro ställda vid sidan af förestående värden för pol¬
höjden, endast innehålla den del af dem, som är beroende af felen i sjelfva obser¬
vationerna, så är det af dessa värdens afvikelser från hvarandra tydligt att den
återstående delen, hvilken beror af felen i de observerade stjernornas antagna af¬
stånd från polen, är betydligt öfvervägande öfver den förra. Ett definitivt resultat

Digitized by v^.ooQLe

Lunds Observatorium 1867—1874.

d. v. s. ett sådant, son» motsvarar de anställda observationernas inre godhet, kan
derför icke beräknas, förrän stjernoruas lägen blifvit noggrannare bestämda; dock
kan det medeltal, som erhålles med användande af de vid fogade vigterna, h vilka bär¬
leda sig från en arbiträr uppskattning af de använda stjernorternas noggrannhet,
utan olägenhet användas vid redaktionen af härstädes anställda planet- och komet¬
observationer. Detta medeltal är:

55°4 I 52,1 I ± 0,13

och gäller äfven för observatoriets midt, som befinner sig på samma parallelcirkel
som det fundament, på hvilket universalinstrumentet var uppställdt.

Sedan observatoriets läge på den genom detsamma gående meridianen sålunda var
funnet, återstod det att bestämma sjelfva meridianens läge, hvilket angifves genom
tidsskillnaden emellan densamma och någon annan meridian, som väljes till utgångs¬
punkt. Denna bestämning kan utföras på två sätt; dels genom rent astronomiska
observationer af sådana fenomen, som antingen samtidigt kunna iakttagas från de
punkter, hvilkas meridianskillnad man vill bestämma, eller som åtminstone äro af
den beskaffenhet att man ur de anställda iakttagelserna genom räkning kan härleda
den sökta qvantiteten, dels äfven genom en omedelbar öfverflyttning af den ena me¬
ridianens tid till den andra. Den förra metoden leder dock aldrig, äfven om den
under en lång följd af år anväudes, till något synnerligen tillfredsställande resultat,
hvarför den också i nyare tider, så ofta tillfälle dertill erbjudit sig, blifvit utbytt mot
den senare. Vid tillämpningen af denna förfor man i början på så sätt alt man
under den ena meridianen reglerade ett stort antal kronometrar efter dess tid, hvar-
efter man öfverförde dem till den andra, då man genom att jemföra den sålunda
öfverflyttade tiden med den senare meridianens tid omedelbart erhöll skillnaden emel¬
lan begge. Detta sätt att gå tillväga var dock ytterst kostsamt, isynnerhet som
kronometrarnes öfverflyttning från den ena meridianen till den andra ett stort antal
gånger måste upprepas, om man så vidt som möjligt ville göra sig oberoende af
oregelbundenheterna i deras gång; det blef derför äfven öfverallt, hvarest en elek¬
trisk ledning sammanband de punkter, hvilkas tidsskillnad man ville bestämma, ut¬
bytt mot det betydligt både billigare och vigare att låta denna ledning öfverföra
tiden från det ena stället till det andra.

Den ändamålsenligaste anordning, som man vid detta observationssätt kan gifva
åt observationerna, är följande. På hvardera orten uppställas ett passage-instrument,
ett pendelur och en registrerapparat; af dessa instrument äro de begge registrer-
apparaterna dels genom särskilda ledningstrådar hvar för sig förenade med det å

Axel Möller.

samma ställe befintliga uret, dels äfven med hvarandra genom sjelfva hufvudled nin¬
gen emellan begge orterna, hvilken derjemte passerar genom tvenne signalapparater,
som äro anbragta i närheten af de begge observatörerna. På fortlöpande pappers¬
remsor angifver då hvarje särskild regi st r erapparat såväl sekundslagen från det bred¬
vid stående uret under form af equidistauta punkter, som ock bredvid desamma och
likaledes under form af punkter de signaler, som komma från begge observatörerna.
Signalerna gifVas vid de tider, då en på förhand bestämd stjerna passerar genom
hvardera orlens meridian; då dessa' signaler blifva registrerade på begge apparaterna,
kan man alltså genom att jemföra dem med de bredvid dem stående sekundpunk¬
terna på hvarje särskild remsa afläsa skillnaden emellan de tider, då stjernans kul-
minationer först i den ostliga och sedan i den veslliga ortens meridian blifvit regi¬
strerade. De sålunda aflästa tidsskillnaderna skulle nu omedelbart angifva den sökta
längdskillnaden, om de icke derjemte innehöllo tvenne andra qvantiteter, nemiigeu
den så kallade strömtiden eller den tid, på hvilken en från den ena orten gifven
signal passerar genom ledningen till den andra, samt den relativa equationen emel¬
lan observatörerna, hvilken beror deraf att deras uppfattning af passager vanligtvis
är behäftad med en konstant tidsskillnad. Hvad nu först beträffar strömtiden, så
inverkar den på det sätt, att den på den ostliga orten försenar en vesterifrån kom¬
mande signal, tillfolje hvaraf denna der blir registrerad på för stort afstånd från den
å remsan redan förut befintliga korresponderande signalen; på den vestliga stationen
försenar den åter en österifrån kommande signal, men då här den korresponderande
först följer efteråt, blir afståndet dem emellan minskadt. Tillfölje af strömtiden blir
således afläsningen på den ostliga stationen lika mycket för stor, som den blir för
liten på den vestliga, och just häri ligger orsaken till att man behöfver registrera
observationerna på mer än det ena stället; först genom att taga mediet af de på
begge gjorda afläsningarne erhåller man nemligen den sökta längdskillnaden befriad
från strömtiden. Detta medium innehåller dock ännu den relativa eqvationen emellan
observatörerna; ty om man föreställer sig att t. ex. observatorn på den ostliga sta¬
tionen, hvilken är den som alltid först signalerar, observerar passager tidigare än
den andre, så är det tydligt att afståndet emellan de korresponderande sigualpunk-
terna derigenom blir ökadt på begge stationerna och att det derifrån härflytande
felet således icke kan bortgå ur det förutnämnda mediet. Deremot kan det elimi¬
neras derigenom att begge observatörerna vexla stationer och från hvardera af dem
gifva lika många signaler; men då detta sätt att göra sig oberoende af den relativa
equationen vållar mycken tidsutdrägt, har man äfven försökt andra, som äro betyd¬
ligt vigare. Ett af dem består deri att begge observatörerna med samma instru-

Digitized by ^.ooQie

Lunds Observatorium 1667—1874.

ment observera samma stjerna, hvarvid den ene tager passagerna öfver halfva an¬
talet af instrumentets trådar, den andre deremot öfver den återstående hälften. Ge¬
nom att reducera hegges observationer till midteitråden, erhåller man då omedelbart
den relativa eqvationen dem emellan. Men man kan äfven medelst ett särskildt in¬
strument bestämma hvarderas absoluta eqvation. Detta instrument, hvilket benäm¬
nes tidskollimator, är så beskaffadt att det sjelf registrerar de tider, då en artificiel
stjerna passerar öfver dess trådar; men då dessa tider äfven på vanligt sätt kunna
iakttagas af observatorn och af honom registreras, kan man genom att med hvar-
andra jemföra de mot samma tidsinoment svarande signalerna erhålla hans absoluta
eqvation. Sedan den absoluta eqvationen sålunda blifvit bestämd lör begge, kan man
derur åter härleda den relativa, bvarefter densamma slutligen kan bortskaffas från
de aflästa tidsskillnaderna.

Sedan jag satt mig i förbindelse med Direktören för observatoriet i Berlin, Pro¬
fessor W. Foerster, och försäkrat mig om hans medverkan för utförandet af en
telegrafisk längdhestämuing häremellan och Berlin, samt såväl den Svenska som den
Preussiska telegrafstyrelsen med den största beredvillighet lofvat understödja detta
företag, ingick jag till Kongl. Maj:t med underdånig ansökan om beviljande af medel
till dess utförande, hvilka ock nådigst 'blefvo anvisade till ett belopp af 750 kronor.

I Mars 1868 reste jag till Berlin, för att aftala programmet för de blifvande ob¬
servationerna samt anskaffa nödiga instrument. För observatoriet» medel inköptes
då ett registrerande pendelur af Tiede samt åtskilliga elektriska apparater från Sie¬
mens & Halskes och Keiser & Schmidts fabriker.. En del andra, som för tillfallet
icke funnos färdiga, blefvo beställda och likaså en registrerapparat från Mayer 4;
Wolf i Wien; men då dessa senare icke kunde erhållas före min återresa, fick jag
från Berliner observatoriet låna de der befintliga mot vilkor att de hithörande skulle
under observationerna få begagnas derstädes. Utgifterna för de inköpta och beställda
instrumenten uppgingo till 1700 kronor; men då de alla voro af beskaffenhet att
äfven för framtiden kunna begagnas inom observatoriet, kan kostnaden för dem icke
uteslutande tillskrifvas den för tillfället afsedda läugdbestämningen. Såsom passage¬
instrument var det från början afsedt att bärslädes använda del förut omnämnda
Repsoldska universalinstrumentet; men då man i Berlin var af den meningen att
observationerna på begge ställena borde utföras med fullkomligt lika instrument samt
tillika upplyste mig derom, att jag på observatoriet i Leipzig möjligtvis kunde fa
låna ett af samma slag som deras, reste jag äfven dit, och erhöll af dess förestån¬
dare, Professor Bruhns, utan minsta svårighet lians medgifvande att fa medtaga det,
der befintliga instrumentet till Lund. Slutligen understödde Kongl. Telegrafstyrelsen

Lands Univ. Årsskrift. Tom. XI. 2

Digitized by ^.ooQie

10 Axel Möller.

i Stockholm företaget på det sätt att den på ohservatoriet lät anordna ett linie—
batteri af ISO - kolelement samt derstädes uppsätta en skrifapparat, bvilken genom
en särskild ledning blef förbunden med telegrafstationen i staden, hvarjemte den¬
samma efter öfverenskommelse med den Preussiska telegrafstyrelsen ställde en direkt
ledning till Berlin till observatoriets disposition från kl. 10 på aftonen till kl. 2 på
morgonen under de nätter af April och Maj månader, som behöfde användas för
observationernas anställande.

Observationerna börjades den 27 April 1868, men blefvö tillfölje af dålig vä¬
derlek afbrutna till den 3 Maj. Derefter fortsattes de ånyo till den 15 Maj med
afbrott endast tvenne gånger; såratt hela observationsserien utfördes under 11 nätter.
1 Lund observerades af Docenten Bäcklund, i Berlin af D:r Valentiner; på förra
stället registrerades 1991 signaler från Berlin och 1436 från Lund, på det seuare
åter 2025 från Berlin och 1438 från Lund. Att antalet af de från samma ställe
gifna signalerna ej fullkomligt öfverensstämde på begge remsorna berodde helt enkelt
deraf att en del af dem framkommit så otydliga att de ej kunde afläsas; att der-
emot flere signaler blifvit gifna från Berlin än från Lund hade sin grund i tvenne
särskilda omständigheter, af hvilka den ena var att Berliner instrumentet var försedt
med 13 passagetrådar under det att Leipziger instrumentet endast hade 11, och den
andra att den sökta längdskiilnaden var så liten att observatorn i Berlin ej hann
sluta att signalera passagerna af en stjerna öfver trådarne i sitt instrument förr än
en god stund efter det att observationerna på samma stjerna här bort börja. Då
man här befarade att man ej skulle kunna från; hvarandra skilja de signaler, som
kommit från de olika ställena, om man tillät dem sammanblandas med hvarandra
på remsorna, blefvo under de första dagarne inga härifrån gifna, förr än de upp¬
hört att komma från Berlin; senare, då man öfvertygat sig om att ingen olägen¬
het deraf kunde uppkomma, blefvo deremol passagerna öfver instrumentets alla trå¬
dar signalerade äfven härifrån. För att kunna beräkna felen i instrumentens upp¬
ställning observerades på begge ställena hvarje afton äfven en del stjernor i närhe¬
ten af polen; dessas passager blefvo dock icke registrerade utan på vanligt sätt an¬
tecknade. Antalet af sålunda observerade passager uppgick i Lund till 400 och i
Berlin till 342. För att slutligen vinna kännedom om den relativa eqvationen emel¬
lan begge observatörerna, reste D:r Valentiner hit, hvarefter den här blef bestämd
under tiden från den 26 till den 30 Juni. Bestämningen tillgick på det sätt att
begge observatörerna dels gemensamt observerade passagerna af 84 stjernor, och
dels hvar för sig bestämde sin absoluta eqvation medelst en Berliner ohservatoriet
tillhörig tidskollimator af Tiede.

Digitized by ^.ooQie

Lunds Obsorvatorium 1867 *-1874.

Setian alla observationerna blifvit aflästa ocli utskrifna, öfversäntles de till Cen¬
tralbyrån för Europeiska gradmätningen i Berlin, hvilkens astronomiska sektion, som
då stod under ledning af Professor Bruhns, erbjudit sig att derur härleda det slut¬
liga resultatet. Beräkningen utfördes af D:r Albrecht och offentliggjordes af Pro¬
fessor Bruhns i 7:de tomen af Lunds Universitets årsskrift. Enligt densamma blef

8 s

resultatet af alla i Berlin aflästa tidsskillnader = 49,859, i Lund deremot = 49,774;

8 0

mediet af dessa tal eller 49,817 var således den från strömtiden befriade längd¬
skillnaden. Den relativa eqvationen emellan Herrar Valentiner och Bäcklund fanns

genom de 1 Lund gemensamt observerade sljernpassagerna = 0,007 och medelst

S 8 •

tidskollimatorn =0,004 eller i medeltal = 0,005, med hvilken qvantitet Valentiner
observerade en passage tidigare än Bäcklund; då den förstnämnde var anställd på

den ostliga stationen, blef detta tal subtraheradt från ofvanstående medium, och det

definitiva resultatet blef alltså att passageinstrumentet i Lund befann sig 49,812
vestligt från samma instrument i Berlin. Då denna bestämning reducerades till begge
observatoriernas midtpelare, fann man slutligen deras längdskillnad vara:

Lund 0 49,886 ± 0,023 vester om Berlin.

Ur förestående tal finner man äfven att strömtiden varit =0,042; differensen
emellan afläsningarne på defi ostliga och vestliga stationen angifver nemligen dess
dubbla värde.

De regelbundna observationsserier, som här blifvit anställda under den tid denna
redogörelse omfattar, hafva alla blifvit utförda med den stora refraktorn. De hafva
haft ett dubbelt ändamal, nemligen dels att anskaffa så noggranna orter som möjligt
för de kometer, som under tiden blifvit upptäckta, samt för de ljussvagare af de
mindre planeterna, dels att bestämma dubbelstjernors relativa lägen till hvarandra.
Då instrumentet endast gifver relativa bestämningar d. v. s. sådana, genom hvilka
det observerade föremålet hänföres till ett annat, äro de erhållna dubbelstjernmät-
ningarne i och för sig fullständiga; för att planet- och komet-observationerna skola
blifva detsamma, erfordras derjemte att anslutningspunkternas lägen antiugen förut
äro bekanta eller efteråt blifva bestämda genom observationer i meridianen. Anslut-
uingen af det ena föremålet till det andra kan medelst refraktorn utföras på två
sätt, antingen genom dess cirklar eller genom den vid okularet anbragta mikrome¬
tern. Den senare apparaten har dock nästan uteslutande blifvit använd, emedan de
bestämningar, som dermed erhållas, i de allra flesta fall äro fullkomligt oberoende

2 *

Digitized by v^.ooQLe

12 .

Axel Möller.

af felen i instrumentets uppställning och för sin härledning endast fordra en- under¬
sökning af sjelfva mikrometerskrufven. Cirklarne hafva endast vid de tillfallen btif—
vit begagnade, då en ljus komet blifvit observerad vid så stark dager att någon stjerna
icke varit synbar i dess omedelbara grannskap. Planet- och komet-observationerna
hafva blifvit utförda af mig i förening med de yngre biträden, som antingen varit anställda
såsom amanuenser vid observatoriet eller också såsom Doc. Wijkander och Kand.
Lindstedt frivilligt deltagit i dess arbeten; dubbelstjernmätningarne åter nästan uteslu¬
tande af observatorn, Adjunkten Dunér, hvilken dock äfven deltagit i de andra ob¬
servationerna. Förutom de regelbundna observationsserierna hafva äfven en del till¬
fälliga blifvit anställda, och innehålles redogörelse jemväl för dessa i följande öfversigt:

A) Planet- och Komet-Observationer.

Ordnas de erhållna observationerna efter de olika åren och de observerade före¬
målen, linner man deras antal hafva varit följande:

1867. 1868. 1869. 1870. 1871, 1872. 1873. 1874. Summa.

(5) Astrtea

(8) Flora

(9) Metis

(10) Hygiea

(11) Parthenope

(12) Victoria

(13) Egeria
(lo) Eunomia

(16) Psyche

(17) Thetis

(18) Melpomene

(19) Fortuna

(20) Massalia 4

(21) Lutetia 4

(22) Calliope 1

(23) Thalia —

(24) Themis 5

(26) Proserpina —

(28) Bellona —

(31) Euphrosyne —

Transp. 14

7 —. — 2

2 4 — 1

2 3 2 —

— 3 — 4

4 — 3 —

3 4 3 —

26 34 15 16

— — 4

1 —• 3

— — - 9

3 — 10

2 — — 9

- — 1 1

- — — 8

3 — 12

- — 1 8

- — — 10

— 5 — 9

2 12 2 12?

Digitized by ^.ooQie

Lunds Observatorium 1867—1874.

1867. 1868. 1869. 1870. 1871. 1872. 1873. 1874. Summa.

Trånsp. 14

Iff

121

(32) Pomona

—

(34) Circe

—

(33) Leucothea

—

(36) Å talante

—

— ’

—

(37) Fides

—

6 .

—

— ,

(38) Leda

—

. —

—

(39) Laetitia

—

- —

(40) Harmonia

— •

—

(41) Daphne

—

—.

—

(42) Isis

—

— .

—

(43) Ariadne

—

—■

(44) Nysa

—

(43) Eugenia

—

.—

—

(46) Hestia

—

—•

—

(47) Aglaia

—

(48) Doris

—

' —

—

(49) Pales

—

(51) Nemausa

—

^—

—

(32) Europa

—

(53) Calypso

—

(54)' Alexandra

—

(55) Pandora

—

(56) Melete

—

’7

(57) Mnemosyne

—

(58) Concordia

—

’ —

(59) Elpis

—

(61) Danaé

—

(62) Erato

—

(63) Ausonia

—

—'

.—

—

(64) Angelina

—

(65) Cybele

—

(67) Asia

—

Transp. 49

403

Digitized by v^.ooQLe

Axel Möller.

Transp.

1867.

1868. 1869.

79 77 '

1870.

1871.

1872.

1873.

1874.

17'

Summa.

403

(68) Leto

.—

—

(69) Hesperia

—

— •

—

(70) Panopaea

—

(71) Niobe

—

(72) Feronia

—

(73) Clytia .

.—

—

(74) Galatea

—

* 2

—

(75) Eurydice

—

(76) Freia

—

(78) Diana

—

(79) Eurynome

—

(80) Sappho

—

(81) Terpsichore

—

(82) Alcmene

—

(83) Beatrix

—

(84) Clio

—

(85) Jo

—

(86) Semele

—

(87) Sylvia

—

(88) Thisbe

—

(90) Antiope

—

(91) Aegina

—

- •*

(92) Undina

—

(93) Minerva

—

(94) Aurora

—

(95) Arethusa

—

■ —

—

(96) Aegle

—

(97) Clotho

—

(100) Hecate

—

r—

—

(101) Helena

—

(102) Miriam

—

— .

(103) Hera

—

— •

Transp.

141

133

158

759

Digitized by v^.ooQLe

Lunds Observatorium 1867—1874.

1867.

Transp. 73

1868.

141

1869.

133

1870.

1871.

158

1872.

1873.

1874. !

Summa.

759

(105) Artemis —

—

(106) Dione —

—-

—

(108) Hecuba —

—

(109) Felicitas —

—

(110) Lydia —

—

— -

—

(111) Ate —

—

—•

—

(112) Iphigenia —

—

: —

(113) Amalthea —

—

—..

—

(114) Cassandra —

—

(116) Sirona ' —

—

(117) Lomia —

—

(118) Peitho —

—

8 .

— -

—

(119) Althaea —

—

(120) Lachesis —

—

— .

(122) Gerda —

—

(126) Velleda —

—

—-

—

3 .

(127) Johanna —

— .

—

—■

•—

(128) Nemesis —

—

(129) Antigone —

—

(130) Electra —

—

•—

—

(133) Cyrene —

— ,

— *

—

, —

—

(134) Sophrosyne —

—

(135) Hcrtha —

—

(136) Austria —

—

(137) Meliboea —

—

(140) Siwa —

—

—-

3 .

m* Brorsen (period.) —

—

Encke (period.) —

— 1

—

m* Winnecke (period.) : —

—

m* Tuttle (period.) —

—

m* Winnecke(1868. II) —

—

m* Coggia (1870. 11) —

—

Transp. 73

157

162

107

283

175

1128

Digitized by v^ooQle

Axel Möller.

1867.

1868.

1869.

1870. 1871.

1872.

1873.

1874.

Summa.

Transp. 73

157

162

107

283

175

sto

1128

•» Winnecke (1871. a) —

—

—'

•» Tempel (1871. b) —

'—

—

•* Tempel (1871. e) —

—

•»Tempel (1873. b) —

—

•» Borelly (18W. e) —

—

•»Henry (1873. d) —

—

•» Winnecke (187 4. b) —

—

•# Coggia (1874. c) —

—■

—

•»Borelly (1874. d) —

—

• 31

•# Coggia (1874. e) —

—

—-

Summa 73

157

162

107

318

194

214

1297

Fördelas åter observationerna på i

de särskilda observatörerna,

erhålles följande tablå:

1867.

1868.

1869.

1870. 1871.

1872.

1873.

1874.

Summa.

Möller 60

149

111

658

Adj. Dunér 8

. 8

1.48

Doc. Bäcklund 5,

—

Lekt. Anderson —

—

Doc. Wijkander , —

—

175

264

Doc. Tidblom —

—

Kand. Lindstedt —

—

104

36*

140

D:r Valentiner —

—

D:r Engelmann —

—

Summa 73

157

162

107

318

194

214

1297

Då hvarje observation i medeltal är grundad på 18 indi.viduela mätningar, upp¬
går följaktligen antalet af dylika till omkring 23350.

1 sammanhang med de egentliga planet- och komet-observationerna hafva äfven
en del af de dervid använda anslutningsstjernorna, då deras lägen varit tvifvelak-
tiga, sjelfva blifvit bestämda genom att hänföras till andra stjernor, hvilka varit till¬
förlitligt observerade. Antalet af sålunda observerade stjernor, fördeladt på de olika
observatörerna, uppgår under de ifrågavarande åren till följande:

Digitized by ^.ooQie

Lunds Observatorium 1867—1874.

1867.

1868.

1869". 1870.

1871.

1872.

1873.

1874.

Summa.

Möller

15 14

103

Dunér

—

— 8

Bäcklund

—-

— —

—

Wijkander

—

— —

—

Tidblom

—

— —

—

Lindstedt

—

— —

—

Summa 6

15 22

165

hvilket antal kan anses vara grundadt på omkring 2000 individuela mätningar, då
uugefar 12 dylika komma på hvarje observation. Samtlige förestående observationer
hafva blifvit fullständigt reducerade till och med år 1873, och resultaten af desamma
offentliggjorda i universitetets årsskrift Tom. IV—Tom. X; för år 1874 är reduk¬
tionen deremot ännu icke afslutad af det skäl att största delen af de använda an-»
slutningsstjernorna efter meridiancirkelns uppställning blifvit observerade med den¬
samma. Då dylika observationer i många fall icke kunna anställas förr än flere
•månader efter de egentliga planet- och komet-observationerna, kan reduktionen af
desamma hädanefter antagligen icke hinna afslutas förr än på andra året efter deras
anställande.

Slutligen anser jag mig böra med afseende på ifrågavarande klass af observa¬
tioner meddela att Kongl. Telegrafstyrelsen i Stockholm efter af mig derom gjord
ansökan under den 26 Januari 1874 benäget medgifvit att underrättelser om ny¬
upptäckta planeter och kometer kostnadsfritt tå befordras till observatoriet på de
Svenska linierna. Efter denna anordning har hvarje ny kometupptäckt regelbundet
blifvit telegraferad från observatoriet i Wien; deremot har något meddelande om ny¬
upptäckta planeter ännu icke på denna väg hitkommit.

B} Observationer af dubbelstjernor.

Beträffande dessa observationer och den i samband med dem utförda un¬
dersökningen af mikrometerskrufven har Adjunkten Dunér lemnat följande meddelande:

”Sedan den stora refraktorn hösten 1867 blifvit uppställd på härvarande ob¬
servatorium och blifvit ställd till min disposition under dagens lopp, under skym-
ningstimmarne, samt vid de tillfällen, då starkt månljus lade hinder i vägen för ob¬
servationer på småplaneter och kometer, blef det naturligen min uppgift att söka en
gren af den observerande astronomien, som med fördel kunde odlas vid dessa tider.
Jag kunde ej vara tveksam i valet och beslöt derföre att göra dubbelstjernorna till

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 3

Digitized by

Google

Axel Möller.

hufvudföremål for mitt arbete. Af dessa objekter är redan ett betydligt anta! kändt.
Större delen af de mest intressanta och mest i ögonen fallande innehålles i W.
Struves stora verk ”Stellarum duplicinm et multiplicium mensurae micrometricaj”,
och nära lika många, men till stor del mycket ljussvaga, iinnas i J. Herscbels kata¬
loger, införda i ”Philosophical transactions”. Mer än 500 dubbelstjernor hafva blif-
vit upptäckta af O. Struve med Pulkowaobservatoriets stora refraktor; de äro
till stor del ljusstarka, intressanta föremål, men vanligen svåra att observera på
grund af det ringa skenbara afståndet mellan komponenterna. Dessutom har ett
mindre antal blifvit upptäckt af Alvan Clark, Dawes, Dembowski, Schjellerup m. fl.

Jag hade således att göra urval från denna stora mängd och har låtit leda
mig af följande grundsatser. Refraktorn å Lunds observatorium är visserligen af
fullt samma ljusstyrka som den, hvarmed W. Struve anställde de talrika dubbel-
stjernmätningar, som utgöra förnämsta grundlaget för alla undersökningar öfver
dubbelstjernornas rörelser. Men dels hafva nu mycket större instrument blifvit
konstruerade, dels är i Lund luften merändels temligen töcknig, och dels voro slut¬
ligen spindeltrådarne i mikrometern så fina att de, för att synas i upplyst fält, be-
höfva en ansenligt starkare belysning än fallet måste hafva varit med Struves in¬
strument. På grund af allt detta uteslöt jag från mina undersökningar alla stjernor,
der bistjerntyi var svagare än \ 0:de storleken. Bland de öfriga har jag företrädes¬
vis hållit mig vid de stjernor, der afståndet understiger 8 sekunder, emedan biand
dessa de starkaste rörelserna a priori kunna väntas. Bland stjernor med större
afstånd hafva hufvudsakligen blott sådana blifvit undersökta, om hvilka andras ob¬
servationer redan gjort sannolikt att hos dem rörelse egde rum. De stjernor, som
kunna mätas vid fullt dagsljus, hafva likväl samtligen blifvit upptagna på program¬
met. Bland de af O. Struve upptäckta dubbelstjernorna har jag upptagit alla, hvil-
kas bistjerna ej är alltför svag. Af öfriga hafva endast helt få hufvudsakligen så¬
dana, som lofvade att blifva mera intressanta, blifvit observerade. Bland dessa mär¬
kes Sirius, hvilken jag sökt att observera, så ofta luften varit sådan att histjernan
antagligen kunnat varseblifvas.

I likhet med alla, som sysselsatt sig med studiet af dubbelstjernorna, har jag
fatt röna de svårigheter, som luftens beskaffenhet vållar. Observationerna kräfva
med nödvändighet en stark förstoring, och i allmänhet har jag ej användt en svagare
än 450, aldrig under 320 gånger. Men det är klart att verkan af den oro, som alltid i
större eller mindre grad råder i luften, växer direkt proportionelt med förstoringen,
och en följd deraf blifver att många gånger, då andra observationer mycket väl
kunna utföras, det är omöjligt att taga dubbelstjernmätningar, utan att man gör mera

Digitized by

Google

Lunds Observatorium 1867—1874.

skada än gagn. (Struve säger härom Mensurae micrometricse p. XLIV och XLV:
.... interdum quamvis coelum esset serenum, ne singulam quidem perficiebam

mensuratn . cum nil magis fugiendum videatur quam seriem bomrum

observationum accessa mala vitiare ....) Detta har naturligen i väsentlig grad
bidragit till att observationerna blifvit mycket färre, än eljest varit möjligt, och att
det antal observationer, som under de olika åren erhållits, blifvit mycket olika stort
och ej proportionell mot antalet af andra observationer, som under samma tid an¬
ställts. Tvénne större rubbningar i observationernas gång hafva inträffat: år 1868
var jag af sjukdom urståndsatt att observera under årets förra hälft och 4873 af
samma anledning från medio af April till början af September, således under hela
den tid af året, som bäst egnar sig för dubbelstjernmätningar. Sommaren 1874
var nästan genomgående oljenlig för sådana, hvarjemte de större serier observationer
på kometer, som togos hufvudsakligen af mig och Docenten Wijkander, äfven gjorde
sitt till att lägga hinder i vägen derför.

Fråu den 13 Augusti 1867 till den 21 Mars 1875 har jag sålunda lyckats
att på 452 dubbelstjernor erhålla 2366 observationer, hvilka på följande sätt för¬
delas öfver de olika åren:

1867 -

137

-1868 — —

317

1869 -

654

1870 -

300

1871-

440

1872 -

300

1873 -

1874 -

1875 -

«. Summa 2366.

Värdet i vinkelmått af en omvridning af mikrometerskrufven har af mig blif¬
vit bestämdt genom observationer på polstjernans kulminationer. Då dessa obser¬
vationer blifvit tagna så att en passage blifvit observerad vid hvarje helt hvarf af
mikrometerskrufven, ådagalägges genom de qvarstående felens litenhet och regellös¬
het att de hela hvarfven hos nämnde skruf genomgående äro af samma längd.

För att noggrannare undersöka de fel, som möjligen, konstant af mig kunde
begås vid observationer på dubbelstjernor, har jag försökt samma metod, som re¬
dan blifvit använd af W. och 0.'Struve. På den ung. 12000 fot från observa-
toriet aflägsna Uppåkra kyrkas torn fästades en tafla af svartmålad jernplåt, på hvilken

Digitized by v^.ooQLe

Axel Möller.

sitta små runda skifvor af elfenben, så anordnade att de föreställa dubbelstjernor i.
olika positionsvinklar och distanser. De lineära afstånden mellan dessa skifvor voro
förut noga uppmätta, hvarigenom såväl deras positionsvinklar som vinkelafslånd kunde
beräknas. På dessa föremål, hvilka till utseendet i tuben i hög grad erinra om
verkliga dubbelstjernor, har jag tagit 300 observationer. Ett större antal har jag
ännu ej lyckats erhålla, emedan goda bilder här äro vida sällsyntare än vid obser¬
vationer på himlen. Det resultat, som deraf synes framgå, är att några märkbara
konstanta fel ej förekomma, då, såsom här är fallet, begge skifvorna hafva samma
storlek. Ett definitivt resultat hoppas jag erhålla under instundande sommar eller
höst. Dessa observationer skulle jemväl kunnat lemna en kontroll på den ofvan om¬
talade bestämningen af skrufvärdet, enär de två aflägsnaste punkterna stå 155 se¬
kunder, således 9 hela skrufhvarf, från hvarandra. För detta erfordrades emellertid
kännedom om afståndet från tuben till taflan. De för denna bestämning nödiga ob¬
servationerna anställdes af Professor D. G. Lindhagen under hösten 1869. Resul¬
tatet har jag likväl ännu ej erhållit.

För att bestämma de af temperaturen vållade förändringarne i värdet på ett
hvarf af'mikrometerskrufven, har jag vid olika årstider uppmätt deklinationsdifferen-
ser mellan stjernorna 19 och 21 Ursae Minoris. Ur de terrestra mätningarne kan
denna bestämning deremot ej erhållas, emedan dessa måst tagas under sommarmå¬
naderna och derföre nästan alltid vid samma värmegrad*.

C) Observationer för bestämmande af solens parallax.

Under år 1872 framställde Professor J. G. Galle i Breslau ett förslag att be¬
stämma solens parallax genom att mikromelriskt uppmäta deklinationsdifferenser
emellan de oss närmast kommande af de mindre planeterna och i närheten af dem
befintliga stjernor. Om dylika observationer anställdes såväl å norra som å södra
lialf klotet och samma stjernor dervid blefvo använda, skulle det nemligen blifva möj¬
ligt att derur härleda de observerade planeternas afstånd från jorden, hvarefter man
ur det genom deras teori kända förhållandet emellan dessa afstånd och solens af¬
stånd kunde härleda det senare. Denna metod hade redan förut med fördel blifvit
använd vid flere af planeten Mars’ oppositioner, vid hvilka denne kommit jorden be¬
tydligt närmare, än någon af de så kallade småplaneterna någonsin kan komma;
men mot de sålunda erhållna observationerna hade den anmärkningen blifvit fram¬
ställd att de kunde vara behäftade med konstanta fel, alldenstund man vid det ena
föremålet gjorde inställningen på en lysande punkt vid det andra åter på så sätt att
man bragte en af mikrometerns trådar att tangera en skifva med märkbar diameter.

Digitized by v^.ooQLe

Lunda Observatorium 1867—1874.

Deuna anmärkning skulle deremot förfalla, om man i stället för planeten Mars sub-
stituerade någon af de miudre planeterna, emedan i så fall de föremål, på hvilka
inställningarne gjordes, blefvo fullkomligt likartade. En ny olägenhet skulle väl yid
detta observationssätt uppkomma deraf att de direkt observerade parallaxerna tillfölje
af de observerade föremålens ökade afstånd från jorden blefvo betydligt mindre än
i förra fallet; men inflytandet häraf kunde dock förminskas derigenom att man ob¬
serverade planeterna endast vid de tillfällen, då deras afstånd från jorden voro mindre
än solens, och för öfrigt upprepade observationerna, så ofta tillialle dertill erbjöd
sig. Stödjande sig på dessa grunder föreslog Professor Galle att på hösten samma
år observera planeten Phoca;a, som då skulle närma sig jorden till ett afstånd, som
var 0,93 af solens, hvarjemte han meddelade en förteckning på de stjernor, som
vid observationerna borde användas. I öfverensstämihelse med detta förelag blefvo
under I I nätter af Augusti och September månader 193 deklinations differenser
uppmätta af mig och 220 af Adjunkten Dunér; men då inga korresponderande ob¬
servationer erhöllos från det södra halfklotet, kunde de, som blifvit anställda å det
norra, ej leda till något resultat. Det följande året 1873 förnyade Professor Galle
sitt förslag, sedan han förvissat sig om att äfven de sydliga observatorierna ville
understödja detsamma; till följe deraf blef planeten Flora, hvars afstånd 'då endast
var 0,87 af solens, under 12 nätter af Oktober och November månader härstädes
observerad, hvarvid 139 deklinationsdifferenser uppmättes af mig och 303 af Ad¬
junkten Dunér. Det definitiva resultatet af de under sistnämnda år anställda obser¬
vationerna har ännu icke blifvit bekant; deremot liar Professor Galle offentliggjort
ett provisoriskt meddelande, af hvilket det framgår att den af honom föreslagna ob-
servationsmetoden visat sig ändamålsenlig. Äfven under förlidet år var det afsedt
att för ifrågavarande ändamål härstädes observera planeten Juno; men till följe af
otjenlig väderlek lyckades det endast under tvenne aftnar att erhålla några observationer.

D) Öfriga tillfälliga observationer.

Dessa hafva hufvudsakligen varit följande:

Q Observationer af solförmörkelsen den 22 December 1870, anställda af Adjunkten
Dunér och Docenten Anderson.

2) Mätningar af planeten Veneris diameter, utförda af Adjunkten Dunér under 21
olika dagar år 1871.

3) Observationer af stjernbetäckuingar och Jupiters månars förmörkelser, anställda
1872 af Adjunkten Dunér och afsedda att kunna användas af den Svenska
expeditionen till Spetsbergen vid beräkningen af dess longitudsbestämningar.

Digitized by v^.ooQLe

Axel Möller.

4) Strödda iakttagelser af föränderliga stjernor, till större delen anställda af Ad¬
junkten Dunér.

Hvad slutligen beträffar meridiancirkeln, hvilken först i Augusti månad sistlidet
år blef uppställd på observatoriet, så har planen för dess användande tillsvidare blif-
vit så bestämd att dermed 1 skall observeras dels de anslutningssljernor, som antin¬
gen under de föregående åren varit eller framdeles blifva använda vid refraktorn,
dels äfven såväl de större som de mindre planeterna i den utsträckning, som in¬
strumentets ljusstyrka tillåter. Då dessa observationer endast under en kort tid
fortgått, är eu fullständig redogörelse för desamma utan något synnerligt intresse,
hvarför jag här inskränker mig till att anföra antalet af de erhållna planet- och
komet-observationerna:

Harmonia: 4 observationer.
m* Borelly: 3
Hesperia: 4

Hebe: 4

Ariadne: 4

Saturnus: 8
Aegina: 2

Parthenope: 2
Neptunus: 2

Peitho: 2

Juno: i

Summa 36

Sedan professuren i teoretisk och rätts medicin genom förre innehafvarens,
Professoren och Riddaren N. H. LOYÉNS afskedstagande blifvit ledig, har Kongl.
Maj:t till ordinarie innehafvarc af detta embete under den 26 sistlidne Februari i
nåder utnämnt och förordnat Adjunkten i anatomi vid härvarande universitet, Me¬
dicine och Filosofie Doktorn, MAXIMILIAN VICTOR ODEN1US, hvilken redan under
en följd af 8 år eller alltsedan hösten 1867 på ett för honom hedrande och för
universitetet gagnande sätt såsom vikarie hestridt den med samma embete förenade
undervisningsskyldighet. Denna omständighet i förening med det stora anseende,
som Professor Odenius förvärfval sig genom utgifvandet af talrika vetenskapliga
skrifter, gifva grundad anledning till den förhoppning att universitetet i honom skall

Digitized by v^.ooQLe

Lnnds Observatorium 1867—1874. 23

finna en värdig målsman för det ämue, hvars handhaiVande blifvit houom af ko¬
nungen anförtrodt, sedan hans blifvande embetsbröder enhälligt dertill lörordat
honom.

Om sin föregående letnadsbana har Professor Odenius meddelat följande:

Jag Maximilian Victor Odenius föddes i Göteborg den 16 Mars 1828, fadren: handlanden
Magnus Gabriel Odenius, modren: Johanna Vilhelmina Jungqvist; genomgick, efter förut åt¬
njuten enskild undervisning, Göteborgs gymnasium åren 1841—45; aflade vid universitetet i
Lund studentexamen den 26 Nov. 1845, filosofie kandidatexamen den 31 Maj 1853, medicine
kandidatexamen den 19 Sept. 1857 samt medicine licenciatexamen den 1 Nov. 1859; promo¬
verades till Filosofie Doktor den 23 Juni 1853 och utnämndes till Medicine Doktor den 1
Juni 1861; tjenstgjorde vid hufvudstadens kliniker läsåret 1857—58, såsom choleraläkare i
Göteborg hösten 1855, såsom läkare vid Utö grufvor sommaren 1858 och såsom underläkare
vid härvarande Läns-Kurhus Dec. 1859—April 1860; antogs till e. o. Amanuens vid Anato¬
miska Institutionen i Lund den 4 Okt. 1856, utnämndes till ord. Adjunkt i Anatomi och
Prosector vid Lunds universitet den 27 Nov. 1860; företog utländska vetenskapliga resor med
understöd af allmänna medel åren 1863—64, samt såsom innehafvare af Letterstedtska sti¬
pendiet åren 1866—67 och sommaren 1868; förestod professionen i anatomi under vårter¬
minen 1861 och under hela läsåret 1861—62, samt professionen i teoretisk och' rättsmedicin
från och med höstterminen 1867 till närvarande tid; invaldes till ledamot af Fysiografiska
sällskapet i Lund 1861, af Svenska Läkaresällskapet 1867; utnämndes den 26 Febr. 1875 i
nåder till professor i teoretisk och rättsmedicin vid universitetet i Lund.

Utgifna arbeten:

Salivkörtlarnes anatomi hos menniskan. Akad. afhandl. Lund 1860. Med 3 taflor.

Undersökningar öfver urinkanalernas förlopp. Med 1 tafla (i Öfvers. af Kongl. Vet. Akad. förh.
1864, n:o 3).

Uber die Gestalt des häutigen Labyrinthes beim erwachsenen Menschen. Vorl. Mitth. (I Arch.
f. Ohrenheilk. Bd. 1. Wiirzburg. 1864).

Bidrag till kännedomen om morrhårens anatomiska bygnad. Med 1 tafla (i Acta Univt:s Lun-
densis årg. 1865 och Schultzes Arch. f. mikr. Anat. Bd. II, Bonn 1866).

Om vestibular-säckarnes form och läge i menniskans öra (i Acta Univt:s Lund. Årg. 1866).

Uber das Epithel der Maculse acusticse beim Menschen. Mit 1 Taf. (i Schultzes Arch. f. mikr.
Anat. Bd. III, Bonn 1867).

Bidrag till örats pathologiska anatomi (i Medicinskt Arkiv, Bd. III, Sthm 1866 och Dublin Quart.
Journ. of Med. Science Nov. 1867).

Undersökningar öfver de sensibla muskelnerverna. Med 1 tafla (i Nordiskt Med. Ark. Bd. IV,
Sthm. 1872).

Från patologiska institutionen i Lund. Svulstkasuistik. Med 1 tafla (i Nord. Med. Ark. Bd.
V. Sthm. 1873).

Några iakttagelser rörande uppkomsten af likgifts-affektioner {i Nord. Med. Ark. Bd. VI. Sthm.
1874).

Fall af Lymphorrhoea, pachydermia lymphorrhagica. Med 1 tafla (i Nord. Med. Ark. Bd. VI.
Sthm. 1874).

Några referater i tidskrifter.

Sitt embete kommer Professor Odenius att tillträda med en föreläsning öfver:
”De nyare åsigterna om smitto-sjukdomarnes orsaker Då vi vid denna högtid¬
lighet ieke kunna hoppas att få se universitetets högt vördade Kansler, f. d. Stats-

Digitized by ^.ooQie

Axel Möller, Lunds Observatorium 1867—1874.

rådet, En af de aderton i Svenska Akademien, Riddaren och Kommendören af
Kongl. Maj:ts Orden m. m., Filosofie Doktorn, Herr Qrefve HENNING LUD¬
VIG HUGO HAMILTON här närvarande, anhåller jag vördsamt att dess Pro-
kansler, Biskopen i Lunds Stift, Kommendören af Kongl. Nordstjerneorden,
Teologie och Filosofie Doktorn, Herr WILHELM FLENSBURG behagade öf-
vervara och leda denna akademiska fest. Till bevistande af densamma inbjuder jag
lika vördsamt Landshöfdingen i Malmöhus Lån, f. d. Justitie Stats-Ministern,
Riddaren och Kommendören af Kongl. Maj:ts Orden m. m., Juris utriusque
Doktorn, Herr AXEL ADLERCREUTZ, öfversten och Chefen för Kongl. Södra
Skånska Infanteri-Regementet, Riddaren af Kongl. Svärdsorden m. m., Herr
AXEL 1SAC von PORAT, universitetets lärare och studerande ungdom samt öfriga
här i staden varande vetenskapens idkare, gynnare och vänner.

Samlingen sker i morgon Torsdag kl. 10 s / t f. m. i Consistorii sessionsrum,
hvarifrån processionen afgår kl. 11 till universitetets större lärosal.

Lund den 14 April 1875.

Axel Möller.

Digitized by v^.ooQle

Åbhandlung in Hydrodynamik.

Von

A. V. BÄCKLUND.

In älteren hydrodvnamischen Theorien sind fast ausschiiessend die Fälle behandelt
worden, wo die Geschwindigkeits-Componeuten der Flussigkeitstheiichen gleich sind
den nach den Coordinaten der Theilehen genommenen partiellen Derivirten einer
Function derselben Coordinaten, Fälle also, wo eine Geschwindigkeits-Function exi-
stirt. Die wahre Bedeutung der Voraussetzung einer Geschwindigkeits-Function ist
doch wohl erstens durch die Åbhandlung von Helmholtz: Ueber lntegrale der hy-
drodynamischen Gleichungen, welche den Wirbelbewegungen entsprechen (Crelle’s Jour¬
nal, Bd. 55), völlig klar gemacht worden: Ueberall wo eine Geschwindigkeits-Func¬
tion existirt, existirt keine Wirbelbewegung, und umgekehrt; — sowie erst Helm¬
holtz eingehender die allgemeinste Bewegung einer Flussigkeit studirt hat, da er die
Wirbelbewegungen mit in Betracht zieht.

Im allernächsten Zusammenhange mit der Helmholtz'schen Arbeit steht eine
Åbhandlung Clebsch’s: Ueber die Integration der hydrodynamischen Gleichungen
(Crelle’s Journal, Bd. 56); — diedaselbst durch Transformation von den EuLBR'schen
Gleichungen gewonnenen neuen Gleichungsformen sind einfache analytische Aus-
drucke der Helmholtz’schen Sätze.

Ich werde in dem Folgenden versuchen, in ihren allgemeinsten Zugen die The-
orie der Flussigkeits-Bewegung darzulegen, und gehe dabei von den ersten Euler 'schen
Gleichungen aus. Es scheinen dieselben, bei Ueberlegungen allgemeiner Art, wegen
ihrer Einfachheit vor den zweiten EcLER'schen, den sogenannten LAGRAHGE’schen
Gleichungen, einen Vorzug zu bieten, während diese zur Lösung besonderer Fragen
angeschickter sein können ‘).

‘) Eine Darstellung der Hydrodynamik, an die zweiten EuLEn’schen Gleichungen ankniip-
fend, giebt Q. Hankel: Zur allgemeinen Theorie der Bewegung der Flussigkeiten. Gekrönte
Preisechrift. Göttingen 1861.

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1

Digitized by v^.ooQLe

A. V. Bäcklund.

I. Allgemeines iiber die Flussigkeits-Bewegung.

1. Bewegt sich eine Wassermasse unler Einfluss irgend welcher Kräfte und
seien zur Zeit t: u, v, w die Gesclnvindigkeits-Componenten eines Wassertheilchens
( x, y, z~) a )> X, Y, Z die Componenten <ler an die Masseneinheit des Puuktes [x, y, z)
wirkenden äusseren Kräfte, p der Druek in (;r, y, z) und endlich g die constante
Diehtigkeit der Wassermasse, so kommen — wie erst Euler bewiesen und nachher
Lagrange aus dem lYmcipe der verlorenen Kräfte, vereint mit dem Principe der
virtuellen Geschwindigkeiten, abgeleitet liat — fur die inneren Punkte der Wasser¬
masse die folgenden Gleichungen als Bewegungsgleiehungen:

tu 1 dp

t~gdx'

Y --~ P
tt ” Q dy'

b w 1 dp

tt g dz'

du dv dw
dx dy dz

wo mit t ~.i wie auch im Folgenden, eine vollständige Differentiation nach t angege-

ben wird, so dass

tu du du du du

b< dt dx dy dz

tv dv dv dv dv

tt dt dx dy dz

tw dw dw dw dw

tt dt dx dy dz

Die Funetionen p, u, v, w, von denen die letzteren die Bahnen der Wasserlheil-
chen bestimmen, sollen diese Gleichungen (I, 2) erfullen; und umgekehrt, Fune¬
tionen p, u, v, w, welche die Gleichungen erfullen, drucken immer einen möglichen
Bewegungszustand der Wassermasse aus. Von u, v, w wird daher verlangt, erstens
dass durch dieselbcn die Gieichung (2) befriedigt wird, zweitens dass die Ausdrtieke

~ — X, jjj — Y, ^ — Z nach x, y, z genommene partielle Difterentialquotienten ei-

ner Function von x,y,z (und Q werden. So dass folgendc Relationen stattfinden:

') Worunter nur irgend eine unzusammendruckbare Flussigkeit gemeint sein soll.
2 ) Ein rechtwinkliges Coordinatensystem ist zu Grunde gelegt.

Digitized by v^.ooQLe

Abhandlung in Hydrodynamik.

d/btA _ ^/tw\ _ dY_ dZ
de\tit) dy\tt) de dy'
d_/iw\ _ ^/fcu\ dZ _ dX
(te \ it) de\U/ dx de'
d/fc«\ d / t>v\ dX dY
dy\it) dx\tt/ dy dx'

oder, mit Beriicksichtigung der Gleichung (2):

welche Gleichungen also, nebst der Gleichung (2), die nöthigen und hinreichenden
Bedingungen dafur abgeben, dass u, v, to die obigc Bedeutung von Geschwindigkeits-
Componenten der Theilchen einer Wassermasse besitzen können. Durch (2) ist die
Unzusammendruckbarkeit der Wassermasse ausgesprochen.

2. Im Falle einer Kräftefunction, also X = Y Z— , verschwin-

dx dy ds

den die ersten eingeklammerten Ausdrucke recbter Hand der Gleichungen (4). Dann
wird den obigen Bedingungen fur u,v,w dureh Functionsformen:

C5)

dq> da> dq>

dx dy de

Genuge geleistet, vorausgesetzt, dass, wegen (2):

C«)

dx 2 ^ dy a + de J ’

dass also <jp ein Potential magnetisober Mässen, verbreitet auf der Oberfläche der
Wassermasse, bedeutet. — Hiermit ist nur gesagt, dass, wenn die äusseren Kräfte
von einer Kräftefunction herruhre», eine durch die obigen Werthe von u, v, w aus-
gedriickte Bewegung der Wassermasse möglich sein kann, nicht, dass eine solche
Bewegung immer resultiren muss. Denn, wenn der anfaugliche Zustand der Flus-
sigkeit derartige Werthe fur u, v, w nicht zugiebt, so wird auch der Verlauf der
Bewegung einem solchen Gesetze widersprechen.

3. Es ist in der That leicht zu zeigen, dass die allgemeinste Bewegung einer
Wasserfnasse, wenn auch eine Kräftefunction angenommen, nicht durch Functions¬
formen (5) anzugeben ist. Wir brauchen nur die Bewegung während der Zeit dt

Digitized by v^.ooQLe

A. Y. Säcklund.

eines in einem unendlich kleinen Parallelepipedon ( dxdydz ) eingeschlossenen Theils
der Wässermasse zu betrachten. Die Bewegung besteht im Allgemeinen: 1° in
einer Formenänderung des Wassertheils (ohne Voluraenänderung, in Folge der Un-
zusammendruckbarkeit), 2* in einer Bewegung, bei welcher die Punkte des Was¬
sertheils ihre relativen Lagen nicht ändern. — Was an folgende Rechnung fuhrt.
Seien (x t , y x , zj, {x — % x -\-dx, y — y x + dy, z — z x + dz~) zvvei Punkte des be-
trachteten Wassertheils, u x , v x w x und u, v, w ihre bez. Geschwindigkeiten; so hat man:

v —v.

dx t

(

dto ,

. dv ,
) + ^ (

; dyr

und, wenn man folgende Substitutionen maeht:

du „ du y dv du dto

*«•” ~izr> a »i + 5 “ ~ r i mm ^r’ a o2 + r i mm .

dx x

dy x ' ~ #l ’ dx x "~ n 7 dz x "

dv ... dv y dto

■> *ia +,S “ i a ta — 5 “ '

dx x

dy ,

de.
dto

a "-dT x '

folgt (a*,

«- «1 - «o#(* -*i) + ««1 (y-Vt) + »oa(* -*0 + £(y - y x ) - tj(e - e x ),
v-v x -a x „( ) + a u ( ) + «ia( ) - £(s - s,) + &* - *,),

V)-w x -a 3# ( ) + «ai( ) + °aa( ) + ij(x - *,) - £(y-y t ).

Die Glieder, die £, rj, £ enthalten, riihren von einer Rotation des Parallelepipe-
dons um Qx x , y x , z x ~) her. So dass die Theile in u — u t , v — v x , w — w x , die
von rj, £ frei sind, eine Bewegung 1 °, die Theile, in denen £, rj, £ vorkommen, eine
(relative) Bewegung 2° ausdrucken. Im Falle eines Geschwindigkeitspotentials <p,

kommt a 00 = etc., und f, rj, £ werden Null ; die Fliissigkeit hat also, wenn uber-

all in derselben ein Geschwindigkeitspotential existirt, nur eine Bewegung 1° com-
binirt mit einer Translation. Es fehlen gänzlich Rotationen der Wassertheilchen.

C?)

Wie aus den vorangehenden Substitutionen ersichtlich,

dto

-2£

-2,,

- 2 £,

Digitized by v^.ooQLe

Abhandlung in Hydrodynamik.

wodurch, wenn die Bewegung (u, v, iv') bekamit ist, die Rotation (£, rj, £) des Theil—
chens Cx, y, z~), d. h. die Wirbelbewegung im Punkte ( x, y, z~), bei jeder bestimmten
Zeit gegeben wird. Wo ein Geschwindigkeitspotential existirt, giebt es, wie eben
bewiesen, keine Wirbelbewegung. Das Umgekellrte gilt auch. Wenn nämlich keine
Wirbelbewegung vorhanden ist, also f, rj, l. null sind, dann

C»)

do äw
de dy

, etc.,

und u, v, iv werden folglicb gleieh ^ resp. Die Unzusainmendruckbarkeits-

bedingung nimmt die Form CG) an : ein Geschwindigkeitspotential soll daher nun
bestehen.

Die Bedingungsgleichungen (k) gehen, ciue Kräftelunction fortwährend ange-
nommen, in die Helmholtz schen Formeln uber:

b£ du „ du du „

b« dv dv dv _

b t dx ^ dy "i de

bt dw dw cfoc

trTj+^ + Te^

welche zunächst beweisen, dass wenn in einem Theilchen zur einen Zeit |, rj, £ null

sind, dies auch mit ^ der Fall sein inuss. Also: Wassertheilchen, die zu

or vt vt

einer Zeit keine Wirbelbewegung haben, bekommen niemals eine solehe Bewegung.
— Was nun schon durch einen Calcul von Lagrange in Mécanique analytique in
etwa anderer Weise ausgedruckt ist: Wenn in einer Partie der Wassermasse der
Ausdruck udx + vdy + wdz ein vollständiges Differential ist, dann soll, während der
Bewegung dieser Wasserpartie, fiir den nämlichen, auf die Partie bezuglichen Aus¬
druck dieselbe Eigenschaft fortbestehen.

5. Die Gleichung (2), die Unzusammendruckbarkeitsbedingung, zeigt sogleich,
dass ein Multiplicator des Gleichungs-Systems: '

dx: dy: de — u : v: w

Eins ist. Wenn auch von diesem Umstande keine weiteren Schlusse gezogen wer¬
den sollen, mag docli an einen hieraus fliessenden engen Zusammenhang zwischen
der Form (2) und einer anderen, oft angewandten Form derselben Bedingung hinge-
zeigt werden.

Digitized by v^.ooQLe

A. V. Bäcklund.

Im Allgemeinen, sei M ein Multiplicator des Systems:

so dass

dx : dy : de — X : Y: Z,

d(MX) d(MY) d(MZ )
dx dy de

0 ,

multiplicire man mit dxdydz und integrire man uber einen in einer geschlossenen Fläclic
eingehaltenen Raum, in dem MX, MY, MZ eindeutig und stetig fortlaufen; so kommt die
Gleichung:

f M(X cos Nx + Yooa Ny + Z cos Ne)da = 0,

wo die Integration uber die ganze Fläche sieh erstreekt und wo N die, z. B. nach
Aussen gerichtete, Normale dieser Fläche in dem Flächenelemente do bedeutet. —
Fur die Fläche setzen wir eine folgenderweise construirte. Zu den Puukten einer
unendlich kleinen geschlossenen Curve ziehe man Curven (dx : dy : dz = X: Y: Z~)
und diese Curven-Schaar schneide man durch zvvei Quersclmitte to, to' ab. Dann
bleibt eine rohrförmige Fläche zuruck, zusammengesetzt einerseits von to, to', andererseits
von den erwahnten Curven. Sie wird zu Integrationsfläche gewählt und nun be-
kommt man:

M(X cos Nx + F cos Ny + Zcos Ne)io = M'(X' cos N'x + Y' cos N'y + Z' cos N'e)oi\

wo N, N' nach einer und derselben Seite hin gerichtete Perpendikel an to, to' be-
zcichnen.

In dieser Gleichung liegt eine einfaehe geometrische Deutung des Muitiplicators
vor: M inverse proportional einem Volumen to rfs 1 3 . Fur unseren Fall, wo X — u,
Y = v, Z=w und M = Const. = M\ nimmt die Gleichung die Form: toh = w'ti,
wenn h, h' die (mittleren) Geschwindigkeiten (zu derselben ZeiQ von den auf to
bez. to' belindlicben Wassertheilchen sind. Diese Form der Bedingung (2) wird
insbesondere in der Tbeorie des Ausströmens des Wassers aus Gefässen gebraucht.

6. Von den auf die Grenzen der Wassermasse sich beziehenden Werthen von
11 , v, w wird angenommen, dass, wenn F(xyzf) = 0 die Gleichung der Grenzfläche ist.

dF dF dF dF

- + w + --v +
dt dx dy dz

to — 0.

’) Eine solche Bedeutung des Muitiplicators ist inir fruher von Lib, bei einem Gespräche
uber andere Gegenstände, jedoch ohne Beveis, mitgetheilt.

Digitized by v^.ooQLe

Abhandlung’ in Hydrodynamik.

II. Betrachtung des Falles, wo ein Geschtoindigkeitspotential existirt.

7. Es ist schon bemerkt worden, tlass, wenn eine Kräftefunction U existirt
uad wenn zu eiaer Zeit kein Tlieil der Wassermasse in Wirbelbewegung begriffen
ist, dana zu jeder Zeit die Bewegung durch ein Geschwindigkeitspotential beslimmt
wird. In diesem Falle nehmen die Bewegungsgleichungen eine selir einfache Ge¬
stalt an. Dean, vvegen der Gleichungeu (8), hat man:

b«

it.

du du dr div

» + *S + ’Ä + *Ä-

also, wenn <p das Geschwindigkeitspotential bedeutet:

tu d

1 d

ti = TAdt) + tdx( u ' + v ' + w ^ etc -

Diese Ausdrucke, fur —, etc. fiibre man in die Gleichungen ( O tån; »wn sieht
dann, dass sie zu der einzigen Gleichung:

(9)

sich zusammenziehen. Hierzu tritt noeli:

(6)

, &<p = 0 .

dx * dy 2 de J ’

welche zwei Gleichungeu somit, zusammen mit den Grenzbedingungen, die Bewe¬
gung vollsländig ausdrucken.

8. Dies wird aus folgender, von Helmholtz in der oben erwähnten Abhand¬
lung ausgesprochener Eigenschaft der Bewegung unter Einfluss eines Geschwindig-
keitspotentials noch deutlicher: Die Bewegung einer Wassermasse, die von einer ge-
schlossenen Fläche völlig begrenzt wird, ist, wenn an keiner Stelle Wirbelbewegung
stattfmdet, durch die Bewegung der Grenzfläche eindeutig bestimmt.

Der Satz wird aus einem Theoreme von Green hergeleitet, das auf Umformung,

durch theilweise Integration, des Ausdrucks + + ^/f) dxdyde sich be-

zieht und welches besonders in der Theorie der Elektricität häufige Anwendung findet.

Digitized by v^.ooQLe

A. V. Bäcklund.

Seien nämlich <f 0 , die fur die Grenzfläche geltenden Werthe des Geschwiri-

digkeitspotentials und der normalen Componenten der Geschwindigkeit, so muss nach
dem Satze von Green (unter Berucksichtigung von (6)}:

///(©'+ (%)' +( 2 )>** -fr 1

wo das Integral links ii ber die ganze Wassermasse| dasjenige rechts iiber die Grenz-
fläche erstreckt werden, und wo n die nacli Aussen gericlitete Normale bezeichnet.
Könnten also zwei Geschwindigkeitspotentiale <p, <f' existiren, die fur die Punkte

der Grenzfläche zu denselben Werthen, von -f- Anlass gäben, und deren

dn dn dn ®

jedes eine mögliche Bewegung der Wassermasse ausdriickte, so wurde doch sein:

MV)’ ++ -*

d. h. ~ , etc.: beide Functionen wtirden dieselbe Bewegung darstellen. W. z. b.

9. In derselben Weise sieht man, dass niemals eine Wassermenge von einer
Fläche g> = C vollständig begrenzt sein kann, wenn sie eine durch <p als Geschwin-
digkeitspotential ausgedriickte Bewegung besitzt.

10. Als Anwendungen der Theorie dieses Paragraphen stehen in Lagrange’s
Mécanique analyliqne ausgefuhrt: die Theorie der Bewegung des Wassers in einem
verticalen, sehr engen Gefässe und die der Wellenbewegung in einem Canale von
geringer Tiefe mit horizontalem Boden; — diese Theorien sind aus den Gleichun-
gen (9) und (6) gefolgert.

III.

11. Fur eine von einer geschlossenen Fläche völlig begrenzte Wassermasse
gilt, wenn die Wasseroberfläche einem constanten Drucke unterworfen ist, gleich
wie fur einen festen Körper das Princip der Erbaltung des Schwerpunktes.

Beweis. Bezeichnet man mit dm die Masse eines Wassertheilchens, mit x, y, z
dessen Coordinaten zur Zeit t, mit M die. gesammte Masse der Flussigkeit, mit
X x ,y x ,z x die Coordinaten ihres Schwerpunktes, so hat man: <

f xdm — Mx % , etc.

Abhandlung in Hydrodynamik.

Zur Zeit t + dt sind x, y, z in. x + udt, y + vdt, z + wdt ; x t , y u z t in
x t + dt, y } + dt, z t dt ubergegangen, und folglich fur die Zeit t:

$udm — M 1 ^, etc. ,

Das Theilchen dm, das zur Zeit t die Geschwindigkeits-Componenten u, v, w
besitzt, bekommt zur Zeit t + dt die Geschwindigkeits-Componenten u + <— dt,

v + ^ dt, w + dt ] darum bestehen, wiederum fur die Zeit t, die Gleichungen:

I
f

f'bu

J bt

bu d 1 x l
bv d*y,
bw d i e.

oder

Unter Beriicksicbtigung der Gleichungen (1) fmdet man hieraus:

Xdm -JfJ fx dxdyd *' etc -’

//2a» /'

M — j Xdm - I p cos Nxdo, etc.,

wo da ein Element der Grenzfläche bedeutet. Also, wenn, wie angenommen, fur
die Grenzfläche p constant ist:

M ^r~S Xdm >

M Tf~S Ydm ,

. d 1 e i

M ~ J Zdm, —

die bekannten Formeln fur die Bewegung des Sclnverpunktes eines festen Körpers,
der die Masse M hat und den nämlichen äusseren Kraften (X, Y, Z~) ausgesetzt wird.

12. Eine so beschaflene Wassermasse wie die eben betrachtete bietet im All—
gemeinen nur hinsichtlich der Bewegung ihres Schwerpunktes Aehnlichkeit mit einem
festen Körper dar. Es ist aber nicht unmöglich dass die Bewegungen der Theilchen
einer Wasserntasse auch so vor sich gehen als wenn die ganze Flussigkeit ein fester
Körper wäre. Die Bedingungen einer solchen Bewegung werden jetzt aufgestellt werden.

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 2

Digitized by v^.ooQLe

A. V. Bäcklund.

Folgendes schicke ich voraus. Scien, x, y,z die Coordiuaten eines Theilchens
eines festen Körpers, in Bezug auf ein mit dem Körper fest verbundenes, den Schvver-
punkt als Anfangspunkt besilzendes, orthogonales Coordinatensyslem,' seien weiter
zur Zeit t : A, ju, v die Geschwindigkeits-Componenten des Schwerpunktes; p,q,r die
Componenten der augenhlicklichen Rotation des Körpers: dann werden die Ge¬
schwindigkeits-Componenten u, v, w des Theilchens (x, y, z) durch folgende Gleichun-
gen bestimml:

u — k + ry — qz,
v — y-rx+pe,
w^v + qx-py,

und zwar hängen A, ju, v, p,q,r nur von der Zeit ah.

Die den Coordinatenaxen zur Zeit t parallelen Componenten der Geschwindig-
keit desselben Theilchens zur Zeit t + dt sind:

wo, wie bekannt:

. bw „ tw ,,

M+ M** V+ Vt dt ' W+ U (U '

bw dl

dr dq

tv du dr dp

u-é- r " + *'°- x a + ‘di'

iw dv dq dp

Wenn atso eiue Wassermasse ganz wie ein fester Körper sich bewegen soll,
so mussen die Geschwiudigkoiten ihrer Theilehen in der nun angefuhrten Weise
auszudrucken sein. Die Bewegungsgleichungen werden, unter Voraussetzung einer
Kräftefunction U:

[~ + ry - ge] + [r(pz - rx) - q(qx - py)) +

[t!- rk+pv ] +Wqx -^- r(ry - q ^ + [ z t- x É-^-

[it +rt-w]+ [«(ry - v) - P(P* - rx )] + [x §

1 dp
q dx'
1 dp
Q dy'
1 dp
q de ’

Die Gleichung (2) ist von selbst erfullt, weil — — ^ — — — 0.

D v J dx dy de

Die Bedingungen (i) werden am Einfachsten folgenderweise aufgesteHt. Die
ersten eingeklammerten Åusdriicke der ohigen Gleichungen sind offenbar partielle
Differentialquotienten nach x,y,z einer Function von x, y, z ; mit den zweiten ein¬
geklammerten Ausdrucken ist dies aucli der Fall, sie sind nämlich gleich y>Xx),
yXy')i V^GO resp., wenn

Digitized by ^.ooQie

Abhandlung in Hydrodynamik.

(b) tf/~~ \[(qx-py) 1 + (pz - rxf + (ry — qz )*].

Es muss dann sein:

V d i

'dq

dp\

)~dy\

k dt

V dt)

etc.

So dass die Gleichungen (4) werden:

(c)

dt'

0 ,

dt'

Womit folgender Satz bewiesen ist: Wenn eine Wassermasse die Bewegung
eiues festen Körpérs hat, so kann diese Bewegung nur in einer uniformen Rotation
um eine feste Axe und in einer Translation dieser Axe bestehen; — vorausgesetzt
doch, dass die äusseren Kräfte von einer Kräftelunction herruhren.

Die ersten eingeklammerten Ausdriieke der Gleichungen (a) stellen die Accelera¬
tionen des Schwerpunktes nacli den Goordinatenaxen zur Zeit t dar.

Aus dem hier Entwickelten ist nun klar, dass, wenn eine Wassermasse, an
deren Oberfläche der Druck constant ist (Null, wenn die Wassermasse im leeren
Raume sich befindet), wie ein fester Körper sich bewegt, der Druck im Innern der
Wassermasse die Gleichung befriedigt:

— [x jU cos Nx da + yjU cos Ny da + z jUcosNzda] + ip — U + —p ■■

Const. oder F(t),

wo die Integrale uber die Wasseroberfläche sich erstrecken, — und dass die Glei¬
chung dieser Oberfläche selbst die folgende sein muss: ,

[xjU cos Nxda + yjU cos Ny da + zjU cos Nzda] + tp — U — C. —

In einer expliciteren Form die Bedingungen anzugeben, mag wohl äusserst
schwierig sein. Nur will ich, ehe ich die Frage verlasse, an zwei Sätze von Mac-
laurin uud Jacobi, betreffend die Bewegung einer Wassermasse, als wäre sie ein
fester Körper, an den keine äusseren Kräfte thätig sind, erinnern. Wird die Ro-
tationsaxe, die nun eine Hauptträgheitsaxe des Körpers wird, zu Z- Axe, die zwei
anderen Hauptträgheitsaxeu zu X- und F-Axen gewählt, so hat man fur den ge-
genwärtigen Fall:

jU cos Nxda — 0, jU cos Ny da — 0, fJ7 cos Nzda — 0;
und fur die inneren Punkte:

U + lrXxi+y^-^p+C;
und als Gleichung der W'asseroberfläche:

2 *

Digitized by v^.ooQLe

A. V. Bäcklund.

U+\r\x' + y')-C.

U kann Potential der gegenseitigen Attractionen der Tlieilchen der Wasser-
niasse sein. Dann wird erfordert, dass die Wassermasse eine solche Form hat,
dass ihre Theilchen keine AUraction auf den Schwerpunkt ausiiben und dass fur
die Punkte der Wasseroborfläche U gleieh ist C — + */ J ). Diese Bedinguu-

gen können nun — und darin besteben die Sätze von Maclaurin und Jacobi —
durch eine Wassermasse von ellipsoidischer Gestalt befriedigt werden. Sei

a} + 6 a + c J

die Gleichung des Ellipsoides. Das Potential U hat dann die Form:

— Px a — Qy 1 - Rz 1 ;

und wenn die Rotationsgeschwindigkeit bekannt angeseben wird, folgen durch Eli—

mination von k aus den drei Gleichungen:

-R>

zwei Bedingungsgleiehungen tur a, b, c.

Eine Discussion di('ser Gleichungen giebt den Satz von Maclaurin, dass die
äussere Form der Wassermasse ein Rotationsellipsoid’, und den Satz von Jacobi,
dass sie auch ein dreiaxiges Ellipsoid sein kann.

13. Eine Wassermasse kann unter Umstanden wiibrend ibrer Bewegung eine
und dieselbe durch den Schwerpunkt gehende Gerade als Hauptträgheitsaxe beibe-
halten. Wenn diese Gerade zur Z- Axe, der Schwerpunkt zum Anfangspuukt eines
ortbogonalen Coordinatensystems genommen werden, so hat man:

jyzdm ■= 0, j ixzdm — 0,

sowie, da, der Annahme nach, die Z -Axe fortwährend Hauptträgheitsaxe sein soll:

j(yto + zu)dm — 0, j(xw + zu)dm = 0,

wo die Integrationen uber die ganze Wassermasse auszudehnen sind.

Diese Gleichungen werden insbesondere erfullt von Werthen:

u — a + alx + a"y ,
v = b + b'x + b"y,
w— c + c"'z,

wo a, b , c, etc. nur von der Zeit abbängen. Sollen aber diese Gleichungen eine
Bewegung einer Wassermasse ausdiucken können, so miissen noch die Gleichungen
(2) und (i) giiltig bleiben. Also:

Digitized by v^.ooQLe

Abhandlung in Hydrodynamik.

>13

1 » „• + b” + c'" - 0, 1

und *

'■ 2® log C(a" — b') — jc'"dt,

wenn eine Kräftefunction da ist und wonn eiue Rotation um die Z-Axe, ausgedruckt
durch £ = 4- (a" — b'~), stattfindet. £ und i] sind jedenfalls Null.

Der Schwerpunkt kann in Ruhe bleiben i a — b — c = 0; eine Rotation braucht
nieht stattzufmden: a" = b') — dann existirt während der ganzen Bewegung ein
Geschwindigkeitspotential <f :

<p — J(a';c 3 + 2a" xy + b"y 3 + c'" t r 3 ),

und die Bewegung geschieht nach der Formel (9).

Nun setzen wir das darin vorkommende U als Potential der gegenseitigen
Åttractionen der Theilchen der Wassermasse und sehen dann bald ein, dass die
erwähnte Bewegung einer Wassermasse von ellipsoidiseher Gestalt, au deren Ober-
fläche p — Const,, zukommen kann. Die X-Axe ist hierbei eine Hauptaxe des El-
lipsoids, die X- und Y -Axen lassen wir in die anderen Hauptaxen fallen. Wir kön-
nen weiter annehmen, dass diese Axen unverändert bleiben, d. h. a" — b' — 0.

Also, wenn zur Zeit t die Wassermasse die Gleichung hat:

ft 3 c 3

■ 0 ,

und dann weiter zu derselben Zeit:

U -- Px i - Qy 3 - Rz\

so besteht fur die Punkte der Oberfläehe die Gleichung:

1 * 3 + ^y* + ^ * J ) + K a ” xi + b "V + + Fx * + Q»* + Rsi * - Const. - x-,

d. h.

+ J, -«T 3 ’

Wir vereinfachen diese Gleichungen durch die Annahme, dass die Oberfläche
ein Rotationsellipsoid sei: a* —b 1 , P — Q, und setzen endlich a' — b”, dadurch aus-
driickend, dass Wassertheilchen eines Radius des Aequators stets auf dem Radius
bleiben, nur in der Richtung desselben sicb bewegen.

Die obigen Gleichungen geben dann fiber in:

Digitized by v^.ooQLe

A. V. Bäoklund.

*: + ... + sp-“
- 1 + 2 °“ + b - 7 ”

•welche durch Elimination von X eine Gleichung zur Bestimmung von a' geben.

Durch die Werthe von u, v, w sind die Bahnen der Wassertheilchen vollständig
bestimmt. Ihre Differentialgleichungen sind:

dt ~ aX '

2a'z.

woraus ihre Gleichungen in fmiter Form:

x — x a e

J
J a'dt

• c t .

Durch Substitution von

bekommt man:

j t

Ja'dt — 2 / a'dt

-y t e , , z-z t e \ •

—— statt eS adt
]/n

x q y q

s-— z-nz„,
]/ n yn

und die Oberfläche zur Zeit t 0 :

* 0 J +yS , *

A 2

f c .

•wird zur Zeit t in die folgende vervvandelt sein:

Z* (®* + y J )+- 1 ;

A 2

also mussen die vorigen a 2 , c 2 gleich sein — bez. C 2 n 2 .

Lejeune-Dirichlet hat erstens die nun vorliegende Frage behandeU (Unter-
suchungen uber ein Problem der Hydrodyuamik. Von G. Lejeune-Dirichlet. Aus
dessen Nachlass hergestellt von R. Dedekind. Crelle's Journal, Bd. 58j. Seine For¬
meln gehen ohne Weiteres aus den Gleichungen £a), (b) liervor.

Die Gleichungen (a) bekommen zunächst die Form:

1 d 7 n 3 /dny 2An „
~2iiW + 4n i \ä[/ ~ IF

1 d'n

2 ndt 1 Wn*

Hieraus durch Elimination von X:

-B.

Digitized by v^.ooQLe

Abhandlung in Hydrodynamik.

Diese GleichuDg wird von Dirichlet integrirt. Er multiplicirt zu diesem Zwecke

dft

mit 2 -dt und hat dann das Product des Membrums links von der Gleichung (d}

in diesen Factor gleich dem Differentiale von

oder, wenn

nC-ctyjJC-aD

gesetzt wird, gleich dem Differentiale von

*te+ 0 G)-

cIh

Um das Product von 2 —dt in das Membrum rechts der Gleichung (d) in ähn-

(ll

licher Weise auszudrucken, bediene man sich der Wcrthe von P und JR:

P-£

JR-e

OO OO

nn C ds f ds

o o

00 00 '

7t r ds en r ds

^ Jö^KRT + -;, )• ^ Jä +

und es kommt das fragliche Product gleich:

/ 1 \

4t£7lD

0 f-^===^,

oder:

ien B 1 , da

d r ds _

— ienD^dfta).

So dass das Integral von (d) ist:

(e)

(é* + 0 (wf “ 4enf( -<*)+ Const - ; -

wodurch die Bewegung vollständig ausgedruckt wird.

Digitized by

Google

A. V. Bäcklund.

Wenn zur Zeit 2 0 man hat = 0, so folgt aus (e):

(it

(Å + 1 )(J)’- 4CTW “ ) - Ao - ),i

die Bewegung besteht dann in isochronen Schwingungen, während denen die Was-
serfläche abweehselnd sich verlängert und verkurzt.

Wenn zu keiner Zeit ^ verschwindet, dann wird das Kotationsellipsoid unbe-

grenzt sich abpiatten oder verlängern.

Diese Bewegungen sind physiscb möglich, wie klein der äussere Druck auch

scin mag, denn immer wird im Inneren der Wassermasse p positiv. Es ist dies

leicht folgenderweise zu erkennen.

Die vorher benutzte Gleichung (9) giebt:

da' 1

\ (*’ + y 1 - 2« s ) + + y 1 + 4* 1 ) + I^x 1 + y a ) + Ä* 1 — K--^p

und fur die Punkte der Oberfläche zu derselben Zeit:

i (« ä + y a - 2xr a ) + + y J + 4* J ) + P^x* + y J ) + Be i — K -

Das Membrum links ist nach dem Obigen gleich

,/» J +y J

wo A, wie durch Addition der Gleichungen (c) ersicbtlich, stets positiv ist. Also
fut* die Punkte im Inneren der Wassermasse:

K- \ P <K-\p„

q e

d. h.

P>P»'y ~

womit die obige Bebauptung bestätigt ist.

IY. Von der Bewegung, unter Annahme einer Kräftefunction und mit Be-
riicksichtigung der Wirbélhewegungen.

14. Es ist fruher bewiesen worden, dass in einer bewegten Wassermasse im
Allgemeinen eine Wirbelbewegung vorhanden ist. Die in einem Tbeilchen ( x,y,z )
stattfindende Wirbelbewegung ist durch die Cornponenten i', rj, £ gegeben:

Digitized by v^.ooQLe

Abhandlung in Hydrodynamik.

(7)

Also stets:
(40)

2 £-

2 ?-

d~e

dx'

*f+3? + «_o-

dx ^ dy ^ de ’

d. h. das Gleichuugssystem:

(4 4) dx-. dy: de-§: t)

dessen Integraleurven die Wirbellinien zur Zeit t ausmachen, hat Eins als Multi-
plicator.

Wie in N. 5. wird man hieraus Folgendes schliessen. Wenn zu den Punkten
einer unendfich kleinen geschlossenen Curve die Wirbellinien cönstruirt werden, und
die so erhaltene rohrförmige Fläehe, ein Wirlelfaden, durch zwei Querschnitte to, to'
geschnitten wird, so muss sein:

. qoj — q'o)',

wenn <i die mittleren Rotationsgeschwindigkeiten zur Zeit t der Theilchen auf
to, to' bedeuten.

Yon diesem Satze, der Helmholtz gehört, wird nun weiter gefolgert, dass die
Wirbelfåden entweder in sieh geschlossen innerhalb der Wassermasse sind, oder
bis an die Grenzen derselben reichen, niemals im Inneren derselben abbrechen.

15. Weil der Multiplicator des Gleichungssystems (4 4) Eins ist, mussen zwei
solche Integrale desselben: m — C, tp — C sich bestimmenJassen, dass:

„ t dm dtp dm dtp
, de dy dy de ’

„ dm dtp dm dtp
^ dx de de dx ’
dm dtp dm dtp
^~‘dydx~dxdy'

Die Gleichungen der Wirbellinien zur Zeit t sind selbstverständlich: m — C,
tp — C. Die eine dieser Gleichungen stellt ein beliebiges Integral des Systems (4 4)
dar, die andere wird aus jener, vermittelst der Theorie des Multiplicators, durch
eine Quadratur gefunden.

Lunds Unir. Årsskrift. Tom. XI. I 3

Digitized by v^ooQle

A. V. Bäcklund.

Eine einfache Vergleichung der fur |, r„ £ so ebeu gewonnenen Ausdriicke mit
den fruheren Ausdrucken (7) giebt:

v = cp' (x) + mtp'(x),

( 12 ) v - <p'(y) + mipXy),

w~<p'(z) + mip'(z),

wo natiirlich <p so bestimmt sein muss, dass der Bedingung der Unzusammendruek-
barkeit, der Gleicbung (2), Geniige geschieht, also:

c 133 0 ■ + w + 0 +i ( ”«*»+ T y (”«*'»+å (»«*» - ° :

16. Hieraus geht nun bervor, wie, wenn zu einer Zeit die Rotationen |, rj, £
gegeben sind, die ganze Geselnvindigkeit zu derselben Zeit zu tiuden ist. Es ist
schon angegeben worden, wie man m und ip herzuleiten hat, tp folgt dann aus der
Gleicbung (13): (p nach dem GREEN'schen Satze gleich

i t »'»™ + i <“««»]

plus Flächen-Potentialen, herriihrend von auf der Wasseroberfläche ausgebreiteten
magnetischen Schichten und Doppelsehiehten. Diese werden aus den Grenzbedingungen
zu bestimmen sein; das dreifache Integral beziebt sieh auf die ganze Wassermasse.

Die Einfubrung der Functionen <p, m, xp in die hydrodynamischen Gleichungen
gebiihrt Clebsch, der in einfachster Weise dazu gelangt durch den bekannten
(PFAFF’sehen) Satz, dass, welche Functionen von x, y, z aucli u, v, w seien, stets
der Ausdruck udx + vdy + wdz in diei Form: dtp + mdip zu bringen ist.

17. In Theilen der Wassermasse, in denen keine Wirbelbewegung stattfindet,
muss m oder xp oder betde zugleich constant sein, also, wie aus (13) ersichtlich,
ubrigens schon fruher erwiesen, ein Geschwindigkeitspotential besteben. Es soll
später gezeigt werden, dass, sobald anderswo in der Wassermasse Wirbelbewegung
vorkommt, dies ein mebrdeutiges Potential sein wird.

18. Clebsch’s Transformation der hydrodynamischen Gleichungen mag folgen-
derweise ausgeföhrt werden: Es ist

^ (p’(x) + l(mxp'(xy), etc.

Aber

Digitized by ^»ooQle

Abhandlung in Hydrodynamik.

5 (»v<*» - 1 (» g)+» U m *) + - Ur TU + ” Ur t}

- Ur t) + *é(" sr) + • Ur §)+” U“ t) +

und

b ,, . d /dw\ d /d(f>\ d / dcr\ d /dm\
bt 91 ^ ” rfz\ d/ / + U dx\dx) + V dx\dy) +W dx\de/’

folglich

r^ + *§ + K ,. + ,. + w .)J + ~ifj'(x)~ Ui m X x )y etc.

b/ ” rfarL rf/ rf/

bii/

b/~

Die Bejvegungsgleichungen (1) nehmen dann die Form:

rffrfqp dit; , ..1 . t»« „ . by . dU 1 dp

tå.1 + "‘ti +!( “ + ' + ” d + w * w - w m w - sr _ ? s?

(«)

rf*/

[

T bm by dU 1 dp

J + -¥”■</)-*- c i'

r 1 , t». ,,. „ , c/1; 1 rfj;

dc p rfc'

Die Membra iinks sollen also partielle Differentialquotienten nach x, y, z einer
Function von x, y, z (und f) sein; d. h.:

(15)

bi» dll bi!/
ti ~dy' ti

cin
dm ’

wo II eine Function von m, y und t bedeutet. Diese zwei Gleichungen vertreten
jetzt die Bedingungen (4). Die Gleichungen (14) ziehen sich in die einzige
Gleichung:

(16) U- ip — -V 1 + »1 + K** 1 + + w*) +1Z

zusammen. Die Integrationsconstante, F(0, ist in y oder JI eingelegen gedacht.

19. Ehe ich weiter gehe, gebe ich in dieser Nummer eine Anwendung der
letzten Formel auf die im Anfange der 13. Nummer erwähnte Bewegung:

u = a'x + n"y,

v —> b'x + b"y,

w*= c"'e;

CIO

a ' + b" + c'"- 0;

log C(a" - b') - S c'",

Fur diese Bewegung hat man:

Digitized by v^.ooQLe

A. T. Bäcklund.

m _ (&' _ a ")x,

rp^y,

(f - \{a'x 2 + 2a"a^ + Vy 2 + c'V),
JI- \(a" - b') (b'x* + 26 "xy - a"y J );

und die Bewegung wird also, im Falle einor Kotation £ = 4 C 0 " — b'), ausgedruckt
sein durch die Gleichung:

Cd)

»[

da' t 0 da" , db" . , dd"

i’ +s ¥ ,,+ * f+ ¥

i[(a' J + 6'> l + 2(a'a” + b'b")xy + (a" a + b" 2 )y 2 + c'" 3 * 2 ] +

' i(a" - b') (b'x 2 + 2b"xy - a"y 2 ) - U — i|>+ F(t).

U habe die vorige Bedeutung des Potentials der Wassermasse, und die Ober-
fläche derselben soll einem constanten Drucke unterworfen angenommen werden.

Die folgenden Auseinandersetzungen werden dann beweisen, dass eine Wasser¬
masse, deren Oberfläche stets die Form eines Rotationsellipsoides bewahrt, sicb
nach der Gleichung (d) bewegen kann.

Wenn die Gleichung der Wasseroberfläche zur Zeit t ist:

x 2 +y 2
a J

so TJ = — PQx 2 + y*) — Rz 2 und das linke Membrum von (d) gleicb:

Darum:

da"

+ a" (a 1 + 6")—0,

s (*' +a , +S v')+p- a 4,

Unter Berucksichtigung von (b) und (c) erhält man aus der ersten Gleichung:

a • Const.;

^ a" -V

und aus der zweiten und der dritten Gleichung:

a 1 - b"

a" - b 1

— Const. —

Digitized by v^.ooQLe

Abhandlung in Hydrodynamik.

Man kann annehmen, dass diejenigen Wassertheilchen, die zu einer Zeit zwei
gegen einander senkrechte Radien des Aequators erfulien, auch zu jeder anderen Zeit
zwei ebenfalis gegen einander senkrechte Radien bilden, denn diese Annahme ist
vollständig durch folgende zwei Gleichungen:

(g) a'-b", a" ~-V

ausgedruckt, und sie sind mit den obigen Gleichungen vereinbar.

Die Constante der Gleichung (f) ist dann Null, die Constante der Gleichung
(e) gleich ±; weiter:

(b) c'"-(a' + b") •» — 2a'

und

Die Gleichungen der Bewegung werden dann:

nebst der Gleichung (V):

dCt n . _ Åt

__ r + 2 «'» + J R= ? ,

e — 2 \ a ' di .

CO s — -( 0

Nun verfährt man wie in N. 13. Die Bahnen der Wassertheilchen sind be-
stimmt durch die Gleichungen:

dx du dz

Tt -a x -by,£-bx + a'y, jr -2a'z,

deren Integrale sind:

t , <

i.l / i , ix 2 S a ' dt x t rrr fV-j.s - 2 fa'<8

y u

Also, wenn, wie friiher, gesetzt wird:

f a'dt

l/n

die Wasseroberfläche, die zur Zeit t 0 die Form hat:

*) Statt der zwei ersten Gleichungen kann geschrieben werden:

x — lx,,- my m y — mx a + ly t ,
wo l, m in a', b' leicht auszudrucken sind.

Digitized by

Google

A. V. Qäcklund.

V+yo 2
A 1

bekommt zur Zeit t die Gestalt :

A 2 ^ + + C 2 n 2 '

1 ;-
A J

so dass die obigen Grössen a 2 , c 2 gleieh werden —, C 2 n 2 resp.
Die Bewegungsgleichungen nehmen nun die Form:

(10

ld 2 n 3 /dn \ 2 „ 2Åw

2« dt 2 + in 2 \äl) ^ + A 2 ’

ld 2 n X

2 n dt 2 + C 2 » 1 ’

und

£ — tp«,

welclie letztere Gleichung zeigt, dass die Rotationsgeschwindigkeit proportional der
Länge der Rotationsaxe ist.

Durch Elimination von X und iibrigens dieselbe Verfahrungsweise wie in N. 13.
bekommt man:

3 _

(§^ + o (ty + 2a ^y y -+ const -

In Betrefl“ der Discussion dieser Gleichung verweise ich auf die oben citirte
DiRiCHLET’sehe Abhandlung: die Bewegung kann, nebst einer begleitenden Rotation
£, in isochronen Schwingungen, ahwechselnd Verlängerung und Verkurzung der
Z -Axe verursachend, bestehen, weiter in uniformer Rotation um die Z -Axe herum,
wobei die äussere Gestalt unverändert bleibt (der von Maclaurin behandelte Fall),
schliesslich in einer immer grösser werdenden Abplattung des Rotalionsellipsoides,
begleitet von einer immer kleiner werdenden Rotation £.

20. Ich werde jetzl die allgemeineren Räsonnemente fortsetzen und dann zu-
nächst die Bedeutung der Gleichungen (13) darzulegen suchen. —

Daraus, dass ^ Functionen von nur m, t p und t sind, folgt, dass Was-

sertheilchen, die zu einer Zeit einer Wirbellinie angehören, sich so bewegen, dass
sie auch zu jeder anderen Zeit eine und dieselbe Wirbellinie bilden.

Denn, seien

m «= C, ifj <= C

Digitized by v^.ooQLe

Abhandlung in Hydrodynamik.

die Gleichungen einer Wirbellinie zur Zeit t Die auf derselben liegenden Wasser-
theilehen haben zur Zeit t + dt Orte Qx + dx, y + dy, z + dz~) bekommen, die

m(x + dx .. .t + dt) in m + dt,

V'(

) in ip+~ dt

liberfuhren. Aber ~ hängen nur von m, xp und t ab, sie sind folglich constant

fur aHe diejenigen Theilchen, die zur Zeit t auf der ersten Wirbellinie liegen, Diese
Wassertheilchen genugen daher zur Zeit t + dt denselben zwei Gleichungen:

m(x y e t + dt) = C, xp(x y e t + dt) — C,

Gleichungen einer Wirbellinie zur Zeit t + dt.

21.

Man

/dm dtp

\ de hy

(\( d Jt d *- p+)co,Nx+( d ^~

J L \ de dy dy de / \ dx de de dx /

( dm dip dm dtp
dy dx dx dy

fmdtp~-jxpd

^ cos jV-srJrfff'

'm.

wenn das Integral links uber irgend ein einfach zusannnenhängendes Flächenstuck
sich erstreckt, die Integrale rechts uber dessen Randcurve, in gewisser Richtung ge¬
nommen, und m, xp irgend welche innerhalb des Integrationsbereiches eindeutige
und stetige Functionen von x, y, z sind.

Haben m und xp die obige Bedeutung, so folgt

J mdtp =-2jg cos Nq da, <

\vo die Integrationen wie eben gesagt vorzunehmen sind und \vo q die Rotations-
geschwindigkeit eines Theilchens in da ist. — Nun lassen wir das Flächenstuck,
auf welches sich das Doppel-Integral bezieht, gänzlich von Wassertheilchen bestehen
und mit ihnen sich bewegen und umformen. Während der Zeit dt hat es dann
eine neue Lage eingenommen und das neue, zur Zeit t + dt geltende, auf die
Randcurve des nämKchen Wasserstucks sich beziehende Integral, jmdxp, wird gleich

fmdtp + dt.^]^difi +

wo die Integrationseurve die Randcurve zur Zeit t ausmacht.

') Die Formel ist von Hankel in §. 7. S. 36. seiner Theorie der Bewegung der Fliis-
sigkeiten in einer etwa anderen Form, namentlich der in der Note der N. 24. angewandten,
gegeben. Der Satz im Schlusse der gegenwärtigen Nummer wird von Hankel im 9. §. der
erwähnten Årbeit aus den zweiten Edler 'schen, den sogenannten Lagrange 'schen Gleichungen
hergeleitet.

Digitized by v^.ooQLe

A. V. Bäckland.

Nun ist aber stets das zweite Integral gleich

und da, wegen (15), der unter dem Integralzeiehen stehende Åusdruck ein voll-
ständiges Differential ist, nämlich gleich dfl, so muss dieses Integral verschwinden.

Also soll f mdxp oder, was auf dasselbe hinauskommt, fq cos Nqda während
der ganzen Bewegung der Flussigkeit — die Elemente da stets von denselben Was-
sertheilchen gebiidet — invariant bleibeu.

Womit die Bedeutung der Gleichungen (15) vollständig ausgedruckt ist.

22. Aus dem zuletzt Bewiesenen folgt ohne Weiteres, dass, wenn w ein
Querschnitt eines unendlich dunnen Wirbelfadens ist, q die mittlere Rotationsge-
schwindigkeit der Wassertheilchen in to, das Product qa> während der Bewegung
constant bleibt. Also, mit Berucksichtigung des Satzes der 1 i. Nummer, das Pro¬
duct qu) bleibt constant längs einem und demselben Wirbelfaden, und während des¬
sen ganzer Bewegung (Helmholtz).

Durch diesen Satz ') wird umgekehrt der Satz der vorigen Nummer leicht
herzuleiten sein.

23. Von der Gleichung (13) ist schon bemerkt worden, dass dieselbe die
Lösung des folgenden Problems giebt: die zu einer gegebenen Zeit stattfmdenden
Geschwindigkeiten u, v, w zu bestimmen, wenn die Rotationen §, rj, £ zu derselben
Zeit gegeben sind. Seitdem nämlich <p bestimmt ist, — m und xp sind durch die
Werthe von £, rj, £ zu fmden, — hat man u,v,w vermittelst der Gleichungen (12).

m und yj brauchen aber fur diesen Zweck nicht hergeleitet zu werden, denn
u, v, w drucken sich in |, rj, £ selber aus, folgendermässen.

Die Gleichung (13) lautete:

') Helmholtz beweist den Satz durch die Formeln (4), die nothwendig die Gleichung
(2) voraussetzen, somit nur fur unzusammendruckbare Fliissigkeiten gelten. Der obige Be-
weis nimmt auf diese Gleichung, oder, was auf dasselbe hinauskommt, auf die Gleichung (13)

gar keine Riicksicht, er setzt nur voraus, dass — dp ein vollstandiges Differential ist. Dieser

Forderung kann nun durch die blosse Annahme q — F(p) geniigt werden. Der Satz gilt so¬
mit in derselben Weise fur elastische wie fur unzusammendruckbare Fliissigkeiten. — Der
Satz ist iibrigens in dieBer allgemeineren Form von Hankel ausgesprochen.

Digitized by ^»ooQle

Abhandlung in Hydrodynamik.

+ (»»«/'(*)) + ~ ~ (my'(e)) - 0 ,

wenn, der Kurze halben, gesetzt wird

* + * + *.^.
dx* + dy* + de*

Werden X, F, Z durch folgende Gleichungen eingefuhrt:

(a) J*X — -mi)j'(x'), J*Y—-mijj'(y), J*Z — - tnip'(e),

so nimmt dieselbe Gleiebung die Form an:

.S dX dY dZl n

woraus

dX dY dZ A
c f > ~‘li + dy + lli + (I> '

wenn unter 4> ein Potential von äusseren magnetischen Mässen bezeichnet ist.
Diese Gleichung giebt:

d*X d*Y d*Z ^d®

^ X dx* dxdy dxdz dx ’

und die erste der Gleichungen (a) ist:

„ . d*X d*X d*X

«(*)-- **-*■- w

Durch Addition bekommt man:

r , . „ . , f/ . d (dY dX\ d (dX dZ\ , d®

m «-?(,) + «,* (*) - - jj) - jXj; - tu) + -£■

Aus (a) und den ersten drei Gleichungen der N. 15. resultirt Folgendes:

'■(S-S)-** <-£)-*

also:

dY_ dX
dx dy

wenn t die Componente nach der Z -Axe von der Rotationsgeschwindigkeit des Theil-
chens dadbdc bedeutet und r den Abstand dieses Theilchens vom Theilchen (x, y, z~).
Hinsichtlich der Wahl des Integrationsgebietes sei Folgendes bemerkt.

Sollen Integrale

Lunds Unir. Årsskrift. Tom. XI. 4

Digitized by

Google

A. V. Bäckland.

i rrr.daibdc i rrr dadbdc

oder kiirzlich

ÅJlf^

Ausdrucken

x, jtf, jy,

d¥

de ’

' dx ’

gleich

kommen können,

so muss sein:

Cd)

dx "**

-U;

dy de

d. h.,

- a)dadbdc

2 tt ^

j" i; cos Nada

" 2 TT

if/rr.

es muss fur die Grenzfläche des Integrationsgebietes die Bedingung bestehen:

(e)

§ cob Na + rj cos Nb + C cos Nc — 0.

Das Integrationsgebiet der Integrale (c'} ist also, wenn die zur Zeit t in Wir-
belbewegung begriffenen Wassertheilchen eine innerhalb der Wassermasse geschlos-
sene Partie bilden, genau diese Partie; wenn dagegen die Wirbelfaden, alle oder
einige derselben, an den Grenzen der Wassermasse abbrechen, dann setzen wir,
in Uebereinstimmung mit der Gleichung (Itt), die Construction derselben ausserlialb
der Wassermasse fort; wir können so einen Raum R' fmden, der bis ans Unendliche
reichen kann, der nur geschlossene Wirbelfaden enthält und fur dessen Grenzen die
Gleichung (e) gitt. Die Gleichung (d) ist somit erfullt, sobald zum Integrations-
gebiete der Integrale (Y) der Raum R 1 gewählt wird. Und dann sind zu den drei-
fachen Integralen der Gleichungen (c) keine Flächen-Potentiale hinzuzufugen.

Die Gleichungen (b) werden hiernach:

C17)

1 CCC T , s / dadbdc d®

dadbdc t d®

dadbdc , d®
r* + d,y'

wo die dreifachen Integrale uber den Raum R' sich erstrecken und wo 4>, das nur
von äusseren Mässen abhängt, zur Befriedigung der Grenzbedingungen verwendet
werden muss. (Vgl. die Bemerkung am Schlusse dieser Abhandlung.)

Digitized by v^.ooQLe

M •

Abhsndlung in Hydrodynamik. 87

Die Formeln (17) verdankt man Helmholtz, der die Bedeutung derselben etwa
so ausspricht: Die von einem Wirbelfaden herruhrenden Theile der Geschwmdigkeits-
Componenten u, v, w eines Theilchens (x, y, sind proportional den Componenten
der Wirkung, die auf ( \x,y,z ), als wäre es em magnetisches Theilehen, von einem
durch den Wirbelfaden fliessenden elektrischen Strome von constanter Intensität aus-
geubt wird.

Setzt man die Menge der in ( x,y,z ) enthaltenen magnetischen Flussigkeit der
Einheit gleich, so sind die fraglichen Theile der Geschwindigkeits-Componenten gleich
den Attractions-Compouenten eines Stromes von der Intensität im elektromagne-

tischen Maasse gleich ^ wenn q, w die fruheren (N. 22.) Bedeutungen haben.

24. Fur diejenigen Partieen einer Wassermasse, die ausserhalb der Wirbel¬
faden sich befinden, gilt 5 folglich als' Geschwindigkeilspotential, nebst 4>, die Summe
von Potentialen fingirter, durch die Wirbelfädén fliessender elektrischer Ströme von
den oben erwähnten Intensitäten. Nun kann das Potential eines geschlossenen
elektrischen Stromes -— und nur von geschlossenen Strömen, geschlossenen Wir¬
belfaden wird nach der vorigen Nummer die Rede sein — durch das Potential
eines transversal-magnetischen Flächenstucks, dessen Randcurve der Strom aus-
macht, ersetzt werden ‘). Das Potential eines solchen Flächenstucks ist eine mehr-

’) Der bekannte Satz von Ampére. Derselbe wird vielleicht in ein&chater Weise be-
wiesen durch die im Anfänge der 21. Nummer stehende Formel von H. Hankel, bo geschrieben:

fr/dW dV\ /dU dW\ r? /dV dll\ £>1

Die Integrationsgebiete sind die fruher bemerkten. Uebrigens sollen N und die Richtung
des Integrationswege8 recbter Hand so gewählt werden, dass die Formel mit der bekannten
fiir zwei Dimensionen:

Jj (£" d 7 £)d*dy-5(Udx+ Vdy),

deren sie aucb eine naheliegende Verallgemeinerung ist, ubereinstimmt.

Wenn nämlich von einem unendlich diinnen geschlossenen Wirbelfaden (Strome) die Rede
ist, and q , (0 die obigen Bedeutungen haben, da, db, dc die Componenten eines Bogenelements
einer den Wirbelfaden erzeugenden Wirbellinie bezeichnen, so nehmen die davon herruhrenden
Geschwindigkeits-Componenten (Attractions-Componenten) eines äusseren Theilchens (x, y, e)
die Form an:

4»

Digitized by v^.ooQLe

A. Y. Backlund.

deutige Function von x,y,z\ dic Functionswerthe in einem Punkte (x,y,z) unter-
scheiden sich uin ganze Vielfache von 4 ni, wenn i die Intensität des Stromes be-
zeichnet.

25. Hier mag folgcnde Benierkung ihren Platz finden. — Aus der 5. Num¬
mer folgt, dass, wenn fur eine Wasserpartie y ein Geschwindigkeitspotential bedeu-

tet, das Integral /(u cos Nx +v cos Ny 4- w cos Nz)da=J ^ da , ausgedehnt uber

irgend eine geschlossene, die Grenzen der Wasserpartie nirgendswo uberschreitende
und von Flussigkeit ganz erfullte Fläehe, versehwinden muss. Die innerhalb der
Fläche liegenden, das Potential y erzeugenden Mässen (in Wassertheilen beBndlich
gedacht, fur vvelche kein Geschwindigkeitspotential gilt} haben daher eine Summe
Null Nun ist die Integrationsfläche beliehig innerhalb der Wasserpartie zu wäh-
len und es muss folglich eine jede der möglicherweise getrennten Mässen, die zu-
sammen das Potential y erregen, Null sein. Das heisst, ein Geschwindigkeitspo¬
tential, das von Theilen der Wassermasse selber herruhrt, ist nothwendig als Po¬
tential magnetiseher Doppelschichten zu betrachten; — wie auch vorher auf etwa
andere Weise gezeigt worden ist.

“-‘Jt

(1(1) d(±)

de- db
do dc

ij, etc.,

t statt gesetzt. — Nach der obigen Formel bekommt man dann:

Z7T

U — iJ [

c]<

d J (f) ^ d J (f) ^ d J (A)

- cos Na + - - cos Nb + cos Nc\da •

da 1 dadb dadc

i I iT-(^ -4-

J dx L da dn db d»» dc dn 1 ’

also:

“-*sJ

<t)

und fiir v, to ähnliche Ausdriicke.

Aber

da ist offenbar das Potential des Integrationsfiächenstucks, als magnetiseher

Doppelschicht aufgefasst. (Vgl. die Note der 26. Nummer.) <

*) Nach einem Satze von Gbebn

dep

da — — 4 hQ, wenn Q die Quantität der von der

Fläche a umschlossenen Theile der das Potential y erzeugenden Mässen bezeichnet.

Digitized by v^.ooQLe

Abhandlung in Hydrodynamik.

26. Fur eine Wassermasse, die von festen Wänden eingeschlossen ist, kann,
wie aus N. 8. fast umnittelbar folgt, eine Bewegung, die uberall von einem Ge-
schwindigkeitspotentiale bestimmt vväre, nicht stattfinden, sondern es mussen im In-
neren der Wassermasse Wirbelföden auftreten. Lassen wir die festeu Wände un-
endlich weit rucken und nehmen wir, der Einfachheit wegen, nur zwei unendlich

dunne Wirbelföden an, und bezeichnen wir mit F„ V 2 die von ilmen nach dem

Nächstvorangehenden herruhrenden Potentiale, so herrscht in den Partieen ausser-
halb der Wirbelföden das Potential allein: F, + F 2 , da nun wegzulassen ist.

Die halbe lebendige Kraft der ausserhalb der Wirbelföden befmdlichen Wasser-
theile ist, wie in der gewöhnlichen Weise durch tlieilweise Integration sich er-
giebt, gleich 1

da.

wo n die nach dem Inneren der Wassermasse gerichfete Normale bezeichnet und
wo das Integral zusammengesetzt ist aus folgenden vier: a) zweien Integralen, das
eiue erstreckt iiber die beiden Seiten einer magnetischen Scheibe ii,, die den er¬
sten Wirbelföden ersetzt, das andere iiber' die beiden Seiten einer magnetischen
Scheibe B t , die den zweiten Wirbelföden ersetzt, b) zweien Integralen, ausgedehnt
uber die Oberflächen der Wirbelföden. — Ein Integral gefuhrt iiber die beiden Sei¬
ten eines Schnitts, der von R t oder R 2 an die Grenzen der Wassermasse hinläuft,
sowie ein auf die Wände sich beziehendes Integral kommen, weil sie Null sind,
nicht in Betracht. Von den Integralen b) gill, dass die Suinme derselben die nega¬
tive halbe lebendige Kraft der Wirbelföden ausdriickt. Hiervon mache ich gleich Ge-
brauch, wenn auch der Satz erstens durch die Vergleichung der folgenden Formel
fur K mit der unten erwähnten Helmholtz’schen klar einzusehen wird.

Die halbe lebendige Kraft der ganzen Wassermasse wird hiernach durch die
Gleichung gegeben:

K — «" I W d ° - «■ I W *-■ 2 «" /5 *> ’)

✓

wo die Integrale nur auf die eine Seite der Scheiben sich beziehen.

Von den drei Theilen, aus welchen K besteht, druckt der erste Theil das Po¬
tential eines durch den ersten Wirbelföden fliessenden Stromes von der Intensität

*) Oder: ,•

_ ^ /—v

K — — Qqoi cob Nx + v cob Ny + w cos Ne)da - (>q'co' j(w cos Nx + v cos Ny+w cos Ne)da.

Digitized by v^.ooQLe

A. V. Backlund,

sich selbst aus, der zweitc das Potential eines durch den zweiteo

Wirbeifaden fliessenden Stromes von der Intensität

?'“>']/% auf

sich selbst, und

endlich der dritte Theil das Potential der beiden Ströme auf einander *). So dass
denn die halbe lebendige Kraft der Wassermasse sei gleich dem Gesammtpotentiale
des folgenden Stromsystemes auf sich selbst: des Systems der Ströme, die die Wirbel-

fäden mit den Intensitäten qa>

Oi durchfliessen.

') Beiläufig mag bemerkt sem, wie man einfach vermittelst der vorher, besonders in der
Note an N. 24. angewandten Integralformel das letztgenannte Potential — 2 qqto J' ^da

, .

in die bekannte von F. £. Neumamn gegebene Gestalt bringen kann. — Man setze zunächst
UV

far dessen Werth aus (17): 1

dn \

2rt dF, _ 2tc I dF, _ , dF, _ Ä , dF,

, 2 n I dF, dF, dF,

q'ca dn q a L dx dy dz J

“■^/Fär #*■]

wo x,y,z auf die Scheibe B l sich beziehen und jedes Integral em einfaches ftber eine Wir-

* c iy

bellinie des Fadens ausgedehntes Integral vorstellt. Mit diesem Werthe von —— geht

2 7Z
2

^ J '™ < ^ as ® rä * ier gebrauchte Integral aber, sobald man schreibt U-— J'da,
V -/> W -

Desshalb:

— 2qqw J~ da — ^ qcjq'a)' J^dx da + dy db + dz J~^-dc|
- qwq'u)' JJcos (ds„ ds,)

wenn ds,, ds, Bogenelemente der Fäden JR, bez. JR, bezeichnen. Der letzte Ausdruck stellt
die oben erwähnte Form des Potentials dar. Die Differentialquotienten desselben nacb x, y, e
geben die Componenten der Kräfte an, die von der Wechselwirkung der Ströme herrahren.

Solche Umformungen wie die hier und in der Note der N. 24. gegebenen sind doch friiher
gemacht worden, wie ich eben finde aus einer Arbeit von Beltbami: Sui principii fondamen-
tali dell’idrodinamica razionale. Abh. der Academie der Wiss. zu Bologna. Serie III, T. I, IL
(Siehe insbes. T. I. S. 473 Gl. (31')).

Digitized by ^.ooQie

Abhandlung in Hydrodynamik.

Hieraus folgt weiter, dass die Wirbelfåden sich so bewegen, dass das genannte
Potential unverändert bleibt. Denn aus den Gleichungen (1) und (2) resultirt:

tö

-///[(*£- l> + &+('%- £>]*rr

/■>

— J(qU- p) (u cos Nx + vcob Ny + wcos Nz) da — Null,

weil an der von festen Wänden bestehenden Grenzfläche der Wassermasse:
ucosNx + voos Ny + wco$Nz — 0; — also K constant.

Die obige Formel fur K ist nur ein speeieller Fall eines von Helmholtz aus
den Formeln (.'17) abgeleiteten und auf irgend welche Zustände der Wasser¬
masse sich beziehendeu Ausdrucks deren lebendiger Kraft. (Crelle's Journal Bd. 55.
S. 45, 46.)

Wenn bishcr von äusseren Kraften die Rede war, so ward stets angenommen,
dass dieselben von einer Kräftefunction herruhrten. Dies ist in der Natur nicht
der Fall, wo zu den äusseren Kraften sollen gerechnet werden die Friction der
Wassertheilchen an einander, die Friction der Wassermasse an einem umgebenden
Medium, an starren, darin befindlichen Körpern. Die Gleichungen (4') der N. 4.
nehmen nun die Form:

b t

£, etc.

und es gilt folglich, dass, wenn auch zu einer Zeit keine Wirbelbewegung vorhanden
ist, zu der nächsten Zeit eine solche auftreten muss.

Betrachten wir z. B. einen unendlichen Wasserstrahl, der, aus einem cirkulä¬
ren verticalen Cylinder ausgehend, in einem anderen Medium mit beträchtlicher Ge-
schwindigkeit fortströmt, und nehmen wir nur die Reibungen in Rechnung; wir

sehen aus den eben erwähnten Gleichungen fur etc., dass, wenn auch die Theil-

chen eines horizontalen Schnitts zur Zeit t von Wirbelbewegung frei sind, zur Zeit
t + dt dieselben eine solche Bewegung bekommen haben. Die Rotationsaxen der
äusseren Theilchen werden, wenn die horizontalen Componenten der Reibungen ver-
nachlässigt werden können, Tangenten des cirkulären Rands des Schnitts zur Zeit
t + dt.

Digitized by v^.ooQLe

A. V. Bäcklund, Abhandlung in Hydrodynamik.

Wenn die Flussigkeit zusammendruckbar ist, also niclit mehr p constant, hört
die Gultigkeit der Gleichung (2) auf. An ihre Stelle tritt die Gleichung:

(18)

dQ d(Qu) d(QV) d(gw)

dt "** dx dy de

0 ,

die nun den Ausdruck des Continuitätsprincipes biidet.

Im Falie q = FQp~) können mehrere der obigen Resultate angewendet werden.
Wenn die äusseren Kräftc von einer Kräftefunction berruhren, dann kann eine Ge-
schwindigkeitsfunction bestehen, nut' ist dieselbe nie ein Potential äusserer Mässen
aliein; Theilchen, die zu einer Zeit ohne Wirbelbewegung sind, bekommen niemals
eine solche Bewegung; die Bewegung geschieht nach der Formel (16), darin

dp statt ^p gesetzt, combinirt mit (18).

Bemerkungen.

Zur N. 23. Ein jedes derjenigen Flächen-Potentiale, die zu den rechten Seiten der
Gleichungen (c) möglicherweise hinzugeffigt werden sollten, wenn der von der Wassermasse
eingenommene Raum das Integrationsgebiet der dreifacben Integrale wäre, muss aufgefasst
werden als eine Summe von Potentialen, deren jedes auf einen Streifen sich bezieht, der von
unendlich kleiner Breite ist und auf der Wasseroberfiäche von dfem einen Endpunkte eines
an der Oberfläche abbrechenden Wirbelfadens bis zum anderen Endpunkte desselben Fadens
hinläuft. Die Construction solcher Streifen ist gleichbedeutend mit der Construction gewisser
auf der Oberfläche fliessender Wirbelfaden von constanter Intensität (gtu), durch welche die
vorher vorhandenen zu in sich selbst geschlossenen Fäden erweitert werden, und das Hinzu-
fugen jener Flächen-Potentiale gleichbedeutend mit dem Ausdehnen der fruheren dreifachen
Integrale fiber diese neuen Wirbelfaden. Statt also einen Raum R' durch Fortsetzung von
den Wirbelfaden ausserhalb der Wassermasse zu bilden, wird man einen solchen Raum er¬
halten durch biosses Zuziehen von neuen, die Endpunkte der Wirbelfaden verbindenden, Wir-
belfäden auf der Wasseroberfiäche.

Zur. OI. (9) S. 7. Zu der einen Seite dieser Gleichung fuge man die IntegrationBCon-
stante, F(t ), hinzu, wenn man sie sonst nicht in (p einrechnet.

Digitized by ^»ooQle

Ueber die Flussigkeitsbewegung in mehrfach
zusammenhängendeii Rftumen.

(Zusatz zu der vorangehenden Abhandlung in Hydrodynamik.)

Yon '

A. V. BÄCKLUm

In der vorangehenden Abhandlung habe ich die Theorie der Flussigkeitsbewegung
zunächst unter der Voraussetzung dargelegt, dass der von der Flussigkeit einge-
nominene Raum einfach zusainmenliängend ist. Wie die dortigen Auseinanderset-
zungen auf den als allgemeiner zu betraehtenden Fall eines mehrfach zusammen-
hängenden Raumes zu ubertragen sind, soll hier kurz angegeben werden

Als Criterium eines einfach zusainmeuhängeuden Raumes kann man Folgendes
setzen 2 ): Werden zwei beliebige Punkte eines Raumes R durch eine ganz inoer-
halb R gelegene Curve verbunden und kann man von dieser Curve durch stetige
Umformung derselben innerhalb R zu jeder anderen innerhalb dieses Raumes zu
ziehenden Verbindungslinie derselben Punkte gelangen, so ist der Raum R einfach,
andernfalls nothwendig mehrfach zusaminenhängend.

Ein mehrfach zusammenhängender Raum kann immer durch Querschnitte in
einen einfach zusammenhängenden verwandelt werden. In Folge hiervon wird man
immer Sätze, die auf einfach zusammenhängende Räume sich beziehen, fur mehrfach
zusammenhängende Räume verwerthen können; man wende diese Sätze nur auf den
einfachen Raum an, in den der vorliegende mehrfache, durch Zuziehen von Schnitten,
welche nun die Begrenzung des einfachen Raumes vervollständigen, ubergefiihrt
worden ist.

l ) Zu den folgenden Ueberlegungen sehe ich mich gewissermassen genöthigt, da durch ein
Vorbeisehen bei der in der 2. Nummer der erwähnten Abhandlung gegebenen Deutung der
Gleichung (6) die Bemerkung fehlt, dass der Raum der Wassermasse stets einfach zusammen-
hängend angenommen ist, also <p eindeutig.

*) Ribmann, Creile’s Journal B. 54. Kirchhoff, Mechanik. 2. Lieferung. Leipzig 1874.
Teubner.

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1

Digitized by ^»ooQle

A. V. Backlund.

Handelt es sich um eine unzusammendriickbare Flussigkeit, oder, wie vvir sagen,
eine Wassennasse, von der hekanut ist, dass sie keine Wirbelbewegung besitzt, so
wissen wir von Vome heroin, dass innerhalb des Raumes der Wassermasse die Func-
tionen p, u, v, tv eindeutig und stetig, also von dem Geschwindigkeitspotentinle y selbsf,

dass seine DilFerenlialquotienten, ^ = u, etc. ebenfails eindeutig und stetig sind.

Nun muss eine jede Function (f , deren erste DifFerentialquotienten innerhalb cines
Raumes R eindeutig und stetig verlaufen, und die in einern ersteu Punkte einen
Werth y 0 besitzt, in einern zweiten beliehigen Punkte des Raumes einen Werth
annehmen gleich <p 0 wo die Integration uber einen, die zwei Punkte verbin-

denden, ganz innerhalb R verlaufenden Weg zu fuhren ist. Lassen vvir den zweiten
Punkt dem ersten unendlich nahe rucken, so folgt denn aus dem anfangs angege-
benen Charakter eines einfachen Raumes, dass innerhalb eines solchen Raumes <p
eindeutig sein muss, in dem Sinne dass, vvenn man in einern Punkte des Raumes
einen Werth <p — + C 0 fixirt, man fur denselben Punkt immer zu demselben

Werthe von <p, wie auch man von jenem Werthe aus in dem Raume fortgehe, ge-
lange, — dass dagegen in einern mehrfachen Raume das Gesclnvindigkeitspotential
<p mehrdeutig sein kann, so dass die Functionswerthe in einern Punkte um ganze
Vielfache einer Constanten sich unterscheiden können.

Die allgemeinste Form eines fur einen mehrfachen Raum geltenden Geschwin-
digkeitspotentials ist nach dem Obigen folgenderweise zu finden. Das Geschwin-
digkeitspotential genugt der Gleichung (6) der N. 2. Wird nun der mehrfache
Raum durch Querschnitte in einen einfachen Raum verwandelt,' und auf den letzteren,
innerhalb dessen <p eindeutig (und endlich) ist, der GRBBN'sche Satz augewendet, so
folgt, dass <p , das gesuchte Geschwindigkeitspotential, zusammengesetzt ist aus einern
Poténtiale magnetischer Mässen, die auf den Grenzen des mehrfachen Raumes ver-
breitet sind, und aus einern Potentiale von Mässen, die auf den genannten Quer-
schnitten liegen. — Nehmen wir nur einen zweifachen Raum in Betracht. Er wird
durch einen einzigen Schnitt in einen einfachen Raum ubergefiihrt. Fur diesen
Raum soll der Schnitt als zwei von den begrenzenden Wänden gelten und der Theil
des Potentials, der auf diesen Schnitt (oder diese Wände) sich hezieht, macht die
Summe der folgenden zwei Potentiale aus: das erste Potential gleich

'd<p 0 da
dn T ’

wo die Integrationen iiber die eine Seite des Sclmitts auszudehnen sind und wo »

Digitized by ^»ooQle

Ueber die Flussigkeitsbewegung in mehrfach zusammenhängenden Räumen.

die nach dem Inneren des einfachen Raumes gerichtete Normale bezeichnet; — das
zvveite Potential in derselbeu Bezeichnung gleich

1 rdqp, da
47 rj dri r '

Die fur einen und denselben Punkt des Schnitts geltenden VVerthe von <p 0 ,
uuterseheiden sich um eine Constante, lass sein 4 ni, so dass — <f> 0 + ini) nach

dem vvas friiher erörtert ist, muss Also vvird der auf den hinzuge-

zogenen Schnitt sich beziehende Theil des Potentials gleich

Das heisst, das allgemeinste fur einen zweifachen Raum geltende Geschwindig-
keitspotential besteht aus Flächcn-Potentialen, hqrruhrcnd theils von auf den Gren-
zen des zweifachen Raumes ausgebreiteten magnetischen Mässen, theils von einer
magnetischen Doppelschicht, gelegen auf irgend einen Schnitt, durch welchen der
Raum in einen einfachen uberzufiihren ist. Oder, vvas auf dasselbe hinauskommt,
das Potential besteht, ausser einem Potentiale von auf den Grenzen des zweifachen
Raumes verbreiteten magnetischen Schichten und Doppelschichten, von einem Poten¬
tiale eines elektrischen Stromes, der zum Theil den Raum wie ein äusserer Ring
umkreist ohne ibn an irgend einer Stelle zu durchschneiden.

Dem in der 8. N. der citirten Abhandlung erwähnten Helmholtz’schen Satz,
der von Helmholtz ausdrucklich fur einfach zusammenhängende Räume aufgestellt
worden ist, vvurde hiernach, wenn der Raum der Wassermasse zvveifach zusammen-
hängend wäre, folgende Fassung zu ertheilen sein: die Bewegung der Wassermasse
vvird, falls keine Wirbelbewegung da ist, durch die Bewegung der begrenzenden
Wände zusammen mit derjenigen eines Querschnitts, durch welchen der Raum in
einen einfachen verwandelt wird, eindeutig bestimmt. — Wenn auch die Grenzen
des zweifachen Raumes unbevveglich sind, kann also doch eine Bewegung, uberall
von einem Geschvvindigkeitspotentiale bestimmt, stattfmden.

Das nun Auseinandergesetzte zeigt weiter, wie alle för den einfachen Raum
geltenden, aus dem Grees 'schen Theoreme, uber die Fliissigkeitsbewegung hergelei-
teten, Sätze för einen zweifachen Raum zu verwerthen sind durch biosses Hinzu-
fögen eines Potentials einer magnetischen Doppelschicht, die den Raum durchsetzt,
ohne dass ihre Randcurve darin tritt aber in solcher Beziehung zu dem Raume

it- .

Digitized by v^.ooQLe

4 A. V. Bäcklund. Ueber die Flusslgkeitsbewegung etc.

steht, dass sie nicht, ohne den Raum zu durchdringen, in einen äusseren Punkt
zusammengezogen werden kann. — Statt, wie im Falle eines einfachen Raunies,
bloss von Potentialen äusserer magnetischer Mässen zu sprechen (wie in den Num-
mern 16., 23. der erwähnten Abh.), muss man im Allgemeinen noch Potentiale be-
trachten, die von derai tigen Doppelschichten oder elektrischen Strömen herruhren.

Fur mehr als zweifach zusammenhängende Räume gilt genau dasselbe. Denn ein
dreifach zusammenhängender Raum ist durch einen Querschnitt in einen zweifach
zusammenhängenden Raum zu verwandeln, u. s. w.

Digitized by v^.ooQLe

Bidrag till kännedomen om gallsyromas sönderdelnings-

produkter

JOHAN LANG.

Få äro de ämnen inom zookemiens område, som hafva varit föremål för så mång¬
faldiga undersökningar som gallan, och ännu förre de, om hvilka i afseende på samman¬
sättningen och constituenternas natur så skiftande åsigter gjort sig gällande som om denna.

De flesta och vigtigaste af de dithörande frågorna kunna visserligen numera, åtmin¬
stone i det väsentliga, anses lösta, och hela serien af undersökningar, som ledt till
deras afgörande, har alltså hufvudsakligen endast ett historiskt värde; men det måste
likväl alltid erbjuda ett intresse att följa den väg, hvarpå denna lösning vunnits, enär
först derigenom det blir möjligt att klart inse, pä hvilka grunder vår närvarande
uppfattning hvilar, och att bedöma, huru tillförlitlig den är. Föröfrigt torde en dylik
historisk framställning ej sakna sin betydelse äfven för en specialundersökning sådan
som den här föreliggande, i det att de data af den föregående forskningen, hvartill den¬
samma anknyter sig, derigenom komma att framstå i sitt genetiska samband såväl sins
emellan som med öfriga dithörande iakttagelser, i stället för att de eljest måste fram¬
ställas mer eller mindre lösryckta ur detta sammanhang.

Det är på dessa förenade grunder som följande redogörelse för de vigtigare
kemiska arbetena öfver gallans constitution här fött en plats.

Innan någon egentlig undersökning af gallans beståndsdelar ännu företagits, var
den åsigten allmän, att detta secret till sin kemiska natur närmast öfverensstämde
med en tvållösning och alltså innehölle ett alkalisalt af en fet syra eller af en syra, som
stode de feta syrorna nära. Denna uppfattning hvilade emellertid på ganska lös
grund, enär den förnämligast stödde sig dels på gallans egenskap att vid omskak-
ning bilda ett starkt och länge qvarstående skum, dels derpå att den vid behand¬
ling med mineralsyror gaf en hartslik fällning.

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1874. 1

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

Redan den första detaljerade undersökning för hvilken gallan blef föremål kull¬
kastade denna åsigt och satte i dess ställe en annan, som helt och hållet förnekade
gallans saltartade natur och deremot antog, att den väsendtligen constituerades af
indifferenta ämnen. Undersökningeu verkställdes af Thénard‘) 1806 , och han kal¬
lade de tvenne ämnen, som han ansåg sig hafva isolerat ur gallan och som han
betraktade såsom dennas hufvudsakljga beståndsdelar, gallharts och pikromel. Det
förra karakteriserades genom sin olöslighet i vatten, sin bittra smak och sin harts¬
lika fasthet, det senare genom lättlösligheten i vatten, en först bitter och sedan söt
smak samt en terpentinlik consistens.

Pikromel i vattenlösning egde förmågan att upptaga gallharts, ocb härigenom
betingades det senares närvaro i löst form i gallan. Att gallhartset ej var bundet
vid alkali, ansåg Thénard bevisadt derigenqm att vid tillsats af äfven en minimal
qvantitet starkare syra till galla, tydligt sur reaktion inträdde.

Methoden som Thénard auvände vid sin undersökning var fractionerad fällning
af galla, som genom tillsats af utspädd salpetersyra blifvit befriad från ”ägghvita” *),
med basisk ättiksyrad blyoxid. Detta föllningsmedel tillsattes först så länge, tills den
uppkommande fällningen löste sig klart i utspädd salpetersyra, hvarefter den från-
skiljda lösningen falides med ett öfverskott af blyättikan. Det förra precipitatet in¬
nehöll gallharts, det senare pikromel.

Nära nog samtidigt .med Thénard verkställde Berzelius 3 ) (1807} en analys
af gallan. Den method han dervid följde var en väsentligen annan än den Thénard
användt, ty om han än pröfvade gallans förhållande till såväl basisk ättiksyrad bly¬
oxid som till tennchlorur, så var det dock hufvudsakiigen hans iakttagelser öfver
syrors och synnerligast svafvelsyrans inverkan på densamma, som lades till grund
för hans åsigter om gallans eonstitution och med stöd af hvilka han sökte förklara
de resultat, hvartill Thénard kommit.

Berzelius fann, att sedan den intorkade gallan genom behandling meda ikohol
blifvit befriad från hvad han då ännu ansåg vara albumin, densamma fälldes af de
vanliga syrorna med undantag af ättiksyra och phosphorsyra. Fällningen var
liartslik, olöslig eller mycket svårlöslig i surgjordt vatten, löslig i alkohol och till

*) Méra. de Phys. et de Ch. de la Soc. d’Arcueil I. 23.

J ) Att gallan skulle hållaä gghvita, angafs först af Fourcroy. Han iakttog nemligen, att
alkohol framkallade en fällning i gallan, och det sålunda afekiljda ämnet antog han vara
albumin.

3 ) Berzelius, Föreläsningar i Djurkemien II. 43 (1808). Jfr. äfven Berzelius, Lärob.
i Kemien VI. 208 ff. (1830).

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas eönderdelningsprodukter. I.

största delen fällbar ur denna lösning med vatten samt karakteriserades sär-
skildt genom sin löslighet i ättiksyradt kali. Den reagerade starkt surt och
sönderdelade kolsyrade salter under firäsning, i det att den löstes. Denna fäll¬
ning var enligt Bbbzblii uppfattning en förening af gallans hufvudbeståndsdel
— gallämnet — med en syra. Genom att behandla dess alkohollösning med
kolsyrad blyoxid, tills den sura reaktionen försvunnit, och afdunsta den frånfil-
trerade vätskan erhölls gallämnet isoleradt. Sedan detsamma blifvit behandladt
med ether till aflägsnande af en liten fetthalt (dels vanligt, dels ett för gallan
egendomligt fett), bildade det i fullkomligt torrt tillstånd ett brungrönt, hårdt och
skört harts af först bitter, sedan tydligt söt smak, lösligt såväl i vatten som i al¬
kohol. Det reagerade hvarken surt eller alkaliskt, förlorade vid behandling med chlor
sin farg och blef ljusgult, sönderdelades ej vid 100° C., gaf icke ammoniak vid de-
stillation och kunde ej bringas i jäsning. Det fälldes ur sina lösningar af åtskilliga
metalloxidsalter. Gallämnet kunde äfven framställas ur den plåsterlika fällning som
den genom alkohol renade gallan gaf med blyättika, medelst denna fällnings decom- '
position med vätesvafla eller i renare tillstånd genom tennoxidulfallningens behand¬
ling på enahanda sätt.

Resultatet af denna Bbbzblii undersökning blef, att han ansåg gallans väsent¬
liga och karakteristiska beståndsdel utgöras af en enda indifferent substans, som han
benämnde gallämne, och som utan att ega hvarken sura eller basiska egenskaper
karakteriserades genom sin förmåga att förena sig både med syror och med ba¬
ser, men lätt omsattes synnerligast af dessa sistnämnda. Thénabds gallharts blef
alltså för Bebzelius ingenting annat än gallämnet i förening med en syra, och pi-
kromel detta gallämne i fritt tillstånd.

Af de tvenne åsigter, som sålunda ställdes vid sidan af hvarandra rörande gal¬
lans constitution, tyckes den Thénardska hafva blifvit den allmännast antagna kanske
hufvudsakligast på den grund att de forskare, som under de tvenne närmast föl¬
jande årtiondena sysselsatte sig med gallans undersökning (Chevbbul, Chevallier,
Lassaigne) uteslutande följde den af Thénard använda analytiska methoden och
fullkomligt förbisågo den som Berzelius angifvit. Dessa forskares arbeten lemnade
föröfrigt inga väsentliga tillägg till kännedomen om gallbeståndsdelarne och först ge¬
nom Gmelins och Tibdemanns noggranna och omfattande undersökning C1826) *)
tog gallans kemi ett nämnvärdt steg framåt. Gmelin analyserade gallan enligt såväl

•) Gmelin och Tiedemann. "Die Verdauung nach Verauchen”. Heidelb. u. Leipz. 1827.
D& de kemiska undersökningarne i detta arbete blifvit utförda af Gmelin, anföres i det följande
endast dennes namn.

1 *

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

finzBLii som Tbsiubds roetliod. Dock synes han hafva egnat mera underordnad
uppmärksam!tet åt den förra, sedan han constaterat, att gallämnet, sådant det erhölls
efter frigörandet medelst kolsyrad I ta ryt ur sin förening med den syra (svafvelsyra),
som tjenat till fällningsmedel, höll baryl upplöst, och att det olösta jeinte svaivelsyrad
och kolsyrad baryt äfven innehöll gallharts. Det var Hufvudsakligen genom att i
någon mån modifiera och närmare fullfölja det af Thknard angifua förfaringssättet
som de ernådde resultaten af sin undersökning.

Methoden de använde var nemligen till sina grunddrag följaude. Den i lindrig
värme till torrhet afdunstaile gallan behandlades med alkohol, hvarvid gallslem
”ostämne” och ”spottämne” stannade olösta; alkohollösningen afdunstades och åter¬
stoden utdrogs med ether som upptog gallfett (cholesterin) och oljsyra. Den sålunda
renade gallan löstes i vatten och falides med neutral ättiksyrad blyoxid. Fällningen
decomponerades med vätesvafla då vatten upptog förnämligast gallsocker och lemnade
olöst gallharts, cholsyra, margariusyra och ”gliadin”. Filtratet från fällningen med
'blysocker precipiterades med basisk ättiksvrad blyoxid, fällningen decomponerades
med vätesvafla och lemnade gallsocker, gallharts och taurin.

Bland den stora mängd ämnen, som Gmelis ansåg sig hafva funnit i gallan
— de voro till antalet ej mindre än 26 — äro utan fråga cholsyran och taurinet
de vigtigaste för gallans kemi. Utmärkande sig framför alla de öfriga organiska
gallsubstanserna genom sin förmåga att kristallisera och äfven i öfriga afseenden
tydligt karakteriserade genom sina egenskaper, häfdade de allt framgent sin rätt att
anses såsom sjclfständiga kemiska kroppar, under det att flertalet af de öfriga vid
närmare pröfning visade sig vara blandningar af olika slag, och kunna derföre an¬
ses bilda grundvalen till en senare tids riktigare uppfattning af gallans con-
stitution.

Det ämne som Gmelin kallade cholsyra erhöll han, såsom redan är antydt,
ur den genom neutral ättiksyrad blyoxid framkallade fällningen, då denna, ut-
rörd med vatten, decomponerades med vätesvafla. Det olösta Inhandlades med
alkohol och spritlösningen fälldes med vatten, hvarefter vätskan genom destilla-
tion befriades från alkohol. Ur det i retorten qvarvarande vattnet utkristalliserade
vid afsvalning cholsyran. Sålunda vunnen bildade den fina hvita sidenglänsande
nålar af bittert—söt smak, iättlösliga i alkohol, svårlösliga i kallt vatten, lösliga i
svafvelsyra och derur åter fällbara med vatten. Syran utdref kolsyra ur alkali—

') Gmelin visade, att det ämne Fourcroy och Berzelius med alkohol och Thénard med
utspädd salpetersyra afskiljt ur gallan, och som de hållit för ägghvita, var slem.

Digitized by v^»ooQLe

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

carbonaterna redan i köld och bildade lösliga salter med flertalet af de basiska oxi¬
derna; fälldes icke af blysockerlösning, men väl af basisk ättiksyrad blyoxid. Vid
torr destillation lemnade den en ammoniakalisk vätska och var alltså qväfvehaltig.

Taurinet vanns ur fällningen med blyättika. Vid behandling med vätesvafla af
dennas lösning i ättiksyra stadnade det jemte gallsocker och gallharts i den sura
vätskan. Då denna afdunstades, afskiljde sig vid en viss concentrationsgrad en ex-
tractlik massa, och ur den härifrån afhäiida skarpt sura vätskan ansköt taurin, lik¬
väl förorenadt af gallharts och gallsocker. Från dessa inblandningar befriades det
genom behandling med alkohol, hvarefter det vid omkristallisering ur vatten erhölls
rent. Taurinet ansköt i stora färglösa £rismer af rliombisk grundform, fullkomligt '
luftbeständiga och af hvarken söt eller salt smak. Lösligt i vatten synnerligast i
värme upptogs taurinet nästan icke af alkohol äfven vid kokning. Det reagerade
fullkomligt neutralt; afficierades ej af syror ej ens af salpetersyra, och dess vatten¬
lösning falides ej af några metallsalter. Det visade sig innehålla qväfve.

Af de öfriga ämnena, hvilka Gmelin framfetällde ur gallan torde de flesta af
skäl, som redan är antydt, här kunna lemnas helt och hållet åsido, och detta så
mycket mera, som de i qvantitativt hänseende intogo en underordnad plats. Endast
gallhartset och gallsockret fordra en närmare redogörelse, enär dessa ämnen anså-
gos vara gallans hufvudbeståndsdelar, och de iakttagelser, som i afseende på dem
gjordes, i icke oväsentlig mån modifierade de förut gällande åsigterna om desamma.
Gmelin påvisade nemligen, att Thénards rnethod att skilja de begge kropparne från
hvarandra var otillförlitlig, i det att ättiksyrade blvoxiden, neutral eller basisk, un¬
der alla förhållanden ur gallan fällde både gallharts och gallsocker, om än i olika
inbördes mängdförhållande, så att den blandning af begge ämnena, som utfälldes
med det neutrala saltet, innehöll harts i öfvervägande mängd, medan i fällningen med
blyättika hartset ingick endast i så stor qvantitet att det kunde fullständigt lösas af
det gallsocker, som fällningen innehöll. Han iakttog dessutom, att gallsockret icke
fullständigt precipiteras af basisk ättiksyrad blyoxid, utan att en stor del fanns
upplöst i den vätska, som frånsilades den häraf framkallade fällningen. Då hartset
alltså icke genom de nämnda fällningsmedien kunde skiljas från gallsockret måste en
annan rnethod sökas, för att isolera detsamma. Fällningen med blysocker erbjöd
härvid minsta svårigheten, i det att densamma företrädesvis innehöll harts. Vid den¬
sammas decomposition med vätesvafla stadnade detta till allra största delen olöst
tillsammans med det bildade svafvelblvet. Denna återstod behandlades med alko-

hol, som utdrog gallhartset men derjemte äfven cholsyra och margarinsyra samt
”gliadin” Genom tillsats af vatten till denna spritlösning och alkoholens afdestillering

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

utfälldes hartset och margarinsyrau äfvensom gliadinet, under det att cholsyran till
största delen stadnade i lösningen. Genom fällningens utkokning med vatten upp¬
löstes den qvarvarande cholsyran, och genom återstodens lösning i minsta möjliga
mäugd alkohol och tillsats af ether till denna lösning befriades hartset från marga¬
rinsyra som stadnade löst i ethern. Slutligen aflägsnades gliadinet ur den med ether
erhållna fällningen genom dennas behandling i köld med alkohol som lemnade glia¬
dinet olöst. En del af gallhartset i blysockerfällningen hade emellertid vid dennas
behandling med vätesvafla gått i lösning tillfölje af gallsockrets närvaro. För att
utbringa detsamma afdunstades den af ättiksyra sura vätskan till extractconsistens
och behandlades med kokhett vatten så länge detta antog en söt smak; det åter¬
stående hade i det väsentliga gallhartsets egenskaper. Vid blyättikefällningens sön-
derdelning med vätesvafla erhölls intet gallharts afskiljdt, utan stadnade detsamma
upplöst i det för handen varande gallsockret. Denna lösning afdunstades, såsom
redan vid taurinet är anfördt, tills en extractlik massa afskiljdes ur densamma, hvil-
ken efter moderlutens aflägsnande löstes i alkohol, som upptog gallharts och gallsoc-
ker, lemnande det möjligen qvarvarande taurinet olöst; och ur alkohollösningen fäll¬
des derefter hartset med vatten. Gallhartset sådant Gmelin på angifna sätt erhöll
det bildade i rent tillstånd en ljusbrun genomskinlig amorph massa, som i köld var
lätt pulveriserbar, mjuknade i värme och smälte vid några grader öfver 100°. Det
var olösligt i vatten, upptogs lätt af alkohol, nästan icke af ether. Alkohollösningen
egde rent bitter smak. Gallhartset afficierades icke af utspädda mineralsyror, ej hel¬
ler af ättiksyra, löstes deremot fastän långsamt af concentrerad svafvelsyra. Af
kaustika alkalier i utspädd lösning äfvensom af ammoniak upptogs det med lätthet;
med conceutrerad kali- eller natronlut bildade det en seg massa, olöslig i öfverskott
af luten men löslig i vatten. Vid torr destillation lemnade gallhartset vidbränd olja
och surt vatten men endast spår af ammoniak och innehöll alltså ej qväfve såsom
väsentlig beståndsdel.

De förfaringssätt som Gmelin använde for att skilja hartset från gallsockret
och för hvilka här ofvan blifvit redogjordt kunde af lätt insedda skäl ej lemna detta
senare i rent tillstånd; och det synes som om han ej lyckats finna någon tillfreds¬
ställande method för isolerande af det i blyfällningarne ingående gallsockret. Detta
framställde han derför ur filtratet från fällningen med blyättika, i det att detta be¬
handlades med vätesvafla till blyets aflägsnande och afdunstades i lindrig värme till
syrupsconsistens, då efter någon tids hvila gallsockret afskiljdes såsom en kornig
massa, från hviiken moderluten aflägsnades genom utröring med kallt vatten och
pressning mellan sugpapper.

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

Det sålunda framställda gallsockret, som dock ej var fullkomligt fritt från in¬
blandningar, enär det innehöll något ättiksyradt natron, hvarifrån det ej kunde be¬
frias genom förnyad kristallisation, bildade en kornigt kristaliinisk massa af gulbrun
farg, fullkomligt luftbeständig utan lukt och af starkt söt smak, endast med en svag
tillblandning af bittert. Den löste sig mycket lätt i vatten och alkohol — äfven
vattenfri — men var olöslig i ether. Äfven chlorvätesyra löste gallsockret till en
klar vätska, som dock efter någon tids uppvärmning afsatte en mjuk terpentinlik
massa, som ej längre var gallsocker, utan hade en bitter smak. Vid torr destilla-
tion gaf gallsockret en vidbränd olja och en starkt ammoniakalisk vätska. I con-
centrerad lösning upptog den vid digestion gallharts, dock ej i särdeles myckenhet,
och det upptagna utfälldes åter delvis vid tillsats af vatten, men löste sig ånyo vid
vattnets afdunstning. Blandningen afdunstad till torrhet bildade en gummilik hy-
groskopisk massa, som med lätthet löstes i vatten, och vattenlösningen fälldes såväl
af syror som af flertalet metallsalter, men ej af ättiksyrad blyoxid. Denna bland¬
ning visade alltså både till yttre karakterer och kemiskt förhållande nära öfverens-
stämmélse med Thénards pikromel, och detta jemte iakttagelsen, att fällningen med bly¬
ättika innehöll gallharts förde Gmelin till den åsigten, att pikromel ej var annat än
en sådan blandning af harts och gallsocker.

Gmelins undersökning, ehuru rik på nya iakttagelser, förde likväl icke till nå¬
gon ändring af den dittills gällande generella uppfattningen af gallans constitution.
Taurinet och cholsyran blefvo visserligen räknade såsom nya beståndsdelar i secre-
tet, men dessa i likhet med flertalet af de öfriga hade befunnits ingå i underordnad
mängd och såsom gallans väsentliga constituenter betraktades allt fortfarande gall-
hartset och gallsockret, begge af indifferent natur och det förra hållet i lösning
genom det sednare. Härvid får dock ej lemna$ oanmärkt, att Gmelin sjelf fram¬
hållit, det en af hans iakttagelser ej stod väl tillsammans med denna åsigt, i det
han funnit att vid länge fortsatt och ofta upprepad behandling af gallan med de
kemiska agentierna, särdeles chlorvätesyra, gallhartset i allt större mängd afskiljdes;
hvilken omständighet han ansåg häntyda derpå, att genom agentiernas inverkan de
ursprungliga ämnena undergingo någon förändring, antingen så, att gallhartset för¬
lorade i löslighet eller gallsockret i lösningsförmåga af gallhartset.

Liksom Thénards och Berzelii så var ock Gmelins undersökning hufvudsakligen
utförd på oxgalla såsom lättast att erhålla i större mängd; dock egnade den sistnämnde äfven
sin uppmärksamhet åt gallan hos hundar, foglar och fiskar och jemvälåt menniskogallan

*) Äfven Thénard hade gjort iakttagelser rörande fogelgallan och undersökt svingallan,
i hvilken sistnämda han fann endast gallharts, intet pikromel.

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

Dessa undersökningar erbjuda emedlertid ingenting särskildt anmärkningsvärdt, hvar-
före här endast må nämnas såsom det genereia resultatet af desamma, att de sär¬
skilda slagen af galla, som pröfvades, befunnos i det väsentliga innehålla enahauda
beståndsdelar, i det att gallharts och gallsocker utgjorde de egentliga constituerande
ämnena, ehuru deras inbördes mängd var i hög grad vexlande.

En analys af menniskogalla, som något sednare verkställdes af Frommherz och
Gugert *), hufvudsakligen efter Gmeuns method, lemnade ungefär samma resultat,
som denne erhållit; dock lyckades det dem icke, att ur secretet erhålla taurin och
ej heller cholsyra i kristalliserad form.

Mot den gällande uppfattningen af gallans sammansättning uppträdde emellertid
redan 1829 Braconnot 2 ) och uttalade med stöd af gjorda iakttagelser den åsigten,
att gallan vore en saltartad förening. Hans undersökning synes emellertid ej
hafva varit utförd med den noggrannhet och omsorg, att de slutsatser han derpå
byggde, kunde göra anspråk på någon större uppmärksamhet, och de tyckas ej ens
af den tidens kemister hafva ansetts värda att upptagas till vederläggning. Först
då tio är sednare Demar^ay framställde samma åsigt, grundande den på en om¬
fattande, uuder Liebigs ledning verkställd undersöknig af oxgallan, blef den före¬
mål för ett närmare skärskådande.

Demar^ay 3 ) angaf sig nemligen ur gallan hafva framställt en egendomlig syra,
choleinsyra, hvilken var att betrakta såsom secretets hufvudbeståndsdel, och hvilken i
förening med natron väsentligen bildade gallan. Denna syra var enligt hans upp¬
fattning samma ämne som Thénards pikromel och Gmeuns gallsocker; gallharts,
cholsyra och taurin voro sönderdelnings- eller omvandlingsprodukter af densamma.
Syran framställdes af Demar^ay på tvenne olika sätt: antingen sålunda, att den med
alkohol renade gallan löst i 10 gånger sin vigt vatten försattes med utspädd svaf-
velsyra oeh afdunstades i vattenbadsvärme till en viss concentrationsgrad — */* af
ursprungliga volumen — hvarpå den efter någon tid afskilda massan löstes i alkohol,
svafvelsyran allägsnades med barytvalten, och den filtrerade spritlösningen afdunstades
till syrups consistens samt syran afskildes med ether; eller också genom att fälla gal¬
lan med ättiksyrad blyoxid uuder tillsats af ammoniak, utkoka fällningen med alko¬
hol — som upptog ett surt blysalt, lemnande ett basiskt olöst — decomponera det
lösta saltet med vätcsvafla, afdunsla lösningen och behandla återstoden med ether.
Choleinsyran bildade enligt Demar^ay en gul lätt pulvriserbar massa af bitter smak;

*) Jahrb. der Chem. u. Ph. XX. 66 (1828).

2 ) Ann. de Chim. & Phys. XLII. 171 enl. Berz. Årsb. 1830. p. 229.'

*) Ann. der Chem. u. Pharm. XXVII. 270 (1838).

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodnkter. I. 9

den blef fuktig i lufteri, utan att likväl deliqvescera, var i någon mån löslig i vatten,
synnerligast då den nyss blifvit afskiljd ur gallan, upptogs af alkohol i alla förhål¬
landen, men var nästan olöslig i ether. Syran bildade med alkalierna och alkaliska
jordarterna salter, lösliga både i vatten och alkohol, och saknade förmågan att kri¬
stallisera. Ur salternas vatlenlösning fällde syror — äfven ättiksyra, — hvita doc¬
kor, som bakade sig tillsammans och som utgjordes af choleinsyra. Med blyoxid
bildade syran tvenne föreningar en neutral och en basisk, begge olösliga eller föga
lösliga i vatten. Upphettad blef syran först vid 120° halfdytandc och afgaf vatten
under pösning, hårdnade dereftcr ånyo och bibehöll sig fast äfven vid en tempera¬
tur af öfver 200°. Vid kokning med utspädda syror sönderdelades cholcinsyran och
lemnade ammoniak, taurin och en ny syra, som Demarcay kallade choloidinsyra.
Denna syra framställde han äfven direkt ur gallan genom dennas behandling i värme
med chlorvätesyra. Härvid afskiljdes efter några timmars fortsatt kokning choloi-
dinsyran, som genom tvättning med vatten befriades från chlorvätesyra, derefter lö¬
stes i minsta möjliga qvautitet alkohol och afskiljdes ur denna alkohollösning med ether,
hvarigenom inblandadt fett aflägsnades. Choloidinsyran karakteriseras af Demarcay
såsom en icke flyktig let syra, utan lukt, af bitter smak, vid vanlig temperatur fast
och lätt pulveriserhar, mjuknandc i varmt vatten och smältande något öfver 100°.
Vatten upptog föga deraf äfven i kokning, dereinot löstes den med lätthet i alkohol,
men nästan icke i ether. Syrans lösning i alkohol visade tydligt sur reaktion. Den
löste sig lätt i alkalier och afskiljdes åter ur dessa lösningar genom tillsats af vin¬
syra. Choloidinsyran ansåg Demarcay vara identisk med Thénards och Gmelins
gallharts. Såväl cholcinsyran och choloidinsyran underkastades af Demarcay qvan-
titativ analys, det första försöket att bestämma gallämnenas elementära sammansätt¬
ning. Han fann analysens data för den förstnämda syran — atomvigtsbestämmelser
på natron- och silfveroxidsalterna, förbränningsanalys på den fria syran — närmast
angifva formeln C 4 ,H 33 N0 12 ; för choloidinsyran åter antog han på grund af analys
å syran sjelf 1 ) sammansättningen C 37 H 30 O 6 och ansåg dennas bildning ur cholein¬
syra försiggå sålunda, att en atom taurin afskiljdes och elemcnterna för 4 at. vatten
upptoges, alltså enligt följande formel: C 37 ll 30 O 6 —C 41 H 33 N0 12 + 4H0—C 4 H 7 NOi 0
(taurinets formel enligt Demarqays analys). Liksom Demarcay, enligt hvad redan
är nämnt, angaf en ny method att erhålla taurin ur gallan, så trodde han sig äf¬
ven hafva funnit ett nytt framställningssätt för cholsyran, nemligen gallans behand¬
ling med kaustikt alkali i kokning. Omsättningen försiggick långsamt under fort-

*) Försök till atomvigtsbestämmelser på syrans salter ledde ej till något afgörande re¬
sultat, enär det visade sig vara omöjligt att erhålla dessa af constant sammansättning.

Lunds Univ. Årsskrift. Tora. XI. 1874. 2

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

gående ammoniak-utveckling, men hela massan förvandlades slutligen till cholsyradt
alkali. Detta såsom olösligt i concentrerad alkalisk lut afskiljdes vid vätskans con-
centrering i form af en plåsterlik massa, hvilken löstes i vatten och decomponerades
med ättiksyra, som utfällde cholsyran. Vid frivillig afdunstniug af dess alkohollös-
uing erhöll han densamma kristalliserad i hvita nålar. Dock kunde den äfven an-
skjuta i annan form nemligen i tetraedrar, som vittrade i luften, under det att de
prismatiska kristallerna bibehöllo sig oförändrade. Olöslig i vatten upptogs syran
med lätthet af alkohol och äfven af ether. Dess alkalisalter voro lösliga i vatten,
' salterna med kalk, baryt, zink-, koppar- och silfveroxid olösliga.

Denna kropp antog Demar^ay på grund af dess yttre karakterer vara Gmelins
cholsyra. Sjelf synes han ej hafva verkställt någon analys å densamma. En
sådan utfördes deremot af Dumas *), som fann syran sammansatt enligt formeln
C, a H, 6 0 10 alltså qväfvefri och följaktligen ett helt annat ämne än det som af Gme-
lin betecknades med namnet cholsyra. Dumas gjorde äfven samtidigt cholein- och
choloidinsyran till föremål] för qvantitativ undersökning och bestämde deras formler
till resp. C 4 jHjgNOtj' och C 38 H 30 O 7 , således icke oväsentligt afvikande från dem,
som Demarqay uppställt, och oförenliga med den omsättningsforinel, som denne an¬
tagit för choleinsyrans öfverförande i choloidinsyra och taurin.

Demar^ays arbete och de åsigter rörande gallans natur, hvartil! detsamma ledt,
förmådde Berzelius att ånyo upptaga secretet till pröfning 2 ). Han hade redan
med afseende på de af Gmelin erhållna resultaten uttalat den meningen, att ej min¬
dre gallhartset — och möjligen äfven gallsockret — än laurinet och cholsyran icke vore att
anse som edukter ur gallan, utan såsom produkter af det eller de ämnen, som deri
verkligen, ingingo, och frambragta genom de kemiska agentiernas inverkan. Detsamma
ansåg han nu också vara förhållandet med Demarqays choleinsyra. Hans under¬
sökning gick derföre i främsta rummet ut på att isolera det ursprungliga gallämnet
i så litet förändrad form som möjligt, och då han af Gmelins och Demarqays re¬
sultat äfvensom af egna iakttagelser dragit den slutsatsen, att ifrågavarande ämne
mycket lätt omsattes och detta i desto högre grad ju flera kemiska operationer det
underkastades, så sökte han välja en method för dess utbringande, som i möjligaste
mån kunde utesluta användandet af mera ingripande kemiska agentier.

*) Comptes rendus 1838. 2:me Sém. p. 425; i* utdrag Ann. der Chem. u. Pharm.
XXVII, 292.

J ) Vet. Akad. Handl. 1841, p. 1; jfr äfven Årsb. 1839, p. 602; Lehrb. der Chemie. 4:te
Aufl. p. 248 ff. (1840) och Årsb. 1842, p. 426.

Digitized by v^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrorna» sönderdelningsprodukter. I. ^ 1

Gallan — oxgallan — afdunstades i lufttomt rum öfver svafvelsyra, slutligen
med användande af värme, tills Återstoden var fullkomligt torr och pulveriserbar.
Denna återstod behandlades upprepade gånger med vattenfri ether till aflägsnande
af fett, hvarefler den löste» i absolut alkohol, som lemnade slem och en del salter
olösta. Alkohollösningen försattes med chlorbarium så länge en mörkgrön fällning
uppstod och, efter dennas afskiljaude, med barytvatten, tills lösningen ej längre deraf
grumlades. Härigenom afskiljdes tvenne färgämnen ur gallan, hviika Berzelius efter
deras nyans benämnde, det ena biliverdin (grönt, fällbart med chlorbarium), det
andra bilifulvin (rödgult, fällbart med kaustik baryt). Ur den från dessa ämnen
befriade sprit lösningen utfälldes den i öfverskott tillsatta baryten med kolsyra, och
lösningen afdunstades i vacuum till fullkomlig torrhet. Den torra återstoden löstes
på nytt i absolut alkohol, som dervid qvarlemnade chlornatrium och chlorbarium,
och lösningen försattes med svafvelsyra, som blifvit utspädd med sin halfva vigt
vatten och derefter blandad med absolut alkohol, så länge en fällning (svafvelsyrade
salter) uppkom och med undvikande af något nämnvärdt öfverskott af fällningsmed-
let. Den sura vätskan destillerades derefter öfver kolsvrad blyoxid, tills största de¬
len af alkoholen öfvergått, vätskan frånskiljdes och behandlades med vätesvafla samt
afdunstades till torrhet,i vattenbad och återstoden renades från fria fettsyror genom ether.
Det ämne som sålunda erhölls identificerade Berzelius med hvad han 1808 gaf nam¬
net gallämne, men som, sådant det då framställdes, innehöll blyoxid. Han fann det
nu hafva karakteren af en svag syra, som utdref kolsyra ur carbonaterna och bil¬
dade lösliga salter med alkalier, jordarter och metalloxider. Men detta ”gallämne”
visade sig vid närmare pröfning vara en blandning. När nemligen dess vattenlösning
digererades med blyoxid bildade denna en plåsterlik massa, i det den Upptog en del
af ”gallämnet.” Genom fortsatt behandling med nya mängder af oxiden, tills denna
ej vidare förändrades, den frånskiljda vätskans afdunstning till torrhet och återstodens
behandling med alkohol, som lemnade möjligen inblandndt blysalt olöst, erhöll han
en lösning, som reagerade fullkomligt neutralt och icke innehöll hvarken blyoxid
eller någon annan basis. Vid denna lösnings afdunstning i lufttomt rum qvarstod
ett ämne, som han ansåg vara gallans ursprungliga hufvudbeslåndsdel i rent till¬
stånd, och som han kallade bilin. Bilinet egde enligt. Berzelius följande egenska¬
per: det bildade i torrt tillstånd en svagt gul eller färglös mjuk massa, utan lukt
och af bitter smak med en obestämd tillsats af sötma; gaf vid torr distillation am-
inoniakaliska produkter, löste sig i vatten i alla förhållanden, äfvensom i alkohol,
deremot icke i ether. Vattenlösningen fälldes icke af syra ej heller af några salter,
deremot afskiljde sig ur densamma vid tillsats af concentrerad kalilut i stort öf-

3»

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

verskott en halfflvtande massa, som beslod af en förening mellan bilin ocb kali,
men som löste sig såväl i vatten som i alkohol. Bilinet metamorphoserades med
yttersta lätthet, närmast bildande en kropp med egenskap af svag syra. Redan vid
alkohollösningens afdunstning inträdde, om ock föga märkbart, en sådan omvandling,
i det att återstoden reagerade svagt surt. Genom vatten, synnerligast i värme, fram¬
kallades omsättningen hastigare och i högre grad, och i synnerhet visade sig mine¬
ralsyrorna utöfva en kraftig inverkan till åstadkommande af denna metamorphos,
främst af alla ehlorvätesyra. Ett närmare studium af den omvandling, som bilinet
rönte under inverkan af denna syra, ledde till det resultat, att produkten som upp¬
kom var olika allt efter den tid, som behandlingen fortsattes. Till en början bil¬
dades en oljartad kropp, som delvis afskiljdes, men till en del hölls upplöst i vät¬
skan, men detta ämne öfvergick småningom vid fortsatt inverkan af syran till
en hartslik massa, föga löslig i vatten och som ej vidare tycktes afficieras. Denna harts¬
massa innehöll tre olika substanser, af hvilka Berzelius gaf en namnet dyslysin,
karakteriseradt genom sin ringa löslighet äfven i kokande alkohol och sin olöslighet
i kolsvrade alkalier; de bogge öfriga benämde han fellinsyra och cholinsyra, hvilka,
begge lösliga i alkohol, skiljde sig från livarandra, dels derigenom, att fellinsvrans
barytsalt var lätt lösligt, cholinsyrans svårlösligt i alkohol, dels genom den senares
olöslighet i kokande vatten, medan den förra, om än trögt, deraf upptogs. Ytterli¬
gare skiljaktigheter visade sig såväl i det sätt, hvarpå de begge syrorna afskiljdes ur
sina lösliga salter vid tillsats af syra, i det att fellinsyran åtskiljdes pulverformigt,
medan cholinsyran bildade genomskinliga sammanbakande flockor, som i deras v för¬
hållande till ethor, hvaraf den förutnämnda upptogs i betydlig mängd, under det att
den senare var deri föga löslig. Fellinsyran lyckades Berzelics erhålla kristalli¬
serad genom att lösa den i kokande ättiksyra, som upptog densamma i stor mängd
och dels vid afsvalning dels vid afdunstning afsatte den i korniga glänsande kristaller.
Både fellin- ocb cholinsyran voro svaga syror, så att kolsyra ur deras alkalisalter
utfällde surt salt och ur barytföreningarnes alkohollösning frigjorde syrorna; dock
var fellinsyran starkare än cholinsyran. Båda syrornas salter voro utan undantag
amorpha, alkalisalterna lösliga i vatten och alkohol, de alkaliska jordarternas felli—
nater svårlösliga i vatten, eholingterna nästan olösliga; salterna af de tunga metall¬
oxiderna alla olösliga i vatten, men lösliga i alkohol, dock var den basiska cholin-
syrade blyoxiden olöslig i alkohol, hvarigenom ett skiljande af denna syra från fel—
linsyrau kunde åvägabringas likaväl som medelst barytsallerna. Fellinsyran mjuknade
vid 100° men smälte först vid ungefär 110°; cholinsyran blef fullkomligt flytande

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

redan i kokande vatten. Dessa tvenne syror — eller ock dyslysinet l ) — jemle
taurin och ammoniak, hvilka sistnämda innehöllos i den sura lösningen hvarur harts¬
massan afsatt sig, utgjorde sålunda slutprodukterna af ehlorvätesyrans omsättande
verkan på bilinet; den intermediära oljlika produkten fann Berzelius vara en före¬
ning af fellinsyra och cholinsyra med bilin. Dessa begge syror kunde hemligen
förena sig med bilinet till ett slags kopplade syror, som han paralelliserade med in-
digosvafvelsyran och kallade bilifellinsyra och bilicholinsyra. Dock kunde denna com-
bination ske i olika förhållanden, så att det kopplade bilinets mängd vexlade, och
han särskilde derföre en bilifellinsyra — resp. bilicholinsyra — med maximum af
bilin och en annan med minimum af samma ämne. N

Vid redogörelsen här ofvan för bilinets framställande har blifvit nämndt, att det
till en början erhölls förorenadt af en främmande sur kropp, som aflägsnades ge¬
nom behandling med blyoxid och med denna förenade sig till en sammanbakad pfå-
sterlik massa. Denna kropp visade sig vid närmare pröfning vara bilifellinsyra och
möjligen derjemte bilicholinsyra. För att afgöra, huruvida dessa ämnen ursprungli¬
gen förefunnos i gallan, eller* om de möjligen genom de använda agentierpas inver¬
kan genererats ur bilinet behandlade Berzelius fullkomligt frisk galla, som med
alkohol eller mycket utspädd ättiksyra blifvit befriad från slem, med neutral ättik¬
syrad blyoxid. Häraf utfälldes endast något oljsyra och margarinsyra ’ jemte färg¬
ämne. När derefter blyättika tillsattes, uppkom riklig fällning, som bakade sig till¬
samman till enahanda plåsterlika massa, som bilifellin- och bilicholinsyran visat

sig' bilda med blyoxid. Af detta förhållande slöt han, att dessa syror verkligen fun-

nos prseforinerade i gallan. Han anmärker emellertid, att den friska gallan innehöll

betydligt mindre deraf än sådan som blifvit afdunstad, och att deras mängd för öf-

rigt vexlade i äfven frisk galla från olika individer. Bilifellin- och bilicholinsyran
voro till de yttre karaktererna lika i det de bildade gummilika massor. Äfven i sitt
kemiska förhållande skiljde de sig föga från hvaraudra. I vatten löste sig bilifellin—
syran lättare än bilicholinsyran, som knappast syntes upptagas af vatten som ej höll
bilin eller bilifellinsyra. Af ether sönderdelades belifellinsyran med mycken lätthet, i
det att fellinsyra löstes af ethern och en förening af bilin med bilifellinsyra (bilifel¬
linsyra med bilin i maximum) stadnade olöst. En liknande sönderdelning visade
äfven bilicholinsyran i beröring med ether, dock försiggick den vida trögare till följe

*) Berzelius uppfattade nemligen dyslysinet icke såsom ett specifikt ämne, till sin sam¬
mansättning skiljdt från fellin- eller cholinsyran, utan ansåg det vara antingen fellin- eller
cholinsyra i ett slags indifferenstillstånd, och detta hufvudsakligen på den grund, att detsamma
i kokning med alkoholisk kalilösning åter öfverfördes i fellin- och cholinsyra.

Digitized by ^»ooQle

u Johan Lang.

af cholinsyrans ringa löslighet i ether. Begge syrornas neutrala salter voro lösliga
i vatten och alkohol.

På grund af sin undersöknings resultat uppställde Berzelius såsom sin åsigt,
att gallans hufvudbeståndsdel utgjordes af ett neutralt extractlikt ämne bilin, som
var ytterst lätt omsättligt och redan inom gallblåsan kunde undergå en partiel förän¬
dring så att bilifellin- och bilieholinsyra i större eller mindre mängd bildades. Jemte
bilinet innehöll gallan färgämnen, fett — dels saponifieradt dels neutralt fett — chol-
esterin, gallslem, köttextraet i mycket ringa mängd och salter. De ämnen, som före¬
gående forskare uppställt såsom gallans beståndsdelar, förklarade han vara metamor-
phosprodukter af bilinet, med undantag af Gmelins gallsocker, som han ansåg vara
fritt bilin, men förorenadt af ättiksyradt natron eller andra salter, som betingade dess
kornigt kristalliniska beskaffenhet: Thénards pikromel och Demarcays choleinsyra
fann han närmast motsvara bilifellin- och bilieholinsyra, pikromelen dock med in¬
blandning af margarin- och oljsyra samt färgämne, choleinsyran derjemte förorenad af
fellin- och cholinsvra. Gmelins gallharts likasom Demarqays choloidinsyra identi-
ficerade han med blandningen af dyslysin, cholin- och fellinsyra, som han erhållit
genom bilinets behandling med ehlorvätesyra. Thénards gallharts åter innehöll jemte
dessa älven hilifellinsyra. Taurinet och cholsyran slutligen voro omsältningsproduk-
ter, det förra af bilinet det sednare af fellin- eller cholinsyran. De af Gmelin ur
gallan framställda spott- och ostämnena visade Berzelius vara sönderdelningspro-
dukter af slemmet, och närvaron af albumin i seeretet under normala förhållanden
bestridde han helt och hållet.

Utom de här ofvan nämnda derivaten af bilinet framställde Berzelius ännu
tvenne andra, hvilka han benämnde cholansyra och fellansyra. De erhöllos ur iu-
spisserad galla, som en längre tid förvarats och undergått förändring. Till sina yttre
karakterer skiljde sig de begge syrorna icke väsentligen från hvarandra. De voro
begge hvita pulverformiga kroppar, afifärgande som krita, liknande fellinsvran. Från
denna sistnämnda skiljde de sig dock derigenom att deras barylsalter voro lösliga i
vatten; eholanatet visserligen svårlösligt, men dock väsentligen lösligare än fellinatet.
Den fellansyrade baryten löste sig i vatten i alla förhållanden. Begge smälte vid
upphettning, fellansyran dock vida lättare — redan vid 100° C. — än eholansy-
ran, och bildade vid afsvalning färglösa genomskinliga hårda massor; vid torr de-
stillation lemnade båda, med endast ringa kolig återstod, en surt reagerande vid¬
bränd olja, men ingen ammoniakalisk produkt, hvadan alltså syrorna ej voro qväfve-
haltiga. Af vatten upptogos de äfven vid kokning i mycket ringa mängd, dock blef
vattenlösningen mjölkig vid afsvalning. Alkohol löste både fellan- och cholansyran

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallayrornas sönderdelningsprodukter. I.

med lätthet, äfven i köld; i ether voro de temligen svårlösliga. De begge syror¬
nas neutrala salter med alkalierna och de alkaliska jordarterna voro lösliga i vatten;
dock upptogos cholanaterna af de alkaliska jordarterna trögt och i ringa mängd.
De tunga metalloxidernas salter voro alla nästan olösliga i vatten. Såväl syrorna
sjelfva som deras salter tycktes helt och hållet sakna förmågan att kristallisera. De
vigtigaste skiljaktigheterna mellan fellan- och cholansyran visade sig med afseende
på deras ammoniumoxidsalter, i det att lösningen af cholansyrad ammoniumoxid vid
kokning fullständigt sönderdelades under afskiljande af ett pulverformigt surt salt,
medau det fellansyrade saltet äfven efter afdunstning och torkning löste sig i vatten
utan återstod. Cholsyra fann Berzelics uppträda till stor myckenhet i ruttnad
galla. Han erhöll den kristalliserad ur dess lösning i ether, men då han fann, att
flen sålunda framställd ej var fullkomligt fri från fremmande inblandningar, renade
han den genom lösning i kokande vatten, som upptog cholsyran (1000: 4‘/i) och
afsatte största delen vid afsvalning i form af fina glänsande nålar, hvilka till det
yttre fullkomligt liknade Gmelihs cholsyra. Lättlöslig i alkohol kunde syran, om
alkoholen var vattenfri, genom lösningens afdunstning erhållas kristalliserad i små
prismer. Ur vattenhaltig alkohol afsatte den sig såsom en amorph halfflytande massa,
som likväl efter någon tid antog kristallinisk structur. Med alkalierna bildade chol¬
syran såväl neutrala som sura salter; de sednare voro svårlösta, pulverlormiga, de
förra kunde vid lösningarnes afdunstning i värme erhållas kristalliserade. Det neu¬
trala barytsaltet var lösligt i vatten och ansköt vid afdunstning i fina nålar. Kol¬
syra inledd i vattenlösningen decomponerade saltet delvis, kolsyrad baryt afskiljdes,
och vätskan stelnade till en geléartad massa, som utgjordes af sur cholsyrad baryt.
Ur barytsaltets alkohollösning utfällde kolsyra hela barythalten. Salterna med de
tunga metalloxiderna voro alla olösliga eller svårlösliga i vatten. De minst svårlös¬
liga voro manganoxidul-, blyoxid-, qvicksilfveroxid- och silfveroxidföreningarne. Så¬
väl cholsyran som fellan- och cholansvrorna kunde med bilin bilda kopplade före¬
ningar, och alla öfverfördes de genom behandling med kokande chlorvätesyra i dysly-
sinartade kroppar. Det ur cholsyran erhållna dyslysinet gaf emedlertid vid kokning
med alkohoiisk kalilösning ej cholsyra tillbaka, utan fellinsyra blandad med något
cholinsyra.

Denna Berzelii undersökning och de resultat, hvartill den förde, framkallade
under de närmast följande åren en mängd arbeten öfver gallan och dess bestånds¬
delar. Flertalet af dessa utgingo från laboratoriet i Giessen, som då stod under
Liebigs ledning, och voro tvifvelsutan föranledde af honom. Han hade nemligen
1842 utgifvit sitt epokgörande arbete: "Die organische Chemi in ihrer Anwendung

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

auf Physiologie und Pathologie” och deri rörande gallan uttalat såsom sin åsigt, att
dess specifika ämne vore en syra, Demar?a\’S choleinsyra, hvilken i secretet vore
bunden vid natron. Denna åsigt måste Berzelius på grund af sina iakttagelser be¬
teckna såsom förhastad och oriktig, och detta förmådde Liebig att såväl sjelf som
genom sina lärjungar upptaga frågan till närmare pröfning på experimentel väg.
Liebigs egen undersökning af gallan tyckes hafva inskränkt sig till att söka nya
methoder for choleinsyrans framställande, och han föreskrifver för sådant ändamål att
försätta en med djurkol affargad alkohollösning af intorkad galla med oxalsyra i
i kokning, efter afsvalning och frånskiljande af fällningen som bildats, digerera lös¬
ningen med kolsyrad blyoxid, utfälla det i vätskan upplösta blyet med vätesvafla
och afdunsta den klara vätskan till torrhet. Enligt en annan method erhölls gall-
syran genom inledande af torr chlorvätegas till full mätthiug i en lösning af intor¬
kad galla i absolut alkohol, som hölls starkt afkyld, tillsats af ether för fullständi¬
gare afskiljande af det bildade chlornatrium, och sedan detta frånskilts, vätskans af-
dunstning till aflägsnande af största delen af chlorvälesyran. Vid tillsats af vatten
till den återstående lösningen afskildes gallsyran, som renades genom lösning i al¬
kohol, lösningens behandling med blyoxid och den lösta blyoxidens utfällning med
vätesvafla, hvarefter vätskan vid afdunstning lemnade choleinsyra. Den sålunda fram¬
ställda syran öfverensstämde i alla väsentliga karakterer med den af Demar^ay er¬
hållna, och Liebig ansåg den identisk med Berzelii bilifellinsyra med bilin i mi¬
nimum. Bilifellinsyra med bilin i maximum skulle åter enligt Liebigs uppfattning
vara surt choleinsyradt natron. Bilinet sjelf förklarade nemligen Liebig vara ett
salt af choleinsyran, antingen natronsaltet, då bilinet framställts genom gallans de-
composition medelst svafvelsvra, i det att svafvelsyran ej förmådde afskilja allt na¬
tron ur gallan, eller blysaltet, då bilinet qvarstod i lösning efter gallans behandling
med basisk ättiksyrad blyoxid, beroende detta på den choleinsyrade blyoxidens lös¬
ning i öfverskott på blyacetat. Med afseende på Berzelii fellin- och cholinsyra,
ellan- och cholansyra ansåg han dem vara blandningar af choleinsyra med åtskilliga
dess sönderdelningsprodukter och ej utgöra några sjclfständiga kemiska ämnen.

Han anförde för öfrigt elementaranalyser af såväl den fria choleinsyran som dess
natronsalt, hvilka värden visserligen närmade sig till de af Demarqay och Domas
funna, men dock icke så, att identiteten af den kropp, som dessa analyserat, och den
här ifrågavarande obestridligt framgick. De af Liebig anförda analytiska data äro
för öfrigt ej af honom sjelf constaterade utan hämtade ur de resultat som erhållits

•) Ann. der Chemn. u. Pharm. XLVII, 1. (1843).

Digitized by

Google

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

dels af Kemp dels af Theyer och Schlosser vid deras å Liebigs laboratorium verk¬
ställda undersökningar af gallan.

Dpn slutsats Kemp sjelf 1 ) drog ur sin undersökning var visserligen så till vida
öfverensstämmande med Liebigs, att gallan är natronsaltet af en syra, men denna
syra, som Kemp benämnde gallsyra, var icke densamma som Demarqays choleinsyra,
ty den fälldes ej ur sitt natronsalt af äfven starka syror, under det att choleinsvran
afskiljdes redan genom ättiksyra. Att denna gallsyra å andra sidan ej var samma
ämne som Berzelii bilin, slöt Kemp deraf, att dess natronsalt, löst i alkohol, ej de-
eomponeras af kolsyra; och genom sin löslighet i vatten skiljde den sig från Thé-
kards gallharts. Något närmare studium tyckes Kemp ej hafva egnat åt den fri¬
gjorda syrans physiska och kemiska karakterer. Hans undersökningsmethod var
nemligen nästan uteslutande qvantitativ, i det att han afdunstade den genom be¬
handling med alkohol och ether renade gallan och i återstoden bpstämde halten af
kol, väte och qväfve samt natron. Att här anföra analysernas data kan ej erbjuda
något intresse, utan må endast nämnas, att han vid senare undersökning a ) efter
samma method af tiger-, leopard- och menniskogalla fann de ingående syrorna vara
till sammansättningen väsentligen afvikande såväl sinsemellan som från o*gallans.

Theyers och Schlossers undersökning 8 ), som publicerades kort efter Liebigs
här ofvau citerade uppsats, omfattade såväl choleinsvran som choloidin- och cholsv-
ran samt dyslysinet. Gallsyran framställde de genom den renade gallans fällning
med blyättika, fällningens decoinposition i värme med mycket utspädd svafveisyra,
som dock ej tillsattes längre, än att fällningen förlorade sin plåsterlika beskaffenhet,
hvarefter i vätskan blyet fälldes med vätesvafla och lösningen afdunstades. Den så
erhållna choleinsvran, renad genon lösning i minsta möjliga qvantitet alkohol och
utfällning med ether, bildade en gummilik massa, som i torrt tillstånd var lätt pul—
veriserbar, men upptog fuktighet ur luften, var lättlöslig i vatten och alkohol, nästan
olöslig i ether. Vattenlösningen reagerade starkt surt, fälldes ej af ättiksyra, men
väl af utspädd svafvel- eller chlorvätesyra, hvilka afskiljde oljlika droppar. Ur ana¬
lysen å såväl syran som dess natronsalt härledde de formeln C**H S6 N0 13 för sin
choleinsyra. Choloidinsyran, som de framställde genom gallans behandling i kokning
med ett stort öfverskott af oxalsyra, visade sig med stöd af analysen dels å sjelfva
syran dels å dess silfversalt och en basisk blyförening vara sammansatt enligt for¬
meln U 60 H 50 O,,; och för choisyran, som erhölls enligt den af Demar<*ay angifna

>) Journ. f. pr. Chem. XXVIII, 154 (1843).

J ) Berzelii Arsb. 1844, b. 509. 1845, s. 675.

s ) Ann. der Chem. u. Pliarm. XL VIII, 47 och L, 235.

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1874. 3

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

methoden, ocli hvars natron-, kalk-, ha ryt-, bly och silfversalter framställdes och
analyserades —likväl med högst afvikande resultat — ansågo de formeln C 4J H 33 0#.
vara den sannolikaste. Dyslysinet åter antogo de dels på grund af verkställda ana¬
lyser, dels med stöd af choloidinsyrans formel vara sammansatt C 60 ft* 6 O 7 och såle¬
des bildadt ur den nämnda syran genom utträdande af elementerna for i at. vatten.
Deras försök öfver Berzelii bilin, hvarvid de likväl icke strängt följde den method
Berzelius angifvit för framställande af detta ämne, förde dem till den slutsats, som
Liebig redan uttalat, alt nemligen bilinet ej var något annat än gallsyradt salt. Ber-
zelii fellinsvra åler funno de identisk med choloidinsvran.

Platners ') iakttagelse, att gallan kunde bringas att anskjuta i kristaller, tyck¬
tes vara egnad att i väsentlig mån bidraga till lösning af frågan om beskaffenheten
af det ursprungliga gallämnet, i det att vid framställningen af denna kristalliserade
galla de kemiska agentiernas omsättande inverkan väl kunde anses vara reducerad
till ett minimum. Den erhölls nemligen derigenom, att galla afdunstades till fullkom¬
lig torrhet, derefter löstes i absolut alkohol och lösningen afdunstad till tunn sy-
rupsconsistens blandades med ether, då densamma afskiljde sig i fina nålformiga kri¬
staller, vanligen hopgyttrade till en sammanhängande massa, af bittert söt smak, de-
liqvescerande i luften och lätt löslig i alkohol. Analysen som Platner verkställde
på detta ämne visade, att det var en saltartad kropp med natron till bas; men den
ingående organiska syrans constitulion afvek betydligt från den, som Theyer och
Schlosser funnit för sin gallsyra (Demar^avs coleinsyra), och detta syunerligast
med afseende på qväfvchalten, som icke uppgick ens till hälften af gailsyrans. Plat¬
ner kallade denna syra fellinsvra och ansåg dess natronsalt utgöra hufvudbestånds-
delen i gallan. Likväl innehöll gallan enligt Platner ännu ett annat ämne såsom
väsentlig beståndsdel, hvilket han benämnde bilin, men icke ansåg identiskt med den
kropp som Berzelics gifvit detta namn. Detta Platners bilin skulle vara den
egentliga qväfvehaltiga beståndsdelen i gallan, ty -fellinsyran ansåg han i fullt rent
tillstånd vara qväfvefri. Att afskilja densamma förmådde han emedlertid icke, utan
erhöll den endast vid framställandet af den kristalliserade gallan såsom en gul olj—
artad kropp inblandad i kristallerna af det fellinsyrade natronet, hvilket det endast
med stor svårighet lyckades att fullkomligt béfria derifrån.

Platner ansåg alltså gallan vara en blandning af fellinsyradt natron och det
neutrala bilinet; men när genom tillsats af en starkare syra fellinsyran frigjordes,
så afskiljde den sig icke såsom sådan, utan combinerade sig nied bilinet till en

l ) ”Ueber die Natur u. Nutzen der Galle.” Heidelberg 1845. och ”Die Galle im gesun¬
den u. krankhaften Zustande von A. E. Platner.” Wien 1849.

Digitized by

Bidrag till kännedomen' om gallsyrornas sönderdelningaprodukter. I.

kopplad syra, hilifellinsyra, hvarfore om don surgjorda hlandningen af fellinsyradt.
natron och bilin åter neutraliserades, denna neutrala lösning visade andre reaetio-
ner än den ursprungliga. Härigenom ansåg han förklaradt, h var fö re cholinsyradt (gall-
svradt) natron fälldes af ättiksyra, då nämnde syra ej framkallade någon fällning i
gallan: fellinsyran var ej fällbar med ättiksyra, men väl hilifellinsvran, hvilken han
ansåg vara enahanda med Liebigs gallsyra.

Platner gjorde den märkliga iakttagelsen^ att svagt surgjord galla fällde albu-
min, casein, pepsin och peptoner ur deras lösningar i form af sega färgade massor,
olösliga eller svårlösliga i vatten, men lösliga af syror i värme. Han ansåg äfven dessa fäll¬
ningar hetingas af hilifellinsvran och antog, att de voro elt slags föreningar mellan denna
syra och de albuminartade kropparna.

Med anledning deraf, att Berzelius vid Platners första meddelande om den
kristalliserade gallan tolkade denna såsom cholsyra, vände Platner sin uppmärk¬
samhet äfven på denna syra och fann, att Gmelins cholsyra var en helt annan kropp
än Demar(;ays ‘), och att hans (Platsers) fellinsyra icke var identisk med någondera.
Han angaf ett nytt sätt för framställandet af den Gmelinska eholsyrau nemligen att
försätta galla med helt litet chlorvätesyra och, sedan det utfällda slemmet hlifvit af-
skiljdt, låta blandningen på ett flatt kärl stå i öppen luft under några dagar vid en
temperatur af 16—20° och sedan utsätta den för 30 å 40° värme i 12 timmar.
Härvid ansköt cholsyra i riklig mängd i dels fria dels sammanväxta nålar. Denna
cholsyra egde alla den Gmelisska syrans egenskaper, var i någon mån löslig i ko¬
kande vatten och utkristalliserade vid afsvalning, lättlöslig i alkohol, olöslig i ether.
Vattenlösningen fälldes ej af neutrala blvoxid-, kopparoxid- eller silfveroxidsalter. En
analys på denna syra gaf resultat, som närmast antydde formeln C 34 H 6!) NO, 8 .

Mot de resultat, hvartill Liebigs lärjungar vid sina gallundersökningar kom¬
mit, och mot de slutsatser, som de ur desamma dragit, framhöll Berzelius i sina
årsberättelser *), att livad de ansågo såsom den ursprungliga gallbeståndsdclen var
endast omsättningsprodukter af densamma, och att deras påstående, att bilin och bi-
lifellinsyra voro samma kropp, var oberättigadt, så länge de icke försökt att på den
väg han angifvit framställa bilinet; och genom anställda försök å ett prof af den
på Liebigs laboratorium framställda gallsyran visade han, att ur densamma bilin
kunde utdragas. Platners kristalliserade galla ansåg han 3 ) äfven såsom produkt

*) Redan Liebio hade tidigare påpekat detta och föreslagit att benämna Demarjavs syra
eholinsyra.

3 ) Berz. Årsb. 1844, s. 50(5. 1845, s. 678. 1847. s. 469.

3 ) Berz. Årsb. 1845, s. 676. 1846, s. 624.

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

af bilinds metamorphos, och detta hufvudsakligen med stöd af den iakttagelsen,
att fullkomligt färsk galla, behandlad efter Platners method, lemnade föga eller
inga kristaller, medan sådan, som någon tid förvarats, kunde med största lätthet
bringas att anskjuta.

Redtenbachbrs upptäckt ’) af taurinets svafvelhalt gaf ett nytt uppslag åt gall-
undersökniugarna. I första hand var den af synnerlig betydelse för den method,
som, enligt hvad här ofvan blifvit antydt, företrädesvis följdes af den Liebigska sko¬
lan, nemligen att genom qvantitativ analys af gallan och af de ur denna framställda
ämnena söka fastställa såväl den förras som de senares elementära sammansättning
och sålunda afgöra, om och i livad mån det ursprungligen förhandenvarande gall-
ämnet undergått förändring vid försöken att isolera detsamma; samt i hvilket för¬
hållande det stode till sina genom olika kemiska processer framkallade derivat. Men
derjemte torde med skäl kunna påstås, att denna upptäckt Oväsentlig mån betingade
de glänsande resultaten af Streckers undersökning, i det att taurinets svafvelhalt
lemnade en dittills saknad säker hållpunkt för bedömandet af ej mindre edukternas
än produkternas renhet.

Den första undersökning af gallan efter constaterandet af dess svafvelhalt verk¬
ställdes å laboratoriet i Giessen af Verdeil Den företogs på kristalliserad galla,
som framställdes hufvudsakligen efter Platners method, endast med den skilnaden
att. alkohollösningen, affärgad med blodlutskol, utan föregående afdunstning försattes
med ether, tills permanent grumling visade sig, hvarefter blandningen lemnades i
slutet kärl att hvila. I massan af nålformiga kristaller, som efter någon tid ansköt,
fanns chlornatrium inblandadt, men detta aflägsnades genom lösning i absolut alkohol och
lösningens afkvlning genom en köldblandning hvarefter föreningen i rent tillstånd ut¬
fälldes af ether. Kristallerna upptogo med benägenhet fuktighet ur luften och ba¬
kade sig tillsamman; efter torkningen vid 100° voro de lätt pulveriserbara. De verk¬
ställda bestämningarna angåfvo, att den sålunda framställda kristalliserade gallan var
natronsaltet af en syra, sammansatt enligt formeln C 4t ff 41 NSO l0 . Såsom bevis för
identiteten af denna syra och det ursprungliga gallänmet anförde Verdeil, i att dess
uatronsalt förhöll sig såväl till blyättika pom till kokande chiorvätesyra på fullkom¬
ligt enahanda sätt som galla.

Gordp-Besanez anställde ungefär vid samma tid en serie af försök rörande

*) Ann. der Chem. u. Pharm. LVII, 145 (1846).

J ) Ann. der Chem. u. Pharm. LIX, 311 (1846).

’) ”Untersuchungen tiber Galle v. E. v. Gorup-Besanez.” Erlangen 1846; (i utdrag,
Ann. der Chem. u. Pharm. LIX, 129).

Digitized by {jOoq le

Bidrag tjll kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

gallan. Företrädesvis egnade han uppmärksamhet åt produkterna af gallans spontana
omsättning genom slemmets inflytande. Han fann att härvid till en början bildades
taurin, choloidinsyra och ammoniak; men att om jäsningsprocessen fick fortgå icke
blott till dess sur reaction inträdde, utan under en tid af flera månader, så bildade
sig i choloidinsyraus ställe cholsyra (Liebigs cholinsyra). För att alskilja cholsyran
afdunstade han den ruttnade gallan till torrhet, extraherade med alkohol, afdunstade
extraetet och behapdlade återstoden med ether till aflägsnande af fett och choleste-
rin. Det i ether olösta upptogs med vatten, och vattenlösningen falides med ättika-
syra, då en oljlik massa afskiljdes, som efter någon tids digestion i lindrig värme
blef fast och kornig. Efter aftvättniug löstes den i kokande alkohol, och det vid
afsvalning utkristalliserade renades genom omkristallisation. Den sålunda erhållna
syran liknade till sina egenskaper den som Demar^ay framställt genom inverkan af
kaustikt alkali på galla. Den löste sig trögt i katl alkohol; deremot med lätthet i
kokande; af ether upptogs den endast i ringa mängd och var nästan olöslig i vat¬
ten. Ur alkohollösningen afsatte den sig vid långsam afdunstning i tetraedrar, som
vittrade i luften, icke smälte vid 100°, smakade bittert med en svag eftersmak af
sött. Kristallvattnet tycktes ej fullständigt aflägsnas förr än vid 130°. Ur en i
värme mättad alkohollösning ansköt syran i nålformiga luftbeständiga kristaller. Den
utdref kolsyra ur alkalicarbonaterna och bildade med alkalierna lösliga salter. Ana¬
lysen angaf dess formel vara C s0 B 41 O 10 .

Genom särskilda försök ådagalade Gorcp-Besanez, att äfven den kristalliserade
gallan vid inverkan af slem undergick samma omsättning som den råa.

En undersökning af menniskogallan, som Gorup-Besanez verkställde, och hvars
resultat han meddelade i ofvan citerade afhandling, visade, att i denna galla ena¬
handa beståndsdelar ingingo som i oxgallan, och att sönderdelningsprodukterna äfven
voro de samma. Annorlunda förhöll det sig med svingallan, åt hvilken han jemväl
egnat några försök. Den fälldes, äfven i fullkomligt färskt tillstånd, af ättiksyra och
oxalsyra; fällningen liknade till sitt förhållande choloidinsyra och höll enligt en gjord
analys icke qväfve; ej heller kunde vid gallans decomposition med ehlorvätesyra, nå¬
got taurin upptäckas.

I opposition mot den Liebigska skolans uppfattning af gallans sammansättning
uppträdde nu Mtjlder *). Han hade gjort gallan till föremål för en vidlyftig och
detaljerad undersökning, dervid följande den af Berzelitjs angifna vägen; men då
Berzelii undersökning varit helt och hållet qvalitativ, i det han endast sökt att

‘) Scheik. Onderz. 4 Deel 1 St. s. 1. enligt Be&z. Årsb. 1847. s. 470. I utdrag: Journ.
f. pr. Chem. XXXIX, 321 (1846).

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

så noggrant som möjligt bestämma de ur gallan Iramställda ämnenas physiska oeli
kemiska karakterer utan att underkasta dem någon qvantitativ analys, hade dere-
mot Mxjlder verkställt äfven qvantitativa bestämningar å de kroppar, som han an¬
såg sig hafva erhållit i en för elementaranalysen lämplig form. Resultatet, hvartill
undersökningen förde med afseende på gallans constitution, stod i fullkomlig öfver-
ensstämmelse med det hvartill Berzelius kommit, och detsamma gällde äfven i det
väsentliga om de ur bilinet deriverade ämnena; hvarföre här en närmare redogörelse
för dessa må anses öfverflödig. Såsom bevis för att LiEBies gallsyra (Demarqays
choleinsyra) var en produkt af bilinets omsättning, icke bilinet sjelf, och för att åda¬
galägga, med huru stor lätthet detta ämne förändras, anför han följande försök. Galla
från ett nyss slagtadt djur försattes med alkohol och, sedan gallslemmet afskiljls, med
en alkohollösning af blysocker. Efter allägsnande af den derigenom uppkomna fäll¬
ningen — svafvelsyrad, phosphorsvrad, kolsyrad blyoxid, chlorbly samt blvsalter at
feta syror och färgämne — tillsattes blyättika i stort ölverskott och mycket vatten,
hyarvid ett klibbigt preeipitat bildades (bilifellinsyrad och bilicholinsvrad blvoxid).

Filtratet från detta fälldes med vätesvafla och afdunstades. Återstoden innehöll bi¬
lin; men löstes denna återstod i vatten så gaf lösningen med blyättika ånyo en fäll¬
ning af fullkomligt enahanda beskaffenhet som den först erhållna. Förnyad behand¬
ling af filtratet från den andra fällningen med vätesvafla och afdunstning lemnade "
äfvenså bilin, men hvars vattenlösning åter falides af blyättika, och samma resultat
erhölls vid upprepandet af operationen tills allt bilinet blifvit omsatt. Vid denna
omsättning bildades, jemte bilifellin- och bilicholinsyra, taurin och ammoniak. Bili¬
nets neutralitet eller, kanske rättare uttryckt, frånvaron af sura egenskaper hos det¬
samma ansåg han ådagalagd derigenom, att då den här ofvan omnämnda blyättike-
fäiluingen ur gallan, väl uttvättad, utdrogs med alkohol, som qvarlemnade kolsyrad
och cholinsyrad blyoxid, och det lösta afdunstades samt återstoden löst i vatten di-
gererades med blyoxid i öfverskott, vattnet innehöll bilin; detta enligt hans uppfatt¬
ning framgånget ur den med blyoxiden förenade bilifellin- eller bilicholinsyran.

Biliuets lättomsättlighet gjorde det emellertid omöjligt att erhålla detsamma i så
rent tillstånd, att en elementaranalys derå kunde lemna tillförlitliga resultat, och äf¬
ven dess närmaste omvandlingsprodukter, bilifellin- och bilicholinsyra, visade sig till¬
följe af det ingående bilinets jemväl i kopplingen fortbestående benägenhet att me-
tamorphoseras vara svåra att framställa, utan att de undergingo väsentlig förändring.
De analyser, som utfördes på barytsaltet af bilifellinsyran med maximum af hilinhalt
ledde till formeln C 79 H 73 N 2 S 2 O a för denna syra, under det att bestämningen å bly—

Digitized by v^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallayrornas sönderdelningsprodukter. I.

och barytsalterna af bilifellinsyran i minimum antydde dennas sammansättning vara
C,o 2 H g 6 NjSÖj. Mulder amjiärker föröfrigt rörande salterna af de begge bilifcllin-
svrorna, att de icke vid 100° förlorade hela sin vattenhalt utan först vid I7ö"
blefvo vattenfria, hvarföre de af Demar^ay, Kemp, Theyer och Schlosser m. fl.
verkställda aualyserna å salterna af gallsyran (choleinsyra), — hvilken svra Mulder
ansåg vara bilifellin- och bilicholinsyra —, måste hafva lemnat felaktiga resultat. De
tillägg, som Mulders undersökning lemnade till Berzelii iakttagelser rörande det
qvalitativa hos de aflägsnare derivaten af bilinet voro endast af föga vigt, och här
må i detta afseende endast anmärkas, att Mulder uppställde trenne olika arter af
dyslysin, en löslig i alkohol, en annan olöslig i alkohol men löslig i ether och en
tredje olöslig äfven i sistnämnda menstruum. De voro alla produkter af chlorväle-
svrans inverkan på gallan (bilinet) och den enas eller den andras uppträdande be¬
tingades å ena sidan af den tid syran inverkat' och å den andra af syrans styrka,
så att det äfven i ether olögliga ämnet vore att jemte ammoniak och taurin anse
såsom den egentliga slutprodukten. Gången af denna omsättning fann Mulder på
experimentel väg vara sådan, att först fellinsyra bildades och ur denna cholinsyra,
hvilken sistnämda genom fortsatt inverkan af syran ölverfördes i dyslysin; dock voro
dessa stadier ej så skarpt skiljda, att icke åtminstone tvenne af dessa ämnen samti¬
digt förefunnos, när bilinets sönderdelning var fullbordad.

Vid gallans frivilliga decomposition under inflytande af slemmet ansåg Mulder,
att i första hand bilinet öfvergick i cholin- och fellinsyra, hvarefler cholan- och fel—
lansyra uppträdde och till sist cholsyra, som vid denna process jemte taurin och
ammoniak bildade slutprodukten. Med afseende slutligen på Platsers kristalliserade
galla, bekräftade Mulder äfvenledes Berzelii iakttagelse, nemligen att physiologiskt
frisk galla vid behandling med alkohol och ether endast lemnade en ringa mängd
kristaller och att det som af ethern utfälldes, till största delen var bilin, hvilket först
efter någon tid metamorphoserades till det ämne, som ingick i den kristalliserade
gallan. Detta ämne ansåg Mulder vara en modification af bilifellinsyran, som i före¬
ning med natron (och ammoniumoxid) bildade ifrågavarande kristalliserade kropp.

De qvantitativa undersökningarne af cholin-, fellin—, cholan-, fellan-, och chol-
svran ledde till det resultat, att de skiljde sig från hvarandra endast genom olika
halt af väte och syre i sådana förhållanden, som dessa bilda vatten, och att följakt¬
ligen en enda atomcomplex kunde anses utgöra grundämnet till dem alla, i det att
den, combinerad med ett vexlande atomtal af vattnets elementer, gaf upphof åt de
olika ämnena.

Digitized by

Google

Johan Lang.

Serien af dessa combinationer kunde återgifvas genom följande formler:
Dyslysin, olösligt i ether .... C 50 B 36 O 6

„ , lösligt i ether .... 2C so B 36 0„ + HO
„ , lösligt i alkohol. . . . C 50 H 36 O 6 + HÖ

Cholinsyra, vattenfri.C 50 H 36 O 6 + 2HO

Fellansyra, ,, .C s0 H 36 O 6 + 3HO

Fellinsyra, „ .C 50 H 36 O 6 + 4HO

Cholsyra, „ .C S0 H 3G O 6 + 5HO

hvarvid dock hör anmärkas, att Mulder sjelf ansåg formlerna för cholsyran och
det i ether olösliga dyslysinet ej vara fullt tillförlitliga. Hvad cholansyran vid¬
kom, så hade densamma ej hlifvit närmare undersökt, men dess plats i serien an¬
togs ligga emellan cholsyran och fellinsyrati. Såväl fellin— soin cholinsyran bildade
sura salter, och det var väseutligen de tvåfaldt sura barytsalterna, som lågo till grund
för bestämningen af dessa syrors atomvigter. Enahanda var också förhållandet med
fellansyran, som till ock med gaf ett trefaldt surt silfversalt.

På laboratoriet i Giessen fortgingo emedlertid gallundersökningarne, och kort
eller sedan Mulder framlagt resultaten af sina analyser publicerades derifrån ett ar¬
bete af Gcndelach och Strecker öfver svingallan Orsaken hvarföre specielt denna
galla gjordes till föremål för närmare granskning, torde förnämligast vara att söka
deruti, att redan tidigare iakttagelser gifvit vid handen, att densamma i sitt kemiska
förhållande erbjöd åtskilliga afvikelser, såväl från oxgallan — det vanliga undersök¬
ningsmaterialet — som från öfriga dittills undersökta gallarter. Redan Thénard
som först anställde några kemiska försök med svingallan hade, såsom här ofvan
blifvit anfördt, gjort den iakttagelsen, att densamma i olikhet med de öfriga han un¬
dersökt, fålldes af ättiksyra, hvarföre han ansåg den hufvudsakligen utgöras af gall-
harts, och Gorup-Besanez hade i sitt ofvan citerade arbete kommit till den slut¬
sats, att denna galla väsentligen constituerades af alkalisaltet af en qväfvefri syra,
som han tillfölje af dess physikaliska egenskaper ansåg identisk med Demarqays
choloidinsyra. När nu åsigterna om gallans constitution, sådan den uppfattades af
Berzelius å ena sidan och af den Liebigska skolan å den andra, väsentligen
skiljde sig derutinnan, att den förstnämnde ansåg det verkliga gallämnet vara af in-
different natur, men så lätt sönderdelbart, att en partiel omsättning af detsamma egde
rum under inflytande af äfven de minst ingripande kemiska agentier, ja, till och
med redan i gallblåsan, och att den gallsvra, som af Liebig antogs praeformerad i

*) Ann. der Chem. u. Pharm. LXII, 205 (1847).

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I. 25

i secretet, var att anse såsom produkten af en försiggången metamorphos, och då
denna meningsskiljaktighet ytterst hade sin grund deruti att gallämnet — Berzelii
bilin, Liebigs gallsyra — var lösligt i vatten och ej genom en svagare, alltså min¬
dre metamorphoserande syra kunde afskiljas, så tycktes svingallan, såsom direkt fäll¬
bar med ättiksyra, kunna erbjuda ett medel att slita tvisten, för såvidt det nemli-
gen finge antagas, att gallan hos olika djurslägten hade väsentligen samma kemiska
grundkarakter, hvilket åter syntes sannolikt, på grund af den likartade physiologiska
uppgift, sont secretet hos dem alla hade att fylla.

Resultatet af denna Gundelachs och Streckers undersökning af svingallan blef,
att hufvudbeståndsdelen i secretet var natronsaltet af en syra, som de benämde hyo-
cholinsyra, och som genom analys såväl af den fria syran som af dess salter med
natron, kali, ammoniumoxid, baryt, kalk, bly- och silfveroxid befans i vattenfritt
tillstånd ega sammansättningen C 54 H« 3 XO 10 . Syran bildade en hvit hartsartad
massa, nästan olöslig i vatten, lättlöslig i alkohol, föga löslig i ether. Af dess salter
voro endast de med alkalisk basis lättlösliga i vatten, de öfriga — äfven baryt och
kalksalterna — föga lösliga i detta menstruum, hvaremot de utan svårighet uppto-
gos af alkohol. Alkalisalterna visade ett egendomligt förhållande, i det att de ur
sina lösningar afskildes icke blott genom ett öfverskott af fritt alkali — såsom fallet
var med de gallsyrade alkalierna — utan äfven vid tillsats af en tillräcklig mängd
neutralsalt af den ingående basen. Hvarken syran sjelf eller dess föreningar kunde
erhållas kristalliserade med undantag af ammoniumoxidsaltet, hvilket erhölls såsom
ett kristalliniskt pulver, då den renade gallan eller på annan väg beredt hyocholin-
syradt natron försattes med en concentrcrad lösning af ett ammoniaksalt.

Den sammansättning, som svingallan sålunda visade sig ega, kunde icke annat
än betraktas såsom ett väsentligt stöd för den åsigt, som Liebig förfäktade med af-
seende på gallans generella constitution; men då dai motsatta uppfattningen hufvud-
sakligen stödde sig på oxgallans förhållande, sådant detta genom Berzelii och Mijl-
ders undersökningar blifvit utrönt, kunde beviset för den förstnämnda åsigtens gil¬
tighet ej anses fullständigt fördt, med mindre än att äfven för denna galla en lik¬
nande sammansättning kunde påvisas, och de reactioner, hvilka utgjorde grunden för
Berzelii tolkning af gallans sammansättning, fått en tillfredsställande förklaring med
fasthållande af dess saltartade natur. Omedelbart efter afslutandet af den nyss an¬
förda undersökningen och med ledning af de dervid gjorda iakttagelserna upptog
derföre Strecker oxgallan till ny granskning l ). Han riktade härvid i första hand

>) Ann. der Chem. a. Pharm. LXV, 1 och LXVD, 1 (1848).

Lands Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1874. 4

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

sin uppmärksamhet på den kristalliserade gallan, som han framställde genom att af-
dunsta och vid 120° uttorka gallan, utan att dessförinnan affärga densamma eller
befria den från slem; deretler lösa återstoden i minsta möjliga mängd kall absolut
alkohol och försätta lösningen med något ether, så att en del af gallan utfälldes.
Med den syrupslika fällning, som sålunda uppkom, afskildes största delen af gallans
färgämne, och den afliäll^a vätskan gaf vid ny tillsats af ether till inträdande grum¬
ling efter någon tid hvita eller svagt gulfargade kristaller, hvilkas mängd ytterligare
ökades vid förnyad ethertillsafs. De analytiska bestämmelserna å denna kristallise¬

rade galla tycktes gifva vid handen, att den, framstäld efter nämnde method, erhölls
af constant sammansättning, i det ätt vid förbränning af kroppen, sådan den erhål¬
lits vid fyra särskilda beredningar, de funna vigtmängderna endast vexlade emoljan
följande gränsvärden:

C 6O.5 7.-60., 7.

H 8. 63 7 0 - 8. e7 7,

S 2. s 7 0 —2-7 7o

N 2., 7.

medan askhaltens något större variationer endast obetydligt föllo utom de analytiska
felens område och egde sin fullgiltiga förklaring deruti, att jemte natron vexlande mi¬
nimala mängder kali och ammoniumoxid visade sig ingå uti den undersökta krop¬
pen. Den af Strecker framställda kristalliserade gallan falides så godt som full¬
ständigt ur sin vattenlösning af blyättika, och genom blyfällningens decomposition
med kolsyradt natron och den erhållna lösningens behandling på enahanda sätt, som
för viunande af den kristalliserade gallan blifvit angifvit, erböllos kristaller, hvilka ej
blott till utseendet liknade de ur secretet direkt framställda, utan äfven visade
sig ega samma svafveihait (2. 6 # / 0 ) som dessa. Huru mycket än dessa omständig¬
heter i förening syntes tala för, att den kristalliserade gallan var af homogen be¬
skaffenhet, ådagalade dock den mikroskopiska undersökningen, att. den utgjorde en
blandning af tvenne olika ämnen, det ena kristalliniskt och det andra amorpht, och
att dessa begge substanser förefunnos ej blott i den direkt ur gallan framställda
kristallmassan — i hvilken, såsom redan är nämdt, kali- och ammoniumoxidsalt åt¬
minstone spårvis ingingo — utan äfven i den genom blysaltets sönderdelning med
kolsyradt natron erhållna produkten, der dessa inblandningar borde vara elimine¬
rade. För att skilja de begge ämnen, hvilka sålunda voro blandade i den kristalli—
rade gallan, använde Strecker till en början svafvelsyra, i det att denna i utspädt
tillstånd sattes till vattenlösningen af den kristalliserade gallan, så länge, tills en per¬
manent svag grumling uppstod. Efter några timmar afskifde sig då ur den sura

Digitized by

Google

Bidrag till kännedomen om gailsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

27 /

vätskan nålformiga kristaller blandade med oljlika droppar, hvilka sistnämnde vid
behandling med kallt vatten löstes, qvarlemnande en suöhvit volumniös kristallmassa,
som till största deleu upptogs af kokande vatten och vid lösningens afsvalning åter
afskildes i fina glänsande nålar. Dessa löste sig endast föga i ether, men med lätt¬
het i alkohol. Alkohollösningen gaf äfven vid frivillig afdunstning inga kristaller,
utan intorkade till en hartslik massa; hvaremot, om den försattes med vatten, tills
tydlig grumling visade£sig och derefter lemnades i hvila, kristallisation inträdde. Af-
dunstades alkohollösningen i värme, egde partiel sönderdelning rum,, i det att den
resulterande hartsmassau ej kunde fullständigt bringas att åuyo anskjuta. Kristal¬
lerna egde en på samma gång bitter och söt smak, reagerade surt och deras vat¬
tenlösning fälldes ej af blysocker, men väl af basisk ättiksyrad blyoxid. De uppto-
gos lätt och rikligt af alkalier i utspädd lösning, äfvensom af ammoniak och baryt¬
vatten, och ur dessa lösningar afskilde syror — äfven ättiksyra — en hartslik fällning,
som efter längre tid spontant, hastigare genom tillsats af ether, antog kristallinisk
form. De löste sig jemväl i concentrerade mineralsyror, men dervid inträdde snart
sönderdelning, synuerligast i värme, och en oljartad kropp bildades. Ur lösningen i
concentrerad ättiksyra ansköto deremot kristallerna oförändrade vid afdunstning i
lindrig värme. På grund af de physikaliska karakterer och det kemiska förhållande,
som detta ämne sålunda visade, och med stöd af dess genom analysen constaterade
qväfvehalt, ansåg Strecker dåsamma vara identiskt med Gmelins cholsyra, och
deraf skulle då följa, att den kristalliserade gallans ena beståndsdel utgjordes af chol-
syradt natron, samt att detta salt vore en af de väsendtliga gallconstituenterna.

Det kunde emedlertid mot giltigheten af en sådan slutsats, göras först och främst
den invändningen, att den kristalliserade gallan, såsom Berzelics redan från dess första
upptäckt påstått, icke var oförändrad galla, och vidare den, att sättet hvarpå chol-
syran blifvit framställd ur denna kristalliserade galla, långt ifrån att utesluta möj¬
ligheten af en genom reactionsmedlet framkallad metamorphos, snarare gjorde en
sådan sannolik.

Genom att ådagalägga, att i den fällning, som af svafvelsyra framkallades i rå
galla, kristalliserande cholsyra i mängd bildades, då fällningen behandlades med ether,
ansåg Strecker sig hafva visat, att, om vid bildningen af den kristalliserade gallau
en metamorphos af det ursprungliga gallämnet egde rum, denna icke väsentligen
betingade cholsyrans uppträdande; och för att i viss mån bemöta det sednare af de
nämnde inkasten, sökte han isolera syrau på annan väg, i det han upptog den Gme-
linska methoden att använda blysalt såsom fällningsmedel. Genom att härvid utgå,
icke från den kristalliserade utan från den råa gallan, ville han sätta sig i skydd äf-

Digitized by GooQle

Johan Lang.

ven för den förra invändningen. Galla, sådan den tömdes ur blåsan, försattes di¬
rekt med ett öfverskott af neutral ättiksyrad blyoxid, och den uppkomna flockiga,
gula fällningen uttvättades och behandlades med kokande alkohol; det lösta decom-
ponerades med vätesvafla, hvarefter, sedan svafvelblyet frånsiiats, den alkoholiska
lösningen försattes med vatten tills den blef mjölklik./ Efter 12 timmar hade vät¬
skan stelnat till en magma af kristallnålar, hvilka i allo visade samma egenskaper,
som de ur den kristalliserade gallan genom svafvelsyra afskilda. Härmed, och då en
approximativ bestämning af den erhållna cholsvrans mängd ådagalade, att densamma
utgjorde en ganska betydande del af gallans fasta ämnen, ansåg sig Strecker hafva
lemnat fullgiltigt bevis derför, att eholsyran, hunden vid natron, icke blott fans prae-
formerad i gallan, utan äfven utgjorde en af secretets väsentliga beståndsdelar.

Cholsyrans kemiska formel fann Strecéer genom analys af såväl den fria sy¬
ran som dess natron- och barytsalter vara C 5J W 4 ,N0 12 . Natronsaltet — likasom
kali- och ammoniumoxidsalterna, hvilka , han äfven framställde — erhölls kristalli—
seradt i fina hvita nålar, till utseendet fullkofnligt lika den kristalliserade gallan, då
till en lösning af detsamma i alkohol sattes ether; hvaremot barytsaltet ej kunde
bringas att anskjuta i kristallini^k form, hvarken ur vatten- eller alkohollösning,
utan under alla förhållanden bildade en amorph hvit massa. Ammoniumoxidförenin-
gen afgaf ammoniak redan vid torkning i lufttomt rum, och dess vattenlösning an¬
tog vid kokning sur reaction. Barytsaltet afficierade? ej af kolsyra, hvarken i sprit—
eller vattenlösning. Cholsyrans lösliga salter hade alla starkt söt smak, med föga
tillblandning af bittert, fälldes ej af kalk- eller talksalter, hvaremot jern-, koppar-,
silfver- och blyoxidsalter i deras vattenlösningar framkallade fällningar, lösliga i al¬
kohol. Blysockerlösning fällde cholsyradt natron, dock icke fullständigt, ty den från¬
skilda vätskan gaf ytterligare fällning med blyättika. Cholsyran visade sig för öfrigt
kunna uppträda i tvenne olika modificationer. Såsom redan blifvit anmärkt, löste
sig den kristalliniska massan, som genom behandling med svafvelsyra afskildes ur
kristalliserad galla, icke fullständigt i kokande vatten, och detsamma gällde om den
cholsyra, som vid vattentillsats afskildes ur den efter blysaltets decomposition er¬
hållna alkohollösningen. Det som i begge fallen stadnade olöst, bildade en massa
af perlemoglänsande blad, som under mikroskopet visade sig utgöra fragmenter af
tafvelformiga kristaller. Olösliga i vatten, löste de sig med lätthet både i alkohol
och alkalier. Ur alkohollösningen afskilde vatten nålformiga kristaller, hvilka till
största delen upptogos af kokande vatten, och alkalisalterna, som erhöllos, visade
hvarken till de yttre karaktererna, eller i egenskaperna hos den fällning, som genom
syror ur dem afskildes, någon skiljaktighet från de motsvarande salterna af den

Digitized by v^ooQle -

Bidrag till kännedomen om gallayrornas sönderdelningsprodukter. I.

prismatiska cholsyran. Då jemväl analysen å den i valten olösliga syran gaf full¬
komligt samma värden, som blifvit funna för den lösliga, så kunde den förra ej anses
vara annat än en modification af den sednare, och Strecker gaf den derföre nam¬
net paracholsyra.

Analysen hade utvisat att cholsyran och paracholsyran voro svafvelfria. Om
derföre dess natronsalt utgjorde en väsentlig beståndsdel af den kristalliserade
gallan, kunde det dock icke representera denna i dess helhet; ulan jemte chol¬
syran, måste, såsom ej mindre väsentlig constituent, deri ingå en svafvelhaltig
kropp. Att denna icke kunde vara taurin i fritt tillstånd, följde redan af den kri¬
stalliserade gallans fullständiga löslighet i alkohol, och, att den egde en syras egen¬
skaper, ansåg Strecker sannolikt på grund af den relation mellan natron och kol,
som analyserna på den kristalliserade gallan gifvit. Alla hans bemödanden att iso¬
lera denna syra voro emellertid fruktlösa, dels på den grund att det ej lyckades ho¬
nom finna en lämplig method att fullständigt skilja den från cholsyran, dels till
följe af den ringa beständighet syran visade, i det den i fritt tillstånd med största
lätthet decomponerades under inflytande af äfven de svagaste kemiska agentier. För¬
söket att afskilja choleinsyran — så benämnde Strecker gallans svafvelhaltiga be¬
ståndsdel — medelst svafvelsyra ur filtratet från fällningen med blysocker, ledde
icke till något resultat, i det att svafvelsyran, äfven i mycket stort öfverskott till¬
satt, ej fällde choleinsyran; försattes åter det nyssnämnda filtratet med basisk ättik¬
syrad blyoxid, så uppkom visserligen en fällning, som innehöll choleinsyra, men analysen
visade, att halten såväl af bly som — oafsedt denna — äfven af kol, väte, svafvel
och qväfve var vexlande, hvadan alltså denna fällning ej kunde vara rent choleinsyradt
salt, utan måste antagas hålla större eller mindre mängder cholat inblandadt, och alla
försök att genom behandling med vatten, hvari blyfällningen delvis löste sig, och med alko¬
hol, som med lätthet upptog densamma, fullständigt aflägsna eholatet, förde icke till målet.

Då det sålunda ej var möjligt att framställa syran eller något dess salt i rent
tillstånd, kunde densammas konstitution ej genom direct analys utrönas; och det
återstod endast att på indirect väg söka fastställa dess sammansättning, ett problem,
som Strecker lyckades lösa hufvudsakligen genom en jemförande granskning af de
sönderdelningsprodukter, hvilka å ena sidan cholsyran, och å den andra blandningen
af denna och choleinsyran lemnade.

För att visa huru detta resultat vanns, och för att kunna bedöma giltigheten
af de slutsatser med afseende på choleinsyrans sammansättning, hvilka byggdes på
undersökningens data, är det emellertid nödigt att här lemna en närmare redogö-
redogörelse för enskiltheterna af densamma.

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

Methoden för denna undersökning var väsentligen densamma som redan De-
marqay användt, så tillvida som sönderdelningen åvägabragtes dels genom kaustika
alkälier, dels genom starka mineralsyror. v

Vid inverkan af kaustikt kali på den rena cholsyran erhöll Strecker efter
24—36 timmars fortsatt kokning, hvarvid det afdunstade vattnet alitjemt ersattes,
och derefter skeende concentrering af vätskan en kristallinisk saltmassa, som, ut¬
pressad och löst i vatten, med ehlorvätesyra gaf en hartsartad hvit fällning, hvilken
nyss afskild var seg och terpeutinartad, men efter någon tid hlef hård och pulve-
riserbar; en förändring som kunde väsendtligen påskyndas, genom tillsats af ether.
Löst i alkohol, eller bättre i en blandning af alkohol oeh något ether, ansköt denna
kropp vid lösningens frivilliga afdunstning i kristaller, hvilka vanligen visade tetrae-
drisk, mera sällan qvadrat-oclaedrisk form. Kristallerna voro i rent tillstånd färg¬
lösa, glasglänsande, men blefvo i torr luft hvita och ogenomskinliga, i det de förlo¬
rade vatten. Smaken var bitter, med en ringa tillsats af sötma. Föga lösliga i
kallt vatten (1:400) och mycket svårlösliga äfven i kokhett, upptogos kristal¬
lerna något rikligare af alkohol, ehuru långsamt, och ansköto vid afsvalning ur en
i värme mättad spritlösning i oförändrad form. Försattes en alkohollösning med vatten
tills blandningen blef mjölkhvit, så afsatte sig derur etter någon tid prismatiska kri¬
staller blandade med letraedrar. En lösning af substansen i ether, hvilket men-
st ruum upptog densamma i amorpht tillstånd — d. v. s. sådan den genom ehlorvätesyra
afskildes ur den alkaliska lösningen — till ungefär samma mängd som kall alkohol den
kristalliserade, gaf deremot vid långsam frivillig afdunstning rhombiska tafvelformiga
kristaller, hvilka för öfrigt skilde sig ifrån de ur alkohollösningen erhållna derigenom,
att de voro fullkomligt luftbeständiga.

Redan de physikaliska karaktererna hos denna kropp angåfvo i förening med
framställningssättet dess identitet med den af Dehar^ay först upptäckta och sedan
af Dumas, af Theyer och Schlosser samt af Gorcp-Besanez undersökta syran,
som af upptäckaren benämnts cholsyra, och dess kemiska egenskaper samt elemen¬
tära sammansättning gåfvo ytterligare stöd åt detta antagande. Då emellertid nam¬
net cholsyra ursprungligen af Gmelin gifvits åt en helt annan substans, åt hvilken
detsamma med prioritetens rätt ansågs böra bibehållas, valde Strecker för denna
genom alkalis inverkan på den Gmeunska cholsyran bildade kroppen namnet cholal-
syra, för att sålunda antyda dess uppkomstsätt.

Cholalsyran löstes med lätthet af kaustika alkalier, och i värme äfven af deras
carbouater under kolsyreutveckling. Vid lösningarnes frivilliga afdunstning bildade al-
kalisalterna amorpha massor, hvaremot vid afdunstning i värme, desamma erhöllos

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornag aönderdelningsprodukter. I. 34

i kristallinisk form. Barytsaltet, som erhölls genom cholalsyrans lösning i barytvat-
ten och den öfverskjutande harytens aflägsnande genom behandling med kolsyra,
var tröglöst i vatten; men afsatte sig ej vid afsvalning ur en i värme mättad lös¬
ning; vid afdunstning afskiljde det sig såsom en sidenglänsande hinna på lösningens
yta. Genom länge, fortsatt inledande af kolsyra i barytsaltels vattenlösning erhölls
en fällning, som bestod af kolsyrad baryt och cholalsyra, och ur en alkohollösning
af saltet utfälldes vid samma behandling nästan hela barythalten såsom carbonat.
Cholalsyrans föreningar med de tunga metallernas oxider visade sig vara amorpha
eller halft kristalliniska, föga eller icke lösliga i vatten. Af alkohol upptogos alla
cholalsyrans salter utan svårighet.- Syrans sammansättning fann Strecker på grund
af analyser, verkställda såväl på den fria syran som på kali- och barytsalterna, mot¬
svara formeln C 4g H 40 0 10 och de olika kristallformer, hvari cholsyran uppträdde, be¬
tingades af olika halt af kristallvatten, i det de vittrande tetraedriska kristallerna
höllo 5 aq., hvilka alla bortgingo vid 400°, medan de luftbeständiga rhombiska taf-
lorna blott höllo 2 aq., hvaraf endast hälften kunde aflägsnas vid 400°. I detta
sistnämnde förhållande ville Strecker, åtminstone till en del, söka förklaringen på
den skiljaktighet, som visade sig mellan de af honom erhållna analytiska data och
dem, hvartill hans föregångare kommit vid cholalsyrans qvantitativa undersökning.

Sedan sålunda blifvit constateradt, att en/af cholsyrans sönderdelningsprodukter
vid behandling med alkali, utgjordes af cholalsyra, återstod att tillse, hvilka ämnen
som derjemte bildades. Under kokningen med kalilut hade iakttagits en svag, men
alltjemt fortgående ammoniakutveckling; vid afdunstning af vätskan, som afhälldes
från det utkristalliserade kalisaltet uppträdde ammoniak rikligare, och då slutligen
den torra afdunstningsåterstoden upphettades till smältning, utvecklades den i stor
mängd. Detta allt angaf att ammoniaken endast var en seeundär produkt vid chol¬
syrans sönderdelning, och att i den kaliska lösningén förefans en qväfvehaltig substans,
som visserligen redan vid upphettning med en vattenlösning af kali undergick partie
decomposition, men likväl först vid smältning med alkalit fullständigt’ sönderföll. Med
kännedom om cholsyrans och cholalsyrans sammansättning, var det lätt att afgöra, hvilka
elementer den förra, i det den gaf upphof åt den sednare, kunde lemna till bildande
af denna qväfvehaltiga kropp, och med förutsättning, att cholsyrans sönderdelning un¬
der angifna förhållanden vöre den enklast möjliga, nemligen sådan, att endast tvänne
ämnen uppkomme, skulle den ifrågavarande kroppen innehålla såsom koustituenter
C 4 H,NO, — ty C sa B 4a NO ia =C 4g H 40 0 10 +C 4 fl g NO a — och derjemte möjligen
elementerna för en eller flera atomer vatten. Men C 4 B a NO a +2ftO=C 4 H 3 NO* var
formeln för glycocoll, och att det var denna kropp, som genererades vid chol-

Digitized by ^»ooQle

32 Johan Lang. '

syrans decomposition, kunde anses så mycket sannolikare, som en analogi redan före¬
låg genom Dessaigkes *) upptäckt (18463 af hippursyraus sönderfallande i glyco-
coll och benzoesyra vid inverkan såväl af syror som af alkalier. Ett afgöraude
bevis for eller emot detta antagande, kunde emellertid ej lemnas med mindre, än att
det lyckades att isolera det qväfvehaltiga ämne, som uppstod vid cholsyrans behand¬
ling med alkali. Då dess afskiljande ur kalilut visade sig möta väsentliga svårig¬
heter, sökte Strecker nå målet, genom att i kalits ställe använda barvthydrat för
cholsyrans decomposition. Han fann att sönderdelningcn härvid försiggick lika full¬
ständigt, om än något långsammare, och gjorde derjemte den iakttagelsen, att, om
under kokningen luftens kolsyra utestängdes, blandningen af barytvatten och chol-
syra bibehöll sig fullkomligt klar, hvarigenom det kunde anses bevisadt, att vid
cholalsyrans bildning ingen kolsyra genererades. Efter slutad decomposition afskil-
des eholalsyran genom lösningens öfvermättniug med chlorvätesyra, baryten fölkles
med svafvelsyra, hvarefter den sura vätskan behandlades med blvoxid i öfverskott
till aflägsnande af de sistnämnde syrorna. Ur filtratet fålldes blyet med vätesvafla,
och lösningen gaf nu vid afdunstuing prisinatiska kristaller af söt smak, som såväl
genom sina pbysiska oeli kemiska egenskaper, som genom å desamma verkställd analys,
visade sig vara glycocoll.

För sin undersökning af cholsyrans sönderdelning genom syror, använde Strec¬
ker hufvudsakligen concentrerad .chlorvätesyra såsom deeompositionsmedel. Dennas
första inverkan på cholsyran i värme var att, allt efter den tid som uppvärmningen
fortgått, ur densamma eliminera elementerna för 2 eller 4 atomer vatten, utan att någon
vidare sönderdelning egde rum. De nybildade föreningarne alskilde sig ur den ko¬
kande vätskan såsom oljartade eller mjukt hartslika kroppar, hvilka egde egenskapen
äf svaga syror. Genom fortsatt kokning med chlorvätesyran antog det afskilda en
allt fastare consisfens, tills det slutligen blef fullkomligt hårdt. Denna slutprodukt
egde alla egenskaper af Berzelii dyslysin, i det den var föga löslig i alkohol, men
temligen rikligt upptogs af ether och icke afficierades af ammoniak eller kalilut. Re-
nadt genom behandling med alkohol i kokning, återstodens lösning i ether och ether-
lösningens fällning med alkohol, hvarvid dyslysinet afskildes i pulverform, visade det
sig ega sammansättningen C t8 fl 36 0 6 . Mellan de ofvannämnda qväfvehaltiga syrorna
såsom första produkterna af chlorvätesyrans inverkan, och dyslysinet såsom den slut¬
ligen resulterande, fann Strecker ett mångtal mellanliggande, af. hvilka han likväl
ansåg endast en enda kunna betecknas såsom kemiskt sjelfständig kropp.

*) L’Institut N:r 622, s. 420; enl. Bebz. Årsb. 1846, b. 672.

Digitized by ^»ooQle

j Bidrag till kännedomen om gallsyrornas gönderdelningsprodukter. I. '13

Denna kropp var qväfvefri, och han ansåg densamma uppstå omedelbart genom
afskiljandet af glycocoll ur de nyssnämda qväfvehaltiga syrorna. Den var sjelf en
syra, hartsartad och spröd vid vanlig temperatur, men smältande i kokande vatten,
lättlöslig i alkohol och derur fällbar med vatten såsom en hartslik massa, samt upp¬
togs endast obetydligt af ether. Med alkalierna bildade den i vatten lösliga salter af
rent bitter smak utan tillblandning af sötma. De kunde ej bringas att antaga kri—
stallinisk form, utan bildade vid afdunstning gummilika massor. De öfriga salterna
; — äfven harytsalterna — voro plåsterlika, olösliga eller ytterst svårlösliga i vatten,

deremot lättiösliga i alkohol. Syrans atlinileter voro mycket svaga, så att den re¬
dan genom kolsyra afskildes ur sina föreningar. På grund af dess kemiska och
pby siska karakterer ansåg Strecker denna kropp vara identisk med Dem ari; ays cho¬
loidinsyra, och genom analys af såväl den fria syran som dess barytsalt fann han
den vara sammansatt enligt formeln C 18 H 39 0 9 . Men liksom hyocholiusyran förenade
sig eholoidinsyran med baser, utan att något vatten utträdde, så att barytsaltets
formel blef Ba0.C 48 H 39 0 9 , alltså fullkomligt enahanda med den cholalsyrade ba-
rytens; medan likväl den väsendtliga skiljaktigheten i egenskaper tycktes sätta utom
allt tyifvel, att i de båda harytsalterna olika syror ingingo. De iakttagelser, hvilka
Strecker gjort rörande förloppet af den sönderdelningsprocess, bvarigeuoin cbolsy-
ran slutligen öfverfördes uti dyslysin, och hvilka hänvisade på en «måningom skeende
öfvergång från qväfvehaltiga produkter til! qväfvefria och från kolfattigarc till kolri-
kare, måste framkalla vissa tvifvelsmål rörande choloidinsyrans berättigande att anses
såsom sjelfständig eller åtminstone rörande möjligheten att på den angifna vägen er-
' liålla densamma i rent tillstånd. Strecker sökte derlöre med ledning af analysens
resultat, att framställa densamma ur cholaisyran genom att ur denna eliminera ele-
menterna för en atom vatten. Detta åvägabragte han dels genom upphettning af
torr cholalsyra till 200° C., dels genom dess kokning med concentrerad chlorvätc-
syra, tills den uppkommande hartslika produkten, löst i alkohol, vid tillsats af
vatten ej längre afsatte sig kristalliuisk utan amorph och genomskinlig. I begge
fallen erhöll han choloidinsyra af samma egenskaper som den direct ur cholsyran
framställda, och genom bestämning af den vigtsförlust, som den vattenfria cholaisyran
led vid 200° C., visade han, att densamma motsvarade den ur skilnaden mellan de
begge syrornas formler be;äknadc.

Att cholsyran vid decomposition med syror jemte choloidinsyra eller dyslysin
lemnade glycocoll, bevisade Strecker genom att framställa detta ämne i fritt till¬
stånd ur den sura lösning, hvarur eholoidinsyran eller dyslysinet afskilt sig, och skedde
detta på väsendtligen samma sätt som vid sönderdelningen med alkali blifvit anfördt.'

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1874. 5

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

Efter att sålunda liafva visat, på' hvad sätt cholsyran sönderföll vid behand¬
ling med alkalier och med» syror, underkastade Strecker den blandning af cholsyra
och choleinsyra, som förefans i fällningen med blyättika, liknande sönderdelning. Vid
behandling med barythydrat erhöll ban af denna blaudning inga andra produkter
än cholalsyra, glycocoll och laurin, bvilka sistnämnda han skilde från hvarandra
genom behandling med chlorvätehaltig alkohol, som löste .glycocollen, men ej i nämn¬
värd mängd upptog taurin. Den omständigheten, att endast dessa trenne ämnen
uppträdde vid blandningens decomposition, gaf tydligt vid handen, att choleinsyran
vid sin sönderdelning lemnade såsom produkter cholalsyra och taurin, och då efter
all sannolikhet den uppträdande glycollen var att anse såsom härflytandc från chol¬
syran ensam, blef det i hög grad antagligt, att choleinsyran vid behandling med al¬
kali icke gaf upphof till andra ämnen än de båda nyssnämnda. Men om nu så¬
lunda cholsyran och choleinsyran på e't fullkomligt analogt sätt sönderföllo vid ena¬
handa behandling, och när derjemte en af sönderdelningsprodukterna var densamma
för dem begge, så tycktes den slutsatsen vara berättigad, att de jemväl vore analogt
constituerade, och då den directa analysen af cholsyran och dess sönderdelningspro-
dukter gifvit vid handen, att denna syra kunde anses uppkomma ur de sistnämnda,
enligt följande formel

f^4 8^4 0 O, 0 +C t H 5 N0 4 = C 52 H 4S N0 11 + 2H0,
så skulle i analogi härmed och med cholalsyran och laurinet till utgångspunkter
choleinsyrans formel blifva C s3 H 45 NS a On enligt följande eqvation
^*8D 40 0 ,o + C 4 H 7 NS 3 0 6 =C s jH 45 NS j 0 11 +2HO.

För att äfven på mera direct analytisk väg söka uppvisa riktigheten af denna for¬
mel för choleinsyran, undersökte Strecker qvantitativt såväl den blandning af bly—
salter, hvilken ur gallan utfälldes med ättiksyrad blyoxid, som ock den kristalliserade
gallan sjelf samt barytföreningen af de blandade syrorna. Han lade härvid den er¬
hållna svafvelhalten till grund för beräkningen af den ingående qväntiteten cholein¬
syra, hvarigenom, med tillhjelp af basens mängd i de neutrala föreningarlic, bland-
ningsförhållandel mellan cholsyra och choleinsyra lät sig bestämmas; och de sålunda
beräknade värdena på de constituerande elementerna jemfördes nu med de genoni
analysen funna. Genom den ganska nära öfverensstämmelse, som visade sig ega
rum mellan räkningen och analysens data, och detta icke blott vid de af honom
sjelf utförda bestämningarne, utan äfven vid beräkningens tillämpning på Mulders
analyser af bilifellinsyrad baryt, ansåg Strecker choleinsyrans formel vara lika till¬
förlitligt fastställd, som om han kunnat göra dess salter i rent tillstånd till förqnål
för analysen. Men om det än sålunda lyckats att indirect utröna den ifrågavarande

Digitized by

Google

Bidrag till kännedomen om 'gallsyrornas sönderdelnirigsprodukter. I. 3ö

syrans qvantitativa förhållanden, så var det deremot ej möjligt, att på enahanda sätt
komma till insigt om de qvalitativa. Med stöd af den gjorda iakttagelsen, att vid
fällning af gallans alkohollösning med ether, det som först afskildes var svafvelri-
kare än det, som senare utföll, sökte Strecker genom upprepad fractionerad fäll¬
ning erhålla en på choleinsyradt salt möjligast rik blandning, och var det på denna
och på fiskgallan — hvilkeu enligt de derå verkställda analyserna höll endast obe¬
tydligt cholsyra — som han sökte utröna choleiusyrans egenskaper. Han fann, att
syran förmådde lösa fett, feta syror och cholesterin i betydlig qvantitet; att den
upptog cholsyra med mycken lätthet och hindrade densammas utfällande ur dess sal¬
ter med ättiksyra och utspädda mineralsyror. Sjelf ej fällbar med concentrerad svaf-
velsyra, försvårade den genom sin närvaro cholsyrans afskiljande åfven medelst detta
agens, i det att ett betydligt öfverskott deraf måste användas för att framkalla fäll¬
ning; likväl var precipitatet, som sålunda erhölls, ej fritt från choleinsyra. Redan of-
vanföre är nämdt, att den fria syran ej utan sönderdelning kunde afdunstas till torr¬
het. Vid försök i denna riktning visade det sig, att återstoden som erhölls ej var
fullkomligt löslig i vatten och att dess lösning i alkali gaf fällning med syror. Nå¬
got afskiljände af taurin kunde emellertid vid denna choleiusyrans omvandling icke
iakttagas, hvarföre Strecker antog, att densamma bestod endast i ett afskiljande af
elementerna för vatten, hvarigenom kroppar uppstodo, hvilka dels voro olösliga i
vatten, dels deruti lösliga, men fällbara med syror ur denna lösning. Choleiusyrans
alkalisalter reagerade neutralt, voro lättlösliga i vatten och alkohol, olösliga i ether.
De egde en intensivt söt smak med ringa tillblandning af bittert. I fuktig luft upp-
togo de vatten, utan att likväl deliqvescera. Lösningen kunde afdunstas i vatten-
badsvärme, utan att någon sönderdelning inträdde, och salterna afskildes härvid lik¬
som vid utfällning med ether i fullkomligt amorpht tillstånd, men kunde genom längre
beröring med ether bringas att antaga kristalliniskt strålig textur. Liksom cholsy¬
rans och cholalsvrans alkalisalter, så afskildes också de choleinsvrade ur sina lös-
ningar genom concentrerad alkalilut. Hvarken alkaliska jordarternas eller flertalet
af de tunga metalloxidernas salter framkallade någon fällning i en lösning af cho¬
leinsyradt alkali. Blyättika gaf ett flockigt, snart sammanbakande precipitat, lösligt
i ett öfverskott af fallningsmedlet, synnerligast i värme; dock fälldes ej choleinsyran
häraf fullständigt, ty vid tillsats af ammoniak till den från blyfällningen affiltrerade
vätskan, uppstod ett nytt precipitat, liknande det förra, och ej ens på sådant sätt
kunde all choleinsyra afskiljas, utan en icke oväsendtlig del stadnade upplöst i vät¬
skan. Utom det basiska blysaltet var det endast salpetersyrad qvicksilfveroxidul

5»

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

och tennchlorur som gåfvo fällningar med choleinsyran; jernchlorid framkallade vis-

serligen också en sådan, men endast transitoriskt.

Streckers undersökning af oxgallan hade sålunda, 'enligt hvad den här lem-
nade redogörelsen gifver vid handen, i det väsendtliga bekräftat Liebigs theori om
gallans constitution. Secrelet var en saltartad förening — hufvudsakligen ett na-
tronsalt — icke af en syra, såsom Liebig antagit, utan af tvenne, men dessa lik¬
väl nära beslägtade med hvarandra, i det att samma atomcomplex bildade så att
säga grundvalen för dem begge, kopplad i den ena med en qväfvehaltig, i den an¬
dra med en qväfve- och svafvelhaltig kropp. Genom behandling vare sig med syror
eller alkalier sönderdelades kopplingarne: glycocoll frigjordes ur den ena, taurin ur
den andra, oph jemte dessa uppkom vid alkalis inverkan cholalsyra, vid syrors cho-
loidinsyra eller dyslysin, allt efter som inverkan fortgått kortare eller längre tid.
Med denna enkla sammansättning af secretet och med fåtalighelen af de produkter,
som sålunda vid dess sönderdelnmg skulle uppkomma, stodo emedlertid de iaktta¬
gelser icke väl tillsammans, hvarpå den motsatta åsigten om gallans constitution stödde
sig, och då dessa iakttagelser egde en auctoritet, som måste gifva dem större vigt
föch betydelse, än att de helt och hållet kunde förbises, så blef det nödvändigt att
upptaga desamma till närmare skärskådande och söka visa, huru de kunde förklaras
i enlighet med den uppfattningen, att oxgallan vore en blandning af cholsyradt och
choleinsyradt natron. Då Berzelius och Mulder ansågo bilinet vara gallans ur- 1
sprungliga hufvudbeståndsdel, blef det förnämligast och främst detta änme, som
Strecker gjorde till föremål för sin granskning. För att framställa bilinet följde
han den af Berzelius angifna methoden, dock icke alldeles oförändrad, enär han i
stället för slammad blyglete använde blyoxidhydrat till bilifellinsyrans afskiljande, och
vid ett af försöken till basernas utfällande ur lösningen i absolut alkohol begag¬
nade kiselfluorvätesyra i svafvelsyrans ställe för att sålunda fullständigare kunna af-
lägsna dessa. Han fann härvid, att qvantiteten bilin, som efter det förstnämnda för¬
faringssättet erhölls, endast utgjorde 2 °/ 0 af gallans fasta återstod och efter den
senare än mindre, nemligen 1. 4 °/ 0 . Häraf syntes redan följa, att det ämne, som
sålunda erhölls, ej kunde betraktas såsom gallans hufvudbeståndsdel, och då det¬
samma vid förbränning lemnade en betydlig mängd aska, ansåg Strecker härigenom
bevisadt, att gallan ej innehöll såsom väsendtlig eonstituent någon indifferent kropp,
sådan som bilinet enligt Berzelius skulle vara, utan att detta bilin ingenting an¬
nat var än choleinsyra eller choleinsyradt salt med en liten inblandning af cholsyra.
Härigenom förklarades ej mindre bilinets egenskap att ej fallas af svafvelsyra, än ock
dess qvarstående i lösning efter gallans behandling med neutral och basisk ättiksy-

Digitized by

Google

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodnkter. I.

rad blyoxid, äfvensom dess stora benägenhet att metamorphoseras. Då bilinet så¬
lunda antogs vara identiskt med choleinsyran, måste bilifelliu- och bilicIiolinsVrorna
betraktas såsom blandningar af eholsyra med större eller mindre mängder cholein-
syra, och Stbecker ansåg sig i Mulders egna analyser å dessa syrors salter, hafva
fullgiltiga bevis derför, att de ej kunde vara kopplade -föreningar, enär de funna
svafvelhalterna, som borde representera det ingående bilinets mängd, visade allt för stora
afvikelser från hvarandra. Berzelii fellinsyra betraktade Strecker såsom enahanda
med choloidinsyran, medan han deremot med afseende på cholinsyran tyckes hafva
tvekat, huruvida den borde anses såsom en blandning af choloidinsyra med dvslysin,
eller af den förra med cholsyrans närmaste, ännu qväfvehaltiga omvandlingsprodukter.
Att Berzelii eholsyra ej var identisk med den af Strecker så benämnde syran,
framgick af åtskilliga ganska väsendtliga olikheter i deras physiska och kemiska egen¬
skaper, såsom smak, löslighetsförhållanden och salternas — särskildt natron- och
barytsalternas — karakterer; vida större öfverensstämmelse visade den deremot med
Streckers cholalsyra, om än i afseende på kristallform och yttre habitus samt i
sättet att anskjuta afvikelser förefunnos, i det att i dessa hänseenden Berzelii
eholsyra erbjöd en påfallande likhet med den Gmelinska. På grund häraf ansåg
Strecker densamma vara cholalsyra blandad med eholsyra. Fellansyran åter be¬
traktade han såsom en oren cholalsyra, hvilken, till följe af någon inblandning ej
egde förmågan att kristallisera och cholansyran, hvars karakterer, sådana de af
Berzelius angifvits, voro föga utmärkande, trodde han möjligen kunna tolkas såsom
en blandning af choloidinsyra med cholalsyra i underordnad mängd.

Redan vid sitt första uppträdande hade Liebigska theorien om gallans sam¬
mansättning vunnit många anhängare, väl hufvudsakligen på grund af sin enkelhet-,
och de fortgående gallundersökningarne på laboratoriet i Giesseu, hvilka alla mer
eller miudre gifvit stöd åt densamma, tyckas snart hafva gjort denna åsigt till deu
förherrskande; genom Streckers undersökning öfver oxgallan blef den, med de mo-
dificationer som deraf betingades, på en gång den enda gällande.

Att den blef detta omedelbart och så godt som obestridt, berodde väl dock
främst derpå, att Berzelius ej ens upplefde den fullständiga publicationen af Strec¬
kers arbete. Med hans bortgång hade den motsatta åsigten förlorat sin egentlige
försvarare, och fältet var derföre lemnadt helt och hållet öppet; ty den kritik
af Streckers arbete, som Mulder a ) framlade, och den undersökning, hvarigenom

i _

*) Berzelius sjelf hade redan vid sin redogörelse för fellansyran (Vet. Akad. Handl. 1841
s. 03) uttalat såsom en möjlighet, att den kunde vara en modifikation af cholsyran (cholalsyran).

2 ) Scheik. Onderz. V Deel s. 1.

Digitized by L^OOQle

Johan Lang.

lian sökte vederlägga eller beriktiga de resultat, hvartill Strecker kommit, sy¬
nes ej hafva varit egnade att rubba den åsigt, som stödde sig på dessa. Denna
Mulders undersökning rörde sig förnämligast kring de formler, som af Strecker
blitvit uppställda för dyslysinet, för cholalsyran och för cholsyran, hvilka Mulder
på grund af sina analyser ansåg böra ändras till resp.

2(C 50 H 36 O 6 ) + HO; 2(C s 0 H 40 O 10 J+!TO och C 54 H 44 N0 13 ,
påståenden dem Strecker lätt nog vederläde, i det han dels framhöll det otillfreds¬
ställande i undersökningsmethoden, dels uppvisade, att de af Mulder fuuna analyti-
tiska talvärdena svarade lika väl, om icke bättre, till Streckers formler som till de
af Mulder projecterade. Såsom kanske det anmärkningsvärdaste i denna Mulders
undersökning torde här böra omnämnas den decoinpositionsprodukt af cholsyran som
Mulder gaf namnet cholonsijra, och som, visserligen redan uppmärksammad al' Strec-
ker; likväl först af Mulder erhölls i rent tillstånd. Mulder fann nemligen, då lian
för att framställa cholsyran ur dess blyförening, sådan denna erhölls genom gallans
fällning med blysocker, ulrörde denna med vatten och i blandningen inledde väte-
svafla, samt efter fulländad decomposition ur den svarta fällningen med kokande vat¬
ten utdragit cholsyran, att återstoden vid behandling med alkohol jemte parachol-
syra, äfven afgaf en annan syra, hvars barytsalt var olösligt i vatten och derigenom
kunde skiljas såväl från cholsyran som paracholsyran. Delta barytsält, decomponeradt
med chlorvätesyra, lenmade syran såsom en amorph massa; men löst i alkohol an-
sköt den i prismatiska kristaller, olösliga i vatten, lättlösliga i alkohol och så godt
som olösliga i ether. Mulders analys af denna syra förde honom till formeln
C 54 ff 43 N0 11 för densamma, hvaremot Strecker fann den vara sammansaltC 53 H 41 NO Ie ,
och visade att denna formel bättre än Mulders egen öfverensstämde med de af ho¬
nom angifna analytiska data.

De undersökningar af galla, som blifvit verkställda efter 1848, hafva icke i
någon väsendtligare mån rubbat den af Strecker uppställda åsigten om gallans con-
stitution och om naturen af dess närmaste sönderdelningsprodukter, hvarföre de¬
samma här endast må i korthet omnämnas, för såvidl de beröra dessa frågor.

Samtidigt med Streckers arbete öfver oxgallan förehade Bensch en undersök¬
ning öfver gallan af åtskilliga djurslägten — oxe, svin, far, get, hund, varg, räf
och björn — hvilken hufvudsakiigen omfattade qvantitativa bestämningar af svafvel-
och askhalten s ), hvarjemte för några af gallorna äfven kol, qväfve och väte blefvo

*) Ann. der Chem. n. Pharm. LXV, 194 (1848).

*) En liknande undersökning hade af Schlieper 1847 verkställts å ormgallan (Ann. der
Chem. u. Pharm. LX, 109) som visade sig innehålla 6. ai °/ # svafvel och lemnade ll. M °/ 0

Digitized by ^.ooQie

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

analvtiskt bestämda. Han fann härvid, att svafvelhalten i den renade och torkade
gallan hos plika djurslag varierade från 0. 3 °/ 0 (svingallan) till 6. ä °/ 0 (hundgal¬
lan), medan askhalten från 14. tt °/ 0 i fiskgallan nedgick till 8. 42 °/ 0 i björngallan.
Dessa försök upptogos snart derefter af Strecker ‘) i afseende på gallan af hund,
får och åtskilliga fiskslag, dock hufvudsakiigen för att utröna, huruvida de deri in¬
gående organiska syrorna voro skiljaktiga eller identiska med de i oxgallan funna.
Det visade sig, att i alla de af honom sålunda undersökta gallarterna — hundgallan
undantagen, som innehöll endast choleinsvra — både cholsyra och choleinsyrå före-
funnos, ehuru i olika inbördes mängd, så att gallan af ka bil jo, aborre och piggvar
endast innehöllo små qvantiteter cholsyra, medan får och gäddgalian voro relativt
rikare derpå, ehuru äfven i dessa -choleinsvran var den vida öfvervägande. Syror¬
nas identitet eonstaterades genom framställande ur desamma af cholalsyra, tau-
rin, glycocoll samt analys af den förstnämdas barytsalt. I afseende på fiskgallan,
gjorde han för öfrigt den märkliga iakttagelsen, att gallsyrorna deri voro bundna huf-
vudsakligén vid kali, då i landdjurens galla väsendtligen förefunnos natronsalter. Uti
dessa resultat af Benschs och sina egna undersökningar fann Stregker ett yt¬
terligare stöd för sin uppfattning af gallans constitution eller rättare för sitt påstå¬
ende om den motsatta åsigtens oriktighet, i det att med antagande af att gallans
hufvudbeståndsdel utgjordes af ett enda ämne, det blefve svårt att förklara den olika %
svafvelhalten hos de skilda gallarterna, och om återigen bilinet förutsattes vara olika

1 olika djurslags galla, det ej gerna kunde tänkas iemna samma sönderdelningspro¬
dukter. Med anledning af en af van Heiningen och Scharlée offentliggjord uppsats J )
om svingallans sammansättning, hvari angafs, att denna galla skulle innehålla närmare

2 °/ 0 svafvel och att Gundelachs och Streckers undersökning af densamma var
felaktig, gjorde Strecker denna galla ånyo till föremål för sina försök. Dessa be¬
kräftade, hvad redan Bensch funnit, att svingallan innehöll svafvel, men endast i
ringa mängd. Något taurin lyckades Strecker emellertid ej att framställa genom dess
behandling med chlorvätesyra. Då likväl den kristalliniska återstod, han härvid er¬
höll, visade sig svafvelhalhaltig, antog han, att den relativt stora mängden glycocoll
hindrat taurinets isolerande, och att alltså jemte hyoeholsyran äfven en ringa mängd
hyocholeinsyra C 54 B 45 NS 2 0 12 ingick i svingallan. Han visade för öfrigt, att hyochol-

aska. Såväl hans som Benschs undersökniagar, hafva emedlertid det fel gemensamt, att det
ingående svallet är, åtminstone delvis, upptaget i räkningen två gånger, nemligen å ena sidan
såsom svafvel och å den andra såsom svafvelsyra i askan.

*) Ann. dér Chem. u. Pharm. LXX,__149 (1849).

J ) Scheik. Onderz. V Deel. s. 105.

Digitized by ^»ooQle

4 0 Johan Lang.

syran (hyocholinsyran) sönderdelades vid behandling med syror och alkalier fullkomligt
analogt med cholsyran, i det att jemte glvcocoll hyodyslysin eller hyocholalsyra bildades,
det förra amorpht nästan olösligt i alkohol men lösligt i ether, den senare lättlöslig i
alkohol, föga löslig i ether och anskjutande i små otydliga tafvelformiga kristaller.
Strecker upptäckte vid denna förnyade undersökning af svingallan, att densamma
i ringa mängd innehöll en egendomlig hasartad kropp, en animalisk alkaloid, hvilken
framställdes ur deu sura vätskan, som vid gallans behandling med chlorvätesyra er¬
hölls, i det att denna efter dyslvsinets afskiljande afdunstades till torrhet, återstoden
löstes i vatten, och lösningen kokades med blyoxidhydrat i öfverskott, så länge am¬
moniak utvecklades, hvarefter ur den tiltrorade vätskan blyet aflägsnades med väte-
svatla, svafvelsyra tillsattes, och lösningen afdunstades till torrhet, då alkohol med
qvarlenmande af svafvclsyrad glvcocoll och något svafvelsyradt natron ur återstoden
upptog det svafvelsyrade saltet af alkaloideu. Vid tillsats af platinachlorid och chlor¬
vätesyra till denna lösning, bildade sig en ljusgul flockig fällning, som var lättlöst i
vatten och vid vattenlösuingens afdunstning, utkristalliserade i tina nålar eller blad.
Den ur platinaloreuingen afskilda basen visade sig ega stark alkalisk reaetion och
skulle, enligt Strbckers första meddelande, innehålla både qväfve och svatvel såsom
constituenter; vid en närmare undersökning 1 ) af detta ämne, som Strecker några
år sednare, 1861—62, företog, fann han emedlertid, att cholinct — så be-
nämde han detsamma — icke var svafvelhaltigt, och bestämde geuom analys af
platinachlorid-dubbelsaltet dess sammansättning till C I0 H 13 NOj, hvarjeinte han åda-
galade dess förhandenvaro äfven i oxgallan. På samma gång uppvisade han äl¬
ven, att svingallan innehöll köttmjölksyra och lecithin; detta sistnämnda redan an-
gifvet af Gobj.ey s ) såsom en beståndsdel i oxgallan. Buchners undersökning af Je
produkter, som uppstå vid gallans förruttnelse, må här blott i förbigående omnäm¬
nas, enär densamma erbjuder föga mera än hvad redau Gorup-Besanez angifvit,
rörande detta ämne; endast iakttagelsen af valeriansyrans och andra närslägtade feta
syrors uppträdande härvid äfvensom af taurinets spontana sönderfallande under lång¬
varigt inflytande af fermentet och luftens syre torde böra särskildt anföras. Mars¬
sons arbete 8 ) öfver gåsgallan lenmade så till vida ett nytt bidrag till gallans kemi,
som derigenom påvisades, att i denna gallart ingick en syra, som till sammansätt¬
ning och egenskaper icke öfverensstämde med syrorna vare sig i ox- eller svin¬
gallan. Marsson fann den vara rik på svafvcl och kallade den chenocholinsyra.

*) Ann. der Chem. u. Pharm. CXXIII, 353.

a ) Journ. de Pharm. .& de Chem. [3] XXX, 241; enl. Jahresb. 1856, s. 711.

3 ) Ann. der Chem. u. Pharm. LXXII, 317 (1849).

Digitized by

Google

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

Dess natronsalt fälldes ej af' ättiksyra eller oxalsyra ej heller af salpetersyrad silfver-
oxid, ättiksyrad blyoxid eller qvicksilfverchloriil, hvaremot chlorbarium, chlorcalcium
och blyättika gåfvo plåsterlika fällningar. Heintz och Wislicencs som senar»
upptogo undersökningar af gåsgallan, bekräftade i det väsendtliga Marssons iakttagel¬
ser, ådagalade att syran vid kokning med barytvatten lemnade taurin och en qväf-
vefri syra, som de kallade clienocholalsyra och hvars sammansättning de funno vara
^54^44^8. samt uppställde för taurochenocholsyran' 1 ') — såsom de benämnde Marssons
chenocholinsyra — formeln C 5g H 49 flS 2 0 12 ulan' att dock på analytisk väg uppvisa
dess giltighet, hvilket först 1868 gjordes af Otto 3 ) genom qvantitativ undersökning
af det taurochenocholsyrade natronet. Gallan af Silurus glanis undersöktes af Vog-
tenberger 4 ) och känguruhgallan af Schlossberger 6 ), dock hufvudsakligen endast
med afseende på mängden af fasta beståndsdelar, svafvel och aska. Den senare
visade sig hålla mindre svafvel än oxgallan, den förra öfverensstämde väsendtligen
med de fiskgallor, som Strecker undersökt, såtillvida som svafvelhalten angaf, att
tauroeholsyran utgjorde hufvudbeståndsdelen deri, medan glycocholsyran ingick till un¬
derordnad mängd.

Gorup-Besanez hade vid förnyad undersökning 6 ) af menniskogallan 1851 trott
sig finna, att i densamma företrädesvis, om icke uteslutande, ingick taurocholsyra, enär
det ej lyckats honom att vid dess sönderdelning erhålla glycocoll. Till ett helt an¬
nat resultat kom E. Bischoff vid, sina försök rörande detta ämne, i det att han
fann menniskogallans svafvelhalt vida mindre än oxgallans — vexlande mellan 0, 83 °/ 0
och 2, 99 °l o, i medeltal 1, 46 °/ 0 — och slutligen har Jacobsen •) vid undersökning
af gallan ur en fistel iakttagit total frånvaro af taurocholsyra. Detta förhållande
betraktar han dock sjelf såsom ett undantagsfall, enär han vid en serie af analyser

>) Pogg. Ann. CVm. 547. (1859).

J ) Då åtminstone tvenne särskilda kroppar under gallundersökningarnes fortgång blifvit
belagda med namnet cliolsyru, och följaktligen, sålänge denna benämning bibehölls, möjligheten
af en förvexling qvarstod, föreslog Lehmann redan 1850 att beteckna den Gmelinska qväfve-
haltiga syran med namnet glycocholsyra, hvarigenom äiven dess sammansättning antyddes, och
i samband dermed att utbyta det af Strecker för den svafvelhaltiga gallsyran valda namnet
choleinsyra mot taurocholsyra; och hafva dessa benämningar sedermera allt allmännare blifvit
antagna.

3 ) Ann. der Chem. u. Pharm. CXLIX. 185.

*) Ann. der Chem. u. Pharm. CVHI. 66. (1858).

*) Ann. der Chem. u. Pharm. CX. 244. (1859).

s ) Prager Vierteljahrsschrift 1851. III. 86.

’) Zeitschr. f. rat. Med. XXI. 125. enl. Gorup-Besanez.

*) Ber. d. d. chem. Ges. 1873. VI. 1021.

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1874. 6

Digitized by {jOoq le

Johan Lang.

å menniskogalla i flertalet funnit en om ock ringa svafvelhalt, som ej berott på när¬
varande' sulfater.

Hoppe-Seyler gjorde 1857 den iakttagelsen att gallsyrorna i sina lösningar
utöfvade inverkan på polariseradt ljus, i det att de vredo polarisationsplanet åt hö¬
ger; och gällde detta icke blott öm dessa syror sjellVa, utan jemväl om de ur dem
deriverade syrorna, cholalsyra och choloidinsvra, och efter all sannolikhet äfven om
dvslysinet. För enskildheterna af de undersökningar 2 ), livilka han rörande detta
ämne anställde, torde icke här en närmare redogörelse vara på sin plats, utan skola
endast slutresultaten anföras, som derur framgingo. Den högsta vridningsförmågan
tillhörde den vattenfria cholalsvran 3 ) — (<Od=+30.,° — och den hlef allt mindre
hos dess combinationer, i mån som flera andra atomgrupper i dem ingingo, så att
t. ex. då en alkohollösning af eholalsyradt natron visade («) D = + 31. 4 ° gaf ena¬
handa lösning af taurocholsyradt natron endast (cOd=+24. 5 ° ; likväl kunde ingen
bestämd relation mellan minskningen i rotationsförmågan och den ökade molekular-
vigten uppvisas. Slutligen gjorde sig en väsendtlig skilnad gällande mellan vattenlösnin¬
gar och alkohollösningar af samma ämne i afseende på vridningen, i det att denne
var constant mindre vid de förra än de sednare. Cholalsyradt natron löst i vatten ångaf
(«)d=+26. 0 °; — glycocholsyradt natron i vattenlösning (a) D =+20. 8 , medan alko¬
hollösningen af samma salt visade («)d=+25. 7 °. För choloidinsyran fann Hoppe-Seyler
vid sin första undersökning («) D = +31. 8 °; dvslysinet åter kunde ej direct pröfvas till
följe af bristen på passande lösningsmedel, men genom att ådagalägga, att den af
dyslysin genom behandling med kali i smältning regenererade choloidinsyran egde
samma rotationsförmåga som den direkt ur gallsyrorna framställda, ansåg hau bevi-
sadt, att äfven detta egde den ifrågavarande egenskapen. Vid den senare under¬
sökningen upptogs ej choloidinsyran till pröfning, enär han dessförinnan genom en
närmare granskning af dess förhållanden kommit till den åsigten, att nämnde syra
ej var en kemiskt sjelfständig kropp utan en blandning af tvenne eller flera. Till

’) Virchows Arch. XIU. 480.

s ) Den förra af dessa (Virchows Arch. XV. 126 [1858]) gaf, till följe af ofullkomligheter
i underaökningsmethoderna, resultat, hvilka i åtskilliga delar modifierades genom den se¬
nare (Journ. f. pr. Chem. LXXXIX. 257 [1863]).

s ) Vattenfri cholalsyra erhöll Hoppe-Seyler, då den hartslika fällning, som chlorvätesyra
framkallade i produkten af gallans sönderdelning med natronlut, utan förutgående behandling
med ether löstes i absolut alkohol, och lösningen fick frivilligt afdunsta. Den ansköt i luft-
beständiga 4- eller 6-sidiga prismer. Cholalsyrans uppträdande i denna form ansåg Hoppe-
Seyler bero på närvaron af en ringa mängd fet syra [Virchows Archiv XXVI. 521 (1863)].

*). Journ. f. pr. Chem. LXXXIX. 83 (1863).

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

denna slutsats fördes han genom resultaten af sina försök dels att framställa choloi-
diftsvran ur cholalsyra, dels att återbilda den af dyslysin. Vid upphettning af cholal¬
syra fann han nemligen, att redan vid 193° dyslysin bildades, hvilket qvarstadnade
olöst, när den smälta massan behandlades med natronlut; och då den alkaliska vät¬
skan fölides med chlorvätesyra, och fällningen, urtvättad, löstes i alkohol, så gaf denna
lösning vid afdunstning en riklig kristallisation af cholalsyra. Samma resultat erhölls
äfven, när den hartslika massa, som uppkom vid cholalsyrans kokning med chlor¬
vätesyra, på enahanda sätt behandlades med alkali. Dyslysinet lemnades olöst och
lösningen visade sig innehålla åtminstone till hufvudsakligaste del cholalsyra. När
åter dyslysinet kokades med alkoholisk kalilösning, tills det fullständigt upptagits, och
efter alkoholens aflägsnande det nybildade saltets valtenlösning ialldes med chlorväte¬
syra samt föilningen löstes i varm alkohol, afsatte denna lösning efter några dagars
frivillig afdunstning kristaller af cholalsyra i stor myckenhet. Då det derjemte vi¬
sade sig, att en concentrerad vattenlösning af eholalsyradt salt förmådde upptaga be-,
tydliga qvantiteter dyslysin, och att, när blandningen af syran och dyslysinet ur en
sådan lösning afskildes medelst chlorvätesyra och behandlades med alkohol, den er¬
hållna alkohollösningen icke lemnade några kristaller utan endast en oljartad massa,
så ansåg sig Hoppe-Seyler hafva tillräckliga skäl att antaga, det Streckers cho-
loidinsyra ej var annat än en blandning af cholalsyra och dyslysin, och att den
kropp, som Demar^ay såväl som Theyer och Schlosser gifvit detta namn, jemte de
nyssnäinde begge ämnena äfven innehållit choleinsyra och möjligen också osönder¬
delade gallsyror *). Mot Hoppe-Seylers påstående, att choloidinsyran ej skulle exi¬
stera såsom sjelfständig, har sedermera Baumstark s ) uppträdt, likväl ej med stöd
af gjorda iakttagelser utan hufvudsakligen på grund af theoretisk speculation.

Taurocholsvrans framställande i rent tillstånd försöktes af Parke 3 ), som der-
vid utgick från hundgallan, hvilken, enligt hvad ofvan för är anfördt, Strecker fun¬
nit vara fri från glycocholsyra. Ur alkohollösningen af den renade gallan afskildes
det taurocholsyrade alkalit med ether, löstes i vatten, och lösningen fälldes med bly¬
ättika och kaustik ammoniak. Blyfällningen löstes i kokande alkohol, blyet utfälldes
med vätesvafla, hvarefter genom ether i stort öfverskott taurocholsyra afskildes ur

') Det kan med afseende på choloidinsyran förtjena anmärkas, att redan då Strecker
först uppstält formeln för densamma Gerhardt på rent theoretiska grunder ansåg denna for¬
mel vara felaktig (Gerhardt & Laitrent Compt. rend. des trav. de Ch. N. 8. 48) och antog
att den borde vara C 4I B,,0,+aq. så att salternas constitution blefve MO.C t , B J7 O,.

J ) Ber. d. d. chem. Ges. 1873 s. 1185 o. 1377.

3 ) Med. chem. Unters. aus d. Lab. in Tubingen v. Hoppe-Seyler I. 160 (1866).

6 *

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

aikohollösningen såsom en svrupsartad massa, hvilken efter någon tid delvis förän¬
drades till nålformiga kristaller. Taurocholsyran deliqveseerade i lufteni torrt till¬
stånd kunde den upphettas öfver 100° utan att sönderdelas, hvaremot densamma i
kokande vatten småningom sönderföll i taurin och amorph cholalsyra. Vid behand¬
ling med cholvätesyra decomponerades den direct i taurin och qväfvefria ämnen, utan
att någon intermediär produkt motsvarande cholonsyran bildades. En analytisk un¬
dersökning af sin tauroeholsyra synes Parke icke hafva företagit, och det torde för
den skull icke 'kunna anses fullt bevisadt, att det ämne, han erhållit och hvars egen¬
skaper han angifvit, verkligen varit den ifrågavarande syran i rent tillstånd.

Härmed torde redogörelsen för de arbeten, hvilka gällt gallans kemiska consti-
tution och hufvudbeståndsdelarnes närmaste omvandligsprodukter, kunna anses förd
fram till närvarande tid. Då det icke varit afsigten att här lemna en monograpliie
öfver gallan, hafva alla de undersökningar, som rört gallfaj-gämnena, helt och hållet
lemnats åsido, äfvensom frågorna om de ingående oorganiska sakernas och de mera
underordnade beståndsdelarnes art och mängd endast tillfälligtvis och i förbigående
blifvit vidrörda. Att åteiigen intet omnämnande skett af de försök, som haft gall-
syrornas aflägsnare derivat till föremål, har sin grund deruti, att då en detaljerad
framställning af dessa i det följande blir nödig, det synts mindre lämpligt att här
upptaga deras resultat, så mycket mera som dessa ej kunna sägas hafva haft något
nänmvärdt inflytande på åsigterna om gallsyrornas eller de närmaste derivatens
sammansättning.

Om, såsom det föregående visar, åsigterna om gallans constitution hafva varit
i hög grad vexlande, så hafva theorierna om dess physiologiska betydelse ej varit det
mindre, och detta af lätt insedda skäl. Ty, oafsedt att de förra alltid måste utöfva
ett visst inflytande på de senare, hafva dessa sistnämnda i väsentlig mån varit be¬
roende af de skiftande resultat, som de talrika physiologiska försöken öfver gallan
lemnat, och derjemte modifierats efter det allmänna åskådningssätt, som på olika tider
gjort sig gällande inom physiologien.

Hvad först och främst angår åsigterna om gallans function, så antogo de
äldre på rent teleologiska grunder att den spelade en mer eller mindre vigtig rol

*) ”Bilem, si natura voluisset de sanguine expurgare, effudisset in vicinia intestini recti,
ne chylum sua admissione temeraret. Sed in omnibus animalibus in principium intestini ad-
fuuditur, ut nihil fere 'alimenti ad sanguinem veniat quod cum ea non mistum sit”. Haller
Elem. physiol. Lauss. 1777. T. I. p. 615.

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

vid matsmältningen. Så länge den ansågs vara af tvålartad beskaffenhet, tiliskref
man densamma hufvudsakligen sådana verkningar vid digestionen, som stodo i sam¬
band med den alkaliska reactionen och med egenskapen att upplösa fett. Sålunda
trodde Boerhave, att gallans function var att genom sitt alkali neutralisera syrorna
i chymus, Haller åter att den hufvudsakligen verkade] på fettet deri, dels lösande
detta, dels dermed bildande en slags emulsion; men att den derjemte bidrog till
upplösning af de öfriga chymusbeståndsdelarne. Autenrieth och Werner hvilka
genom försök funnit, att chymus framkallade en fällning i gallan, uppställde på grund
håraf den åsigten, att gallans uppgift var att afskilja chylus, hvilket skulle ske så¬
lunda, att gallans alkali neutraliserade syran i chymus, hvarigenom chylus så att
säga frigjordes och blef synlig såsom hvita strimmor i chymusmassan.

Med den förändrade uppfattning af gallans sammansättning, som framgick ur
Thénards och Berzelii försök, blef också åsigten om secretets function åtminstone
delvis en annan. Berzelius j ) hade genom försök öfvertvgat sig, att gallan ej egde
förmåga att lösa neutralfett, men trodde sig, äfvenledes genom försök, hafva funnit,
att den deremot kunde upptaga ägghvita, i det han anför, att med garfsyra utfäldt
äfvensom genom kokning coaguleradt albumin löstes af den medelst alkohol renade
gallan. För öfrigt antog han i likhet med Autenrieth, att gallan framkallade en
sönderdelning af chymus, dock så, att enligt hans uppfattning en utfaiining af det
för kroppen oanvändbara föranleddes af gallämnet. Att gallan bidrog till afskiljande
af chylus ansåg äfven Brodie 3 ) framgå ur sina försök med kattor, på hvilka han
underbundit ductus choledochus. Han faun, att ur chymus under sådana förhållan¬
den ingen chylus. afskildes, utan att massan endast antog fagtare consistens ju längre
den kom ned i tarmen, samt att chyluskärlens innehåll var färglöst och genom¬
skinligt. Till ett helt annat resultat i detta hänseende kommo Gmelin och Tiede-
mann ‘3. De frånkände gallan helt och hållet förmågan, att i chymus framkalla en
dylik coagulation, enär deras iakttagelser gifvit vid handen, att, då galla blandades
med chymus, den uppkommande fällningen var ringa och endast bestod af gallslem.
Det coagulerade ämne, som afsatte sig i tunntarmen, ansågo de vara en blandning
af slem, gallharts och gallfargämnen. Berzelii uppgift om gallans oförmåga att
upplösa fett funno de fullkomligt bekräftad och vederläde derigenom den åsigt som

— t

*) Werner. Exper. circa modum, quo chymus in chylum mutatur. Diss. inaug. praes.
Atjtenrieth. Tub. 1800 enl. Muller Hdb. d. Physiol. des Menschen I. 535.

J ) Berzelius Föreläsningar i Djurkemien II.-54. (1808).

3 ) Journal of Science XIV. 341 enl. Berz. Årsb. 1824, s. 241.

*) Jfr. s. 3 not. 1.

Digitized by ^»ooQle

46 Johan Lang.

Le ur et och L^ssaigne ’) hade uttalat, nemiigen att gallan verkade sönderdelande
på fettet och saponifierade detta. Vid upprepandet af Brodies försök funno de vis¬
serligen hans iakttagelser bekräftade så till vida, som inuehållet i chyluskärlen ej var
mjölklikt utan klart och genomskinligt, men deremot kunde de ej linna innehållet i
tunntarmen vid gallans utestängande vara väsendtligen annorlunda beskaffadt än vid
secretets fria tillträde, färgen naturligtvis undantagen. Tjocktarmens contenta der¬
emot funno de vid sina försök alltid vara fastare och torrare samt af en mera stin¬
kande och rutten lukt, då gallan var eliminerad än under normala förhållanden.
Frånvaron af fettkulor i ehylus, när denna föröfrigt ej visade några afvikelser från
det normala, antogo emedlertid Gmelin och Tiedemann ej utgöra fullgiltigt bevis för,
att digestionen lidit någon väsendtlig rubbning, och då deras försök tycktes ådaga¬
lägga, att hvarken fettet eller de öfriga bestånd sdelar ne i chymus ledo någon in¬
verkan af gallan, kommo de till' den slutsatsen, att denna ej utöfvade något verk¬
samt indytande på chylusbildningen, utan på sin höjd kunde anses åstadkomma en
retning på larmens slemhinna till förökad afsöndring eller befordra motus peristal-
ticus — genom hvilka begge omständigheter excrementernas torrhet vid gallans eli—
minering kunde förklaras — och derjemte möjligen motverka förruttnelse. De när¬
made sig alltså till den åsigten, att gallan snarast vore att uppfatta såsom ett blott
och bart excret med bestämmelse att ur blodet afskitja kolrika ämnen. Denna Gme-
lins och Tiedemakns uppfattning blef icke alldeles obestridt antagen, ty Möller
fäste uppmärksamheten på, att om också gallharts blifvit påvisadt i tarminnehållet och
i feces, hade deremot hvarken gallsocker, taurin eller cholsyra der blifvit återfunna,
hvilket tycktes häntyda derpå, att åtminstone dessa ej vore af excrementiel natur ;
och Berzelius 3 ) påpekade, att bevisen för gallans umbärlighet vid chylusbildningen
ej voro fullt bindande, enär försöken endast ådagalade, att utan dess närvaro djuren
fortforo att lefva under några dagar. Men af Gmelins och Tiedemanns egna för¬
sök framgick, alt, äfven om ett djur beröfvades all näring, chyluskärlen innehöllo en
fullkomligt likadan vätska, som den de der funnit efter underbindning af gallans ut-
försgång, och att djuret kunde uthärda vida längre utan föda, än när gallans tillflöde
var hindradt.

') Leuret & Lassaigne. . Recherckes physiol. et cliim. pour servir å l’hist. de la di-
gestion. enl. Berz. Årsb. 1826. b. 280. Desse forskare hade upprepat Brodies försök, och
kommit till det reBultat, att matsmältning och chylusbildning kunde försiggå utan gallans
medverkan.

J ) Muller Hdb. d. Physiol. des Mensohen I. 535.

, 3 ) Berzelius Lärobok i kemien VI. 297 (1830).

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I. 47

Liebigs åsigt om gallans function, sådan han uttalade den 1842 *), öfverens-
stämde såtillvida med Gmelins och Tiedemakns att han frånkände gallbeståndsdelarne
all inverkan på födoämnena under digestionen 2 ) och jemväl deruti att han ansåg gal¬
lans uppgift vara att ur blodet afskilja kolrika ämnen; men de sålunda afskilda äm¬
nena voro enligt hans mening ingalunda bestämda att oförändrade utgå ur organis¬
men, utan upptogos ånyo i kretsloppet, sedan de i tarmen åter gjorts brukbara för
en fortsatt regressiv metamorphos, vid hvilken de spelade rolen af respirationsmedel.
Han'uppfattade således gallan såsom hufvudsakligen, ,om icke uteslutande, ett secret.
Alt gallan åtminstoue icke i sin helhet var ett excret följde redan deraf, att i de
fasta excrementerna intet gallsyradt natrou kunde upptäckas; och otn äfven antoges,
att hvad Berzeuus vid sin analys af menniskoträcken angifvit såsom lemningar af
galla, eller att den del af hästens fasta excrementer, som Boussingaclt funnit vara
löslig i alkohol, verkligen utgjorde metamorphosprodukter af gailsyran — något som
Liebig ansåg sig hafva skäl att betvifla —, så visade dock en jemförelse mellan den
på en viss tid excernerade qvantiteten af dessa ämnen och den mängd gallsyradt
nalron, som innehölls i den på samma tid afsöndrade gallan, att den förra utgjorde
endast en ringa bråkdel af den • sednare 3 ). Det påståendet åter, att de organiska
gallbeståndsdelarne efter resorptionen gjorde tjenst inom organismen såsom respira¬
tionsmedel, stödde Liebig på den ringa qväfvehalten i gailsyran, hvilken gjorde det
föga antagligt att den skulle kunna vara användbar för våfnadsbildningen.

Frågan om gallans nödvändighet eller umbärlighet för nutritionen sökte Schwann *)
besvara på experimentel väg genom återupptagandet af försöken att eliminera secretet
vid matsmältningen. Men för att undvika de störningar, som vid de föregående
experimenten i samma riktning visat sig inträda, då man nöjde sig med alt under¬
binda ductus choledochus, såsom bristning af gallblåsan, gallans utgjutning i buk¬
hålan, icterus o. d., beredde han gallan fritt aflopp utåt genom att efter utförsgån-
gens tillslutande anlägga en gallblåsefistel. Resultatet af de försök, han på sådant
sätt anställde med hundar, blef att samtliga djuren, oaktadt de föddes såsom van¬
ligt, under tilltagande afmagring och muskelsvaghet dogo efter några veckors förlopp.

’) Liebig Thierchemie. 2:e Aufl. Braunschw. 1843. s. 61 ff.

2 ) Denna sin åsigt stödde han hufvudsakligen derpå, att gallafsöndringen visade sig fortgå
oberoende af digestionen, såsom t. ex. hos djur som ligga i vinterdvala.

*) Att här angifva de beräkningar, som Liebig i detta hänseende uppställde, torde kunna
anses så mycket mera öfverflödigt, som de värden på den afsöndrade gallmängden, hvarifrån
han vid sina beräkningar utgick, af den senare forskningen hafva visats vara väsentligen
oriktiga.

4 ) Möllers Archiv. 1844. s. 127.

Digitized by ^»ooQle

a: r *'

*o Jolian Lang.

•

Sectiousforeteelserna med afseeude på tunntarmens och chyluskärlens innehåll voro i
allmänhet desamma, som visat sig vid- Gmelins .och Tiedemanns försök; dock au-
märkte Sch w ann vid ett tillfälle en mjölkig chylus, hvilket han tillskref den om¬
ständigheten, att hunden uppslickat den från fisteln ’ utflutna gallan. Dessa försök
syntes alltså öfverhufvud häntyda derpå, att gallan var nödvändig för digeslionspro-
cessens normala fortgång. Blondlot kom emellertid på samma väg till ett helt
annat resultat och förklarade, att det vid Schwanns försök varit de operativa in¬
greppen och icke gallans eliminering, som föranledt djurens död. På grund af ett
i sagde riktning anställdt experiment, hvarvid försöksdjuret — en hynda — ännu
efter 3:ne månader icke blott var vid lif utan ock i del närmaste återvunnit samma
hull och krafter, söm före operationen, samt med stöd af en verkställd undersökning
af fetthalten i det opererade djurets fasta excrementer efter fettrik föda, hvarvid
denna halt befanns vara ganska ringa, kom han till den slutsatsen, att gallan var ett
blott och bart excret, enär å ena sidan dess ringa mängd — 40 ä 50 gr., då man
förut antagit, att en hund afsöndrade ända till 1000 gr. och deröfver på dygnet—
och å den andra dess mindre halt af fasta ämnen än blåsgallan visade, att Liebigs
beräkningar öfver relationen mellan afsöndradt gallsyradt natron och gallämnena i
faeces, såsom stödjande sig på blåsgallans analys och de äldre uppgifterna om af-
söndringen, voro fullkomligt illusoriska, och att följaktligen den derpå byggda slut¬
satsen om gallans egenskap af secret saknade all grund.

Ett afgörande svar såväl på frågan om gallans nödvändighet för matsmältningen
som på den dermed i ett visst samband stående om dess se- eller excrementiella natur
erhölls först genom de omfattande undersökningar, som 1850—1852 verkställdes af
Bidder och Schmidt samt af deras lärjungar Lenz och Schellbach 3 ). Methoden för
dessa undersökningar var visserligen i hufvudsak densamma, som den af Schwann
angifua, nemligen att genom fistlar aflägsna gallan och sålunda komma till insigt om,
huru nutritionen gestaltade sig, då lefversecretet var borta. Men med iakttagelserna

*) Blondlot Essai sur la fonetion du foie et de ses aunexes. Paris 1846; i utdrag Plat-
ner Die Galle in ges. u. krankh. Zust. Wien 1849 s. 101.

J ) Burdach Physiologie V. 260. enligt Liebio Thierchemie 1843. s. 65. Om den äldre
uppskattningen af den secernerade gallans mängd var för hög, så gick Blondlot till den mot¬
satta ytterligheten vid sitt antagande. De nyare och exaetare undersökningarne i denna rikt¬
ning hafva nemligen ådagalagt, att en hund under de angifna förhållandena afsöndrar minst 3
å 4 gånger så mycket galla, som Blondlot angifver.

*) Lenz De adipis concoct. et absorpt. Diss. inaug. Dorp. 1850. Schellbach De bilis func-
tione Disp. inaug. Dorp. 1850. Bidder u. Schmidt Die Yerdauungssäfle und der Stoffweclisel.
Mit au u. Leipz. 1852.

Digi :.ed by ^.ooQie

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningeprodukter. I. 49

i detta hänseende förenades en mängd försök i särskilda riktningar, egnade att leda
till insigt om, hvad rol gallan spelar vid matsmältningen, och på livad sätt hushållningen
inom organismen modifieras då densamma aflägsnas. Så t. ex. bestämdes hos för¬
söksdjuren respirationsprodukternas och urinens qvantitativa sammansättning; den
afsöndrade gallans mängd och dess halt af fasta ämnen; fetthalten i fseces och i
chylus; inflytandet af näringens qvalitet och qvantitet på kroppsvigt och gallafsön-
dring o. s. v., medan å andra sidan jeniförande undersökningar gjordes å friska djur
öfver fetthalten i chylus och i de fasta exerementerna, öfver dessa sistnämndas halt
af gallämuen m. m. På det första af de ofvan antydda spörsmålen lemnade Bid-
der och Schmidts försök det svar, att gallan icke var absolut oumbärlig för äm¬
nesomsättningen. Genom dess eliminerande uppstod visserligen en brist i organis¬
mens hushållning, men denna kunde ersättas genom ökad tillförsel af näring. Att
ett sådant deficit framkallades genom gallans bortledande, constaterades genom en
serie af försök, som visade, att' djuren, på livilka fistlar anbragts, kunde mycket väl
öfverlefva de directa följderna af det operativa ingreppet, men allt mer och mer af-
togo i vigt, fastän de fortfarande utfodrades med samma mängd födoämnen, som un¬
der normala förhållanden visat sig tillräcklig att vidmakthålla kroppsvigten oförän¬
drad, och slutligen dogo af inanition. Längst uthärdade de försöksdjur, som fmgo
tillfälle att uppslicka den ur tisteln utflytande gallan. Att åter detta deficit kunde
betäckas genom rikligare näring, bevisades medelst åtskilliga försök, vid livilka den
till en början minskade kroppsvigten så småningom höjde sig till hvad den varit före
operationen och kunde bibehållas constant # under längre tid genom att öka födans
mängd till ungefär dubbelt mot det normala. Den uppkommande bristen visade sig
hufvudsakligen bero på ett ofullständigt upptagaude af fettet ur födoämnena, i det att
exerementerna af hundar med gallfistel befunnos innehålla ända till */, af det fett,
som i födan ingått, då deremot en frisk hund upptog 3a / S4 af det i födan befint¬
liga fettet, och å en annan sida analysen angaf, att chylus hos en frisk hund höll
32 °/„ fett, då hos hundar med gallfistlar fetthalten visade sig hafva sjunkit ända till
Lg °/ 0 . Att gallan, äfven om den icke direct utgöt sig i tarmen, utan per os infördes, lik¬
väl verkade befordrande på fettresorptionen, tycktes framgå af försök, som visade, att
exerementerna i sådan händelse voro mindre fettrika, än när gallan helt och hållet
uteslöts; dock ej i så väsendtlig mån, att fetthalten ens på afstånd närmade sig det
normala.. Den andra frågan åter, huruvida gallan vore ett exeret eller seeret, besvarade
Bidder och Schmidt derbän, all den visserligen egde karakteren både af det ena och det
andra, men dock hufvudsakligen borde betraktas såsom seeret. När nemligen den qvan¬
titet galla, som försöksdjuren befunnits afsöndra, och halten af fasta ämnen, som deri
Lunds Univ, Årsskrift. Tom. XI. 1874. 7

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

blifvit funnen, lades till grund för en beräkning al afsöndringens storlek och de
fasta gallbeståndsdelarnes mängd hos ett friskt djur, och dettas excrementer, se¬
dan del några dagar ställts på samma kost som försöksdjuren, undersöktes på
mängden ingående gallämnen, så visade sig, att af gallans fasta beståndsdelar
ej mera än vid pass */ g utskilts med faeces, och att sålunda 7 / 8 åter upptagits
i organismen. Dessa tal, om än långt ifrån exacta, tycktes i alla händelser visa,
att gallans hufvudmassa är bestämd att resorberas, och såsom ett ytterligare stöd
för denna uppfattning anförde Bidder och Schmidt sina iakttagelser rörande en
minskad excrelion af kol, väte, qväfve och svafvel genom lungor och njurar, då gal¬
lan, genom fistels anbringande, i sin helhet gjordes till ett verkligt excret. Att gallan
icke utöfvade någon direct verkan med afseeende på tillgodogörandet af albuminat
och kolhydrat vid matsmältningen, ansågo Bidder och Schmidt vara till fullo bevi-
sadt derigenom, att excremenlerna efter djur med galllistel ej befunnos innehålla
större mängd albuminat och kolhydrat än sådana efter friska djur. Slutresultatet af
denna undersökning blef alltså, alt gallan, ehuru icke oersättlig, likväl hade en vigtig
plats att fylla i kroppens hushållning, i det att den dels betingade ett behörigt till¬
godogörande af födoämnenas fett, dels genom att åter ingå i blodmassan minskade
förbrukningen af kroppens öfriga ämnen. På hvad sätt gallan befordrade neutral-
fettets resorption undersöktes närmare af Wistinghaussen som fann att dervid
. ej något kemiskt inflytande gjorde sig gällande, utan att det hufvudsakligen var på
physikalisk väg, som gallan utöfvade sin verkan, i det att den å ena sidan väsendt-
ligen bidrog till fettets emulsionering och å den andra förmedlade dess adhaision till
den resorberande tarmväggen. Gallans ersättlighet genom ökad mängd födoämnen
bekräftades såväl af Arnold ’), hvars försök tycktes visa, att det deficit, som genom
gallans eliminering uppstod, lättare betäcktes vid vegetabilisk än vid animalisk nä¬
ring, som ock af Kölliker och H. Möller 3 ), hvilken ådagalade, att gallan kunde
ej blott compenseras, utan äfven öfvercompenseras, i det att vid tillräckligt kraftig
utfodring, en ung hund med gallfistel tilltog -i vigt. Härvid visade sig dock, att denna
vigtstillökning ej berodde på någon fettaflagring, utan på musklernas tillvext, liksom
det också constaterades, att hos de försöksdjur, hvilkas kroppsvigt hölls constant,
fettet alltjemt aftog, men motvägdes af muskeltillökningen.

*) Wistinghacsen, Experimenta queedam endosmotica de bilis in absorptione adipum
neutralium partibus. Diss. inaug. Dorpat 1851.

J ) Arnold, Zur Physiologie der Galle. Mannheira 1854.

*) Kölliker u. H. Möller, Bericht u. das phys. Inst. zu Wurzburg I, 221. II, 33.

Digitized by ^»ooQle

' Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

Alla de åsigter rörande gallans function, som i det föregående blifvit omnämnda,
hade, för såvidt de öfverhufvud taget tillskrifvit lefversecretet någon verksamhet vid
matsmältningen, ansett detsamma på ett eller annat sätt understödja eller befordra
denna process. Platsers uppfattning déremot af gallans betydelse för digestionen
var en alldeles motsatt, enär han ansåg hennes uppgift vara att hämma eller för¬
dröja den. Denna hans uppfattning baserade sig närmast på hans åsigt om gallans
sammansättning och på hans iakttagelser rörandé den surgjorda gallans — den af
honom hypothetiskt antagna bilifellinsyrans — egenskap att fälla proteinkoppar och
deras derivat. Han fattade, som det vill synas, digestionen under magsaftens infly¬
tande såsom en verklig deeomposition. En för långt drifveu sönderdelning af de
qväfvehaltiga födoämnena gjorde dem odugliga för nutritionen, hvarföre, om de skulle
kunna tjena kroppen till näring, det var nödvändigt, att de ej förändrades utöfver
en viss gräns. Att. förebygga öfverskridandet af denna gräns var nu gallans upp¬
gift, i det att den ur chymus fällde pepsin och peptoner och sålunda på en gång
gjorde det förra overksamt och skyddade de sednare mot en allt för genomgripande
omsättning. Föreningarne mellan peptoner och bilifellinsyra voro emellertid lös- ,
liga, såväl i utspädd ättiksyra som i kolsyradt alkali, hvarföre den alkaliska tarm¬
saften utan svårighet kunde bringa dem i löst form, så att de kunde resorberas,
hvarvid jemväl bilifellinsyran upptogs. Denna Platners åsigt tycktes, då den först
framställdes, ej hafva blifvit omfattad af något större antal physiologer. Sjelfva den
reaction, hvarpå Platners hela theori grundade sig, hade, såsom ofvanför vid redogörel¬
sen för Gmelins och Tiedemans åsigter blifvit anfördt, af dessa forskare förnekats, så till
vida nemligen som endast slem under de angifna förhållandena skulle afskiljas. Att
detts» sistnämnda påstående likväl ej var fullt exact, antydde redan Berzelius, i det
han framhöll, huru som efter gallans tillkomst i tarmen en afsättning egde rum,
hvilken efter hand tilltog i myckenhet och alltså ej kunde utgöras blott och bart af
gallans slem, oafsedt att denna afsättning var skarpt färgad och följaktligen innehöll
gallans pigment. Mulder påstod, på grund af gjorda försök, att gallan falide ägg-
hvitartade ämnen, och samma iakttagelse gjordes jemväl af Cl. Bernard 3 ). Fre-
RtcHS 3 ) deremot fann Gmelins och Tidemans uppgift bekräftad. BrCcke *), som

*) Platser, Die Galle. Wien 1849, s. 63.

ä ) Bernard, Lejons de physiol. expér. II, 422 enl. Gorup-Besanez.

*) Frerichs, Beitr. zur phys. u. pathol. Chem. der Galle. Hann. Ann. V Jahrg. 1 Heft.
enl. Gorup-Besanez.

*) Brucke, Ueber die Aufsaugung des Chylus. Sitz.-Ber. der Wiener-Akad. EX, 900 (1852)
enl. Funke.

' 7*

Digitized by ^»ooQle

O 2 Johan Lang.

iakttagit, att äfven en ringa qvantitet galla är i stånd att hämma pepsindigestioneu,
ansåg detta bero der på, att pepsinet genom gallan gjordes overksamt, och KOhne ') an¬
slöt sig till Platners idé om gallans rol vid digestionen af albuminaterna så till
vida, att han antog, att de i ventrikelu lösta proteinkropparne, som (ler ej hunnit ab¬
sorberas vid sitt inträde i tarmen, fälldes af gallan såsom en plåsterlik massa, hvil-
ken fäste sig på tarmväggen och sålunda y hindrades att för hastigt passera tarmen.

På sednaste tiden har gallans förhållande till pepsin, peptoner och albuminater gjorts
till föremål för undersökning af Burkart s ), Schiff 3 ) och Hammarsten *). Den
förstnämnde fann att pepsin visserligen fälldes af gallan, men härvid ej förenades
med gallsyrorna, utan endast mekaniskt rycktes med af det precipitat, som bildades
af förhandenvarande albumin med gallans glycocholsyra, Schiff åter trodde sig finna
att gallan icke under normala förhållanden utfällde peptoner ; i artificiel magsaft bil¬
dades visserligen ett precipitat, men detta berodde på dess större aciditet än den
naturliga magsaftens. Hammarsten slutligen kom till det resultat med afseende på
gallans förhållande till proteinkropparne i mageontenta, att syntoninet (Meissners
parapeptoner) fullständigt fälldes, men deremot peptonerna endast ofullständigt, och
att denna senare fällning åter löstes af ett öfverskott på galla, hvarvid det syntes
som om synnerligast taurocholsyran verkade såsom lösningsmedel. Temperatur och
vätskans aciditet visade sig utöfva ett väsendtligt inflytande på peptonfällningens ’
mängd, i det att vid 37—40° C. och vid ringa syregrad fällningen var relativt
obetydlig, men blef rikligare, då den fria syran ökades eller försöket verkställdes
vid vanlig temperatur.

Redan 1819 bade Proot 5 j iakttagit, att, medan maginnehåilet ej coagulerades
vid kokning, tunntarmens chymus deremot visade sig hålla albumin, som vid upp¬
hettning afskildes i olöslig form, och att dettas mängd ökades nedåt jejunum,
men sedan aftog och försvann, så att det ej längre förefänns i coecum. På grund
häraf antog han, att gallan hade förmåga att regenerera ägghvita ur de genom mag-
saften förändrade proteinkropparne, och att dessa först efter denna förändring kommo
till resorption. Efter Gmelins och Tiedemans undersökning af pankreassaften, hvar¬
vid de funnit densamma rik på albumin, syntes den ifrågavarande företeelsen sna¬
rast böra förklaras genom inblandning af detta seeret i chymus. Sciierer 6 ) upp-

*) Kuhne, Lehrbuch der physiol. Chem. 1868. s. 99.

2 ) Virchow u. Hirsch, Jahresb. 1868, s. 97 och 1869, s. 101.

3 ) Ibid. 1870, s. 103.

*) Ups. Uuiv. Årsskrift 1869, s. 121. Nord. Med. Ark. Bd. II, N:r 3 o. N.r 24 (1870).

*) Thomsons Annals of Philosophy 1819. Jan.-Apr.; enl. Berz. Årsb. 1821, s. 140.

6 ) Ann. der Chera. u. Pharra. XL, 9 (1842).

Digitized by v^.ooQLe

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

tog *emedlertid frågan till ny undersökning 1842 och fann, att då albumin — ani-
maliskt eller vegetabiliskt — digererades med artificiel magsaflt, tills största delen löst sig,
och den frånsilade vätskan, som ej coagulerades vid upphettning, blandades med galla,
samt blandningen, inknuten i en väl rengjord tarm, dialyserades med vatten, detta
sistnämnda efter några timmar grumlades vid kokning och afsatle flockor, som egde
.alla egenskaper af coagulcrad ägghvita. Härmed var således ådagalagdt, att pan-
kreassaften ej hade någon andel uti denna företeelse, och Scherer syntes böjd för
att antaga, det gallan hufvudsakligen genom sitt alkali återgaf ägghvitan dess coagu-
lalionsförmåga, som genom den sura magsartens inverkan blifvit upphäfd.

Meckels påstående att gallan (biåsgalla) i värme skulle omsätta drufsocker
i fett, torde knappt nog förtjena att omnämnas, enär de försök, som skola utgöra
stödet för detta påstående, äro långt ifrån bevisande, och oriktigheten af de ur dem
dragna slutsatserna redan af Schiel 2 ) blifvit påpekad. Nasses ’) uppgift åter, att
' de gallsvrade salterna egde förmåga att öfverföra stärkelse — rå eller kokad — i
drufsocker, och att svingallan (hycholinsyradt natron) med lätthet löste rå stärkelse,
torde på grund af KChses *) försök kunna tills vidare anses vederlagd, om än Wit-
tich 5 ) tror sig i menniskogallan hafva funnit ett diastatiskt ferment. Slutligen må
äfven anföras Marcets 6 ) uppfattning, att gallans bestämmelse skulle vara att binda
de fria stearin- och margarinsyrorna — ickc oljsyran — och sålunda betinga dessas
resorption.

Om vi ur den här ofvan gifna kortfattade skildringen af de olika åsigter, som
på skilda tider blifvit framställda rörande gallans funetion, söka samla det, som en
närmare pröfning visat vara bygdt på säker grund, och som sålunda utgör hvad
vetenskapen för närvarande anser sig veta i denna fråga, så finna vi att gallans
vigtigaste rol vid digestionsprocessen är att förmedla fettets resorption. Förnämligast
är det på rent mekanisk väg hon härtill bidrager; men äfven en kemisk inverkan,
om än till graden underordnad, torde i sådant hänseende ej kunna frånkännas
henne, och detta icke blott med afseende på de fria feta syrorna, som hon på grund
af sin alkalicitet förmår upptaga, utan ock såsom verkligt lösningsmedel för neutral-
fett, ty ännu står Streckers uppgift om taurocholsyrans förmåga att upptaga dessa

- . i . . x

*) De genesi adipis in animalibus. Auct. S. H. Meckel ab Hemsbach. Hal. 1845; enl.
Berz. Årsb. 1846, s. 821.

J ) Zeitschr. f. rat. Med. IV, 375.

8 ) Arch. f. gem. Arb. IV, 445.

*) Kuhne, Lehrb. der physiol. Chem. 1868, s. 100.

5 ) Virchow u. Hirsch. Jahresb. 1872, s. 125.

6 ) Med. Times and. Gaz. 1858. Aug. 28; enl. Funke.

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

sistnämnda ovederlagd. Att gallan för öfrigt e] sakpar all betydelse äfven för al-
buminaternas digestion, om ock bon dervid verkar mera indirect, torde få anses
bevisadt af den senaste tidens undersökningar, hvilka väl kunna sägas ådagalägga
att genom hennes ingripande de ännu ej af magsaften till peptoner bearbetade albu-
minaterna, qvarhållas inom området för pankreassecretets verksamhet och sålunda
komma att tillgodogöras organismen. En gallans inverkan på kolhydraterna synes
icke hafva några talande skäl för sig, utan tyckas fasthellre de gjorda påståendena
i denna riktning vara alt anse såsom framgångna ur ofullständiga eller misstydda
iakttagelser. Deremot vill det synas, som om gallan utöfvade en antiseptisk verkan
på tarminnehållet, i det att flertalet iakttagelser stämma öfverens derutinnan, att,
när gallan elimineras irån tarmen, contenta uppvisa åtskilliga företeelser af förrutt¬
nelse, som under normala förhållanden ej framträda. Någon fullt tillfredsställande
förklaring på denna gallans verksamhet är visserligen ej för närvarande möjlig; men
närmast torde den väl vara att ställa i samband med den inverkan, som redan
BrCcke iakttog, att gallan utöfvade på pepsinet, och som senare forskare funnit bero
på detta sistnämdas fällbarhet genom galla under vanliga förhållanden; ty då pep¬
sinet så afficieras af galla, skulle det väl ock kunna antagas, att äfven åtskilliga
andra ferment inom tarmkanalen på ett eller annat sätt gjordes overksamma genom
dess inflytande. Huruvida gallan kan anses verka såsom ett incitament till ökad
afsöndring från tarmens slemhinna eller till stegrande af den peristaltiska rörelsen,
må tills vidare lemnas derhän. Det faclum, som ligger till grund för detta påstå¬
ende, nemligen excrementernas torrhet vid eliminering af gallan, torde väl äfven utan
ett dylikt antagande kunna på tillfredsställande sätt förklaras, i det att genom gal¬
lans afledande tarminnehållet beröfvas hela den vattenmängd, som eljest tillföres det¬
samma genom secretet.

Med afseende åter på den uppgift gallan har att fylla vid sidan af digestions-
processen, d. v. s. såsom ånyo ingående i organismen, för att undergå vidare om¬
vandling och tjena andra ändamål i kroppens hushållning, är kanske vår kunskap
för närvarande ej så mogen, att ett definitivt uttalande i sådant hänseende kan anses
tillständigt. Att gallan såsom sådan ej är ett rent excret, beböfver knappast ett
bevis. Redan resorptionen af dess vatten talar emot en dylik uppfattning, och från¬
varon af natron i excrementerna under annan form än såsom bundet vid svafvel-
syra och chlor, och den ringa mängden af dessa salter måste för oss, likaväl som
för Liebig, utgöra ett bevis derför, att icke ens alla de fasta beståndsdelarne hos-
gallan är af excrementiel natur. Lägga vi härtill, att endast spår af taurocholsyra eller
taurin kunnat under normala förhållanden upptäckas i excrementerna af hundar, och

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I. 55

blott minimala mängder glycocholsyra i faeces från nötkreaturen (Hoppe-Seyler),
så blir det temligen otvifvelaktigt, att gallsyrorna i tarmen åtminstone förändras
derhän, att kopplingarne falla sönder, och att glycocoll och taurin frigöras och ab¬
sorberas. Tages deremot hänsyn till den qväfvefria atomcomplex, som i gallsyrorna
utgör det gemensamma och för gallan egentligen karakteristiska — vi må kalla
den cholalsyra, choloidinsyra eller dyslysin — så torde med afseende på dennas
resorption meningarne ännu la anses delade. Att den icke fullständigt går tillbaka
i organismen, står utom allt tviflet, enär i de fasta excrementerna under fullt phy-
siologiska förhållanden cholalsyra, choloidinsyra eller] dyslysin alltid kunnat påvisas.
Frågan gäller endast, huruvida någon del af densamma verkligen kommer till re¬
sorption under en eller annan form. Svaret, som Bidder och Schmidt lemnade på
denna fråga, och som i det föregående är antydt, livilade nemligen ej på så säkra
grunder, hvarken i afseende på bestämningen af gallsccretionens storlek under nor¬
mala förhållanden eller af de med excrementerna afgående gallämnenas mängd, att
åt desamma kunde tillerkännas absolut bevisande kraft. Också har mot deras gil¬
tighet mer än en röst höjt sig, dock hufvudsakligast på grund deraf, att en resorp¬
tion af gallsyrorna eller af cholal- och choloidinsyran i och för sig eller i deras, al-
kalisalter ej kunde antagas af skäl, som i det följande skola närmare utvecklas, och
att följaktligen en genomgripande omvandling af äfven de sistnämnda måste försiggå
i tarmen, något som åter hade mycket som talade emot sig. Det var företrädesvis
Kchne som framhöll dessa svårigheter och som anmärkte, att han vid sina under¬
sökningar af excrementerna på halten af gallämnen funnit dessas mängd särdeles
stor, jemförelsevis med hvad Bidder och Schmidts försök gifvit vid handen; dock
framlade han inga bestämda talvärden, och det blir alltså sannolikt, att hans utta¬
landen i detta hänseende ej hvilat på annan grund än en approximativ uppskattning.
Hoppe-Seylers *) analys af hundexcrementer angifva deremot, att mängden cholal¬
syra, som med fieces afskiljes, på sin höjd utgör */$ a f den qvantitet syra som in¬
går i det secernerade taurocholsyrade natronet och enligt Bischoff 2 ) skulle i men-
niskans fasta excrementer återfinnas såsom metamorphosprodukter ungefar */« af
den gallsyra som afsöndras ur lefvern. A motsatta sidan har Wolf 3 ) trott
sig af sina försök öfver secretionens storlek hos hundar med gallfistlar och excre-
menternas halt af gallämnen, då den afsöndrade gallan åter infördes i tarmen, kunna
draga den slutsatsen, att hela mängden cholalsyra, som resulterade af den afsön-

‘) Journ. f. pr. Chem. LXXXIX, 257 (1863).

a ) Jfr b. 41, not. 7.

3 ) Centralbi. f. die med. Wiss. 1869. N:r 6. s. 86.

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

drade glyeo- qch tauroeholsvran, bortgick i faeces. En granskning af de hithörande
analyserna visar emellertid, att denna Wolfs undersökning knappast-kan tillerkän¬
nas någon voteringsrätt,. då hans försök angifva en förlust af eholsyra, som äfven
med öfverskattande af undersökningsmethodens brister, är större, än alt den på
grund deraf kan förklaras. Alla de hittils anställda directa försöken tala sålunda
till förmån för en resorption af gallan, äfven med afseende på gallsyrorna och deras,
derivat; men om dessa sålunda åtminstone*till en del äro att anse såsom secreter,
så blir den närmaste frågan: under hvad form upptagas de åter i organismen. Det
har redau här ofvan blifvit i förbigående nämdt, att resorplionen svårligen kan an¬
tagas försiggå i den form, som tyckes vara den närmast liggande och naturligaste,
nemligen såsom alkalisalter af de ursprungliga eller metamorphoserade syrorna, och
detta dels på den grund att KChkes och Hoppe-Sevlers 2 ) undersökningar göra
det mera än sannolikt, att dessa salter ytterst trögt omsättas i blodet, i det alt såväl
vid icterus som vid injection i blodet af lösningar af kristalliserad galla, af glyco-
cholsyradt, cholalsyradt eller choloidinsyradt natron, gallsyra låta sig påvisas uti urinen,
dels med stöd af Röhrigs 3 ) iakttagelser öfver gallans inflytande på hjertverksamhe-
ten, enär han funnit att de nyssnämnde salterna — deremot icke glycocoll eller taurin
eller färgämnena — vid insprutning i jugularvenen eller portådern eller hypodermatiskt
framkalla stark minskning i pulsfreqvensen, till och med hjertförlamning; medan samma
salter injicerade i ventrikeln eller i jejunum icke föranledde någon liknandé verkan.
Det bör emellertid anmärkas att påståendet om gallsvras uppträdande i urinen vid icterus
och vid insprutning af galla i venerna har blifvit hestridt af Frerichs och Städeler 4 ),

*) Virchows Arch. XIV, 130 (1857).

J ) Ibid. XXIV, 1 (1862).

a ) Röhrig, Ueber d. Einfl. d. Galie auf d. Herzthät. Diss. Leipz. 1863.

*) Mullers Arch. 1856, s. 55. I sammanhang med Frerichs och Städelers påstående
om frånvaron af gallsyror i urinen vid icterus eller efter insprutning af gallsyrade salter i
venerna, torde möjligen förtjena att i förbigående omnämnas deras åsigt, att gallsyrorna
skulle i blodet omvandlas till gallfargämne. De stödde denna uppfattning dels derpå, att efter
injection af fullkomligt färglös galla urinen constant visade sig innehålla gallpigment, dels på
en af dem verkställd undersökning öfver svafvelsyras inverkan på gallsyrorna, livarvid de
trodde sig finna, att ett iargämne bildades, som med salpetersyra gaf gallpigmentets reactio-
ner. Uppträdandet af gallfargämnen i urinen efter insprutning af gallsyrade salter erhöll
emellertid sin förklaring genom Köhnes iakttagelse, att dessa salter egde förmåga att upp¬
lösa blodkropparne, samt genom ådagaläggandet af det genetiska sambandet mellan blodets och
gallans färgämnen; och Hoppe-Seylers vederläggning på experimentell väg såväl af påståen¬
det om uppkomsten af gallpigment vid gallsyrornas behandling med svafvelsyra, som ock af
uppgiften, att urinen under de angifna förhållandena ej innehöll gallsyror, kullkastades helt
och hållet denna Frerichs åsigt.

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

i i

af Folwarczky *) och i det väsendtliga äfven af Neukomm j ) ; dock vill det synas,
som om de af dem använda methoderna for gallsyrans påvisande icke varit fullt till¬
förlitliga. Slutligen har äfven Huppert *) kommit till ett från Hoppe-Seylers
betydligt afvikande resultat i detta hänseende, enär han visserligen under de angifua
förhållandéna funnit gallsyra i urinen, men dock i så ringa mängd, att större delen
af de injicerade sakerna måste anses hafva lidit en omsättning \ blodet. För möj¬
ligheten af en sådan omsättning af gallsyrorna i hlodet har äfven såsom stöd blifvit
anförd Gorup-Besanez’ *) iakttagelse, att genom inverkan af ozon på en blandning
af glyco- och taurocholsyradt natron, kolsyra och svafvelsyra bildas; men dels vi¬
sade sig, att dessa oxidationsprodukter uppstodo i ytterst ringa mängd, dels gifva försöken
icke vid handen, i hvad mån den qväfvefria atomcomplexen deltager i omsättningen,
något som varit af så mycket större vigt att lära känna, som svafvelsyrans uppträ¬
dande kan synas häntyda derpå, att det möjligqn varit endast taurinet och glyco-
collen som meta mor phoserats. Men äfven om enligt Hupperts påstående gallsyrorna
i blodet omsättas till större mängd, än KOhne och Hoppe-Seyler trott sig finna, så
försiggår dock denna omsättning äfven enligt hans iakttagelser icke så hastigt eller
så fullständigt, att icke i blodet osönderdelade gallsyror eller deras närmaste derivat
borde anträffas. Alla hittills gjorda försök att der under normala förhållanden con-
statera närvaron af dessa ämnen hafva emellertid varit fruktlösa, och om detta än
med afseende på taurin och glycocoll har en närliggande förklaring deruti, att inga
skarpa reactionsmedel för dessas upptäckande för närvarande stå vetenskapen till
buds, så kan detsamma ej sägas med afseende på gallsyrorna, cholsyran och cho-
loidinsyran; ty den af Pettekkofer s ) först angifna reactionen på dessa syror —
den purpurröda färgning, som concentrerad svafvelsyra åstadkommer i deras med ett
spår af socker försatta lösningar — är enligt Neukomm så känslig, att ännu ‘/»ooooo
cliolalsyra och */, 00000 glycocholsyra låta sig med bestämdhet påvisa*).

*) Zeitschr. d. Ges. d. Wiener-Aerzte 1859.

’) Journ. f. pr. Ch. LXXXIH.,180 (1861).

3 ) Arch. f. Heilkunde V. 236.

*) Ann. der Chem. u. Pharm. CXXV. 20? (1863).

s ) Ann. der Chem. u. Pharm. LII. 90 (1845).

*) Visserligen saknas icke uppgifter, att choloidinsyra blifvit anträffad i blodet — så t. ex.
angaf Enderlin (Ann. der Chem. u. Pharm. LXXV. 167), att han såväl ur mennisko- som
oxblod framställt denna syra — men Lehmanns försök (Lehrb. d. physiol. Chem. Et. 81) visa,
att denna uppgift sannolikt berott på en förvexling af choloidinsyra med fett, hvilket enligt
hvad Schultze tidigare iakttagit (Ann. der Chem. u. Pharm. LXVI. 270 [1849]) med svafvel¬
syra och socker ger en-reaction, som är ytterst snarlik gallsyrornas.

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1874. 8

Digitized by {jOoq le

Johan Lang.

Det vill alltså synas, som om den hittills vunna erfarenheten temligen afgjordt
talade derför, att gallsyrorna, innan de resorberas, i tarmen undergå en metamor-
phos, och denna icke inskränkt endast till ett afskiljande af kopplingarne utan inne¬
fattande en genomgripande sönderdelning af den qväfvefria atomcomplexen; men om
så är, blir en fullständig kännedom om dennas sönderdelningsprodukter det första vilkoret
för att kunna komma lill ett svar på frågan, under hvad form gallsyrorna upptagas.

Undersökningarne öfver cholsyrans, choloidinsyrans och dyslysinets derivat äro
ej särdeles talrika. De första försöken i denna riktning verkställdes af Theyer och
Schlosser 1 ), hvilka gjorde några iakttagelser öfver gallans förhållande till salpeter¬
syra och till smältande kaustikt kali. De funno, att torr galla under lillig utveckling
af rödgula ångor fullständigt löstes af kokande salpetersyra, och att ur denna lös¬
ning afsatte sig en hvit kornigl-kristallinisk kropp, medan på ytan ett fettlikt ämne
samlade sig. Den kristalliniska substansen löstes i alkohol i värme och utkristalli¬
serade vid afsvalning i fina nålar. Den egde svagt men tydligt sur reaction. Ana¬
lyserna af syran sjelf jemte dess silfvcrsalt, hvilket erhölls genom att fälta en neu¬
tral lösning af syran i ammoniak med salpelersyrad silfveroxid, lemnade ej så öf-
verensstämmande resultat, att derpå ens en sannolik formel kunde grundas., Med afse-
ende på omsättningen medelst alkali constaterade de endast, att, då torr puiveriserad
galla inlades i smältande kalihydrat, en ytterst häftig reaction inträdde, i det att
ammoniak och vätgas utvecklades och massan largades brun. Fortsattes smältnin¬
gen, tills ammoniakutveckligen upphörde, och massan löstes i vatten, erhölls ur lös¬
ningen vid öfvermätlning med syra en mjuk och seg fällning, löslig i alkohol men
saknande förmåga att kristallisera. Jemte detta ämne funno de att äfven oxalsyra
bildats.

En mera omfattande och noggrann undersökning företogs senare af Redten-
bacher *) öfver salpetersyrans inverkan på choloidinsvran. Han destillerade rå cho-
loidinsyra med öfverskjutande salpetersyra, så länge någon inverkan egde rum, och
undersökte såväl de bildade flygtiga produkterna som destillationsåterstoden. I de-
stillatet visade sig jemte den sura vätskan, som utgjorde dess hufvudmassa, tvenne
oljar tade kroppar, den ena i form af fettkulor simmande på vätskans yta, den andra
samlad på förlagets botten. Den lätta oljan fann Redtenbacher vara en blandning
af de i smöret förekommande flygtiga feta syrorna, och i den sura vätskan upp¬
täckte han ättiksyra. Den tunga oljan hade en bedöfvande lukt, reagerade surt samt

■) Se cit. s. 17 not. 5.

J ) Ann. der Chem. u. Pharm. LVII. 145 (1846).

Digitized by ^»ooQle

Sidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I. 59

löste sig endast obetydligt i vatten, lätt i alkohol, utvecklade vid uppvärmning sal¬
petersyrlighet och förpuflade vid 400° C. Vid inverkan af kaustikt kali decompo-
nerades den, i det att den delvis löstes; vätskan antog en gul färg, och, om kali-
lösningen var eoncentrerad, ^afskilde sig ett citrongult salt. Detta salt, som äfven
kunde vinnas genom lösningens försigtiga afdunstning, kristalliserade i det gula blod-
lutsaltets form, hade en egendomlig lukt, kunde ej torkas ens vid vanlig tempe¬
ratur i torr luft, utan att kristallerna sprungo sönder, och förpuffade vid 100° C.
Redan genom fortsatt kokning af vatteiilösningen sönderdelades saltet, i det alt sal-
pelersyradt kali bildades, och vid inverkan af svafvelsyra utvecklades salpetersyrlighet
och cyanvätesyra, en fet olja afskildes och salpetersyra fans i lösningen. Redtej«-
bacher benämde den i detta kalisalt ingående syran nitrocholsyra och bestämde
dess sammansättning genom analys af nämde salt att vara C a H a N, O 10 ; dock
anmärker hän, att tillfölje af den höga qväfvehalten kolsyrebestämningen ej är
fullt tillförlitlig, hvarföre den anförda formeln endast kan anses såsom sannolik.
Den del af den tunga oljan, som ej löstes af kali, visade sig vara fullkomligt
neutral och angreps lika litet af syror som af alkalier; den egde en kanelartad lukt,
var svårlöslig i vatten, deremot lättlöslig i alkohol och ether. Upphettad till 100° de-
componerades den under utveckling af salpetersyrlighet. Den erhöll namnet cholacrol
och analysen angaf dess sammansättning vara C 8 H s N a 0 13 . Destillationsåterstoden
befans innehålla tvenne syror, hvilka Redtenbacher gaf namnen choloidcmsyra och
cholesterinsyra. Den förra afskilde sig vid afsvalning såsom ett kristalliniskt skum
på retortinnehållets yta, och en ytterligare portion af densamma erhölls genom den
flytande delens utspädning med mycket vatten. Nästan olöslig i kallt vatten upp¬
togs den af kokande, ehuru trögt, och ansköt ur den kokheta lösningen vid afsval¬
ning i hårfina kristaller af stark. sidenglans, hvilka samlade på filtrum bildade en
”asbestlik” hinna. I alkohol löste sig choloidansyran med lätthet och ansköt ur denna
lösning i små korniga kristaller. Salpetersyra och chiorvätesyra upptogo densamma,
och vid lösningarnes afdunstning qvarstod syran oförändrad. Dess salter voro svår¬
lösta eller olösliga i vatten, men sönderdelades alla vid försök till urtvättning. Denna
sistnämda omständighet gjorde det omöjligt att erhålla någon pålitlig atomvigtsbe-
stämning, och den formel, som härleddes ur analysen på den fria syran C 18 Hj a O T ,
måste fördenskull blifva i hög grad osäker. Den lösning, hvarur genom utspädning
med vatten choloidansyran blifvit aflägsnad, innehöll cholesterinsyran, dock icke en¬
sam utan blandad med oxalsyra jemte salpetersyra. Cholesterinsyran visade sig vara
okristalliserbar såväl i och för sig som i det stora flertalet af sina salfer. Detta
oaktadt lyckades det ej Redtekbacher att genom kristallisation afskilja oxalsyran, och

8 *

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

han angilver såsom den enda användbara methoden att isolera cholesterinsyran att
fälla den med ammoniak neutraliserade blandningen af de begge syrorna med sal¬
petersyrad silfveroxid oeh koka fällningen med moderluten, hvarvid den oxalsyrade
silfveroxiden stadnar olöst, medan det cholesteriusyrade saltet upptages oeh vid lös¬
ningens afsvalning åter afskiljes såsom en kristallinisk skorpa. Genom det sålunda
vunna silfversaltets decomposition med vätesvafla erhölls syran i fritt tillstånd, och
bildade vid afdunstning en gummilik massa utan spår till kristallisation. Den hygro-
skoperade i luften och var lältiöslig såväl i vatten som i alkohol. Dess salter med
alkalierna och alkaliska jordarterna voro lätt lösliga i vatten, men kunde ej erhållas
kristalliserade, metalloxidsalterna voro olösliga ellei svårlösliga. Cholesterinsyrans
sammansättning fann Redtbnbacuer med stöd af analysen å det på angifna sätt

framställda silfversaltet närmast uttryckas genom formeln C 8 ff s 0 5 .

Rörande de inbördes mängdförhållanden, hvari dessa sönderdelningsprodukter upp¬
trädde, angifver Redtbnbacher, att cholesterinsyran var den vida öfvervägande, der-
näst kom ättiksyran, vidare choioidansyran och slutligen de feta syrorna samt nitro-
föreningarne, hvilka sistnämda utgjorde dé mest underordnade.

Schlieper l ) upprepade Redtenbachers försök men med användande af Dp-
MAR 9 AYS cholsyra (cholalsyra) i choloidinsyrans ställe. Han erhöll härvid choleste-
rinsyra i riklig mängd, men förmådde ej påvisa något af de öfriga ämnena som
Redtenbacher angifvit.

Gundelach och Strecker 2 ) egnade vid sin undersökning af svingallan äfven
uppmärksamhet åt hyocholinsyrans förhållande till salpetersyra. De funno i det vä-
sendtliga samma produkter, som Redtenbacher erhållit ur choloidinsyran, med undan¬
tag af choioidansyran. Äfvenväl försökte de att behapdla hyocholinsyran med surt
chromsvradt kali och svafvelsyra, hvarvid synnerligast i värme en energisk inverkan
egde rum. Destillalet egde en högst oangenäm lukt, innehöll temligen mycket blå¬
syra, och på dess yta summo fettdroppar, hvilka visade sig vara en blandning af
feta syror.

En pröfning af choloidinsyrans förhållande till sistnämda oxidationsmedel företogs
sednare af Froehde 3 ), i samband med hans försök öfver albuminaternas och limmets
syrsättningsprodukter vid inverkan af surt chromsyradt kali och svafvelsyra. Han fann att
de flygtiga substanser, som dervid uppstodo, utgjordes af ättiksyra, små qvantiteter af de

') Ann. der Chem. u. Pharm. LVIII. 375.

3 ) Se cit. s. 24 not. 1.

a ) Zeitschrift fur Chem. u. Pharraacie v. Erlknmeyer 1864. s. 464. Jfr. äfven Journ.
f. pr. Chem. LXXX. 344.

Digitized by

Google

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningaprodukter. I.

kolrikare feta syrorna och en syra' som kan kallade collinsyra, och hvilken han först
erhållit vid limmets oxidation. Denna syra var vid vanlig temperatur af vaxconsi-
stens, smälte vid 97° C., sublimerade vid starkare upphettning och gaf med baryt
ett kristalliserande salt. Analysen angaf dess formel varat C, 2 lf 4 0 4 . Till ett vä-
sendtligen annat resultat har på sednaste tiden Tappeiner kommit vid en under¬
sökning af chromsyrans inverkan på cholalsyran, i det han funnit, att de flygtiga
produkterna utgöras af ättiksyra och tvenne kristalliserande syror, den ena med alla
karakterer af en fet fet syra (smältpunkt S1. 5 —ö3.°), den andra ännu vid 250°
föst, och ur alkohollösningen anskjutande i nålforraiga kristaller. Resultaten af Go-
rup-Besanez 2 ), försök rörande ozons inflytande på blandningen af glyco- och tauro-
cholsyradt natron hafva redan här ofvan blifvit anförda. Samma‘forskare har äfven
underkastat produkterna, som uppstå vid choisyrans smältning med kaiihydral, en
närmare granskning 3 ) och beriktigat Lehmanns tidigare uppgift *), att vid denna
process ej mindre palmitinsyra och myrsyra än propionsyra och ättiksyra skulle gene¬
reras, derhän, att endast de tvenne sistnämda bildas; något som äfven Rosshirt be¬
bekräftat. Begge funno för öfrigt, att en stor del af cholalsyran genom alkalits in¬
verkan förvandlades i ett brunt, sprödt harts, som egde dyslysinets egenskaper. Om
härtill fogas, att Bacmstark 5 ) trott sig finna, att produkterna af cholalsyrans destil- *
lation genom sina reactionsförhåliauden antyda närvaron af en phenylförening, så
torde åtminstone i det hufvudsakliga vara anfördt, hvad forskningen hittills gifvid vid
banden rörande derivaten af den i gallsyran ingående qväfvefria atomcomplexen.
Att emellertid kännedomen om dessa oxidatiousprodukter — alldeles frånsedt de
motsägande resultat, hvartill i åtskilliga punkter olika forskare kommit — ej kan
tjena såsom någon väsendtlig vägledning vid bedömandet af de metamorphoser gall-
syrorna lida i tarmen, ligger i öppen dager, enär de omsättningar, som der försiggå,
vida niera hafva karakteren af jäsningsprocesser än af ren syrsättning. Den lem-
nade redogörelsen gifver för öfrigt vid handen, att äfven om en dylik omvandling
skulle ega rum, det måste vara förknippadt med stora svårigheter att constatera
densamma, i det att produkterna, som uppstå, dels äro enahanda med dem, som i
tarmcontenta eller i blodet härleda sig från helt andra källor, dels icke ega några
så karakteristiska reactioner, att deras närvaro med full säkerhet låter sig påvisas,

1 ) Ber. d. d. chem. Gesellsch. VI, 1285 (1873).

2 ) Se cit. s. 57, not. 4.

3 ) Ann. der Chem. u. Pharm. CLVI1, 282 (1871).

*) Lehmann, Handb. der physiol. Chem. Bd. II, 59 (1850).
s ) Se cit. s. 43, not. 2.

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

när de, såsom här måste vara fallet, ingå i ringa mängd och blandade med ett
mångtal andra ofullständigt kända ämnen.

Om sålunda vetenskapen för närvarande icke kan ens med sannolikhet angifva,
under hvad form den qväfvefria delen ^uf de kopplade gallsyrorna kommer till resorp-
tion, för såvidt en sådan eger rum, synas deremot den senaste tidens undersök¬
ningar hafva lemnat vigtiga antydningar rörande taurinets och till en del äfven rö¬
rande glycoeollens förhållande i detta hänseende. Salkowski ') har nemligen genom
försök ådagalagt, att taurin infördt i tarmen hos rena växtätare (kaniner), till mer
än s / 4 undergår decomposition och återfinnes i urinen dels såsom svafvelsyradt, dels
såsom undersvafvelsvrligt salt, medan det, subcutant injiceradt, till aldra största de¬
len afskiljes oförähdradt genom njurarne, ehuru en märkbar stegring af urinens
svafvelsyrehalt äfven då gör sig gällande. Häraf synes följa, att i tarmen en de¬

composition'af taurinet åtminstone kan ega rum, och Salkowski anser, att den¬
samma väsendtligen består i en reductionsprocess, så att svafvelsyrans uppträdande
i urinen är beroende på en secundär syrsättning. Att likväl icke under alla förhål¬
landen en dylik omsättning kommer till stånd, utan att taurinet jemväl kan resor-
beras såsom sådant, eller åtminstone föga metamorphoseradt, bevisa hans försök med
• hundar och menniskor, hos hvilka, efter förtärande af taurin, detta återfanns till så
godt som hela sin mängd i urinen såsom taurocarbaninsyra. Hvad åter glycocollen
vidkommer, så hafva Schcltzen och Nencki 2 ) visat, först och främst att vid in¬
bringande af denna substans i tarmkanalen urinämneafsöndringen ökas i sådan) pro¬
portion, att nästan allt det qväfve, som glycocollen innehåller, återfinnes i den qvan-
titet urinämne, som excerneras utöfver det normala, och vidare att om i glycoeollens
ställe införes en substitutionsprodukt af densamma, sarkosin (methylglycocoll), urin¬
ämnet och urinsyran försvinna i exeretet, och andra substanser deri uppträda, samt
främst bland dessa sarkosinearbaminsyra.

Hvad denna undersökning sålunda visat, är att glycocoll genom tarmen uppta¬
ges i organismen, och att den undergår omsättning, så att den afsöndras under
form af urinämne; men huruvida denna omsättning betingas af några förändringar,
som glycocollen lider redan i digestionskanalen, eller om den försiggår helt och hållet
efter resorptionen i oförändrad form, derpä lemna de gjorda iakttagelserna intet af-
görande svar. Möjligen skulle den omständigheten, att sarkosinet i Juli analogi med
taurinet återfinnes i urinen såsom sarkosinearbaminsyra, under det att glycocollen
ej under motsvarande form afsöndras, kunna anses häntyda ptj én söndcrdelning i

') Ber. d. d. cliem. Gesellsch. V, 037 (1872) o. VI, 744, 1191, 1312.

J ) Zeitscbr. f. Biologie VIII, 124; enl. Mal v Jahresb. der Tbierchemie 1872, s. 296.

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

tarmen af denna sistnämnda, så att derigenom den ammoniak alstras, hvilken med
carbaminsyran. ger upphof åt urinämnet.

Det återstår slutligen att lemna en, kortfattad redogörelse för de olika åsigter
som framställts rörande gallans eller fastmera gallsyrornas bildning och uppkomst
inom organismen. Meningsstriderna i detta hänseende hafva bufvudsakligen rört sig
kring tvenne frågor, nemligen först och främst den, hvar gallsyrorna genereras,
antingen i blodet eller i lefvern, och vidare den, hvilka blodbeståndsdelar som borde
anses utgöra bildningsmaterialet för desamma.

Innan ännu gallan utgjort föremål för någon närmare undersökning, synes den
åsigten hafva varit allmänt gällande, att blodet och i ali synnerhet portåderblodet
innehöll gallämnena färdigbildade (Fourcroy) eller att åtminstone blod och galla
voro så nära beslägtade med hvarandra, att genom en enkel kemisk process — be¬
handling med rykande salpetersyra, hvarvid en reduction ansågs försiggå — det förra
kunde öfverföras i den senare (Proust, Welter) j ). Äfven sedan undersöknin-
garne af gallan visat, att denna sistnämda åsigt berodde på en missuppfattning, i
det man låtit färg, lukt och smak blifva de enda bestämmande momenten vid af-
görandet af de ifrågavarande ämnenas identitet, tyckes likväl den meningen hafva
bibehållit, sig, att gallämuen funnos prseformerade i blodet, och var det synnerligast
Chevreul som förfäktade denna åsigt, i det han påstod att lefvern i likhet med alla
öfriga secernerande körtlar endast upptog och afskilde vissa ämnen ur blodet, utan
att i någon väsendtiig mån förändra dem. Samma åsigt hyllades jemväl af Gmelin
och Tibdemawn hufvudsakligen på den grund, att de i gallan ansågo sig hafva åter¬
funnit blodets salter, på samma gång som de i blodet kunnat påvisa närvaron af
cholesterin och en mängd andra ämnen, såsom margarinsyra, spottämne m. fl.,
hvilka utgjorde beståndsdelar i gallan.

Mot denna uppfattning trädde visserligen J. Möller 3 ) i opposition, i det han
framhöll, att just de för gallan karakteristiska ämnena, pikromel och gallharts, ej kun-

*) Fourcroy trodde, att den gröngnla vätska, som han erhöll, då han genom kokning
cogulerade mycket utspädt blod och frånskilde coagulum, var galla.

a ) Proust hade vid behandling af torkadt blod med salpetersyra i lindrig värme erhållit
en grön lösning, som efter någon tid afsatte en grönaktig pulverformig kropp, hvilken löstes '
i alkohol, fälldes ur denna lösning af vatten och smakade bittert, och som han ansåg vara '
identisk med gallämnet. Welter åter uppfattade det bittra ämne (pikrinsyra), som han er¬
höll vid animala substansers fortsatta behandling med salpetersyra, såsom analogt med gall¬
ämnet.

3 ) J. Muller, Handb. der Physiol. des Menschen. I, 444 (1834).

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

nat uppvisas i blodet, och Meckel och Leidy a ) sökte förnämligast på histologiska
grunder visa, att lefvern ej kunde anses som en blott och bart filtreringsapparat,
men ännu 1851 vidhöll Moleschott a ), hufvudsakligen med stöd af Enderlins 4 )
uppgift om choloidinsyrans förhandenvaro i portåder blodet, den äldre åsigten.

Resultaten af de physiologiska försök, som anställdes för att lösa frågan, gjorde
emellertid denna åsigt allt mera ohållbar. Så funno J. MOller och Kijnde s ), att,
då de exstirperade lefvern hos grodor, ingen icterus uppträdde, och ej heller vare sig
i blod, lympha eller muskler gallsyra eller gallfärgämnen kunde spåras, iakttagelser,
dem Moleschott 6 ) sjelf sedermera bekräftade, och hvilka syntes med stor be¬
stämdhet tala emot gallsyrornas bildning i blodet. Äfven Kchnes rön, att efter
insprutning af galla i vena pancreatica gallsyror funnos i urinen, och Röhrigs iakt¬
tagelse, att de gallsyrade safterna utöfvade samma effect på hjertverksamheten, antin¬
gen de injicerades i vena port* eller i jugular- eller cruralvenerna, — hvarigenom
kunde anses visadt, ätt lefvern ej förmådde ur portåderblodet upptaga dessa syror, åt¬
minstone icke fullständigt —, inneburo en vederläggning af denna uppfattning, och då
jemväl den omsorgsfullaste kemiska pröfning, sådan den af Lehmakn företogs, ej kunde
påvisa gallsyror i blodet, medan andra undersökningar ådagalade, att blodet vid passagen
genom lefvern afgaf en mängd af beståndsdelar, så blef den motsatta åsigten förherrskande.

Hvad åter angår de olika meningarne om materialierna för gallans eller gallsy¬
rornas bildning, så hafva dessa naturligen närmast berott på uppfattningen af de vä-
sendtliga gallämnenas natur och sammansättning. Så länge gallan ansågs såsom ett
slags tvållösning, var det alltså blodets fett, som troddes gifva upphof åt densamma,
och när sedermera gallämnenas qväfvehalt blifvit constaterad, måste man söka deras,
härledning ur albuminaterna. Denna sistnämnda åsigt synes hafva varit den allmänt
gällande, ända tills Liebig 7 ) i viss mån modifierade densamma. Med afseende på
köttätarne, antog han nemligen, att gallsyran uteslutande bildades af proleinkropparne,
och uppställde till och med på grund af de analyser, som då förelågo, en omsätt-
ningsformel för proteinets öfvergång i choleinsyra, enligt hvilken, jemte denna, urin¬
syrad ammoniumoxid skulle uppstå. Hos växtätarne deremot ansåg han förhållandet
vara ett annat och detta på den grund, att den hos dem afsöndrade gallans mängd

l ) M&llers Archiv. 1846.

а ) Amer. Journ. of med. Science for Jan. 1848; enl. Lehmann.

*) Moleschott, Physiol. des Stofifwechsels. Erl. 1851, b. 445.

*) Jfr e. 57, not. 6.

*) Ktjnde, De hepatis ranar. exstirp. Diss. inaug. Berol. 1850.

б ) Arch. f. physiol. Heilkunde. XI, 479.

7 ) Liebig, Thierchemie. Braunschw. 1843, s. 135 o. 150.

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

var så stor ‘), att det ingående kolet ej kunde antagas härleda sig endast från pro¬
teinämnen. En qväfvefri kropp måste derföre här medverka till gallsyrans bildning
och han betecknade kolhydraten såsom sannolikast spelande denna rol. Påvi¬
sandet af gallsyrornas egenskap af kopplade syror gaf i viss mån ett stöd åt åsig-
ten om en samverkan af qväfvefria och qväfvehaltiga kroppar vid deras bildning;
och sjelfva frågan om deras uppkomst antog genom denna upptäckt en något mo¬
difierad form, i det att, då glycocollens och tauriuets kemiska constitution syntes
otvetydigt angifva proteinkropparne såsom bildningsmuterial för dem, det förnämligast
blef den qväfvefria atomcomplexens (cholalsyrans) härstamning, som gjordes till fö¬
remål för undersökning. Rbdtenbachers, Schliepers och Streckers försök att
genom studiet af choloidinsyrans, cholalsyrans och hyocholinsyrans oxidationsproduk-
ter komma till ett svar på denna fråga ledde, såsom redogörelsen här ofvan visat,
icke till något algörande resultat, och det var egentligen först genom jemförande
undersökningar, /så i qvalitativl som i qvantitativt hänseende, mellan sammansättnin¬
gen af portåderblodet å ena sidan och af det venösa blodet i allmänhet samt spe-
cielt lefvervenblodet å den andra 2 ), som man tycktes vinna i någon mån säkrare
hållpunkter för bedömandet af det genetiska sambandet mellan blodbeslåndsdelarne
och cholalsyran eller i allmänhet gallsyrornas närmaste constituenter.

Af de åsigter i detta hänseende, som med stöd af de nämnda undersökningarne
uppställdes, torde de begge, som uttalades af Schmjdt och af Lehmakn förnämligast
förtjena uppmärksamhet. Båda antogo portåderhlodets fettrikedom i förhållande till
lefvervenhlodets ringa fetthalt häntyda derpå, att gallsyrornas qväfvefria atomeom-
plex ledde sitt ursprung från detta ämne; men medan Schmidt härledde cholalsyran
från ett neutralfett, som vid sin sönderdelning derjemte skulle generera socker, an¬
tog Lehmaxn åter, att det var oljsyra, som, combinerande sig med ett kolhydrat
(socker), gaf upphof åt nämnde syra. På det sätt Schmidt uppfattade decomposi-
tioneu af den feta syrans glyeerid vid cholalsyrans och sockrets bildning, nemligeu
att den förra skulle uppstå af den feta syran och det senare af glyceriuet, tyckes
han hafva antagit, att vid denna process en kraftig oxidation skulle ega rum,
enär icke blott en climinering af väte, utan äfven ett inträdande af syre måste förut-

’) Hörande det felaktiga i de antaganden med afseende på secretionens storlek, hvari-
från Liebig vid sina beräkningar utgick, se s. 47, not. 3.

2 ) Såsom de vigtigaste af dessa jemförande undersökningar torde vara att anse Fe. Cuh.
Schmids (Hallers Arch. IV, 323) öfver portåderblodet och blodet i vena jugularis, samt
Lehmakks (Lehrb. d. physiol. Chem. 1850. Bd. II, s. 249) såväl öfver de begge nyssnämnda
blodarterna som öfver portåder- och lefvervenblodet.

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1874. 9

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

sättas. Lehmanns åsigt dercmot förutsatte endast ett utträdande af vattnets ele-
menter, i det att cholalsyrans bildningsformel efter lians antagande skulle blifva föl¬
jande: C 36 H3 4 O 4 +C 12 ff 12 O 12 ==C34fl4 0 O 10 + 6 HO. Om Schmidts hypothes så god t
som uteslutande måste anses livila på iakttagelsen af portåderblodets relativt stora
fetthalt — i samband med den af Bernard först angifna sockerbildningen i lefveru —
så var detsamma icke händelsen med Lehmanns antagande af oljsyran såsom bild—
ningsmateriel för cholalsyran; utan ansåg han sig såväl i denna sistnämdas kemi¬
ska förhållanden som i den skiljaktiga beskaffenheten af fettet i portåderblodet och
i lefvervenblodet ega väsendtliga stöd för detsamma. I detta sistnämda hänseende,
hade han nemligen iakttagit, att portåderblodets fett var af mycket mjukare con-
sistens än lefvervenblodets, och slöt deraf, att det förra var rikare på elain, un¬
der det att det senare deremot innehöll margarin i öfvervägande mängd. De ke¬
miska förhållanden åter, på hvilken han stödde sitt antagande, voro dels det af Red-
tesbacher angifna uppträdandet af flygtiga feta syror vid choloidinsyrans oxidation,
dels den af honom sjelf iakttagna bildningen af lipinsyra och korksvra jemte de
nyssnämda vid cholalsyrans behandling med salpetersyra, samt. af margarinsyra vid
dess smältryng med kalihydrat; och ett ytterligare bevis för den nära slägtskapen
mellan cholalsyran och oljsyran trodde han sig finna deruti, att den senare lika
väl som den förra, gaf den Pettenkoferska reaetionen. Att i allmänhet de feta
ämnena i blodet utgjorde ett bildningsmaterial för cholalsyran, ansåg Lehmann för
öfrigt bestyrkas genom åtskilliga både physiologiska och pathologiska förhållanden,
såsom t. ex. den under ökad afmagring fortgående gallafsötidringen hos hungrande
djur, fettets förminskning hos djur med gallfisllar, blodets rikedom på fett vid ic-
terus, fettaflagring vid åtskilliga lefversjukdomar o. s. v. Utan att ingå i någon de¬
taljerad undersökning, i hvad mån dessa och andra liknande företeelser verkligen
kunna anses obetingadt tala för fettets delaktighet i gallsyrehildningen, må här i
detta afseende endast anmärkas, att åtminstone flertalet af dem synas kunna på ett
tillfredsställande sätt förklaras utan nämda antagande, — oafsedt att åtskilliga phy¬
siologiska rön tyckas stå i strid med detsamma, såsom Bidders och Schmidts iakt¬
tagelser, att gallafsöndringen vid utfodring med fett är vida mindre, än då näringen
utgöres af fettfria albuminater, att fela djur afsöndra mindre ”galla än magra m. fl.
Med afseende på de kemiska grunder, som blifvit anförda, torde möjligen en närmare
granskning af deras hållbarhet och betydelse här vara på sin plats. Hvad först an¬
går likheten i do begge syrornas förhållande till socker och svafvelsyra — hvilken
reaetion Lehmann synes hafva tillmätt en ej ringa vigt såsom bevis för sitt anta¬
gande — så kan väl denna i sådant afseende icke ega någon väsendtlig betydelse,

Digitized by L.OOQ e

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdolningsprodnkter. I.

då ej blott andra fettarter (Vogel)' ’) utan äfven albuminater (Pettenkofer,
Schultze) a ), ja till och med åtskilliga flygtiga oljor (K onde) 3 ) under inflytande af
sagde agenticr gifva en liknande reaction. Uppträdandet af de flygtiga feta syrorna
vid cbolalsyrans och choloidinsvrans oxidation torde ej heller kunna tillerkännas nå¬
gon särdeles bevisande kraft för det genetiska sambandet mellan sagde syra och olj-
syran eller de feta syrorna i allmänhet, ty oafscdt att Redtenbacher angifvit, det
de nämnde produkterna bildas i endast underordnad mängd, och att Schueper ej
kunnat finna dem, hafva Guckelsbergers 4 ) och Froehdes s ) undersökningar öfver
albuminaternas oxidationsproduktcr visat, att bland dessa förefunnos både capronsyra,
valeriansyra, smörsyra, propionsyra och ättiksyra. Det ur kemisk synpunkt mest
talande skälet, som af Lehmakn anförts för cholsvrans slägtskap med oljsyran, var
onekligen den af honom iakttagna bildningen af margarinsyra vid den förstnämdas
sjnältning *med kaustikt kali. Såsom redan blifvit anfördt, har emellertid Gorup-
Resakez vid upprepande af försöket ej funnit denna uppgitt bekräftad, utan af feta
syror endast kunna upptäcka propionsyra och ättiksyra i den decomponerade mas¬
san, och dessa sistnämdas uppträdande under sagda förhållanden kan icke anses
innebära ett stöd för Lehmanns åsigt mera än deras bildning vid salpetersyrans in¬
verkan. Närvaron af korksvra och lipinsyra bland cholalsyrans oxidationsproduktcr
skulle, om den bekräftar sig, åtminstone så till vida tala till förmån för åsigten, som
dessa syror hittills endast erhållits såsom derivat af fett eller feta syror, och ej blif¬
vit iakttagna såsom produkter af proteinkropparnes oxidation. Tills vidare står emel¬
lertid Lehmakxs uppgift om deras bildning vid cholalsyrans syrsättning alldeles en¬
staka, och torde så mycket mera fordra att constateras, som Redtenbacher angif¬
vit, att han förgäfves sökt att upptäcka dem bland produkterna af choloidinsvrans
sönderdelning med salpetersyra, och en sammanställning af uppgiften om korksyran
och lipinsyran med den om margarinsyrans uppträdande vid cholsyrans smältning
med alkali möjligen skulle kunna anses häntyda på en förorening af fet syra hos
det material, som af Lehmaxn användes till undersökningarne.

För sitt antagande af sockrets medverkan till cholalsyrans bildning har Leh-
maxx ej anfört någon annan grund än delta ämnes närvaro i lefvern, hvarjemte han
trodde sig finna ett stöd för sin åsigt deruti, att cholesterinsyran (C 8 fl, 0 4 ) var

’) Liebig u. Kopp, Jaliresb. 1855, s. 825.

J ) Se cit. s. 57, not. 6.

3 ) Se cit. s. 64, not. 5.

4 ) Ann. der Chem. u. Pharm. LXIV, 39 (1848).

») Journ. f. pr. Chem. LXXVII, 290 o. LXXIX, 303 (1859—60).

' 9 »

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

polymer med den rest (C l2 H 6 O g ) af sockrets molekul, som han ansåg jemte olj-
syran ingå uti cholalsyran, hvilken han betraktade såsom en kopplad syra af for¬
meln HO.C 36 H 3S 0 g .C 12 H 6 0 6 .

Den åsigt om cholalsyrans uppkomst, som både Schmidt och Lehmaxn hyllade,
att den nemligeu- skulle vara produkten af en eller flera qväfvefria kroppars omsätt¬
ning i lefvern, innebar med nödvändighet antagandet, att detta organs function med
afseende på gallsyrebildningen äfven omfattade åvägabringandet af den qväfvefria
atomcomplexens koppling med de qväfvehaltiga, och måste i samband dermed väcka
frågan, huruvida taurin och glycocoll äfvenledes voro produkter af lefverns verksam¬
het, eller möjligen redan pradormerade tillfördes densamma af hlodet. Med afseende
på denna fråga stadnade Lehmann vid det förra alternativet, hufvudsakligen på den
grund, alt han oaktadt alla bemödanden ej förmått upptäcka dessa kroppar i blodet,
samt att de ej blifvit påvisade i andra kroppens väfnader ; och KChne öch Hall-
wachs l ) kommo sedermera på phvsiologiskt experimentel väg till samma resultat,'
åtminstone rörande glycocolleu, i det de funno, att efter lefverns exstirpation hos
kattor benzoesyra ej längre inom organismen öfverfördes i hippursyra, och att vid
insprutning af ett benzoesyradt salt i vener, som ej stodo i omedelbar förbindelse med
vena portas största delen af benzoesyran återfans såsom sådan i urinen, hvaremot,
då injectionen gjordes i vena pancreatica, det motsatta förhållandet inträdde. Riktig¬
heten af dessa iakttagelser har emellertid från många håll blifvit bestridd, i det att
andra forskare (Meissxer och SheparoJ 2 ) hafva funnit rikligt hippursyra i urinen,
äfven då det benzoesyrade saltet injicerats i jugularvenen; och då åtminstone tauri-
net blifvit påträffadt i åtskilliga kroppens organer s ), samt då den omständigheten,
att det ej lyckats påvisa vare sig detta eller glycocoll i blodet, eger löga l>evisande
kraft till följe, af bristen på karakteristiska reaetioner för dessa ämnen, så måste de¬
ras bildning i lefvern tills vidare anses utgöra en öppen fråga. Att för öfrigt den
protest, som de nyssnämnda nyare undersökningarne inlagt emot giltigheten af de
resultat, hvartill Köiine och Hallwachs vid sina försök kommit, också i väsendtlig
mån berör lefverns förmåga att förmedla kopplingen mellan gallsyrornas närmaste
constituenler — hvilken förmåga, såsom redan blifvit nämdt, utgör en nödvändig

’) Vuichows Årcliiv XII, ->-S(> (1857).

2 ) Mkissner u. Siikpaud. Untersuchungeu iiber das Entstehen der Ilippursäure im thier.
Organismus. Hann. 1866; i utdrag Virchow u. Hirt, Jahresber. 1866. s. 104.

3 ) Taurin har blifvit funnet i oxlungan af Cloktta [Ann. der Ohem. u. Pharm. XCIX,
‘280 (1854)] och i binjurarne af Clokz & Vt epian [Compt. rend. XLV, 340 (1857)] samt af
Seligsoiin [Ohem. Centr. Bl. 1861, s. 241], hvarjemte det blifvit påvisadt i hästens musk¬
ler, samt hos ätskilliga lägre djur.

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

förutsättning för antagandet af en medverkan af de qväfvefria blodbeståndsdeiarne
vid gallsyrornas bildning — torde knappast vara nödigt att särskildt anmärka. Hvad
slutligen vidkommer de åsigter om bildningsmaterialierna för taurin och glycocoll,
som blifvit framställda af Schmidt och Lehmann, så har den förre såsom ett så¬
dant betecknat fettcellmembranen, den seHare åter ansett tibrinet, som portåderblodet
enligt analysens utsago till största delen alger vid passagen genom lefvern, vara
det ämne, som ger upphof åt nämnde kroppar; hvarjemte han för taurinet tror sig i
i portåderblodet hafva funnit en ytterligare källa, en svafvelhaltig kropp af extractiv
natur, som han likväl ej lyckats att fullständigt isolera.

Hypothesen om de feta ämnenas delaktighet i gallsyrebildningen, tyckes i all¬
mänhet hafva blifvit hyllad af flertalet physiologer eller Lehmann, om de än icke i
allo slutit sig till den af honom framställda åsigten. Så ansåg Molescott l ) att
gallsvrorna voro produkter af en coinbination mellan fett och alhumin, hvartill möj¬
ligen för genererandet af den svafvelhaltiga syran äfven konime blodets svafvelsyrade
salter 2 ); och stödde han sitt påstående om fettets medverkan hufvudsakligen på'
gallsyrornes ringa qväfvehalt i förhållande till den deri ingående kol- och vätemäng-
den. Så uppställde Fherichs och Städeler 3 ) på grund af sina iakttagelser, att ty-
rosin förefans i lefvern, det antagandet, att cholalsyran skulle vara en kopplad syra,
hvari en med oljsyran homolog syra C 34 H 32 0 4 vore förenad med saligenin C 14 H 8 0 4 ,
hvilket sistnämda de härledde ur tvrosinet, i det de uppfattade denna kropp såsom
ethyiamid-salicylsyra. Först på senaste tiden har en motsatt mening sökt göra sig
hörd, som velat härleda gallsyrorna i sin helhet från proteinsubstanserna; och är
det förnämligast Froehde 4 ), som trädt inom skrankorna för densamma, stödjande
sig på sin redan i det föregående omförmälda iakttagelse öfver collinsyrans uppträ¬
dande bland eholoidinsyraus flvgtiga oxidationsprodukter vid inverkan af surt chrom-
syradt kali och svafvelsyra på densamma. Äfven han anser visserligen cholalsyran
vara en med collinsyrans radical kopplad fet syra, men betraktar denna sistnämda
likaväl som collinsyreradikalen och den qväfve- eller svafvelhaltiga kopplingen i gall-
svran såsom framgången ur ett decomponeradt albuminat, vid hvars sönderdclning,
jemtc gallsyrorna socker, xanthin, sarkin, leuciu och ty rosi n skulle bildas. Äf¬
ven Bavmstark har genom sina försök kommit till den åsigten, att cholalsyran är

') Moleschott, Physiol. d. Stoffwechsels. Erl. 1851, s. 443.

J ) Fr. Chr. Schmids uppgift om portåderblodets öfvervägande halt af svafvelsyrade salter '
i jemförelse med blodet i lefverveuerna fann Lehmann vid sina försök icke bekräftad.

3 ) Se cit. s. 56, not. 4.

4 ) Se cit. s. 60, not. 3. »

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

.närmast heslägtad med albuminaterna och leder sitt ursprung från dessa. Det för¬
nämsta stödet för hans uppfattning äro egenskaperna hos den produkt cholalsyran
lemnar vid torr destillation, i det lian funnit densamma gifva phenylsyrans reactio-
ner, hvilket förhållande, om det bekräftar sig, onekligen synes temligen afgjordt tala
för, alt cholalsyran är ett derivat af proteinämnena.

Såsom den föregående framställningen af de vigtigaste hittils gjorda undersök-
liingarne öfver gallsyrorna så i kemiskt som physiologiskt hänseende sökt att visa,
kunna frågorna om dessa kroppars kemiska sammansättning och deras närmaste de¬
rivat i det väsendtliga betraktas såsom lösta, om än i afseende på choloidinsyrans
sjeflständighet skilda meningar fortfarande göra sig gällande, och i detaljerna åtskil¬
liga luckor återstå att fylla. Deremot är vår kunskap om den qväfvefria atomcom-
plexens decompositionsprodukter mycket bristfällig, och de uppgifter, som i detta af¬
seende föreligga, äro derjemte i viss mån stridiga, så att vetenskapen för närvarande
ej kan sägas hafva kommit ens till en sannolik hypothes om cholalsyrans - eller dys-
lysinets inre byggnad. Hvad åter angår gallsyrornas physiologie, så synes af den
gifna redogörelsen, att det hufvudsakligen är deras eller deras närmaste constituen-
lers bildning — dels med afseende på materialierna för densamma, dels med afse¬
ende på lokalen, der den försiggår — samt deras metamorphoser efter gallans af-
söndring i tarmen, som ännu kunna sägas utgöra nästan helt och hållet öppna frågor.
Att så är, kan visserligen sägas bero på mångahanda orsaker, men det torde knap¬
past kunna vara tvifvel underkastad!, att den bristande kännedomen om cholalsyrans
sönderdelningsprodukter under olika förhållanden och om dess inre constitution
väsendtligen medverkat till försvårande af deras lösning, hvarjemte saknaden af på¬
litliga methoder för glycocollcns och taurinets upptäckande och isolerande, äfven då
de förekomma i ringa mängd, möjligen också lagt icke oväsendtliga hinder i vägen
för ernående af ett fullgiltigt svar på en eller annan af dessa frågor. Afsigten att
söka i någon om ock ringa mån bidraga till fyllande af några bland de här ofvan
antydda bristerna i vår närvarande kännedom om de närmaste gallsyrederivatens ke¬
miska förhållande, har förnämligast gifvit anledning till de undersökningar, för hvilka det
följande innefattar en redogörelse. Dessa hafva derföre> närmast haft taurinet, cholal¬
syran, choloidinsyran och dyslysinel till föremål. Dock hafva derjemte några försök
gjorts i riktning att utröna, huruvida den analogi som glycocholsyran i sin sam¬
mansättning och sönderdelning erbjuder med hippursyran, äfven gör sig gällande i
andra hänseenden, och om en regeneration af densamma ur dess närmaste cousti-
tuenter på artificiel väg är möjlig.

Digitized by ^»ooQle

Taurin och dess föreningar.

Att (jMELIh först upptäckte taurinet — han benämnde det ursprungligen gall-aspa-
ragin — och angaf dess vigtigaste yttre karakterer samt dess qväfvehalt, är redan
nämdt i inledningen, hvarest jemväl är anfördt, hvilken sammansättning, som det¬
samma på grund af Demarqays och Dumas’ analyser ansågs ega, tills Redtenbacher
iakttog dess svafvelhall och fastställde dess formel till C 4 H 7 NS 2 0 6 . Att de före¬
gående undersökar ne förbisett det ingående svaflet, hade sin naturliga förklaring dels -
i taurinets oangriplighet af syror, äfven af kokande salpetersyra, dels i det enkla
förhållandet mellan svaflels och syrets atomvigter; dock hade redan Dumas vid re¬
dogörelsen för sin analys framhållit det påfallande deruti, att en kropp af så indif-
ferent natur och af så stark resistens mot kemiska agentier i allmänhet, som tauri¬
net, skulle innnehålla öfver 63 °/ 0 syre.' Redtenbacher fördes till sin upptäckt af
taurinets svafvelhalt genom ett försök att behandla detsamma med kaustikt alkali i
smältning, hvarvid han fann, att den smälta massan vid behandling med svafvelsyra
utvecklade svafvelsyrlighet i riklig mängd. Han iakttog för öfrigt, att vid deuna tau¬
rinets decomposition ammoniak utvecklades, och att jemte svafvelsyrlighet äfven ättik¬
syra bildades, hvilken sistnämda syra redan Gmelin observerat bland taurinets de¬
stillationsprodukter. Af den omständigheten, att, då sönderdelningen blifvit verkställd
med nödig försigtighet, intet svafvelalkali bildades, drog Redtenbacher närmast den
.'slutsatsen, att svaflet ingick såsom syrsatt och högre syrsatt än till undersvafvel-
syrlighet, och då taurinet vid kokning med barythydrat icke gaf någon reaction för
svafvelsyra samt dess elementära sammansättning syntes honom oförenlig med anta¬
gandet af undersvafvelsvra såsom constituent, stadnade han vid den åsigten, att
svaflet förefans såsom svafvelsyrlighet, och att taurinet var sur svafvelsyrlig aldehyd-
ammoniak Då han emellertid framställde denna sistnämda kropp genom svaf-
velsvrlighets inverkan på en alkoholisk lösning af aldehydammoniak, erhöll han vis-

*) Ann. der Chem. u. Pharm. LXV, 37 (1848).

Digitized by v^»ooQle

Johan Lang.

serligen ett ämne, som vid elementaranalvsen visade lika sammansättning med tau-
rinet, men som till sina egenskaper och sitt kemiska forhållande väsendtligen skilde
sig ifrån detsamma. Han bekräftade för öfrigt taurinets stora beständighet mot fler¬
talet kemiska agentiers inverkan och fann, att kungsvatten eller en blandning af
chlorsyradt kali och salpetersyra eller torr chlorgas aflicierade detsamma lika litet
som salpetersyra. Några år senare företog Strecker *) en serie försök till tauri¬
nets framställande på artifieiel väg. Uppkomsten af sulphomethylan (C 2 H 5 NSj() 6 )
genom ammoniaks inverkan på svafvelsyrad methyloxid syntes häntyda på möjlig¬
heten, att vid användande af svafvelsyrad ethyloxid i methvlföreningens ställe en kropp
af taurinets sammansättning skulle bildas ; men experimentet visade, att så icke var fal¬
let, utan uppstod vid denna reaction ethaminsvafvclsyrad ammoniumoxid. Med lika liten
framgång sökte han att erhålla taurin genom inverkan af svafvelsyrlig ammoniumoxid på
salpetersyrlig ethyloxid — hvarvid under bildning af svafvelsvra alomgruppen C 4 H 7 NS 3 0 6
kunde tänkas uppstå i analogi med naphtionsyrans (Piria) uppkomst vid liknande
behandling af nitronaphtalin — utan genererades härvid ethersvafvelsyra. Slutligen
lyckades han likväl ernå det afsedda resultatet genom upphettning af isethionsyrad
ammoniumoxid till 210 ä 220°, hvarvid denna under afgifvande af vatten öfverför-
des i taurin, enligt följande formel NH 4 ().C 4 H 5 S 3 0 7 = C 4 II 7 NS 2 () 6 -f-2H(), hvadan
alltså taurinet skulle vara att uppfatta såsom isethionsyrans amid. Denna tolkning
tycktes ytterligare bekräftas genom Gibbs’ undersökning s ) öfver taurinets förhål¬
lande till salpeter syrlighet, i det han vid inverkan af salpelersyrligt kali på taurin
löst i utspädd salpetersyra fann, att isethionsyradt kali bildades. Men då Kolbe 3 )
på grund af analogien mellan isethionsyrans och mjölksyrans produkter vid inver¬
kan af pbosphorsuperchlorid föranleddes att betrakta denna syra såsom en oxvsyra,
hvilken stode i samma förhållande till ethylsvafvelsyran som mjölksyran till propion-
syran, framställde han äfven med afseende på taurinets eonstitution en annan åsigt,
nemligen att detta ämne vore att anse såsom amidoethylsvafvelsyra och att dess re¬
lation till isethionsyran var analog med glycocollens till glycolsyran. Beviset för rik¬
tigheten af denna åsigt fann han 4 ) i den lätthet, hvarmed taurinet kunde framstäljas
ur en suhslitutionsprodukt af ethylsvafvelsyran, chlorethylsvafvelsvra H0.C 4 H 4 GISj 0 2
— hvilken dock erhölls af den ur isethionsyran genom phosphorsuperehloridens in¬
verkan bildade chlorethylsulfonchloriden — medan det deremot ej lyckats honom att

: *) Ann. der Chem. u. Pharm. XCI, 97 (1854).

a ) Sil, i,im. Araer. Journ. [2] XXV, 30; enl. Kopp u. Will, Jahresh. 1858, s. 550.

3 ) Ann. der Chem. u. Pharm. CX1I, 241 (1859).

*) Ann. der Chem. u. Pharm. CXXII, 33 (18G2).

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodnkter. I.

på den af Strecker angifna vägen erhålla taurin. Framställningen ur chloretyl-
svafvelsyran skedde genom upphettning till 140° C. af dennas ammoniumoxidsalt
med kaustik ammoniak i slutna rör under flera timmar, hvarefter ur vätskan den
fria ammoniaken aflägsnades genom kokning, bildadt chlörammonium sönderdelades
genom digestion med blyoxidhydrat, det lösta blyet falides med vätesvafla, och lös¬
ningen afdunstades till kristallisation. Jemte taurin och chlorammonium bildades van¬
ligen härvid ännu en annan kristalliserande kopp, som under ammoniakutveckliug sön¬
derdelades genom kokning med kali, och som Kolbe ansåg sannolikt vara taurinets amid.

De iakttagelsei* Koi.be meddelade öfver taurinets kemiska karakterer i öf-
rigt, låta detsamma framstå såsom en i hög grad indifferent ktopp, hvilken under
inga förhållanden kunde bindas vid syror till saltartade föreningar, och hvars sura
egenskaper, hvilka yttrade sig deruti, att detjjkunde upptaga blyoxid vid kokning,
och att dess vattenlösning ej fälldes af alkohol som höll kali upplöst — då deremöt
taurinet i och för sig var olösligt i alkohol — voro så svaga, att några salter af
constant sammansättning ej kunde erhållas. Den enda taurinförening som hittills är
känd utom taurochoisyran är den i inledningen omnämnda taurocarbaminsyran, som
Salkowski under vissa förhållanden funnit i urinen, och hvilken han äfven lyckats
framställa på artiticiel väg genom inverkan af cyausyradt kali på taurin i lindrig
värme. Det härvid bildade kalisaltet af syran afsattc sig i nålformiga kristaller
vid tillsats af alkohol till den concentrerade vattenlösningen, syran frigjordes genom
kalisaltets sönderdelning med en eqv. mängd svafvelsyra försatt med alkohol, hvar¬
efter den vid alkohollösningens afdunstning utkristalliserade i glänsande blad, hvilka
visade sig hafva qvadralisk form. Taurocarbaminsyran är svagt hygroskopisk, lätt—
löslig i vatten, trögt löslig i alkohol, olöslig i ether. Silfveroxidsaltet kristalliserar
i stråliga knippen, barytsaltet i rhombiska taflor. Syrans sammansättning fans vid
analys vara C 6 H 8 N 2 S 2 0 8 . Vid behandling med concentreradt barytvatten vid en
temperatur af 130°—140° sönderfaller den i kolsyra, ammoniak och taurin.

Taurinets framställning och afskiljande.

Methoderna för taurinets framställning ur gallan äro ännu väsendtligeu desamma,
som af Demar(,ay och Gorup-Besanez blifvit angifna, d. v. s. antingen decomposi-
tion med chlorvätesyra till bildning af choloidinsyra eller dyslysin, den sura lösnin¬
gens afdunstning, tills en del af koksaltet utkristalliserat, den återstående vätskans
fällning med alkohol och det afskildas rening genom omkristallisation; eller ock spon¬
tan sönderdelning af gallan genom slemmets inflytande, tills sur reaction uppträder,
Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1874. 10

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

choloidinsyrans utfållning med ättiksyra, lösningens afdunstning till torrhet och åter¬
stodens utdragande med alkohol, samt det olöstas rening genom omkristallisation ur
vatten. Den förra af dessa methoder är onekligen den snabbaste och beqvämaste,
enär ingen långvarig behandling med chlorvätesyra är nödvändig för taurocholsyranp
fullständiga sönderdelning, och de öfriga operationerna ej taga särdeles tid eller ar¬
bete i anspråk, när man nemligen ej vill söka att tillgodogöra allt det taurin, som
lösningen innehåller, ty i sådant fall erfordras ett flerfaldigt upprepande af desamma,
och äfven sålunda torde dess fullständiga utbringande knappast vara möjligt. Gorup-
Besanez’ method fordrar längre tid, enär jäsningen synnerligast under den kallare
årstiden tager veckor i anspråk, och har derjemte den olägenheten, att tåurinets skil¬
jande från det ätfiksyrade natronet medelst alkohol ej låter verkställa sig med den
lätthet, som vore att vänta på grund af tåurinets olöslighet i sprit. När nemli-
geu den till torrhet afdunstade blandningen af ättiksyradt natron och taurin behand¬
las ined alkohol, löses den visserligen till en del, men det olösta bildar en geléartad
massa, som det knappast är möjligt att urtvätta. Orsaken till detta förhållande tyckes
åtminstone till en väsendtlig del ligga deruti, att det ättiksyrade natronet, när det
som här finnes för handen i relativt stor mängd, gör intrång på tåurinets eljest
skarpt utpreglade kristallisationsförmåga och hindrar det att anskjuta i större och
utbildade kristaller, hvartill ytterligare kommer, att, såsom redan Gbrardin
anmärkt, natronacetatet ingalunda löser sig i alkohol med den lätthet man vanligen
antagit, utan af 83 ä 90 °/ 0 —ig sprit endast upptages i ringa mängd. Något som för
öfrigt i många fall inåste anses inskränka begge dessa methoders användbarhet, är
den omständigheten, att den qväfvefria atomeomplexen i gallsyrorna dervid uppträ¬
der såsom choloidinsyra eller dyslysin. Vill man erhålla denna under form af cho-
lalsyra och derföre verkställer decompositionen med kaustikt alkali, möter tåurinets
fullständiga afskiljande vida större svårighet till följe af den större mängd salter,
som i sådan händelse kommer att åtfölja detsamma, och användes barythydrat för
åstadkommande af sönderdelningen, blir äfvenledes tåurinets tillgodogörande temligen
omständligt. Såsom redan det ofvan sagda antyder, har man nemligen ingen annan
method för tåurinets isolering ur blandningar, hvari det ingår, än att med begag¬
nande af dess kemiska indifferentism söka afskilja så många af de öfriga förhan-
denvarande ämnena som möjligt och sedan taga dess kristallisationsförmåga och dess
olöslighet i alkohol till hjelp; hvaraf följer, att åtminstone i de flesta fall svårig¬
heten för dess utbringande vexer med antalet af ämnen, som ingå i blandningen.’

’) W ili., Jahresb. 1865, s. 67.

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsy.rornas sönderdelningaprodukter. I. 75

En under fortgången af mina försök gjord iakttagelse, att taurinet under
vissa förhållande — för hvilka i det följande] skall närmare redogöras — kan
med qvicksilfveroxid bilda en nästan olöslig förening, tycktes innebära möjligheten
att på ett beqvämt sätt -kunna tillgodogöra detsamma äfven ur lösningar som in-
nehöllo salter i större mängd, såvida dessa voro af sådan art, att de icke störde
reactionen. Sedan några förberedande försök visat, att hvarken koksalt, chlorkalium
eller chlorbarium utöfvade någon dylik inverkan, skreds till pröfning af methoden
på den blandning af salter och laurin, som erhållits efter decomposition af galla
med kaustikt kali, sedan cholalsyran blifvit afskild med chlorvätesyra, och öfverskoltet
af denna aflägsnats genom afdunstning till torrhet. Den bruna saltmassan löstes i
vatten och uppvärmdes öfver vattenbad, hvarefter under omröring qvicksilfveroxid i
små portioner tillsattes, så länge tills efter fortsatt digestion dess gulröda färg ej
längre öfvergick till gulhvit eller gulgrå. När ett litet öfverskott af qvicksilfveroxid
visade sig vara tillsatt, afdunstades blandningen till torrhet i vattenbad, hvarefter åter¬
stoden behandlades med kallt vatten. Lösningen afhälldes, och den gulgrå fällningen
urtvättades genom decantation, hvarvid iakttogs, att i mån som de lösliga salterna
aflägsnades, fällningen mindre lätt afsatte sig, så att slutligen den ofvanstående vät¬
skan förblef oklar äfven efter flera timmars hvila och ej heller genom filtrering
kunde fullkomligt befrias från del uppslammade, som likväl efter tillsats af en liten
qvantitet alkohol småningom afskildes såsom ett hvitt pulver, hvilket, pröfvadt för
biåsröret, endast gaf en ytterst svag reaction för svafvel. Den tvättade fällningen
behandlades derefter med chlorvätesyra i värme, hvarvid den till en del upptogs,
men den större delen stadnade olöst såsom en tung pulverformig massa af ljusare
färg än den ursprungliga, och befans vid undersökning denna återstod utgöras af
qvicksilfverchlorur och något metalliskt qvicksilfver. Den sura lösningen decom-
ponerades med vätesvafla, svafvelqvicksilfret afskildes, och lösningen gaf vid afdunst¬
ning taurin i tydliga kristaller, spår af chlornatrium och chlorammonium samt ett orga¬
niskt ämne, lösligt i alkohol, hvars ringa mängd omöjliggjorde en närmare undersök¬
ning. Såväl fällningens förhållande vid tvättning som uppträdandet af qvicksilfver¬
chlorur och metalliskt qvicksilfver vid dess behandling med chlorvätesyra utgjorde
emellertid fullkomliga afvikelser från livad andra försök gifvit vid handen rörande
taurinqvicksilfveroxidens egenskaper och reactioner, och dessa företeelser måste der-
före bero på närvaron af ett annat ämne, som trädde i vexelverkan med qvicksilf-
veroxiden. Vid försökets upprepande visade en närmare granskning af phenomenen
tid qvicksilfveroxidens inverkan på den blandade lösningen, att vätskan dorunder
antog alkalisk reaction, och att en utveckling af ammoniak egde rum, hvilket

10 *

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

syntes antyda, att ett qväfvehaltigt ämne sönderdelades, och några försök rörande
qvicksilfveroxidens förhållande till ehlorvätesyrad glycocoll vid uppvärmning öfver
vattenbad satte utom allt tvifvel, att de angifna företeelserna, åtminstone hvad re-
ductionen anginge, berodde på närvaron af denna kropp, i det att qvicksilfveroxiden
frigjorde gtycocoll och redan vid denna temperatur utöfvade en liknande oxiderande
,och sönderdelande verkan på densamma, som Dessaignes *) angifvit inträda vid en
högre värmegrad; dock med den skilnad — om till följe af chlorens närvaro eller
på grund af den lägre temperaturen eller beroende på öfverskottet på qvicksilfver-
oxid, må lemnas oafgjordt — att endast en ringa del af oxiden reducerades till me¬
tall. Ehuru glycocollföreningens närvaro ej tycktes utöfva någon hindrande inver¬
kan på taurinqvicksilfveroxidens bildning, och dess sönderdelningsprodukter ej visat
sig vålla någon svårighet för taurinets erhållande i rent tillstånd, var dock den an¬
märkta olägenheten vid fällningens urtvättning en tillräcklig orsak att tillse, huru¬
vida efter den chlorvätesyrade glyeocollens aflägsnande qvicksilfverföreuingen, som
bildades, visade ett väsendlligen annat förhållande. För sådant ändamål extrahera¬
des en portion af samma råmaterial, som tjenat till de föregående försöken, med al¬
kohol, som. hlifvit försatt med chlorvätesyra, hvarefter det olösta behandlades med
qvicksilfveroxid på samma sätt, son» ofvanföre hlifvit angifvet. Qvieksilfverföreningen,
som uppstod, var af betydligt ljusare farg än den, som erhållits vid de föregående
försöken, och visade vid urtvättning med vatten endast ett svagt spår till grum¬
ling, samt löste sig fullständigt i chlorvätesyra. Det ur denna lösning efter qvick-
silfrets aflägsnande med vätesvafia, vunna taurinet, ausköt vid omkristallisation i full¬
komligt färglösa, glänsande, sexsidiga prismer och gaf vid derå gjorda analytiska
försök följande resultat:

a) 0.302 gr. substans torkad vid 100°, hvarvid ingen] minskning i vigt inträdde,,

gaf vid förbränning med chromsyrad blyoxid och under iakttagande af nö¬
diga försigtighetsmått 0.200 gr. C0 2 och 0.158 gr. HO.

b) 0.561 gr. lemnade vid sönderdelniug med natronkalk 1.048 gr. NH t €! + PtGl a

efter Kvars glödgning qvarslod 0.450 gr. Pt, hvilket senare värde motsvarar
0.06363 gr. N.

cj 0.468 gr. blandades med salpeter och kolsyradt natron, blandningen iutades i ett
förbränningsrör och upphettades till smältning, hvarefter röret söndersprängdes,
och innehållet löstes i utspädd chlorvätesyra, den sura lösningen afdunstades
till torrhet, återstoden upptogs med vatten och några droppar chlorvätesyra.

') Ann. der Chem. u. Pharm. LXXXII, 231 (1852).

Digitized by {jOoq le

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningaprodukter. I.

kiselsyran frånfiltrerades, och lösningen fälldes med chlorbarium. Den utfällda svaf-
velsyrade baryten vägde 0.887 gr., hvari innehålles 0,1218 gr. svafvel. Förhållandet
mellan de genom, analysen funna värdena på de constituerande elementerna och de
ur formeln C t H 7 NS 2 0 6 beräknade, framgår ur nedanstående sammanställning:

räknadt.

funnet.

b. c.

C«

19.20

18.88

5.60

5.80

11.20

11.34

25.60

26.02

°«

38.40

125

100.00

och torde öfverensstämmelsen, som visar sig mellan beräkningen och analysens data,
kunna anses i samband med likheten i de physikaliska karaktererna ådagalägga, att
det uudersökta ämnet var taurin.

Af det anförda synes, att taurinets egenskap att förena sig med qvicksilfveroxid
till ett nästan olösligt salt, åtminstone under vissa förhållande med fördel kan an¬
vändas till detsammas isolering, och om än metlipden, när det endast gäller att ur
en föga complicerad blandning framställa detta ämne, och dess fullständiga utbrin¬
gande ej är af vigt, möjligen icke är att anse såsom nog hastigt ledande till målet,
så torde den deremot i många och kanske flertalet fall, der de äldre förfaringssätten
svika, kunna lemna goda tjenster. Att den för öfrigt äfven är användbar för upp¬
täckande af taurinets närvaro, torde jemväl följa af det ofvan sagda; dock bör det
med afseende härå ej lemnas oanmärkt, att den reaction, hvarpå methoden grun¬
dar sig, icke är sådan, att hon på något sätt kan anses karakteristisk för taurinet

särskildt, utah att ett stort antal animala ämnen, — såsom urinämne, aHantoin,
m. fl., oberäknadt flertalet syror — förhålla sig till qvicksilfveroxid på analogi sätt,
och att andra åter, liksom glycocollen, utöfva en reducerande inverkan på oxiden
— så t. ex. kreatin —, hvarföre i hvarje särskildt fall hänsyn måste tagas till
arten och beskaffenheten af de substanser, som ingå i den blandning, hvari taurin
skall sökas, eller hvarur det skall afskiljas, och de bland dem, som antingen dela
taurinets ifrågavarande egenskap eller på ett eHer annat sätt störa reaefionens för¬
lopp'i förväg aflägsnas.

Digitized by

Google

Johan Lang.

TaurinsilfVeroxid (Amidoethylsvafvelsyrad silfveroxid).

En vattenlösning af taurin upptager i kokning silfveroxid med mycken lätthet.
Lösningen reagerar alkaliskt och afficieras af luftens kolsyra, i det en hinna bildar
sig på vätskans yta, och snart nog en gråsvart fällning afsätter sig. För $tt fram¬
ställa föreningen kokades taurin i pulverform med ett öfverskott af nyss utfalld och
ännu fuktig silfveroxid och en qvantitetet vatten, som ungefär motsvarade den, som
skulle erfordrats för att vid 100° lösa det till försöket använda taurinet. Den vunna
lösningen filtrerades i kolsyrefri amospher och lemnades att afdunsta vid vanlig tem¬
peratur öfver kalihydrat ocli svafvelsyra, skyddad för ljusets inverkan. Afdunstnin-
gen försiggick långsamt, i det att äfven. under dessa förhållanden en tunn skimrande
hinna småningom uppkom och betäckte vätskans yta, och någon kristallbildning vi- .
sade sig icke förr, än lösningen blifvit tjockflytande och nästan syrupslik. Når den
slutligen inträdde, fortgick den hastigt, och föga eller ingen moderlut qvarstod. Dock
syntes den syrupslika vätska ej vara en öfvermättad lösning af saltet, enär kristal¬
lerna, som ansköto, voro stora, om än icke väl utbildade, i det att kanter och
hörn ej voro skarpa utan i viss mån afrundade. Kristallerna voro tafvelformiga,
af rhombisk gestalt; ytan var vanligen öfverdragen med ett mörkt anflog, härledande
sig från den hinna, hvilken, enligt hvad ofvanföre är nämdt, under afdunstningen
bildade sig på vätskan; för öfrigt voro kristallerna färglösa, genomskinliga och hårda;
brottytorna starkt glasglänsande. Skyddade för ljuset, under hvars inflytande de
hastigt mörknade och efter kort tid blefvo fullkomligt svarta, förändrades de ej i
luften hvarken vid vanlig temperatur eller vid upphettning till 100° C. Saltet löste
sig lätt i vatten, men upptogs nästan icke af alkohol och var olösligt i ether. De
verkställda analyserna hafva gifvit följande resultat:

a) 0.530 gr. öfver kalihydrat torkadt salt visade vid upphettning till 100° C. in¬

gen vigtsförändring och gaf vid behandling med chlorvätesyra 0.3235 gr. AgGI,
motsvarande 0.2435 gr. Ag.

b) 0. 604 gr. salt, torkadt vid 100°, förbrändes med chromsyrad blyoxid och lem-

nade 0.238 gr. CO ä och 158 gr. tfO.

c) 0.441 gr. lufttorkadt salt decomponerades med natronkalk; den bildade ammo-

niaken lemnade 0.406 gr. NH 4 Gl+PtGl 2 , hvaraf vid glödgning qvarstod 0.179
gr. Pt, hvilket sistnämda tal motsvarar 0.0253 gr. N.

d) 0.501 gr. torrt salt gaf efter smältning med soda och salpeter på enahanda

sätt, som vid analysen å taurin blifvit angifvet, 0.5075 gr. BaO.SO s , hvari
innehålles 0.0697 gr. S.

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

Då saltets vinnande i fast form genom lösningens afdunstning tog allt för lång
tid i anspråk, försöktes med stöd af iakttagelsen om dess olöslighet i alkohol att er¬
hålla detsamma genom utlallning med sprit ur vattenlösningen. Denna bereddes på
samma sätt som ofvan är anfördt, och försattes, sedan den svalnat, med alkohol
tills en permanent tydlig grumling uppstod, hvarefter blandningen lemnades i hvila.
Inom kort afskilde sig på bottnen af kärlet en oljlik, tjockflytande, svagt gulaktig
vätska, som efter några timmar stelnade till en fast massa, som redan för blotta
ögat visade sig vara kristallinisk, och som mikroskopet angaf bestå af små hopgytt¬
rade korta prismer. Vid andra försök i samma riktning, då en mera utspädd vat¬
tenlösning användes eller ett mindre öfverskott af alkohol tillsattes, afskilde sig ingen
oljartad vätska; men efter någon tid ansköt saltet bildande tunna, prismatiska, fårade
kristaller, vanligen gruppvis sammanväxta. Frånsedt den yttre formen, förhöll sig
det med alkokol utfällda saltet fullkomligt lika med det vid afdunstning utkristallise¬
rade, och för att fastställa begges identitet hafva följaiide analytiska försök blifvit
gjorda, af hvilka de tvenne första verkställts å produkten af samma preparation,
medan till material för de båda öfriga användts sält af tvenne andra skilda be¬
redningar.

e) 0.902 gr. torkades vid 100° utan någon vigtsförändring, och gaf med salpeter¬
syrad silfveroxid 9.554 gr. AgGl, hvilket innehåller 0.4168 gr. Ag.

F) 0.598 gr. tort salt förbrändes med chromsyrad blyoxid och lemnade 0.221 gr.
C0 2 samt 0.143 gr. BO.

g) 0.825 gr. torrt salt gaf 0.505 gr. AgGl, innehållande 0.380 gr. Ag.

h) 0.857 gr. torrt salt gaf 0.525 gr. AgGl, innehållande 0.3952 gr. Ag.

Analysens data angifva föreningen vara sammansatt enligt formeln AgO.C 4 H 6 NS 2 O s ,
såsom följande sammanställning af de funna värdena, räknade i procent, med de ur
nämde formel härledda, torde utvisa.

räknadt. funnet.

a. b. c. d. e. f. g. h.
C t 24 10.35 10.76 10.08

H 6 6 2.59 2.91 2.66'

N 14 6.03 5.74

S 2 32 13.79 13.91

0 6 48 20.70

Ag 108 46.54 45.94 46.23 46.07 46.12

232 100.00

Digitized by ^ OQle

Johan Lang.

De anförda värdena på det ingående silfret ådagalägga, att det olika framställ¬
ningssättet ej utöfvar något inflytande på saltets constitution, och att följaktligen tau-
rinet i detta afseende ej förhåller sig analogt med glycocollen, hvars silfversalt en¬
ligt Kract och Hartmann ') visserligen vid afdunstning af dess lösning kan er¬
hållas af neutral sammansättning; men som utfaldt med alkohol ur densamma, är
surt, så att på 4 eqv. glycocoll endast 3 eqv. silfveroxid ingå. Såsom af ofvan-
stående sammanställning synes, har visserligen silfverhalten utfallit lägre än den be¬
räknade, men detta gäller ej mindre det genom afdunstning vunna än det utfällda
saltet, och underskottet är i alla händelser för ringa, att derigenom en afvikelse i
sammansättning från den uppställda formeln skulle antydas.

Slutligen kan möjligen förtjena oämnas, att vid de verkställda silfverbestämnin-
garne försök gjordes att direct genom vägning utröna det ingående taurinets mängd,
i det att den af chlorvätesyra sura lösningen afdunstades till torrhet och återstoden
torkades vi'd 100° och vägdes. Resultaten, som sålunda vunnos, överensstämde
temligen nära med de i hvarje fall ur ofvan angifne formel beräknade taurinmäng-
derna, i det de särskilda försöken gåfvo

a. e. g. h.

0.278 gr. 0.490 gr. ’ 0.439 gr. 0.463 gr.

medan formeln fordrade

0.273 gr. 0.486 gr. 0.445 gr. 0.461 gr.

Taurinqvicksilfveroxid (Amidoethylsvafvelsyrad qvicksilfveroxid.)

Om vid vanlig temperatur till en vattenlösning af taurin sättes nyss utfälld,
ännu fuktig qvicksilfveroxid i små portioner, så upptages oxiden vid omskakning
eller omröring lätt och hastigt. Lösningen är vattenklar, reagerar nästan neutralt,
dock med en svag antydan' af alkalicitet, och bibehåller sig oförändrad i slutet kärl,
när temperaturen icke stegras öfver 60° ä 70° C. Upphettas lösningen deremot
öfver denna värmegrad eller bringas den i kokning, så uppstår en grumling, och
ett hvitt tungt pulver afsätter sig, hvarefter vätskan visar sig innehålla föga qvick-
silfver. Afdunstas lösningen åter vid vanlig temperatur öfver svafvelsyra eller under
luftpumpens recipient, så börjar vid en viss concentrationsgrad en hvit pulver-
formig kropp att afsätta sig, dels på kärlets väggar och botten dels på vätskans
yta, och fortsättes afdunstningen, anskjuta derpå klara genomskinliga, prismatiska kri—

>) Ann. der Chem. and Pharm. CXXXIII, 99 (1865).

D tized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

staller af' taurinets form och med alla dess' egenskaper i öfrigt. Behandlas den er¬
hållna blandningen med vatten, lösas taurinkristallerna, under det att det hvita pulvret
staduar olöst, och äfven efter längre tids beröring med den taurinhaltiga lösningen
synes ej någon märkbar qvantitet deraf upptagas. Af det nyss anförda följer, att
den kortaste vägen att framställa den ifrågavarande pulverformiga föreningen är att
i värme behandla en vattenlösning af taurin med qvicksilfveroxid, hvarvid naturligen
är att tillse, det denna sistnämnda ej tillsättes i öfverskott, hvarföre, då öfverskju-
tande taurin icke hindrar föreningens bildning vid högre temperatur, man gör bäst att
tillfoga oxiden portionsvis, samt då färgförändringen från rödgult till hvitt visar sig
mindre hastigt inträda, afskilja det bildade saltet och derefter fortsätta lösningens
behandling på enahanda sätl. Att vattenbadsvärme är tillräcklig för reaclionens
åstadkommande, är redan antydt, och att omröring af blandningen under dess fort¬
gång väsendtligen befordrar den fullständiga bindningen af oxiden vid taurin, torde
knappast vara nödigt att nämna. 1 (Jen precipiterade qvieksifveroxidens ställe kan
äfven användas den på torra vägen beredda, när den är omsorgsfullt pulveriserad;
dock försiggår reactiouen i sådant fall långsammare, och omröriug är dervid ound¬
gänglig, enär i annat fall föreningen, som bildas, omsluter oaugripna oxidpartiklar
och skyddar dem mot taurinets inverkan; och äfven med iakttagande af detta för-
sigtighetsmätt inträffar lätt, att denna olägenhet ej kan fullständigt undvikas, utan
det blir nödvändigt att, efter sorgfållig putverisering af det bildade saltet, ånyo be¬
handla det med taurinlösning. Föreningeu bildar i rent tillstånd ett fullkomligt hvitt
pulver, som för blotta ögat ej visar spår till kristallisation. Under mikroskopet sy¬
nes visserligen gn antydan till kristallinisk beskaffenhet hos detsamma, men det har
icke varit mig möjligt att iakttaga några mera bestämda, utbildade former. Saltet är
fullkomligt luftbeständigt såväl vid vanlig temperatur som vid 100° C.; i vatten är
det nästan olösligt i köld, och upptages äfven i värme högst obetydligt deraf, i al¬
kohol är det fullkomligt olösligt. Chlorvätesyra och salpetersyra, äfven i mycket ut-
spädt tillstånd, upptaga det med stor lätthet; alkali afskiljer oxid.

De analytiska bestämningarne, utförda på salt af trenne olika beredningar,
hafva lemnat följande resultat:

a) 0.887 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt, upphettades till I00 u , utan att någon
vigtsförändring inträdde; löstes derefter i utspädd chlorvätesyra, lösningen fäll¬
des med vätesvafla, fällningen upptogs på vägdt filtrum, tvättades, torka¬
des och vägdes. Svafvelqvicksilfret vägde 0.458 gr. som innehåller 0.395

gc- Hg.

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1874. 11

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

b) 0.659 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt, decomponerades i smältning med sal¬

peter och kolsyradt natron. på sätt vid taurinets analys blifvit angifvet. Det
lemnade 0.694 gr. BaO.SO s , hvaruti ingår 0.0953 gr. S.

c) 0.794 gr. öfver svafvelsyra torkadt salt gaf vid förbränning med chromsyrad

blyoxid 0.303 gr. C0 2 .

d) 0.680 gr. torrt salt gaf med användande af samma analytiska förfarande som

vid a) är angifvet, 0.350 gr. HgS, innehållande 0.302 gr. gr. Hg.

e) 0.961 gr. torrt salt, beredt med den vanliga i handelen förekommande qviek-

silfveroxiden, gaf 0.504 gr. HgS = 0.4345 gr. Hg.

De funna värdena, räknade, i procent, motsvara de ur formeln HgO.C*H 6 NS,O s ,

härledda,

på sätt

nedanstående sammanställning utvisar:

räknadt.

funnet.

b. c.

d. e.

10.71

10.40

»6

2.68

.14

6.25

s a

14.28

14.46 , ■

0 S

21.43

100

44.65 44.53

44.41 45.21

224

Försöken att genom omedelbar vägning af den torkade afdunstningsåterstoden
efter qvicksilfrets afskiljande bestämma taurinet gåfyo här något mindre noggranna
resultat än vid silfversaltet, i det att taurinmängden alltid utföll några tiondedels
procent högre än hvad beräkningen på grund af den ingående qvicksilfverhalten gaf
vid handen. Detta syntes dock väsendtligen bero på en liten inblandning af svaf-
„vel, härledande sig ifrån det under afdunstningen sönderdelade svafvelvätet som vät¬
skan hållit upplöst.

Qvicksilfveroxidens förhållande till taurinet vid vanlig temperatur och i värme,
sådant detta här ofvan blifvit angifvet, jemte den genom analysen funna samman¬
sättningen af det pulverformiga saltet, syntes häntyda derpå, att ett surt salt ur¬
sprungligen bildades, hvilketjgenom värme eller genom lösningens concentrering sön¬
derföll i neutralsalt ofch taurin. Fpr att söka framställa denna sura förening i fast
form försattes en taurinlösnig som blifvit så fullständigt som möjligt mättad med
qvicksiifveroxid i köld, med alkohol tills grumling inträdde; innan kort hade en
fällning uppstått, men densamma var icke af homogen beskaffenhet, utan visade sig
deri ingå tvenne kroppar, den ena pulverformig och i allo öfverensstämmande med

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsproduktér. I.

neutralsaltet, den andra kristalliserad i fina nålar och icke hållande qvicksilfver så¬
som constituent. Då jemväl andra försök i samma riktning ej ledde till målet, åter¬
stod endast att tillse, huruvida i lösningen taurin och qvicksilfveroxid inginge i be¬
stämda förhållanden, och om dessa voro sådana, att de kunde anses tala för närvaron
af ett tvåfaldt surt salt. Trenne särskilda i köld mättade läsningar af taurin för¬
sattes för sådant ändamål med nyss utfälld qvicksilfveroxid i små portioner, |.ills
vid förnyad tillsats den gula oxiden äfven efter 2 å 3 dygns förlopp förblef olöst
och ej syntes lkla någon minskning, hvarpå lösningen frånskildes och fälldes med
vätesvafla. Fällningen upptogs på vägdt filtrum, torkades och vägdes ; lösningen af-
dunstades till torrhet, det qvarstående upptogs i vatten, lösningen filtrerades, intor¬
kades ånyo, och återstodens vigt bestämdes efter torkning vid 100° ä 1 10° gr.

Resultaten af dessa försök voro, att på 100 delar taurin i de trenne fallen erhölls:
a. b. c.

HgS 47.31 . 45.73 46.98

medan formeln HgO.C*H 6 NS a 0 5 +C 4 M,INS a 0 6 fordrar relationen 100:46.40.

Analysernas data torde kunna anses temligen otvetydigt gifva vid handen, att
den qvantitet qvicksilfveroxid, som taurinet i köld förmår upptaga, temligen nära
motsvarar hvad som skulle erfordras för att med det förhandenvarande taurinet
bilda ett tvåfaldt surt salt, och äfven om i ett af de anställda försöken det visat
sig, att en större mängd af oxiden kan bringas i lösning, än som enligt beräkning
borde ingå i saltet, så är dock öfverskottet så ringa, att den lilla qvot af neutral¬
salt som sålunda skulle hafva uppstått, kan anses såsom sådant vara löst i den när¬
varande vattenqvantiteten.

Taurinblyoxid (Amidoethylsvafvelsyrad blyoxid).

Att Kolbe först iakttog taurmets förmåga att i värme upptaga blyoxid, är
redan i det föregående omnämdt, men på samma gång har äfven blifvh antydt,
att det ej lyckades honom att bringa föreningen i föst form, utan att densamma
undergick en mera genomgripande sönderdelning; och att detta utgjorde ett af skä¬
len till hans autagande, att taurinet icke kunde ingå några bestående saltartade
föreningar.

Mina försök att framställa ett blysalt af taurinet syntes äfven till en början gifva vid
handen, att, huru lätt än den ifrågavarande oxiden upptogs af amidoethyfövafvel-
ran, alliniteteu dem emellan likväl var så svag, att den uppkommaudc föreningen en¬
dast kunde ega bestånd i lösning. Det visade sig nämligen, att då den med bly—

il*

Digitized by v^»ooQle

Johan Lang.

oxid i värme mättade taurinlösningen afdunstades, äfvcn om dervid iakttogos alla
försigtighetsmått till kolsyrans utestängande, den qvarstående saltmassan endast ofull¬
ständigt löste sig i vatten, lemnande en betydlig hvit återstod, bvilken icke innehöll
taurin. Då sålunda den bildade föreningen ej kunde vinnas genom afdunstning, för¬
söktes att afskilja densamma genom utfällning medelst sprit, i det att den varma
mättade lösningen fick omedelbart från fdtrum blanda sig med ett stort öfverskott
af absolut alkohol. Alkoholen grumlades, och efter några ögonblick samlades på
kärlets botten en tung oljlik vätska, som snart nog stelnade till en fast massa, af
stråligt kristallinisk textur, hvarvid likväl iakttogs, att innan kristallisation inträdde,
en pulverformig kropp afsatte sig ur den syrupsartadc vätskan. Den alkoholiska,
ännu svagt grumliga lösningen afluilldes från den stelnade saltmassan, och denna
utpressades mellan läskpapper så hastigt som möjligt och torkades, öfver kalihydrat.
Under mikroskopet visade sig den afskilda föreningen hufvudsakligen bestå af ofull¬
ständigt utvecklade, svagt glänsande prismer, men derjemte syntes äfven amorpha
bildningar, om ock i underordnad mängd. Saltet absorberade kolsyra ur luften med
stor begärlighet, förlorade dervid sin glans och blef fullkomligt matt. I vatten löste
det sig ofullständigt, dock tycktes den olösta återstoden vara mindre än den, som
det genom afdunstning vunna saltet lemnade. Lösningen reagerade tydligt alkaliskt,
dock något svagare än den ursprungliga, och innehöll bly i riklig mängd. Det öf-
ver kalihydrat torkade saltet underkastades följande analytiska bestämningar:

a) 0.966 gr. salt löstes i utspädd ättiksyra, och blyet utfälldes med vätesvafla. Det

fallda svafvelblyet öfverfördes till svafvelsyrad blyoxid, som glödgad och vägd-
' utgjorde 0.750 gr., innehållande 0.512 gr. Pb. Den sura lösningen, ur hvil-
ken blyet blifvit afskildt, afdunstades till fullkomlig torrhet, residuum upptogs i
vatten, lösningen filtrerades och afdunstades ånyo, och återstoden, torkad vid
120° C., vägde 0.418 gr.

b) 0.774 gr. salt af samma beredning som föregående gaf, vid enahanda förfarande,

0.614 gr. PbO.S0 8 , motsvarande 0.4195 gr. Pb, och 0.332 gr. taurin.

c) 1.610 gr. salt af annan beredning, men äfvenledes framställdt genom fällning-

medelst alkohol af en med blyoxid i värme mättad vattenlösning af taurin,
lemnade 1.267 gr. Pb().S0 3 , motsvarande 0.8656 gr. Pb., och 0.693 gr.
taurin.

Den funna blyhalten angifver, att den föreliggande föreningen är basisk, och
motsvara de funna värdena s å bly och taurin närmast de ur formeln
2(Pb0.C t H 6 NS a 0 5 ) + PbO.HO
beräknade, såsom följande sammanställning utvisar:

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornaa sönderdelningsprodukter. I.

C«H 7 NS 2 O s

räknadt.

funnet.

53.95

53.01

54.20

53.76

43.43

43.27

42.89

43.04

De afvikelser, som analyserna visa sinsemellan med afseende på blyhalten, hafva
sin lätt funna förklaring deruti, att såsom redan är anmärkt, substansen, som un¬
dersöktes, ieke var homogen, och eger derföre analysen c) det större vitsordet, enär
för densamma användts hela produkten af en beredning.

För bestämmande af vattenhalten upphettades det öfver kalihvdrat torkade saltet
till 100° å 110° i en ström af torr kolsyrefri luft; härvid inträdde ingen vigts-
förlust, och saltet förblef till utseendet oförändradt, men, då temperaturen stegrades
till 150°, bortgick vatten, och saltet antog en gulaktig förg. Vigtsförlusten vid 150°
utgjorde i tvenne särskilda försök 1.27 °/„ och 1.3 i °/ 0 , medan den ofvau angifna
formeln fordrar 1.56 °/ 0 .

Af hvad i det föregående blifvit anfördt, följer att detta basiska salt egentligen
endast kan anses existera i lösning, enär vid öfverförandel i fast form ett åtmin¬
stone partiell sönderfallande, tyckes vara oundvikligt, så att den afskilda substansen
icke kan betraktas såsom annat än en blandning; och synes det till och med vara
endast i varm lösning, som ifrågavarande salt kan ega bestånd, ty redan under af-
svalning, äfven då kolsyrans tillträde blifvit fullkomligt förebygdt, inträder en grum¬
ling af vätskan. Upphettas en sålunda grumlad lösning till 100° eller till kokning,
klarnar den åter förutsatt att ingen kolsyrad blyoxid bildat sig; och om man be¬
handlar den genom afdunstning eller genom utfällning med alkohol* erhållna bland¬
ningen med kokande vatten, löser den sig så godt som fullständigt, i det att lös¬
ningen endast visar en svag opalescens.

Sedan det sålunda visat sig, alt den neutrala blyföreningen ej kunde vinnas på
samma väg som silfversaltet, försöktes dess framställande genom att i värme låta
en vattenlösning af taurin inverka på en eqvivalent mängd nyss upphettad ren bly¬
oxid. Denna sistnämnda upptogs dervid fullständigt och med lätthet; lösningen rea¬
gerade tydligt alkaliskt Vid afsvalning i skydd för kolsyra bibehöll den sig klar,
och vid afdunstning öfver kalihydrat i vacuum visade sig endast liksom vid silfver¬
saltet en hinna på vätskans yta, hvilken vållade afdunstningens fördröjande, hvar-
jemte iakttogs en svag grumling, utan att dock någon afsättning af en pulverforraig
kropp kunde förmärkas. Äfven här måste afdunstningen drifvas ända derhän, att
lösningen antog syrupsconsistens, innan kristallisation inträdde, och stelnade då hela
vätskan till en massa af fina korta nålar, som under mikroskopet visade sig såsom

Digitized by LjOOQle

Johan Lang.

sexsidiga prismer vanligen utan tillspetsning. I samma form erhölls saltet, äfveh
då det utfälldes ur sin vattenlösning ined alkohol, hvarvid det liksom silfversaltet
först afskildes såsom en oljartad vätska, hvilken innan kort antog fast form; oeh
kunde dervid icke, såsom vid det basiska saltet var fallet, någon förutgående afsätt-
nitig af en pulverulent substans iakttagas. Framställdt på det ena eller andra sättet
lÖ6te sig saltet lätt i vatten utan märkbar återstod; dock visade lösningen en svag
opalescens, möjligen beroende på någon liten kolsyrehalt hos vattnet. Såväl i lös¬
ning som i fast form upptager det begärligt kolsyra ur luften, dock afficieras det
genom afdunslning kristalliserade saltet mindre hastigt än det genom alkohol ut¬
fällda, och begge visa sig beständigare äu den basiska föreningen.

De analytiska jiestämningar, som blifvit å saltet verkställda, hafva gifvit föl¬
jande resultat:

a) 0.565 gr. salt, erhållet genom vattenlösningens afdunstning, upphettades till 100°

ä 110° i en ström af torr kolsyrefri luft och visade dervid ingen vigtförlust;
löstes derefter i ättiksyrehaltigt vatten och falides med vätesvafla; det utfällda
svafvel blyet öfverfördes i svafvelsyrad bly oxid, glödgades och vägdes samt ut¬
gjorde 0.373 gr., Ii vilket motsvarar 0.255 gr. Pb. Filtratet från det fällda
svafvelblyet afdunstades till jtorrhet, återstoden löstes i vatten, och den filtrerade
lösningen, ånyo afdunstad, lemnade ett residuum, som, torkadt vid 100°, vägde
0.307 gr.

b) 0.506 gr. torkadt salt af samma beredning som i a) gaf vid förbränning 0.202

gr. CO a och 0.132 gr. HO.

c) 0.614 gr. salt gaf vid bestämning af svafvelhalten enligt samma method, som i

det föregående blifvit angifven, 0.644 gr. BaO.SO s , som innehåller 0.0884 gr. S.

d) 0.725 gr. salt, framställdt genom utfallniug medelst alkoliol, torkades på samma

sätt som vid a) är anfördt, utan att afgifva något vatten och analyserades efter
der augifoa method. Det lemnade 0.480 gr. PbO.SO g , innehållande 0.328 gr.
Pb, och 0.393 gr. tauriu.

e) 0.417 gr. salt af samma beredning som i d) gaf vid upphettning med natron-

kalk 0.400 gr. NH 4 G1 + Pt€l a som lemnade 0.177 gr. Pt såsom glödgnings-
återstod, hvilket motsvarar 0.025 gr. N.

De funna värdena på de ingående constituenterna sammanställda med de
ur formeln PbO.C 4 H 6 NS 2 D 5 beräknade utvisa följande procentiska förhållande:

Digitized by v^ooQle

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

räknadt.

funnet.

10.55

10.89

ff 6

2.64

2.90

6.16

6.00

14.07

14.40.

21.10

103.5

45.48 45.13

45.25

227.5

100.00

Vid upphettning till 150° C. företer saltet ingen färgförändring såsom fallet är
vid den basisk% föreningen vid nämnde temperatur.

Taurincadmiumoxid (Amidoethylsvafvelsyrad Cadmiumoxid).

Om cadmiumoxid i fint fördeladt tillstånd behandlas med en lösning af taurin
i värme, förena sig de begge kropparne med hvarandra, och den gulbruna oxiden
förvandlas så småningom till ett tungt pulver af rent hvit farg. Är oxiden ej fint
pulveriserad, fordras mycket långvarig digestion för att fullständigt binda den vid
taurin, i det här, liksom vid qvicksilfveroxidföreningen, det bildade saltet omsluter
de oangripna partiklarne och hindrar taurinets inverkan på dessa. I jemförelse med
qvicksilfversaltet bildas cadmiumföreningen trögt och långsamt, hvilket väl förnämli¬
gast torde bero derpå, att taurinet för den sistnämnda metallens oxid ej har samma
lösningsförmåga, som för. den förras. Vid behandling af cadmiumoxid med taurin i
stort öfverskott visade sig nemligen, att endast obetydligt af basen upptogs, vare sig
att digestionen skedde i köld eller vid en temperatur af 50° ä 60° C., dock tycktes
i det senare fallet vätskans cadmiumhalt vara något större.

Saltet visar för blotta ögat ej något spår till kristallisation; under mikroskopet
synes emedlertid, att det är kristalliniskt, och tyckes kristallformen vara octaedrisk.
Redan vid vanlig temperatur upptager det kolsyra ur luften ehuru långsamt, vid
högre värmegrad sker sönderdelningen hastigare. Af vatten löses föreningen nästan
ieke i köld och endast obetydligt i värme; i alkohol är det olösligt. Den upptages
med stor lätthet af kaustik ammoniak, men regenereras ieke vid dennas afdunstning,
utan bildas dervid en hvit flockig eller gelatinös fällning, medan taurin utkristalliserar
i fritt tillstånd.

De analytiska bestämningar, som blifvit verkställda å föreningen, hafva varit föl¬
jande, och har dertill användts salt, som efter urtvättning med vatten torkats öfver
kaustikt kali under luftpumpens recipient.

Digitized by <^.OOQLe

Johan Lang.

a) 0.683 gr. salt, sålunda förberedt, upphettades till 110° i en ström af torr kol—

syrefri luft under några timmar, utan att någon vigtsförminskning inträdde.
Det löstes derefter i mycket utspädd chlorvätesyra och lösningen falides med
vätesvafla; det utfällda svafvelcadmium upptogs på vägdt filtrum, torkades vid
110° C. och utgjorde 0.269 gr. I den sura lösningen bestämdes på ena¬
handa sätt, som vid blysaltet blifvit angifvet, det frigjorda taurinet, som vägde
0.476 gr.

b) 0.580 gr. salt gaf vid förbränning med kopparoxid och chromsyrad blyoxid

0.277 gr. CO a och 0.194 gr. HO.

c) 0.614 gr. salt lemnade vid smältning med salpeter och kolsyradt natron 0.781

gr. BaO.S0 3 , innehållande 0.107 gr. S.

d) 0.755 gr. salt, analyseradt på samma sätt som under a) är anfördt, afgaf intet

vatten vid 110° oeh lemnade 0.298 gr. CdS, innehållande 0.232, gr. Cd, samt
0.526 gr. taurin.

De funna värdena motsvara de ur formeln Cd0.C 4 H 6 NS 2 0 5 beräknade, såsom
nedanstående sammanställning af procenttalen utvisar.

räknadt. funnet.

a. b. c. d.

C 4 24 13.33 13.03

H s 6 3.33 3.72

N 14 7.77

S 2 32 17.18 17.43.

0 6 48 26.67

Cd 56 31.12 30.60 30.73

180 100.00

Det långsamma och vid många tillfallen besvärliga i den ofvan angifna metho-
den för saltets framställande gaf anledning att om möjligt söka finna en annan snab¬
bare och beqvämare väg att vinna detsamma. Efter åtskilliga försök i denna rikt¬
ning lyckades det slutligen att genom dubbel deeomposilion af taurinsilfveroxid och
salpetersyrad cadmiumoxid ernå det afsedda resultatet. När till en concentrerad lös¬
ning af det förstnämda saltet, sådan den erhållits genom kokning af taurin med
öfverskjutande silfveroxid, sattes en likaledes concentrerad lösning af det senare, upp¬
kom genast ett tungt, hvitt, pulverformigt precipitat, och ett öfverskott aPfallnings-
mediet syntes ej utöfva någon lösande inverkan på detsamma. Fällningen öfver-

ensstämde i alla sina yttre karakterer fullständigt med taurincadmiumoxiden, sådan
den erhållits genom direct combination, med undantag deraf, att den under mikrosko-

Digitized by <^.OOQLe

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I. 89

pet visade sig mera otydligt kristallinisk. För att erhålla visshet om de beggc
kropparnes identitet underkastades den tvättade och öfver kaustikt kali torkade fäll¬
ningen följande analytiska bestämmelser:

a) 0.398 gr. substans upphettades till 100° ä 110° i torr, kolsyrefri luft utan

att dervid lida någon vigtsförminskning. Löstes derefter i utspädd cldorväte-
syra, fälldes med vätesvafla, och det afskilda svafvelcadmium upptogs på vägdt
filtrum. Torkadt utgjorde det 0.158 gr., innehållaude 0.123 gr. Cd.

b) 0.410 gr. gaf på enahanda sätt undersökt, 0.162 gr. CdS, hvari ingår 0.126

gr. Cd.

De funna procentiska värdena utgöra:

a. b.

Cd 30.90 30.73

och öfvereesstämma sålunda ganska nära med den ur formeln Cd0.C 4 H 6 NS a 0 5 be-r
räknade metallhalten. Senare iakttagelser hafva visat att taurinkalk lika väl som
silfverföreningen fälles af eadmiumsalter, och ehuru jag ej analytiskt undersökt den
sålunda erhållna kroppen, torde det likväl på grund af öfverensstämmelsen i bild—
ningssättet och i de yttre karaktererna kmma vara föga tvifvel underkastadt, att
den egde enahanda sammansättning, som fällningen ur silfversaltet.

Då cadmiumföreuingens svårlöslighet i vatten var lika stor om icke större än
qvicksilfversaltets, och densamma bildades under enahanda förhållanden som detta,
låg den tanken nära att tillse, huruvida den förstnämnda lika väl som det senare
skulle kunna tjena till upptäckande eller afskiljande af taurin; i hvilken händelse
otvifvelaktigt i många fall vissa fördelar kunde ernås genom användande af cad-
miumoxid i qvicksilfveroxidens ställe, enär efter all sannolikhet ett vida mindre antal
animala ämnen ger olösliga föreningar med den förra än med den senare, och de
olägenheter, som vållas genom qvicksilfveroxidens oxiderande inverkan på åtskilliga
organiska substanser, helt och hållet undvikas.

Några försök som anställdes i denna riktning dels med blandningar af taurin
och organiska salter — hufvudsakligen alkaliernas och alkaliska jordarternas chlor-
föreningar — dels med samma blandade lösning, som användts till försöken med
qvicksilfveroxid, tycktes gifva vid handen, att för påvisandet af taurinens närvaro
cadmiumoxiden möjligen kunde göra god tjenst, ehuru, då lösningen är utspädd eller
taurinhalten ringa, inverkan sker mycket långsamt; men att den deremot mindre
väl än qvicksilfveroxiden egnade sig för afskiljande af taurin, dels på grund af den
tröghet, hvarmed föreningen bildas, dels derföre att lösningens afdunstning öfver
oxiden till torrhet, något som tyckes vara nödvändigt för upptagande af de sista
Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1874. 12

Digitized by ^»ooQle

Johan Lang.

andelarne närvarande taurin, och som utan olägenhet kan ega rum vid användning
af qvicksilfveroxiden, ej låter sig utföras, då cadmiumföreningen är närvarande, utan
särskilda försigtighetsmått för afhållandet af kolsyra, enär i annat fall en partiel sön-
derdelning af det bildade saltet inträder.

Taurinkalk (Amidoethylsvafvelsyrad kalk.)

En vattenlösning af taurin upptager kalk redan i köld, och i värme löser den
hydratet med lätthet. Den i värme mättade lösningen, filtrerad och afdunstad öfver
kaustikt kali i vacuum, afsatte saltet i fma nålformiga kristaller, som vid förstoring
visade sig vara fyrsidiga prismer. Försattes saltets vattenlösning med alkohol, för-
hlef blandningen till en början klar, äfven om alkoholmängden vår mångdubbelt
större än saltlösningens voluin; först efter någon tid grumlades vätskan, och en floekig
fällning bildade sig, som för blotta ögat knappast förrådde någon kristallinisk structur,
men under mikroskopet befanns utgöras af concentriskt grupperade korta fma nålar,
vanligen böjda mot de fria spctsarne. Då tillfölje af beredningssättet saltet ej kunde
vara att betrakta såsom rent, utan måste innehålla om också ringa mängder kalk-
hydrat, så verkställdes på detsamma endast sådana analytiska försök, som afsågo
att utröna dess vattenhalt, af hvilka framgick, att saltet vid 100° å 110° ej afgaf
något vatten. För att erhålla föreningen i rent tillstånd kausticerades en afvägd
mängd ren kolsyrad kalk och behandlades i koknii g med vatten, som höll en eqvi-
valent mängd taurin upplöst. Då luftens kolsyra blifvit sorgfälligt utestängd, inträdde
härvid fullständig lösning. Vätskan afdunstades under luftpumpens recipient öfver
kaustikt kali, och saltet, som ansköt, visade sig fullkomligt homogent, men i öfrigt
liknande det först erhållna.

De på den sålunda framställda föreningen utförda analyserna hafva gifvit föl¬
jande resultat:

a) 0.416 gr. salt, torkadt öfver kaustikt kali, upphettades till 100° ä 110 i en

ström af torr kolsvrefri luft, utan att någon vigtsförminskning inträdde, och

lemnade efter glödgning samt kalkens fullständiga öfverförande i svafvelsyradt

salt 0.194 gr. CaO.S0 3 , innehållande 0.057 gr. Ca.

b) 0.466 gr. salt, på enahanda sätt behandladf, gaf 0.224 gr. CaO.S0 3 , motsva¬

rande 0.066 gr. Ca.

c) 0.509 gr. salt gaf i smältning med kolsyradt na tron och salpeter 0.812 gr

BaO.S0 3 , hvari ingår 0.1115 gr. S.

d) 0.377 gr. salt, torkadt såsom vid a) är angifvet, lemnade vid förbränning med

chromsyrad blyoxid och kopparoxid 0.224 gr. CO a och 0.153 gr. HO.

Digitized by <^.OOQLe

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

Nedanstående sammanställning visar de funna värdena räknade i procent och
jemförda med de ur formeln Ca0.C*H 6 NS 1 0 5 härledda.

räknadt.

funnet.

b. c.

16.67

•

H 6

■6

4.17

9.72

S a

22.22

21.91

33.33

13.89

13.71

14.16

144

100.00

Saltet löser sig ganska lätt i vatten, lösningen, reagerar starkt alkaliskt. Vid till¬
sats af qvicksilfverchlorid till lösningen förblir den till en början klar; först efter nå¬
gon tid, hastigare vid uppvärmning, uppträder en hvit grumling. Användes i chlo-
ridens ställe en möjligast neutral,lösning af salpetersyrad qvicksilfveroxid, visar sig
fällning omedelbart. Till cadmiumchlorid förhåller sig lösningen på samma sätt som
till salpetersyrad qvicksilfveroxid.

Taurinnatron (Amidoethylsvafvelsyradt Natron).

Taurinets förmåga att förena sig med alkalierna kunde redan anses visad ger
nom Kolbes iakttagelse, att en taurinlösning icke fälldes af alkohol, som innehöll
kaustikt alkali i tillräcklig mängd. För att framställa den här ifrågavarande före¬
ningen försattes en concentrerad lösning af natronhydrat i alkohol med laurin i små
portioner, tills slutligen icke vidare något upptogs. Taurinet i finfördeladt tillstånd
löste sig dervid med lätthet redan vid vanlig temperatur, och först då alkalit var
nära mättadt, syntes lösningen försiggå något trögare. Användes det deremot i stora
kristaller, upptogos visserligen äfven dessa, men långsamt, så att ännu efter 24 tim¬
mars förlopp mätlning ej inträd t. För att pröfva, huruvida denna punkt var upp¬
nådd eller icke, sattes till alkoholösningen några droppar af en i värme mättad vat¬
tenlösning af taurin, då, i händelse intet fritt alkali längre förefans i vätskan, fina
nålformiga kristaller efter några ögonblick afsalte sig. Den sålunda erhållna alko-
holiska lösningen af taurinnatron afhäildes från det olösta taurinet och afdunstades
i vacuum öfver kaustikt kali, och lemnade en hvit, temligen hård homogen kristalli-
nisk saltmassa, som med sådan lätthet upptog fuktighet ur luften, att en mikrosko¬
pisk undersökning af densamma mötte väsendtliga svårigheter. Några distincta for¬
mer kunde dervid icke iakttagas, utan visade sig kristallerna såsom tjocka oregel-

12*

Digitized by <^.OOQLe

Johan Lang.

bundna taflor med afrundade kanter och hörn, hvilka hastigt löste sig i den ur
luften upptagna fuktigheten; och i mån som lösningen bildades, afsatte sig omedel¬
bart ur densamma små grupper af fina nålar. För att om möjligt erhålla förenin-
' gen i tydligare kristaller, försattes en annan med taurin mättad alhohollösning af
natronhydrat med ether så länge, till dess en permanent grumling inträdde, hvarefter
blandningen lemnades i hvila i slutet kärl. Efter några timmar var lösningen full¬
komligt klar och på kärlets botten hade afsalt sig en hvit, pulverformig kropp, som
likväl icke visade någon tydlig kristallinisk habitus. Under mikroskopet företedde
den i det väsendtliga samma utseende, som det genom afdunstning erhållna saltet,
och förhöll sig äfven i öfrigt på enahanda sätt. Saltets ytterliga benägenhet att
deliqvescera lade väsendtliga hinder i vägen för en exact vattenbestämning, och
samma omständighet, i förening med svårigheten att ( kunna fullständigt skydda det
från kolsyrans inverkan, vållade äfven osäkerhet vid förbrännigsanalyserna, så att de
erhållna värdena på kol och väte företedde differenser, hvilka måste beteckna dem
såsom föga bevisande. Att här anföra dem, torde fördenskull vara öfverflödigt, och
skall jag inskränka mig till framläggande af de bestämningar, som afselt att utröna
halten af natrium dch svafvel i den ifrågavarande föreningen.

Saltet sådant det erhölls efter afdunstning öfver kauslikt kali eller i den form,
hvari detsamma, utfaldt med ether och urtvättadt med fällningsmed let, efter torkning
i lufttomt rum qvarstod, infördes i ett rör och torkades vid 100° ä HO® i en
ström af torr kolsyrefri luft. För natriumbestämningen löstes rörets innehåll i
vatten, afdunstades och förbrändes efter tillsats af svafvelsyra; för utrönande af den
ingående mängden svafvel, blandades det med salpeter och kolsyradt natron, hvar¬
efter blandningen upphettades på samma sätt, som vid svafvelbestämningen i taurin
finnes angifvet.

De försök, som på angifna sätt utfördes, lemnade följande resultat:

a) 0.ö46 gr. salt, vunnet genom afdunstning, gaf 0.248 gr. NaO.S0 3 , innehållande

0.0803 gr. Na.

b) 0.615 gr. salt, utfäldt ur alkohollösuing med ether, gaf 0.276 gr. NaO.S0 3 , in¬

nehållande 0.0894 Na.

c) 0.503 gr. salt, förbrändt med salpeter och soda, gaf 0.781 gr. BaO.SO s , inne¬

hållande 0.107 gr. S.

d) 0.476 gr. salt gaf i smältning med salpeter och soda 0.724 gr. BaO.SO s , inne¬

hållande 0.0994 gr. S.

De funna halterna af natron och svafvel angifva att i föreningen natron och
taurin ingå till lika eqvivalenter och häntyda närmast på formeln NaO.C 4 B 6 NS 2 O s

Digitized by <^.OOQLe

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I. 93

om än såsom följande sammanställning af analysernas data och de ur denna formel
beräknade procenttalen för svafvel och natrium utvisar, afvikelserna åro betydligare,
än att de falla inom området för de fel, som kunna anses vidlåda den analytiska
methoden.

räknad t.

funnet.

b. c.

c 4 h 6 no 6

62.58

s 2

21.78

21.27.

20.88.

15.64 14.71

14.53

147

100.00

Med afseende på föreningens vattenhalt, hafva de försök, som för dess utrö¬
nande blifvit verkställda, visserligen, enligt hvad redan i det föregående anförts, lem-
nat myckel öfrigt att önska, med afseende på precision, men alla häntyda likväl
derpå att saltet är vattenfritt. Vid de fyra särskilda bestämningarne som utförts,
har nemligen yigtsförlusten vid 100° å 110° varit respéctive 0.68 0.96 1.16 1.57
°/ 0 , men under forutsättning att föreningen kristalliserade med vatten skulle redan
formeln NaO.C 4 NS 2 O s 4-aq. fordra 5.77 °/ 0 .

För att på samina gång söka direct bestämma den taurinmängd, som natron-
föreningen vid sin deeomposition genererade, och derjemte pröfva, huru pass fullstän¬
digt qvicksilfveroxiden kunde vid sig binda taurinet, löstes en vid 100° å 110° tor¬
kad qvantitet salt i vatten och surgjordes med chlorvätesyra, # hvarefter den sura
lösningen försattes med qvicksilfveroxid i öfverskott och afdunstades till torrhet.
Återstoden genomfuktades med vatten och afdunstades åter, tills det hela bildade en
fullkomligt pulverformig massa, vatten tillsattes och efter några timmar filtrerades det
lösta från det olösta. Lösningen precipiterades med, vätesvafla, afdunstades efter till¬
sats af svafvelsyra till torrhet, glödgades under tillfogande af kolsyrad ammoniak och
vägdes. Det i vatten olösta upptogs med ehlorvätesyra, lösningen fälldes med väte¬
svafla, filtrerades och afdunstades; återstoden löstes i vatten, filtrerades och afdun¬
stades åter till torrhet, hvarefler residuum, torkadt vid 100° å 110°, vägdes. De
tvenne försök, hvilka på sådant sätt verkställdes, gåfvo följande resultat:

a) 0.i69 gr. salt lemnade 0.217 gr.NaO.SO, och 0.390 gr. taurin.

b) 0.697 gr. salt gaf 0.309 gr. NaO.SO„ och 0.578 gr. taurin, hvilka funna vär¬

den räknade i procent utgöra:

. a. b.

Na 14.98 14.36

C 4 H,NS,O s 83.16 82.92

Digitized by <^.OOQLe

Johan Lang.

I samband med den bär ofvan lemnade redogörelsen för de taurinsalter, som
det lyckats mig att framställla, torde äfven möjligen förtjena att i förbigående om¬
nämnas, det åtskilliga försök blifvit gjorda att förena taurinet med några andra me¬
talloxider, men med negativt resultat. Sålunda visade sig taurinet icke kunna binda
qvieksilfveroxidul, utan sönderdelades denna vid digestion med taurinlösning, i det
att, under bildning af den hvita qvicksilfveroxidföreningen, metalliskt qvicksilfver af-
skildes. På kopparoxid vare sig i vattenfritt tillstånd eller såsom hydrat syntes tau¬
rinet icke utöfva någon som helst inverkan, enär hvarken ett upptagande af oxiden
i lösning egde rum, eller bildning af ett olösligt salt inträdde. Lika indifferent för¬
höll sig taurinet till zinkoxid,. och äfven med talkjord syntes det icke kunna ingå
någon förening. Slutligen må också anmärkas, att försök blifvit gjorda att förena
taurin med några af de neutralsalter, hvilka lättast kunna combineras med öfriga
amidartade kroppar; men utan framgång.

Digitized by <^.OOQLe

Chologlycolsyra.

Den fullständiga analogi ined afseende på sammansättningen, som glycocholäyran
enligt Streckers undersökning eger med hippursyran, gjorde det sannolikt, att ur den
förra, liksom ur den senare, genom inverkan af salpetersyrlighet qväfvet kunde eli¬
mineras och en qväfvefri syra uppstå, analog med den först af Strecrer *) upptäckta
och sedan af honom och Socoloff 2 ) närmare undersökta benzoglycolsyran.

För att framställa denna sistnämda syra hade Strecker låtit salpetersyrlighe-
ten inverka antingen på en kokhet vattenlösning af hippursyra eller på en lösning
af densamma i stark salpetersyra. Att den förra af dessa methoder ej skulle kunna
med fördel användas till en analog deeompostion af glycocholsyran, var att förutse
på grund af denna syras relativt stora svårlöslighet i vatten, och de försök som i
detta afseende anställts, hafva också visat, att sönderdelningen under sådana förhål¬
landen försiggår ytterst långsamt, så att det ej lyckats mig att på denna väg ernå
en fullständig decomposition, äfven då salpetersyrligheten fött inverka under 5 å 6
timmars tid å 2 ä 3 gr. glycocholsyra. Tillämpningen af den andra methoden syntes
icke heller lofva ett gynnsamt resultat, enär med skäl kunde förutsättas på grund
den lätthet, hvarmed enligt Redtenbachers, Streckers m. fl. uppgifter salpetersyra
i concentreradt tillstånd angriper gallsyrornas qväfvefria derivat, glycocholsyran redan
vid vanlig temperatur skulle deraf afficieras och sålunda en fremmande reaction
komme att ega rum vid sidan af den, som afsåg qväfvets eliminering, och deraf en
mindre ren produkt betingas. De verkställda försöken visade att denna förutsätt¬
ning så till vida var riktig, att, då glycocholsyra vid 18° ä 20° löstes i concentre-
rad salpetersyra, en svag gasutveckling snart nog uppträdde och småningom tilltog
i styrka, äfven utan att temperaturen stegrades; men å andra sidau iakttogs, att om
lösningen egde rum vid 6° å 8° C. ingen sådan reaction kunde spåras.

När i en sålunda beredd lösning, hvilken genom afkylning fortfarande hölls vid en
temperatur af ungefar 8° C., en ström af undersalpetersyra eller qväfoxid inleddes, vi-

*) Ann. d. Chem. u. Pharm. LXVm. 54.

J ) Ann. d. Cfaem. u. Pharm. LXXX. 17.

Digitized by ^.ooQie

■Johan Lang.

sade sig efter några ögonblick att en reaclion började försiggå, i det en svag gasutveck¬
ling blef markliar i vätskan. Denna tilltog visserligen i liflighet under operationens
fortgång, men så länge temperaturen ej öfverskred det angifna gradtalet, försiggick
decompositionen långsamt, och först efter långvarig inverkan af salpetersyrlighet syntes
en fullständig sönderdelning hafva kommit till stånd, i det att ej vidare någon gas¬
bildning i vätskan kunde iakttagas, ocb vätskan antagit en svagt grön färg. Sedan
denna punkt uppnåtts, neutraliserades den sura vätskan med kolsyradt kali ocb af-

dunstades till torrhet; återstoden extraherades med alkohol och spritlösningen af-

dunstades åter, hvarefter residuum upptogs i vatten och fälldes med utspädd salpe¬
tersyra. Härvid åtskildes ett precipital i hvita flockar, som, när lösningen var ut¬
spädd bibehöll sin flockiga beskaffenhet, men då fällningen skedde ur concentrerad
lösning snart sammanbakade till en halft plåsterlik massa. Den flockiga fällningen
visade inga tecken till kristallinisk structur och äfven under mikroskopet tedde den

sig fullkomligt amorph. I kokande vatten smälte den till en oljelik vätska och upp¬

togs deraf i ringa mängd. Vätskan blef vid afsvalning mjölkig, samt afsatte efter
några timmar en pulverformig bottensats, utan att likväl fullständigt klarna. Det
sålunda afskilda var emedlertid ej heller af kristallinisk beskaffenhet, utan visade sig
äfven vid stark förstoring utgöras af runda genomskinliga korn utan all antydan till
kristallisation. Af alkohol upptogs substansen med stor lätthet, men lösningen gaf,
äfven vid frivillig afdunstning vid vanlig temperatur inga kristaller, utan återstoden
bildade en genomskinlig gummilik massa. Samma resultat erhölls jemväl, då methyl-
alkohöl användes såsom lösningsmedel i stället för sprit. Ether upptog syran trögt
och afsatte den åter vid afdunstning i amorpht tillstånd; någon inverkan till öfver-
förande af den amorpha återstoden från alkohollösningarne i kristallinisk form visade
den sig icke utöfva. Af ättiksyra, synnerligast i concentreradt tillstånd, löstes sub¬
stansen ytterst lätt. Vid tillsats af vatten i stort öfverskott grumlades lösningen
och en tlockig fällning uppstod, som i alla afseenden liknade den, som salpetersyra
framkallade i kalisaitets vattenlösning. Vid afdunstning af lösningen i ättiksyra, vare
sig den skedde i värme eller köld, bildade återstoden alltid en plåsterlik homogen
massa utan spår till kristallisation. Kaustikt alkali i utspädd lösning, äfven som
ammoniak upptog syran med lätthet; men ur den kaliska lödningen afskildes, såväl
vid tillsatts af ett stort öfverskott af kali- eller natronhydrat, som vid lösningens af¬
dunstning till en viss concentrationsgrad, en seg terpentinlik massa, som vid be¬
handling med vatten åter fullständigt löste sig. Alkalicarbonaterna sönderdelades af
syran redan i köld under liflig kolsyreutveckling. Vid upphettning i torrt tillstånd
smälte substansen redan vid 75 ä 80° C.; underkastad torr destillation gaf den en

Digitized by <^.OOQLe

Bidrag till kännedömen om gallsyrornaa sönderdelningsprodukter. I.

tjockflytande vidbränd olja och leinnade eu betydlig kolig återstod. Yid glödgning
ined natronkalk kunde ingen ammoniakutveckling iakttagas.

För bestämmande af syrans eqvivalentvigt framställdes sil/versaltet genom att
fälla den neutrala natronföreningen med salpetersyrad silfveroxid. De analytiska för¬
sök, som å detta verkställdes, gåfvo emedlertid alla en väsendtligen högre silfverhalt
än den som beräknades ur iörmelu Ag0.C 5 ,ff 41 0 18) — hvilken borde uttryeka sal¬
tets sammansättning, såvida glycoeholsyrans decomposition genom salpetersyrlighet
var fullkomligt analog med hippursyrans, d. v. s. försigginge i enlighet med eqva-
tionen C 52 H 4s N0 12 + N0 s =C 52 H 42 0, 4 + 2N + fl0. Afvikelserna häntydde derföre på
en inblandning af en syra af lägre eqvivalentvigt,j och med/stöd af framställnings¬
sättet var det antagligt, att denna, oaktadt de vidtagna försigtighetsmåtten, uppkom¬
mit genom den concentrerade salpetersyrans inverkan på glycocholsyran, antingen
så att denna undergått en spaltning eller möjligen derjemte en oxidation.

Då enligt alla uppgifter glycocholsyran ej lider någon förändring af äfveu con-
centrerad ättiksyra ej ens i värme, så syntes det vara möjligt att genom användande
af denna i salpetersyrans ställe vid qväfvets eliminering vinna ett förmånligare resultat.
För att pröfva denna meliiod behandlades en lösning af glycocholsvra i ättiksyra på
enahanda sätt. som här ofvan blifvit aniordt med afseende på salpetersyrelösningen,
endast att någon afkylning af vätskan i detta fall ej egde rum. Härvid visade
' sig att vid vanlig tempera.lur ingen reaclion inträdde, i det ej något spår till
gasbildning i vätskan kunde förmärkas. Först då lösningen upphettades till kok¬
ning syutes salpetersyrligheten utöfva en inverkan, men gasutvecklingen var yt¬
terst svag och fortgick vida långsammare än vid den aikylda salpetersyrelös¬
ningen var fallet. Den tröghet hvarmed sönderdelningen under dessa förhållanden
försiggick, föranledde en omändring af försöket derhän, att till den kokheta ät-
tiksyrelösningen i små portioner sattes salpetersyrligt kali i fast form, och efter
hvarje, tillsats lösningen upphettades tills ingen gasutveckling vidare kunde skön¬
jas. Härvid blef det emellertid svårt att afgöra, när qväfvet var fullständigt elimi-
neradt, i det att utvecklingeu af den genom det salpetersyrliga kalits sönderdelning
genererade qväfpxiden icke tillät att med full bestämdhet iakttaga, huruvida qväfgas
fortfor att bildas eller icke. Tillsatsen af nitritet fortsattes derföre så länge, tills den
gasutveckling, som vid hvarje sådan tillsats uppstod, visade sig upphöra nära nog
samtidigt dermed att de sista resterna af det fasta saltet löste sig. Den sålunda er-
hållua sura lösningen öfvermättades med kaustik ammoniak och afdunstades, hvar-
efter den falides med ättiksyrad blyoxid. Den hvita pulverformiga blyfallningen lö¬
stes i kokande alkohol, som utan -svårighet upptog densamma och lösningen decom-

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1874. ljj

Digitized by <^.OOQLe

Johan Lang.

ponerades med vätesvafta. Sedan svafvelblyet blifvit frånskildt, försattes den alko-
holiska solutionen med vatten, tills en tydlig permanent grumling inträdde, bvarefter
blandningen lenmades i hvila under 24 timmar. Efter denna tids lorlopp var vät¬
skan ännu starkt mjölkig, men på kärlets botten hade afsatt sig en pulverformig
fällning, som under mikroskopet visade sig bestå af runda genomskinliga korn utan
kristallinisk structur; dock syntes jemte dessa amorpha bildningar, ehuru mycket
sparsamt, enstaka små grupper af fina prismer. Detta sistnämda antydde redan, att
decompositionen af glycochoisyran ej varit fullständig, och en pröfning med natron-
kalk i glödgning visade också, att den erhållna produkten innehöll qväfve, om ock i
ringa mängd. Att afskilja glycochoisyran ur denna blandning lyckades ej fullständigt,
hvarken genom behandling ined ether eller med kokande vatten; ty etherextractels
afdunstningsåterstod visade sig ännu vara qväfvehaltig, och det som stannade olöst
vid kokning med vatten utvecklade i glödgning med natronkalk tydliga spår af gm-
moniak. Med bättre framgång kröntes försöken att befria den ur salpeteresyrlösnin-
gen vunna produkten från de tremmande ämnen, som deri ingingo. Vid pröfning
af dess förhållande till de alkaliska jordarterna visade sig nemligen, att då ehlorba-
rium sattes till en vattenlösning af dess nalronsalt, en grumling uppstod, och efter
några timmar en svag fällning afsatte sig. Dennas ringa qvantitet tillät ej någon
närmare undersökning, utan bestämdes endast dess barvthalt, hvilken angaf ett eqvi-
valenttal för syran, som betydligt understeg det, som de ofvan omnämda försöken å den
ursprungliga produktens silfverförening lemnat för den deri ingående elektronegativa
beståndsdelen. Då sålunda chologlvcolsyrans bindande vid baryt tycktes erbjuda ett
medel att befria den orena syran från åtminstone ett af de Ireinmande ämnen som
deri förefans, behandlades denna för sådant ändamål med öfverskjutande barythydrat,
lösningen filtrerades och fälldes med kolsyra, hvarefter sedan det utfällda carbonatet
under iakttagande af vederbörliga försigtighetsmålt blifvit afskildt, vätskan afdunsta-
des. Saltet som sålunda erhölls, underkastades analys pä ingående barvthalt, och
resultatet, som derur framgick, antydde att föreningen, om än icke ren ehologly-
colsyrad baryt, likväl ej innehöll fremmande inblandningar i större mängd, än att ana¬
lysens data kunde anses innebära ett om också icke fullgiltigt bevis för förhanden-
varon af den förening, som med stöd af de reactionsförhållanden, hvarunder den
bildats, borde kunna antagas liafva kommit till stånd. Barvtsaltet öfverfördes till silf-
versalt och analysen repeterades på detta. Äfven här visade sig emellertid en af-
vikelse från den beräknade metallhalten, ehuru något mindre än den vid barytsaltet
iakttagna.

Analysernas data skola här nedan angifvas vid de respective salterna.

Digitized by ^»ooQle

Bidrag till kännedomen om gallayrornas sönderdelningsprodukter. I.

Syran, afskild ur barytsaltet genom utfallning med chlorvätesyra, visade ingen
märkbar skiljaktighet i sina förhållanden från den ursprungligen erhållna, och kunde
under inga förhållanden bringas att kristallisera.

För att erhålla visshet om, att den ifrågavarande kroppen verkligen var cholo-
glycolsyra, något som svårligen med full bestämdhet kunde anses afgjordt genom
.den qvautitativa analysen af sal ter na, försöktes att • ur densamma frigöra glyeol-
syra. I sådan afsigt behandlades den orena syran i kokning med utspädd svafvel-
syra, och kokningen fortsattes under 24 timmar. Den sura vätskan neutraliserades
derpå med kolsyrad baryt, och lösningen, afdunstad till ringa volum, försattes med
salpetersyrad silfveroxid. Härvid uppkom en flockig fällning, som löste sig i ko¬
kande vatten och vid afsvalning derur afsatte sig i små kristallblad. Vid länge
fortsatt kokning af saltets vattenlösning svärtades densamma. En bestämning af saltets
silfverhalt angaf denna vara 58.46 °/ 0 , medan formeln Ag0.C 4 H s 0 5 fordrar 59.00 °/ # .

De salter af chologlycolsyran, som i någon mån gjorts till föremål för en när¬
mare undersökning, hafva varit natron-, baryt-, och silfveroxidföreningarue.

Chologlycolsyradt natron framställdes genom barytsaltets sönderdelning med
kolsyradt natron i öfverskott, lösningens afdunstning till torrhet och återstodens
extrahering med alkohol. Vid alkohollösningens frivilliga afdunstning erhölls saltet
såsom en gummilik genomskinlig massa, hvilken öfvergjuten med ether, bibehöll sig
fullkomligt oförändrad. Löst i vatten, som upptog saltet med största lätthet, qvar-
stod det efter lösningens afdunstning öfver svafvelsyra i lufttomt rum i samma form,
hvari spritlösningen lemnat det. Då dess lösning i alkohol försattes med ether, tills
en permanent stark grumling inträdde, afskilde sig saltet såsom en tjockflytande
syrupslik vätska, hvilken öfvergjuten med ren ether endast antog en något fastare
consistens, men ej på annat sätt förändrades. Saltet reagerade svagt alkaliskt. I
dess vattenlösning framkallade neutrala silfver-, qvicksilfver-, bly-, koppar- och zink-
salter flockiga fällningar, som voro svårlösliga eller olösliga i vatten, men upptogos
af alkohol. Baryt-, kalk- och talksalter fållde icke det chologlycolsyrade natronet.

En bestämning af natronhalten i det vid 110° C. torkade saltet angaf 5.14 °/ 0
Na, medan formeln NaO.C 52 ff tl 0 13 fordrar 4.71 °/ 0 .

Chologlycolsyrad baryt. Det har redan i det föregående blifvit nämdt, att
detta salt framställdes genom behandling af syran med barythydrat i öfverskott och
den öfverskjutande barytens aflägsnande medj kolsyra. Lösningen, afdunstad i värme,
lemnadfe en hvit saltmassa af otydligt bladig textur. Vid förnyad lösning i vatten
och lösningens frivilliga afdunstning, erhölls saltet i tunna svagt glänsande blad,
hvilka syntes vara ofullständigt utbildade rhombiska taflor. Det löste sig lätt i al-

13*

Digitized by <^.OOQLe

100

Johan Lang.

kohol, men kunde ur denna lösning ej erhållas kristalliseradf, utan qvarstod efter
alkoholens afdunstning såsom en amorph massa. I saltets vattenlösning framkallade
kolsyra äfven efter långvarig inverkan ingen fällning; i alkohollösningen deremot
uppstod vid fortsatt inledning en grumling.

De å saltet anställda analytiska försöken hafva varit följande: *

a) 0.611 gr. salt, torkades vid 100° ä 110° och 1 förlorade dervid 0.026 gr. i.

vigt. Det torra saltet decomponerades genom upphettning under tillsats af
svafvelsyra, och erhölls såsom glödgningså ter stod 0.132 gr. BaO.SO s , hvilket
innehåller 0.0776 gr. Ba.

b) 0.748 gr. salt, utvisade vid torkningen en vattenhalt af 0.035 gr. och gaf 0.1 Ö8

gr. BaO.S0 3 , hvari idgår 0.093 gr. Ba.

c) 0.767 gr. salt, afgaf vid 100° å 100° C. 0.0345 gr. HO och lemnade 0.163

gr. BaO.SOg, innehållande 0.0958 gr. Ba.

d) 0.471 gr. salt, torkadt vid 100° å 110°, förbrändt med kopparoxid och chrom-

syrad hlvoxid, gaf 0.968 gr. C0 2 och 0.323 gr. HO.

e) 0.41'4 gr. torrt salt lemnade vid förbränning 0.852 gr. C0 2 och 0.287 gr. HO.

De analytiska data synas närmast instämma med formeln Ba().C 52 H 41 0 13 + 3 aq*
såsom följande sammanställning af de funna procenttalen och de ur nämdc formel
beräknade gifva vid handen.

räknadt.

funnet.

c„

312

55.67

56.05

56.13

7.31

7.62

7.71

o 14

112

19.98

68.5

12.22

12.71

12.44

12.4Ö

3HO

4.82

4.27

4.68

4.50

560.5

100.00

Chologhjcolsyrad silfveroxid. Salpetersyrad silfveroxid framkallade såväl i na-
tron- som barytsaitets vattenlösning en flockig, hällt gelatinös fällning. Saltet visade
sig vara nära nog olösligt i vatten, äfven i värme. Alkohol upptog det med lätthet,
och vid lösningens afdunstning qvarstod det såsom en amorph massa, hvari ej ens
med mikroskopets tiilhjelp några kristailiniska bildningar kunde upptäckas. Vid kok¬
ning med vatten blef saltet halfflytande och stelnade vid afsvalning till en opalesce-
rande gummilik kaka. Efter torkning var det lätt pulveriserbart, och antog under
ljusets inflytande först röd och derefter brun till svart färg.

De å detsamma verkställda analyserna gåfvo följande resultat:

Digitized by <^.OOQLe

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

101

a) 0.766 gr. salt, torkadt öfver svafvelsyra, i skydd för ljusets inverkan, visade vid

upphettning till 100° ä 110° C. ingen vigtsförlust. Vid förbränning lemnade
det 0.146 gr. Ag.

b) 0.716 gr. vid 110° torkadt salt gaf 0.137 Ag.

c) 0.681 gr. torrt salt, lemnade en glödgningsåterstod af 0.130 gr. Ag.

dj 0.401 gr. torrt salt, förbrändt med kopparoxid, gaf 0.808 gr. C0 2 och 0.275
gr. HO.

e) 0.330 gr. torrt

salt, gaf 0.664 gr. C0 2 och

0.222 gr.

HO.

De tunna procentiska värdena, sammanställda med de ur

formeln AgO.C s2 H

beräknade,

utvisa följande förhållande:

räknadt.

funnet.

a. b.

d. e.

C52

312

34.43

34.96 54.89

7.16

7.62 7.48

O t4

112

19.34

108

18.83 19.06 19.13

19.09

373

100.00

Digitized by <^.OOQLe

Grlycodyslysin.

Sedan Dessaignes lyckats påvisa, att hipppersyran var en kopplad syra, hvar-
uti glycocoll och benzoésyra ingingo, försökte han *) att regenerera den kopplade
syran genom att låta chlorbenzovl inverka på glycocoll-zinkoxid vid en tempe¬
ratur af 120°, och erhöll dervid, enligt uppgift, hippursyra såsom produkt af reac-
tionen. Deremot fann han, att vid chlorbenzoyls inverkan på glycocoll i fritt till¬
stånd ingen hippursyra genererades. Senare iakttog han a ), att ett större utbyte
af hippursyra, än det som vid deu förstnämda met hoden erhölls, kunde vinnas genom
direct upphettning af lika eqvivalenter benzoesvra och glycocoll i tillsmält rör vid
en temperatur af 160° ä 200°.

Öfverensstämmelsen emellan hippursyran och glycocholsyran i öfriga hänseenden
lät förmoda, att äfven i detta fall en motsvarighet skulle göra sig gällande; och
då frågan om möjligheten att åvägabringa en koppling mellan glycocoll och gallsy—
rornas qväfvefria atomcomplex egde ett särskildt intresse, enär, om en sådan com-
bination utom organismen kunde åstadkommas, deri låge ett stöd för den uppfatt¬
ning, som anser att en dylik koppling försiggår i lefvern, så hafva några försök
blifvit i denna riktning anställda.

I enlighet med Dessaignes senaste försök, upphettades eqvivalenta mängder af
vid 100° torkad cbolalsyra och likaledes vid samma temperatur torkad glyco¬
coll, sedan de, fint pulveriserade, omsorgsfullt blandats, i tiilsmälta glasrör till en
temperatur af 190 ä 200° under 12—24 timmars tid. Rörinnehållet bildade en ho¬
mogen, smält, något blåsig massa, grönskillrande vid reflecteradt ljus, svagt gulfär-
gad vid genomfallande. Den smälta massan behandlades med absolut alkohol, hvaraf
den till allra största delen med stor lätthet upptogs, bildande en temligen djupt gul
lösning, och endast en ringa del qvarstod såsom ett hvitt pulver, hvilket visade sig
vara olösligt äfVen i vatten. Dess mängd var för obetydlig att tillåta en närmare
undersökning, utan kunde endast constateras, att kroppen var qväfvehaltig. Uppträ-

l ) Ann. d. Chem. u. Pharro. LXXXVII. 325.

») Journ. Pharm. XXXII. 44. enl. Jahreaber. 1857 p. 367.

Digitized by <^.OOQLe

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I.

103

dandet af en sådan olöslig kropp iakttog äfven Dessaignes vid framställandet af
hippursyran efter samma method, och vid de olika försök, hvilka jag anställt, har
jag trott mig iakttaga, att dess qvantitet var större, då ett öfverskott af glyeocoll
förefanns i blandningen.

Den alkoholiska lösningen grumlades vid tillsats af vatten, men ännu efter flera
dagars förlopp bibehöll blandningen sin mjölkiga beskaffenhet, utan att någon nämn¬
värd bottensats bildat sig. Sattes till denna mjölkiga vätska en utspädd lösning af
natron-hydrat, äfven i ganska ringa mängd, klarnade den nästan ögonblickligt, i det
att en pulverformig kropp i riklig mängd afsatte sig. Urtvättad först med svag
natronlut och sedan med kallt vatten, hvari densamma visade sig vara i det när¬
maste olöslig, samt torkad bildade den ett amorpht, sandigt pulver som äfven un¬
der mikroskopet icke visade spår till kristailisation. I vatten löste det sig obetyd¬
ligt, men upptogs såväl af vanlig alkohol som ock af methylalkohol. Den förra
afsatte substansen vid afdunstning i fullkomligt amorpht tillstånd; den sednare
lemnade vid lösningens frivilliga afdunstning i en bägarekolf en återstod, som vis¬
serligen till det yttre visade sig såsom en gummilik massa, men å brottytorna
företedde en antydan till prismatiskt-kristallinisk textur. Substansen löste sig tem-
ligen lätt i ether och äfvenså i chloroform; ur begge lösningarne afsatte sig den¬
samma vid afdunstning i okristallinisk form.

Sedan ett förberedande försök visat att, kroppen var qväfvehaltig, företogs å
densamma följande analytiska bestämningar:

a) 0.873 gr. upphettades med natronkalk och lemnade 0.435 gr. NH 4 Gl + PtGl 2 ,

som gaf i glödgningsåterstod 0.1925 gr. Pt., hvilket motsvarar 0.0272 gr. N.

b) 0.680 gr. gaf med natronkalk 0.334 gr. NH 4 Gl-fPt61 2 , som vid glödgning

lemnade 0.148 gr. Pt, motsvarande 0.0209 gr. N.

c) 0.359 gr. gaf vid förbränning med kopparoxid och chromsyrad blyoxid och un¬

der iakttagande af vederbörliga försiglighetsmått 0.963 gr. C0 2 samt 0.306
gr. HO.

d) 0.284 gr. lemnade vid förbränning 0.761 gr. C0 2 samt 0.239 gr. HO.

ej 0.694 gr. salt af annan beredning gaf med natronkalk 0.343 gr. NH 4 Gl + PIGI 2 ,
som lemnade i glödgningsåterstod 0.148 gr. Pt., hvilket motsvarar 0.0209
gr. N.

O 0.236 gr. salt af samma beredning som i c) förbrändes med kopparoxid och
chromsyrad blyoxid och gaf 0.626 gr. C0 2 samt 0.197 gr. HO.

Dessa funna värden, räknade i procent, synas närmast motsvara de ur formeln
CsaHjgNOg, beräknade såsom följande sammanställning utvisar:

Digitized by <^.OOQLe

404

räknadt.

Johan Lang.

funnet.

b. C.

d. e.

■ f.

C SJ 312

72.73

73.16

73.08

72.34

9.09

9.47

9.35

9.28

N 14

3.26 3.12

3.07

3.02-

Os 64

14.92

429

100.00

Då kroppen visade sig fullkomligtrindifferent, och ej syntes kanna bilda några
saltartade föreningar, medelst hvilka en eqvivalentbestämning kunde ernås, samt
elementaranalysens data ej voro så exacta, att ju icke möjligen en annan formel, än
den ofvan angifna, ur dem kunde härledas, blef det nödigt att söka på annan väg
vinna bekräftelse på den väsendlligen med stöd af bildningssättet och af de genom
analysen funna värdena på de ingående constiluenterna antagna sammansättningens
riktighet eller åtminstone öfvervägande sannolikhet.

Närmast låg då att försöka öfverföra den indiflerenta substansen uti en syra,
d. v. s. glycocholsyra eller möjligen cholonsyra. För detta ändamål behandlades den
i värme med en spritlösning af alkali, ett förfaringssätt, hvarigenom, såsom i inled¬
ningen är angtfvet, cholalsyra Vegenereras ur dyslysin. Dessa försök ledde emedlertid
icke till det afsedda resultatet, ty efter en under flera timmar fortsatt kokning med
alkoholisk natronlösning, utfälldes kroppen vid vattentillsats i åtminstone till utseendet
oförändradt skick, och den alkaliska lösningen visade vid öfvermättning med chlor-
vätesyra endast en obetydlig grumling.

Då sålunda på denna väg icke någon upplysning med afseende på den före¬
liggande frågan syntes stå att vinna, gjordes försök att direct öfverföra glycochol¬
syra i glveodyslysin genom upphettning af den förstnämda i tillsmält rör till 190°
å 200° C. under 12 timmar. Den dervid bildade substansen öfverensstämde till
alla yttre karakterer fullständigt med den genom combination af cholalsyra och gly—
cocoll erhållna, visade samma gröna fluorescens, samma småblåsighet o. s. v., och
äfven i sitt kemiska förhållande afvek den endast så till vida från denna senare, att
den utan all återstod löstes i alkohol. Alkohollösningens förhållande till vatten och
den mjölkiga vätskans till natronlut erbjöd ingen skiljaktighet. Likaså visade den
genom kaustikt natron afskilda pulverformiga substansen efter lösning i såväl ethvl-
som methylalkohol och dessa lösningars afdunstning fullkomligt enahanda utseende
och beskaffenhet som glycodyslysinet. Tvenne å afdunstningsåterstoderna af alko-
holiösningarne verkställda qväfvebestämningar angåfvo halten af denna beståndsdel
vara resp. 2.98 °/ 0 och 3.00 °/ 0 ; således temligen nära öfverensstämmande med den

Digitized by <^.OOQLe

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter. I. 105

ur ofvan uppställda formel beräknade, och med de vid analysen på glyeodyslysi-
net funna.

Men om' den ifrågavarande kroppen bildades vid upphettning af glycocholsyra
UBder angifna förhållanden, och sönderdeluingen, som dervid försiggick, endast be¬
stod i ett utträdande af vatten," så borde den äfven uppstå vid nämnda syras be¬
handling med chlorvätesyra i värme, och, såsom i det föregående blifvit omnämdt,
angifver redan Strecker, att en. kropp af enahanda sammansättning, som glycodys-
lysinet, dervid genereras. I)å emedlerlid vid detta förfaringssätt både cholalsyra och
choloidinsyra och möjligen äfven dyslysin derjemte uppstå, och inga indicier finnas,
som angifva, när de qväfvehaltiga ämnena öfvergått i qväfvefria, och då dessutom
iakttagelserna, som i sådant hänseende föreligga, otvetydigt gifva vid handen, att de
särskilda reactioner, som sålunda försiggå, gripa in i hvarandra, så måste det blifva
svårt att afpassa chlorvätesyrans inverkan på ett sådant sätt, att elimineringen af 4
aq. bringas till stånd utan att på samma gång spaltningen af de kopplade förenin-
garne i någon väsendtligare grad framkallas. De verkställda försöken i denna rikt¬
ning hafva också gifvit vid handen, att det knappast låter sig göra att träffa den
punkt, då den här i fråga varande elimineringen af vallen utgör det öfvervägande mo¬
mentet; men de hafva dock utvisat så mycket, att genom chlorvätesyrans inverkan
en kropp genereras, som, lättlöslig i alkohol, högst ofullständigt ur denna lösning af-
söndras af vatten, men deremot precipiteras af kaustikt natrön ur den starkt vat-
tenhaltiga spritlösningen. Den uppträdde emedlerlid alltid i underordnad mängd, och
ett försök till bestämning af dess qväfvehalt, då den vid ett tillfälle erhölls i något
större qvantitet, antydde närvaron af en qväfvefri inblandning, enär denna halt ej
utföll större än 2.57 °/ 0 .

Det återstod vidare att tillse, det substansens qväfvehalt verkligen berodde på
förhandenvaron af glyeocoll eller med andra ord, att vid dess spaltning glycocoll
uppstod. För att utröna detta, behandlades det genom synthes vunna glycodysly-
sinet med concentrerad chlorvätesyra i kokning. Sönderdelningen försiggick härvid
särdeles långsamt, och först efter 36 limmars fortsatt upphettning syntes densamma
vara fulländad, i det att den ursprungligen oijelika, sedan halfflytande kropp, som bil¬
dades, antagit fullkomligt fast consistens. Lösningen, afdunstad till torrhet, lemnade
såsom återstod ett stråligt kristalliniskt salt, som deliqvescerade och som, löst i al¬
kohol med ammoniak gaf en flockig fällning, hvilken egde söt smak, samt i sitt för¬
hållande till kopparoxid och öfriga reactioner visqde sig vara glycocoll.

Vid framställningen af glycodyslysinct, genom synthes af cholalsyra och glyco¬
coll, var reactionens förlopp ingalunda så rent, att icke biprodukter bildades. Den

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1874. 14

Digitized by <^.OOQLe

406 Johan Lang. Bidrag till kännedomen om gallsyrornas aönderdelningsprodukter. I.

alkaliska lösning, ur hvilken glycodyslysinet afskildes, gaf nemligen vid tillsats af
syror en pulverformig eller svagt flockig fällning. En undersökning af denna, så-
vidt dess obetydliga qvantitet det tillät, visade att densamma var en blandning af
syror. Den innehöll qväfve, och då chlorbarium i dess neutrala natronförening gaf
en fällning, så är det sannolikt att, under de angifua förhållandena, vid sidan af
glycodyslysinet äfven cholonsvra bildas. Dock var det i vatten olösliga barvtsaltets
qväfvehalt väsendtligt mindre än hvad den cholonsvrade baryten enligt beräkning
borde innehålla. Den med barytsalt fällda natronlösningen gaf för öfrigt ännu med
syror en fällning, hvari endast spår af qväfve kunde upptäckas. Närvaro af glyco-
cholsyra i den smälta massan, bar det ej lyckats mig att constatera.

Hvad slutligen angår den benämning (glycodyslysin) jag valt för substansen i
fråga, så torde visserligen mot densamma den invändningen icke utan skäl kunna
göras, att kroppens löslighetsförhållande i allmänhet icke rättfärdiga benämningen
dyslysin; men namnets ordabetydelse har jag trott mig kunna förbise, och då, så-
vidt den ofvan antagna sammansättningen är riktig, ’ denna kropp, hvad constitution
och bildningssätt angår, står i samma förhållande till glycocholsyran som Berzelii
och Streckers dyslysin till cholalsyran, har jag ansett det valda namnet lämpligast
för att angifva denna analogi.

Digitized by <^.OOQ

PETER CLAESSON.

I en afhandling om fenyl- och etylsulfacetsycor i denna årsskrift, Tom. X,
har jag omnämnt, att vid monoklorättiketers behandling med natriummerkaptid
mängden af den erhållna råa etylsulfacetsyreetern långt ifrån motsvarar den teo¬
retiskt beräknade, utan måste reaktionens hufvudprodukt innehållas löst i det vat¬
ten, hvarmed etern falles. Härutaf syntes sålunda framgå, att hufvudreaktio-
nen måste gå i en annan riktning, än formeln Na.S.C 2 H s + C 2 H 5 .0.C0.CH 2 .C1 =
NaCl+ C 2 HLO.CO.CH 2 .S.C 2 H* angifver. Huru härmed förhöll sig blef dock dervid
icke utredt. Äfven anfördes det olika resultat, till hvilket Erlbnmeyer och Li-
cenko kommit vid sina förberedande försök öfver etylsulfacetsyreetern 1 ). Reak-
tionsförloppet och beskaffenheten med afseende på kokpunkt m. m. af den eter de
erhållit var väsentligt olika med de resultat som af Blomstrand och mig erhållits,
ehuru beredningsmetoden varit alldeles densamma. Deras analys af etern gaf icke
dess mindre särdeles väl de för etylsulfacetsyreetern beräknade värdena. Det låg
sålunda nära till hands att sluta, att en verklig isoineri här förelåg, hvilken åter
icke gerna kunde hafva sin orsak i annat än en isomeri hos natriummerkaptiden
sjelf. Denna slutsats var så mycket mera berättigad, som Wanklyn verkligen har
försökt bevisa tillvaron af två isomerier hos det méd natriummerkaptid analogt
sammansatta natriumetylatet; åtminstone gifver han denna förening en mot den van-

*) Zeitschrift filr Chemie, 1862, 134.

Lunds Univers. Årsskrift. Tom. XI. 1

Digitized by <^.OOQLe

P. Claesson.

liga åsigten stridande sammansättning 2 ). Jag lemnar nu å sido, att Laubenheimer
genom sina försök gifvit detta antagande ett minimum af sannolikhet På grund
af hvad som blifvit anfördt, har jag ansett det som min pligt att ånyo upptaga
dessa undersökningar och att försöka erhålla svar på dessa nu antydda frågor.

Det gäller således först att undersöka, huruvida verkligen etylmonokloracetat
och natriummerkaptid vid reaktion på hvarandra gifva upphof i väsentligare mäng¬
der till någon annan förening än etylsulfacetsyreeter. Försöket utfördes sålunda, att
40 grm 1 klorättiketer sattes till en beräknad mängd natriummerkaptid, båda lösta i
absolut alkohol. Reaktionen skedde under så stark värmeutveckling, att afkolwlen
kom i häftig kokning. Det utfällda koksaltet frfinfiltrerades utan användande af yttre
uppvärmning, hvarefter med uppåtvändt kylrör kokades en längre tid, dock utan
att något koksalt mera utföll. Reaktionen sker sålunda hastigt och fullständigt utan
någon yttre uppvärmning. Sedan spriten blifvit afdestilierad, vatten tillsatt och etern
genom skiljetralt uppsamlad 'och torkad, uppgick dess vigt till 39 grm eller 81
proc. af den beräknade mängden, son» kokade vid den för densamma angifna tempe¬
raturen. Vid afdunstniug af det vatten, hvarmed etern fälldes, erhölls en ringa mängd
af en illaluktande, tjockflytande vätska. Försök utfördes ytterligare med eter. såsom
lösningsmedel, hvarvid i det närmaste samma resultat erhölls. Utbytet af etern öf-
versteg sålunda nu vida de förut erhållna mängderna, oaktadt alldeles samma förfa¬
ringssätt begagnats. Orsaken måste således antagligen hafva legat icke hos merkap-
tiden sjelf, utan hos klorätliketern. Jag bestämde derför klorhalten både i den nu
och de förra gångerna använda klorättiketern enligt Carics’ metod, livaraf framgick,
att då den vid föregående undersökningar använda innehållit 36 proc. Cl, den nu
använda deremot höll blott 29,7 proc., ehuru de helt obetydligt skilde sig från
hvarandra i kokpunkten. Den för monoklorättiketern beräknade halten af Cl är 29
proc., för biklorättiketern 45 proc. Man kan derför icke ens tillnärmelsevis genom
fraktionerad destillation skilja eterarterna af de olika klorättiksyrorna från hvaran¬
dra 4 ). För att ytterligare få visshet i att orsaken till det ringa utbytet låg i en

3 ) Annal. d. Chem. u. Pharm. 150, 200.

») Ibid. 164, 280.

*) Jag anser det här vara skäl nämna, att all den monoklorättiksyra, som kommit hit
från Trommsdorff i Erfart, har en betydligt större klorhalt än den beräknade. Detta torde
dock icke böra räknas hans fabrik till last, utan jag håller för troligt, att det så förhåller
sig med all kristalliserad monoklorättiksyra. Genom egna försök har jag funnit omöjligheten
att genom fraktionering skilja ättik- och klorättiksyra ifrån hvarandra. Skall derför ett
kristalliserande destillat frambringas, skiljes en stor del af den verkliga monoklorättiksyran
ifrån och kommer bland ättiksyran, och det kristalliserade destillatet innehåller en blandning

Digitized by v^.ooQLe

Om merkaptider.

högre halt af klor, upprepades försöket med etern af den högre klorhalten och na-
triummerkaptid, hvarvid utbytet af etylsulfftcetsyreetern nedgick till 45 proc. Häraf
framgår sålunda, att vid mouoklorättiketers och natriummerkaptids reaktion på hvar¬
andra, i det väsentliga åtminstone, ingen annan produkt bildas än etylsulfacetsyre-
eter, men att bi- och triklorättiketer måste gifva upphof till reaktioner i annan
riktning. Jag har dock icke ansett det ligga inom området för denna afhandling
att närmare söka följa dem. Vid afdunstning af det vatten, hvarmed etern fälldes,
erhölls en tjockflytande, illaluktande, i alkohol och vatten löslig, i eter olöslig syrup
med sur reaktion. Då denna tyckes innehålla mera natrium, än som borde finnas
der, på grund af de ringa mängder koksalt alkoholen innehöll löst, så tyckes massan
bestå i hufvudsak af en fri syra jemte ett natriumsalt.' Vid tillsats af kolsyrad
baryt bortgår en ringa mängd kolsyra. Med silfversalt erhålles en hvit, hastigt svär¬
tad fällning. Vid tillsats' af kvicksilfverklorid utkristallisera nästan genast hvita kri¬
staller; kopparsalt ger en blågrön fällning. Hvarken glykolsyra eller etylsuHacetsyra
ingå deri.

För den andra frågan, huruvida natriummerkaptid under alla förhållanden kan
anses ha den vanligen antagna formeln Na.S.C J H s , eller om det finnes isomera for¬
mer af den samma, skall nedanför redogöras.

Jag liar dock härvid icke anställt mina undersökningar uteslutande i denna
riktning, utan fastmer ansett, att, alldenstund alkalimerkaptiderna utgöra snart sagdl
de enda användbara för framställningen af organiska derivat af merkaptaner, en
mera allsidig och säker undersökning af natriummerkaptid, än som hittills förefinnes,
kunde vara af behofvet påkallad. Vidare, alldenstund, så vidt jag vet, några andra
undersökningar icke finnas öfver oorganiska merkaptider, än dem uppfinnaren och
utredaren af merkaptanens egenskaper, Zeise, leninat *3, likasom ock de för handen
varande undersökniugarue öfver etylpolysulfiderna äro delvis ofullständiga, så har jag
äfven ansett mig böra utsträcka undersökningarne till dessa, och börjar då med
några anmärkningar öfver den fria merkaptanen sjelf och dess framställning.

af alla tre klorättiksyrorna, hvilka genom fraktionering endast högat ofullkomligt kunna
skiljas från hvarandra. Efter ny behandling med klor blir förhållandet det samma. I det
fall derföre, der ättiksyrors närvaro icke skadar, erh&llar man betydligt bättre resultat ge¬
nom att endast genom upprepade destillationer söka aflägsna så mycket som möjligt af det
vid högre kokpunkter öfvergående.

5 ) Annal. d. Phys. u. Chemie 31, 369.

Digitized by v^ooQie

P. Claesson.

Etylsulfhydrat.

Olika föreskrifter öfver merkaptans framställning hafya af flere författare blifvit
lemnade, bland hvilka den vanligast följda tyckes vara Liebig’s, att destillera konc.
lösningar af kaliumsulfhydrat och etylsvafvelsyrad kalk. Denna metod har dock det
bristfälliga med sig, att-den etylsvafvelsyrade kalken till en icke obetydlig del sön¬
derdelas vid koncentreringen, likasom att man härvid erhåller ett ganska lågt utbyte
af svafvelföreningar. Liebig anger närmare, att lika volumer af sulfhydratets och
kalksaltets lösuingar (kalihydratet och kalksaltet af 1,28 spec. vigt) skola härvid tagas,
hvarvid dock mångdubbelt mera kaliumsulfhydrat än som verkligen beliöfs kommer att
användas, utan att detta öfverskott gör någon nytta. ”Genom att i stället använda
ett etylsvafvelsyradt alkalisalt af omkring samma spec. vigt, som af Liebig angifves,
och en dermed ekvivalent mängd kaliumsulfhydrat, erhålles ett betydligt bättre re¬
sultat. Enligt Berthelot ®) utgör maximum af den alkghol, som med svafvelsyra
ger etylsvafvelsyra 58 proc. Jag har dock aldrig funnit det öfverstiga 40 proc.,
trots alla försigtighetsmått. Genom att omedelbart i ett tubuleradt förlag, förenadt med
kylapparat, destillera koncentrerade lösningar af etylsvafvelsyradt natron, beredt af
en liter absolut alkohol och sulfhydrat erhållet af 350 grm kalihydrat, har jag upp¬
repade gånger erhållit 280—290 grm rå merkaptan, innehållande omkring 65 proc.
rent etylsulfhydrat. Häraf beräknas utbytet af svafvelföreningar till 80 proc., hvilket
öfverensstämmer med det, som Kolbe angifver vid sulfidens framställning, likasom ock
proportionerna mellan sulfhydrat och sulfid här äro nästan desamma, fastän naturligen
i omvänd ordning. Deslillationen bör ske vid så lindrig temperatur, att vätskan icke
kommer i kokning. Efter 12 timmars tid är dä all merkaptanen öfvergången.

Fullkomligt fri från vätesvafla kan merkaptanen lätt erhållas genom upprepad
omskakning med kalilösning och slutligen de sista spåren med tillsats af en liten por¬
tion kvicksilfveroxid. Från etylsulfid kan merkaptanen svårligen genom fraktionerad
destillation erhållas absolut fri. Detta kan deremot lätt ske genom dess framställning
af natriummerkaptid och utspädd svafvelsyra, såsom i det följande skall beskrifvas.

Hermann Moller har beskrifvit en fast kristalliserad förening mellan merkap¬
tan och vatten 7 ). Jag har äfven upprepade gånger iakttagit kristaller af densamma,
hvilka tyckas helt normalt bildas vid framställningen af merkaptan, då ångorna ledas
genom ett kylrör, som innehåller vatten af 7° eller derunder, hvarvid röret ofta

•) Chem. Centr. Blatt 1873, 307.
7 ) Chem. Centr. Blatt 1872, 529.

Digitized by <^.OOQLe

Om merkaptider.

fullständigt tillstoppas. I början af destillationen, då rikliga mängder merkaptan i jem-
förelse med vatten öfvergå, framkomma de icke, utan synas de uppträda först då, när

merkaptan och vatten öfvergå i de proportioner,, i hvilka de ingå förening. Den kristal¬
liserade massan utgöres af aggregat af fma, färglösa nålar. Vid en temperatur af
12°—14° i slutet kärl hålla kristallerna sig flere dagar ulan sönderdelning, och de
kunna således icke utgöras af is med mekaniskt inblandad merkaptan, utan måste
vattnet väl anses såsom ett slags kristallvatten. De äro olösliga så väl i vatten som
i merkaptan. Möller har beräknat sammansättningen af vattnets och merkaptanens
volumer efter sönderdelningen och dervid erhållit sammansättningen 1 mol. merkap¬
tan + 24 mol. vatten. Då jag vid ett tillfälle erhöll rikliga massor af dessa kri¬
staller, beslöt jag att underkasta dem en fullständig analys. Kristallmassorna pres¬
sades starkt tvenne* gånger mellan läskpapper, hvarefter de omedelbart, analyserades.
Temperaturen i rummet ölversteg härvid icke 8°.

1) 0,424 grin gaf enl. Carius’ metod 0,228 grm avafvelsyrad baryt.

2) 0,873 grm gaf 0,194 grm kolsyra och 0,849 grm vatten.

3) 0,766 grm gaf 0,644 grm vatten.

Under antagande af formeln C s H s .S.IiJ + I8H S 0 för föreningen blir resultatet
följande:

Beräknadt

Funnet

18H J 0

324

83,9

—

84,1

C J

6,2

—

6,1

—

8,3

7,5

—

H 6

1,6

—

(H* J

10,8)

—

10,8

—

386

100,0

Resultaten af analyserna hafva här blifvit framställda, sådana jag erhållit dem,
utan att jag derföre om en förening af så vansklig natur som denna vill påstå, att
de utvisa det verkliga förhållandet mellan vattnet och merkaptanen. Att Mcller>
erhållit mera vatten beror tydligen derpå, att han icke förut pressat kristallerna,
utan blott afhällt lösningen. Jag har försökt att genom konst framkalla kristallerna
genom att leda merkaptan och vatten genom ett afkylt rör utan att dock häri
lyckas, antagligen derföre, att det är nästan omöjligt att sakta nog och i lämpliga
proportioner reglera tilloppen.

Digitized by

Google

® P. Claeison.

Natriummerkaptid.

Zeise framställde merkaptanens föreningar med alkalimetallerna genom att upp¬
lösa dessa i merkaptanen sjelf, hvarvid under stark värmeutveckling och häftig upp¬
svallning merkaptiderna bildas såsom korniga massor. Vill man dock erhålla större
kvantiteter, så är detta ett ganska mödosamt arbete, då man tillfölje af den starka
värmeutvecklingen och merkaptanens stora flygtighet endast kan använda mindre
kvantiteter i sender. I större mängd erhålles den deremot lätt genom att först
betydligt utspäda merkaptanen med vatten- oeh alkoholfri eter och använda stora
stycken af metalliskt natrium. Detta senare är nödvändigt, emedan i annat fall mer-
kaptiden kommer att innehålla små skärfvor af oangripen metall. VätgasutveckUngen
försiggår då lugnt och utan någon slags våldsamhet, under det att merkaptiden så
småningom uppskjuter i voluminösa, snölika massor, uppsupande större delen af den
eter, hvarmed utspädningen ske<kle. Efter afdestitteriog af etern återstår merkapti-
den såsom en amorf, ytterst lätt och lucker, snöhvit massa. De oangripna natrium¬
bitarna kunna nu lätt aflägsnas. Är merkaptanen förorenad af sulfid, så kvarstan-
nar deraf i merkaptiden en icke obetydlig mängd, som i följd af den senares luckra
beskaffenhet icke derifrån kan aflägsnas. En natriumbestämning i på så sätt erhållen
merkaptid gaf följande resultat:

0.701 grm gaf 0.575 grm natriuiösuLfat.

' . Beräknadt Funnet

Na 23 27,3 26,5

C J H‘S 61 72,7 —

84 ioö;o

Men hatriummerkaptiden kan äfven erhållas genom en reaktion af helt annat slag
än denna. Den bildas nämligen äfven enligt formeln Na,O.C*H 5 -f C*H 5 -S.H =
Na.S.C 2 H 5 + C 2 H 5 .O.H. Ofta har visserligen framhållits likheten i kemiskt hänseende
mellan vatten och alkohol å ena sidan samt vätesvafla och merkaptan å den andra.
Denna likhet framträder dock knappt någonptädes tydligare än vid detta merkaptidens
bildningssätt. Liksom kaliumsulfhydrat kan framställas på två sätt, antingen genom
metalliskt kalium och vätesvafla eller genom kaUhydrat oeb vätesvafla, så kan också
alkalimerkaptiderua erhållas genom dessa två slags reaktioner, om nämligen vätesvafla
utbytes mot merkaptan och alkalihydraterna mot alkoholater. Såsom jag emellertid
här nedan skall visa, sträcker sig likheten icke blott härtill.

Framställningen al natriummerkaptid i alkoholisk lösning blir på grund häraf
ytterst enkel. En känd mängd natrium upplöses i absolut alkohol, hvarefter tillsät-

Digitized by <^.OOQLe

Om merkaptider.

. 7

tes en beräknad mängd merkaptan, som under ganska stark värmeutveekling omsät¬
ter sig med alkohoiatet till natriummerkaptid och alkohol. Denna värmeutveckhng blir
mycket stark, om natriumalkoholat i fast form användes. Redan värmeutvecklingen
bevisar att en reaktion sker; och att härvid natriummerkaptid verkligen bildas, följer
bland annat deraf, att vid tillsats af klorättiketer erhålles etylsulfacetsyreeter och med
araylklorid erhålles etylamylsulfid. Då vid ofullständig tillsats af merkaptan lukten
af densamme alldeles försvinner, måste omsättningen ske fullständigt, åtminstone lika
fullständigt som kalihydrat och vätesvafla omsätta sig med hvarandra.

Natriummerkaptid kan icke erhållas kristalliserad och ger inga föreningar med
alkohol eller vatten. Under stark värmeutveckling löses den i vatten och äfven i
alkohol, men är absolut olöslig i eter. Lösningarne reagera starkt alkaliskt. Utsatt
för fuktig luft sönderflyter merkaptiden hastigt, men är luften mer» torr, bildas
inom kort ett vittradt pulver, som hufvudsakligen består af kolsyradt natron. I
slutet rör eller i en vätgasatmosfer kan näerkaptiden upphettas till öfver -200° utan
svärtning eller förändring till sina egenskaper. Den är sålunda härvidlag af nästan
ännu större beständighet än de flesta öfriga metallmerkaptider. Vid glödgni Dg bildas
svafvelnatrium jemte flygtiga svafvelföreningar.

Både vid vanlig och högre temperatur absorberar natriummerkaptid med begär¬
lighet syre ur luften, utan att föreningen till det yttre förändras. Produkterna
blifv^ härvid i bådadera fallen i det närmaste de samma. Om natriummerkaptid
således under loppet af flere månader får stå i ett kärl, som icke absolut hindrar

luftens tillträde, så ger slutligen blysalt dermed en hvit i stället för en gul fällning.

Samma förändring undergår föreningen, om den under \—2 dagars tid upphettas
till 100°—120° utsatt för torr och kolsyrefri luft. Upphettningen far dock icke
stiga öfVer 120°, ty i så fall inträder lätt svärtning eller fullkomlig förkolning.

Den efter förändringen fortfarande luckra och amorfa merkaptiden löses lätt i vatten
och lösningen har alkalisk reaktion. Den ringa mängd af etylsulfid, hvarmed mer¬
kaptiden från början var förorenad, finnes ännu kvar, utom i det fall, då förändrin¬
gen skedde genom upphettning, hvarvid massan i stället innehåller något etylbisuifid,
som identifierades genom kokpunkts- och svafvelbestämning. Sedan lösningen blifvit
befriad från nämnde oljepartiklar, tillsattes salpetersyrad baryt så länge någon fäll¬
ning uppkom. Denna fällning innehåller icke kol, åtminstone icke i någon annan

form än som kolsyra eller oxalsyra, och innehåller endast spår af svafvelsyra samt
utvecklar med syror under stark uppfräsning svafvelsyriighet. Förvandlad till svafvel-
syrad baryt hvarken ökas eller minskas vigten. Försättes lösningen med salpeter-
svrad silfveroxid erhålles en hvit fällning, som nästan genast svärtas under bildning

Digitized by

Google

P. Claesson..

af svafvelsilfver. Häraf låter sig beräkna, att fällningen utgöres af en blandning af
svafvelsyrlig och undersvafvelsyrlig baryt jemte möjligen spår af kolsyrad eller
oxalsyrad båryt. Inledes eller fällningens frånfiltrering kolsyra, erbålles en ringa del af
kolsyrad baryt, utvisande att det fanns något fritt alkali i lösningen. Efter att på
detta sätt hafva aflägsnat alkalit reagerar lösningen nästan neutralt och bar en svag
lukt af organiska svafvelföreningar. Den ger ingen fällning med de vanliga metall-
salterna utom med salpetersyrad silfveroxid. Försatt härmed bildas så småningom
en svart fällning, hvilken jag till en början ansåg härleda sig från en halt af myrsyra
i lösningen, synnerligast som äfven några andra reaktioner tycktes utvisa denna
syras närvaro. Då det likväl icke lyckats mig att genom destillation med svafvel-
syra och tillsättning af blyoxid till destillatet erhålla kristaller af myrsyrad blyoxid,
så hafva dessa reaktioner antagligen berott på andra förhållanden. Efter lösningens
afdunstning i vacuum, erhölls en halfflytande massa med inblandade kristaller af
salpetersyradt natron. Förmedelst kall alkohol frånskildes det senare. Efter spritens
afdunstning och återstodens torkning i. vacuum, erhölls en hvit massa, som med stor
hastighet sönderflyter i luften och har ofvannämnde svaga lukt af svafvelföreningar.

I. 0,263 grm gaf 0,156 grm svafvelsyradt natron.

II. 0,248 grm gaf 0,144 grm svafvelsyradt natron.

Ht. 0,367 grm gaf 0,715 grm svafvelsyrad baryt.

IV. 0,229 grm gaf 0,146 grm kolsyra och 0,086 grm vatten.

V. 0,2245 grm gaf 0,148 grm kolsyra och 0,086 grm vatten.

Resultaten jemförda med formeln Na0 8 SC J H 5 utvisa följande sammanställning:

> Funnet

Beräknadt

IV.

17,42

19,21

18,81

—

36,36

—

24,24

—

23,76

—

C J

18,18

—

17,39

17,97

H s

132

3,80

100,00

—

4,17

4,25

Analyserna såväl éom andra förhållanden visa påtagligen, att här föreligger en
verklig kemisk förening, innehållande beståndsdelarne af natriummerkaptid jemte
syre. Af sådana föreningar känner man hittills fyra, af hvilka den, som inne¬
håller den lägsta syrehalten, etylsvafvelsyrlighet eller etylsulfinsyra, H.O.SO.C*H*,
gifver ett i kallt vatten svårlösligt zinksalt och med salpetersyra etylsulfonsyra 8 ).

*) Ann. Ch. Pharm. 139, 365.

Digitized by <^.OOQLe

Om merkaptider.

Båda dessa egenskaper saknas fullständigt hos den af mig erhållna föreningen, som
icke ger något kristalliserande zinksalt och med salpetersyra under ganska stark
inverkan en så småningom kristalliserande olja. Analysen stämmer icke heller rätt
väl med dess formel. Af föreningar, innehållande merkaptanens beståndsdelar jemte
3 syreatomer, äro två isomera bekanta, nämligen etylsulfonsvra H.O.SO*.C J H 5 och
etyletersvafvelsyrlighet H.O.SO.O.C J H s . Den kraftiga inverkan af salpetersyra, förenin¬
gens lätta sönderdelbarhet genom syror m. m. visa, att saltets syra icke kan vara
etylsulfonsyra. Sak samina gäller vid jemförelsen med ctyletersvafvelsyra H.0.S0 2 .0.C s H s .
Af detta slags bekanta föreningar återstår således icke mer än en, hvarmed någon
jemförelse kan ifrågakomma, nämligen etyletersvafvelsyrlighet. Denna förening är af
Warlitz framställd ®). Han har dook tyvärr angifvit så få reaktioner af densamma,
att de båda föreningarnas identitet icke med säkerhet deraf kan fastställas. Det
mest karakteristiska, som Warlitz angifver för sin syra, är att kaliumsaltet efter
någon tid luktar af svafveletyl. Som jag redan nämnt afgifvo.r det af mig erhållna
natriumsaltet en obestämbar lukt af organiska svafvelföreningar, som jag dock aldrig
funnit vara särdeles stark. Vidare angifver han, att saltet med koncentrerad svaf-
velsyra utvecklar merkaptanlukt. Denna reaktion innebär dock i sig sjelf en omöj¬
lighet, alldenstund merkaptan med koncentrerad svafvelsyra lätt omsätter sig till
svafvelsvrlighet, vatten och etylbisulfkl. Den af mig erhållna föreningen utvecklar
med koncentrerad svafvelsyra svafvelsyrlighet under spridandet af en obestämbar och
obehaglig lukt. För att påvisa radikalen etyls närvaro glödgade han saltet med
cyankalium och erhöll en tydlik lukt af cyanetyl. På alldeles samma sätt förhåller
sig den af mig framställda föreningen. Några andra reaktioner uppgifver han icke.
Förutom hvad jag redan nämnt, vill jag tillägga, att med saltsyra utvecklas en stic¬
kande lukt liknande svafvelsyrlighet, med brom bildas svafvelsyra och en olja samt
att genom lösningens kokning uppkomma spår af svafvelsyra. Af det sagda torde
framgå, att det icke kan anses såsom osannolikt, att de af Warlitz och mig er¬
hållna föreningarue äro identiska; dock behöfver detta ytterligare bekräftas, ty i så
fall följer, att blott genom det svaga agens luft, svallet och radikalen etyl komma
att skiljas åt, hvilket dock erfarenheten visar i de flesta fall endast med svårig¬
het kan ske. För att få klarhet i denna fråga, har jag för afsigt att framställa
etyletersvafveisyrligt natron enligt Warlitz metod för att närmare jemföra de båda
föreningarna och ytterligare studera denna i och för sig högeligen intressanta kropp.
Slutligen vill jag nämna, att det i det föregående omtalade svafvelsyrliga och uuder-

*) Ann. Ch. Pharm. 143, 72.

Lunds Univers. Årsskrift. Tom. XI. 2

Digitized by <^.OOQLe

P. Claesson.

svafvelsyrliga natronet jemte det fria alkalit tillsammans aldrig öfverstiga 30 proc.
af den genom lult oxiderade natriummerkaptidens vigt. Vid merkaptidens förändring
genom upphettning tilltager den i vigt ungefär lika mycket som ett tillägg af 3
syreatomer utvisa. Samtidigt bortgå en ringa del illaluktande svafvelföreningar.
Analys af på så sätt oxiderad merkaptid gaf 19,8 proc. C, 4,5 proc. H, 27,6 proc.
S och 20,5 proc. Na. Natriummerkaptid, förvarad under ett par års lid i härva¬
rande samlingar, utvisade samma förändring som den här omtalta.

Lösliga svaflor och syror reagera lätt på natriummerkaptid. Kolsvaflas och
fosforsvaflas inverkan derpå är af Carics m. fl. uudersökt. Kölsyras inverkan är
olika, allt efter som det är en vatten- eller alkoholisk lösning. Enligt Chansel bil—

C S H* O

das i senare fallet etvlmonosulfokarbonsvradt natron c CO. Huruvida så verk-

ligen är fallet torde ytterligare behöfva bekräftelse, då man snarare hade skäl att

C S H 5 S

vänta en förening af'sammansättningen ^‘qCO. Inledes kolsyra i en lösning af

merkaptiden i vatten, så blir förhållandet detsamma som vid inledning af kolsyra i
en lösning af ett alkalisulfhydrat;' merkaptanen bortgår så småningom under bildning
af kolsyradt natron, hvilket dock, så vida uppvärmuing icke sker, fofdrar en tid af
flere timmar, for att det fullständigt skall kunna ske.

Zeise och efter honom Berzelius anföra, alt utspädd salt- eller svafvelsyra,
satta till natriummerkaptid, inverka med häftighet och under uppbrusning derpå,
under det lösningen blir klar utan att afsätta någon merkaptan och sluta på grund
häraf, att merkaptanen dervid blir sönderdelad *). Detta är endast i så mån
riktigt, alt om till fast merkaptid sättes nämnda syror, så omsätta de sig till mer¬
kaptan och natriumsalt under så stark värmeutveckling, att större delen eller all
merkaptan dervid förflygtigas. Har man deremot merkaptiden löst i vatten, så afsät-
ter sig vid tillsats af nämnda syror merkaptanen i beräknad mängd ofvanpå vattnet
såsom ett oljelager. Härpå kan man såsom ofvan är antydt grunda framställningen
af ren merkaptan. Merkaptiden löses i vatten och befrias från suitid genom filtre—
ring eller skakning med benzol eller andra kolväten, hvarefter utspädd svafvelsyra
tillsättes. Den så erhållna merkaptanen har fullkomligt konstant kokpunkt och iden¬
tifierades för öfrigt såsom sådan genom karakteristiska merkaptiders framställning deraf.

Äfven vatten och alkohol reagera på natriummerkaptid. Zeise omnämner, att mer¬
kaptiden upphettad med vatten snart förändras, så att med blysalt erhålles en hvit
fällning, ehuruväl han icke lemnar någon antydan om, hvad som då bildas. Redan

*) Berzelius Lehrb. d. Chemie 5, 750.

Digitized by <^.OOQLe

Om merkaptider.

vid vanlig temperatur omsätta'sig nutriummerkaptid och vatten partiell med hvar¬
andra till natronhydrat och merkaptan, hvarför dess lösning alltid har en stark mer-
kaptanlukt. Genom inledning äf en indiflerent gasström underlättas reaktionen. Vid
destillation försiggår den så hastigt, att inom ett par timmars tid all merkaptanen
är öfvergåugen med vattenångorna och blott natronhydrat återstår. Att en sönder-
delning lätt borde ske kunde man på förhand sluta sig till deraf att natronhydrat
och merkaptan alls icke eller obetydligt reagera på hvarandra. Att det åter icke
vid vanlig temperatur sker hastigt och fullständigt följer väl af vattnets ringa karak¬
tär af syra, som gör detsamma särdeles trögt i dynamiskt hänseende.

Alkohol reagerar på natriummerkaptid på samma sätt som vatten. Om man
sålunda löser natriummerkaptid i absolut alkohol och destillerar, så öfvergår alltjemt
merkaptan med alkoholen, äfveil om man genom nya tillsatser af alkohol destillerar
en hel dag. Det lider sålunda intet tvifvel att åtminstone vid något högre tempe¬
ratur natriummerkaptid och alkohol enligt följande • formel reagera på hvarandra:
Na.S.C*H* + C , H 5 .O.H = C S H 5 .S.H -f Na.O.C 2 H s , hvilket är den rent omvända reak¬
tionen, mot hvad som sker vid lägre temperatur. Jag fortsatte, som sagdt, de-
stillationen nära en hel dag utan att kunna afvakta slutet på merkaptanens bortgång.

Reaktionen sker sålunda långsamt och blott partielL Återstoden i retorten inne¬
höll efter destillationens slut fortfarande en stor mängd merkaptid men gaf äfven
med blysait en ringa svärtning af svafvelbly. Att lösningen efter destillationen
verkligen innehöll natriumalkoholat visade sig vid reaktionen med jodetyl och klor-
amyk då såväl eter som etylamyloxid vid destillation i små kvantiteter kunde erhållas.

Dessa förhållanden kunna hafva intresse nog, när de ställas vid sidan om den
ofta berörda tvistefrågan om alkalisulfidernas förhållande till vatten. Schöne j ) har
påvisat, att kaliumsulfhydrat vid I */, timmes kokning med vatten förlorat så mycket
vätesvafla, att i stället för 2 ekviv. deraf lösningen innehåller blott 1,16, att, som
han säger, alltså sulfhydratet genom kokningen till största delen blifvit öfverfördt i
sulfidhvdrat 3 ). Men icke nog härmed, han omnämner äfven att från suiihydrat
fri lösning af sulfid, som derjeinte innehåller oxidhydrat, afgifver vätesvafla vid
kokning fastän långsamt och svårt. Denna förlust af vätesvafla behöfver nu icke
nödvändigt tolkas såsom beroende på bildning af sulfid, utan sulfhydratet och vatt¬
net kunna i likhet med natriummerkaptid och alkohol, äfven tänkas reagera på

*) Pogg. ann. 131, 394.

l ) Schönes och v. Gerichtens formel for sulfidhydratet H I .SO.K 1 + 4H 2 0 kan ■ knappast
ha någon mening enligt nu gällande åsigter.

2 *

Digitized by <^.OOQLe

12 P. Claesson.

hvarandra enligt formeln K.S.H + H.O.H = K.O.H + If.S.H. Härigenom blir då fullt f
förklarligt, hvarför vätesvafla kan bortgå, äfven då blott sulfid tinnes kvar i lösnin¬
gen. Natriummerkaptid och alkohol å ena sidan och kaliumsulfhydrat och vatten å
den andra höra till de ämnen, som på det tydligaste illustrera Berthollets och
Thomsens affinitetsteori, att reaktioner med dubbelt utbyte icke äro fulländade deri-
genom, att kropparna teagera på hvarandra i ekvivalenta mängder, utan att en jem-
vigt måste uppkomma mellan de relativa vigterna hos de reagerande kropparne och
syrornas aciditet. Jag har här endast velat vidröra den omtvistade frågan om
natriumsulfids existens i vattenlösning och hoppas en annan gång få tillfälle att
närmare inlåta mig härpå.

Hvad här ofvan blifvit anfördt om natriummerkaptid gifver ingen antydan om,
att den skulle existera i någon isomer form. Merkäptiden, erhållen på alla de sätt,
som blifvit omnämdt, har alltid reagerat på samma sätt på klorättiketer. Erlen-
méyer måste således antagligen vid sitt försök användt en genom längre förvaring
eller på annat sätt sönderdelad merkaptid. Detta antagande vinner stöd deri, att
jag som nämdt funnit natriummerkaptid, som under några år i härvarande samlin¬
gar varit förvarad i till utseendet väl slutet kärl, icke innehålla ett spår af verklig irteiv-
kaptid, utan var sammansatt såsom den af mig genom luftens syre oxiderade mer-
kaptiden. Denna reagerade 'icke, såsom ock Erlenmeyer och Licenko angifva, vid
vanlig temperatur på klorättiketer, men efter uppvärmning dermed i vattenbad af-
skiljdes vid tillsats af vatten et» olja, af hvilken största delen vid destillation öfver-
gick emellan 140 9 —200°. Detta destillat bestod nästan uteslutande af klorättiketer
med blott spår af svafvel. Hvad som i retorten kvarstod kunde icke utan sönder-
delning destilleras. En svafvelbestänming deri gaf ett resultat, som öfverensstämde med
det för sulfodiglykolsyreeter beräknade. Då man har skäl att antaga, att den af
Erlenmeyer angitha kokpunkten for etern, 100°, är ett skrifTel, ty svårligen kan
klorättiketer genom en dylik reaktion ge upphof till en eter med lägre kokpunkt än
den sjelf har, så är det antagligt att det varit någon dylik förening eller sönderdel-
ningsprodukter deraf, som gjort, att analysen stämt med det för sulfäcetsyroetern
beräknade. Måhända äfven alt det ofvan nämnda oxiderade natriumsaltet kan med
klorättiketer gifva upphof till verklig etylsulfacetsyreeter, så att det verkligen varit
denna senare förening som analyserats.

Haloiderna inverka på natriummerkaptid på samma sätt som på öfriga mer-
kaptider. Det oorganiska elementet förenar sig med haloiden under samtidig bildning
af etylbisullid, som af klor eller brom vidare angripas. Vanligt klorsvafvel inverkar

Digitized by <^.OOQLe

Om merkaptider.

på samma sätt på dessa föreningar med den skilnad att i stället för bisulfid bildas
etyltetrasulfid.

Fosformerkaptid P.(S.C S H 5 ) 3 . Om till afkyld fosfortriklorid sättes merkaptan,
så bortgår icke något klorväte, utan i likhet med hvad förhållandet är, när merkap¬
tan inverkar på antimonklorid, förena de sig antagligen med hvarandra, hvilket
äfven skönjes af deu märkbara värmeutvecklingen, som vid blandningen eger rum.
Vid högre temperatOr ersättes successivt arsenikkloridens kloratomer af S.CPH*, allt
efter mäugden af tillsatt merkaptan. \Vickelha,us liar omnämnt de föreningar i
hvilka 1 och 2 kloratomer äro substituerade af S.C 2 H S . För alt all kloren full¬
ständigt skall ersättas behöfves uppvärmning i slutet rör till 100°. Ju mera klor,
som är ersatt, desto beständigare är den bildade föreningen emot vatten och andra
agentier; undantagandes luftens syre, hvarvid förhållandet är omvändt, alldeles såsom
vid arsenikmerjiaptid. Den fullständiga fosformerkaptiden absorberar sålunda med
stor be^ärlighet syre ur luften och bildar' dermed fosforsvrlighet och etylbisulfid
På detta sätt kan slutligen all fosforn aflägsnas. Denna merkaptid är en färglös
olja, tyngre än vatten, af en högst obehaglig tukt och kan icke utan sönderdelning
destilleras, hvarvid den sönderfaller i fosfor och bisulfid, Af vatten sönderdelas den
långsamt. En analys af denna förening, beredd utan särskildt försigtighetsmått för
utestängandet af luftens syre, jemte andra reaktioner visade, att den bestod af en
blandning af fosforsyrlighet, fosformerkaptid och etylbisulfid. Erhållet 15,2 proc.
P, 32,4 proc. S, 26,1 proc. C och 6,5 proc. H. Procenthalten i fosformerkaptid
utgör 14,5 proc. P, 44,8 proc. S, 33,7 proc. C och 7,0 proc. H. En del af bi-
sulfulen var bortjagad genom upphettning innan analysen skedde.

Årsenikmerkaptid As.(S.C J H 5 ) 3 . Arsenikklorid, äfven om den är afkyld, in¬
verkar ganska häftigt på merkaptan, men reaktionen stannar dock, äfven vid upp¬
hettning till 100° med öfverskott af merkaptan, vid bildningen af föreningen

As*- ^ . Denna är en färglös olja, som sönderdelas af vatten lika lätt och

fullständigt som arsenikklorid. Deremot i förhållande till luft och vid upphettning
är den vida beständigare än den rena merkaptiden. Den afsätter sålunda äfven efter
längre tids utsättning för luften ingen arseniksyrlighet. Vid upphettning till omkring
en 150° börjar den koka under brunfärgning och sönderdelning. Destillatet inne¬
håller både arsenik, klor och svafvelföreningar.

Oigitized by <^.OOQLe

P. Claesson.

I. 1,9605 gra gaf 1,064 grm arseniksulfur.

II. 0,965 grm gaf 0,628 gra klorsilfver.

Beräknadt

As 32,2

Cl 15,3

Funnet

33,0

16,1

Fullständig arsenikmcrkaptid framställes bäst på följande sätt. Till arsenikklorid,
löst i eter, sättes i små portioner natriummerkaplid, dock så att arsenikklorid är i
öfverskott, hvarefter inledes torr ammoniak, då ölVerskottet af arsenikklorid utfalles.
Efter filtrering ocli eterns afdestillation erhålles en produkt, som är fullkomligt klor-
fri. Arsenikmerkaptid är en färglös, vidrigt luktande olja, tyngre än vatten, hvaraf
den icke eller högst obetydligt sönderdelas. Utsatt för luften grumlas den ganska
hastigt på grund af oxidation, och äfven i ganska väl slutet kärl afsätter den efter
längre tid vackra kristaller af arseniksyrlighet. Vid destillation sönderfaller den lätt
och fullständigt i bisulfid och metallisk arsenik, utan att ett spår af metallen finnes
i destillatet. Upphettad med svafvel till 150° i slutet rör bildas svafvelarsenik och
etylbisulfid. En analys af denna förening, som stått ett par månader i slutet kärl
och på hvars botten var afsatt arseniksyrlighet, gaf följande resultat:

I. 0,268 grm gaf 0,305 gra kolsyra och 0,172 gra vatten.

II. 0,913 grm gaf 0,510 grm arseniks, amm. magnesia.

För arsenikmerkaptid

beräknadt

Funnet

29,1 pröe.

22,1

C 6

28,0 —

31,0

H”

5,8 —

7,1

Aatimonmerkaptid. Antimontriklorid och merkaptan i beröring med hvarandra
utveckla icke klorväte till och med vid upphettning till 100° i tillblåst rör, men
merkaptan löser lätt äfven fast antimonklorid under märkbar värmeutveckling. Efter
afdunstning af öfverskottet af merkaptan vid 100°, återstår en färglös olja, som
sönderdelas af vatten liksom kloriden sjelf under frigöring af merkaptan, men affi-
cieras icke för öfrigt af luftens syre. Såsom följande analys utvisar har den sam¬
mansättningen SbCI 8 + C 2 H 5 .S.H.

I. 1,007 gra gaf 0,550 grm Sb J 0 4 .
n. 0,519 gra gaf 0,289 Sb J S*.

JU. 0,308 grm gaf 0,102 grm kolsyra och 0,076 gra vatten.

Funnet

Beräknadt

I •

III

122

42,0

43,2

41,1

—

106,5

36,6

—

C ä

8,3

—

9,0

11,0

—

2,1

—

2,7

Digitized by

Googlé

Om merkaptider. 15

Först vid — 40° börjar den blifva tjockflytande. Underkastad destiliation bör¬
jar vid 140° merkaptan och saltsyra bortgå. Vid högre temperatur öfvergår jemte
dessa antimonklorid och etylbisulfid, och i retorten kvarblifver metallisk antiraon.

Om alkoholiska lösningar af antimonklorid och natriummerkaptid blandas så
utfaller koksalt. Efter uppvärmning och filtrering utkristallisera nästan genast till
farglösa fjäll sammanbakade nålar, hvilka antagligen utgöra den fullstäudiga antimon-
merkaptiden. Kristallerna öfvergå dock ganska fort till amorf antimonoxid.

Yismutmerkaptid Bi(S.C a H 5 ) 3 är en bland de mest karakteristiska merkapti¬
der. Vismutsalter äro, lika känsliga .för merkaptan som blysalter för vätesvafla.
Sålunda färgas lösningen af ett vismutsalt gul på ytan redan på långt håll från xlet
ställe, der merkaptan afdunstar. Om en lösning af vismutuitrat omskakas med mer-
käptan, så afsätter sig merkaptiden såsom flockiga, vackert gult färgade kristallagre-
gater af temligen långa, ytterst fina, böjliga nålar. Är lösningen tillräckligt utspädd,
så fälles vismuten nästan fullständigt. Merkaptiden löses temligen lätt i alkohol och
äfven fast svårare i eter samt kristalliserar ur båda lösningarne i långa, ytterst fina
nålar, till färgen lika blymerkaptid. Den löses temligen lätt i syror, men utfaller
oförändrad vid dessas neutralisering. Föreningen är mycket beständig och börjar
först att sönderdelas närmare 200°. Vid glödgning bildas en blandning af metallisk
vismut och svafvelvismut.

0,227 grm ur alkohol omkristallieerad gaf 0,147 grm CO ä , 0,080 grm vatten ooh 0,137

grm vismutoxid.

Beräknadt .

Funnet

208

53,2

54,1

S 3

24,6.

—

C 6

18,4

17,6

H“

391

3,8

100,0

4,0

Teanmerkaptid Sn.(S.C 2 H 5 ) 4 . Det existerar sannolikt tvenne tennmerkapti-
der, motsvarande tennets oxidationsgrader.

Merkaptan hvarken löser eller reagerar på tennklorur icke ens vid högre tempe¬
raturgrader, men om en lösning af ättiksyrad tennoxidul omskakas med merkaptan,
erhålles en citrongul, ostlik failniifg, som antagligen är den mot oxidulen svarande
merkaptiden. Denna oxideras dock så hastigt till en hvit olöslig förening med en
blott obetydlig halt af kol, att dess framställning i ren och torr form icke låter sig
göra. Äfven om till en alkoholisk lösning af tennklorur sättes natriummerkaptid,
så erhålles en gul fällning som likaledes hastigt blir alldeles hvit.

Digitized by <^.OOQLe

P. Claesson.

Den mot tennoxiden svarande föreningen är deremot särdeles karakteristisk och
erhålles bäst derigenoni, att till klor- och vattenfri tennklorid, löst i kolsvafla, sättes
medelst ett dropprör försigtigt ett öfverskott af merkaptan likaledes löst i kolsvafla,
då under liflig värme- och saltsyreutveeklipg en förening med ofvanstående samman¬
sättning bildas. Efter kolsvafla ns och merkaptanens afdestiUation återstår merkaptiden
såsom en vattenklar tung ölja. Vatten sönderdelat 1 den icke vid vanlig temperatur;
deremot vid kokning öfvergår så småningom allt tennet i tennoxid. T v ennmerkaptid
är, egendomligt nog, flygtig. Vid vanligt tryck sönderdelas den dock till större de¬
len vid destillation, hvarvid i retorten bildas en svart massa. Huruvida denna in¬
nehåller fritt tenn, kan jag icke med säkerhet säga. Saltsyra angriper densamma
föga, ulan alt någon vätgasutveckling dervid med säkerhet kunde iakttagas. Det
är kanske icke osannolikt, att den delvis åtminstone utgöres af en basisk tennmer-
kaptid, uppkommeri genom inverkan af luftens syre och afskiljning af etylbisulfid.
Vid förminskadt lufttryck öfverdestillerar den deremot till allra största delen osönderde¬
lad vid omkring 200°. En liten del tenn oxideras dock vid öfvergången till tennoxid.
Tennmerkaptid stelnar icke ens vid afkylning till — 40°.

I. 0,570 grm gaf 0,541 grm kolsyra och 0,294 grm vatten. ,

II. 0,814 grm gaf 0,319 grm tennoxid.

III. 0,211 grm gaf 0,556 grm svafvelsyrad baryt.

Beräknadt

Funnet

118

32,6

30,8

S‘

128

35,3

36,1

C 8

26,5

25,8

H J0

5,6

5,4

362

100/)

En annan metod för framställningen af tennmerkaptid kan tjena till att belysa
en fråga, som på experimentel Väg ännu icke blifvit fullt utredd, nemligen huru en
vattenlösning af tennklorid är att uppfatta; om tennet existerar der såsom verklig
tennklorid eller såsom «tennsyra löst i klorvätesyra, basisk tennklorid eller ändt-
ligen eq blandning af alla dessa. Om en vattenlösning af tennklorid oriiskakas med
merkaptan, så afsätter sig på bottnen en olja, hvilken olja är ren tennmerkaptid,
men huru mycket merkaptan man än tillsätter, så är det dock blott en ringa del
af det tenn, som finnes i lösningen, som på detta sätt med merkaptanen omsätter
sig till tennmerkaptid. Att en vattenlösning af tennklorid med merkaptan verkligen
ger tennmerkaptid måste, enligt all erfarenhet från andra håll, antagas hafva sin
grund deri, att i lösningen finnes verklig tennklorid, ty antagligen reagerar hvarken
tennsyra eller klortennsyra på merkaptan. Om detta vore fallet, så borde fasta och

Digitized by LjOOQLe

Om merkaptider.

antagligen olösliga basiska föreningar uppkomma. Men af denna reaktion framgår vidare,
att endast en ringa de( af tennet kan i lösningen anses' förefinnas såsom verklig
tennklorid, ty i annat fall borde ovillkorligen mera tennmerkaptid erhållas än livad
fallet verkligen var. Jag har på- ofvannämnda sätt försökt att bestämma halten af
verklig klorid i vatteulösning deraf och funnit, enligt tvenne temligen öfverensstäm-
mande försök, att omkring 15 proc. af den i lösningen varande tennmängden fin¬
nes deri såsom verklig tennklorid. Det ät* således antagligt, att vid lösning af tenn-
klorid i vatten större delen af klorideu omsätter sig med vattnet till tennsyra och
klorvätesyra eller basiska föreningar dememellan, men att derjemte lösningen inne¬
håller verklig tennklorid. Detta öfverensstämmer älven bäst med den erfarenhet, man
från andra håll har härona. Halten af verklig tennklorid kan dock knappast anses
såsom konstant, utan är tydligen beroende af det tillsatta vattnets mängd och tem-
peraturgradeu. Merkaptan kan möjligen tjena alt påvisa denna gradvisa reaktion af
' tennklorid på vatten, i hvilket fall det sällsynta skulle inträffa, att man med verkligt
kemiska reaktioner kvantitativt skulle kunna påvisa gången af en dylik sönderdelning.
Jag har för afsigt att genom närmare undersökning utreda det nti sagda.

Kvicksilfvernerkaptid. Det existerar icke mer än en sådan förening. Den
gråsvarta fällning, som merkaptan förorsakar i en lösning af salpetersyrad kvicksilf-
veroxidul, och som Zeise i förbigående omnämner, är nemligen en blandning af van¬
lig kvicksilfvermerkaptid och metalliskt kvicksilfver. Genom stamning eller smältning
kan man erhålla kvicksilfret skildt från merkaptiden. Denna är redan af Zeise
utförligt undersökt. Han framställde, som bekant, densamma af merkaptan och
kvicksilfveroxid, hvilken metod, oafsedt sjelfva framställningen, har det pbehagliga
med sig, att merkaptiden endast med svårighet kan erhållas fullt ren från oxid och
metalliskt kvicksilfver. Då denna förening är att anse såsom den mest karakteristiska
för merkaptan och på grund deraf ofta är föremål för framställningen, så har jag sökt
ett bättre och enklare sätt härför. Följande metod för framställningen af merkaptiden
är särdeles enkel och gifver omedelbart en ren produkt. En lösning af kvicksilfvercyanid
omskakas med merkaptan, då kvicksilfvermerkaptid utfaller såsom en hopfiltrad hvit
massa af särdeles långa, fina och ytterst böjliga kristallnålar. Derefter uppvärmes
det hela, då merkaptiden nedsmälter, bildande en fullkomligt färglös olja, utan lukt.
Zeise omnämner, att kvicksilfvermerkaptid, äfven efter längre kokning med koncen¬
trerad salpetersyra, vid utspädning med vatten afsätter en oljeartad kropp 4 ). Detta
har jag icke funnit vara fallet, hvarför det är sannolikt, att denna olja redan på

Digitized by

Google

4 ) Pogg. annal. 31, 396.

Lunds Univers. Årsskrift. Tom. XI.

P. Claesson.

forhand förorenat hans merkaptid. Sannolikt har det varit fri merkaptan, som
endast med svårighet af salpetersyra fullständigt oxideras till etylsulfonsyra. ■ Salpe¬
tersyra verkar på kvicksilfvermerkaptid liksom på alla andra merkaptider och gifver
dermed etylsulfonsyradt salt. Vid salpetersyras inverkan på kvicksilfvermerkaptid
bildas dock i första handen alltid basisk etylsulfonsyrad kvicksilfveroxid, hvilket salt
långsamt löses i värme af koncentrerad salpetersyra och ger då äfven efter ut¬
spädning en fullt klar lösning af det neutrala saltet. Om till kvicksilfvermerkaptid
sättes koncentrerad salpetersyra, eller änuu 'bättre om merkaptiden uppvär mes med
vanlig utspädd syra, så sker vid merKaptidens smältning en häftig reaktion, hvarvid
en hvit i syran olöslig massa uppbläddrar sig. Reaktionen sker enligt formeln:

2Hg.(S.C 2 H“) 2 + ()•• + H s O = O^SSgr-gg: + 2H.0.S0 2 C 2 H 5 .

6,012 grm merkaptid behandlades med utspädd salpetersyra ett par gånger på
ofvannämnda sätt. Efter tvättning och torkning vägde den bildade massan 5,982 grm
(beräkn. 5,920). Filtratet, som knappt innehöll spår af kvicksilfver, gaf vid af-
dunstnig en tjockflytande vätska, etylsulfonsyra, vägande 2,235 grin (beräkn. 2,053).
Reaktionen sker sålunda fullständigt kvantitativt efter ofvanstående formel. Saltet
är glänsande hvitt och fullkomligt amorft. Det är osmältbart och fullkomligt olösligt
i vatten, men löses lätt i varm klorvätesyra och i rykande salpetersyra.

0,667 grm gaf vid förbränning 0,202 grm kolsyra och 0,097 grm vatten.

1,004 grm gaf efter oxid. med rykande salpetersyra 0,732 grm svafvelkvicksilfver.
0,328 grm gaf enl. Carius’ metod 0,245 grm svafvelsyrad baryt.

Funnet

Beräknadt

Hg 2

400

63,1

— 62,8 —

O’

112

17,6

— — —

s 2

10,1

— — 10,3

C 4

7,6

8,4 - -

H 10

1,6

1,6 -

634

100,0

kadniummerkaptid Cd(S.C 2 H 5 ) 2 . Zink- och Oadmiumsalter med de vanliga
oorganiska syrorna fällas icke af merkaptan. De ättiksyrado salterua deremot fallas
nästan fullständigt deraf. Vid tillsats af merkaptan till ättiksyrad kadmiumoxid ut¬
faller denna förening såsom en hvit, amorf eller otydligt kristallinisk fällning. Den är
olöslig äfven i alkohol och eter, löses deremot lätt af syror, men utfaller återigen
oförändrad vid dessas neutralisation. Föreningen är fullkomligt luktlös. Upphettad
till 170°—200° antager den en gul färg, förorsakad af hildadt svafvelkadmium. Vid

Digitized by <^.OOQLe

Om merkaptider. ^9

högre temperatur sönderdelas den fullständigt, hvarvid en gråsvart massa, utgörande
en blandning af svafvelkadmium, kadmiumoxid och något kol erhåiles.

0,591 grm gaf 0,322 grm kadmiumoxid.

Be räknad t Funnet

Cd 47,8 48,2

Zinknerkaptid Zn.(S.C a H‘)* liknar till utseendet och öfriga egenskaper full¬
komligt den föregående. Löses äfven i kaustik ammoniak och utfaller oförändrad
vid dess afdunslning eller neutralisation.

I. 0,268 grm gaf 0,118 grm zinkoxid,
il. 0,221 grm gaf 0,196 grm kolsyra och 0,118 grm vatten.

Funnet

Beräknadt

65,1

34,8

35,3

—i

S a

34,2

—

C‘

25,6

—

24,1

H io

187,1

5,4

100,0

—

5,9

Några rena merkaptider med jerngruppens metaller tyckas knappt kunna er¬
hållas. Den ende af dessa, som fälles af den fria merkaptanen sjelf, är kobolt i
form af ättiksyradt salt. Omskakas sålunda en lösning af ättiksyrad koboltoxidul
med merkaptan, så bildas så småningom en körsbärsröd, slemmig fällning. Denna
tvättades först med vatten och derpå med sprit samt torkades sedan i vacuum.
Analyserna häraf angifva dock betydligt större värden för kol och väte samt mindre
för kobolt är de för koboltmerkaptid beräknade. Då jag likväl icke haft material nog
för kontrollanalysers anställande, så får jag tills vidare nöja mig med sakens om¬
nämnande. 1 förhållande till salpetersyra är föreningen äfven anmärkningsvärd i så
mån, att äfven koncentrerad syra först vid uppvärmning angriper densamma.

Den hvita fällning, som natriummerkaptid bildar i mangansalters lösningar, in¬
nehåller knappt spår af kol, utan utgöres af manganoxidulhydrat. Det är i följd
häraf antagligt, att denna merkaptid sönderdelas fullständigt af vatten. Samma sak
gäller om de fällningar, som natriummerkaptid framkallar i krom- och lerjordssal-
ters lösningar. Jernoxidul- och jernoxidsalter fallas af natriummerkaptid, de förre
med grönröd, de senare med nästan svart farg. Fälluingarne förändra dock så
hastigt färgen under utveckling af en stark merkaptanlukt, att det icke var att
tänka på att på detta sätt kunna erhålla föreningar med konstant sammansättning.
1 lösningar af barium-, strontium- och kalciumsalter ger natriummerkaptid ingen fällning.

Digitized by

Google

P. Claesson.

Etylpolysulfider.

Etyltetrasnlfid (C 2 H 5 ) 2 .S 4 . 1 det föregående har redan hlifvit omnämndt, att

haloiderna .inverka på alla merkaptider såväl som på den fria merkaplanen sjelf
under bildning af etvlbisulfid, samt att vanligt klorsvafvel verkar på samma sätt,
med den skillnad att i stället för bi- bildas tetrasulfid. Reaktionsformeln är sålunda
2C 2 H 5 .S.H + S 2 Cl 2 — (C 2 H 5 ) 2 .S 4 + 2HCI. Då reaktionen sker under liflig värmeut-
veckling, utföres operationen bäst sålunda, att tid klorsvafvel, löst i kolsvafla, sättes
forsigtigt ett öfverskott af merkaptan, likaledes löst i kolsvafla. Mot slutet under-
stödjes reaktionen genom uppvärmning ined uppålvändt kylrör, hvarefter inerkaptanen
och kolsvaflan afdestilleras. Sålunda framställd är tetrasulfidcn en blekgul olja,
tyngre än vatten och af en i hög grad vidrig öch särdeles länge vidhängande lukt.
Föreningen är lätt löslig i kolsvafla och äfven i eter, men endast i ringa grad i
alkohol. Omskakad med en lösning af salpetersyrad silfveroxid fargas oljan svart
på ytan af bildadi svafvelsilfver. Ättiksyrad blyoxid är utan inverkan derpå till
och med vid kokning, och ätliksyrad kopparoxid inverkar knappast märkbart. Om¬
skakad med kvicksilfverklorid afsätter sig på oljedroppar nes yta en hvit fäst hinna, soni
möjligen är basiskt svafvelkvicksilfver. Flera metaller svafvelbindas deraf vid till¬
räkligt hög temperatur. Vid vanlig temperatur svärtas silfver först efler längre
tids beröring dermed och kvicksilfver färgas likaledes så småningom svart på ytan.
Vid upphettning med fint fördelad koppar svafvelbindes kopparn nästan explosiortsar-
tadt. Rykande salpetersyra inverkar likaledes explosivt, och i fall det är i slutet rör
ibland under eldfenomen, hvarvid bildas elvlsulfonsvra och fritt svafvel. Sättes

V v

åter syran forsigtigt till oljan blandad i vatten, så oxideras äfven svallet till svafvel-
syra. Uppvärmd med en cyankaliumlösning, erhålles rhodanreaktion. Kokad med
kaustikt kali förgas lösningen mörk och slutligen nästan svart. Var kalilösningcn
alkoholisk, så afsälta sig dervid på bottnen fina kristaller af undersvafvelsyrligt
kali, som såsom sådant identifierades genom analys och reaktioner. 1 lösningen
innehålles kaliumpolysultider samt en vidrigt luktande mörkfärgad olja, i hufvudsak
sannolikt bestående af etvlbisulfid. Étyltetrasullid kan icke osönderdeladt destilleras,
utan sönderdelas dervid i svafvel och etvlbisulfid. Redan vid I (VO 0 afdunstar den
dock märkbart under bildning af en hvit rök. Äfven vid destillation med vatten¬
ångor sönderdelas största delen i trisulfid och svafvel. Jag slutar mig till detta, på
grund deraf, att den på så sätt öfverdestillerade oljan, som har en lägre svafvel-
halt än den för tetrasulfiden beräknade, likväl i förhållande till ofvaunämnde metall-
salter visar alldeles samma reaktioner som den icke destillerade tetrasulfiden.

Digitized by v^.ooQLe

Om etylpolysultider.

Morin 5 )' har visat, hvilket jag äfven genom egna lorsök fuunit bekräftad t, att-
etylbisulfid med ättiksyrad blyoxid ger en gul fällning, med sublimat en hvit. På
grund af dessa fällningars fullständiga uteblifvande kan med visshet slutas, att äfven
{len med vattenångor öfverdestilierade oljan icke innehåller spår af bisulfid, hvilken
om än i aldrig så ringa mängd tillsatt tetrasulfiden, förorsakar nyss nämnde fällnin¬
gar. Med dessa reaktioner bortvisas naturligen också antagandet, att tetrasulfid
är en blandning af bi- eller trisulfid och fritt svafvel. 1 förbigående vill jag an¬
märka, att destillationen med vattenångor är en ganska svår operation, i följd af oljans
stora adhesion till glas. Vattnet uppvärmer sig flera grader öfver sin kokpunkt och
skummar derpå våldsamt upp. Genom tillsättning af något sand och inledning af
en stark kolsyreström låter det sig dock ske. 1 beröring med väte in statu
nascenti har jag icke ens efter en längre inverkan kynnat iakttaga hågon merkaptan-
' lukt. Föreningen blir icke ens tjockflytande, vid — 40°.

I. 0,351 grm icke destillerad etyltetrasulfid gaf efter oxidation med salpetersyra i
tillsmält rör, smältning med kolsyradt natron, afdunstning och glödgning 1,771
grm svafvelsyrad baryt. Föreningen var klorfri.

II. 0,204 grm likaledes icke destillerad gaf 1,034 grm svafvelsyrad baryt. '

JU. 0,231 grm med vattenångor destillerad gaf 1,072 grm svafvelsyrad baryt.

Funnet

Beräknadt I. II. III.

S* 128 68,8 69,3 69,6 63,7

C 4 H‘° 58 31,2 — — —

186 100,0

Vid jemförelse af den sista procenthalten, 63,7, med den för etyltrisulfid be¬
räknade, 62,3, synes, att största delen vid destillation med vattenågor sönderdelats

1 etyltrisulfid och svafvel.

Etylpentasnlfid (C ä H s ) J .S 5 . Om föregående föreuing upphettas med svafvel
till 150° i slutet rör, så löses svaflet i oljan, och det hela bildar äfven efter kali—
nandet en tjockflytande, ljusgul massa, ur hvilken svafvel icke tyckes kunna utkri¬
stallisera. Med eter kan dock större delen af det blott lösta svaflet afskiljas. Låter
man den härigenom erhållna oljan stå en längre tid i tunt lager med litet vatten, så
utkristalliserar svafvel derur i vackra kristaller. Sedan detta slutat att utkristallisera,
underkastades den återstående oljan en svafvelbestämning, hvaraf framgick, att oljan på

2 etylradikaler innehöll 6 atomer eller något mera svafvel (erhållit 77 4 p P0C> svaf¬
vel, för hexasultid beräknadt 76,8 proc. S). 1 ett annat försök upphettades 1 mol.

*) Pogg. ann. 48, 483.

Digitized by v^»ooQle

P. Claesson.

etyltetrasulfid med 2 ‘/* mol. svafvel på ofvannämnda sätt. Efter en längre tids
stående utkristalliserade svafvel, och oljan innehöll derefter 76,4 proc. svafvel (be-
räknadt för pentasullid 73,4 proc. S). Denna olja öfverdestillerar ytterst långsamt
med vattenångor, och den dervid öfvergångna innehöll 69,5 proc.. S. Detta tal är,
obetydligt större än tetrasulfidens svafvelhalt, 68,8 proc. Då likväl, på grund af
förhållandet vid tetrasulfiden, det är antagligt, att vid pentasulfidens sönderdelning ,
bildas svafvel och trisulfid, så måste en del af denna oljan anses innehålla verklig
pcntasulfid (4 mol. penta-+ 4 mol. trisulfid innehåller 67,8 proc. S). Ehuruväl
jag vid destillationen förfor med all möjlig försigtighet, så föreligger dock alltid den
möjligheten, att små oljepartiklar stänkt öfver och såmedelst förorsakat den högre
svafvelhalten. Af mina försök framgår derföre endast med en viss grad af sanno¬
likhet, att tetrasvafveletyl kan . förena sig med 4 atom svafvel, men med visshet,
att den icke kan förena sig med mer. , Härmed synes gränsen för föreningar med
konstant sammansättning mellan svafvel och radikalen etyl vara uppnådd. Penta-
sulfiden, sådan den af mig erhållits, liknar i allo till sina egenskaper etyltetrasulfid,
men är ännu olösligare i alkohol.

M. MCller 8 ) har visat, att riierkaptan, upphettad med svafvel i slutet rör till
450°, omsätter sig dermed till vätesvafla och etylbisulfid, hvilken senare kan vid
samma temperatur ytterligare binda svafvel. Efter produktens destiliation med vat¬
tenångor, erhöll han en olja, som enligt analysen var etyltrisulfid. Resultatet anför
han dock icke. På grund af denna iakttagelsen framställde han föreningen i fråga
genom att upphetta den vid destiliation af svafvellefver och etylsvafvelsyradt kali
öfvergående oljan med svafvel och derefter åter destillera densamma med vattenån¬
gor, hvareftcr han ansåg den så erhållna produkten såsom ren etyltrisulfid utan att
hafva analyseradt densamma. De reaktioner, han anför för denna förening, öfver-
ensstämma fullkomligt med de af mig erhållna för tetra- och pentasulfiden. Han
säger, att alkoholiskt kali synes verka på annat sätt derpå än en vattenlösning
deraf. Det är kanske det i förra fallet utkristalliserande undersvafvelsyrliga kalit,
som förorsakat detta antagande.

Slutligen vill jag anföra de resultat, man genom dessa och föregående under¬
sökningar kan anses hafva kommit till angående etylpolysulfidernas bildning, egen¬
skaper och sammansättning.

2 etylradikaler kunna binda respektive 4, 2, 3, 4 och sannolikt ända till 5
atomer svafvel, hvarmed gränsen för de konstanta föreningarne dem emellan san¬
nolikt är uppnådd.

B ) Journ. pr. Chem. [4], 112, 39.

Digitized by <^.OOQLe

Om etylpolysulfider.

Af dessa föreningar äro mono- och bisulfiden särdeles beständiga kroppar, som
osönderdeladt kunna destilleras. De öfriga sönderdelas vid destillation i bisulfid och
svafvel men äro dock ickd absolut oflygtiga, bvilket såväl deras intensiva lukt, som
förmåga att vid 100° i betydlig mängd bortdunsta, bevisar.

Af tri-, tetra- och pentaloreningarne är den förste den ende, som med vat¬
tenångor fullkomligt osönderdeladt kan öfvergå; de öfriga sönderfalla dervid till största
delen i trisulfid och fritt svafvel.

Vid upphettning af etylsulfhydrat eller bisulfid med svafvel till 150° bildas tri—
och sannolikt äfven de högre sulfiderna.

Vid destillation af ett etylsvafvelsyradt salt och svafvellefver bildas i första hand
från och med bi- till pentasulfid, hvarvid dock den öfvergångna oljan hufvudsakligast
består af bi- och trisulfid. 1 stället för etylsvafvelsyradt salt kan ock etyloxalat
användas 7 ). ,

Etyltetrasulfid bildas af merkaptan och klorsvafvel enligt formeln 2C a H 5 .S.H + S 2 CI 2
= (C a H 5 ) a S* + 2HCI.

Mono- och bisulfid förorsaka i åtskilliga metallsalters lösningar fällningar, hvil-
ken förmåga deremot tri- och de högre sulfiderna sakna.

Dessa 'senare kunna deremot till vissa metaller och metallsalter samt alkalier
afgifva en del af sitt svafvel.

Etylbisulfid ger vid oxidation med salpetersyra i första handen etylbisulfinoxid
(C 2 H 5 ) 2 .S 2 O a . Polysulfiderna gifva vid oxidation sulfonsyra och fritt svafvel eller
svafvelsyra. Någon föregående bildning af sulfmoxid har jag härvid icke med sä¬
kerhet kunnat iakttaga. Väte in statu nascenti inverkar sannolikt icke på polysul¬
fiderna, åtminstone har jag äfven efter en längre inverkan icke kunnat iakttaga
någon merkaptanlukt.

Samtliga radikalen elyls polysvafVelföreningar hafva icke genom afkylning kunnat
framställas i fast form, och är det sannolikt, att ingen skarp gräns finnes mellan det
flytande och fasta stadiet, att de sålunda äro okristalliserbara, amorfa kroppar.

På grund af tetrasulfidens ofvan nämnda bildningssätt och polysulfidernas jem-
förelsevis stora beständighet är det antagligt, att de äro verkliga intramolekulara
föreningar. Af de i dessa ingående svafvelatomer äro två kraftigare bundna än de
öfriga och kunna betraktas såsom amfider i motsats mot de andra, tillsammans
bildande en slags radikal, som dock icke kan utbytas mot andra dylika.

Det sannolika är, att samtliga de i polysulfiderna ingående svafvelatomerna äro

7 ) Pogg. ann. 37, 550.

Digitized by ^.ooQie

P. Claesson. Om etylpolysulfider.

af samma atomvärde, nemligen 2 ekvivalenta. Härför synes tetrasulfidens lätta
söderdelning i trlsulfid och svafvel tala. Äfven är det a priori osannolikt alt, när
såsom här flera svafvelatomer omedelbart binda hvarandra, den ene skulle fö ett
annat mättningsvärde än den andre eller med andra ord kemiskt fungera på annat
sätt. Erfarenheten visar äfven att när så år händelsen, såsom i polvthionsyrorna
och diazoföreningarne, molekulerna äro af en särdeles labil natur, så att antingen såsom
i diazoföreningarne dessa elementer frånskiljas, eller såsom i polvthionsyrorna, der sker
en sönderdelning, hvarigenom svafvelatomernas olika kemiska funktioner blifva förde¬
lade inom flere molekuler. På grund af det sagda anser jag äfven, att Carics’

XI IV

formel för klorsvafvel SSCI* är mindre sannolik. En förening af sådan samman-

S.CI

sättning bör lätt öfvergå i föreningen « .

u.y

Digitized by v^.ooQLe

FÖRELÄSNINGAR

OCH

ÖFNINGAR

VID

CAROLINSKA UNIVERSITETET I LUND

VÅB-TEBMIHEH

1875.

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI.

Digitized by

Google

KANSLER

Grefre HEMING LUDVIG HUGO HAMILTON,

Fil. D., En af de 18 i Sv. Akademien,
f f. d. Statsråd,

R. K. af K. M. O., R. K. C. XIll:s Ö., R. D. Elef. O., R. D. D. O. och Dannebrogsman,

L. K. W. A.

PROKANSLER

WILHELM FLENSBURG,

Teol. och Fil. Doktor, Biskop öfver Lunds Stift,
K. K. N. O.

“v

Digitized by <^.OOQLe

REKTOR

DIDR1K MAGNUS AXEL MÖLLER

Fil. D., Professor i Astronomi,

B. K. N. O., L. K. V A.

Teologiska Fakulteten.

Professorer

HANS MAGNUS MELIN, Teol. och Fil. D., Professor i Exegetisk Teologi, Förste
Teol. Professor och Domprost, En af de Aderton i Svenska Akademien,
K K. N. O., L. K. V. A., åtnjuter tjenstledighet såsom medarbetare i Bibel¬
kommissionen.

CARL OLBERS, Teol. och Fil. D., Professor i Kyrkohistoria och Symbolik, Prost
och Kyrkoherde i Hellestad, Dalby och Bonderup, L. K. N. O., föreläser
offentligen å lärosalen N:o 1 kl. II f. m. kyrkohistoria.

CARL WILHELM SKARSTEDT, Teol. och Fil. D., Professor i Praktisk Teologi,
Prost och Kyrkoherde i Uppåkra och Flackarp, f. d. Kontraktsprost, L.
K. N. O., Dekanus, föreläser offentligen å lärosalen N:r 3 kl. 9 f. m. Månd-
och Tisd. öfver Perikoperna, Torsd. och Fred. homiletikens historia,
och leder alla läsdagar de homiletiska, kateketiska och liturgiska öf-
ningarna å lärosalen N:r 1 kl. i—6 e. m.

CLAS WARHOLM, Teol. och Fil. D., Professor i Dogmatik och Moralteologi,
Kyrkoherde i Kärrstorp och Glostorp, föreläser offentligen å lärosalen N:o 1
kl. 10 f. m. dogmatik.

Adjunkter

MARTIN GABRIEL ROSENIUS, Fil. D., Teol. K, Adjunkt i Teologi, Kyrko¬
herde i Stångby och Wallkärra, förestår professionen i exegetisk teologi,
föreläser offentligen å lärosalen N:o 1 kl. 8 f. m. Månd. och Tisd. De Min¬
dre Profeterna; Torsd. och Fred. Paulus’ Bref till Romarne. Bi¬
träder dessutom vid de homiletiska och kateketiska öfningarna.

Digitized by <^.OOQLe

AXEL GOTTFRID LEONARD BILLING, Fil. D., Adjunkt i Teologi, Kyrkoherde
i Eusie och W. Skreflinge, föreläser offentligen å lärosalen N:o 1 Onsd. och Lörd.
kl. 9 f. m. symbolik. Biträder vid ledning af de kateketiska öfningarna.

Docent

PEHR EKLUND, Fil. D., Teol. K., V. D. M., Docent i Exegetisk Teologi, leder
denna termin homiletiska och kateketiska öfningar, och föreläser enskildt
å lärosalen N:o I Onsd. och Lörd. kl. 12 midd. samt å lärosalen N:o II alla
läsedagar kl. o e. m. dogmatik, encyklopedi och etik.

Juridiska Fakulteten.

Professorer

CARL JOHAN SCHLYTER, J. U. och Fil. Jubel-doktor, Professor i Laghistoria,
K. m. St. K K. N. O., K K. D. D. O. I. Gr., L. K. V. A., L. K. W.
H. A. A., L. K. M. A., åtnjuter tjenstledighet för utarbetandet af ett lexikon
till Sveriges gamla lagar.

GUSTAF BROOMÉ, J. TJ. och Fil. D., Projessor i Stats- och Process-Rätt,
R. K. N. ODekanus, föreläser offentligen å lärosalen N:o 2 kl. 10 f. m.
statsrätt.

GUSTAF KNUT HAMILTON, Grefve, J. TJ. D., Professor i Administrativrätt
och Nationalekonomi , R. K. N. O., R. K. N. S:t O. O., föreläser offent¬
ligen å lärosalen N:o 2 kl. 9 f. m. svensk kyrkorätt.

PH1LIBERT HUMBLA, J. U. D., Projessor i Civilrätt, Romersk Rätt och Ju¬
ridisk Encyklopedi, R. K. N. O., förordnad att t. v. förestå professionen
i Laghistoria, föreläser offentligen å lärosalen N:r 3, kl. 8 f. m. Månd., Tisd.
och Torsd. arfsrätt, samt Fred. om kontrakter angående fast gods
enligt våra äldre lagar.

Adjunkter

ALFRED THEODOR NAPOLEON SJÖBERG, Fil. D., J. U. K, Adjunkt i Admi¬
nistrativ Rätt och Nationalekonomi, Expeditionschef i K. Landtförsvars-
Departementets Kansli-expedition , R• K. N. O., vistas i Stockholm.

PEHR ASSARSSON, Fil. D., J. U. K., Adjunkt i Allmän Lagfarenhet, föreläser*
offentligen å Fysiska lärosalen Torsd. oeh Fred. kl. 11 f. m. straffrätt.

Digitized by <^.OOQLe

Medicinska Fakulteten.

Professorer

PEHR ERIK GELLERSTEDT, M. B., Kir. M., Professor i Praktisk Medicin,
Föreståndare för den Med. Kliniken, B. K. N. O., L. K. V. A., håller
kliniska föreläsningar öfver de invärtes sjukd o mar ne på Lazarettet eller
å Anat. lärosalen kl. 9 f. m. och leder de studerandes öfningar på den Med.
kliniska avdelningen.

■f

CARL FREDRIK NAUMANN, M. och Fil. D., Kir. M., Professor i Anatomi,
B. K. N. O., föreläser offentligen å Anatomiska lärosalen kl. 12 midd. omvex-
lande fysiologi och embryologi.

CARL JACOB ASK, M. och Fil. D., Kir. M., Professor i Kirurgi och Obstetrik,
Föreståndare för den Kirurgiska och Obstetriska Kliniken, B. K. N. O.,
Dekanus, håller offentligen kl. 8 f. m. på Lazarettet kirurgiska och ob¬
stetriska, kliniska föreläsningar, samt föredrager kirurgisk anatomi,
då tillfälle erbjuder sig.

Adjunkter

GUSTAF SVEN TRAGARDH, M. B., Adjunkt i Praktisk Medicin, förestår jemte
Adjunkten i Kemi professionen i Med. Kemi, föreläser å Anatom. läro¬
salen kl. 8 f. m. Onsd. och Lörd. speciel farma k ologi.

MAXIMILIAN VICTOR ODEN1US, M. och Fil. B., Adjunkt i Anatomi och Pro-
sektor, förestår professionen i Teoretisk och Bätts-medicin, föreläser of¬
fentligen 2:ne dagar i veckan å Anatomiska lärosalen kl. 1 1 f. m. patolo¬
gisk anatomi, samt håller 2:ne dagar i veckan vid samma tid pato¬
logiska demonstrationer eller förrättar, då tillfälle erbjuder sig, rätts¬
medicinska sektioner.

MICHAÉL KOLMODIN LÖWEGREN, M. B., Adjunkt i Kirurgi och Obstetrik,
håller kliniska föreläsningar öfver ögonsjukdomar å Lazarettet Onsd. och
Lörd. kl. 11 — 1.

Docent

HJALMAR OSSIAN LINDGREN, M. B., Bocent i Anatomi, förestår Anatomie-
prosektorstjensten och leder de studerandes arbeten på Anatomisalen.

Digitized by ^.ooQie

Filosofiska Fakulteten.

Professorer

CARL JOHAN TORNBERG, Fil. B., Teol. K, Professor i Österländska språken,
B. K. N. O., L. K. V. A., L. K. V. H. A , A., tolkar å. lärosalen N:o 3
kl. 12 midd. Jesaije Prophetia.

JACOB GEORG AGARDH, Fil. J)., Professor i Botanik, B. K. N. O., L. K. V.

A. , föreläser kl. 2 e. m. å Botaniska lärosalen öfver morfologi.

AXEL NYBL/EUS, Fil. B., Professor i Praktisk Filosofi, B. K. N. O., före- •
läser kl. 10 f. m. å lärosalen N:o 3 öfver praktiska filosofiens historia
från och med Kant.

FREDRIK AUGUST WAHLGREN, Fil. och M. D., Kir. M., Projessor i Zoologi,

B. K. N. O., skall å Fysiska lärosalen kl. 3 e. m. Månd., Tisd. och Torsd.
föreläsa om däggdjurea, och Fred. anställa mikroskopiska demon¬
strationer.

GUSTAF LJUNGGREN, Fil. B., Professor i Estetik, Literatur- och Konst¬
historia, En af de Aderton i Sv. Akademien, B. K. N. O., K K. B.
B. O. II. Gr., föreläser Månd., Tisd. och Torsd. Svenska literaturen un¬
der XIX seklet samt Fred. valda stycken ur de sköna konsternas
historia å lärosalen N:r 2 kl. 12 midd.

EMANUEL MATHIAS OLDE, Fil. B., Norbergsk Professor i Ny-Europeisk
Linguistik och Modern Literatur, B. K. N. O., B. K. N. St. O. O., B. H.
S. E. O., Ä. K af F. H. H. O., föreläser å lärosalen N:o 3 kl. 11 f. m.
Månd. och Tisd. Shakekpear’s sorgespel Hamlet, samt Torsd. och Fred.
valda stycken ur das Nibelungenlied och Gudrun.

CHRISTIAN WILHELM BLOMSTRAND, Fil. B., Professor i Kemi och Mineralogi,
B. K. N. O., L. K. V. A., föreläser kl. 10 f. m. å Kemiska lärosalen
oorganisk kemi.

ALBERT THEODOR LYSANDER, Fil. B., Professor i Bomersk Vältalighet och
Poesi, B. K. N. O., föreläser offentligen å lärosalen N:o 3 kl. 4 e. m.
Plauti Mercator, innan hvars afslutning nytt föreläsningsämne kommer att
tillkännagifvas.

THEODOR W1SÉN, Fil. B., Professor i Nordiska Språk, B. K. N. O., föreläser of¬
fentligen å lärosalen N:r 2 kl. 8 f. m., Månd. och Tisd. Halifreds Saga,
samt Torsd. och Fred. den äldre Eddau.

Digitized /

Google

, 7

JOHAN JACOB BOREL1US, Fil. B., Professor i Teoretisk Filosofi, B. K. N. O.,
Prodekanus, föreläser offentligen å lärosalen N:o 2 kl. \\ f m. Månd., Tisd.
och Torsd. filosofiens historia, Fred. logik och psykologi.

CLAS THEODOR ODHNER, Fil. B., Professor i Historia, L. K. V. H. A. A., /

föredrager å lärosalen N:o \ kl. 9 f. m. svenska statsförfattningens
historia.

CARL FABIAN EMANUEL BJÖRLING, Fil. D., Professor i Matematik, föreläser
å Fysiska lärosalen offentligt Månd., Tisd., Torsd. och Fred. kl. \ e. m. al-
gebraisk analys och differentialkalkyl; leder öfningarne i matematiska
seminariet Tisd. kl. 5 e. x m.

OTTO MARTIN TORELL, Fil. B., M.K,E.O. Professor i Zoologi och Geologi, B.

K N. O., vistas i Stockholm såsom Chef för Sveriges geologiska undersökning.

Adjunkter

MATH1AS NATHANAÉL CEDERSCH1ÖLD, Fil. D., Adjunkt i Grekiska Språket,
åtnjuter tjenstledighet.

MAGNUS FREDRIK BRAG, Fil. D., Adjunkt i österländska Språken, föreläser
offentligen å lärosalen N:r 3 kl. 10 f. m. Onsd. och Lörd. öfver Davids
Psalmer.

FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG, Fil. IX, Adjunkt i Botanik och
Demonstrator, föreläser offentligen Onsd. och Lörd. å Botaniska lärosalen kl.

12 midd. växtfysiologi.

KARL ALBERT HOLMGREN, Fil. B., Adjunkt i Fysik, förestår professionen
i Fysik, föreläser 'offentligen å Fysiska lärosalen kl. 8 f. m. elektri-
citetsläran.

EVALD VICTOR EHRENHOLD von ZEIPEL, Fil. D., Adjunkt i Matematik y
föreläser offentligen å lärosalen N:o 3 Onsd. och Lörd. kl. 9 f. m. högre
geometr i.

PEHR JOHAN HERMAN LEANDER, Fil. D., Adjunkt i Teoretisk och Prak¬
tisk Filosofi, åtnjuter tjenstledighet såsom innehafvare af ett af Riksstalens
resstipéndier.

JOHAN LANG, Fil. B., Adjunkt i Kemi, B. K. V. O., L. K V A., förestår
jemte Adjunkten i Praktisk Medicin professionen i Med. Kemi, före¬
läser offentligen å Kemiska lärosalen kl. 2 e. m. Tisd. och Fred. fysiologisk
kemi och leder öfningarna på Kemiska laboratoriet.

Digitized by <^.OOQLe

NILS CHR1ST0PHER DUNÉR, Fil. B., Adjunkt i Astronomi och Observatör,
förestår professionen i Astronomi, föredrager sfe risk astronomi å Fysi¬
ska lärosalen kl. 12 midd.

CHRISTIAN CA VALLIN, Fil. B., Adjunkt i Latinsk vältalighet och poesi, före¬
står professionen i Grekiska språket, föreläser å lärosalen N:o I kl. 12
midd. Månd. och Tisd. Lysias’ tal och Torsd. och Fred. Sophoclis
Electra, samt leder Lördagar kl. ö—7 e. m. öfningar å filologiska semina¬
riets klassiska afdelning.

CARL GUSTAF THOMSON, Fil. B., Adjunkt i Entomologi, föreläser å entomolo¬
giska arbetsrummet Onsd. och Lörd. kl. 1 e. m. om Linnés Insektslägten.

VOLTER EDVARD L1DFORSS, Fil. B^ Adjunkt i Ny-Europeisk Lingvistik,
R. K. Sp. C. III:s O., föreläser å lärosalen N:o 3 Onsd. och Lörd. kl. 11
f. m. Las Mocedades del Cid por D. Guillen de Castro. Erbjuder
dessutom sin enskilda handledning åt dem, som det önska.

MARTIN JOHAN JULIUS WEIBULL, Fil. B., Adjunkt i Historia, föreläser
offentligen å lärosalen N:r 3 Onsd. och Lörd. kl. 12 midd. Franska revo¬
lutionens och första kejsardömets historia.

KNUT FREDRIK SÖDERVALL, Fil. B., Adjunkt i Nordiska Språken, tolkar
offentligen Onsd. och Lörd. kl. 10 f. m. å lärosalen N:o 2 Konunga-
stvrelsen.

ESAIAS HENRIK WILHELM TEGNÉR, Fil. B., Adjunkt i jämförande Språk¬
vetenskap, åtnjuter tjenstledighet såsom innehafvare af ett af Riksstatens res-
stipendier.

AUGUST WILHELM QUENNERSTEDT, Fil. B., Adjupkt i Zoologi, föreläser å
fysiska lärosalen Onsd. och Lörd. kl. 11 f. m. öfver evertebraterna.

SVEN ANDERS BERNHARD LUNDGREN, Fil. B., E. O. Adjunkt i Geologi , för¬
ordnad att uppehålla undervisning och examination i geologi samt förvalta
föreståndarebefattningen vid geologiska samlingen, föreläser Månd. och Tisd.
kl. I I f. m. å Fysiska lärosalen paleontologi.

Docenter

SVEN BERGGREN, Fil. B., Bocent i Botanik, är såsom innehafvare af Letter-
stedtska stipendiet stadd på utrikes resa.

HANS HENRIK HALLBÄCK, Fil. B., Bocent i Estetik.

Digitized by <^.OOQLe

EMIL FINNEVE GUSTRIN, Fil. D., Docent i Praktisk Filosofi, föreläser en-
skildt filosofisk rättslära.

ALBERT YICTOR BÄCKLUND, Fil. D., Docent i Geometri, meddelar en skil d
' undervisning i analytisk geometri.

IVAR ADOLF LYTTKENS, Fil. D., Docent i Zoologi, Adjunkt vid h. elemen¬
tarläroverket i Lund, meddelar enskild undervisning.

ERIK AUGUST W1 JK ANDER, Fil. D., Docent i Fysik och Meteorologi, medde¬
lar enskild undervisning.

EMIL BERGLUND, Fil. D., Docent i Kemi, lemnar enskild undervisning i oor¬
ganisk kemi.

AUGUST WILHELM TIDBLOM, Fil. D., Docent i Fysik , meddelar enskild uu-
dervisning.

PER AUGUST HAMMARSTRÖM, Fil. D., Docent i Historia, meddelar enskild
undervisning.

JOHAN PETER CLAÉSSON, Fil. D., Docent i Organisk Kemi, meddelar enskild
undervisning.

ANDERS MAGNUS MALMSTRÖM, Fil. D., Decent i de Semitiska Språken,
meddelar enskild undervisning i hebreiska.

JAKOB ERIKSSON, Fil. D., Docent * Botanik, meddelar enskild undervisning.

ALFRED GABRIEL NATHORST, Fil. D., Docent i Geologi, tjenstledig.

GUSTAF JOHAN CHR1STOFER CEDESCHIÖLD, Fil. D., Docent i Nordiska Språk,
meddelar enskild undervisning.

Exercitii-Måstare

WILHELM THEODOR GNOSSPELIUS, Kapellmästare, B. K V. O., L. K M. A.,
leder de musikaliska öfningarna på Kapellsalen Onsd. och Lörd. kl.
3—5 e. m.

BROR ADOLF GEORG RIDDERBORG, Löjtnant vid Kongl. Norra Skånska
lnfant.-Begm:t, leder gymnastik- och fäkt-öfningar på Carolinska ele¬
mentarläroverkets gymnastiklokal dagligen kl. 8—9 f. m. samt 6—7 e. m.

AXEL HJALMAR LINDQVIST, Ritmästare, undervisar i ritkonst i sin bostad
kl. !0—11 f. m. Fred. och Lörd.

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. ®

Digitized by <^.OOQLe

Universitetets Bibliotek hålles öppet till utlåning all^. helgfria dagar kl. 12—1 e. m.
samt till begagnande på stället dels Onsd. och Lörd. kl. 10—1, dels Månd.,
Tisd., Torsd. och Fred. kl. 11—1 f. m.

Universitetets Kansli hålles öppet Månd., Tisd.«, Torsd. och Fred. kl. 11—
12 f. m.

Universitetets Räntekammare hålles öppen Månd., Tisd., Torsd. och Fred. kl.
11—12 f. m.

Universitetets öfriga Institutioner hållas tillgängliga, då anhållan derom göres
hos institutionsföreståndarne.

Digitized by ^»ooQle

1875 ,

Lärosal.

Dagar. \

Fys.

Måndag, Tisdag, Thorsdag, Fredag.

Björling: Algebraisk analys och differen¬
tialkalkyl.

Kem.

Bot.

Ung: T. och F. Fysiologisk kemi.
Agardh: Morfologi.

ZooL

Wahlgren: M., T. och Th. Däggdjuren;
F. Mikroskopiska demonstrationer.

III.

Skarstedt: Homiletiska, kateketiska och
liturgiska öfningar (4—6).

Lysander: Plauti Mercator.

Fys.

Eklnnd: Dogmatik, encyklopedi- och etik
(enskildt).

Tidbloni: Fysik (enskildt).

Matem. Sem.

Bj&rliag: T. Öfningar.

Fäktsalen.

Ridderbarg: Gymnastik- och fäktöfhingar.

Anat.

Fäktsalen.

Onsdag och Lördag.

Träg&rdh: Speciel farmakologi.

Ridderbarg: Gymnastik och fäktöfhingar.

Billing: Symbolik,
r. Zeipel: Högre geometri.

II.

III.

Hemma.

Södervall: Konungastyrelsen.

Brag: Davids Psalmer.

Lindqvist: L. Ritöfningar.

Lazar.

IU.

ZooL

Lövegrem Kliniska föreläsningar öfver
ögonsjukdomar. (11—1).

Lidfens: Las Mocedades del Cid.
Qvennerstedt: Evertebratema.

Botan.

Eklnnd: Dogmatik, encyklopedi och etik
(enskildt).

Weiball: Franska revolutionens och för¬
sta kejsardömets historia.

Åreschaag: Växtfysiologi.

Entom.

Thansan: Linnés insektslägten.

Musikkap.

Gnesspelins: Musiköfhingar.

Filol. Sem.

Ca vallin: L. Terentius.

Fäktsalen.

Ridderbarg: Gymnastik och fäktöfningar.

Igfria dagar kl. 12—1 samt till begagnande på stället
kl. 11—1.

Digitized by v^»ooQle

Digitized by <^.OOQLe

U ader det akademiska år, som i dag går tillända, har universitetet stilla och oaf-
brutet verkat för sin dubbla uppgift, att såsom läroanstalt sörja för den fosterländska
bildningens höjande och att såsom vetenskapligt samfund genom sjelfständiga forskningar
deltaga i det allmänna kulturarbetet. Dess lärare hafva nitiskt och omsorgsfullt sökt
uppfylla sina ansvarsfulla pligter, och då den studerande ungdomen å sin sida med
ett värdigt uppförande förenat flit i sina studier, så har det gemensamma arbetet kunnat
bära goda frukter. Omhägnadt af konung och riksdag har universitetet fått erfara
förnyade prof af deras förenade välvilja, då icke blott tillökning i dess lärareantal
möjliggjorts, utan äfven åtskilliga dess materiela behof frikostigt blifvit tillgodosedda.
Så väl genom att för år 1876 bevilja ett dyrtidstillägg, uppgående till 20 °/ 0 af
lönernas belopp, sona ock genom att till Kongl. Maj:ts förfogande för professorslö-
nernas höjande intill 6,000 kronor ställa ett förslagsanslag, för båda universiteten
tillsamman beräknadt till 30,000 kr., har ock riksdagen nyligen öppnat utsigt för
universitetets lärare och tjenstemän att vinna lättnad i den betryckta ställning, hvari de
under det sednaste årtiondet genom lefnadskostnadens stigande efterhand blifvit för¬
satte, ett förhållande, hvilkel, om det fatt fortfara, näppeligen kunnat undgå att
högst menligt inverka på uhiversitetets förmåga att till fosterlandets gagn värdigt
fylla sin uppgift. I universitetets organisation har nnder året ingen förändring blif¬
vit vidtagen; men särskilde komitterade, som varit utsedde hufvudsakligen för att
föreslå förändringar i de såsom bristfälliga ansedda föreskrifterna för undersökningen
och pröfningen af den relativa skickligheten hos sökande till lärarebefattningar, hafva
i sammanhang härmed framställt en del andra förslag, öfver hvilka universitetssty¬
relsens yttrande nyligen blifvit infordradt.

Under det förflutna året har döden härjat strängare än vanligt bland univer¬
sitets lärare och tjenstemän, och dess lia har icke skonat hvarken gammal eller ung.

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 1

Digitized by <^.OOQLe

A. Möller.

Sålunda bortrycktes den 14 Oktob. 1874 i sin kraftigaste ålder professorn i gre¬
kiska språket och litteraturen, dokt. Carl August Walberg, hvilken endast sedan deu
7 Maj 1860 tillhört detta universitet. En stor del af denna korta tid var han dock
härifrån frånvarande tillfölje af offentliga uppdrag i hufvudstaden; men de fa år,
under hvilka det var universitetet förunnadt att få tillgodogöra sig hans utmärkta
lärareförmåga, voro dock tillräckliga, för att det djupt skulle känna den förlust, som
hans bortgång beredde detsamma. Kort efter hönom följde universitetets nestor,
professor emeritus i botanik och praktisk ekonomi, m. m., dokt. Johan Wilhelm Zet-
terstedt, hvilken afled den 23 December 1874 i sitt 90:de år och sedan han mer
än 20 år åtnjutit ledighet från utöfvande af professorsembetet. Hans långa lefnad
var så godt som uteslutande egnad åt vetenskapens tjenst, och ända till sina sista
dagar arbetade han med oforminskadt intresse på ordnandet och beskrifvandet af
den insektverld, som redan i hans ungdom utgjort föremålet för hans käraste stu¬
dier. Genom talrika arbeten har han gjort universitetet aktadt i utlandet, och al
dess särskilda tacksamhet har han gjort sig förtjent genom att åt detsamma öfver-
lemna typerna till de af honom beskrifna insektarterna. Slutligen har universitetet
äfven mistat sin vice bibliotekarie, dokt. Johan August Brunnerus, hvilken efter fler¬
årig sjuklighet och deraf föranledd tjenstledighet afled den 1 decemb. 1874 vid 65
års ålder.

Sedan Kongl. Maj: i nåder godkänt riksdagens 1873 lättade beslut, att, jemte
det de s. k. emeritilönerna skulle vid inträffande ledighet upphöra, professorer, ad¬
junkter samt bibliotekarien och räntmästaren skulle uppföras till pensioner å all¬
männa indragningsst ten, om de uppnått 65 år och önskade deraf komma i åtnju¬
tande, hafva följande professorer efter derom ingifna underdåniga ansökningar erhållit
nådigt afsked från sina befattningar, nemligen:

Professoren m. m. d:r Nils Henrik Lovén den 14 Aug. 1874 från professuren -
i teoretisk och rättsmedicin och professoren m. m. d:r Adam Wilhelm Ekelund den
23 påföljande dec. från professuren i fysik, hvarjemte universitetets kansler under
den 23 sisti. April likaledes beviljat afsked åt adjunkten d:r Mathias Nathanael Ce-
derschiöld från adjunkturen i grekiska språket och litteraturen.

Bland den studerande ungdomen har döden bortryckt studeranden af skånska '
nationen H. Hansson, som afled den 16 Febr 1875.

Under innevarande akademiska år hafva följande lärare och tjenstemän bli fvi t
vid universitetet anstälde: Till professor i teoretisk- och rättsmedicin blef den 26
sistlidne Mars i nåder utnämnd adjunkten i anatomi doktor Maximilian Viktor Ode-
ni us, som d. 15 April med sedvanlig högtidlighet i embetet instäldes.

Digitized by <^.OOQLe

Program till Rektorsombytet den 1 Juni 1875. ' 3

Till e. o. adjunkt i geologi har kanslersembetet d. 25 November 1874 utnämnt
docenten dokt. Sven Anders Bernhard Lundgren med afseende på den skicklighet
och det nit, han såsom akademisk lärare ådagalagt.

Till vice-bibliotekarie bar af kanslersembetet d. 10 innev. månad blifvit ut¬
nämnd förste biblioteksamanuensen e. o. vice-bibliotekarien August Jacob Theodor
Palm.

Till docenter hafva af kanslersembetet blifvit förordnade: d. 1 Juni 1874 dokt.
August Wilhelm Tidblom i fysik; d. 11 Juli dokt. Per August Hammarström i hi¬
storia; d. 15 Oktob. dokt. Anders Malmström i semitiska språk, dokt. Joh. Peter
Claesson i organisk kemi och dokt. Jakob Eriksson i botanik; d. 3 decemb. dokt.
Alfred Gabriel Nathorst i geologi; d. 12 sistl. Januari dokt. Gustaf J. C. Ceder-
schiöld i nordiska språk; d. 4 Febr. dokt. Carl Magnus Zander i latin; d. 26 s.
m. dokt. Josua Lindahl i zoologi och den 10 d:s doktor Nils Olof Holst i mineralogi.

Till amanuens vid den medicinska kliniken vid Malmöhus läns-lazarett har, kans¬
lersembetet den 19 Sept. 1874 förordnat studeranden Johan Mauritz Aspelin.

Konsistorium majus har till amanuenser antagit: d. 2 Sept. 1874 dokt. Johan
Peter Claesson vid kemiska institutionen, d. 6 Mars 1875 v. häradshöfdingen j. u,
kandidaten Otto Ernberg vid räntekammaren och kansliet och d. 17 April filosofie
kandidaten Sven Söderberg vid historiska och etnografiska museum.

Befordran utom universitetet har vunnits: af docenten A. Malmström, som d. 25
November 1874 utnämdes till lektor i teolqgi och hebreiska språket vid elementar¬
läroverket härstädes men såsom docent qvarstår, samt af e. o. bibliotheksamanuensen
P. Sörensson, som d. 17 december samma år utnämndes till kyrkoherde i Frille-
sfnds och Ekeby församlingars pastorat af Lunds stift.

' Tjenstledighet har under hela läseåret åtnjutits af: professoren ni. m. C. J.
Schlyter för utgifvande af vetenskapligt arbete (Kongl. br. d. 9 sept. 1873 och kansl-
hr. d. 24 jan. 1874); domprosten H. M. Melin för deltagande i bibelkommissionens
arbeten (Kongl. hr. d. 14 Aug 1874); adjunkten P. J. H. Leander såsom inne-
hafvare af ett riksstatens resestipendium (Kansl. br. d. 31 Aug. 1874); adjunkt
E. Tegnér på samma grund (Kansl. br. d. 19 Sept. 1874); docenten S. Berg¬
gren för utrikes vetenskaplig resa (Kansl. br. d. 17 Juni 1873 och 17 Sept. 1874);
samt docenten H. Hallbäck för enskilda angelägenheter (Kansl. br. d. 8 Sept. 1874).

För kortare tid än hela läseåret har tjenstledighet åtnjutits af: professor Ekelund
från det akademiska årets början till dess han d. 23 sistl. december i nåder erhöll
afsked från sitt professorsembete (Kansl. br. d. 28 aug. 1874); professor C. A.

Walberg från det akademiska årets början till hans, d. 14 sistl. oktob. timade död-

Digitized by

Google

A. Möller.

liga frånfälle; professor Odhner på grund af offentligt uppdrag' under höstterminen
(Kansl. br. d. 8 Sept. 1874) ; adjunkt M. Cederschiöl» på grund af sjukdom från
d. 23 sistl. Januari (Kansl. br. s. d.); adjunkt K. F. Södervall från d. I Mars
till företagande af utrikes vetenskaplig resa (Kansl. br. d. 25 febr. 1875); docenten
1. A. Lyttkens från d. 23 Mars för samma ändamål (Kansl. br. s. d.); docenten
A. G. Nathorst från d. 23 Januari för tjenstgöring vid Sveriges geologiska under¬
sökning (Kansl. br. s. d.).

Dessutom har tjenstledighet för kortare tid meddelats dels af universitetets pro-
kansler dels af rektor.

Undertecknad jemte professorerne Naumann, Ljunggren, grefve Hamilton och
Olbers hafva under September och en del af Oktober 1874 vistats i Upsala såsom
ledamöter i komitén för uppgörande af förslag till ändringar i .universitelsstatuterna,
h vilket förslag blifvit till Kongl. Maj:t öfverlemnadt och f. n. är till konsistorii utlå¬
tande bänskjutet.

Professor Odhner samt adjunkterne Holmgren, v. Zeipel och LiDFORSsJiafva un¬
der sednare examensperioden af innevarande termin varit frånvarande såsom censorer
vid algångsexamina från elementarläroverken. Äfven undertecknad har i nämnde
egenskap varit från universitetet frånvarande från d. 8 till d. 28 innevarande månad.

Under den tid vikariat påkallats af ofvanberörde eller andra omständigheter
hafva följande lärare och tjenstemän såsom vikarier tjenstgjort:

Under hela läseåret hafva examina och töreläsuing uppehållits: i laghistoria af
professor Ph. Humbla, som derjemte bestridt sina egna lärareåligganden (Kansl. br.
d. 18 Januari 1867); adjunkten P. Assarsson i kriminalrätt (Kansl. br. d. 21) Sept.
1868); adjunkterne G. Trägårdh och J. Lang, den förre i farmakologi och den
sednare i farmaceutisk och fysiologisk kemi (Kansl. br. d. 31 Jan. och d. 20 Juni
1865 samt d. 5 Febr. 1874); adjunkt K. A. Holmgren i fysik (Kansl. br. d. 19
Sept. 1874 och d. 23 Jan. 1875); adjunkten N. C. Dunér i astronomi (Kansl.
br. d. 11 Juli 1874): adjunkten M. G. Rosenius i exegetisk teologi (Kansl. br.
d. 31 Aug. 1874); adjunkten Chr. Ga vallin i grekiska språket och litteraturen
(Kansl. br. d. 31 Aug. och d. 3 dec. 1874). Docenten Hj. Lindgren har hela
läseåret förestått anatomie-prosektorsbefattningen (Kansl. br. d. 8 Sept. 1874),
hvarjemte vice-bibliothekarietjensten blifvit bestridd af förste amanuensen, e. o. vice-
bibliotekarien J. A. Palm och första amanuensbefattningen af andre amanuensen Fr.
Braune (Kansl. br. d. 31 Dec. 1873 och. d. 11 Jan. 1875). E. o. adjunkten S.
H. B. Lundgren har fortfarande uppehållit undervisning och examination i geologi
jemte föreståndarebefattningen för geologiska institutionen (Kansl. br. d. 21 April 1873).

Digitized by <^.OOQLe

Program till Rektorsombytet den 1 Juni 1875.

För kortare tid än hela läsåret hafva nedannämnde lärare och tjenstemän haft
sig anförtrodt upprätthållandet af följande åligganden: adjunkten n. m. professoren
M. V. Oden i us föreläsningar och examina i teoretisk- och rättsmedicin, till dess
han tillträdde professorsembetet i nämnde ämnen (Kansl. hr. d. 8 Sept. 1874);
adjunkten M. Weibull professuren i historia under höstterminen (Kansl. hr. d. 8
Sept. 1874) samt sednare examens perioden vårterminen 187-i; e. o. amanuenserne
P. Sörensson och N. Loven andra amanuensbefattningen vid biblioteket den förre
till d. I Januari 1875 och den sednare från nämnda tid (Kansl. hr. d. 31 Dec:
1873 och d. 11 Januari 1875); docenten E. A. Wijkander examina i fysik
under sednare eXamensperioden vårterminen 1875.

Universitetets lärarepersonal utgöres för närvarande af: 25 professorer, 1 e. o.
professor, 21 adjunkter, 1 e. o. adjunkt, 18 docenter och 3 exercitiimästare. Af
de ordinarie lärarebefattningarna äro lediga: professuren i medicinsk och fysiologisk
kemi, professuren i grekiska språket och litteraturen, professuren i fysik, adjunktu¬
ren i teoretisk och forensisk medicin, adjunkturen i anatomi samt den i grekiska
språket och litteraturen.

Såsom utmärkelser, hvilka under det akademiska året tillfallit universitetets lä¬
rare må anföras, att professorn C. F. Naumann d. 27 sistl. Februari blifvit
vald till ledamot af K. vetenskapssocietoten i Upsala, samt att professorerne J. Bo-
relius och Ph. Hcmbla d. 1 December 1874 blifvit i nåder utnämnde till riddare
af K. Nordstjerne-orden.

De åt universitetet anslagna resestipendier hafva lor innevarande år blifvit tilU '
delade det större åt docenten I. A. Lvttkens och det mindre åt adjunkten K. F.
Södervall, hvilka, såsom ofvan är antyd t, f. n. befinna sig i utlandet för dessa
stipendiers begagnande.

Docentstipendierna innehafvas: n:o 1 af docenten E. A. Wijkander, n:o 2 af
docenten Hj. Lindgren, n:o 3 af docenten A. V. Bäcklund, n:o 4 af docenten E.
Berglund, n:o 5 af docenten E. F. Gustrin och u:o 6 af docenten P. Eklund. Do-
centerne Lindgren, Bäcklund och Eklund åtnjuta derjeinte den förhöjning, som på
grund af 1874 års riksdagsbeslut från början af innevarande år utgår till tre af do-
centstipendierna med 250 kr. hvardera. Wallmarkska stipendiet för en yngre aka¬
demisk lärare innehafves af docenten C. M. Zander.

Med bifall till hvad af Kongl. Maj:t blifvit i nåder föreslaget har sistlidet års
riksdag utom ofvannämnde förhöjning af tre docentstipendier beviljat ökadt anslag
till botaniska institutionen af 500 Kr. ([Kongl. br. d. 29 Maj 1874).

Digitized by

Google

A. Möller.

Sedan riksdagen ställt till Kongl. Maj:ts nådiga disposition dels för innevarande
år ett extra anslag af 63,360 kronor att användas såsom lönetillägg åt universite¬
tens lärare och tjenstemän, med vilkor att icke någon erhölle mer än 20 procent
af lönen, beräknad för professorer till 4,500 kr., för adjunkter till 2,000 och 2,500
kr. samt för öfrige tjenstemän till det i staten upptagna belopp, dels för 1874 ett
extra anslag af 15,000 kr. att efter särskild pröfning i hvarje fail användas till
dyrtidstillägg af 20 procent utaf lön åt sådane till lönetilläggs åtnjutande för 1875
äfrågakommande adjunkter, hvilka ej egde inkomst till motsvarande belopp af annan
tjenst eller verksamhet, och Kongl. Maj:t under d. 29 Maj 1874 anbefallt Kanslers-
embetet att efter vederbörandes hörande dels inkomma med förslag till fördelning
af det för år 1874 beviljade anslag, dels ock föreslå å hvilka löner och till hvilket
belopp för hvarje lön dyrtidstillägg för år 1875 borde utgå, hvarvid skulle iakttagas,
att sådant tillägg icke föresloges å någon till professor, bibliotekarie eller räntmä¬
stare anslagen lön, som efter de under' föregående åren gällande spannemålspris
kunde anses hafva influtit med ett belopp af 5,400 kr. eller deröfver, ej heller å
någon adjunktslön, som uppginge till eller öfverstege 3,000 kr., så har, efter det
kansiersembet afgifvit förslag i ämnet, Kongl. Maj:t under d. 16 påföljde Oktober, i
bufvudsaklig öfverensstämmelse dermed fastställt dyrtidstillägg åt lärare och tjenste¬
män vid Lunds universitet.

Under d. 28 sistl. Aug. har Kongl. Maj:t funnit sig ej kunna bifalla en al åtskillige
professorer och tjenstemän härstädes framstäld anhållan att å universitetets ränte-
kammare fa qvartalsvis uppbära lösen för sina spannemåls löner med bibehållande
af nuvarande eller genom option blifvande lön i kyrkotionde, kronotionde eller arrende¬
säd och med rättighet att på hittills öfligt sätt deltaga i bestämmande af lösningsprisen.

Under d. 13 November 1874 har Kongl. Maj:t i nåder fastställt stadga förde
medicinska examina och den i sammanhang metl dessa föreskrifna kliniska tjenstgöring.

Uppå konsistorii majoris derom gjorda och af kanslersembetet tillstyrkta fram¬
ställning har Kongl. Maj:t under d. 15 sistl. Januari meddelat tillåtelse för univer¬
sitetet att af enkefru O. Sjöström mot en köpesumma af 40,000 kr. jemte öfriga
vilkor tiilhandla sig den intill akademiens hus n:o 21 vid Lilla torget här i staden
belägna fastigheten N:o 21, litt. A.

Under d. 5 sistl. Februari har Kongl. Maj:t i nåder beviljat ett anslag af 1,200
kr. för utgifvande af elfte årgången af universitetets årsskrift.

Uppå professor Blomstrands af konsistorium förordade framställning har univer¬
sitetets kanslersembete under d. 11 Juli 1874 beviljat ett anslag af 400 kr. från
reservfonden såsom reseunderstöd åt åtta studerande till företagande af en resa i

Digitized by <^.OOQLe

Program till Rektorsombytet den 1 Juni 1875.

Wermlanils och Westmanlands bergslaget* för anställande af mineralogiska undersök¬
ningar under bemälde professors ledning.

Under d. 5 Augusti s. å har Kanslersembetet tilldelat konservatorn C. D. E.
Roth en gratifikation från reservfonden af 300 kr. med afseende på hans ringa
löneinkomster samt hans trägna tjenstgöring och derunder ådagalagda nit och skick¬
lighet.

Från samma fond har Kanslersembetet uppå konsistorii majoris hemställan be¬
viljat ett anslag af 6,217 kr. 30 öre att användas för inledande af vatten i uni¬
versitetets åtskilliga institutionsbyggnader, af hvilket belopp högst 4,000 kr. finge
auvändas under loppet af 1874 och återstoden 1875.

1 i\ov. 1874 har kanslersembetet på hemstäilan af konsistorium majus anslagit
ett belopp af 803 kr. 33 öre från reservfonden att efter afgifvet och godkändt förslag
fördelas bland universitetets betjening såsom dyrtidstillägg med afseende på'den steg-
.rade lefnadskostnaden.

På framställning af akademiska föreningen och efter konsistorii hörande har
kanslersembetet d. 11 sistl. Januari tillagt studentsångföreningens anförare registra-
torn C. G. v. Sydow för nästlidne år ett anslag af 400 kr. att af reservfonden utgå.

Sistlidet års anslag till yngre lärares understöd och uppmuntran har af kans¬
lersembetet blifvit i enlighet med konsistorii förslag sålunda fördeladt, att 500 kr.
tilldelats adjunkten n. m. professor M. V. Odenius för uppehållande af professuren i
teoretisk- och rättsmedicin under sistlidet år, 200 kr. åt docenten Hj. Lindgren
för bestridande af anatomieprosektorsbefattningen under sagde tid, och 300 kr. åt
adjunkt Cavalun, för det han efter åtagande förestått professuren grekiska språket
och litteraturen (Kansl. br. d. 12 Januari 1875).

Sedan konsistorium majus anmält, att af anslaget till filologiska seminariets
klassiska afdelning ett belopp af 1,800 kronor blifvit besparadt, vid det förhållande
att afdelningens medlemmar under de sednare åren ej uppgått till det antal, för
hvilket premierna 'varit beräknade, har kanslersembetet d. 15 sistl. Januari, med
bifall till konsistorii i sammanhang med samma anmälan gjorda framställning tillåtit,
att 1800 kr. må af reservfonden utbetalas till seminariet för att under åren 1875 och
1876 användas till premier, såvida medlemmar finnas, som af sagda premier visa
sig förtjente.

Under d. 23 sistlidne Januari har kanslersembetet för en tid af ytterligare tre
år fastställt stadgarna för astronomiska observatorium.

Med afseende på otillräckligheten af det anslag, som d. 25 Febr. 1874 bevil¬
jades juridiska fakulteten för anställande af öfningar med de till fakulteten hörande

Digitized by <^.OOQLe

4. Möller.

studerande, har kanslersembetet d. 4 sist!. Febr. på fakultetens af konsistorium ma-
jus förordade framställning beviljat ett ytterligare anslag af 500 kr., dels för kom¬
plettering af fakultetens boksamling, dels för bekostande af böckers inbindning.

Sedan konsistorium majus, med föranledande af Kongl. Maj:ts ofvanomförmälda
nådiga bref af d. 16 Okt. 1874 angående dvrtidstillägg åt universitetets lärare och
tjenstemän, blifvit anmodadt att upplysa, huruvida reservfondens tillgångar medgåfve
utbetalandet at föreslaget dyrtidstillägg åt läraren i geologi och de vid universitetets
institutioner utom biblioteket anstälde amanuenser till belopp af 20 procent af inne-
hafvande arfvoden, bar kanslersembetet, efter det sådan upplysning meddelats, under
d. 4 sistl. Februari anvisat ett belopp af 1070 kr. att från reservfonden under inne¬
varande år qvartalsvis utbetalas till läraren i geologi och elfva amanuenser.

1 enlighet med ett af konsistorium majus uppgjordt förslag har kanslersembe¬
tet under d. 24 sistl. Mars fastställt reglemente för den af framlidna mamsell M. C.
Wollin genom testamente d. 14 September 1869 anslagna och universitetet sistl. år.
tillhandakomna donation till stipendier för förtjente och behöfvande studerande här
vid universitetet.

Sedan konsistorium majus, med afseende på det allt mer kännbara behofvet af
en ny universitetsbyggnad, föranstaltat om uppgörandet af ritningar och kostnads-
forslag för en sådan byggnad, har konsistorium under den 30 sistl. December hos
Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt, att Kongl. Maj:t måtte efter inhemtande af
öfverintendentsembetets yttrande aflåta nådig framställning till riksdagen om anslag
för ändamålet.

Äfven under det nu lilländagående akademiska året hafva många bevis på väl¬
vilja kommit universitetet till del, medelst donationer afsedda, till understöd åt med-
dellöse och förtjente studerande.

Sålunda har kyrkoherden i Qville, prosten dokt. J. H. Holmqvist, hvilken till—
förene donerat medel till tre stipendier för teologie studerande af Göteborgs nation,
ytterligare förvärfvat stora anspråk på universitetets tacksamhet, derigenom att han
vid det tillfälle, då han härstädes promoverades till filosofie jubeldoktor, öfverlomnat
ett kapital af tio tusen kr. till bildande af tre nya sådana stipendier.

Professor emeritus m. m. S. Nilsson har vid ett för honom betydelsefullt till¬
äde donerat ett kapital af tre tusen kr. såsom fond för ett stipendium för en skån¬
ska nationen tillhörande studerande, som egnar sig åt naturvetenskapliga studier.
Professor Nilsson har härigenom ytterligare ökat de stora förbindelser, i hvilka
universitetet sedan länge stått till honom, ej blott för det anseende, han så

Digitized by <^.OOQLe

Program till Rektorsombytet den 1 Juni 1875.

•väsentligt bidragit att skänka lärosätet, utan äfven för den kärlek, han städse egnat
detsamma.

Medelst gåfvobref d. 25 sistlidne September har f. d. bagaren P. Möller till
universitetet öfverlemnat ett kapital af ett tusen kr. såsom fond för ett stipendium
till förmån för en obemedlad qvinna, som vid universitetet idkar medicinska studier,
hvarvid gifvaren förbehållit sig att under sin lifstid få uppbära räntan å sagde ka¬
pital.

Under yttrad önskan att fortfarande få vara okänd har stiftaren af den år 1860
grundlagda Tegnérska premie- och stipendiifonden till dennas förökande öfverlemnat
en summa af ett tusen kr., hvarvid han tillika uttalat sin önskan om en del tillägg
till reglementet af den 20 Oktober 1860, hvilka tillägg, på konsistorii derom gjorda
tillstyrkan, blifvit af kanslersembetet faststälda d. 11 Nov. 1874.

Enkeprostinnan Cathrine Sophie Kodhe har till universitetet förärat ett kapital
af ett tusen kr. till fond för ett stipendium för en studerande här vid universitetet.

Beträffande universitetets särskilda institutioners tillvext hafva af vederbörande
föreståndare följande uppgifter blifvit meddelade.

Anatomiska Institutionens samlingar hafva under tiden från den 15 Maj 1874
till den 15 Maj 1875 vunnit följande tillväxt: Skeletter: en 14 års gosse, en 6
års gosse, Propithecus diadema, Lichanotus Indri, Chirogaleus Smith», Centetes ecau-
datus, Rhyzaena telradacityla, Hyrax capensis, Chrysochloris eapensis, Gypohierax an-
golensis, Serpentarius reptilivorus, Megalaima Henrici, Tinamus canus, Leptosoma afer,
Penelope superciliaris, Porphyrio madagascariensis, Ffematopus nigér, Apteryx Owenii,
inköpta ; Fringilla doinestica </ skänkt af C. F. Naumann: Alauda cristata, Calidris
arenaria, foglarne skänkte af herr G. Möller på Wedelsbäck; Strix Tengmalmi, fo-
geln skänkt af prof. F. Wahlgren; Uria Troile, skänkt af prof. C. F. Naumann; Två
cranier af Grönlands urinfödingar, skänkte af akademiadjunkten Th. Fries i Upsala;
Cranium af Hapale auritus, monté ä distance, skänkt af E. Verreaux i Paris; Cra-
nium i gips af Troglodytes auhryanus, skänkt af E. Verreaux; d:o af Troglodytes
niger c/ 1 , inköpt.

På Astronomiska Observatoriet har under det förflutna året den nya meri¬
diancirkel blifvit uppstäld, till hvilkens anskaffande Riksdagen år 1872 lemnade sär-
skildt bidrag och som omedelhart derefter bestäldes hos Herrar A. Repsold & Söhne
i Hamburg. En närmare beskrifning af detta instrument har nyligen blifvit medde¬
lad i det program, jag utgifvit med anledning af professor Odenii inställande i em-
betet. De dermed anstälda observationerna ha hufvudsakligen blifvit utförda af före¬
ståndaren och docenten Wijkander, men då deras reduktion ännu icke hunnit

Lunds TIniv. Årsskrift. Tom. XI. 2

Digitized by L?OOQLe

A. Möller.

afslutas, kan en närmare redogörelse för deras antal och beskaffenhet tor det när-'
varande icke meddelas.

Med refraktorn hafva observationerna blilvit forisatta efter samma plan som förut,
men hafva under det förflutna, året hufvudsakligen blifvit anstälda af adjunkten Dcnér
och docenten Wijk ander, emedan föreståndaren tillfölje af flere offentliga uppdrag
under längre tider varit frånvarande från staden. Antalet af de med detta instru¬
ment erhållna observationerna uppgår till 99 planetobservationer, 113 kometobser¬
vationer och 88 dubbelstjernmätniugar.

Observatoriets bibliotek har under året erhållit gåfvor från följande institutioner
och enskilda personer:

Observatorierna i Hamburg, Moskwa, Oxford, Paris, Pola, Prag, Upsala, Wa¬
shington och Wien, Association scientifique de France, Astronomisohe Gesellschaft,
United States Coast survey, Geological survey och Gommissioner of agriculture, per-
manente Comission der Europäischen Gradmessung, königl. Preussisches geodätischés
Institut, Smithsonian Institution, Naturforschende Gesellschaft i Danzig, K. K. Hydro-
graphisches Amt i Wien och Nautical Almanac Office i London-, Dokt. v. Asten i
Pulkova, prof. Donati i Florens, dr Glasenapp i Pulkova, prof. Galle i Breslau,
dr Holotschbk i Prag, prof. Krueger i Helsingfors, prof. v. Littrow i Wien,
dr Peters i Kiel, kapteu Settimanni i Florens, prof. Scuiaparelli i Milano, prof.
Schoenfeld i Maunheim och adj. Schultz i Upsala.

Universitetsbiblioteket har under året erhållit gåfvor af H. Maj:t Kejsaren af
Österrike, Portugals minister i Stockholm, kongl. danska geheime-archivet, kongl.
danska statistiska byrån, kongl. biblioteket i Köpenhamn, Köpenhamns kommunalbe-
styrelse, the bureau of education i Washington,' the surgeon general oftice i Wa¬
shington, die Ministerial-Commission zur wissenschaftl. Untersuchung der deutschen
Meere i Kiel, det norske Bibelselskab i Christiania, bokhandlaren Alb. Cammermeyer
i Christiania, professorn m. m. C. A. Holmboe, dersammastädes, kammarherren m.
m. Chr.; Holst dersammastädes, professorn m. m. M. J. Monrad dersammastädes,
amanuensen i riks-arkivet i Christiania Yngv: Nielsen, herr G. V. Kilchin i Ox¬
ford, herr F. A. v. Röepstorff i Köpenhamn, svenska Akademien, kongl. musika¬
liska akademien i Stockholm, kongl. topografiska korpsens chefsembete, riksgäldskon-
toret, filos. d:r P.' Beyer, bibi. 1 amanuensen d:r F. E. Braune, kyrkoherden d:r
Sev. Cavallin, justitierådet m. m. Chr. Naumann, professor M. V. Ödenius, vice
bibliotekarien A cg. Palm, framl. professorn m. m. Prambergs sterbhus (90 band
medicinsk literatur ur den aflidnes boksamling, ej förut befintliga å univ. biblioteket) (
framl. kyrkoherden H. H. Ringii sterbhus, professorn m. m. C. J. Tornberg, kyr-

Digitized by <^.OOQLe

Program till Rektoraombytet den 1 Juni 1875.

koherden A. 0. Werlin-Ohlsson, framl. professorn m. m. Zetterstedt (lians
porträtt i olja). Biblioteket har utbytt skrifter med omkring MO in- ocb utländ¬
ska universitefer och lärda samfund. Så väl förenämnda gåfvor som de i den lite¬
rära bytesförbindelsen erhållna skrifter finnas specificerade i den årligen utkommande
accessionskatalogen.

Botaniska Institutionen. Under en for vår ort ovanligt långvarig och sträng
vinter hafva bland de mera ömtåliga frilands-vexterna några lidit ovanligt mycket,
och flera äfven dött bort. Några kännbarare förluster hafva dock icke förekommit.
Vexthusen hafva erfordrat omkring */« niera kol än som vanligen åtgår. Men vex¬
terna hafva inom husen stått friska och trifvas fortfarande synbarligen väl. En gam¬
mal Cycadé-stam (Cycas angulata), som utan blad och rötter för flera år sedan
hitsändes såsom gåfva ifrån Baron v. Moller i Melbourne, och som stått sedan här
till utseendet oförändrad, sköt under förra sommaren en präktig krona med blad;
och en annan Cycadé (Ceratozamia robusta ) har — jemte andra — under året
här blommat för första gången. Den förändring af ena vexthuset, som under förra
hösten vidtogs, har befunnits särdeles ändamålsenlig. Ett par af de arboreseenta
ormbunkarna inflyttades deri redan på senhösten och hafva ett synbarligen friskare
utseende än de som qvarhöllos i Palmhuset. Då försöket sålunda lyckats, hafva de
andra på våren äfven fått följa efter. På universitetets bekostnad hafva så väj
vattenledningsrör blifvit, införda till vexthufeen, som ock vattenkastare anordnade på
ett par ställen i trädgården. Institutionen står fortfarande i förbindelse med utländ¬
ska trädgårdar, och flera frökataloger hafva under året erbjudits än under något
föregående år. Beqvirerade frön hafva emottagits från Kjöbenhavn, Hamburg, Greifs-
wald, Berlin, Wien, Briissel, Paris och Rouen. Äfven lefvande vexter hafva er¬
hållits ifrån trädgårdarna på Alnarp, • ifrån Göteborgs trädgårdsförening, Bot. Have i
Kjöbenhavn, äfvensom kommendören i Danska marinen Schcltz kompletterat den
samling af ormbunkar, som trädgården förut från honom fått emottaga. Jemte de
rika samlingar af torkade vexter, som docenten Berggren hemsändt från Nya Zee¬
land, hafva äfven några pakefer med frön hitkommit, som fördelade utlemnats till
några af de träd årdar, till hvilka vi företrädesvis stå i förbindelse. Sedan adj.
Areschoug, som dertill erhållit ett särskildt anslag, anskaflat lämpliga microskoper, ,
hafva under hans ledning många af de yngre botanisterne med ifver omfattat det
erbjudna tillfället att få öfva sig i microscopiska studier.

Det klassiskt-filologiska seminariet har under läsåret fortsatt sin verksamhet,
ehuru prof. W albergs under höstterminen timade död föranledt någon förändring
i den af seminariets stadga utstakade planen. Under höstterminen inskränkte sig

2 *

Digitized by <^.OOQLe

A. Möller.

den grekiska afdelningens verksamhet till tvenne disputationer; deremot egde å la¬
tinska afdelningen exegetisk-kritiska öfningar öfver Terentii Heautontimorumenos rum
två gånger i veckan. Under vårterminens första månad förekommo g‘rekiska öfnin¬
gar två gånger i veckan, men under de följande månaderna (I Mars—15 Maj) de¬
lades de anslagna fyra timmarna i veckan lika mellan grekiskan och latinet. Öfnin-
garna hade å grekiska afdelningen till föremål Demosthenis Olynthiska tal och å den
latinska Horatii ars poetica.

Seminariet räknade under h. t. fyra medlemmar och två åhörare. En if med-
lemmarne slutade med nämnde termin sin två års kurs, men fortfor likväl att un¬
der v.' t. deltaga i öfningarna. Det samma var å grekiska afdelningen fallet med
två med år 1872 utgångne medlemmar, filos, kandidater enl. 1853 års förordning,
af hvilka dock mot terminens slut den ene af profårstjenstgöring var hindrad att
bevista sammanträdena och den andre afreste till Leipzig för att der studera grekisk
filologi. De ordinarie medlemmarnes antal var under v. t. fyra, af hvilka två äro
filosofie kandidater enl. 1870 års förordning och den tredje nu undergått samma
examen; den ene af kandidaterne har emellertid af sjukdom under större delen af
terminen varit hindrad att bevista öfningarna.

Under läsåret hafva af seminariets medlemmar följande uppsatser författats och
inom seminariet försvarats, tillhörande tre den grekiska och tre den latinska afdel¬
ningen:

De carmine excubitoris, a quo incipit Agamemno Aeschylea, recte interprelando
ser. A. E. Peterson, sc.; De correlati omissione irt Xenophontis commentariis
scr. Henr. Wranér, sc.; De nonnullis anacoluthis fabulae Sophoclis, quae inscri-
bitur Oedipus Tyrannus scr. Th. O. Joh. Rönström, sc.; De locis nonnullis saturae
VI libri II Horatii disputavit Hild. Andersson, sm.; De anapaesto versuum Terentii
fabularum scr. Th. O. Joh. Rönström, sc.; De Horatii ad Pisones Epistola quaes-
tiones scr. Nic. M. Flensburg, sc.

Fysiska Institutionen, hvars inskränkta utrymme numera knappast tillåter
anskaffandet af nya apparater, har under läsåret ej erhållit någon nämnvärd tillök¬
ning i sin instrumentsamling.

Den i programmet till rektorsombytet 1873 omnämnda utvägen att lemna en
åtminstone ringa ersättning för egentliga laborationsöfningar, hvartill nödigt utrymme
under sednare åren icke kunnat beredas, har alltsedan varit begagnad och derunder
visat sig ganska lämplig som inledning till mera fullkomliga öfningar.

Geologiska Institutionens , samlingar hafva under årets lopp genom gåfvor er¬
hållit följande tillökning: af amanuensen W. Leche, stuffer insamlade under en ex-

Digitized by <^.OOQLe

Program till Rektorsombytet den 1 Juni 1875.

kursion till Vermlands och Vestmanlands bergslager; dokt. F. Laurell, lösa block
från Gullmarsberg i Bohuslän; stud. S. Alenius, försteningar från Kinriekulle; hä-

radshöfding N. Åkesson, block med siluriska koraller från Svedala; dokt. L. P.
Holmström, konglomeratblock från Rlågerup; stud. A. R. Ohlsson, malmer och berg-
arter från Garpenberg; stud. A. Åkerman, fossilt träd från Gerdslöf, Skåne; kan¬
didat F. Bundy, Terebralula carnea från Limhamn; docent S. Berggren, kiselsinter
m: m. från de varma källorna på Nya Zeeland; docent A. G. Nathorst, 2 echini-
der från Alnarp, ett stycke flinta från Billeberga.

Från doct. A. Krantz i Bonn har inköpts en samling insekter och krustaceer
samt en samling bergarter och försteningar för kompletteringen af studiesamlingen. ■

Arbetena i museet hafva hufvudsakligen omfattat fortsättning af katalogiserandet
och etiketterandet af museets samlingar samt uppställandet af en topografiskt ordnad
samling af svenska bergarter, för hvilken utrymme vunnits i de under föregående
åren anskaffade nya skåpeu. Docent A. G. Nathorst har ordnat och bestämt
museets fossila växter från Skåne och England, och amanuensen Leche har afslutat
bestämningen och katalogiseringen af fossilierna från Skandinaviens och Storbrittan-
niens glaciala och postglaciala formationer.

Universitetets historiska museum har under läsåret 1874—75 genom gåfvor
erhållit följande tillökning: af fil. doktor N. O. Holst; 1 stenyxa; af åboen Hans
Svensson i Nosaby: 1 dolk af flinta; af possessionaten H. Lenschau i Tostarp: 1
yxa af flinta; af åboen Paul Olsson i Klåfveröd: 1 hålmejsel af flinta; af åboen
Fr. Ljungdahl i Ljungby:' 1 yxa af flinta; af kommissarien J. G. x Nelsson i Ron¬
neby: 1 yxa af trapp; af åboen Nils Nilsson i Wånga n:o 14: 1 stenyxa; af
possessionaten Olof Kellgren på Ifö: 2 dolkar af flinta; af nämndemannen Sven
Svensson i Atlemåla, Jemshögs socken i Bleking: 1 stenyxa; af kandidat O. A.
Hemming: 1 stenyxa; af professorn och riddaren F. Wahlgren i Lund: 1 s. k.
islägg samt en s. k. ”spetsknog” (skomakareverktyg); af riksdagsmannen Per
Nilsson i Espö: 1 lerurna, innehållande brända menniskoben och en bronsring.

Vid kemiska Institutionen hafva inga väsentligare förändringar under läsåret
förekommit. En anmärkningsvärd förbättring har emellertid vunnits, derigenom att
vattenbehållaren med tillhörande ledningsrör för ångpanna, tvättplatser o. s. v. blif-
vit satt i sammanhang med stadens detta år öppnade vattenledning. Att för öfrigt
utrymmet å laboratorium ingalunda motsvarar det växande behofvet, har ytterligare
bevisats af årets erfarenhet, då det stora antalet laboranter (under hösttermi¬
nen 42, under vårterminen 86) gjort nödvändigt att i allmänhet fordela arbetet
på half termin och någon gång derunder, med medgifvande af dess fortgång under

Digitized by <^.OOQLe

A. Möller.

samtliga söckendagar i stället för ensamt Onsdagar och Lördagar, såsom förr, endast
med särskilda undantag för de mera försigkomna, varit regel. Mineralsamlingen,
för hvilken 2:ne nya skåp måst anskaffas, har vunnit en ganska väsentlig tillökning
genom de svenska (framförallt Wermiändska) mineralier, som vid en under förra
sommaren företagen mineralogisk resa genom en del af Wermlauds, Westmanlands
och södra Dalarnes bergslager, hvari jemte institutionsföreståndaren 5 yngre akade¬
miska medborgare deltogo, blifvit insamlade eller, till en del senare, genom köp för-
värfvats. En värdefull mindre samling af sällsyntare svenska mineralier från till det
mesta nyare fyndorter har genom prof. Nordenskjöld till skänks erhållits, äfvensoin
mera enstaka gåfvor äro att' anmärka af disponent Jansson, ingeniörerne Tibkrg
och Wilander, dokt. Holst m. fl.

På kirurgiska och obstetriska klinikerna hafva under året 9 med. kandidater
tjenstgjort. På den förstnämnda kliniken hafva 238 patienter blifvit vårdade och
146 operationer verkstälda.

På kliniken för ögonsjuka hafva 89 operationer blifvit utförda, hvaraf 26 starr¬
operationer, 34 iridectomier och 8 bulbenucleationer.

Kirurgiska instrument- och apparatsamlingen har blifvit förökad med åtskilliga
instrumenter och apparater, bland hvilka må nämnas en Middeldorpfs galvanokau-
stiska apparat med tillhörande instrumenter.

Universitetets mynt- och ntedalj-kabinett har under året förökats 1) genom
gåfvor af Svenska akademien: dess minnespenning öfver Sjöberg (Vitalis), af K.
Vetenskaps akademien: dess minnespenning öfver Sam. Owen, och af medicine stu¬
deranden herr G. Romberg : o st. religiösa medaljer, Sophia Magdalenas begrafnings
kastpenning, dansk medalj ”till det 3:dje judske infanterie regimente d. 2 April 1804",
Carl Xl:s 4 mark 1691, 2 mark 1689 samt 4 st. ett ören, Carl Xll:s två Caro-
liner 1718 och ett öre, Adolf Fredriks 1 / 18 Thal. Pom. 1763, Fredrik III:s dansk
krona 1668, Christian V:s krona 1693, Fredrik IV:s krona 1725, Fredrik YI:s
’/ 6 Rigsd. 1808, .18 toskillingar af olika år; 6 div. tyska småmynt, allt af silfver
jemte en cent Nord Am. i bronz.

2) Genom köp och byte: Svenska mynt: Gustaf I:s */ 2 mark 1537, Ye-
sterås örtug 1331, 2 öre 1344; Eric XlV:s mark 1361; Gustaf 11 Adolfs Dukat
(medalj) 1632 guld, Riga solidus 1623, 1626, 1627, 1628, 1632, Elbings ‘/»«
Th.; Christinas */a Salv. daler 1645, hel 1643, ‘/a* Thal. Rigas 1648, Riga
solidus 1639, 1630; Carl XI:s 2 mark 1677, 1686, Stralsund ‘/a* Th. 1688,
Pomerns d:o 1671, Bremens d:o 1697; Carl Xll:s dukat 1715 guld, mark
1708, ‘/a« Pom- 1707; Gustaf 111:s riksd. 1779; Gustaf IY Adolfs dukat

Digitized I <^.OOQLe

Program till Rektorsombytet den 1 Juni 1874.

1808 guld; Carl XI11:s Riksd. 1818; Carl XIV:s Riksd. 1839, 1841; Oscar
I:s Riksd. 1847; Oscar II:s 20 kronor 1873, 1874 guld, 10 kronor 1873,
1874, guld, och de hittills preglade skiljemynten i silfver och koppar. — Norska
mynt: Oscar Il:s t / 2 sp. 1873, 20 kronor 1874 guld, 10 kronor 1874 guld,
50 öre og 25 öre 1874.. — Danska mynt: 1 / 2 specie 1778, 1836, 20 kronor
•1874 guld, 10 kronor 1874 guld, 25 og 10 öre 1874. — Svenska medaljer:
Gustaf 11 Adolf, segrarne i Tyskland, oval. — Carl XI, öfver hans död, kopp.
Carl XII, segrarne 1703; hans död. — Gustaf Ill, hans död. — Sophia Mag¬
dalena, kröningen. — Gustaf IV Adolf, kröningen, tenn. — Carl XIII,
Wermlands hushållms sällskaps, tenn: slaget vid Högland 1788 tenn; slaget vid
Svensksund, aflång, tenn. — Öfver enskilde: Cathar, Fehman, koppar; Jenny
Lind, tenn; Kellgren; J. A. von Lantingshavsen, bronz; O. G. Nordensköld,
bronz; C. A. Rudolfi, bronz; Aug. Blanche; Exc. G. A. SpARRe; Cardinal Az-
zolini, te nu. Alla under året 1874 preglade sällskaps och samfunds, samt kongl.
belöningspenningar. En dansk relig. medalj. Tysk nyårs medalj 1800. Exhibicion
en Bogota 1874, kopp. • Preuss. Tysk riksmark 1873 jcmte flere utländska div.
skiljemynt.

Samlingen har tillväxt med 142 st., af hvilka 9 i guld, 102 i silfver og re¬
sten i andra metaller.

Pathologiska Institutionen. Under läsåret (t. o. m. 14 Maj 1875) halva vid
institutionen förrättats 65 sektioner — deraf 59 pathologiska och 6 rättsmedicinska —
samt i samlingarna uppstälts 78 nya n:r. Förutom de pathologiskt-anatomiska pre¬
parater, som vid sektionerna af tjenstemännen tillvaratagits, har institutionen för
sina samlingar fått emottaga rikliga gåfvor af föreståndarne för lazarettets cliirur-
giska kliniker herr prof. dokt. C. J. Ask och adj. dokt. M. K. Lövegren, samt af
herr dokt. J. C. Andersson, med. kand. C. Asp, adj. dokt. O. Bendz på Alnarp,
dokt. Chr. Berling, i Malmö, dokt. A. Bergstrand i Ystad, reg, läkare dokt A.
Falck i Malmö, dokt. A. E. Goldkuhl i Wexiö, med. kand. C. Malmsten, dokt. O.
Möller i Malmö, aman. dokt. A. Theorin, prof. doct. Fr. Wahlgren.

Den Zoologiska institutionen har äfven under detta akad. år ytterligare vun¬
nit förkofran, dels genom på stället förfärdigade preparater dels och förnämligast
genom gåfvor, hvilka vittna om, att den välvilja, som under en följd af år från
många håll visats denna inrättning, ännu är fortfarande. Att här uppräkna samt-
lige gifvare och af dem skänkta föremål, tillåter icke utrymmet, utan kommerj såsom
vanligt särskild redogörelse derför att afgifvas;^ likväl torde äfVen här böra näm¬
nas att H. M. Konungen behagat till museumj förära en samling af 206 arter Con-

Digitized by <^.OOQLe

A. Möller.

chylier från. Java. — Genom köp liafva också några för undervisningen behöfliga
föremål blifvit förvärfvade; hvad som af årsanslaget öfverskjutit de löpande utgifterna
har äfven för detla år reserverats till anskaffande af flera nya skåp o. d. — Lik¬
som under föregående åren har museum haft att glädja sig åt talrika besök under
de tider, då det hålles öppet för allmänheten, (för de studerande har det såsom
vanligt dagligen varit tillgängligt från kl. 9 f. .ni. till kl. 6 e. m.) hvarjemte såväl
elementarläroverkets som skollärareseminariets och andra undervisningsanstalters lär¬
jungar på särskilda timmar under resp. lärares ledning lemnats tillgång till samlingarna.

Såsom medlemmar af konsistorium minus hafva utom rektor och prorektor samt
de ordinarie ledamöterne tjenstgjort: professorerne Olbers, Lysander, Wisén och
Humbla, den sistnämnde såsom juridisk ledamot.

Till fakultetsdekaner hafva varit utsedde: inom den teologiska fakulteten pro¬
fessor Skarstedt, inom den juridiska professor Broomé, inom den medicinska pro¬
fessor Ask samt inom den filosoflska professor Walberg. 1 anseende lill den sist¬
nämndes sjukdomsförfall och sedermera inträffade död har likväl dekanatet i filosofiska
fakulteten förvaltats af prodekanus professor Boreuus. •

I bibliotekskommissionen hatva jemte bibliotekarien och vice-bibliotekarien tjenst¬
gjort professorerne Skarstedt, grefve Hamilton, Ask, Ljunggren, Olde, Blom¬
strand och Björling.

De vid universitetet närvarande studerandes antal utgjorde under höstterminen
544 och under vårterminen 523, i hvilket antal dock ej inräknats de studerande
nationsföreningarnas förutvarande medlemmar, som blifvit i vederbörande nationer
inskrifne efter studentkatalogens tryckning. Såsom studerande hafva blifvit inskrifne
under höstterminen 107 och under vårterminen 32 tillsammans 139.

Af följande antal studerande hafva examina blifvit aflagda, nämligen: teoretisk
teologisk examen af 23, praktisk teologisk af 19, examen för inträde i rättegångs¬
verken af 20, medicinekandidatexamen af 2, filosofie-kandidatexamen enligt 1853
års stadga af 40, samma examen enligt 1870 års förordning af 19, teologico-
tiiosofisk examen af 7, juridico-filosofisk af 3, juridisk preliminär examen af 12,
medico-filosofisk af 19. Latinskt skrifprof har blifvit aflagdt: för filosofiska graden
af 34, för teologico-filosofisk examen' af 3, för juridico-filos fisk af 1, samt för
medico-filosofisk med särskild Kongl. tillåtelse af 1.

Premier för flit och framsteg i studier hafva för året 1874 tilldelats: inom teo¬
logiska fakulteten studeranderne J. N. Nilenius, sk., C. A. Carlsson, gb. och L.
Nevander, sk.; inom juridiska fakulteten studeranderne T. P. Gussing, sk., G.
Hintze, sk., och J. B. Tegnér, sk., inom medicinska fakulteten medicine-kandidalen

Digitized by <^.OOQLe

Program till Rektorsombytet den 1 Juni 1875.

•

A. Nordenstedt, sk., medicine-kandidaten C. A. Berg, sm. ocli studeranden J. L.
Naumann, sk; samt inom den filosofiska fakulteten filosofie-kandidaten P. Johnsson,
sk., filosofie doktor F. Laurell, gb. och filosofie-kandidaten E. W. Nordgren, bl.

Akademiska betyg hafva blifvit utfärdade åt 40 studerande nemligen 26 under
höst- och 14 under vårterminen

Under läseåret har utkomm tom. X. af universitets årsskrift.

Följande akademiska afhandlingar hafva blifvit utgifna nämligen:

under höstterminen:

De verbis Hebraeorum concavis, quaestiones, auct. A. Malmstöm, 43 s. 4:o.

Under vårterminen:

Om partus arte prsematurus, I, 101 s. 8:o, för medicinska graden af G A.
Theorin.

Bidrag till kännedomen om gallsyrornas sönderdelningsprodukter, 1, 106 s. 4:o,
specimen för professionen i medicinsk och fysiologisk kemi af J. Lang.

Om formalprmcipen i dess historiska utveckling inom antika filosofien, I, 29 s.
4:o af E. A. Wadstein.

Undersökning af muskulaturen hos slägtet Buteo, Cuv., 1, Bakre extremiteternas
muskel 30 s. 4:o af E. Neander.

Af medicinska fakultetens dekanus professor Ask kommer i morgon näst före
rektorsombytet att till medicine doktor i stadgad ordning utnämnas medicine-licen-
tiaten, filosofie doktorn Gustaf Alfons Theorin, som angående sina lefnadsomstän-
digheter lemnat följande uppgift.

Gustaf Alfons Theorin föddes i Hasslöf af Hallands län d. 30 Augusti 1841;
fadren: prosten och kyrkoherden, L. W. O., Carl Gustaf Lönblad Theorin, mo¬
dren: Angelique Charlotte Virgander; genomgick efter förut åtnjuten enskild
undervisning Lunds högre elementarläroverk 1857—1861; aflade studentexamen
vid universitetet i Lund d. 28 Maj 1861; filosofie-kandidatexamen, d. 8 April 1865;
medicine-kandidatexamen d. 30 Jan. 1869, samt medicine-licentiatexamen d. 24
Sept. 1873; promoverades till filosofie doktor d. 7 Juni 1865; underläkare å Mal¬
möhus läns lazaretts i Lund invärtes afdeln. från d. 3 April till d. 13 Juni 1869:
tjenstgjorde vid hufvudstadens kliniker läsåret 1869—1870; förordnades af kongl.
sundhetskollegium att biträda i allmänna sjukvården inom Vernamo distrikt fr. d. 1
Juli till d. 22 Juli 1871; af Magistraten i Lund förordnad att stadsläkaretjensten
förestå fr. d. 25 Aug. till d. 15 Sept. 1871; utnämndes till amanuens vid kirur¬
giska och obstetriska kliniken å Lunds lasarett d. 21 Nov. 1871, hvilken plats
ännu innehafves; af Lunds stadsfullmägtige förordnad att ”biträdande stadsläkare-

Lunds Univ. Årsskrift. Tom. XI. 3

Digitized by <^.OOQLe

A. Möller.

tjensten” bestrida fr. d. 6 Mars 1873 till d. 1 April 1874; Af magistraten i Lund
förordnad att stadsläkaretjensten bestrida från d. 1 Juni till 1 Juli 1873; af samma
myndighet förorduad att bestrida stadsläkaretjensten fr. d. 12 April till d. 1 Juli
1874; af samma myndighet förorduad d. 30 Mars 1874 till ”biträdande stadslä¬
kare”, hvilken plats fortfarande innehafves; af samma myndighet förordnad att
stadsläkaretjensten i Lund förestå fr. d. 1 Juni till 1 Juli d. å.; företog med under¬
stöd af Konung Carl XV:s resestipendium utländsk vetenskaplig resa Sept. 1874—
Mars 1875, hvarvid de förnämsta Tyska och Österrikiska universiteten besöktes;
* speciminerade för den medicinska doktorsgraden d. 24 Febr. d. å.; invaldes till le¬
damot af svenska läkaresällskapet 1874.

Utgifna vetenskapliga arbeten: Växtgeografisk skildring af södra Halland, Akad.
Afhandl., Lund 1865.

Om partus arte praenfaturus. Akad. Afhandl., Lund 1875. — Referat i Hygiea T873.

Slutligen iår jag tillkännagifva, att i morgon den 1 Juni proiessoren i ro¬
mersk vältalighet och poesi, riddaren af kongl. nordstjerneorden,
filosofie-doktorn, Albert Tiieodor Lysader, som blifvit utsedd att under näst¬
kommande läsår vara detta universitets rektor, kommer att med vanlig högtidlighet
i embetet inställas. Innan jag vid detta tillfälle nedlägger mitt embete, skall jag
lemna en framställning af: De nyare värden , som blifvit bestämda för solens pa-
rallax.

Då universitetet redan tvenne gånger under nu förflutna läsår och sist under
denna månad haft den glädjen att se här närvarande dess högt vördade kansler,
f. d. statsrådet, en af de aderton i svenska akademien, riddaren och
kommendören af Kongl. Maj:ts orden m. m. Filosofie-doktorn, herr
grefve HENNING LUDVIG HUGO H.4MILTON, kunna, vi icke hoppas, att han äfven
skall infinna sig vid morgondagens högtidlighet, hvarför jag vördsamt anhåller, att
dess prokansler, biskopen i Lunds stift, kommendören af kongl. nord-
stjerneo rden, teologie- och filosofie-doktorn herr WILHELI FLfiNSBURG,
behagade öfvervara och leda densamma. Till deltagande deri inbjuder jag lika vörd¬
samt landshöfdingen i Malmöhus län, f. d. justitie-statsministern, rid¬
daren och kommendören af kongl. maj:ts orden m. m., juris utriusque
doktorn, herr AXEL ADLERCREUTZ, öfversten och chefen för kongl.
Södra Skånska infanteri-regementet, riddaren af kongl. svärdsorden
m. m., herr AXEL ISAK vom PORAT, domprosten i Veslerås, ledamoten
af kongl. nordstjerneorden, filosofie-doktorn, herr CARL WILHELM
LINDER, professoren vid universitetet i Upsala, filosofie-doktorn,

Digitized by <^.OOQLe

Program till Rektorsombytet den 1 Juni 1876.

herr JAKOB TEODOR HAGBERG, universitetets lärare och studerande ungdom
samt öfrige här i staden varande vetenskapens idkare, gynnare och vänner.

Samlingen sker i morgon Tisdag kl. 10 */« f* na. i consistorii sessionsrum,
hvarifrån processionen afgår kl. 11 till universitetets större lärosal.

Lund den 31 Maj 1875.

Axel Möller.

Digitized by <^.OOQLe

Uppgift på föredrag, som under läsåret 1874—75 blif-
vit hållna vid Physiographiska sällskapets sammanträden.

1874 d. 14 October:

Herr Blomstrand: Mineralogiska iakttagelser ifrån Wermland och Småland
ander en i sommar företagen mineralogisk excursion.

Herr Areschocg: Om knopp-generationernas vexling hos några träd.

Herr Wijk ander redogjorde för de under sednaste Svenska arktiska expedition
gjorda iakttagelser om Luftelectriciteten och Norrskenets spectrum.

d. 4 November:

Herr v. Zeipel: Om nya former för generella integralen till lineära difleren-
tial-equationer af n:te ordningen.

Herr Hill företedde Oersteds circulär om electromagnetismens upptäckt 1820,
samt lemnade derefter ett meddelande om sin analytiska method jemte exempel på
dess tillämpning.

d. 25 November:

Herr Lundgren: Om trilobitslägtena Schlenopleura och Anomocare.

Herr Backlund redogjorde för en af honom författad uppsatts om yt-transfor-
ma tioner.

Herr Nordstedt förevisade en af honom funnen ny art af slägtet Sirotipha.

d. 16 December:

Herr Löwegren demonstrerade ett ovanligt fall af traumatisk ögonaffection.

Herr Agardh : Om några Cellulernas egendomliga förhållanden hos vissa Florideer.

Herr Holmström förevisade och förklarade en geologisk-agronomisk karta öfver
egendomarna Skottorp och Dömestorp i södra Halland.

Herr Naumann: Om ögats och ögondelarnas första bildning.

Herr Möller meddelade fortsättning af sin undersökning af planeten Pandoras
rörelse, omfattande utvecklingen af de af Jupiters-massans quadrat beroende stör¬
ningarna i planetens medelanomali och radius vector.

Digitized by u^ooQie

4875 den 40 Februari:

Herr Areschoug : Om Norges Rubi.

Herr Dunér meddelade sina undersökningar öfver kärnan och de kärnan när¬
mast liggande delarne hos den stora kometen af år 4874.

Herr Blomstrand redogjorde för några nyare arbeten af theoretiskt innehåll,
samt för de sednaste upptäckterna rörande framställningen af naturliga färgämnen.

Herr Wijkander: Om de magnetiska förhållandena på Spetsbergen.

Herr Odenius förevisade en till Prof. E. Z. Rosenschöld, antagligen under hans
besök i England, skänkt bok med antagl. egenhändig påskrift af Ienner, samt med¬
delade några utdrag af den i tidskriften ”Läkaren och Naturforskaren” intagna re¬
lation om obductionen af Gustaf HLdjes lik.

d. 40 Mars 4875:

Herr Möller: Om planeten Pandoras latituds-störningar, som bero af Jupiters-
massans quadrat.

Herr Lundgren: Om faunan i den stenkolsförande formationen i Skåne.

Herr Ask: Om uttagandet af större blåsestenar ur den qvinliga vesica ure¬
naria förmedelst utvidgning af urethra.

Herr Agardh: Om förmenta Orangeträd på en i Pompeji nyligen funnen målning.

Herr Thomson meddelade några notiser om utbredningen af Nordens Carabi,
jemte inledning till ett följande föredrag.

d. 44 April:

Herr Wahlgren; Om till Sverige på sednare tider inflyttade fogelarter; samt
om albinVsm och melanos hos foglarna.

Herr Agardh meddelade några exempel på olikhet i stambildningen hos Algerna.

Herr Thomson: Om nordiska Carabi.

d. 42 Maj:

Herr Duner: Om de under innevarande år på Lunds Observatorium an¬
ställda observationer på den Enckeska kometen, och om de resultat, som deraf
kunna dragas med afseende på frågan om tillvaron af ett motstånd görande medium.

Herr Lang: Om cholalsyrans oxidationsprodukter.

Herr Odenius: Om fall af adenoma sudoriparum.

Herr Lindgren förevisade en areus aorta: hominis med derifrån utgående öf-
vertaliga stammar och tydde präparatet genom hänvisning till utvecklingshistorien.

Herr Löwegren meddelade en litteratur-historisk notis rörande operation af
orbital-tumörer.

-ii L _i» --

Digitized by <^.OOQLe

Innehållsförteckning

for

irgångarne af Lunds Universitets Års-Skrift.

de tio första å

Lands Universitets Årsskrift.

Tom. I. 1864:

I. Afdel ningen för Philosophi, Språkvetenskap och
Historia. Pris 6 Kr.

1. Förbundet mellan Sverge och Frankrike
ftr 1672, af M. J. J. Weibull.

3. Om ordfogningcn i den äldre Eddan, af
Theodor Wisén.

g. Examen critique des étymologies islandaises
proposées dans le Dictionnaire du Patois Normand
de M. M. Duméril par ZACHARIAS Collin.

4. Om Verbets Rektion i Fornsvenskan af
K. F. SÖDERVALL.

g. Framställning och granskning af Herbarts
filosofiske ståndpunkt af P. J. H. Leander.

Förra afdelningen.

g. Om betydelsen af Herbarts philosophiska
ståndpunkt af Oscar Svahn.

II. Afdelningen for Mathematik och Naturvetenskap.
Med 7 tailor. Pris 4: 50 Kr.

1. Om Missfoster af C. F. Naumann.

3. Bidrag till kännedomen om zirkonjord af C.
W. Nyländer.

8. Om Fågelsångstraktens undersiluriska lager
af Sv. Leonh. Törnqvist.

4. MorphoIogi8ka iakttagelser öfver Bladknop-
parne hos några Polygonese af P. Fr. SandéN.

5. Iakttagelser öfver Mossornas könslösa fort¬
plantning genom groddknoppar och med dem
analoga bildningar af Sven Berggren.

g. Afhondling om tals visare till samman¬
satta delare af C. J. D.-son Hill.

7. Om Tantalmetallema och deras nativa före¬
ningar. l.-a afdelningen: Om Tantalgruppens
metaller af C. W. Blomstrand.

Lands Universitets Årsskrift.

Tom. II. 1865:

I. Afdelningen för Rätts- och Statsvetenskap. Pris:
2: 50 Kr.

1. Om vilkoren för eganderättens öfvergång
vid köp af fast gods. Med afseende företrädesvis
p& Svensk Civilrätt, af Philibbrt Humbla.

3. Om den Svenska Fiskeriiagstiftningen af
Alfred Sjöberg.

H. Afdelningen för Philosophi, Språkvetenskap och
Historia. Pris: 3: 50 Kr.

1. Granskning af Herbarts filosofiske stånd¬
punkt, af P. J. H. Leander. Sednare afdeln.

3. De particula Ut simplici et copulata. Pars

I. Scripsit Fred. Braune.

g. Några anmärkningar öfver de Svenska ka¬
susformerna under medeltiden, af K. F, Söder¬
vall.

III. Afdelningen för Mathematik och Naturveten¬
skap. Med 5 tailor. Pris: 5 Kr.

I. Quelques Tables des fractions avec une
Note sur le nombre des divisions å efftcteur pour
obtenir le plus grand commun diviseur par C.

J. D.n Hill.

8. Om Determinanter, hvars elementer äro

Binomialkoefficienter, af V. von Zeipel.

g. Om Tantalmetallerna och deras nativa före¬
ningar. n. Afd. Om Kolumbiter och Tantaliter,
af C. W. Blomstrand.

4. Om Nitrosvafveljernföreningarne af J. O.
Rosenberg.

g. Bidrag till kännedomen om morrhårens ana¬
tomiska byggnad af M. V. Odenius.

6. Bidrag till Sveriges Infusorie-Fauna jemte
en kort framställning af Infusions-djurens orga¬
nisation. 1a afdeln, af A. Quennerstedt.

7. Bidrag till Skandinaviens Bryologi af S.
Berggren.

8. Några iakttagelser öfver Characeernas gro-
ning af O. Nordstedt.

9. Om de geologiska forskningarne i Norge
af O. Torell.

10. Om den zoologiska institutionen vid Lunds
Universitet af Fr. Wahlgren.

II. Uppgift på föredrag, som under läsåret
1865—1866 blifvit hållna vid Physiqgraphiska
Sällskapets sammanträden.

Lunds Universitets Årsskrift.

Tom. 111. 1866:

I. Afdelningen för Theologi. Pris: 2 Kr.

1. Om den Heliga Skrifts Inspiration af C.
Warholm.

2. Jesu sista påskamåltid med sina lärjungar,
samtidig med de öfriga judarnes, af Jacob Berg¬
öken.

8. De eeterna Christi Pr reexistentia quid in
Evangelio Johannis traditum est? — Commentatio
Biblica. Scripsit Martinus Johansson.

4. Föreläsningar och Öfningar vid Carolinska
Universitetet i Lund. Höstterminen 1866.

II. Afdelningen för Medicinska Vetenskaper. Pris:
1: 50 Kr.

1. Om Myopi af M. K. Löwegren.

2. Om Bronchotomi. (Iubjudningsskrift) af
C. J. Ask.

IH. Afdelningen för Philosophi, Språkvetenskap och
Historia. Pris: 1: 50 Kr.

1. De Pervigilio Veneris. Scripsit OLAVUS
JACOBl.

2. Om främmnnde ords behandling i Forn-
svenskan, af K. F. SÖDERVALL,

3. Inbjudningsprogram till Rectorsombytet den
1 Juni 1867 af C. J. Ask.

4. Föreläsningar och Öfningar vid Carolinska
. Universitetet i Lund. Vårterminen 1867.

IV. Afdelningen lör Mathematik och Naturveten¬
skap. Med 7 taflor. Pris: 4: 50 Kr.

1. De proprietatibus seriei harmonicee cum
quadam hujus tabula — a C. J. D:N Hill.

2. Om Vestibuiarsäckarnes form och läge i
menniskans öra. Af M. V, Odenius.

3. Entozoa, iakttagnn hos Skandinaviska hafs-
fiskar. Af P. Olsson. I. Platyelminthes.

4. Bidrag till Skandinaviska Vegetationens
Historia af F. W. C. Areschoug.

5. Om lagerföljden i Dalarnes undersiluriska
bildningar. Geologiska iakttagelser af Sv. Leonh.
Törnquist.

8. Paleeontologiska iakttagelser öfver Faxe-
kalken på Limhamn af B. Lundgren. I.

7. Iakttagelser öfver istiden i södra Sverige
af L. P. Holmström.

8. Uppgift på föredrag, som under läsåret
1866—1867 blifvit hållna vid Physiographiska
Sällskapets sammanträden.

Lnnds Universitets Årsskrift.

Tom. IT. 1867:

I. Afdelningen för Philosophi, Språkvetenskap och
Historia. Pris: 2: 50 Kr.

1. Det Nyromantiska i Sagospelet Lycksalig¬
hetens Ö, af Gustaf Ljunggren.

2. Apahåravarmans Äfventyr. Från Sanskrit
af A. Z. Collin.

3. Om Kyrkan i Skåne under Katholicismen,
af A, N. Hammar, Första Afdeln.

4. Föreläsningar och Öfningar vid Carolinska
Universitetet i Lund. Höstterminen 1867.

II. Afdelningen för Mathematik och Naturvetenskap.
Med 17 taflor. Pris: 7: 50 Kr.

1. De fuuctionibus rationaliter logarithmicis
integrandis et speciatim de derivatis Lammatum
— a C. J. D;S0N Hill.

2. Planetobservationer utförda på Lunds Ob-
servatorium år 1867, beräknade af A. Möller.

8. Bestämning af Polhöjden för Lunds Ob-
servatorium medelst observationer i första verti¬
kalen af A, V. Bäcklund.

4. Den nya Atomtheorien från electrokemisk
ståndpunkt af C. W. Blomstrand.

5. Bidrag till kännedomen af Antiraon- och
Vismuthoxidens salter af N. Svensson.

6. Några anteckningar om en stor Klumpfisk
af Fr. Wahlgren.

7. Bidrag till Sveriges Infusoriefauna, H, af
A. Quennerstedt.

8. Entozoa iakttagna hos Skandinaviska hafs-
fiskar af P. Olsson. I, Platyelminthes. (Fort¬
sättning).

9. Bidrag till kännedom af Crustaceernas Ana¬
tomi af I. A. Lyttkens.

10. De Laminarieis — a J. G. Agardh.

11. Växtanatomiska undersökningar af F. W.
C. Areschoug. I. Om bladets inre byggnad.

12. Studier öfver mossornas byggnad och ut¬
veckling af S. Berggren. I. (

13. Bidrag till Sparagmit-etagens geognosi och
paleontologi af Otto Torell.

14. Föreläsningar och Öfningar vid Carolinska
Universitetet i Lund. Vårterminen 1868.

15. Uppgift på toredrag, som under läsåret
1867—1868 blifvit hållna vid Physiographiska
Sällskapets s8mmanträden-

Lunds Universitets Årsskrift.

Tom. T. 1868:

I. Afdelningen för Theologi. Pris 1: 50 Kr.

1. Om Sacramentum och Sacrificium i den
Lutherska Culten, af G. Billing.

2. Föreläsningar och Öfningar vid Carolinska
Univers. i Lund. Vårterminen 1869.

H. Afdelningen för Philosophi, Språkvetenskap och
Historia. Pris: 2 Kr.

1. Qusestiones de syntaxi Latinorura, De con-
cessione. Scrips. G. R. Schlyter.

2. De anacoluthis Herodoteis. Scrips. S. E.
Melander.

8. Inbjudningsprogram till Rectorsombytet 1867
af G. Ljunggren.

□igit

zed by

Google

4. Föreläsningar och Öfningar vid Carolinska
Universitetet i Lund höstterminen 1868.

Ul. Afdeln. för Mathematik och Naturvetenskap.
Med 7 taflor. Pris 6: 50 Kr.

1. Om Solvärmens användande som mekanisk
drifkraft af John Eeicsson.

2. Sur une forme generale de développement
et sur les Iutégrales definies, par C. J. Hill.

8. Några satser om plana algebraiska korvor,
som gå genom samma skärningspunkter, af A. V.
Bäcklund.

4. Om potenser af en complex variabel, af
Mac Berlin.

5. Om geometriska representationen af Loga-
rithmer och de enklaste Trigonometriska Funk¬
tioner af en Complex Variabel, af Mac Berlin.

6. Planet- och Komet-Observationer anställda
år 1868 på Lunds Observatorium, af Ax. Möller.

7. Zur Frage iiber die Natriumessigsäuren, von
C. W. Blomstrand.

8. Prodromus faunse Copepodorum parasitan-
tium Scandinavise, a P. Olsson.

9. Bidrag till kännedomen af Crustaceernas
anatomi, af I. Lyttkens.

10. Bidrag till kännedomen om Gräsembryots
byggnad och utveckling, af F. Sandéen.

11. Uppgift på föredrag, som under läsåret
1868—69 blifvit hållna vid Physiographiska Säll¬
skapets sammanträden.

Lunds Universitets Årsskrift.

Tom. TI. 1869.

I. Afdelningen för Philosophi, Språkvetenskap och
Historia. Pris 1: 25 Kr.

1. De vocibus primse radicalis w earumque de-
clinatione questiones semiticse comparativse. I.
Scr. Es. Tegnér.

2. Några anmärkningar om den Svenske Do¬
marens inamovibilitet. Inbjudningskrift af G.
Broomé.

8. Inbjudningsprogram till Rectorsombytet
1870, af G. Broomé.

4. Föreläsningar och Öfningar vid Carolinska
Universitetet i Lund vårterminen 1870.

H. Afdelningen för Mathematik och Naturvetenskap.
Med 3 tall. Pris 4 Kr.

1. Sur une forme générale de developpement
et sur les Intégrales definies. (Snite) par C. J.
Hill.

2. Några satser om plana algebraiska kurvors
Normaler, at A. V. Bäcklund.

3. Om Monominal- och Fakultetskoeificienter,
af V. von Zeipel.

4. Planet- och Komet-Observationer anställde
på Lunds Observatorium, utgifna af Ax. Möller.

5. Svafvelsyrliga salter med kopparoxidul och
silfveroxid, af N. Svensson.

6. Bidrag till Sveriges Infusorie-fauna. HL
Af A. Quennerstedt.

7. Nova genera parasitantia Copepodorum et
Platyelminthium. Scr. P. Olsson.

8. Petrificata Suecana Formationis Cambricse.
Auctore O. Torell.

- 9. Rudister i Kritformationen i Sverige, af
B. Lundgren.

10. Uppgift på föredrag, som under läsåret
1869—70 blifvit hållna vid Physiographiska Säll¬
skapets sammanträden.

11. Föreläsningar och Öfningar vid Carolinska
Universitetet i Lund höstterminen 1869.

Lunds Universitets Årsskrift.

Tom. VII. 1870.

L Aldelningen för Theologi. Pris 2: 50 Kr.

1. Om adiaphora, af G. Billing.

2. Den heliga skrifts lära om Bönen, af C.
Schmidt.

Bihang:

8a. Inbjudning till Universitetets Sorgefest
med anledning af H. M. Drottningens fränfalle,
af E. M. Olde.

b. Om de Skandinaviska runornas omedel¬
bara ursprung från det äldsta leniciska alfabetet,
af E. M. Olde.

e. Inbjudningsprogram till Rectorsombytet
1871, af E. M. Olde.

d. Epilogen vid magisterpromotionen 1830.
Inbjudning till promotionen 1871, af G. Ljung¬
gren.

e. Föreläsningar och Öfningar vid Carolinska
Universitetet i Lund höstterminen 1870.

II. Afdelningen för Mathematik och Naturveten¬
skap. Med 10 tafl. Pris 6: 50.

1. Bestimmung der Längendifferenz zwischen
Berlin und Lund auf telegraphischem Vege aus-
gefiirht von dem Centralbureau der Europäischen
Gradmessung und der Sternwarte in Lund im
Jahre 1868. Von C. Bruhns.

2. Planet- och Komet-Observationer anställda
år 1870 på Lunds Observatorium, utgifna af Ax.
Möller.

8. Bestämning af planeten (92) Undinas bana
af Fr. Andersson.

4. Om kroppars verkliga värmekapacitet, af
B. Göransson.

5. Några Koboltiaksalter, af J. M. Krok.

6. Iakttagelser öfver djurlifvet i Kattegat och
Skagerrak, gjorda under kanonbåten Ingegerds
expedition sommaren 1870, af C. A. Bergh.

7. Växtanatomiska undersökningar. H. Om
den inre byggnaden i de trödartade växternas
knoppfjäll, af F. W. C. Areschoug.

8. Studier öfver mossornas byggnad och ut¬
veckling, af Sv. Berggren.

9. Om nfigra arktiska växtlenmingar i en söt-
vattenslera vid Alnarp i Skåne, af A. Q. NathorST.

10. Föreläsningar och Öfningar vid Carolinska
Universitetet i Lund. V&rterminen 1871.

11* Uppgift p& föredrag, som under läsiret

1870— 71 blifvit hållna vid Physiographiska Säll¬
skapets sammanträden.

Lands Universitets Årsskrift.

Tom. VIII. 1871.

L Afdelningen för Theologi. Pris 75 öre.

1. JSAPB vocabulum quid apud Paulum Apo-
stolum significet. Sc. P. Eklund.

2. Föreläsningar och Öfningar vid Carolinska
.Universitetet i Lund höstterminen 1871.

II. Afdelningen för Philosopki, Språkvetenskap och
Historia. Pris 1: 50 Kr.

1. Aqui conpiesca la Estoria de los Godos et
composula Don Roderico Arcobispo de Töledo et
Confirmador de las Espannas, af V. E. Lidforss.

2. Freden och förbundet i Lund 1679, af
M. Wejbull.

Hl. Afdelningen för Mathematik och Naturveten¬
skap. Pris 4: 50 Kr.

1. Planet- och Komet-Observationer anställda
&r 1871 p& Lunds Observatorium, utgifna af Ax.
Möller.

2. Om Fouriers regel för reela rötter, af C.
J. Hill.

3. Om determinanter, hvilkas elementer äro
binomialkoefficienter, multiplicerade med vissa fak¬
torer, af V. v. Zeifel.

4. Om geometriska kurvor med dubbel krök-
ning, af A. V. Bäcklund.

5. Beräkning af Planeten (117) Lomias bana,
af A‘ Wi JK ANDER.

6. Bidrag till Florideernas Systematik, af J.
G. Agardh.

7. Iakttagelser öfver skandinaviska fiskars föda,
af P. Olsson.

8. Inbjudningsprogram till Rectorsombytet 1872,
af C. W. Blomstrand.

9. Föreläsningar och Öfningar vid Carolinska
Universitetet i Lund, v&rterminen 1872.

10. Uppgift p& föredrag, som under läs&ret

1871— 72 blifvit h&llna vid Physiographiska Säll¬
skapets sammanträden.

Lands Universitets Årsskrift
Tom. IX. 1872.

I. Afdelningen för Philosophi, Språkvetenskap och
Historia, Pris 1:50 Kr.

1. Aqui conpiesca la Estoria de los Godos et
composula Don Roderico Areobispo de Toledo et
Confirmador de las Espannas, af V. E. Lidforss
(forts. fr. Tom. VIII.

2. Inbjudningsprogram till Rectorsombytet 1873,
af C. ÖLBERS.

8. Föreläsningar och Öfningar vid Carolinska
Universitetet i Lund, höstterminen 1872.

II. Afdelningen för Mathematik och Naturveten¬
skap. Med 15 taflor. Pris 7: 50 Kr

1. Planet- och Komet-Observationer anställda
&r 1872 p& Lunds Observatorium, utgifna af Ax.
Möller.

2. Bestämning af Planeten (86) Semeles bana,
af Fr. Andersson.

3. Ett bidrag till Kulkomplexernas theori, af
A. V. Bäcklund.

4. Om komplexa Koordinater inom plana
Geometrien, af Mac Berlin.

5. Plana reciproka systemer, af J. M. Krok.

3. Termoelektriska undersökningar, af A. V.

Tidblom.

7. Bidrag till kännedomen om svafvelsyrlig-
hetens dubbelsalter och kopplade föreningar, af
E. Berglund.

8. Till Algernes Systematik. Nya bidrag, af
J. G. Agardh.

9. Beskrifning öfver en ny art af Slägtet
Spirogyra, af O. Nordstedt.

10. Bidrag till kännedomen om sydligare
Norges Desmidiéer, af O. Nordstedt.

11. Studier i Foglarnas anatomi. I. Bakre
extremiteternas muskulatur hos Simfoglarna. Af
Aug. Quennerstedt.

12. Om de vid utvidgningen af Tstads hamn
1868—69 funne däggdjursben. I. Om benen af
oxartade djur, jemte några anteckningar om
Dvergoxen (Bos longifrons Ow.) i Sverige af Fr.
Wahlgren.

18. Om några växter fr&n den Stenkolsförande
Formationen i nordvestra Skåne, af Bernhard
Lundgren.

14. Uppgift på föredrag, som under läsåret

1872—73 blifvit hållna vid Physiographiska Säll¬
skapets sammanträden.

15. Föreläsningar och Öfningar vid Carol. Uni¬
versitetet i Lund, v&rterminen 1873.

Lunds Universitets Årsskrift.

Tom. X. 1873.

L Afdelningen for Philosophi, Språkvetenskap och
Historia. Pris 2: 50. Kr.

1. De] verbis Hebreeorum concavis qusestiones’
scrip. A. M. Malmström.

2. Bandamanna Saga, af G. Cederschiöld.

3. Geisli eda Olåfsdräpa ens helga, efter ”Bergs-
boken” utgifven af G. Cederschiöld.

4. Recherches sur les Sagas de Mågus et de
Geirard, par F. Wulff.

5. Inbjudningsprogram till Rectorsombytet 1874,
af G. K. Hamilton.

8. Föreläsningar och Öfningar vid Carolinska
Universitetet i Lund, höstterminen 1873.

II. Afdelningen för Mathematik och Naturveten¬
skap. Med 4 tall. Pris 5 Kr.

1. Planet- och Komet-Observationer, anställda
fir 1873 p& Lunds Observatorium, utgifna af Ax.
Möller.

2. Einiges iib. Curven- und Flächen-Trans-
formationen, von A. V. Bäcklund.

' 3. Termoelektriska nndersökningar. II, al A.

V. Tidblom.

4. Bidrag till frågan om den nyare Kemiens
förhållande till den äldre, (jemte inbjudning till
Philos. Doctorspromotionen V.-T. 1874.) af C.

W. BLOM8TRAND.

5. Om Fenyl- och Etylsulfacetsyror, samt af
dem erhålla sulfonföreningar, af P. ClaKsson. I

8. Bidrag till kännedomen om Platinans Cyan-
föreningar, af N. O. Holst.

7. Några undersökningar öfver Trimetafosfor-
syran, af C. G. Lindbom.

8. Studier öfver Leguminosernas rotknölar, af
J. Eriksson.

9. Om den vid Ramsåsa och Ofvedskloster i
Skåne förekommande sandstenens ålder, af Bernii.
Lundgren.

10. Uppgift på föredrag, som under läsåret
1873—74 blifvit hållna vid Physiographiska Säll¬
skapets sammanträden.

11. Föreläsningar och Ofningar vid Carolinska
Universitetet i Lund, vårterminen 1874.

Digitized by v^»ooQLe

Digitized by

Google

Digitized by <^.OOQLe

Digitized by

Digitized by ^.ooQie

Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Texts

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Acta Universitatis Lundensis = Lunds universitetets års-skrift"

See other formats